Dagens Nyheter rapporterade igår om ett nytt runfynd i form av en cirka 2000 år gammal kniv från Danmark, som försetts med texten ”Hirila”. Forskare från Odense Museum och det Danska Nationalmuséet i Köpenhamn har kommenterat fyndet på internet, vilket kan läsas på länken här. Märkligt nog anger man den absurda tolkningen ”litet svärd” för ”hirila” vilket är oförnuftigt. Forntidens människor behövde inte märka skålar med texten ”detta är en skål” eller skriva ”mejsel” på sina mejslar – det är betydligt sannolikare att ordet Hirila skall förstås som ett namn, företrädesvis på en person.

Man kan jämföra med det gotiska ordet ”Erilaz” som dyker upp i ett tjugotal kända inskrifter med den gammalnordiska, 24-typiga runraden före år 500. Också på det berömda Gallehushornet fanns inskriften ”Ek Erilaz horna taidwo” eller ”Jag Erilen slöjdade hornet” – ordet Taide betyder än idag ”slöjd”, ”konst” eller ”hantverk” på finska – och detta är ett av många gotiska lånord i finska – ett annat är ”Kunungingas” för ”Kung” vilket stavas likadant på gotiska.

Man har ansett, att en Eril var namnet på en runomästare, men även folket Heruler och den rent militära titeln Jarl har nämnts i sammanhanget. Fyndet är otvivelaktigt ytterligare ett bevis på runornas Nordiska upphov, och stöder teorin om att de uppfanns i Sydskandinavien före år noll enligt vår tideräkning. Helt säkert tillhörde knivbladet en runkunnig man, möjligen en krigare, och det kan också ha använts för rituella ändamål. Den första pressreleasen får nog omvärderas, efter vad Hedniska Tankar antar – och fyndet borde sättas in i sitt sammanhang som en av många inskrifter med ”Eril” namnet, vilket Dagens Nyheters trögtänkta journalister inte är kunniga nog för att känna till – men så är ju också förmågan till källkritik i den svenska dagspressen vanligen under all kritik…

Också i Strängnäs finns en mycket känd inskrift, som nämner en Eril eller Jarl och Oden som gudom, vilket tyder på att det knivblad man hittat, kan ha använts för kultiskt eller rituellt bruk – kanske var det en ”rist” eller ett redskap för att karva runor med – och klart kopplat till Odenskulten… Mycket riktigt var det ju nära Odense eller Odensjön, som kniven hittades…

Järsbergsstenen från Värmland är ett tydligt bevis på att runskriften var spridd långt norröver i Sverige mycket tidigt i historien. Den är en av flera inskrifter från Värmland, som nämner titeln ”Eril” eller Jarl.