Profilbild för Okänd

Pouge Mahone till 2024…(Del 2)

Det är dags för ännu mer Hednisk central-lyrik och frivers. Häromsistens – se tidigare inlägg från 27 December 2024 – hyllade vi den Irländske sångaren Shane McGowan med en sångtext, och eftersom  den svenska ungdomen samt övriga som finns i landet väl super tills ögonen blöder – precis som vanligt – skall vi publicera en Hednisk Slagdänga med Förklaringar, kring vår egen försvunna ungdom, flydda hjältedater och annat mera… Allt som nämns i den är inte nödvändigtvis sant, men avspeglar kanhända sanningen i en värld som vår, detta Midgård som också innehåller Svitjods sorgedalar…

* – tecknen i sångtexten här nedan, markerar små FOTNÖTTER som ni kan läsa allra sist – ifall ni tillhör dem som ingenting förstår, ingenting kan eller ingenting vet… liksom reportrarna på DN, SvD, SVT och hela Sveriges såkallade ”journalist-kår”…

 

 

 

 

At the Sickbed of Cu Chulainn*

Fridegård* and Evert Tau-be* are singing by your bed                                               
and Eir* stands at your head.

There are devils on each side of you
with bottles in their hands
And it’s one more drop of BRÄNNVIN !*
and you’ll dream of foreign lands

As you got beat up  in Frankfurt
and you fucked whores down in Cologne
And you heard the Wild Hunt’s* death train
as you lay there, all alone.

Bob Dylan brought you whiskey
in a brothel in Madrid
And you decked a German skinhead,
who was cursing all the yids.

At the sick bed of Cu Chulainn
Where no one says a prayer
And the Gods are rattling at the door
And Loki’s* in his chair.

And by London Euston Station*
you kept asking for a stout
but the wouldn’t give you service,
so you knocked their windows out

But they took you off to Turner Street*
and kicked you in the brains
so you walked right in through a bolted door
and did it all again…

At the sick bed of Cu Chulainn
Where no one says a prayer
And the Gods are rattling at the door
And Loki’s in his chair.

De kristna Prästerna: Ge ett bidrag till den NÖDSTÄLLDA Svenska Kyrkan, och de stackars, stackars kristna i Syrien, som fått sin JULGRAN nedsågad…

Den Ukrainske Flyktingen (Hos de etniska svenskarna): ”да это красиво…. Hur skulle det gå, om inte de NÖDSTÄLLDA hjälpte varandra… ?

 

 

You remember that foul evening
when Ran* herself did howl
You met lousy christian bastards
singing ”penny in the bowl”.

They took you in for Midnight mass
but left you in the lurch
So you dropped a button on the plate
and spewed up in their church.

Now, you sing songs of liberty for Arabs,
and for packs of  jocks
But soon, they’ll take you
from the dump you’re in
and put you in a box

They’ll take you up to Molkom*
and shove you in the ground
But you’ll stick yer head back out
and shout:
”Well I’ll have another round !”

At your grave, they’ll plant Gae Bolga*
and nobody there will pray
And Thor doest rule in heaven,
and there is thunder by the bay.

 

Blick från Molkom-sjön, Molkom, Värmland, Sverige

FOTNÖTTER – FÖR DE SOM INGENTING KAN OCH INGENTING VET

* Cu Chulainn – eller ”Kung Connlas Hund” var en Irländsk mytologisk hjälte ur den Irländska Ulster-cykeln, och alltså huvudsakligen verksam på Norra Irland, där vadslagningen om Mac Da Tho’s väldiga vildsvin på sin tid gjorde att inbördeskrig utbröt. Se i ”The Mabonogion” om ni alls är läskunniga. Som ung lyckades Cu Chulainn dräpa Kung Connlas bästa vakthund, som var en stor best, och fick därför ersätta hunden ett tag som väktare vid halldörren, ty dåförtiden bodde Kungar uti stora hallar, och inte uti hus. Sedermera gjorde han mycket annat, och enligt sagan kunde han komma i sådan bärsärka-vrede, att han slogs som i en blodsdimma, kunde vända sig bakfram inuti sin egen hud, och även behärskade konsten att slåss med en enkel träklubba eller en Shillelagh, som de säger borta på Irland. När hans fiender slutligen kom för att dräpa honom, ställde han sig med ryggen mot en gammal menhir eller upprest sten från landets yngre stenålder, fastän han själv tillhörde den tidiga keltiska järnåldern. Sålunda gick han till sina fäder, ännu stående upprätt.

De populärkulturella referenserna till Cu Chulainn är legio, inte bara på Irland. Han förekommer även som en bifigur i filmen ”Gangs of New York” (2002) där man på ett mycket bisarrt sätt blandat ihop honom med en verklig person från 1800-talets New York, kallad Walter ”Monk” McGuinn. I Sverige blev denna film berömd för en usel insats av en viss tvålfager Leonardo DiCaprio som huvudrollsinnehavare. Förutom några verkligt fina skildringar av irländska slagsmål, och de första fem minuterna, så är den filmen inte minnesvärd alls.

*Fridegård. – Fride Johansson, alias Jan Fridegård, 1897-1968 var en svensk arbetarförfattare, en folkets man och en son av sin tid som verkligen kunde skriva – i motsats till de flesta nu levande ”svenskar” eller de som påstår att de fortfarande är det, trots att de ofta antar falska, utländska namn och försöker göra sig till arabiskjiddrande ghetto-smurfar.

*Taubesläktnamnet ”Taube” skall INTE uttalas på franska, eller som ”tååb”. Det kommer från Tyskland och skall uttalas som Tau-be, samt betyder duva. Det finns en ”svensk nationalskald” med det namnet. Hängbröst-vänstern och nomenklaturan i Sverige har försökt FÖRBJUDA att flera av hans sånger alls spelas på radio.

*Eir syftar inte på landet Eire eller Irland. Det är en direkt syftning på Asynjan (uttalas As-ynja !) Eir, som är läkedomens gudinna enligt sann Asatro – bara så att ni vet !

*BRÄNNVIN är inte någon Vodka. Vodka är inte något Brännvin, och heller inte något tyskt Brantwein. I låten ”Alien Brännvin” (1998) framförde super-gruppen The Kristet Utseende (TKU !) från Gnarp många sanningar om denna, för etniska svenskar och verkliga Nordbor så kulturellt essentiella dryck, som ej skall sammanblandas med något annat.

* ”The Wild Hunt är det engelska namnet för Åsgårdsreien eller den Vilda Jakten, som leds av Oden själv, och som många gånger iakttagits i verkligheten av skilda observatörer från olika länder, riken och tider.

*Loki eller Loke, vars namn skall uttalas ”locke” på god svenska – som i ”lockespindel” känner nog de flesta någotsånär halvbildade svenskar ännu till. Han är ingen amerikansk serie-figur från Marvel Comics, och är INTE någon gudom man bör dyrka. Man kan sätta fram en stol åt honom samt ge honom ett stycke av Särimner, men det är också allt.

*London Euston Station finns i verkligheten. Norr därom finns minst en bra pub, så sent som för två år sedan, men man får skrika och slåss framme vid bardisken, om man alls skall få sig en London Stout, vilket INTE skall förväxlas med en Guinness, och så vidare..

*Turner Street i London ligger i Whitechapel, ”Jack Uppskärarens” eller Jack the Rippers gamla hemtrakter. Mordet på svenskan Elisabeth Gustafsdotter, som mördades 44 år gammal, är fortfarande olöst. Hon var född i Uddevalla, men trodde – dum som hon var – att hon skulle få ett bättre liv utanför Sverige. Det fick hon inte. De svenskar och svenskor som sviker sitt eget land, kommer en gång – i de flesta fall – att inse vad de gjort…fast då är det kanske alldeles försent… Den svenske författaren, humoristen och tecknaren Albert Engström skrev på sin tid – tidigt 1900-tal – om ”den vite Tjappel-mördaren” som han läste om i sin barndom, men då visste han förstås inte vad en felöversatt ”Tjappel-mördare” skulle vara för något.

*Ran – den gudomliga Ran, den stora kvinnan i havet, härskar över de fria vattenrymderna. Hon är maka till Ägir, som kelterna kallade Mannan Mac Llir, och hennes sju döttrar – som Shakespeare förvanskade till tre stycken – är de sju stora havsvågorna, för på Nordsjöns och Atlantens kuster, kommer faktist bågorna in sju och sju till kusten, och den sjunde vågen är ofta lik-sjön, som slår in över bord och dränker allt. Rans namn betyder Rån. De kristna har i alla tider förminskat och förbarnsligat henne, likt de fähundar och kräk de är. De gjorde henne först till en ”havsfru” och sedan till en betydelselös sjöjungfru, som i Köpenhamn. Sedermera Disneyfierades hon av skitstövlar till amerikaner. Men en gång skall hon återfå sitt rätta namn, och alla män som älskat henne, vet vad hon går för och vem hon verkligen är. På japanska betyder ”Ran”  ungefär tumult, ödeläggelse – och det är ingen tillfällighet, eftersom Kurosawa Akira helt klart var medveten om det, när han (1985) lånade ”Ran” för namnet till en film – efter den västerländske ”King Lears” eller Ägirs maka. Och ja – japanska namn skrivs med släktnamnet först, aldrig någonsin förnamnet först. De som vet något om Japan,  inser varför.

 

*Molkom ligger i landskapet Värmland och Värmlands län, som inte är någon ”region”. Där planerades anno 2024 den första Griftegården (inte ”kyrkogården”) för Asatrogna i ”samarbete” med den såkallat ”svenska” kyrkan som inte har den minsta rätt att representera Sverige, eftersom den mycket snart representerar mindre än 50 % av antalet Svenska Medborgare. Verkligt Asatrogna Hedningar skulle aldrig drömma om, att på minsta sätt ”samarbeta” med denna slav-religion från Mellanöstern. I Tranås och Stockholm finns redan sekulära kyrkogårdar i kommunal regi. Det borde man kunna kräva också i Karlstads Kommun, och ALLA kommuner i Sverige, enligt Humanisterna.

* Gae Bolga – ”Böljespjutet”, en ”Geir” eller At-geir på Norröna, var Cu Chulainns allra bästa vapen – som erinrar oss alla om Gungner, Odens eget spjut – det som enligt den svenske nobelpristagaren Pär Lagerkvist i ”Aftonland” är slungat och utslungat för evigt, och enligt Harry Martinsson (se ”Aniara”) flyger också genom hela universum, ja världsalltet, från tidernas morgon till tidernas slut. Få, om ens någon i vår samtid har förstått och insett allt detta, men de som ändå lyssnat vet att behålla sitt lugn, också i livets sista ögonblick.

Profilbild för Okänd

Inför Julblotet, Vintersolståndet 2024

”Som två blodspår skulle kristendomen och frihetskampen gå bredvid varandra genom seklerna. Staden på ön skulle utplånas, och ingen skulle under långa tider veta var den legat. Men de två spåren, som började där, har ännu efter ett årtusende inte nått sitt mål”

– Slutorden ur romanen ”Offerrök” av Fride Johansson, alias Jan Fridegård, 1949

 

Midvinterblot och Julblot är två olika saker, och INTE samma sak – vilket är viktigt att komma ihåg.  Tillika finns det något som heter Vintersolstånd, en rent astronomisk företeelse som våra Förfäder noga kunde beräkna – på någon timme när – det kan man redan med hjälp av stenkalendrar, eller en skeppssättning, och att mäta solhöjd på sjön eller över takåsar är heller inte svårt – det har man kunnat i alla tider.

Fullmånen i Julmånad, alltså Julmånen har redan passerats, eftersom den i år inföll 15 December, och nu befinner den sig i nedan tills att Tunglet inträffar, 22 December, och månen går sedan i ny på nytt.  ”Tungel” som i ortnamnet Tungelsta heter det på svenska – new age trams om ”mörkmånar” kan ni glömma.

Allt nog – den dag som är Lördagen 21 December är idag rätta tidpunkten för jublotet. DÅ – och bara DÅ. Er Hedning har i sitt liv mött skrikande, oartikulerade Västgötska Lastbilschaufförer med ett förflutet i ”Biker-miljön” eller lokala MC-klubbar – och dessa galningar har under direkt hot förklarat för oss på ”Hedniska Tankar” att deras fäder och förfäder minsann firade Midvintern vid den tidpunkt, som Islänningar firar Thorrablot på. Och för all del, vi måste ge även galningarna rätt, även om vi inte är i logistikbranchen – men vi känner dem allihop – blott alltför väl – och om vi hade tio fördelningar, divisioner eller kanske tre armékårer av sådana män, vore mycket vunnet i vår Värld, i synnerhet österut och i Ukraina. ”Man väntar ej med dem attack – Man GÖR !” skrev på sin tid Johan Ludvig Runeberg – Finlands nationalskald – och Finland hade nationaldag den 6 December i år.

 

Kampen står för evigt mellan Hedendom och Humanism på den ena sidan, Kristendom, Islam och andra Totalitära Läror på den andra.

Denna bild togs i Ukraina i år – där många städer gått under och förstörts. Hur många städer skall då gå under, innan vår mänsklighet lär sig läxan ? HUR MÅNGA ??

Nästa år – har vi förklarat – är ett Odens År, eftersom detta år var ett år för Tyr eller rättvisan. Asatron är grundad på en nioårscykel, ty av hävd var det alltid så i Svea Rike att de stora bloten hölls i Gamla Uppsala just vart nionde år, och inte vart sjunde. Men sju är veckans dagar, och Odens dag, följer på Tyrs. Våra Götar, okunniga som de är, vill fira Tors år direkt på Tyrs, helt utan rim eller reson, helt utan logik i deras tro. Nu säger eder Särimners Sändebud, ja sannerligen, sannerligen – att han nog skall fira Midvinterblot eller Thorrablot med dem, och det blir något de ej skall glömma.

Deras dag kommer. Snar och Säker nalkas den – och liksom Julen är och har varit Nordbornas gåva till mänskligheten, återstår en ännu större uppgift för oss. Krigens år skall en gång vara förbi, och då kommer ett år av kunskap, återuppbyggnad och större visdom.

Sådant är Odens Budskap, oavsett vilket år det sker, oavsett vilken tidpunkt vi talar om. Oden själv ska leda oss, och än är det långt till Ragnarök. Ni ska inte tro på de kristna, inte på Thunbergeriet, inte på SVT – för mänskligheten kommer trots allt att överleva länge till, trots drönare, AI och de genomvidriga Muharrems, som nu förbereder sig på att försöka ta över Sverige, återigen – stödda av Magadan Magda – men än är det långt till 2026 – och vi får hoppas på förnuftets seger.

I en liten landsortshåla, någonstans i Mälardalen ligger ett bortglömt antikvariat, nära en järnvägsstation. Dess ägare är gammal nu, och fadern – som grundade firman – är ännu äldre, ja 90-årig. Där stegar vår Hedning in, för att köpa en bok, glad i hågen såhär före Jul, och blotet – som nu kommer. ”Den boken, skall du veta, gav min son lust att läsa” säger antikvariatets ägare till Hedningen. – Jaså, svarar han. Ingen läser böcker längre, läskunnigheten i vårt land sjunker, liksom överallt annars – och vi behöver inte fråga vilka befolkningsgrupper som drar ned den. Men en god trilogi var detta, på sin tid. Dess skapare var färgad av sin miljö, och det Världskrig han såg utspela sig rakt framför honom.

De båda männen samtalar en stund, och därefter går Hedningen hem till sin familj med boken, som han skall ge till en god väns yngsta barn, som vistas långt borta – och vars mor förlorat vårdnaden om honom i en domstolsprocess, som nog aldrig bort äga rum – för Kärring-statens rättvisa, ger Hedningen inte mycket för, Moder Frigg till trots. Julgåvan kommer inte denna Jul, utan om många Jular – ty en man kan förstå vad han är gjord av – och varifrån han kommer – först när han blir en man.

 

 

Fride Johansson, 1897 – 1968 gjorde sig känd som en proletär författare, men hatade Sovjetmakten.

En man, utan illusioner. Hedning och Humanist. Aldrig kristen.

Fride Johansson, en av dessa Johanssöner, Andersöner och Pettersöner var Hedning rakt igenom. Han vägrade acceptera kristendomen, han slogs för evigt emot det totalitära och hans böcker bevisar det – liksom hans liv – för de som nu forskat kring det, och är bekanta med den Mälardal och det Svearike, som var hans. Han skrev ”Jag – Lars Hård”. ”Torntuppen” om sin egen fars död, anno 1941 – ett år som påtagligt liknar vårt eget – i ett annat land dog en bysmed, frivillig i en lokal brandkår, och han var i år 83 år gammal – född just 1941, som genom ett sammanträffande.

Tror ni då att Fride Johanssons värld är borta, och oaktat förvridningarna, och den spegel han såg Sveriges hedna tid genom – är den då så olik vad vi just nu ser ?

Fride Johansson blev journalist, först i trettioårsåldern, men var alltid en skrivande man. Hans far dog strax före sin åttioårsdag, efter att ha huggit ved till vintern – och Fride Johanssons mor och ende bror gick med i en såkallad ”frikyrka” – en fanatisk, kristen sekt som gjorde honom arvlös. Före allt det där, hade han hunnit återvända till sin hemstad, landsortshålan – där en Hednisk man långt senare köpte hans mest kända Trilogi. Det var medan han fortfarande var ung. ”Jag har liksom satt mitt märke på den här stan” sade han, inför fadern – 70-årig – och denne svarade, lungt och stilla – enligt vad en annan man vid namn Bengt Järbe berättat i en av sina böcker: ”Märke, säger du… Jag var dum nog att gå in på Stadshotellet du ser där borta en kväll – men fick fyra man efter mig. Två av dem slog jag ned, med mitt knogjärn. De andra två lyckades jag springa ifrån – och märket på planket, kan du själv se här

Så berättas det, på antikvariatet i den lilla Landsortshålan. Hedendomen och Humanismen lever, men den tar sig uttryck på lite olika vis. Fride Johanson blev en Hednisk Man, men hans far Johan Alfredsson From dog som påstådd kristen – i alla fall till namnet, men knappast gagnet. Själva kommer vi från en släkt, som låtit Hedna sig – och så skall det förbli.

Låt oss vara Hedningar – och Humanister. Ned med Islam, ned med all kristendom, ned med Monoteismen, ned med all totalitärianism !