Nedslag i Amerikansk Asatro – och två recensioner…

Amerikansk Asatro berör mig egentligen inte, lika lite som det valsystem, som USA utser sina Presidenter med. Jag har redan – så sent som igår – meddelat er läsare vad jag anser om Mr Bidens tillträde, ifall ni nu alls behöver ta del av just min åsikt. Men, sanningen att säga står nästan alla av oss här i detta land helt och fullt bakom Mr Biden, och det gäller som vi vet även resten av det fria Europa.  Jag skulle dock inte – som en viss svensk Statsminister – sträcka mig så långt som att säga, att Mr Biden – vid sin långt framskridna ålder, och trots sin relativa grad av visdom – är den ende mannen, som ”kan ena ett splittrat USA” för sådana dumheter, tror jag inte mycket på.

USA är ett alldeles för stort och disparat land för att alls kunna ”enas”. Det är för det första förfallet till hejdlös multikulturalism och kapitalism, dess rika och mäktiga lär aldrig ge upp sina positioner till förmån för de mindre bemedlade eller de mindre framgångsrika, och antalet folkgrupper, religioner, etniciteter och kulturer på hela den kontinent detta gäller, är alldeles för stort för att alls åstadkomma något ”enande”. Det enda, som kan göra det – är en återgång till traditionell amerikansk patriotism och nationalism, alternativt ett större krig – men att verkligen tro, att extrema politiska krafter till höger och inte minst till vänster verkligen skulle lägga ned sin verksamhet nu, är såpass naivt, småskuret och ”svenskt” att jag saknar ord för det.

Och på ett liknande sätt förhåller det sig med den Amerikanska Asatron – och förresten kanske med Asatro överhuvud.  Vi har å ena sidan rörelser som Asatru Folk Assembly – som kallats högerextremt enbart för att den organisationen har enstaka medlemmar med ett skumt förflutet – men vad gäller då om P2 och Katolska Kyrkan ?

Å den andra har vi ren ”tokvänster” av en sort som vi sett även inom diverse sk ”forn sed” grupper här i Sverige, och därutöver finns hela skalan av esoteriska sällskap, runologer, new age, flummare, drogromantiker, resterna av gamla ”Ring of Throth” som på sin tid (mitten av 00-talet) var en fungerande organisation, samt diverse grupper, som mest är aktiva på Facebook, men vars egentliga agenda och verkliga syfte man har all anledning i hela Världen att vara starkt kritisk och mycket mycket skeptisk inför.

Förhållandena är inte mycket bättre här i Sverige – och för att citera en mycket god vän, som kom fram med citatet just ikväll, liknande han de förment demokratiska Nordiska Asa Samfundet och ”Samfundet Forn Sed” på följande sätt:

”Vi klarar oss utan sekter, där den ena leker Biker-klubb, och den andra är en avart av Kristna Frikyrkor”

Vilken sekt, som är den förra, och vilken sekt som är den andra, har jag redan förklarat för er. Därutöver finns Särimners Sändebud, som ni vet, men då dessa opererar esoteriskt och icke exoteriskt är de mycket, mycket svåra att ens gå med i – och ett medlemskap där, är icke för envar, hursomhelst.

Men nåja – det Isländska Asatrufelagid – som faktiskt står för att vara just det som dess hemsidor på nätet säger – har sedan länge den vanan, att aldrig bry sig om vad som händer inom Amerikansk Asatro överhuvudtaget, och att heller aldrig kommentera det, på minsta sätt. Amerikanare är ett uppfinningsrikt och initiativrikt släkte, javisst, men de ägnar sig åt en förfärlig massa förvridande av sanningen, kulturell appropriering och allehanda missbruk, inklusive missbruk av droger – och det gäller också för den svenska ”forn sed” miljön.

Med fasa har också gamla Bifrost i Norge, samt det Danska Asa- og Vanetrosällskapet i Danmark åsett, hur dåligt pålästa, dåligt utbildade och illa navlade amerikaner i långa baner uttalat sig om en kultur, en religion, en geografi och ett sammanhang de inte känner till, och inte behärskar för fem öre, ja inte ens fem cent.

Allt detta, som jag sett upprepas genom åren gör också mig skeptisk som få, men saken är den att det nu återigen kommit vad som till synes verkar vara ännu en god nätplattform, ännu ett samfund med från början goda intentioner, och ännu en författare med viss insikt, eller – kan man anta – viss känsla för Asatrons kärna.

http://norse.faith

Författaren bakom denna nya plattform – ja – det är i huvudsak en person, av manligt kön som skriver texterna – och jag tror mig veta vem, även om jag respekterar människors krav på anonymitet – går verkligen ”All Inclusive” med sitt nya försök, även om han inte är konsekvent, utan dels hittar på de helt nya begreppen ”Norse Faith” som vi skulle översätta ”Nordisk Tro” respektive ONP – en helt ny förkortning, av ett slag som inte behövs – horrören ifråga skall stå för ”Old Norse Paganism” men överger alltså helt begreppet Asatro, även om det är det enda vedertagna på Island, i Norden, i Europa och resten av Världen.  (”Non ridendi, bonis amici !” – alltså fritt översatt ”kan ni hålla er för skratt, godvänner !” )

Utöver detta använder han begrepp som ”prayers to Thor from their pagan altars” (en gammal klassiker – finn två fel i den meningen – denna osmakliga kristifikation ligger inte för mig, måste jag säga – vi Asatroende har för det första inga ”altaren” alls – vi ”ber” aldrig heller ) och säger sig företräda ”temples” men inte gudahov, andra egendomligheter att förtiga..

Nej, detta är inget ”Temple” – och fan inte heller något ”Tempel”. Det ÄR ett GUDAHOV, comprende och begrips ??

Utöver det har sajtens skapare – en viss herr och fru Bishop, main street, USA infogat en hel sida om ”Core Values” eller VÄÄÄDEGJUND som en viss fröken Lööf sa – och ni ska se – det dröjer nog inte länge till, förrän anklagelserna om diverse diffusa och likaledes ”egenpåhittade” Värdegrundsbrott börjar studsa hit och dit. Jag haver sett det hundratals gånger förr, nämligen – men Makarna Bishops grundläggande intention om att låta Asatron – i sin Amerikanska, synkretistiska och icke-Nordiska tappning frälsa hela Världen, erövra såväl Förenta Staterna som Europa och Norden är ädel och god.

Så mycket förståelse och beröm kan jag ändå ge dem, men vart deras gemensamma färd över Asgårds och Midgårds himlar, för att icke tala om Utgård, Jotunheim och andra världar nu slutar – nej det vågar jag mig icke på att sia eller förutspå.

Jag önskar dem i all ödmjukhet lycka till med sitt gemensamma projekt, och anbefaller starkt deras sajt, som är välskriven och vacker nog, samt innehåller massor av information för dem, som ännu är fast på nybörjar-stadiet.

Skall jag alls anbefalla något, Västerifrån och bortåt Vinland till, så får detta duga – men själv är jag som sagt Nordbo, och tänker så förbli.

När det gäller personliga bloggar från det Asatrogna USA – försök denna – om ni nu måste läsa sådant, och om det inte räcker med Hedniska Tankar för er del.

Jag säger inte mer än så om den, för även den bloggen håller sig till ämnet, och är inte skrivet ur något Amerikanskt politiskt perspektiv, även om jag för egen del förbehåller mig rätten att vara just politisk, när jag berör Svenska, Nordiska och Europeiska förhållanden, som rör mig mycket mer än händelser ”over there”, eftersom de ur mitt perspektiv slår mig som ganska så irrelevanta.

”Kannst du nicht alle gefallen durch deine Kunst, mache es wenigen recht. Vielen gefallen ist schlimm !”

  • F Schiller

 

I vilket Linus Karlén kommenterar ”Den svenska offerseden”…

Jag nämnde ”Esoterisk Asatro” alldeles sist i mitt förra inlägg – och jodå – organisationer, personer och till och med internet-sajter och bloggare som ägnar sig åt just detta finns i rikt antal i Sverige. Vårt Sverige. En av de mest undanskymda, men samtidigt mest verksamma, utgörs av Västgöten Linus Karlén, annars bland annat skönlitterär författare och radio-bloggare på sajten ”Lidskälv” eller rättare sagt Lidskjalf, för så stavas det faktiskt oberoende av vad den tossige Professor Lars ”Liten” Lönnroth påstår på Wikipedia om vad som är korrekt svenska eller inte…

 

I den svenska Asatrons ankdamm har Linus Karlén hittills gjort sig mest känd för sin roman ”Inkräktarna” som jag tyvärr själv inte läst, då jag enbart sällan läser romaner, och alltid haft den goda principen att aldrig kommentera skönlitterära verk av personer jag anser som vänner. Ändå har romanen getts ut på eget förlag i två upplagor, och blivit hart när en klassiker och en storsäljare – i alla fall bland de invigda. Temat i romanen är Sveriges kristnande, som mycket ofta både var ”Schwertmission” eller ”Zwangsmission” och inte alls ”Wortmission” för att nu använda bland kontinentala forskare erkända och accepterade termer – alla tre medel helgar ju ändamålen för dessa kristna, som vi så väl vet.

Själv påminns jag om det snart aktuella temat ”Midsommar”, som även berörs i ett med rätta klassiskt kapitel av Jan Fridegårds ”Trägudars land” – också en hel romanserie eller en litterär skildring märkt av sitt språk och sin tid, så att säga – vilket väl alla litterära skildringar av historiska processer väl är. Inom kort kommer jag publicera Fridegårds text här, så får ni se vad jag syftar på…

Nåja.

På den alldeles utmärkta bloggen ”Lidskälv” behöver författaren inte själv lida för sina misstag, ity att han råkat bli sedd av Särimner !

Och den som blivit sedd av Särimner, är som ni vet för evigt frälst, bärgad, burgen och höjd ovan all misstanke. Nu rekommenderar jag – kraftfullt och tjoande – denna blogg för genomläsning, och lägger till en länk här bredvid.

Linus Karlén har i dagarna recenserat en bok med titeln Året i västsvensk folktro av en viss Hans Carling, vilket lett honom fram till vad han kallar ”Den Svenska Offerseden” och en teori om blotandet kring Midsommar, Midvinter och de stora solstånden, alltså vårdagjämning och höstdagjämning, även om han till skillnad från mina Värmländska sagesmän i trakterna av Eda och Glava inte gett sig till att rekonstruera en lunisolär kalender, i flera steg – innan kristnandet, efter kristnandet och efter sentida folktro – för allt detta är tidsmässiga distinktioner, som man gör bäst i att hålla i minnet.

Dessutom fanns kanske – som mina sagesmän antagit – en period då man under svensk bronsålder enbart tillämpade en månkalender, även om jag har svårt att tro på just den hypotesen själv, därför att redan megalitmonumenten från vår Bondestenålder, liksom ”Der Berliner Goldhut” och Pejlskivan från Nebra (alltså kontinental bronsålder) motbevisar alltsammans. Lunisolära kalendrar, liksom en mycket noggrann uppskattning av solårets längd, måste ha funnits redan då.

Allt är inte så felaktigt, som de dumheter ”Lasse Liten” Lönnroth – som mycket ofta ”Rothar i Lönn” – vräker ur sig på Wikipedia, om att Nordiska Asatrosamfundet (se hans artikel där) skulle ha ”utgått från Margaret Murrays teorier om årshjulet” vilket är ren lögn, och dessutom kvasi-intellektuell soppa.

Vad den förträfflige Herr Karlén säger om ”offerseden” och själva det kalendariska blotandet, är tvivelsutan sant, och det kan vara värt att minnas, både till Inledningen av Segerblotet i Frejas Månad – det som somliga kallar ”Valborg” och den Midsommar, som kommer att inträffa i år liksom alla andra år, så länge marken gror, och människorna skall leva.

Jodå – Kalendariska fester enligt ”Årshjulens” princip finns och fanns även i vår Asatro – som inte alls är någon ”sed”….

Även vad gäller ”Odinism” och en hel del annat har Linus Karlén många värdefulla insikter att ge som skribent – men missförstå mig rätt – den sanne ”odinistens” väg är oftast inte den ni tror, eller vad idiotiska amerikaner propagerar för på nätet. Till Särimner kommer endast de två gånger korade och valda, och ingen kommer inför det trynet, som inte två gånger fått sitt namn nämnt inför den Störste av galtar och svinens suverän, ty vi tror på en kroppslig Särimner med Hamn, Hug och Lit – evinnerligen.

Endast de kortsynta förblir de långnästa, och vid slutet står segern ! (Jung hade rätt – men det skall till ESOTERICA för att rätt förstå honom – solis sacerdotibus )

 

”Vi er de röde – Vi er de Hvide – I konformisme, saa vil vi skide…”

Nya Hedniska Bloggar – och städning i Länkarkivet hos ”Hedniska Tankar”

Men likväl för skaldeskaran
Har jag skidat spår i drivan,

Brutit toppar här av småsly
Kvistat stammar, utmärkt vägen: —

Det är här som vägen börjar.
Här begynnar nya stigar

För en bättre sångarskara.
Mera insiktsfulla skalder.

– Ur ”Kalevala” – 50:e Runosången (i min egen översättning)

 

Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen. Hedniska Tankar leder, andra följer. Efter de första protesterna emot ”Mollganlagen” och den hets emot folkgrupp som vårt lands egen Justitieminister drog igång, ex cathedra, efter snart sex års bloggande på denna sajt, och ett förstadium av fyra år på en annan ser jag, att mina Hedniska Tankar fortfarande slår rot och finner fotfäste också på de mest oväntade platser i tillvaron, inom vårt eget land såväl som utanför dess gränser.

En enda mans verk kan förändra en Värld, och det krävs föregångsmannaskap i det stora som i det lilla.

Jag har ofta använt uttrycket ”Mitt elektroniska Hlidskjalf” i det förgångna, och några andra hedningar – bland annat författaren Linus Karlén har nu skapat ett sådant i form av en ny podcast – sånt har visst blivit populärt nuförtiden, även om jag för min del tycker att det skrivna ordet är mycket lättare att ta del av än poddradio, som lätt tenderar till att bli snacksalig. Det är också mycket lättare att snabbt hoppa framåt i en skriven text än att behöva snabbspola en massa ljudband till det rätta stället – allt man behöver är ju bara att flytta sin egen blick, istället för att trycka på en massa knappar och reglage, oavsett om de finns i verkligheten eller är virtuella.

Nåja – med det sagt – och med inget av de sex avsnitt som utkommit hittills provlyssnade av mig, tar jag ändå det osäkra före det säkra denna gång, och rekommenderar med sajten ”Asatemplet” som enda referens just denna hedna podradio i alla fall, och inte bara det – jag länkar till den också – trots att jag härmed köper grisen i säcken.

ifråga om Hedniska bloggar och annat sådant, så är det nämligen så som en viss kristen bok säger, att ”Många äro komna, men få äro kallade

En hel del av de alster jag själv träffat på genom åren – och vars skapare jag ibland mött i levande livet har inte min ihärdighet, märker jag, och tenderar att helt upphöra med sina inlägg efter en tid. Det är synd – men inte på det kristna sättet – ty jag skuldbelägger ingen för tankar och ord, men däremot för onda gärningar ! – för tillsammans utgör vi nuförtiden och på senare år en helt ny folkrörelse, och ett bevis på att någonting har börjat förändras i vårt land, inte bara andligen, utan också politiskt – även om det aldrig var vårt mål att bli eller vara just politiska. Som jag sagt och skrivit tvangs vi till det, av krafter i vår samtid som vi inte hade kontroll över – men vi Asatroende Hedningar är som ni kanske märkt sluga, väl pålästa och durkdrivna – och inte alla av oss ger upp så lätt.

Målet är givet, och det är ett Sverige, till bredden fyllt med polyteism, under sekulära och moderna lagar. Ett Sverige nästan kemiskt fritt från Monoteism, och fördärvliga ökenreligioner typ kristendom eller islam. Inom en snar framtid kan dessa religioner ligga under 10 % av det totala befolkningsantalet – och om det nu synes omöjligt för er, så kom ihåg att ”svenska” kyrkans medlemsandel har sjunkit från 88 % år 2000 – då kyrkan formellt skildes från staten – till mindre än 58 % idag. Det är 30 procents minskning på lite drygt 18 år, eller en enda generation. Kom inte och säg annat, än att vårt land går framåt !

Nåja. För att citera Viktor Rydberg – ni vet han som skrev ”Fädernas Gudasaga” så har jag kanske känt mig som ”stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda...”

Om författaren ”Runlars” – en annan ny bekantskap – också känner så, vet jag förstås inte – och det behöver han inte heller – lika lite som mina andra bröder och systrar i den hedniska världen på nätet eller i Urds verkliga och högst påtagliga Värld. Alla vågar inte ha en politisk åsikt, och en del känner sig kvästa. Några vill inte ha en sådan heller, utan sysslar med helt andra ting, även om jag för min del tror, att det i längden aldrig går att skilja på det förment ”andliga” från det praktiska och ibland till och med det politiska, för allt som finns, är ändå del av samma verklighet.

Som jag redan sagt och förklarat finns det inget ”övernaturligt” för mig, för ingenting kan finnas utanför universum eller ”över” själva naturen, eftersom naturen och universum de facto och rent definitionsmässigt är allt som finns – saker kan inte både finnas och vara non-existenta – att de är svåra att observera eller få syn på; eller att vetenskapen inte kan förklara dem fullt ut, räknas inte.

Jag hednar, och jag fortsätter hedna. För mig är Hedendom lika viktigt som att andas, eller att skapa – nulla dies sine linea – inte en dag utan en hednisk tanke.

Jag vill också tillägna detta inlägg alla fornforskare, amatörarkeologer, skrivande och skapande människor där ute. De som håller vårt arv och vår historia levande. De som skapar – I fäders spår för framtids segrar.

En gång skall vi skapa ett nytt och bättre land, med hedningar raka i ryggen som Nordens furor, sega som Malungs läder och Hårda som svenskt stål !

”Brons och Blod” – en bra blogg om Bronsålder, Hedendom och Asatro

Järn mötte brons, när äventyret hände” skriver Anders Österling i sin dikt om Ales Stenar. Kanhända har den vackra formuleringen tillämpning på en ny anonym, mäkta hednisk blogg, skriven av en arkeologiskt kunnig person i de södra delarna av vårt land. Jag brukar vara ytterst restriktiv med att rekommendera andra Hedniska bloggar, mycket beroende på att jag vill se hur de utvecklar sig, innan jag alls säger eller skriver något.

Jag har varit medveten om existensen av ”Brons och Blod” sedan mars 2019, då den grundades och först gjorde sin debut på wordpress, och gillade den nästan genast. Men Hedendomens och Asatrons lilla värld, såväl i Sverige som överallt annars är ibland trångsynt och begränsad, och ibland fylld av personer som har politiska eller andra mindre ädla syften, oavsett om de nu hör hemma långt ut till höger, eller inom den extrema vänstern, som ”forn sed” och andra därmed besläktade grupper, vars intressen varken är vetenskapliga eller andliga, utan bara handlar om maktbegär, och att ”sätta sig” på folk.

Studera läget för Skånes bronsåldershögar, och ni skall finna att denna provins redan då var tättbefolkad, hade sina centralbygder och var del av en bronsålderskultur som också fanns på andra sidan sundet

 

Men, vad gäller denna andra blogg, har vi äntligen fast mark under fötterna; och finner det vederhäftiga istället för det ovederhäftiga. Författaren känner till ett sådant epokgörande och 100 % hedniskt verk som Hesiodos ”Verk och Dagar” och han behärskar bronsens etymologi, kan resonera om den indoeuropeiska invandringen och båtyxekulturen utan att förfalla till osakligheter, han kan resonera något om sagornas ursprung, själv vara skald och inser, att Asatron redan utformades under Bronsåldern. Det är trevligt att möta bildade människor, även i bloggform; men att möta motsatsen är mindre trevligt…

Den mer än 2 meter höga spjutlyftaren från Litsleby i Tanum har ett slags korpnäbb, en skålgrop för att markera att han är enögd, och en enorm lans i sin hand. Utefter lansens skaft, rör sig en liten ryttarfigur, också spjutbeväpnad… Vi inser alla, att detta är Oden… ristad i klippan minst 1000 år före kristus…

Författaren till bronsåldersbloggen känner till skillnaden mellan hög och låg religion, och är säker på, att Tyr, Tor och väl även Oden fanns redan under bronsåldern, liksom förstadierna till Härn, Nerthus eller Gerd, och alla de andra gudamakterna. Sakkunnigt resonerar han om världens skapelse, i mytologins värld, och leder oss med varsam hand över den starkt skadade ”Dansarens Häll” vid Gladsax nu nästan utplånad av okänsliga vandaler – över emot nyare och djärvare mål.

 

På hällen vid Gladsax syntes Frej dansa med hjorthorn på huvudet, tills någon år 2016 nästan utplånade honom…

Han vet, att redan Georges Dumezil på 1950-talet ledde Odens ursprung tillbaka till vedisk tid, och kan berätta för oss att Oden själv var hemmastadd här i Norden långt långt före romersk järnålder, när han inte studerar bronsåldersstaden Trojas geografi, till exempel. Fram tonar bilden av en okänd man, som utför en kulturgärning i det tysta. Inte för någon tom ”äras” skull. Inte för någon särskild publik, utan bara för den glädje som finns i att ge, ge av sig själv och för det sköna i tankens flykt genom alltet.

En äkta historiker och berättare, trots allt, i denna världens fjärde och kanske sista ålder, om vi får tro den pessimistiske Hesoidos, mytagogen, hävdatecknaren…

Οὗτος μὲν πανάριστος, ὃς αὐτὸς πάντα νοήσει,
φρασσάμενος, τά κ᾽ ἔπειτα καὶ ἐς τέλος ᾖσιν ἀμείνω·
ἐσθλὸς δ᾽ αὖ καὶ κεῖνος, ὃς εὖ εἰπόντι πίθηται·
ὃς δέ κε μήτ᾽ αὐτὸς νοέῃ μήτ᾽ ἄλλου ἀκούων
ἐν θυμῷ βάλληται, ὁ δ᾽ αὖτ᾽ ἀχρῄος ἀνήρ.

  • This man, I say, is most perfect who shall have understood everything for himself, after having devised what may be best afterward and unto the end: and good again is he likewise who shall have complied with one advising him well: but whoso neither himself hath understanding, nor when he hears another, lays it to heart, he on the other hand is a worthless man.

Idag har jag också läst två andra goda skribenters och bloggares mer adiaforiska krior. Vännen Eddie Råbock, alias Mohamed Omar, kåserar vittert över de tre kronornas ursprung på Albrekt av Mecklemburgs tid, och hur de från Arthursagan via Köln fann vägen in i vårt Riksvapen.  Och Sjöfartstidningen – av alla publikationer – resonerar via sin Utrikeskorrespondet Torbjörn Dalnäs över Towerns korpar – ett annat ämne jag behandlat – och korpars och kråkfåglars historia – Kråknedan har ju just passerat, och med detta ännu en Odens dag…

Majningen av drottning Guinevere, tavla av John Collier, England…

”Hedniska Tankars tio populäraste sidor”

Visserligen är det nu fyra veckor efter det nya året, och detta med årsstatistik och nyårsartiklar är kanske inte längre lika aktuellt, men jag har roat mig med att studera statistiken över Hedniska Tankars mest välbesökta sidor genom tiderna, inte bara på det nya året. Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över åtta år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den bara lite över fyra år gammal.

Statistiken fördelar sig såhär:

Asatro är föga förvånande det mest populära ämnet, med 6102 träffar på lite över ett år. Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är lite dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad svårt politiserade små grupper av fanatiker, som ännu springer lösa i det svenska samhället, sorgligt nog.

Freja har den andra mest populära sidan, med 3530 träffar. Hon är ju en gudinna för krig, lika mycket som för kärlek, och i krig och kärlek är allting som bekant tillåtet, och inget förbjudet. Enligt Snorres prosaiska Edda tycker Freja mycket om ”skemtun, alltså skämt, eller sådant som är lite ekivokt, och som vissa måhända skäms för, som alla nymoralister och sippa, bigotta och insnöade kristna. Hon gillar också alla sorters erotiska bilder och konstnärliga framställningar av sig själv, och särskilt ”mansöngur”, alltså sånger som förhöjer och manar på inom erotiken, och ser inte minsta fel i detta, så länge det sker till gudinnans ära, och med ett öppet sinne. Det gör inte jag heller, och kanhända är det en av orsakerna till varför just dessa inlägg blivit så populära…

Sidorna om Lussi – den ljusets fest som föregick det kristna Lucia-firandet (2815 träffar på ett år) och sidan om ”Bröllop och Trolovning” (2674 träffar) är också populära, och kommer på tredje respektive fjärde plats, möjligen på grund av mängden giftaslystna hedniska par, eller Frejas manifesta inverkan, vilken ju syns nästan vart man tittar eller ser…

Dyrka Freja – dyrka Freja utomhus, inomhus och överallt !

Och kan andra missionera, missionerar vi tvärsemot !

 

Sidorna ”Om denna blogg” (2403 träffar på ett år) och Arkeologi (2301 träffar) kommer på femte respektive sjätte plats, och innehåller båda debattartiklar, nyhetsinslag och lite mer seriösa ämnen, vilket uppenbarligen mottagits positivt av min läsekrets, och det är ju alltid trevligt. Därefter kommer Vårblot (2241 träffar) och Midsommar med 1709 träffar – att det är så beror nog mycket på svenska folkets längtan efter just våren, och Midsomamren, den svenskaste av hela årets hedniska fester, som ju ytterst går tillbaka på Asatron självt. Slutligen kommer ”Jul och Midvinter” på nionde plats, (1609 träffar) och så ”I Naturen” med 1617 träffar, eftersom många svenskar som jag uppenbarligen har ett stort naturintresse, och Hedendomen är ju den naturligaste av religioner – till skillnad från Monoteismens onatur…

Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…

Ny svensk, visionär Hednisk Blogg..

Nu är Daniel Vagerstams utmärkta och garanterat hedniska blogg ”Sagas from the North” förstås ingen nyhet, eftersom den såg dagens ljus redan i april 2017, men för mig är den en helt ny bekantskap, och därför anmäler jag den först idag, då jag tycker att den förtjänar att uppmärksammas för sin visionära inriktning, samt det faktum att den är 100 % hedniskt till sitt innehåll och tänkande, det tycker jag mig faktiskt förmärka..

Där andra sett en rad av gående män i sälskinnshuvor på Kiviksgravens ristningar, ser den förträfflige Herr Vagerstam istället pingviner, och han ger sig också i kast med att försöka översätta Eddan och mycket annat, dock helt utan att förfalla till renodlat ”fornsederi” vilket ju känns positivt.  Han analyserar också stjärnbilder, kopplat till järnålderns ikonografi, och även om det här ibland kan förefalla lite Rudbäckianskt, om man så säger, måste jag nog ge honom rätt på flera punkter. Jag har sett flera böcker om ”Heathen Star Lore” och annat som en intresserad broder i Frimurarna och Särimner (samtidigt !)  givit mig, och jag kan försäkra, att det här kanske inte är så konstigt som det låter för den oinvigde..

Vad man kallar Paleoastronomi och Etno-astronomi är hittills en outvecklad vetenskap, som är fylld av hypoteser, men som inte helt kan avvisas utan vidare spisning. Själv antar jag att det faktiskt k-a-n ligga något i hans häpnadsväckande nytolkning av Gunne Hands runstensmonument (som ursprungligen innehöll åtta stenar, om jag minns rätt från Ole Worms – kristna vandaler har flera gånger försökt förstöra alltsammans, också på 1990-talet) nere i Lund, Skåne, där det idag förvaras. Tolkningen av Hyrrokinn, som stjärnbilden Lejonet till exempel skulle kanske avfärdas av akademikerna, men den kan heller inte motbevisas.. Och ergo hoc – om fakta och uppfattningar må man de facto resonera…

Possible ?

Förutom det, kan man kring Kiviksgraven notera, att de figurer eller symboler, som tidigare tolkats som höstackar (banalt – man avbildar knappast sådant bland betydelsefulla jaktbyten och betydelsefulla föremål) numera tolkats som ”tidskäglor” eller forntida kalendrar, helt i enlighet med Der Berliner Goldhut och andra föremål från bronsåldern, som bevisligen förekommit vid Östersjöns södra kust – också där fanns en nordisk bronsålderskultur, och Kiviksgravens byggmästare, var med tanke på gravens orientering, rent geografiskt, också bekanta med sådana ting…

”Kalender am Hut ?” – Ja, faktisch und tatsächlich war es genau so…

Våra förfäder kunde redan på bronsåldern räkna ut exakt tidpunkt för Jul och Midvinter ned till fyra decimalers precision, både för sol- och månmånader.