Profilbild för Okänd

KRIMINELLA även vid Runsa – HATBROTT kan vara orsaken….??

Denna vecka kunde SVT och Statstelevisionen berätta om systematiskt utförda Fornminnesbrott vid Uppsala högar – ett resultat av hur politiker och andra ansvariga i samhällets toppar länge försummat Kulturminnesvården i Sverige. ”Hedniska Tankar” berättade hur man till och med misstolkat och felanvänt hela systemet med UNESCO-skydd. Det skedde i ett inlägg från i Fredags, den 11 December 2025.

Nu publicerar SVT Uppland ytterligare ett reportage, där chefen för Länsmuséet i Västerås och Västmanland får uttala sig. Det är inte att undra på, eftersom vi detta år sett uppsåtlig skadegörelse vid Anundshög, på Badelunda-åsen och andra områden av stor betydelse från Svensk Vikingatid och Järnålder. Nu fortsätter övergreppen – och vi vi vidhåller vad vi sagt.

Det här rör sig kanhända inte bara om små gropar, ned till halvmeters djup – utförda med metallsökare enligt vad polisundersökningnar ger för handen.

Nu publicerar SVT nyheten att även ”en plats i närheten av Sigtuna” har drabbats – och de som sett det 1-minuters inslag man vågar visa, framgår det med all önskvärd tydlighet att det kan vara Skeppssättningarna vid Runsa som också har drabbats.

 

Detta är en plats vi skrivit om tidigare. Två medarbetare på ”Hedniska Tankars” redaktion – båda är vuxna kvinnor över 20 år – känner igen gegorafin och den kartskiss som visats i programinslaget.

Vi vidhåller vad vi sagt. Det här kan sannolikt vara mycket mer än blott och bart anonymt ”skattsökeri” eller förberedelse till systematiskt plundring.

Det krävs inte mycket för att inse, att man INTE kan hitta guld eller silverskatter med denna klumpiga metod, som de kriminella använder sig av. Till och med de mest obegåvade av tjuvar kan nog inse detta – att springa runt i ett höstligt landskap och gräva på måfå i jorden, lönar sig knappast – det här är platser som finkammats så många gånger, och är så välkända att de lösfynd man eventuellt skulle kunna hitta, nog bara rör sig om rent metallskrot, skräp, enstaka myntfynd.

Motivet bakom alltsammans kan vara rituellt, eller ideologiskt motiverat.

Uttrycket ”Hatbrott” kan verka starkt, men det kan möjligen vara ett motiv av flera – så här före Midvinter och Jul.

En eller en hel grupp av individer, som finns i Mälardalen hatar Svensk Nationell identitet och just Vikingatiden som historiskt fenomen så mycket, att de totalt vill förstöra den.

Detta bör rimligen ingå i Polisens och Rättsvårdande myndigheters utredning av saken – och för säkerhets skull vill vi publicera en kort tabell över de språkliga uttryck ”Hedniska Tankars” redaktion använder i sina egna bedömningar, när vi arbetar vidare med frågan.

Vi hoppas att de skyldiga grips, lagförs och straffas nästa år – 2026

De bör straffas HÅRT – och kännbart – i det här fallet rekommenderar vi ”snabb prevention” – vilka ”lagrum” eller paragrafer det blir tal om, återstår att se…

Vi har att ta hänsyn till vad som är:

  1. Sannolikt – Highly Likely – mer än 80 % chans
  2. Troligt – Likely – mer än 60 % chans
  3. Möjligt – Possible – mer än 40 % chans
  4. Tveksamt – Unlikely – mindre än 20 % chans

Vår hypotes eller åsikt är, att det kan vara ”Fornsedare” eller ”Hedendomens ful-svans” och diverse individer med flera sorters problem eller olika ”symptom” som är i farten. Renodlade ”politiska aktivister” med hatbrottsmotiv från Högerhåll – som i dagens terror-dåd i Bondi Beach, Australien eller andra fall av ”aktivism” åt helt motsatt håll på den politiska skalan, modell ”Galna Greta”, Thunbergeri osv kan vi troligen utesluta.

Men allt detta hör tyvärr ändå till dagens verklighet, som vi möter den i Midgårds och Svitjods sorgedalar, anno 2025 efter hur åren räknas nuförtiden…

Till dess – försök fira Chanukka, Yule, Jul, X-Mas eller till och med Kwanza och årets slut under någotsånär lugna och värdiga former…

 

Profilbild för Okänd

Gårdstomte nr 14 – 18 (repris från 2020)

Eftersom det finns många ämnen att skriva om för en Hedning, inte minst såhär i Juletid, ligger jag efter i min kalender om de hedniska Gårdstomtarna, smått vresiga varelser som är besläktade med Vanerna, och varje tomts äldsta brukare. En sägen från Nagu i det svenska Finland berättar att det där var sed att ge Gårdstomten nya skor och ett fat gröt på Julafton, men en dag blev husbonden sjuk, och gav uppdraget med gåvorna till sin late dräng. Han spelade tomten ett fult spratt, för han åt upp gröten, sket i grötfatet och spikade fast skorna i ett hörn av loggolvet.

 

Karta, som visar Nagus belägenhet. Godby, som ligger mitt på Åland, var en gång platsen för ett Hedniskt Gudahov

Så gömde han sig i ett hörn av ladan för att se vad som skulle hända sedan. Gårdstomten kom fram, och noterade vad som fanns i grötfatet. ”Håhåå – sju mil har jag gått och sju skylar har jag burit, men skit fick jag för alltsammans !” Sedan skulle han ta på sig de nya skorna, men ramlade förstås framstupa när han skulle gå därifrån. Han satte på sig sina gamla, slitna skor igen, och sprang ut på gården och ropade: ”Sju skylar har jag dragit till gården varje år, men nu skall jag dra sju skylar härifrån ! Efter den Julaftonen blev säden alltid odryg på gården, och gårdsfolket hade otur, i vad helst de företog sig, så i fortsättningen fick de gå hungriga, och ha magra Jular. En skyl är minst 12 kärvar, och sju skylar är således minst 84 kärvar brödsäd. Uttrycket ”sju skylar” verkar vara ovanligt spritt i de svenska sägnerna, så det är inte konstigt att det dyker upp i Finland.

 

Från Halland – som verkar ovanligt rikt på Gårdstomtar – kommer en liknande berättelse från Vallda, nära Kungsbacka och överst på Onsala-landet, som ju fått sitt namn efter Oden själv. Där stal en piga en liten bit fläsk från det fat Gårdstomten skulle ha varje kväll, och därför for han in i stugan och började dansa runt, runt med henne på golvet medan han skrek ”kila nätt och kila tätt, för ett litet stycke fläsk”. å höll han på och dansade med pigan hela natten, tills hon föll död ner.  Sägnen påminner en aning om Sagan om Hårgalåten, som i Sverige är ett vanligt sägenmotiv.

 

Också i Krogsered, en annan Halländsk socken, såg man tomtar så sent som 1966, förresten. En annan sägen från Vallda berättar om Gårdstomtens rent fenomenala styrka. En dräng stod på höskulle och skulle kasta ned hö, när den lille gårdstomten kom förbi. Då drog drängen hötjugan rätt in i benet på tomten, och skrattade skadeglatt, men se det skulle han aldrig ha gjort ! Nästa natt, då drängen låg och sov, gick dörren till drängstugan upp, och någon gick in och stannade till vid hans säng. Det var gårdstomten. Nu släpade han ut drängen på gårdsplanen och kastade honom över takåsen på stugan, och snabb som en blixt sprang han över till andra sidan huset, och kastade honom tillbaka över takåsen igen, lika lätt som om han hade varit en snöboll.

När drängen farit över huset för tredje gången, vaknade han och började be om nåd, så Gårdstomten kastade honom över huset för en fjärde gång, men brydde sig inte om att fånga honom, utan lät honom landa i gödselstacken istället, men lugnade sig sedan.

 

Från Idala i Halland berättades det 1949, att en bonde på väg till Kungsbacka sett två ofantliga halmlass röra sig genom luften på en liten skogsväg, och när han kom närmare såg han två små benpar, ett under vardera lasset, som stadigt rörde sig framåt. Det kan ha varit två Gårdstomtar, som var på väg för att frakta ”sju skylar i sju milar” men vart de skulle, eller varifrån de kom, förmäler inte den historien. Och det var sägen nummer sjutton.

karta över Fjäre härad och Idala socken

Lustigt nog verkar det vara ont om uppteckningar från Västergötland, där väl traditionen om Gårdstomtar borde vara stark, när Halland och Bohuslän har så många sägner om dem. Från Kvibille berättades 1949 om en bonde, som hade en tomte som varje månad drog stora bördor hem till den egna gården från en rik godsägare, som inte behövde sakna något. Trakten där har varit bebodd i minst 3000 år och har många bronsåldersrösen, och i ett av dem hade Gårdstomten sitt hem. Men en dag sa han till bonden: ”Jag tappade en hötapp där i grindhålet, men den kan du bära hem själv”. Bonden fick köra 18 lass med häst och vagn innan han fått in allt höet, och det var gårdstomte nummer 18..

Sensmoralen i dessa sägner ? Ja, den är enkel och lättförstådd… Spela inte några fula spratt med andra varelser, inte ens en oansenlig, grå liten gårdstomte, ty då slår allt bakut… Betänk er noga istället – det visste man i gångna tiders samhälle…