Profilbild för Okänd

Om Såkakor, Kultbröd och Politiskt INKORREKTA bakverk till Julen… (repris från 2019)

Före bytet från den Julianska till den Gregorianska kalendern – som för Sveriges del inträffade 1753 – var Ljusi eller – senare – Lussi och till sist Lucia årets längsta natt, eller själva Midvinternatten. Först efter kalenderreformen kom Midvintersolståndet att ligga där den ligger idag, alltså tre dagar före Julafton. Traditionen att fira det segrande Ljuset, och solens återkomst vid Solståndsdagens soluppgång, har jag redan skildrat. (Se under ”Högtider och Blot”, avsnittet Lussi ovan). Det finns en rak linje från Prokopios 500-tal, och berättelserna om de vitklädda kvinnorna i landet Thule, och hur de hälsade solen – som går ända fram emot dagens Luciafirande, påverkat som det är av ”påklistrade” kristna traditioner om ett fiktivt katolskt helgon, något som infördes först på 1700-talet

 

.

 

Återstår så bakverken, och då speciellt Lussekatterna eller Lussebullarna, som de väl rätteligen bör kallas. En del kristna personer har felaktigt för sig att de inte skulle vara äldre än 1600-talet, och att de ”bara måste” ha ett samband med Lucifer, eller den kristne Djävulen och hela tiden, ihållande och ideligen svamlar de vidare om detta, även på Wikipedia och internet. Man påstår också att saffran inte är äldre som krydda än 1800-talet och andra dumheter, trots att ingenting kunde vara felaktigare.

Lussekatterna har ingenting med några holländska ”dövelskatter” från 1600-talet eller ens Frejas katter att göra. Ursprunget till våra dagars Julbröd ligger i den gamla svenska och Nordiska Såkakan, en kaka traditionellt bakad av det mjöl som kom från den sista sädesnek eller kärve man skördat på veteåkern, därför att vete var det dyraste och finaste sädesslaget, som egentligen var förbehållet stora fester och själva gudamakterna.

Detta förhållande beskrivs också i Eddans ”Rigsthula” där Rig eller Heimdal vandrar mellan gårdarna och besöker människor i flera tidsåldrar och generationer – först har de bara kornbröd, fyllt av sådor; och står på trälarnas låga nivå under vad som liknar stenålder, så kommer han till böndernas bronsålder istället för stenens tid, och finner rågbröd på bordet, och så till sist besöker han jarlarna under den aristokratiska järnåldern, där man äntligen har råd med vetebröd att bjuda på… Våra förfäder syftade framåt. De levde inte alls i något statiskt samhälle, utan ville utveckla sin Asatro och sin Nordiska Kultur precis som vi – inte avveckla eller förminska den !

 

Såkaka eller ”Julgalt” från Västergötlands Museum och medeltiden, med saffran i (minst 300 år före vad en del senare påstått om saffransbullars ursprung)

Såkakans princip, eller det faktum att man tänkte sig att man måste ge tillbaka något av skördens kraft till själva åkern, var lätt att förstå. Den sparades i sädesbingen över vintern, och när det var dags för nästa vårsådd grävde man ner den ute på åkern, som ett slags symbolisk gödsling, för att försäkra sig om äring och god årsväxt. Givetvis förstod man redan då värdet av skiften, och att åkerjord måste ligga i träda vissa år – dummare var man i alla fall inte, men såkakan följde Asatrons principer, som de uttrycks i Hávamál – ”Gåva kräver att gengåva gives”

 

Skånsk Såkaka eller Julbröd med två tydliga ”galtar” eller ”kusar” ovanpå…

Så resonerar svenskarna ännu om Julen, för alla vet vi ju att om vi får en julklapp eller gåva av någon, vore det i högsta grad oartigt att inte återgälda gåvan med en annan gåva, gärna då lika stor, eller kanske med en gåva av liknande symboliskt värde. Också i Ryssland, där man tillbad Matj Syra Zemja (reservation för min usla ryska stavning) eller ”den fuktiga moder jorden” som fanns istället för Gerd eller Jord, hos alla slaviska folk, brukade man under våren gräva ned såkakor på åkrarna, och så görs det än i vissa delar av Ukraina, enligt vad jag själv sett och bevittnat, år 2004.

 

Den ryska moder jord med STORA BULLAR i händerna.. Enligt moderna hedningar i öst… Ju större bullar, ju fruktbarare gudinna…

Man säger att Såkakorna hos Germaner, Slaver och troligtvis även Kelter har sitt ursprung i de Kultbröd som varit vanliga hos alla Indoeuropeiska folk. Kultbröden skulle ofta vara av vetedeg, och vara kryddade med saffran och russin, som ju var dyra och särskilt exklusiva kryddor. Det fanns ju knappt russin norr om Alperna, utom i Vinproducerande regioner, och saffran måste importeras hela vägen från centralasien, från Afghanistan och Iran, där den bästa saffranen finns än idag.. Även med dagens produktionsmetoder, kan man inte få ihop mer än högst 300 ton saffran i hela världen per år, sägs det – och redan Plinius och romarna visste att saffran kunde förfalskas, och ersättas med en mindre bra vara.

Men det var främst den gula färgen man var ute efter, snarare än att smaken av saffran gjorde bakverken saftigare. Gult var ju solens färg, och därför viktig vid Midvinter. I norra Norge äter barnen fortfarande ”solbullar” med gul fyllning, när Midvinternatten där är över, och solen kommer åter – forntidens folk tänkte på exakt samma sätt… Man ville fira solens återkomst, och dess livgivande roll.

 

Hos nordborna offrades bröd åt Tor, och på Rügen, en gång årligen, en med mjöd eller honung tillsatt väldig kaka åt Svantevit; åt bägge i deras egenskap av äringsgudar. Hos anglosaxarna offrade man omkring år 1000 vid plöjningen en kaka åt jorden. En kyrklig förordning från 700-talet förbjuder bakande av bildbröd.

Hos nutida europeiska folk är kultbröd särskilt förbundna med vissa årshögtider, såsom alla själars dag, jul, nyår och påsk. I Sverige har speciella bröd bakats främst till jul. Bland julbröden förekom också den så kallade såkakan, ett cirkelrunt, ofta med uddig kant försett bröd, som bakades till jul eller ursprungligen sannolikt till skördehögtiden, och då hade sin plats på högtidsbordet, men sedan förvarades i sädeslåren till såningstiden. Det sönderskars då mot plogbillen, varefter det dels blandades med utsädet, dels förtärdes av plöjnings- eller såningsmannen, det vill säga bonden själv, och av familjens medlemmar, dels ock utdelades åt plogdragarna. Likartade plöjningsseder förekom även hos romare, greker och hinduer och visar således tillbaka till en mycket avlägsen forntid. (från Wikipedia)

 

Tysk sk ”Klausenmann” av vetedeg från Schwaben. ”Pepparkaksgubbar” osv är inte alls en medeltida uppfinning, utan mycket äldre än så…

Genomgående teman för Julbröden har alltid varit ”kusar” – alltså hästar eller ”galtar” – till och med i form av grisformade bröd – eller ”gubbar” illustrerande äringsguden, Frej eller Dazbog bland slaverna.

De kristna har alltid varit mycket mycket rädda för detta, eftersom de tror att de symboliska bullarna skulle vara rester av människo-offer eller djuroffer, som de på felaktiga grunder och utan några konkreta bevis anser skulle ha bedrivits i äldre tid. Men så blodig var aldrig traditionen med såkakor.

De kristna förvanskar alltid i sin fördomsfullhet den hedniska kulturen, och vill förvrida den till oigenkänlighet – islamisterna ska vi inte tala om…

 

Norska former av ”Lussekatter” med sina traditionella namn. Observera den penis-formade ”Gutten” och ”Gullvognens” älskande par. Hakkorset eller ”Solvagnen” var vanlig också i Norge… Blev ni RÄDDA nu, PK-nissar små ? Då måste ni ju genast ÄTA UPP de anstötliga bakverken, så att ingen får se dem…eller ?

De standardiserade, fabriks-tillverkade ”lussekatter” som man nuförtiden kan få på snart sagt varje 7-eleven eller bensinmack i hela Sverige är en degenererad form av en flertusenårig tradition. Numera kan vi äta dessa bakverk från November till Februari, men så var inte traditionen förr. Då fanns ingen övermättnad eller något svalg, utan man var glad och tacksam för de få, dyra bullar som varje gård kunde producera, och man bakade dem själv – vilket var huvudsaken.

 

Den S-formade bullen är en förenkling av Gullvagnens eller Solvagnens Hakkors-form, som av naturliga skäl döljs, och inte bakas så ofta i nutiden. ”Kransen” eller nr 1 på bilden här är en variant av Såkakan. Nr 2,  ”Prästens Hår” från 1600-talet, går tillbaka på äldre bilder av Valhalls Port, eller Bifrosts båge i skyn. Nr 3, ”Galten” är Frej och Gerds älskande Gudapar, avbildat redan på svenska hällristningar 1600 år och mer före kristus, då kärleken ännu var heterosexuell, och till för att skapa ett bättre och starkare släkte.

 

Nr 4 är Solens ”Gullvagn” igen – enligt en uppteckning från Nordiska Muséet som jag inte återfunnit på nätet, skulle denna variant vara vanligast i Bohuslän och Västergötland. Nr 5 ska vara en ”kuse” eller ”galt” från Sydsverige, medan den S-formade lussebullen som vi känner den, skall ha varit vanligast i Östergötland. Varje landskap hade som vi ser sina egna varianter, men nu har de alla blivit sammanblandade, och samma traditionella mönster kan förekomma snart sagt vartsomhelst i landet.  Nr 7 och 9 kallas ofta ”pojken”, lindebarnet eller något sådant – av folk som är kristna av sig, och som inte vågar säga vad det verkligen är fråga om. Man ser att det är Frej, och ingen annan än Frej som hedras här,  och vad det hela skall likna, inser minsta barn – bullar som dessa var nog avsedda att ätas mest av kvinnorna, medan ”solvagnen” och andra kvinnliga symboler var för karlarna…

 

 

Ytterligare varianter av saffransbröd från olika svenska landskap

 

Observera att ”Kyrkporten” från Västmanland svävar som på en molnfläta – vilket visar vad den egentligen föreställer – porten till Valhall, och gudavärlden därovan – knappast porten till någon ”kyrka”.

 

Ett återkommande inslag är också flätverks-tekniken, eller sättet att lägga ut degen vid bakningockså Wikipedia tvingas erkänna, att detta erinrar om drakslingorna, den nordiska djurornamentiken, och forntidens bildvärd…

De vanligaste formerna har sitt ursprung i de forntida mönster som var vanliga på till exempel smycken och bilder i norra Europa och som kan spåras ända tillbaka till bronsåldern.

Så – där hör ni ! Lussebullar till Julen, i alla dess varianter, former och skepnader, är inte alls ”medeltida” utan väldigt, väldigt mycket äldre än så.

Det är solens rullande hjul, Frejs enorma lem, och hedniska symboler ni stoppar i er vid kaffeborden – liksom – huu så hemskt ! – Hakkors…eller Solkors…

 

 

 

Har ni tänkt på detta, ni goda kristna ? Förstår ni vad ni äter, ack ni hedna och ni ludna ??

Profilbild för Okänd

Julklappstips från en Hedning… JUL är en HEDNISK fest- Inte en kristen !!

Den Hedniska Julen närmar sig oavbrutet, för Jul har ingenting alls med kristendomen att göra. Vårt svenska ord JUL – som man nu vill förbjuda och förhindra hederliga arbetare på SSAB i Norrland att ens säga, kommer från det urgermanska jehwla. Franskans Noël, Finskans Juhla och Joulo – på modernare finska – Tyskans Weinachten eller heliga natt vid midvintersolståndet – ”wei” är detsamma som ”Vi” i Visby – helig kultplats enligt Asatro och Nordisk Hedendom. Den som förnekar detta, förnekar tusentals år av historia, och hela vårt Europeiska ursprung – som inte är kristet – och det är viktigt att minnas i en tid, då vi har en Statstelevision och en falsk ”svensk” kyrka som försöker återkatolicera hela Sverige, och inte vill acceptera det moderna, sekulära samhället.  Frösö kyrka är byggd på en plats som tillhör Guden Frej, och man har hittat björnskallar under dess altare. På den platsen skall ingen falsk katolicism tränga sig in – för där hör den inte hemma. Hela Östersund är överfullt med kyrkor redan – de kunde lämna Guden frös ö ifred – och de kristna borde utrymma Frösön och ta sina avskyvärda likdelar eller sk ”heliga reliker” med sig – för att tillbe sådant, är fullständigt sjukt, ja frånstötande. Det reportage en viss Fredrik Lundmark publicerade på SVT igår, är det mest osakliga vi någonsin sett, till bredden fyllt med skenhelig, bräkande kristen bias. Statstelevisionen berömmer sig av saklighet, men den är inte saklig för fem öre, utan totalt osaklig. Den ger inte utrymme för etniska svenskars ursprungliga tro, och det som är vår kultur.

 

Låt oss höja FREJS LEK – och fram för en jesus-fri JUL !

 

Det äldsta skriftliga belägget – i kristna källor – för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr. Fragmentet beskriver slutet på oktober och början på november. Månaden november heter där ”Naubaimbair: fruma Jiuleis” vilket kan tolkas som ”November: första julmånaden” eller ”November: Månaden före jul”. Omkring 730 e.Kr. skrev Beda venerabilis att anglosaxarnas kalender har månaden ”geola” eller ”giuli”.

Till och med de kristna krönikörerna har fått erkänna det. De har stulit vår Hedniska Jul, en fest som var till för alla, och helt förvanskat den. En gång i tiden skrev Torbjörn Hornklove, en av den Norske Kungen Harald Hårfagers Hirdskalder om ”Frejs lek” och den hedniska Julen – man anser att detta skulle vara det första textmässiga omnämnandet av vår Hedniska Jul – men vi kan försäkra er, det blir inte det sista – för så länge vi lever, så länge någon av oss alls finns kvar i livet, ska vi kämpa för rätten till ett värdigt firande – rätten till ett värdigt liv – utan denna kväljande kristendom, denna Monoteistiska propaganda som hela tiden körs ned i halsen på oss.

Torbjörn Hornklove skrev följande, i den ofta felöversatta och nedkortade 6:e strofen av Hrafnsmál – sin dikt om vad Jolners eller Odens korpar en gång mälte:

Úti vill jól drekka,
ef skal einn ráða,
fylkir enn framlyndi,
ok Freys leik heyja;
ungr leiddisk eldvelli
ok inni at sitja,
varma dyngju
eða vǫttu dúns fulla.

I min egen översättning lyder den: ”Ute vill (han) Jul dricka, om han ensam skall få råda, han fylkar än fram folk i lunden, och höjer Frejs lek. (Redan) som ung leddes han vid eldvärmen, och att inne sitta – varma dynor, eller vantar med dun fulla”.

Trams om ”den högtsträvande fursten” är fel i äldre översättningar, för något sådant står inte i denna strof.

I Dagens Nyheter – en tidning som påstår sig vara ”liberal” men som är den socialistiska nomenklaturans familje-blaska – som sällan eller aldrig publicerar seriösa nyheter, lika lite som någon morgontidning som tillhör Bonnier-sfären gör man reklam för att mer islam ska införas i Sverige, och att unga svenskar allesammans skall bli muslimer, eftersom detta ska hjälpa emot psykisk ohälsa, skriver man. Detta är så frånstötande, så kväljande och falskt, att DN:s journalister BORDE SKÄMMAS för att skriva det.

Detta Monoteistiska skräp publicerades samma dag som det från Mullornas Iran meddelades, att man nu kommer att införa fängelse eller till och med DÖDS-STRAFF för alla kvinnor som visar sig utan Hijab i alla offentliga miljöer i Iran – eller på nätet, förutsatt att ”moralpolisen” får tag i dem. Och detta sitter såkallat ”liberala” tidningar och applåderar, och vill sprida i vårt land. Amnesty International har protesterat emot de nya Sharia -lagarna, och det har Förenta Nationerna också.

Vi på Hedniska Tankar äcklas av en tidning som DN. Vi äcklas över vår Statstelevision, och alla dessa moralpolitruker och moralpoliser inom Såsialdemokraterna, detta falska parti som vill förvandla hela Sverige till ett ”Magdalena-Hem” i de totalitära religionernas anda. Vi tar avstånd från dem, allesammans.

Vi firar en hednisk Jul, som den är och skall vara – för i den Hedniska Julen, utan Monoteism men med Humanism, kan alla folk förenas. 

Redan för flera år sedan, blev det känt att Kungen av Jordanien, hans majestät Abdullah II, har uppmanat ALLA sina undersåtar, muslimer, kristna, judar och andra att ansluta sig till den NORDISKA Jultraditionen, som är Humanistisk och religiöst neutral. Så särskilt Hårfager är han inte, och i öknarnas kväljande hetta lär han väl knappast få andas någon fräsch vinterluft, eller kunna gå ut på höjderna och i den nordiska skogen för att andas, och komma ifrån de kristnas ständiga skrål – men han verkar vara en klok människa, och en man efter vårt sinne – överlägsen de skabbiga småkräk, som utgörs av svenska journalister, instängda i sin ”woke” mentalitet och Galna Greta-tro, drypande av nymoralism.

Onda tungor lär påstå, att det inte skulle råda någon pressfrihet i just Jordanien, men där Libanon, Syrien, Israel, Palestina och hela omvärlden just nu förtärs av ständiga krig och förstörs inifrån av öknarnas idiotiska religioner, har Jordanien för tillfället fred – vad det nu än kan bero på.

 

 

Julgåvor från en HEDNING – allt handgjort, till dem som verkligen förtjänat det, och dit hör INTE journalisterna på SVT eller DN – för de är inga vänner av Humanism, Hedendom och Svensk kultur..

Här ser ni handstöpta ljus, som Hedningar förfärdigat till upplysning för de okunniga. Vi skänker ett ölstop, gjort i äkta eneträ från Söderfors, till en öldrickande frände i vår släkt, laggat i trä med kunnande – av skicklig människohand, och inte av någon AI eller några maskiner. Skånsk senap, mald i träfat med en kula av hårdaste järn – och en klassisk bok av en lokal författare om en man som föddes på en holme, men som var arbetare och tog ett spjut i hand – och slogs för sitt land, för rättvisa och sin hedniska rätt !

 

JUL är de nordiska folkens gåva till HELA Världen – för det var VI som skapade Julen allra först !

Hell Jolner, Hell Oden ! ( and may the World find peace ! )