Nya Hedniska Bloggar – och städning i Länkarkivet hos ”Hedniska Tankar”

Men likväl för skaldeskaran
Har jag skidat spår i drivan,

Brutit toppar här av småsly
Kvistat stammar, utmärkt vägen: —

Det är här som vägen börjar.
Här begynnar nya stigar

För en bättre sångarskara.
Mera insiktsfulla skalder.

– Ur ”Kalevala” – 50:e Runosången (i min egen översättning)

 

Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen. Hedniska Tankar leder, andra följer. Efter de första protesterna emot ”Mollganlagen” och den hets emot folkgrupp som vårt lands egen Justitieminister drog igång, ex cathedra, efter snart sex års bloggande på denna sajt, och ett förstadium av fyra år på en annan ser jag, att mina Hedniska Tankar fortfarande slår rot och finner fotfäste också på de mest oväntade platser i tillvaron, inom vårt eget land såväl som utanför dess gränser.

En enda mans verk kan förändra en Värld, och det krävs föregångsmannaskap i det stora som i det lilla.

Jag har ofta använt uttrycket ”Mitt elektroniska Hlidskjalf” i det förgångna, och några andra hedningar – bland annat författaren Linus Karlén har nu skapat ett sådant i form av en ny podcast – sånt har visst blivit populärt nuförtiden, även om jag för min del tycker att det skrivna ordet är mycket lättare att ta del av än poddradio, som lätt tenderar till att bli snacksalig. Det är också mycket lättare att snabbt hoppa framåt i en skriven text än att behöva snabbspola en massa ljudband till det rätta stället – allt man behöver är ju bara att flytta sin egen blick, istället för att trycka på en massa knappar och reglage, oavsett om de finns i verkligheten eller är virtuella.

Nåja – med det sagt – och med inget av de sex avsnitt som utkommit hittills provlyssnade av mig, tar jag ändå det osäkra före det säkra denna gång, och rekommenderar med sajten ”Asatemplet” som enda referens just denna hedna podradio i alla fall, och inte bara det – jag länkar till den också – trots att jag härmed köper grisen i säcken.

ifråga om Hedniska bloggar och annat sådant, så är det nämligen så som en viss kristen bok säger, att ”Många äro komna, men få äro kallade

En hel del av de alster jag själv träffat på genom åren – och vars skapare jag ibland mött i levande livet har inte min ihärdighet, märker jag, och tenderar att helt upphöra med sina inlägg efter en tid. Det är synd – men inte på det kristna sättet – ty jag skuldbelägger ingen för tankar och ord, men däremot för onda gärningar ! – för tillsammans utgör vi nuförtiden och på senare år en helt ny folkrörelse, och ett bevis på att någonting har börjat förändras i vårt land, inte bara andligen, utan också politiskt – även om det aldrig var vårt mål att bli eller vara just politiska. Som jag sagt och skrivit tvangs vi till det, av krafter i vår samtid som vi inte hade kontroll över – men vi Asatroende Hedningar är som ni kanske märkt sluga, väl pålästa och durkdrivna – och inte alla av oss ger upp så lätt.

Målet är givet, och det är ett Sverige, till bredden fyllt med polyteism, under sekulära och moderna lagar. Ett Sverige nästan kemiskt fritt från Monoteism, och fördärvliga ökenreligioner typ kristendom eller islam. Inom en snar framtid kan dessa religioner ligga under 10 % av det totala befolkningsantalet – och om det nu synes omöjligt för er, så kom ihåg att ”svenska” kyrkans medlemsandel har sjunkit från 88 % år 2000 – då kyrkan formellt skildes från staten – till mindre än 58 % idag. Det är 30 procents minskning på lite drygt 18 år, eller en enda generation. Kom inte och säg annat, än att vårt land går framåt !

Nåja. För att citera Viktor Rydberg – ni vet han som skrev ”Fädernas Gudasaga” så har jag kanske känt mig som ”stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda...”

Om författaren ”Runlars” – en annan ny bekantskap – också känner så, vet jag förstås inte – och det behöver han inte heller – lika lite som mina andra bröder och systrar i den hedniska världen på nätet eller i Urds verkliga och högst påtagliga Värld. Alla vågar inte ha en politisk åsikt, och en del känner sig kvästa. Några vill inte ha en sådan heller, utan sysslar med helt andra ting, även om jag för min del tror, att det i längden aldrig går att skilja på det förment ”andliga” från det praktiska och ibland till och med det politiska, för allt som finns, är ändå del av samma verklighet.

Som jag redan sagt och förklarat finns det inget ”övernaturligt” för mig, för ingenting kan finnas utanför universum eller ”över” själva naturen, eftersom naturen och universum de facto och rent definitionsmässigt är allt som finns – saker kan inte både finnas och vara non-existenta – att de är svåra att observera eller få syn på; eller att vetenskapen inte kan förklara dem fullt ut, räknas inte.

Jag hednar, och jag fortsätter hedna. För mig är Hedendom lika viktigt som att andas, eller att skapa – nulla dies sine linea – inte en dag utan en hednisk tanke.

Jag vill också tillägna detta inlägg alla fornforskare, amatörarkeologer, skrivande och skapande människor där ute. De som håller vårt arv och vår historia levande. De som skapar – I fäders spår för framtids segrar.

En gång skall vi skapa ett nytt och bättre land, med hedningar raka i ryggen som Nordens furor, sega som Malungs läder och Hårda som svenskt stål !

Annonser

”Brons och Blod” – en bra blogg om Bronsålder, Hedendom och Asatro

Järn mötte brons, när äventyret hände” skriver Anders Österling i sin dikt om Ales Stenar. Kanhända har den vackra formuleringen tillämpning på en ny anonym, mäkta hednisk blogg, skriven av en arkeologiskt kunnig person i de södra delarna av vårt land. Jag brukar vara ytterst restriktiv med att rekommendera andra Hedniska bloggar, mycket beroende på att jag vill se hur de utvecklar sig, innan jag alls säger eller skriver något.

Jag har varit medveten om existensen av ”Brons och Blod” sedan mars 2019, då den grundades och först gjorde sin debut på wordpress, och gillade den nästan genast. Men Hedendomens och Asatrons lilla värld, såväl i Sverige som överallt annars är ibland trångsynt och begränsad, och ibland fylld av personer som har politiska eller andra mindre ädla syften, oavsett om de nu hör hemma långt ut till höger, eller inom den extrema vänstern, som ”forn sed” och andra därmed besläktade grupper, vars intressen varken är vetenskapliga eller andliga, utan bara handlar om maktbegär, och att ”sätta sig” på folk.

Studera läget för Skånes bronsåldershögar, och ni skall finna att denna provins redan då var tättbefolkad, hade sina centralbygder och var del av en bronsålderskultur som också fanns på andra sidan sundet

 

Men, vad gäller denna andra blogg, har vi äntligen fast mark under fötterna; och finner det vederhäftiga istället för det ovederhäftiga. Författaren känner till ett sådant epokgörande och 100 % hedniskt verk som Hesiodos ”Verk och Dagar” och han behärskar bronsens etymologi, kan resonera om den indoeuropeiska invandringen och båtyxekulturen utan att förfalla till osakligheter, han kan resonera något om sagornas ursprung, själv vara skald och inser, att Asatron redan utformades under Bronsåldern. Det är trevligt att möta bildade människor, även i bloggform; men att möta motsatsen är mindre trevligt…

Den mer än 2 meter höga spjutlyftaren från Litsleby i Tanum har ett slags korpnäbb, en skålgrop för att markera att han är enögd, och en enorm lans i sin hand. Utefter lansens skaft, rör sig en liten ryttarfigur, också spjutbeväpnad… Vi inser alla, att detta är Oden… ristad i klippan minst 1000 år före kristus…

Författaren till bronsåldersbloggen känner till skillnaden mellan hög och låg religion, och är säker på, att Tyr, Tor och väl även Oden fanns redan under bronsåldern, liksom förstadierna till Härn, Nerthus eller Gerd, och alla de andra gudamakterna. Sakkunnigt resonerar han om världens skapelse, i mytologins värld, och leder oss med varsam hand över den starkt skadade ”Dansarens Häll” vid Gladsax nu nästan utplånad av okänsliga vandaler – över emot nyare och djärvare mål.

 

På hällen vid Gladsax syntes Frej dansa med hjorthorn på huvudet, tills någon år 2016 nästan utplånade honom…

Han vet, att redan Georges Dumezil på 1950-talet ledde Odens ursprung tillbaka till vedisk tid, och kan berätta för oss att Oden själv var hemmastadd här i Norden långt långt före romersk järnålder, när han inte studerar bronsåldersstaden Trojas geografi, till exempel. Fram tonar bilden av en okänd man, som utför en kulturgärning i det tysta. Inte för någon tom ”äras” skull. Inte för någon särskild publik, utan bara för den glädje som finns i att ge, ge av sig själv och för det sköna i tankens flykt genom alltet.

En äkta historiker och berättare, trots allt, i denna världens fjärde och kanske sista ålder, om vi får tro den pessimistiske Hesoidos, mytagogen, hävdatecknaren…

Οὗτος μὲν πανάριστος, ὃς αὐτὸς πάντα νοήσει,
φρασσάμενος, τά κ᾽ ἔπειτα καὶ ἐς τέλος ᾖσιν ἀμείνω·
ἐσθλὸς δ᾽ αὖ καὶ κεῖνος, ὃς εὖ εἰπόντι πίθηται·
ὃς δέ κε μήτ᾽ αὐτὸς νοέῃ μήτ᾽ ἄλλου ἀκούων
ἐν θυμῷ βάλληται, ὁ δ᾽ αὖτ᾽ ἀχρῄος ἀνήρ.

  • This man, I say, is most perfect who shall have understood everything for himself, after having devised what may be best afterward and unto the end: and good again is he likewise who shall have complied with one advising him well: but whoso neither himself hath understanding, nor when he hears another, lays it to heart, he on the other hand is a worthless man.

Idag har jag också läst två andra goda skribenters och bloggares mer adiaforiska krior. Vännen Eddie Råbock, alias Mohamed Omar, kåserar vittert över de tre kronornas ursprung på Albrekt av Mecklemburgs tid, och hur de från Arthursagan via Köln fann vägen in i vårt Riksvapen.  Och Sjöfartstidningen – av alla publikationer – resonerar via sin Utrikeskorrespondet Torbjörn Dalnäs över Towerns korpar – ett annat ämne jag behandlat – och korpars och kråkfåglars historia – Kråknedan har ju just passerat, och med detta ännu en Odens dag…

Majningen av drottning Guinevere, tavla av John Collier, England…

”Hedniska Tankars tio populäraste sidor”

Visserligen är det nu fyra veckor efter det nya året, och detta med årsstatistik och nyårsartiklar är kanske inte längre lika aktuellt, men jag har roat mig med att studera statistiken över Hedniska Tankars mest välbesökta sidor genom tiderna, inte bara på det nya året. Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över åtta år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den bara lite över fyra år gammal.

Statistiken fördelar sig såhär:

Asatro är föga förvånande det mest populära ämnet, med 6102 träffar på lite över ett år. Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är lite dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad svårt politiserade små grupper av fanatiker, som ännu springer lösa i det svenska samhället, sorgligt nog.

Freja har den andra mest populära sidan, med 3530 träffar. Hon är ju en gudinna för krig, lika mycket som för kärlek, och i krig och kärlek är allting som bekant tillåtet, och inget förbjudet. Enligt Snorres prosaiska Edda tycker Freja mycket om ”skemtun, alltså skämt, eller sådant som är lite ekivokt, och som vissa måhända skäms för, som alla nymoralister och sippa, bigotta och insnöade kristna. Hon gillar också alla sorters erotiska bilder och konstnärliga framställningar av sig själv, och särskilt ”mansöngur”, alltså sånger som förhöjer och manar på inom erotiken, och ser inte minsta fel i detta, så länge det sker till gudinnans ära, och med ett öppet sinne. Det gör inte jag heller, och kanhända är det en av orsakerna till varför just dessa inlägg blivit så populära…

Sidorna om Lussi – den ljusets fest som föregick det kristna Lucia-firandet (2815 träffar på ett år) och sidan om ”Bröllop och Trolovning” (2674 träffar) är också populära, och kommer på tredje respektive fjärde plats, möjligen på grund av mängden giftaslystna hedniska par, eller Frejas manifesta inverkan, vilken ju syns nästan vart man tittar eller ser…

Dyrka Freja – dyrka Freja utomhus, inomhus och överallt !

Och kan andra missionera, missionerar vi tvärsemot !

 

Sidorna ”Om denna blogg” (2403 träffar på ett år) och Arkeologi (2301 träffar) kommer på femte respektive sjätte plats, och innehåller båda debattartiklar, nyhetsinslag och lite mer seriösa ämnen, vilket uppenbarligen mottagits positivt av min läsekrets, och det är ju alltid trevligt. Därefter kommer Vårblot (2241 träffar) och Midsommar med 1709 träffar – att det är så beror nog mycket på svenska folkets längtan efter just våren, och Midsomamren, den svenskaste av hela årets hedniska fester, som ju ytterst går tillbaka på Asatron självt. Slutligen kommer ”Jul och Midvinter” på nionde plats, (1609 träffar) och så ”I Naturen” med 1617 träffar, eftersom många svenskar som jag uppenbarligen har ett stort naturintresse, och Hedendomen är ju den naturligaste av religioner – till skillnad från Monoteismens onatur…

Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…

Ny svensk, visionär Hednisk Blogg..

Nu är Daniel Vagerstams utmärkta och garanterat hedniska blogg ”Sagas from the North” förstås ingen nyhet, eftersom den såg dagens ljus redan i april 2017, men för mig är den en helt ny bekantskap, och därför anmäler jag den först idag, då jag tycker att den förtjänar att uppmärksammas för sin visionära inriktning, samt det faktum att den är 100 % hedniskt till sitt innehåll och tänkande, det tycker jag mig faktiskt förmärka..

Där andra sett en rad av gående män i sälskinnshuvor på Kiviksgravens ristningar, ser den förträfflige Herr Vagerstam istället pingviner, och han ger sig också i kast med att försöka översätta Eddan och mycket annat, dock helt utan att förfalla till renodlat ”fornsederi” vilket ju känns positivt.  Han analyserar också stjärnbilder, kopplat till järnålderns ikonografi, och även om det här ibland kan förefalla lite Rudbäckianskt, om man så säger, måste jag nog ge honom rätt på flera punkter. Jag har sett flera böcker om ”Heathen Star Lore” och annat som en intresserad broder i Frimurarna och Särimner (samtidigt !)  givit mig, och jag kan försäkra, att det här kanske inte är så konstigt som det låter för den oinvigde..

Vad man kallar Paleoastronomi och Etno-astronomi är hittills en outvecklad vetenskap, som är fylld av hypoteser, men som inte helt kan avvisas utan vidare spisning. Själv antar jag att det faktiskt k-a-n ligga något i hans häpnadsväckande nytolkning av Gunne Hands runstensmonument (som ursprungligen innehöll åtta stenar, om jag minns rätt från Ole Worms – kristna vandaler har flera gånger försökt förstöra alltsammans, också på 1990-talet) nere i Lund, Skåne, där det idag förvaras. Tolkningen av Hyrrokinn, som stjärnbilden Lejonet till exempel skulle kanske avfärdas av akademikerna, men den kan heller inte motbevisas.. Och ergo hoc – om fakta och uppfattningar må man de facto resonera…

Possible ?

Förutom det, kan man kring Kiviksgraven notera, att de figurer eller symboler, som tidigare tolkats som höstackar (banalt – man avbildar knappast sådant bland betydelsefulla jaktbyten och betydelsefulla föremål) numera tolkats som ”tidskäglor” eller forntida kalendrar, helt i enlighet med Der Berliner Goldhut och andra föremål från bronsåldern, som bevisligen förekommit vid Östersjöns södra kust – också där fanns en nordisk bronsålderskultur, och Kiviksgravens byggmästare, var med tanke på gravens orientering, rent geografiskt, också bekanta med sådana ting…

”Kalender am Hut ?” – Ja, faktisch und tatsächlich war es genau so…

Våra förfäder kunde redan på bronsåldern räkna ut exakt tidpunkt för Jul och Midvinter ned till fyra decimalers precision, både för sol- och månmånader.