Vi befinner oss i den tid som alltid kallats Alva-tid av Asatrogna Hedningar, tiden efter Alvablotet – men månaden innan Julmånad eller Yule, då Årshjulet vrids runt ännu ett varv, som alla vet. Bara kristna kulturfiender och idioter skulle påstå något såpass befängt, som att ordet ”Jul” skulle vara okänt till sitt ursprung. De gamla kelterna kallade Alvablot för Samhain, långt innan någon kristen Allhelgona-dag instiftats, eller någon löjlig, USA-insprierad överkommersialiserad fest för barn kallad ”Halloween” införts i vårt land. Ändå skall en kristen faktaförnekare och ökänd fåntratt som Joel Halldorf, son till en Pingst-Pastor komma och påstå att Samhain eller den hedniska festen för de döda – vilket är detsamma som det Nordiska Alvablotet aldrig funnits och så vidare. Han påminner mest om regissören, gyckel-makaren och filmaren Janne Halldoff, ännu en medlem av denna ökända släkt – efter ej bekräftade uppgifter – som spelade pajas länge nog, här i Midgårds sorgedalar.

Joel Halldorf är ingen opartisk akademisk forskare, utan en person skriver partsinlagor. Hans dåliga bok ”Granskogsfolk” bär syn för sägen – dess syfte är att bedriva kristen propaganda – vilket man måste vara medveten om.

Visst är det på alla sätt tragiskt med bussolyckor och dödsfall i Lövhalkans och den första frostens tid i Mälardalen, men varför skall denna glosögda gamla dam kommenderas ut för ”ros-nedläggning” ??

Nu över till ett helt annat ämne. Igår, Fredagen den 14 November 2025, inträffade en bussolycka vid station Tekniska Högskolan i Stockholm ungefär vid 15-tiden, då det började skymma på, därför att solen gick ned. En ensam busschaufför råkade troligtvis ut för halt väglag, antingen det nu berodde på kyla, den såkallade ”lövhalkan” eller lokala trafikförhållanden. Givetvis arresterades chauffören genast, såsom skäligen misstänkt för brottet ”Vållande till Annans död” vilket är ren rutin i juridiska sammanhang – därför att tre personer avled, medan tre andra fortfarande är skadade, och befinner sig på sjukhus.

Självklart är detta en sorglig händelse, på alla sätt – men observera nu vad som händer i den svenska Ankdammen, och hur vissa krafter inom media och Svensk politik försöker utnyttja alltsammans för sina egna syften.

SVT – Statstelevisionen – sätter omedelbart in en extra News Desk – ungefär som om det rörde sig om en naturkatastrof av samma magnitud som Khao Lak i Thailand för ett antal år sedan. Sveriges nuvarande Statsminister skall nödvändigtvis frågas ut av media, och OMEDELBART uttala sig om saken och enligt kvällstidningen ”Excessen” stå och säga kvasi-filosofiska floskler och idel självklarheter typ ”Livet är väldigt skört” vilket skall citeras i media. Det behövs inte alls, för det vet alla svenska medborgre och resten av mänskligheten redan…

Internationella media förutsätts också ha reagerat med ”bestörtning” på den triviala trafikolyckan i ett litet land i Nordeuropa. Tror ni alls någon i andra länder än just Sverige bryr sig överhuvudtaget, kära läsare och läsarinnor ?

Efter vad som framkommit och vad Polisen, Ambulanspersonal och liknande myndighetsföreträdare sagt till media tyder INGENTING på att detta skulle ha varit något  terror-dåd för ovanlighetens skull, heller inget våldsbrott, utan bara en helt vanlig trivial trafikolycka, den första dagen frosten kom till en storstad.

VEMS intressen gynnar denna rapportering, och vad är det för bild SVT med flera media i Sverige vill mana fram ?

Allvarlig uppsyn bakom allt sminket… Synd på fredagskvällen mina damer…Verkligheten trängde sig visst på – helt oförmodat…

”Barn” skall omedelbart omhändertas och lugnas på särskilda kris-stöds center, eller genast förmanas och talas till rätta av sina pjoskpedagogiska föräldrar, antyder man. Vet inte föräldrarna själva detta, kantro – eller är hela Sveriges befolkning plötsligt bestående av idel små barnrumpor, uppfostrade och drillade i någotslags Astrid Lindgrensk ”Bullerby-idyll” av Såsialdemokraturiskt märke ?? Det är bara i ett såpass infantilt och löjligt litet land som Sverige, som ett Kungligt, Ridanade Livgarde tvångsmässigt kan kommenderas ut att paradera vid en barnboksförfattarinas begravning – eftersom man utsett detta till en stats-akt,  vilket är bortom all rimlig urskiljning, bortom alla sunda proportioner överhuvudtaget.

Statstelevisionen SVT visar i Kanal 1 och dess nyhetsprogram ”Rapport” bilder på två hårt uppsminkade studentskor, som förutsätts ha blivit”skrämda” men som bara ger helt nollställda kommentarer i TV-rutan – för vad ska de egentligen säga ? En viss ung man benämd Zaid Al Hussen, 20 ska ”hjälteförklaras” av Aftonbladet, bara därför att han gjorde sin medborgerliga plikt, och lyckades stoppa en och annan blödning- vilket inte alls är så svårt att lära sig, och knappast heller något ”hjältedåd” – vem som helst skulle ändå ha kunnat göra detta, om han eller hon haft tillräcklig kunskap, och ett första förband av lämplig storlek i fickan. 

Man påstår på helt uppdiktade grunder, att ”Zaid” skulle ha fått panik, vilket är lögnaktigt och en självmotsägelse.

Det fick han inte alls, för i så fall skulle han varit totalt handlingsförlamad eller halvidiotiserad, likt SVT:s redaktionspersonal.

Inget av intresse fanns att se när ”Hedniska Tankars” chefredaktör passerade med sin nu snart 17-åriga tonårsdotter i släptåg klockan 16.40 samma dag, samma plats – de är båda två bosatta i förorten Jakobsberg i Huvudstaden, sektor Nordväst som alla vet – där betydligt allvarligare brott, ”sprängningar” sk ”skjutningar” eller rättare sagt mord och dråp på öppen gata förekommer – fastän de styrande försöker sopa allt under mattan, särskilt såhär års, dolda bakom sin förljugenhet. Tunnelbanan fungerade också helt normalt. Ingen passagerare var det minsta upprörd, ingen tog notis om saken alls. Ett par tiggerskor – sannolikt från Rumänien och två sk ”trygghetsvärdar” syntes i folkvimlet, men det var också allt – och för egen del har Jourhavande Hedning – som sjukhusvaktmästare i Lik-kylen på det Kristna ”Ersta Sjukhus” sett betydligt blodigare scener – ifall vi nu ska säga så – men det var när han var 18-19 år gammal.

I SvD eller Svenska Dagbladet tillbakavisar för dagen en viss ”Emma Frans” tanken om att det skulle vara FARLIGT för unga män att läsa skrifter som Marcus Aurelius självbetraktelser, eller hednisk Sokrateisk filosofi, eftersom endast och endast bara kristendomens eviga bönerabblande till ingen nytta, genuflekterande och knäböjande, krälande i stoftet och  tårdrypande, sliskigt sentimentala små jesus-barn krypande till korset skulle vara gott nog – allt enligt ”Tro & Solidaritet” eller ”Broderskapsrörelsen” – vars partifärg och samband med liknande muslimska rörelser i Kairo redan har utretts i media.

Det är trots allt valår nästa år – men vi behöver inte lansera några Halldorfska konspirationsteorier för den sakens skull. Sanningen är ändå tillräckligt uppenbar.

Visst – alla människor har rätt att uttrycka personlig sorg. 

Alla människor har också rätt att gråta på tunnelbanan, bussar eller offentlig plats – till och med i direktsändning i svensk TV.

Det finns det många som har gjort under årens lopp – men de hade giltiga skäl för att göra just så.

Någon bland dem gick vid vår sida som kollega och nära vän i mer än tio långa år.

Men – och det är den springande punkten, det intressanta – det som är värt att berätta och föra vidare: När gnälliga små hipsters till kvinnliga reportrar ska låtsas hulka och gråta med mikrofon i hand, och intervjua någotslags vidunderlig långskånk till filifjonka, antagligen kring 40 år gammal, då måste någon medborgare till slut SLÅ NÄVEN I BORDET – och säga att NU RÄCKER DET, KÄRA STATSTELEVISION !!

Det må vara såå oartigt såå att anmärka på damernas klädsel och utseende, ja guud ja – Vad kan väl inte hända på Valhallavägen – Även om den sällan eller aldrig bär till Valhall… Men var finns SVT:s NYHETSVÄRDERING och URSKILJNING i VAD som är värt att rapportera om, och vad som VERKLIGEN är värt att kallas för ”Lands-sorg” eller ”Nationell kris”  ? ?

På Carl Michael Bellmans tid – dvs 1700-talet – var det högsta mode att avbilda överheten och den härskande klassen i Sverige – inklusive de små kulturella kotterier som omgav den som ”Gråtande” med näsduken i högsta hugg. Detta var Rokokons sätt att avbilda de styrande i samhället. Medan folket svalt, for illa i dragiga kyffen, massakrerades i ständiga krig eller föll offer för alkoholism, våldsbrott, TBC och andra sjukdomar roade sig överklassen – och de makthavare som fanns, inklusive Marie Antoinette – ni vet hon som enligt en legend skulle ha utropat: ”Om de inte har bröd, så låt dem äta söta kakor !” (Qu’ils mangent de la brioche) hycklade, hycklade och hycklade, under det att de lekte mjölkpigor, herdar och herdinnor på sina slott och herresäten – för sådant var högsta mode dåförtiden.

Idag ser vi alla ”Magadan Magda” lisma och försöka verka ”innerlig” och ”äkta” när hon med släpig röst jiddrar om ”ett Stockholm som vaknar i chock och i sorg” – men så väntas hon också ta över makten i vårt land, September 2026 – och det är detta alla reportagen syftar till – förutom att även den sittande Regeringen som alltid har ett behov av att hålla vanliga medborgare i schack, avleda deras uppmärksamhet – så att de inte tänker på kriget i Ukraina – eller de högst VERKLIGA problem, som sedan länge ingår i den Svenska och Europeiska tillvaron. 

Hon är lika falsk som ”Toblerona Mona Muslim” – på sin tid – och har exakt samma tonfall, dialekt och röstläge, betecknande nog – även om vi bör vara någotsånär anständiga emot offentliga personer, och inte göra alltför mycket narr av någons personliga egenskaper.

Dock brukar det i många sammanhang ofta sägas, att exempelvis politiker i ledande ställning får tåla aningen mer glåpord än andra, just därför att de råkar vara ledande politiker. Blir en privatperson utsatt för glåpord, eller sker det emot myndighetspersoner typ Polis, kan det som bekant vara straffbart, men det är en annan sak. Ord eller uttryck är inte lika allvarliga som handlingar, för handlingar väger tyngre – och fria tankar har aldrig skadat någon lika illa som en skenande buss, eller hur Fru Partiledarinna ?

Just nu före Jul vill man intala oss alla att allt är normalt, fastän det hela klingar alltmer ihåligt.

Om hela ”Hedniska Tankars” redaktion – om tre personer – dräps – utlyser man då ”Landssorg” i media?

Nej  –  ”I Helvete” skriver Evangelisten Lukas med stora röda alpinnar.

Man kommer att säga, att det där var bara en reaktionär gammal skitstövel, en nazist kanske – som i likhet med Salwan Momika – vår vän och broder från fjärran land – bara fick vad han förtjänade, hans gamla mor och alla anhöriga – även avlägsna släktingar – tillika.

Eller också kommer man att säga att en tafflig pajas har dött, att allt bara var värdelös underhållning, lika idiotisk som de cafeprogram, som SVT tror ska upplysa oss om verkligheten i Sverige, ungefär som om alla dessa parfymerade små fjollor med sina påklistrade leenden och små tatuerade hjärtan på halvnakna bög-bringor skulle kunna säga oss något vettigt, typ Ophra Winfrey eller som om Zsa Zsa Gabor skulle kunna säga oss något konkret om nutida stormaktspolitik.

Ingen kristen människa eller någon annan person i det här landet kommer lägga så mycket som två ynka strån i kors för oss om vi dör, oavsett dödsorsak.

Från Gaza, Förenta Nationerna och den ”Globala Sumuden” ni vet rapporteras för dagen, att ingen Vapenvila är bruten, och att USA:s utkast till  tillfälligt fredsfördrag faktiskt ser ut att hålla – ja – kanske har en reell möjlighet.

AI och eländiga faktaförvanskade ”bottar” upplyser oss om att det aldrig skulle ha funnits ögonvittnen till Carl Michael Bellmans framträdanden, och att ingen kan veta, hur hans framträdanden egentligen lät – men det fanns det visst.

Ett ögonvittne, en viss Evert von Salza var bara 19 år – och Ryssland hade anfallit Sverige, Finland och flera grannländer då också – vårt land befann sig för tillfället i krig – vilket hela Europa i realiteten kan komma att göra, nästa år. Såhär skrev han om en händelse år 1796 – i det Stockholm som ännu finns kvar och ännu inte är en rykande askhög, likt Mariopul eller Pokrovsk:

När en och annan boutelje var tömd, reste han sig upp, sjöng slaget vid Sawataipa, där Baron Leijonhjelm blev skjuten. Fröken Posse, som varit förlofvad med honom, kom uti en convulsif gråt. Ord och röst voro så rörande, att något hwar fingo tårarne uti ögonen, och Grefvinnan, som hade bjudet på en glädjefäst, var öfvergifven(!). ­ Gyllengranat stötte på Bellman och sade: Nu är det nog med Likpsalmer, nu något annat! Bellman sköt undan de bouteljer som stod, och började spela på bordet med tummarne och preludierade. Nu var det gamle Klockaren i Sollna; man hörde huru blåsbeljarna knarrade och huru de ostämda orgelpiporna skreko en dundrande tremulad(?) ­ och med en gäll discantisk stämma sjöng han som foglar små, när dundra må m m, och nu blef glädjen allmän…

Ett tu tre – kanske plötsligare än någon kan tro eller ana – kommer verkligehten år 2026 innehålla många många fler dödsfall i Sverige än någon av våra undermåliga politiker vill ta ansvar för. Låt oss hoppas eller önska att det inte blir så – för säkerhets skull…

DÅ kan vi börja tala om ”Lands-sorg” – på ALLVAR…

Man döljer vad som verkligen pågår, döljer, söver och lindar in oss i en falsk verklighet.

Vi Hedningar och Humanister finns alltid kvar – och vi har i alla fall en viss historisk medvetenhet, integritet och urskiljning – till skillnad från svenska ”journalister” och andra fördömda klåpare..

Som vanligt diskuterar vi också endast med personer som delar vår värdegrund – vänta er inget annat !