Gävlebocken skändligt nedbränd

Staden Gävle är numera Rikskänd för två saker. Dels Gävlebocken, stadens egen symbol, som varje år återupplivas och kommer tillbaka lagom till Julen, och dels den ökände ”Gävleimamen” Abo Raad, och andra som sprider islamsk extremism över hela vårt land. Gävleimamen arresterades av SÄPO år 2019 och fick på Säkerhetspolisens order sitta en tid i fängelse, innan det plötsligt sades från Regeringen Löfvén att det ”inte skulle gå” att utvisa honom och hans anhang, eftersom personer i Egypten – deras hemland – kunde ogilla dem. Att de begått flera brott här i Sverige och dessutom fortsatt med sin brottslighet, bland annat genom att hota journalister och slå sönder deras kameror, har man emellertid helt sett genom fingrarna med. De utvisas inte i alla fall – och nu ser vi följderna…

Gävlebocken brändes skändligt ned igår. En man i 40-årsåldern från Kalmar har anhållits. Måtte han få ett LÅNGT och KÄNNBART fängelsestraff !!

Gävlebocken kom till redan 1966, då Arbetarbladets journalist Stig Gavlén fick idén att skänka de fattiga och medellösa i sin hemstad lite Julglädje. Det var på Slottstorget i stadsdelen Brynäs – dåförtiden en kåkstad med många trähus – som bocken först sattes upp, och där har han fått stå sedan dess. De sista fem åren har Bocken fått stå orörd hela Julen, men det här året härskar åter meningslös förstörelse och idiotisk vandalism i Gävle – helt utan anledning har en galning fått förstöra Julen och utsätta människor för mordbrand och fara – låt oss hoppas att hans dom blir hård, och att han får det fängelsestraff han så väl förtjänar !

Nästan alla institutioner av betydelse i Gävle, inklusive ”Svenska” Kyrkan har bidragit till bocken, som blivit lite av en symbol för Julen inte bara i Gävle, utan också i resten av landet. Folklivsforskare försöker förneka Julbockens hedniska ursprung, och gör krampaktiga försök att härleda den till katolska festseder, trots att det FINNS många bevis för Julbockarnas upphov i Asatron.

En av de tidigaste skaldekvädena om Julfirandet är Haraldskvädet, om slaget vid Hrafsfjord år 872, diktad av Torbjörn Hornklove. I det kvädet nämns att Håkon Jarl vill fira Jul på sitt skepp, ute på havet, och där höja ”Frejs lek”. Vi vet också att hjorten eller bocken var Frejs djur, kanske inte primärt Tors – även om hans vagn som bekant är förspänd med två bockar – men nu säger de kristna lögnhalsarna att vi inte kan veta hur Frejs lek gick till – trots att vi har rikhaltiga bevis för den saken. Vi kan inte veta” har som vanligt blivit ”vi vill inte veta” när det kommit till sentida, kristna förnekanden av de många källor som trots allt finns.

Redan på 300-talet firade det gotiska Kejsargardet i Trier sin ”Fruma Juleis” eller Julmånad, vilket bland annat gjordes genom att dra på sig raggiga djurhudar och bockmasker. Britt-Marie Näsström berättar i sin bok om bärsärkarna hur Konstantin Porfyrogenetos, kejsare av Bysans, såg sitt Väringagarde dansa en dans på Midvintersolståndsdagen, då de klädde sig i pälsar med raggen utåt, och ropade ”Toul, Toul” (Jul – fast det lät annorlunda i grekernas öron)  och sjöng en sång kallad ”Gothicon”. Forskaren Dag Strömbäck har också klarlagt hur man på Island, Färeöarna och Orkney avhöll en fest, kallad Vikivaki under vinternätterna.

Redan på 1100-talet förekom en varelse kallad Finngalkn i dessa danslekar – försedd med en raggig fårpäls, en mask med två böjda gumshorn och brinnande ljus till ögon eller i näsborrarna – och han uppträdde precis som 1800-talets Julbock…

Den katolska kyrkan utfärdade ett förbud med dödsstraff för ”cervuleam facio” alltså ”att göra bockar (eller hjortar)” eller ”att göra (sig) till bock” eller hjort – latin är ett ganska oprecist språk – men ingenting hjälpte – Julbockstraditionen fortsatte ändå. Julbockar är spridda över hela Europa, och traditionen är helt uppenbart mycket äldre än kristendomen. I slaviska länder firade man en Midvintersolståndsfestival vid namn Koliada, där en vit bock också förekom – men bocken krävde presenter, istället för att ge bort dem – och han troddes allmänt företräda Dazbog, slavernas svar på den strålande Frej, sedd som solgudomlighet.

I Schweiz, Sydtyskland och Österrike finns Habergeiss – en figur som sedan urminnes tid liknat vår Julbock, och som manifesterar sig på samma vis – så Julbocken är samgermansk, och mycket, mycket gammal…

Gävles bock må ha blivit bränd i år, men Julen och Glädjens samt Givandets tid kan fundamentalisterna aldrig ta ifrån oss !

Han överlevde Julen – återigen…

Jag återupptar nu den hedniska nyhetsbevakningen, efter en gedigen genomgång av Hedniska Tankars artikelarkiv (se föregående inlägg och under rubrikerna ovan) – mycket beroende på att den här bloggen inte bara är en informationssida, den sysselsätter sig också med Hednisk Nyhetsbevakning, och med att sprida Hedendom och Asatrons välsignelser över vårt land, samtidigt som den aktivt bekämpar alla former av Monoteism, och andra totalitära förkunnelser.

Om ni inte redan förstått det, så kan jag berätta för er att detta är en Ideell Kulturkamp, för att låna ett uttryck från Henrik Andersson, min kollega i den Hedniska Bloggosfären. Och när vi säger ”Kulturkamp” menar vi det i historisk mening, och som det användes, när våra moderna sekulära samhällen skapades.

Gävlebocken – denna Stig Gavléns Hedniska gåva till Gävle stad, och alla människor där som vill fira en Nordisk Jul, överlevde Julen för fjärde året i rad, enligt vad kvällspressen kunde berätta, den 4:e denna månad. Också SVT, vår kära, kära Statstelevision – ni vet den som enligt sig själv aldrig aldrig ljuger, aldrig aldrig vinklar och aldrig aldrig kan ha fel, rapporterade om detta samma dag.

År efter År – Muslimer, Kristna och Utlänningar har bränt ned och skändat honom. Men varje Jul återuppbyggs han, för att värna sin stad och sitt land… (foto: Aftonbladet, 2021)

Numera tycker ingen etnisk svensk eller Gävlebo att det är ”ball” eller ”häftigt” med Mordbrand, för att använda den misslyckade (S)-politikern Mona Sahlins uttryck. Pendeln har svängt tillbaka, och för fjärde året i följd har den enorma Julbocken nu stått orörd hela Julen, under bevakning av trogna Gävlebor och alla i staden till fröjd och glädje. Så var det ju en gång tänkt, av ”Arbetarbladets” redaktör, att Julbocken skulle sprida ljus i mörkret, särskilt åt dem, som annars ingen Jul kunde få. Detta år, Covid-året 2020 -2021 behövde Gävleborna sina Nordiska Traditioner mer än annars, och de slöt upp kring sin stad.

Vi – som känner Julbockens Hedniska Ursprung, vet att han en gång var en av Tors bockar, men att folklore och folklynne gjorde något annat av honom, under seklernas gång i ett utpinat och fattigt land. Numera tillhör han Midvintern och Julen, och där kommer han att för evigt bli en säsongvis återkommande företeelse, i Gävle som överallt annars i Norden.

Vi minns också hur Gävle kommun burit sig åt under tidigare år, då den öppet hyllat Salafism och andra avarter av extrem Islam, och haft en av den ökände ”Gävleimamens” mest fanatiska proselyter på kommunens officiella reklamtavlor. Men det var 2019, och vi får hoppas att det aldrig någonsin upprepas !!

 

Julbocken återinförs i Varberg – och Oden, Jolnir och Jultomten förblir densamme…

Från staden Varberg i Halland, som mycket riktigt ståtar med en bock i sitt kommunvapen, rapporteras idag av SVT att en lokal förening för Julbockars återinförande därstädes har nått vissa framgångar. Åter en seger för Hedendomen, med andra ord.

Kampförbundet för Julbockens Återinförande skriver att man vill ”återupprätta julbockens status som julkaraktär”. Gruppen uppmanar Varberg att se till att det finns julbocksmasker i detaljhandeln och att julbocken ska ha en plats i exempelvis luciatåg. Uppmaningen riktas till de tre kommunerna Varberg, Ljusdal och Boxholm eftersom kommunerna har en bock i sina kommunvapen. Statstelevisionen erkänner idag också, att Julbocken delvis har sitt ursprung i Asatron, och Tors bockar.

Jag har senast för några dagar sedan berättat om den samgermanska Julbockstraditionen, som finns spridd från Alpområdet i Söder till England, Island och Färeöarna i Väst, med Sverige och Norden som ett naturligt centrum. Få vet emellertid, att Jolner, alltså den store Jularen, han som gör så att det blir Jul är ett binamn eller heite på Oden själv.

Om man frågar någon i dagens Sverige vem som är Julens stora huvudperson, blir nog svaret nästan undantagslöst ”Jultomten, förstås” och minsta barn vet, att detta är sant. Julen är en hednisk företeelse från början, och i bibeln står inte ett enda ord om att jesu födelse skulle ha inträffat på just julafton – det är en sen tradition från 300-talet och framåt, medan Oden och festerna vid midvinter är mycket äldre än så. Studera denna länk, får ni se !

Se även mina inlägg från tidigare år under rubriken ”Jul och Midvinter” under ”Högtider och Blot” här ovan…

Hå Hå – Hö Hö – Gävles Bock vill INTE dö…

Melodi: Neil Young ”Hey Hey – My My”

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !

Somliga hatar vårt land
Och visar förakt
De bränner och mördar, ja de rustar för slakt
Men inget ska brinna, om vi håller vakt
Och pöbeln är intet emot folksjälens makt

Om Bocken blir borta
Blir han inte förgäten
För han har inte satt
Den sista potäten
Nej, Han är inte borta
Och inte förgäten…

Hå Hå Hö Hö
Gävles Bock vill inte dö
Det finns mera i bilden –
Än bara snö
Hå Hå Hö Hö !

 

Efter 2017 års Julhelg rapporterades det i svenska media att den kända Julbocken i Gävle skulle ha uppförts för sista gången. Gävlejournalisten Stig Gavlén från Arbetarbladet; som avled den 1 November 2018 skulle inte ha velat att fler Gävlebockar skulle resas, har vi fått veta – men dessa uppgifter har aldrig bekräftats. Hursomhelst var det Stig Gavlén som år 1966 tog initiativet till bockens resande, och hans motiv var att de Gävlebor i arbetarstadsdelen Brynäs som var för fattiga att annars hålla sig med Julbock, och att stadens hemlösa, alla de som kände sig utanför eller annars inte kunde fira någon äkta Hednisk JUL också skulle få sig lite julglädje; och att en fin svensk tradition skulle bevaras. Sådan var hans önskan.

Tor är Proletariatets och Det Arbetande Folkets Gud – och Bocken är hans symbol !

 

Dagens Nyheter – som brukar inta en mycket Sverigefientlig attityd – påpekar att bocken bränts ned 29 gånger, och 7 år utsatts för andra sabotage. År efter år har meningslöst våld, vandalism och Sverigefientliga mordbrännare, Julhatare, islamister, kristna fanatiker och andra har fått prägla Julen i Gävle, i och med att bocken förstörts – och vanliga hederliga människor har inte fått någon God Jul, precis som dessa våldsverkare och nidingar ville.

Den kristne sk ”konstnären” Lawrence Jones från USA dömdes till en månads fängelse och 100 000 kr för mordbrand år 2001 – böter som han aldrig betalade…

Men ännu är bocken inte historia. Sverigefiender, vandaler och mordbrännare har inte vunnit – varesig i Gävle eller någon annanstans. Gävle Kommun, den lokala Brandkåren, skolor, till och med ”Svenska” Kyrkan, företagarföreningar, lions och många många fler – ja snart sagt alla instanser eller institutioner i Gävle har engagerat sig för och i Gävlebocken, precis som vanligt. He is bock – by popular demand – skulle vi kunna säga.Gävleborna slår vakt om sin stad, sin Jul och sina svenska traditioner. De vägrar att ”tagga ned”, visa underkastelse och ställer sig inte med ”mössan i hand och bockar” inför främmande kulturer och religioner typ islam, som nu vill etablera sig här. Gävle är en gammal stad, som brunnit flera gånger – senast 1869 – och efter det har staden fått ett rätvinkligt gatunät i de centrala delarna.

En tolv meter hög bock av halm, innebär en inte så liten brandrisk, särskilt för omkringliggande fastigheter, men i år har en taxistation förlagts nära torget, där bocken traditionsenligt rests, och man filmar också bocken i realtid, och lägger ut på nätet. Förra året fick Gävlebocken stå orörd – ett vackert vittnesbörd om hur Hedniska Jultraditioner börjat komma tillbaka i vårt land, och hur Monoteisterna inte lyckats förstöra dem..Tidningarna berättar om hur staden Gävle enas kring sin bock, och hur det folkliga motståndet växer emot vandalerna. Numera finns tipsrundor man kan gå runt bocken, och den lokala turistbytån ”Visit Gävle” storsatsar också på tradition, lokal kontinuitet och ett enat Gävle – ingen ”Multikulturalism”. Kvällstidningen ”Excessen” berättar om hur en lokal medeltidsförening – ”Tiundalands Väktare” självmant ställer upp för bocken – i all ridderlighet – men hans geniunt hedniska ursprung vill de förstås inte erkänna. Attityden i det svenska lokalsamhället håller på att förändras – nu tycker ingen längre att det är ”ball” eller ”häftigt” att förstöra för andra, eller orsaka bränder.

 

 

 

Redan 1948 visade den kände folklivsforskaren Dag Strömbäck i en uppsats i ovanstående bok hur den kristna kyrkan på 1100-talets Orkney-öarna införde dödsstraff på att ”Cervuleam Facio” alltså att ”göra bockar” eller ”göra sig till bock” – latinet är ett ganska oklart språk – och detta dödsstraff kvarstod till långt in på 1500-talet. Man behöver inte fråga vad de kristna var så rädda för – deras panik-artade djävulsskräck lever ju som vi sett än idag…Men inte nog med det. Vid det Byzantinska Väringagardets fester hos Kejsaren i Konstantinopel på 900-talet lekte man jul-lekar, där fyra av deltagarna skulle klä ut sig just till ”bockar” och springa omkring och stånga de andra.

Redan i en skrift från den byzantinske kejsaren Konstantin Porphyrogennetos (regent 912-959 e.Kr) hov berättas emellertid hur man vid hovet tolv dagar efter Kristi födelsefest utförde den ”gotiska leken”. I matsalen uppträdde då två lag, veneterna och prasinerna. I respektive lag ingick bl.a två goter, klädda i pälsar med håret utåt och med masker av olika utseende. Under uppträdandet sprang de fyra utklädda runt i en ringdans och ropade ”jul, jul” och slog med spön på sköldar. Det är inte osannolikt att de ”goter” som omtalas i själva verket var några av de skandinavier som vid denna tid stod i den byzantinske kejsarens sold.

Utklädsel till fyrfota djur i samband med julhögtiden kännes tidigt också från andra områden i Europa. Redan på 500-talet finns uppgifter från keltiskt område om oseden att klä ut sig till bl.a hjort vid jul och nyår. Dessa hedniska seder är kända genom det faktum att de motarbetades av kyrkan. Deltagare på de stora kyrkomötena ivrade ständigt för att utrota oskicket. Att inte enbart hjortklädsel förekommit framgår av källorna. Bl.a omtalas på 700-talet just bockklädsel vid dessa okristliga upptåg.

Litteratur:

Celander, Hilding: Julbocken och hans historia. Nordens Kalender 1933. Göteborg 1932.
Sjöberg, N.: En germansk julfest i Konstantinopel på 900-talet. Fataburen 1907.
Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid: ”Jul”.
Lloyd, L: Svenska allmogens plägseder. Stockholm 1871.

Julbocken var alltså en känd och accepterad företeelse, redan på 900-talet. Dag Strömbäck har också dokumenterat otaliga exempel på hur de kristna försökte förbjuda jul-lekarna, också på biskopsgårdar som det Isländska Skalholt på 1200-talet, och ytterst går dessa jul-lekar – där en bock, häst eller hjort skulle följas in i stugan av två likaldes utklädda ”sköldmör” (ungefär som Lucias tärnor) tillbaka på de hedniska lekar, som vi ser omvittnade i skaldepoesin. Torbjörn Hornklove kunde under det tidiga 900-talet skriva att ”ute vill kungen Jul fira, och höja Frejs lek” – och mycket riktigt är ett av Frejs djur också just hjorten eller bocken… I själva verket är just Hjorten, eller detta med hjortmasker, bilder på hjortdjur osv till midvinter, spridd över hela det germanska Europa…

I Österrike och Alpområdet finns till exempel Habergeiss – en jul-ande i Getgestalt, som inte alls har med de sentida kristna St Nikolaus-upptågen att göra, fastän han långt senare upptagits i dem. Nej – han är en annan och betydligt mera ursprunglig jul-gestalt än både St Nikolaus eller Djävulen, och äldre än någon av dem.. Denna alpina Julbock kan förekomma både i form av en utklädd person och som en fristående figur (ibland av halm) precis som Julbocken hos oss… Ofta avbildas han med en teleskop-artad hals, som kan fällas ut i samband med julklappars inkastande…

I Wales, till exempel, finns en liknande tradition med ”The Mari Llyd Horse” (uttalas Merry Lewd, alltså ”glad osedlighet” precis som i den isländska danslekarna till Frejs ära – Bocken anses ju också som ett mycket potent djur…) som inte har något dugg med någon kristen Maria att göra, utan mer med den nordiska helhästen, och vikingarna… Detta ”Julaspöke” i hästgestalt har också med alla Julbockar att göra, och uppträder såhär års i form av ett hästkranium på en lång stång, med julprydnader till ögon…

Gävles Julbock har många kusiner, runt om hela det av germansk kultur influerade Europa, och man har också hittat spår av honom i Galicien eller Norra Spanien, dit goterna kom en gång. Men det är här hos oss han har sitt nutida hem, och här ska han stanna – i den hedniska norden, där kristna och islamister icke skall göra sig besvär…