Profilbild för Okänd

En Läsarfråga – och en Freja-Monolog…Från ”Alla Hjärtans Dag” 2025

”Hedniska Tankar” besvarar sällan läsarfrågor, men måndagen den 17 Februari i år fick vi en… Våra läsarkontakter ligger oss varmt om hjärtat, och det har hänt att vi rest över Sverige – och hela Europa – bara för att träffa en läsare eller en av våra läsarinnor – som i det här fallet. Skrivande och böcker har kommit att bli något av ett återkommande tema – inte bara Hedendom och Asatro. Genom åren har man bett oss om recensioner – men vi recenserar ytterst sällan våra vänners böcker – och knappt någon bok med ”Vikingatema” heller – om det inte är särskilt påkallat – öppenhjärtiga och ärliga som vi är, vill vi inte göra ”reklam” för något – det finns många som ägnar sig åt enbart bokrecensioner – ibland med insikt – som här – Andreas Creutz är en man som haft stort intresse för Asatro och som vi faktiskt mött i verkliga livet – och så finns de som enbart har kommersiella intressen bakom sitt recenserande, och som ytterst sett jobbar för bibliotekstjänst, eller något seriöst förlag… Men varför sajten ”Bokhora.se” just rubricerar sig som ett fall av rent horeri, ja skörlevnad kan vi inte förstå…

 

Allt är inte sant, som skrivet är… Denna bok skrevs redan 2006, säljs på nätet men inte mycket sann bara för det…

Böcker om Freja, exempelvis – finns det väldigt många – och vad Loke och Hjalti Skeggjason sagt och beskyllt gudinnan för – av illvilja och för att kristna – de missionärer och andra som vill förstöra vår kultur avslöjar sig alltid själva – vi har skojarprofessorn Lasse-Liten-Lönnroth i Göteborg till exempel, en kristen som rotar i lönn, och vars mål och syfte står helt klart. Så finns det mer seriösa uppsatser om detta med tungo-nid, och gränserna för humor, versus politik. Ordet ”Hora” eller för den delen ”Bikkja” om ni vet vad det betyder på Norröna och modern Norska, så även Isländska – lämpar sig nog inte alltid, då man ska skriva böcker eller uttalar sig om litteratur..

Habent Sua Fata Libelli – eller ”Böcker (och skrifter) har sina öden” skrev en man som hette Terentianus redan på 200-talet, och då var det främst små, enkla skrifter eller ”libeller” han menade, inte stora bokverk eller några romaner för vuxna, för sådant fanns inte då. Terentianus var för övrigt Hedning, inte kristen…

Men – nu var det om barnböcker vår läsarfråga handlade – och om Gudinnan Freja i synnerhet… ”Hedniska Tankar” skrev ett långt och uttömmande svar – närmast en Freja-Monolog, då i har de som är ”Fulltrui” åt både Freja och Oden här ibland oss – och såhär löd – i all enkelhet – själva läsarbrevet.

 

Hej!
Jag är en författare som hämtar mycket inspiration från vårt fornnordiska arv. Mina tre första böcker (Tvåhjärtat, Nedom och Oberg) är fornnordisk fantasy där Nerthus, Freja, Hel och Oden är viktiga. Jag tar mig en del friheter för berättelsens skull, men mitt intresse för de fornnordiska myterna och sagorna har spelat stor roll.

Nu har jag en plan på att skriva en novell om när Freja fick tag på Brisingamen, och jag hittade lite tankar från din webbsida som inspirerade. Min vision är att göra ett feministiskt återberättande av myten där det inte är så enkelt att Freja låter dvärgarna ha sex med henne för att få blingbling utan att det är ett kraftföremål som uppstår ur deras lust och livskraft (och solen). Jag undrar om jag skulle kunna få bolla lite tankar om kopplingen mellan Freja, solen, Heimdall, havet, lusten och dvärgarna. Och hur ett återberättande om detta skulle kunna bli så intressant som möjligt och så nära vad vi vet om Freja.

Nedan är några citat från din sida som jag inspirerats av. Det skulle vara fantastiskt om du hade lust och möjlighet att berätta mer om hur du ser på Frejas verkliga roll i den här historien, kopplingen till solen, havet, Heimdall och att vara fångad i girighet och varför historien har berättats på det sätt som det gjorts.

Ha det bra!
Marija

—- —–
Alla förstår vi att ”Brisinga” har med havets bris eller havet självt att göra, och Freja är inte för inte Menglöd, eller själva Havsglansen, solen själv, som varje afton sjunker i Havet. /—/ De som verkligen kan något om asatro vet också att Nordri, Austri, Sudri och Östri var namnet på de fyra ”dvärgar” som bar upp himmelskupan, och att talet fyra inte är ett sammanträffande. Dvalinn, eller Dvalan, förekommer också i det sk ”Dvergatal Volsupás” brevid Daudinn eller döden om jag inte minns fel, och Alfrik – den rike Alfen eller han från alvernas rike, tillsammans med Berling eller ”den som bor i berget” och Grer – den ”grådige” eller girige – är också ett typiskt dvärganamn. /—/ t berättelsen om kärleksgudinnan, som befriade de i berget instängda och till materia och pengar begränsade dvärgarna, är en myt med mycket större innebörd än det först vill synas.
Enligt Eddan kämpar Loke – eldens gud emot Heimdall – den goda elden eller en solgestalt – för evigt om Brisingamen, och en av de platser där detta tänktes äga rum var på Singasten eller Singö i Roslagen, har vissa forskare sagt. Singö är också en ö i yttersta havsbandet, och både Heimdall och Loke hade förvandlat sig till sälar, när denna kamp skedde. Mycket riktigt har man skådat präster i Säl-gestalt eller sälhamnar, dragna över huvudet i Kiviksgravens figurer från bronsåldern också, så kopplingen sälar-solnedgång eller soluppgång och solsmycket är mycket äldre än vi kan tro – och avbildar en kosmisk verklighet med gudinnan Freja som huvudperson, snarare än de två männen, som kämpar om hennes gunst, just i denna Hjaddingakamp, som pågår för evigt. Heimdall är ju född av mödrar nio, eller av havets vågor, som vi vet, och han är den segrande solen, som går upp varje morgon.

”Freja är havet och dess sälta, den segrande solen, kärleken och livet. Freja är kosmos, universum självt och ingen kan få del av hennes krafter, som inte har förstått hennes sanna mysterium.”

(citat från ”Hedniska Tankar”)

— —

Så långt läsarfrågan – och så svaret – som mest blev en Monolog och inte en Dialog, tyvärr…

Hej Marija !
Jag tackar för ditt brev – och svarar spontant – men du har alldeles rätt i att myterna är mycket mer invecklade än det först syns… Kanske kan jag inte ge svar på alla dina frågor här – men först undrar jag – om jag kan få publicera ditt brev så småningom. Jag blev faktiskt mycket glad över det – men som Hedning har jag upplevt mycket… Så – nu skriver jag skriver ett längre brev till dig, även om jag kanske inte borde.
— —
Jag får be dig om ursäkt, för du får inte ta detta på fel sätt – också personer med de ädlaste eller bästa motiv för böcker eller andra konstnärliga projekt kan hamna lite fel, eller så får deras projekt högst oväntade konsekvenser både för deras publik,, Världen i allmänhet eller kanske dem själva.  Så – ta nu inte detta för personligt, bara.Jag tänker i det här sammanhanget på vad jag skulle vilja beteckna som Särartsfeminism eller FEMEN-rörelsen från Ukraina – en rörelse som fanns innan de båda Ukrainska krigen – ja – det har varit TVÅ Ukrainska krig under vårt århundrade, till följd av Rysslands övervåld, och inte bara ett – som du säkert både minns och vet. Och Ja – kanske är jag själv också något slags ”särartsfeminist” eller åtminstone en sann son av Särimner – eller också inte…
— —
Jag minns flera gamla vänner, som velat att jag skulle recensera just deras böcker och göra reklam för dem. Jag har nekat, eftersom ett ärligt omdöme från min sida skulle riskera att förstöra vänskapen, och jag försöker alltid vara absolut ärlig, så ärlig jag någonsin kan. Jag minns också en Gotländsk författarinna vid namn Westerdahl eller något, som utnyttjade mina råd och kunskaper – bland annat kring Vikingatida skepp och båtar – till att skriva rena dumheter, och sedan lanserade hon minst en av sina böcker som trovärdig ”historisk roman” vilket var ren lögn, och slutade i kristifikation och stereotyp framställning av Nordbor som ”blodtörstiga och grymma”. Jag har också nämnt vissa fackboksförfattare, som rakt av stulit fakta ur Universitetsuppsatser på hög nivå, och sedan presenterat alla dessa resultat utan att en enda gång nämna originalförfattaren – vilket kallas ”plagiat” och inget annat. Vad som sker i den här Världen och vår tillvaro numera, 2025 är inte särskilt snyggt – ifall jag får uttrycka mig milt.Återigen – dessa varningens ord är inte alls riktade emot just dig, och du bör inte ta dem personligt – men likväl – det är såhär skapande verksamhet tydligen fungerar i Trumps och Internets tidevarv – och det gör mig betänksam. Det måste finnas en väg bort från HBO Vikings, Netflix, dåliga serietidningar, Hollywood, modern fantasy och allt annat – eller ”ren underhållning för dess egen skull”.

Litteratur är aldrig ren underhållning, konstnärligt skapande är inte ”bara” underhållning det heller – för varje konstnärlig form har såklart ett budskap – medvetet eller omedvetet. Du frågar mig om Frejas sanna natur eller hennes myter. Det är i hög grad passande att göra så på ”Alla Hjärtans Dag” som ju borde tillhöra just Freyja Freya Freja

Vad vi Asatrogna eller Troende – verkligt troende, detta är ingen ”sed” – menar med begreppet ”Fulltrui” eller full förtrogenhet med det gudomliga faller utanför ramen för detta brev, men man bör vara medveten om vad det innebär. Det är inte ”unverified personal gnosis” eller annat amerikanskt trams, inte heller ett ”vänskapsförhållande” med någon ”imaginär vän” i gudinne- eller gudagestalt. Både män och kvinnor kan bli Fulltrui åt just Freyja, feminister eller ej – men minns att begreppet tar sig olika uttryck beroende på vilket kön man tillhör (mänskligheten har tyvärr i huvudsak två kön, nämligen man och kvinna – sedan finns vissa kulturella avvikelser eller avancerad och dyr kosmetisk kirurgi, annorlunda klädedräkt och beteenden, som kan varieras i det oändliga – men man kan inte ”självidentifiera” som bord, stol, AI, robot eller bäver – för i verkligheten fungerar inte detta. ) Vi kan minnas att även Julius Caesar på sin tid sade sig härstamma i direkt nedstigande led från gudinnan Venus, liksom hans faster – men han menade något med det, som vi idag – givet vår kultur och tid – kan ha väldigt svårt att förstå.

Man ska också akta sig för att göra det misstag, som Marija Gimbutas eller de ”Gudinnetroende” råkar ha gjort – de vill klumpa ihop alla Polyteismens gudinnor till en enda, och ersätta Gud Fader med någotslags till hälften katolsk eller Litauisk jungfru Maria, placerad i stenåldern eller en avlägsen forntid – vilket vissa ”särartsfeminister” vill. Freja förblir Freja – en Jungiansk arketyp – med moderna ord – som representerar en ung kvinna, inte en barnafödande moder, och som du säkert insett har Idun, Hel, alla andra Gudinnor enligt Asatron och Nordisk Mytologi SIN särskilda roll att spela – Man kan ju svårligen skriva en fantasy-roman där alla agerande personer visar sig vara ett slags ”Homo gestaltus” eller ett slags oss människor helt väsensfrämmande Super-organism, som i en viss roman av Science Fictionförfattaren Theodore Sturgeon, eller hur ?

Monoteismen måste vi människor lämna bakom oss, om vi alls ska vara Humanister. Något annat är inte möjligt.

Min syn på Freja utgår bland annat från Viktor Rydberg – som levde i en kristen tid, men som var långtifrån kristen själv – verk som ”Fädernas Gudasaga” och ”Studier i Germanisk mytologi” (inte Germansk – han stavade annorlunda, menade något annat..) bevisar det utom allt rimligt tvivel, liksom ”Den siste Athenaren”. Rydberg tyckte sig ha rekonstruerat flera förlorade, sam-indoeuropeiska myter om Freja, eftersom han kände till begreppet komparativ mytologi – på ett mycket bättre och mindre fördomsfullt sätt än vad Fraizer och vissa samtida Viktorianska Engelsmän gjort. Rydbergs myt anspelar på Persephone i Hades, Orfeus och Eurydike, en bortrövad kärlekens och ungdomens gudinna i underjorden. Freja är inte – jag repeterar inte – gift med sin broder Frej, eftersom Frej är gift med Gerd, moder jord med ett annat namn, inte sin egen syster. Det finns inga som helst bevis för att syskonäktenskap eller incest tillämpades bland Vanernas gudasläkte, än mindre i den Nordiska verkligheten, för sådana kulturer blir i längden inte livskraftiga.

”Frej och Freja” allitererar, är lätt att säga och är ett ”inrim” men någon incest mellan dem har aldrig begåtts – utom i den perverse Lokes fantasier, och den talroll han har i Oegirsdrikkja, bättre känd som Eddadikten ”Lokasenna” – och därför har vissa personer i vår nutid – av ren okunnighet – försökt dra politiska växlar på alltsammans, och framställa den nordiska kulturen som något den inte är, inte var och inte kommer att bli, bara för att det skall passa dem själva.

 

Ett alltför vanligt fel, mänskligt att döma – men det går att undvika sådana ”tankevurpor” om man inte uppför sig totalt Trumpskt, eller som en plump klump till troll och tölp.

Inte heller är Freja lesbisk eller bisexuell – hon är faktiskt helt heterosexuell till sin natur – ingen har under 2000-talet djärvts påpeka det – inte ens Gro Stensland i Norge, inte Dick Harrison, inte någon populär- eller vulgärhistorisk skribent – och ingen annan heller. Kvinnlig homosexualitet nämns överhuvudtaget inte i Eddan eller de Nordiska källtexterna, lustigt nog – och meningslösa frågor typ ”Hur var man ADHD-HBTQB och totalt Queer under den kristna medeltiden” – som i Historiska eller om det nu är Hysteriska Muséets utställningar i Stockholm ska vi nog också undvika – Pederastin hos katolska präster – och vad som sker i Kloster, Fängelser och Kaserner eller andra en-könade miljöer och kulturer är väl väl känt och dokumenterat, men förmodligen utan betydelse för ditt romanprojekt, kära Marija.

Det enda de som letat hittat, är en scen mellan de badande unga kvinnorna Brynhild och Gudrun i Völsungamyten eller Nibelungesagan – de jämför pojkvänner eller män på unga kvinnors vis, munhuggs och träter med varandra om vem som är störst, bäst och vackrast – vilket unga män också kan göra – och Zorn hedrade på sin tid de badande väninnorna med ett Zorn-motiv eller vad dagens feminister av svensk modell stämplar som ”porr !” Och som inte under några förhållanden får publiceras på Facebook. (Jag har blivit svartlistad där, därför att en viss algoritm och AI inte kunde skilja på orden ”Zorn” och ”Porn” rent logiskt eller begreppsmässigt)

Självklart förekom lesbisk kärlek, kvinnlig homosexualitet eller bisexualitet under Vikingatid, järnålder och före det – under alla tidsåldrar – det var nog bara antagligen så att man i Norden såg detta som så självklart, att det inte ens behövde nämnas – man fäste ingen större vikt vid det – det hindrade inte fruktbarheten eller släktets fortbestånd – vilket den gången var det viktiga – givet det dåtida samhällets tekniska nivå. Utan många barn ingen arbetskraft på åker och äng, utan barn ingen Freja, inga Vaner – ingen Frej heller -så enkelt var det faktiskt – och dagens kulturer kanske har något att lära här – avvikelser i Lokes gestalt eller annars är intressanta och spännande, visst – men de kan knappast vara ett förstahandsval för alla individer eller alla samhällslager eller stå i centrum för en hel kultur – för då går mänskligheten till sist omkull. Jag lägger inga särskilda värderingar i detta, jag bara konstaterar att det rent biologiskt förhåller sig så – och om mänskligheten i längden har råd eller möjlighet att frigöra sig från sin biologi återstår verkligen att se, detta med AI till trots.

Det FINNS i och för sig en amerikansk tecknad serie numera, skriven av någon ung illustratris vars namn jag inte lagt på minnet, som utgett 7-8-12 album eller fler av någotslags ”Mästerverk” kallat”Heathen” som handlar just om en lätt medeltidsinspirerad, förmodligen halvnordisk eller keltisk mischmasch fantasy kvinna som förutsätts vara häxa, leva i ett lesbiskt förhållande, och rida omkring med svärd, slåss med drakar och ha sig. Kanske bra för de som är intresserade av sådant, och befinner sig i de lägre tonåren, borta i USA – men är det något mer än ”kitsch” eller något som håller längre än 5-6 år -för de flesta läsare..

Freja i underjorden, eller Freja hos dvärgarna och myten om Brisinga-men (nej, Brising är inget slangord för hasch eller marijuana – även om jag vet flera fornsedare som hela tiden vill att det ska vara så och bara så, eftersom de envist tjatar om att det ”måste” vara på det sättet – men det ”måste” det INTE ! ) hör samman med Heid eller Heidi – den varelse som kallas Gullveig eller Guldtörsten, och som tre gånger genomsticks med spjut i den Höges Hall enligt en av Voluspas inledande strofer. Alla ”forskare” – läs  mer eller mindre fördomsfulla eller fanatiska kristna med en tydlig agenda om att ”Norbor kan ingenting skapa själva – allt är bara och endast bara ett lån från de ”överlägsna” kristna kulturerna och Monoteister i medelhavsområdet” – vi känner dem blott alltför väl från Jerusalem och Gaza – har hävdat att ”Heid” eller själva hedendomen måste vara identisk med ett slags ”Anti-Freja”, Frejas absoluta motsats i Gullveigs form och skickelse – men detta är nog Sturlasson under 1200-talet som talar, inget annat.

Jämför med vad Rimbert i Ansgar-krönikan skrev om Ansgars stora fromhet – han sov inte i samma säng som sina små ”lekbröder” ens på långa sjöresor längs Rhen, men munken Fulbert  (jo, det står så i Ansgarkrönikan) blev ”ihjälslagen med en bräda” i Saxarnas land, där Ansgar skulle leda och förvalta ett nytt kloster vid namn Corvey. Minns ”pojk-uppköpen” i Ribe, och hur Ansgar ville drilla dessa små ”apostlar” för kristendomens sak, hur han for i Viking med Hergeir – Härspjut eller i realiteten den Jarl som förde befäl i Birka under Sveakonung Björn, hur han utkämpade regelrätta fältslag och en kanske veckolång försvarsstrid – som han personligen ledde – går det till sådär i kloster kanhända ?  Påven förbjöd slutligen fler besök av Ansgar i Svea rike – vilket är fullt förståeligt – han var sin tids ”Oliver North” – minns Iran-Contras affären – om jag nu ska bli politisk… Han åldrades i sitt scriptorium, säger Rimbert, nästan döv och blind, förgiftad av antimon och arsenik i dåtidens skrivbläck, men aldrig glömde han färden till Apoule i Lettland, hur han var Viking bland Vikingar – vem omvände slutligen vem ? Nithard – övernitisk och hård – kom istället till Svearnas land, och förstörde alla svears Gudahov, får vi veta hos Rimbert – Nithards namn låter också som en titel, eller som namnet på en romanfigur…

 

Freja har ”heiten” och ”kenningar” – hon är inte bara ”Syr” eller Suggan, Mardöll eller havsglansen – en flygande falk och klösande lodjur – hon är stridens gudinna också, om vi alls ska säga att gudomar bara representerar en företeelse, när de i själva verket står för FLERA. Kärlek och strid, sejd och magi – allt är Freja – men hon törstar efter Od, kunskapen – som i substantivform blir till Oden, den gamle vise. Varför ? Jung säger angående Anima och Animus – två av hans arketyper att det finns en kvinna inuti det manliga psyket, och en man inuti kvinnans psyke. För män kan anima – den inre kvinnan i unga år ta sig formen av ”drömprinsessan” eller kanske en pornografisk fantasi – men så småningom tyglar männen sig med tilltagande ålder, och ser en sammansatt kvinna i flera roller, och med flera sidor, inte bara en mor – och så kommer Hel, den gamla men visa, ibland utmärglade gumman på slutet. För kvinnorna sker samma utveckling – fortfarande enligt Jung – detta är inte mina tankar, inte mina ord – först tonårsidolen, rövaren, rock-sångaren eller en ”häftig” vild och gärna magerlagd man, kanske med glimten i ögat, lagom muskulös… Senare inställer sig en annan manstyp – om kvinnan ifråga mognar med tiden (vissa kvinnor och män gör det aldrig, vilket kan leda till obalans eller till och med psykisk sjukdom enligt Jung) och en medelålders man inställer sig i det undermedvetna – inte en patriark, inte en kung eller gammaltestamentlig härskargud, men en god fader likväl – och så till sist – eller för kvinnor som når högt i den andliga utvecklingen väldigt tidigt – ett slags lärare i livsvisdom, kanske Oden själv – eller en Gode eller Präst – och därför är kopplingen mellan Freja och Oden så tydlig.

Svipdag väcker Groa – illustrerad av John Bauer i ”Fädernas Gudasaga” av Viktor Rydberg

 

Svipdags och Ods mysterier – för Svipdag i Groagaldern och den unge Oden är samma person – hör också till motivkretsen kring ”Freja i Underjorden”. De som läst Hyndluljöd vet till exempel att Freja – på hennes speciella stridsgalt Hildisvin – inte bara ett manligt vildsvin, men ett svin som ger ”svineheld” eller svin-tur på danska, ”Schweine Heil” – Hel-och hälsobevarande på tyska (viktigt, om man besöker dödsriket tillräckligt ofta) uppsöker Valan eller sierska Hyndla – femininum dimiutivum – liten kvinnlig hund, alltså hynda, ”small bitch” på nutida engelska för att Ottar Heimski – inte hemske, men väl inhemske eller en enkel man, som offrar all den boskap och allt han äger och har till Freyja Freya Freja som just Fulltrui – trots att han mycket väl vet, att hans familj eller närmaste ätt sannolikt kommer att lida av svält under den kommande vintern – men Freja förbarmar sig över honom, lär honom hans ättratal (det vill säga gör honom medveten om hans sanna natur som människa betraktat) genom Hyndlas mun och utsagor – allt det där hör också till Frejas gestalt, och man kan inte ignorera det.

Frejas sanna natur är kärlek, krig och magi – allt samtidigt – man kan INTE ta bort en bit av det här, som en del amerikaner vill, och göra Freja till enbart en gudinna för (hetero)sex och kärlek – för hon är mycket mer än så. Jämfört med henne är Venus, Afrodite eller vem du än vill bara delar av en bortbleknad, Indoeuropeisk verklighet. Kelternas eldfängda Brigid har lite av Frejas krigiska sida över sig, Kali – hos Hinduerna – än mer. Jag har en gång på Köpenhamns Nationalmuseum sett en ohöljt erotisk framställning av en ung, dansande Kali – I det nutida Indien finns förmodligen mycket mer att hämta – som också lyckades framstå som trovärdigt Valkyrielik. Att påstå, att Frejas krigiska natur bara tillkom under 1000-talet eller senare är falskt, och ger oss inte hela bilden av vad Freja faktiskt är, eller HUR hon är som personlighet. Minns att i varje förhållande mellan en man och en kvinna (eller flera kvinnor) finns alltid ett spår av konflikt, motsägelse – ja – strid – även om kärleken till sist överväger, vilket i sanning är magiskt. Håller du inte med, Marija ? Människans natur – och därmed Frejas – är faktiskt sådan, och detta behöver inte nödvändigtvis innebära något dåligt eller skrämmande i sig – bara konflikträdda, ängsliga, fisande ”fornsedare” och därmed likställda blir skrämda av Frejas vildare sidor, och vill därmed förminska, för-gulliga och förbarnsliga henne, som de alltid gör.

Brisinga-men – Frejas smycke -FINNS faktiskt i form av de Öländska guldhalskragarna, med detaljer mindre än en tiondels millimeter…

Angående Brisinga-mens skapelse – som är en av kärnpunkterna i ditt brev – jo – min upplevelse är personlig här, men baseras på sannolika antaganden, inte på ”flum” eller påstådda ”sanningar” utan på sak-argument. Studera Lokes tillmälen och utfall emot Freja i Lokasenna. Givetvis beskyller han henne för incest med sin egen bror, karlgalenskap, den värsta formen av Hor – för det står uttryckligen att Freja ”hor varit” åt alla manliga Asar och Vaner i originaltexten. Det kan man inte förneka, eller felöversätta. Orden är tydliga nog. Likaså står det uttryckligen, att Freja ”lat aftir” eller gav ljud ifrån sig efteråt eller rättare sagt akterut – ur röven alltså – vilket en del översättare prosaiskt nog översatt med ”då fes du, Freja !” men det är för plumpt, och fångar inte det faktum att ”aftir” kan ha TVÅ betydelser på Norröna. Se Zoegas Old Icelandic Dictionary med flera källor på nätet. Dvs – Freja gör en sak först, i samtycke – enligt brodern – men förnekar sedan vad som alla gudar och gudinnor såg och visste efteråt – och säger möjligen, att samtycke inte förelåg alls… Lokes anklagelser är mångtydiga, som vi ser…

Vad skedde då med Ivalde-sönerna  som visst inte är ”dvärgar” i nutida betydelse, dvs förkrympta små väsen – även om nästan all modern fantasy som vanligt förenklar, förvanskar och förgrovar alltsammans…

Redan Viktor Rydberg konstaterade att ”Ivaldes söner” är i välde, Värdsbyggmästare, kosmiska krafter om man så vill – andligen sett – likt Asgårdbyggmästaren – den Jotun som tillsammans med eldens Loke skapade världar, bortom vår egen. Brokk och Sindri, som smider Tors hammare (under det att Loke försökte förstöra smidet) och ger gudarna Skidbladner, Gullinbursti – Frejs riddjur – förmodligen besläktad med Freyjas Hildisvin, som alltså är ett manligt svin – Ottar förvandlas ju till just det svinet – och en av mina väninnor i Västerås säger att riktigt nog att ”det tricket kunde inte bara Kirke i Odyssén – det behövs ingen sejd, ingen magi – det går av sig själv – de flesta yngre kvinnor vet väl, hur och när det kan göras svin av män om man nu måste” och det stämmer – men som sagt – vad hände hos ”dvärgarna” ??

Frejas egen version av händelseförloppet blir förstås, att hon frälste dem från guldets makt, instängda i underjorden som de var. Därigenom riskerade de att förvandlas från stolta smeder och skapare till förkrympta små väsen, men genom att ligga med var och en av dem i nio nätter (Draupner, Odens ring skapades på nio dagar, var nionde natt föder den en exakt likadan guldring – Niotalet är Naud-runan, den magiska nödvändighetens runa – det måste man också komma ihåg ) öppnade hon deras ögon för kärlekens möjligheter, och efter det kunde de hitta kvinnor av passande storlek och bygga sig småhus samt skaffa småbarn – vilket var nog för dödliga skapare av deras sort – efter hur jag tolkar Freja. Det var en kärleksgärning, med andra ord…

Loke säger däremot, att Freja handlade falskt, av habegär och guldtörst, eftersom det är allt han kan förstå. Han vet inte, vad osjälviskt handlande är, men Freja vet det. Enligt vad jag tror, kan Freyja mycket väl ha begått de – för oss dödliga – äckligaste, mest nattsvarta perversa handlingar – utan samtycke dessutom – som inte skulle förekomma i en renlärig svensk Hängbröst-feminists värsta åsikter om mänsklig sexuell aktivitet överhuvudtaget. Freja är en gudinna, inte en människa. Hon kan låta sig dödas, kränkas, offras och återuppstå – men vi bör INTE efterlikna henne, för det är detsamma som Hybris, eller grotesk självöverskattning – ställer sig en dödlig kvinna i Frejas ställe, den gången i underjorden – kan det gå hur fel som helst, ”50 shades of Grey” eller den nutida porren till trots. Som jag många gånger skrivit, fanns det sannolikt porr redan på stenåldern, eller framställningar som visst inte framställer några ”Modergudinnor” eller något sådant, trots diverse radikalfeministiska tolkningar.

Kan vi vara säkra på att hängsmycken i miniatyr, som Venus von Willendorf – en smällfet fläskfia, alltså en hustru till en framgångsrik jägare (som kunde hålla sin familj konstant övergödd, steatopyg rentav) inte var gjorda av män – även om radikalfeminismen typ ”Gudinnetron” föreskriver att ”de bara måste” vara gjorda av kvinnor… Det finns inga sådana ”måsten” – arkeologiskt eller ens mänskligt att döma. ”Venusarna” i samma stil kan vara avbildningar som förhistoriska européer gjort av främmande folkslag, till exempel – eller så var det  små skulpturer av individer eller utseenden som kanske representerade ett skönhets-ideal, men lika mycket något svårbegripligt, ja uppseendeväckande, ovanligt – och därför värt att avbilda. Apropå Brisingamen – Guldhalskragarna från Öland innehåller millimeterstora människohuvuden, mycket små hästfigurer och dylikt – som bara kan ha tillverkats, om dåtidens guldsmeder hade vad som utgjorde luppar eller primitiva förstoringsglas av bergkristall. Man har försökt bortförklara det hela med barnarbete, men småttingar kan inte åstadkomma något sådant framför öppna eldar i mörka järnåldershus – det är praktiskt ogenomförbart. Vuxna smideskunniga individer, som arbetar målmedvetet i veckor, månader och år för att hedra gudinnan Freja, kunde det däremot – oavsett om det nu var kvinnliga eller manliga guldsmeder som arbetade med sådant...

Allt deras skapande den gången var för och åt Freja – vilket framstod som fullständigt naturligt – för dem – men inte för de kristna, inte för Monoteisterna, och inte för de flesta människor som ens lever idag, men hur är det egentligen, innerst inne ? För mig är Freja 100 % verklig – som en kraft i tillvaron – men det är inte så enkelt som vi tror där heller…

Slutligen finns jägarstenålders skulpturer som ”lejonmannen” från Alperna och ”Fanny” från Österrike, långt långt äldre än Fru Willendorf, och dessutom smal, ja magerlagd. Konstvetare av olika kön har diskuterat om hon ska tänkas avbildad liggande på sidan, som en hällristningsfigur av en långbent, slank kvinna från nordisk bronsålder (nästan alltid med ”hästsvans” frisyr – ett naturligt sätt att binda upp långt hår på) eller om hon i själva verket står upp. Konstverket gjordes kanske med avsikt dubbeltydigt, därför att man hade tid, och inte förenklade – som nutidens människor tyvärr alltför ofta gör. Vi kan inte ”hoppa” till färdiga slutsatser, en färdig, konsumentförpackad ideologi – oavsett om den är politisk, eller heter kristendom eller kanske feminism — av något slag…Mardöll och mina tankar om Havsglansen (inte nödvändigtvis bärnsten, även om somliga tolkat det så – det står påfallande ofta om guld i förbindelse med Freja – hon gråter ju tårar av guld efter den försvunne Od, som är Svipdag – som är Oden – i åldrad form) kommer också från Rydberg, men också från andra källor, språkforskning då mest – Delling är ju ett hette för Heimdall, en solgudomlighet från början – inte en ren eldgud som Loke – och varför är Heimdall – det goda ljuset – och Loke fiender i just Brisinga-myten – de dräper varann vid Ragnarök och alltings slut… Det finns säkerligen en orsak. Eddan är aldrig ologisk, bara skenbart ”rörig” för de som inte har tid eller kraft nog att tolka den – som googlande, självfördummande nutids-människor. Vårt moderna samhälle gör oss alla dummare och dummare än vi i själva verket är – mer teknikberoende – och till sämre människor i slutändan, inte nödvändigtvis bättre, som vi själva har en tendens att hela tiden tro. Men – dumheten har alltid varit konstant, och emot ren dumhet eller vad jag kallar Dumskan – som inte är att förväxla med Ondska – som är en kristen idé – kämpar själva gudarna ofta förgäves…

Vad är skenbar ”ondska” egentligen mer än felaktiga beslut, fattade vid fel tillfälle på fel grunder av alldeles fel orsak ? Vad hände egentligen på Risbergska skolan i Örebro – varför sköts Salwan Monika – som såg sitt land förödas av fanatiska Monoteister – på sin balkong i Stockholms södra förorter ?? Men, för all del, för all del – jag skulle ju inte politisera…

En annan sida av Freja – som relaterar till Brisingamen och havet, är att Njord (men inte Njärd eller Nerthus) är Frejas far – men hennes mor känner ingen till namnet. Njord var gift med Skade, vinterns frostiga jotunn-brud av jättars släkte – men hon kan inte ha framfött Freja – vore det så, skulle Eddan och källorna säkerligen ha nämnt det. Njords och Skades förbindelse slutade med den första skilsmässan, som vi vet – Vinter och snö kan inte älska Hav och sommar – för Njord är guden för samfärdsel, skeppsbyggnad och allt som rör sig på havsytan i form av handel, resor och annat mera – men inte vad som finns under den. Vi vet, att Ran är gudinnan som råder över de fria djupen och vattenmängderna, men Ägir – kelternas Mannan MacLler och Shakespeares ”Kung Lear” – över havets botten, medan Tor råder över vindar och väder på sjön – som är av största betydelse för alla dem, som är sjöfarande. Jag vet det själv, av egen erfarenhet – aldrig ta rönnträ i en båt, rönnträ brister förrädiskt och spricker, rönnträ i rorkult eller roder duger aldrig. Men ek är Tors träd, och lärk finns också. Kärnfuru om det ska vara lätt virke, men av det gör man helst spant och skeppsbord. ”Dvergr” är en Snälla på bohuslänska, en pinne som håller tofterna uppe i en båt eller ett skepp, från spanten räknat. Därav kommer ordet. Sudri, Nordri, Vestri och Austri omnämns som ”dvärgar” i Dvergatal Havamals – jag skrev ju på min blogg att dessa tänktes som ”stöd” för himmelskupan, eller tänkta konstanter, ja väderstreck – vilket mina förfäder (men kanske inte dina) faktiskt visste och insåg – liksom många andra sjöfarande folk.

— —

Njord är Frejas Fader…

Freja har alltså en tidig eller tydlig koppling till havet, som myten och sagorna kring Brisinga-men visar. Hon har inget med Skade att göra alls, frånsett att Skade (som antaget gett Skandinavien, Skandia, Skanör, Skåne dess namn) också tänks som en kvinna – av jättesläkt. Men – varför ? Om Njord är Frejas far, och Noatun är Njords hem- naustarnas eller skeppshusens hemvist, själva stapelbäddarna i vad vi får tänka på som en hamnstad, inte bara en handelsplats eller ett enormt skeppsvarv av rent sagolika dimensioner – vad betyder då det ?

 

 

Frejas Vrede, enligt Thrymskvida och ”Hoffmann” – en okänd illustratör från tidigt 1900-tal

 

Freja är moderlös, sin egen skapelse som ung kvinna – det har vi redan konstaterat. Notera att Freja i Trymskvida råkar i vrede – tack vare sin stridslystna eller konfliktbenägna natur, hon kastar handgripligen ut både Loke och Tor (den manliga listen, och den manliga styrkan i gestalt av två ”gamla kompisar”) ur Sessrumnirs salar – Frejas egen boning på Folkvangs slätter, de folkrika vångarna. Och hälften av valplatsens fallna i strid, tillhör henne. Tar Oden vinnarna, medan förlorarna eller de olyckliga går till Freja, därför att hon hyser medlidande med dem ? Nej – så enkelt är det inte ! Brisingamen brast i stycken, skriver skalderna – när Freja kom i vrede – jotnar, troll och andra vill kränka och förgripa sig på henne – men det har de inte mycket för. Vi ska undvika feministiska klichéer här – tror jag – eller bli alltför barnsligt övertydliga – vi ska inte förenkla alltför mycket – att skriva tidlöst, oberoende av vad som är populärt för stunden är bättre – anser jag.

Se på 1950-1960 talens stora svenska författare… varför fick Per Lagerkvist Nobelpriset ? Berodde det på att de djävulska och onda svenskarna (Nordbor !) hade fuskat med priskommittén och sin akademi – att de gav priset till en av sina egna. Nej -Vilhelm Mobergs, Jan Fridegårds, Frans G Bengtssons, Eyvind Johnssons svenska språk rann som klart och friskt vatten – de skrev utan modenycker, utan fusk, utan att bli Håkan Nesser (nyligen dömd för skattefusk på grund av att han skriver usla deckare, pot—boilers, kioskromaner – fusk i det lilla, precis som i det stora – fusk och Lokeanism) men just avskalat, enkelt så att vanligt folk förstod – och för evigheten också – för deras böcker läses fortfarande….Enligt mig är det skrivsättet de använde – logiskt, klart och redigt – oändligt mycket bättre än det mesta som skrivs idag, som bara skrivs för stunden, eller därför att böcker blivit en förbrukningsvara. Bara underhållning att konsumera – för  bykkjuhvelpir och barnrumpor, men knappast ens förståndiga barn eller för den delen förståndiga vuxna.

Freyja och Ivaldes söner enligt en amerikansk tolkning från 2008

 

Freja växte upp på Noatun – innan Njords historia med Skade utspelade sig – Njord kan ha haft en tidigare maka eller kvinna vid sin sida – men hon förblir okänd. Njord beskrivs som en välvillig, men frånvarande fader – ingen patriark, bara en hantverkare – som ofattbar sin dotter i försvar – han gör det tydligt i Lokasenna, där Njord först bemöter Lokes försmädligheter – men Freja själv tiger, därför att hon inte bevärdigar Loke ett enda svar – till första början – hon anser det helt enkelt under sin värdighet som kvinna, därför att hon också är klok nog att inte gå i svaromål omedelbart, utan med eftertanke. Njord anser det helt naturligt att Freja kan ha haft en eller flera sexuella förbindelser, eftersom alla unga kvinnor gör så – sök själv efter rätt strof på havamal.no så får du se, Marija !

Loke däremot känner vi till, vi vet att han är de grova perversionernas, tidelagens man och gud – men Loke svarar med att jätten Hymirs döttrar em gång mängde sitt piss i Njords mun – men vad skall det betyda – Det står skrivet, klart och tydligt skrivet att läsa i Oegirsdrikkjas 34:e strof  – och Finnur Jonssons klassiska transkriptionGjalp och Greip, Geirröds döttrar ska ha dräpts av Tors Hammare Mjölnir, slungad av honom själv, när han vadade över Vimurs älv – i nordanlanden. Detta är en faktisk beskrivning av naturförhållanden, inte bara en saga för vuxna, eller vanligt snusk – även om somliga inte förstår mer än så. Alla som kommer från Norge eller Island vet, att jöklar och forsar för med sig smutsgult vatten om våren, och den skrevande jättinnan Greip, som ”ökade Vimurs vatten betydligtgenom sitt pissande, är en smältande, droppande glaciärspricka – för ser inte sådana sprickor ut som kvinnosköten på avstånd ? Njord, som är kusten, havsytan – mottar stora strömmar av alltsammans, när floderna flödar över om våren – och vissa vårfloder är värre och större än andra…  Så var det med den saken, och det är jag inte den förste att konstatera. Redan dagens islänningar och isländskor har påpekat allt detta.

Å andra sidan vore Lokes anklagelser emot Freja inte effektiva, om de inte innehöll något korn av sanning. Freja ÄR en sexgudinna också, det går inte att komma ifrån. Hon har provat och genomfört varje form av penetration, heterosexuell handling överhuvudtaget som är anatomiskt möjlig att genomföra – för en gudinna nota bene – inte för människor – inbegripet all urofili, bdsm, sadomasochism, direkt smärtsamma eller för oss obehagliga, ja dödliga upplevelser – eftersom hon är vad hon är, givet sin natur. Källorna bevisar inte detta, men det är ett antagande från min sida – men Freja uthärdar, överlever och motstår allt – och ”Vändpunkten” i Oegirsdrikkja eller Lokasenna är inte nödvändigtvis Lokes avslöjande inför Frigg – vars hjärta nästan krossas – att det var han som stod bakom dråpet på Balder, utan vändpunkten, dramaturgiskt och berättartekniskt sett, kommer när Freja slutligen överger Loke – eftersom hon bara vänder sig från honom, säger upp all möjlighet till vidare vänskap – och därmed är Loke förutsättningslöst dömd, för all tänkbar framtid.

 

Freja vid Ägirs och Asarnas gille, enligt Lorenz Frölich – på 1800-talet

 

Freja däremot ställer in i det sista i utsikt, att hon kan vara Lokes vän – om han bara inser vad som är sanning, och inte omfattar vad som är lögnaktigt och falskt.

Det finns en sensmoral här, men den är inte feministisk, utan allmänmänsklig.

Freja vädjar till våra bättre jag, och vad vi kunde vara – om vi ville – men kanske inte till vad vi de facto är – eller har blivit under vår livstid i Midgård, på grund av vad vår omgivning och närmaste bekantskaper har gjort oss till. Vi präglas av våra erfarenheter, Asatron rör sig inte i en statisk himmel, som den idiotiska kristendomen – eller Mohammeds paradis, där varje man skall få sjutton jungfrur som present – ifall han dödar de otrogna eller gör de gärningar, som Islam kallar ”rättfärdiga”.

För mig låter Mohammeds paradis  som det allra värsta och nedersta helvetet, måste jag säga – ja värre än de Glyngves Dyhålor, där Loke slutligen hamnar, vid Nastrand i den yttersta köldens rike. Vilket öde skulle vara värre för en fullvuxen, normalt fungerande man än att i alla evigheters evighet vara någotslags lärare för en högstadieklass av ivrigt fnittrande tonårsflickor, som ingenting kan, ingenting vet och ingenting kan lära sig ens i fråga om sex – eftersom de för alltid förblir just jungfrur ?

Frejas Sessrumnir är ett mycket sannare himmelrike. Där finns åtminstone någotsånär erfarna män och mogna kvinnor, som för det mesta vet vad de gör – också i sexväg.

Frejas Einherjar – som jag redan nämnt – är inte Odens krigare – jag skrev ju här ovan att Eddan ger hälften av de stupade i strid åt henne, och de övriga Valkyriorna, vars enda drottning Freja är. Återigen – varför ? Valkyriorna deltar sällan i strid, utkämpar inte strider som sådana -men de hemför de döda till deras slutliga bestämmelseort – medlidandet är deras största tillgång, deras syssla är ibland de döende – de som vet eller sett detta, förstår – för förståelsen är det centrala här. Odens krigare är de kyliga taktikerna, de som planerar – oavsett vilket kön de tillhör, oavsett nationalitet, ursprung, utseende – vi kan förvänta oss att kunskapens gudom står högt över allt sådant. De som dör för en rättvis sak skall komma till Valhall – men det är inte, aldrig aldrig aldrig någonsin människors sak att bedöma vari den rättvisa saken består – för människor kan missta sig – mycket grovt, till och med. Endast de makter, som ”korar valen” -”kyrja wal” kan avgöra till slut – vad som är rätt och fel inför historiens dom. Det är inte människorna, som ska döma varandra.

Den hälft av de fallna som tillhör Freja, tillhörde inte den förlorande sidan i varje redan utkämpad, eller framtida – kommande – konflikt. Nej, det är de som slogs av ren kärlek – hade höga ideal, kanhända – och som utan taktik, utan kunskap, utan någonting gick framåt, ständigt framåt – av ren vilja – och vars val var rätt – enligt Frejas och Valkyriors dom. Vi själva vet inte, vad slut vi till sist får, eller hur vi ska dö. Men döden undgår ingen, hur gamla eller unga vi än må bli – och Oden själv är medveten om sin död – han har aldrig förnekat dess existens, sannolikt inte Frigga heller – då Frigg känner alla hemligheter – liksom Fulla och Gnå känner allt det dolda, som bara Frigg vet. Vad händer med Freja vid Ragnarök ? Voluspa ger inget svar, men vi förmodar att Freja faller i strid med Hyrrokkin eller den slutliga förintelsen, entropin eller någon av de andra kvinnliga jotnarna – och att alla som tillhörde hennes Fulltrui och därefter hennes Einherjar – en ännu mindre skara kvinnor och män – att bara tro på Freja räcker inte – hon är ingen Jesus, ingen frälserska, här finns inga lättköpta slut. Böner eller klagosånger hjälper oss inte – inte att bara rabbla som de kristna – bara handlingar och aktiva val hjälper -om vi råkar välja rätt – men – vad som är rätt, avgörs till slut av eftervärlden och av en högre makt – inte oss själva.

Detta är ingen ”forn sed” eller en tom, mekanisk upprepning utan mening, som ”seder och bruk” ungefär. Detta är en verklig tro – och Asar och Vaner är inte åtskilda, utan omnämns ibland som en helhet. Man behöver inte alls säga eller skriva ”asa- och vantro” eller vantro, eller ”asa, vana, rökka-, Ragna- Tomte och dvärgtro” eller vad tusan somliga knasbollar vill få det till – för sådant leder bara våra tankar alldeles fel i längden. Alla skrivande och skapande människor borde känna till att ordet har en fruktansvärd makt över tanken. Därför får man aldrig slarva med orden, utan måste försöka att uttrycka sig klart och koncist, precis som jag försöker just nu. Däremot tror jag inte det kan skada, om man är mångordig – därför att vissa ting måste förklaras noga. Allting går att uppnå, bara man har vilja, kraft eller tid.

Vad såg den unga Freja hos Njord i Noatun ? Det är en annan bra fråga… Om Noatun var en stor hamnstad, en handelsplats och ett enormt skeppsvarv (tänk  Dorestad, Hedeby, Kaupang, Lundenwik eller London – som gav namn åt Lund när de kristna under Tveskägg förrädaren förstört det Uppåkra, som varat i mer än tusen år – tänk inte bara Birka och Ansgar, för då tänker du begränsat ) så måste där ha funnits andra kvinnor av exotiskt utseende, främmande härkomst, ja påfallande elegant och utmanande klädsel. Inte nödvändigtvis fnask, horor eller sjömanshustrur av något slag -ifall det vore så – men Freja var moderlös, med en kärleksfull far – som ofta var upptagen med handel, skeppsbyggeri, vad han annars hade att sköta. Om Freja antog en mänsklig gestalt (gudamakter gör så därför att vi människor skall kunna varsebli och upptäcka dem) så måste hon sett dem som kvinnliga förebilder – rimligt nog, efter mitt antagande om hur mänsklig psykologi ofta fungerar hos barn – men inte alltid. Freja var alltså tidigt undanskuffad, förminskad -men bestämde sig för att bli den vackraste av dem alla, den mest utmanande yngre kvinna som alls kunde tänkas, upplevas eller kännas – och det blev hon också – som vuxen – logiskt nog.

Pesonen på bilden har ingenting att göra med vad som skildras i denna text…

Att hon levde ut sin sexualitet är bara en liten sida av saken, för människor består av oerhört mycket mer än så. Vår tid övervärderar sexualitet, vår kultur pratar för mycket om den. Tvåsamhet är inte allt, inte familjeliv eller ständig promiskuitet eller pinsamma försök till ”metrosexualitet” och eller ”sex and the city” heller. Allt sådant är Trumperi, trumpskt, skenbilder men inte verklighet. De flesta människors liv har i alla tider bestått av vardagar, ingenting särskilt, arbete, försök till överlevnad och mycket annat, inklusive jakt på föda, kunskap eller erfarenheter – och en stor del vila, sömn eller tristess. Vi sover bort en tredjedel av våra liv, sägs det – eftersom vi behöver vila och återhämtning.

Freja är också moder till Hnoss och Gersimi – skatt och dyrbarhet, skatt i betydelsen prydnad, inte ”beskattande” eller självdeklaration. Därmed är hon ensamstående mor – och fadern är okänd, att det skulle vara Svipdags döttrar eller Ods, är helt obevisat enligt källorna – och dem håller jag hårt på – eftersom det inte går att utplåna åldrars visdom eller tusentals år av skapande genom att säga, att just vår generation eller människor av idag vet så mycket mer eller är så mycket bättre än alla föregående.

Därför skapar jag inte fantasy själv, och gjorde jag det skulle jag tydligt försöka markera vad gränsen går, eller göra det synligt vad jag inspirerats av.

Här slutar mitt brev, och jag hoppas det var inspirerande nog – i förbifarten – detta var allt jag förmådde eller hann med att skriva – under loppet av sådär fem timmar.

Det är nu midnatt, eller tre minuter över midnatt, morgonen den 15 Januari – Alla hjärtans dag är till ända..

Bästa hälsningar, lycka till med skrivandet – bli nu inte förfärad över allt detta – men du bad om ”spånande” och att ”bollla tankar” och så fick det nu bli.

– Hedningen

Lämna en kommentar