Nytt VANSINNESDÅD i Gävle – Berusad Utlänning gripen…

Utomlands, i Strassbourg och på andra platser, flammar hatet och vreden emot den Nordiska Julen och våra i grunden hedniska Jultraditioner vidare. Och som vanligt sprider sig våldet, terrorn och den blinda förstörelselustan även hit till Sverige, även om den hittills inte resulterat i dödsoffer eller så många skadade som i resten av Europa.

Kvällstidningen Aftonbladet kunde i morse berätta om hur en berusad galning med utländskt medborgarskap gripits på bar gärning i Gävle. Han försökte tända eld på en av de Julbockar av halm, som rests i staden – och som alltid stått som en symbol, både för Tor, den hedniska Julen och Gävle som stad i allmänhet.

Men en rådig förbipasserande grep utlänningen – som visade sig vara 22 år gammal och som omedelbart hamnade i arresten – där kräk av den sorten hör hemma, och en svensk Polisman släckte Julbocken med bara händerna innan den också besprutades med pulversläckare. Att tända eld på saker i stadsmiljö räknas som Mordbrand, vilket är ett allvarligt brott, som kan medföra fängelse eller dryga böter.

Varifrån kommer allt detta blinda Sverigehat, och hatet emot vår hedniska Jul ?

Att mannen var utlänning, och dessutom kraftigt berusad kommer inte som någon överraskning, precis – men vilken ”kultur” och etnicitet tillhör slika förövare – och varför ska de egentligen vistas här, när de inte ens kan acceptera sederna i det land vi alla byggt upp ?

Tors bockar tillhör Julen, och i dem har Julbocken sitt ursprung – smycke från 800-talets Tissö i Danmark…

Annonser

Hå Hå – Hö Hö – Gävles Bock vill INTE dö…

Melodi: Neil Young ”Hey Hey – My My”

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !

Somliga hatar vårt land
Och visar förakt
De bränner och mördar, ja de rustar för slakt
Men inget ska brinna, om vi håller vakt
Och pöbel är intet emot folksjälens makt

Om Bocken blir borta
Blir han inte förgäten
Han har inte satt
Den sista potäten
Nej, Han är inte borta
Och inte förgäten…

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !

Efter förra årets Julhelg rapporterades det i svenska media att den kända Julbocken i Gävle skulle ha uppförts för sista gången. Gävlejournalisten Stig Gavlén från Arbetarbladet; som avled den 1 November i år skulle inte ha velat att fler Gävlebockar skulle resas, har vi fått veta – men dessa uppgifter har aldrig bekräftats. Hursomhelst var det Stig Gavlén som år 1966 tog initiativet till bockens resande, och hans motiv var att de Gävlebor i arbetarstadsdelen Brynäs som var för fattiga att annars hålla sig med Julbock, och att stadens hemlösa i övrigt, också skulle få sig lite julglädje; och att en fin svensk tradition skulle bevaras. Sådan var hans önskan.

Tor är Proletariatets och Det Arbetande Folkets Gud – och Bocken är hans symbol !

 

Dagens Nyheter – som brukar inta en mycket Sverigefientlig attityd – påpekar att bocken bränts ned 29 gånger, och 7 år utsatts för andra sabotage. År efter år har meningslöst våld, vandalism och Sverigefientliga mordbrännare, Julhatare, islamister, kristna fanatiker och andra har fått prägla Julen i Gävle, i och med att bocken förstörts – och vanliga hederliga människor har inte fått någon God Jul, precis som dessa våldsverkare och nidingar ville.

Den kristne sk ”konstnären” Lawrence Jones från USA dömdes till en månads fängelse och 100 000 kr för mordbrand år 2001 – böter som han aldrig betalade…

Men ännu är bocken inte historia. Sverigefiender, vandaler och mordbrännare har inte vunnit – varesig i Gävle eller någonannanstans. Gävle Kommun, den lokala Brandkåren, skolor, till och med ”Svenska” Kyrkan, företagarföreningar, lions och många många fler – ja snart sagt alla instanser eller institutioner i Gävle har engagerat sig för och i Gävlebocken, precis som vanligt. He is bock – by popular demand – skulle vi kunna säga.Gävleborna slår vakt om sin stad, sin Jul och sina svenska traditioner. De vägrar att ”tagga ned”, visa underkastelse och ställer sig inte med ”mössan i hand och bockar” inför främmande kulturer och religioner typ islam, som nu vill etablera sig här. Gävle är en gammal stad, som brunnit flera gånger – senast 1869 – och efter det har staden fått ett rätvinkligt gatunät i de centrala delarna.

 

En tolv meter hög bock av halm, innebär en inte så liten brandrisk, särskilt för omkringliggande fastigheter, men i år har en taxistation förlagts nära torget, där bocken traditionsenligt rests, och man filmar också bocken i realtid, och lägger ut på nätet. Förra året fick Gävlebocken stå orörd – ett vackert vittnesbörd om hur Hedniska Jultraditioner börjat komma tillbaka i vårt land, och hur Monoteisterna inte lyckats förstöra dem..Tidningarna berättar om hur staden Gävle enas kring sin bock, och hur det folkliga motståndet växer emot vandalerna. Numera finns tipsrundor man kan gå runt bocken, och den lokala turistbytån ”Visit Gävle” storsatsar också på tradition, lokal kontinuitet och ett enat Gävle – ingen ”Multikulturalism”. Kvällstidningen ”Excessen” berättar om hur en lokal medeltidsförening – ”Tiundalands Väktare” självmant ställer upp för bocken – i all ridderlighet – men hans geniunt hedniska ursprung vill de förstås inte erkänna.

 

 

 

Redan 1948 visade den kände folklivsforskaren Dag Strömbäck i en uppsats i ovanstående bok hur den kristna kyrkan på 1100-talets Orkney-öarna införde dödsstraff på att ”Cervuleam Facio” alltså att ”göra bockar” eller ”göra sig till bock” – latinet är ett ganska oklart språk – och detta dödsstraff kvarstod till långt in på 1500-talet. Man behöver inte fråga vad de kristna var så rädda för – deras panik-artade djävulsskräck lever ju som vi sett än idag…Men inte nog med det. Vid det Byzantinska Väringagardets fester hos Kejsaren i Konstantinopel på 900-talet lekte man jul-lekar, där fyra av deltagarna skulle klä ut sig just till ”bockar” och springa omkring och stånga de andra.

Redan i en skrift från den byzantinske kejsaren Konstantin Porphyrogennetos (regent 912-959 e.Kr) hov berättas emellertid hur man vid hovet tolv dagar efter Kristi födelsefest utförde den ”gotiska leken”. I matsalen uppträdde då två lag, veneterna och prasinerna. I respektive lag ingick bl.a två goter, klädda i pälsar med håret utåt och med masker av olika utseende. Under uppträdandet sprang de fyra utklädda runt i en ringdans och ropade ”jul, jul” och slog med spön på sköldar. Det är inte osannolikt att de ”goter” som omtalas i själva verket var några av de skandinavier som vid denna tid stod i den byzantinske kejsarens sold.

Utklädsel till fyrfota djur i samband med julhögtiden kännes tidigt också från andra områden i Europa. Redan på 500-talet finns uppgifter från keltiskt område om oseden att klä ut sig till bl.a hjort vid jul och nyår. Dessa hedniska seder är kända genom det faktum att de motarbetades av kyrkan. Deltagare på de stora kyrkomötena ivrade ständigt för att utrota oskicket. Att inte enbart hjortklädsel förekommit framgår av källorna. Bl.a omtalas på 700-talet just bockklädsel vid dessa okristliga upptåg.

Litteratur:

Celander, Hilding: Julbocken och hans historia. Nordens Kalender 1933. Göteborg 1932.
Sjöberg, N.: En germansk julfest i Konstantinopel på 900-talet. Fataburen 1907.
Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid: ”Jul”.
Lloyd, L: Svenska allmogens plägseder. Stockholm 1871.

Julbocken var alltså en känd och accepterad företeelse, redan på 900-talet. Dag Strömbäck har också dokumenterat otaliga exempel på hur de kristna försökte förbjuda jul-lekarna, också på biskopsgårdar som det Isländska Skalholt på 1200-talet, och ytterst går dessa jul-lekar – där en bock, häst eller hjort skulle följas in i stugan av två likaldes utklädda ”sköldmör” (ungefär som Lucias tärnor) tillbaka på de hedniska lekar, som vi ser omvittnade i skaldepoesin. Torbjörn Hornklove kunde under det tidiga 900-talet skriva att ”ute vill kungen Jul fira, och höja Frejs lek” – och mycket riktigt är ett av Frejs djur också just hjorten eller bocken… I själva verket är just Hjorten, eller detta med hjortmasker, bilder på hjortdjur osv till midvinter, spridd över hela det germanska Europa…

I Österrike och Alpområdet finns till exempel Habergeiss – en jul-ande i Getgestalt, som inte alls har med de sentida kristna St Nikolaus-upptågen att göra, fastän han långt senare upptagits i dem. Nej – han är en annan och betydligt mera ursprunglig jul-gestalt än både St Nikolaus eller Djävulen, och äldre än någon av dem.. Denna alpina Julbock kan förekomma både i form av en utklädd person och som en fristående figur (ibland av halm) precis som Julbocken hos oss… Ofta avbildas han med en teleskop-artad hals, som kan fällas ut i samband med julklappars inkastande…

I Wales, till exempel, finns en liknande tradition med ”The Mari Llyd Horse” (uttalas Merry Lewd, alltså ”glad osedlighet” precis som i den isländska danslekarna till Frejs ära – Bocken anses ju också som ett mycket potent djur…) som inte har något dugg med någon kristen Maria att göra, utan mer med den nordiska helhästen, och vikingarna… Detta ”Julaspöke” i hästgestalt har också med alla Julbockar att göra, och uppträder såhär års i form av ett hästkranium på en lång stång, med julprydnader till ögon…

Gävles Julbock har många kusiner, runt om hela det av germansk kultur influerade Europa, och man har också hittat spår av honom i Galicien eller Norra Spanien, dit goterna kom en gång. Men det är här hos oss han har sitt nutida hem, och här ska han stanna – i den hedniska norden, där kristna och islamister icke skall göra sig besvär…