I Norge bygger man upp sin lokala identitet, i Sverige river vi bara ned..

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen. Det finns de som bygger upp här i Världen, i motsats till alla dem, som bara river ned och förstör. I veckan har Biologiska Muséet slagit igen sina portar och stängt för alltid. Varken demonstrationer eller brev till Kulturministern har hjälpt. Ända sedan 1893 har denna byggnad, inspirerad av Norska Stavkyrkor och de gudahov som föregick dem, hjälpt till att sprida information om de nordiska djuren och vår nordiska natur till alla Stockholmare, men eftersom det fattades dryga 2 miljoner till trätjära och ett läckande tak, så slog man igen alltsammans.

Inuti muséet finns unika målningar av Bruno Liljefors, och dioramor av Gustav Kolthoff, en av nordens största konservatorer. Och alla vet att det är det vida spridda hatet emot allt Nordiskt som fått den nuvarande Kulturministern att handla som hon gör, och det här är inte det enda fallet. Vi har de många händelserna med nedsmälta fornfynd från Vikingatid, och hur man via RAÄ och Länsstyrelsen i Stockholm uppsåtligen förstört och låtit smälta ned tjogtals med edsringar och andra föremål, händelser som jag också skrivit om tidigare i denna blogg (se Augusti månads inlägg).

Bild på edsringar i silver från 800-talets Uppland, som nu förstörts och aldrig kommer tillbaka…

Ständigt är det hatet emot etniska svenskar och vårt nordiska arv som ligger bakom allt detta. En sjuk kulturpolitik har sett dagens ljus under de tre sista åren av Miljöpartistiskt vansinne, och därför har det gått som det gått. Hela tiden får vi svenskar oss itutat att vår egen nationella kultur är värdelös och ointressant, medan sharia, och extrema minoritetsgrupper som extrem islam istället får allt större bidrag. Förra året gav den ytterst märkligt styrda myndigheten SST, ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” mer än 14 miljoner kronor till olika former av extrem islam, och bidrog på så sätt till den fortgående islamiseringen av Sverige, något som numera även den förment Lutherska ”Svenska” Kyrkan ställer sig bakom. Och skall olika former av Monoteistisk, garanterat odemokratisk tro alls ha statsbidrag, och finansieras med skattepengar ? Varför gör man så, när det inhemska kulturarvet förfaller, och släpas i smutsen ? I veckan avslöjades det också, hur IS-terrorister, som i flera år fått bidrag från Regeringen Löfvén för att bedriva sin terror utomlands, även efter döden får bidrag från svenska staten. Skattepengarna utnyttjas nu av kriminella, och hur många miljoner som går förlorade på detta sätt, vet ingen, även om SVT, vår kära Statstelevision, har antytt att det rör sig om högst betydande summor, minst tiotals miljoner kronor åt 48 individer. 

Helt uppenbart är, att det finns de inom vår nuvarande regering som antingen är fullkomligt aningslösa, eller som aktivt står på islamisternas sida, och hjälper dem med bistånd och pengar, samtidigt som vi får ta emot och hysa allt fler och fler av dem inne i vårt eget land. Och med den egna nationella kulturen och identiteten går det raskt utför. I veckan placerade man också detta sk ”konstverk” utanför kulturhuset i Stockholm, trots att det innebär ett officiellt smädande och skändande av vår nationalsymbol, vilket är förbjudet i lagboken; eftersom sådant kriminellt beteende faller under 16 §, 6 Kap brottsbalken. Det finns redan ett flertal rättsfall som behandlar liknande saker, och varför den sk ”konstnär” som med allmänna medel och på allmän plats fått ägna sig åt detta med Kulturhusets goda minne, är en fullständig gåta.  Lars Wilks, den svenske karikatyrtecknaren, säger förresten att verket ”tydligt visar, vad för slags värdegrund Kulturhuset och politiker i Stockholm faktiskt har” och det måste man onekligen hålla med honom om.

Hur skulle det gå, om någon behandlade exempelvis Saudi-Arabiens eller kanske IS flagga på samma sätt ? Eller den Amerikanska flaggan ? Hur skulle då vår omvärld reagera ?? Vad som nu skett på Sergels Torg är ett angrepp på Sverige, ett angrepp på vår nation och ett angrepp på demokratin överhuvudtaget, och det är kanske inte en isolerad händelse. Nu har det också kommit fram, att den person som försökt mörda en svensk polis vid Medborgarplatsen i Stockholm, rekryterats ur de redan utvisade sk ”ensamkommande” kriminella som redan demonstrerar där via ett slags sittstrejk, men trots detta får vårt lands polis inte fullmakt för Regeringen att utvisa dem. Man kan ju bara fråga hur många poliser eller svenskar som måste dö, innan Regeringen Löfvén tar sitt förnuft till fånga, och agerar…

Det är viktigt att förstå, att detta med kulturpolitik inte kan ses i ett isolerat sammanhang. Händelser som dessa har ett gemensamt ursprung, och manifesterar en gemensam tendens, nämligen hatet emot den Nordiska kulturen, hatet emot allt som uppfattas som ”svenskt” och det är en fullt medveten strategi, som vissa politiker hela tiden agerar efter och försöker underblåsa, för att skaffa sig allt fler och fler röster ur vissa befolkningsskikt. När det som ännu rubricerar sig som ett ”arbetarparti” inte längre får några röster ur de verkliga arbetarnas led, importerar man ett slags ”ersatz-befolkning” och satsar på att vinna deras röster istället, eftersom de kan göras så mycket talrikare.

I andra Nordiska länder går utvecklingen en totalt motsatt väg. Där värnar man om den lokala identiteten och kulturen istället, eftersom man vet, att en gemensam nationell identitet, stärker och skyddar det egna landet, och får befolkningen där att må bättre och känna sig tryggare. Den förhärskande Socialdemokratiska ideologin i Sverige däremot, går ut på att skapa otrygghet och bryta ned den nationella identiteten, eftersom man vet, att rädda och otrygga människor är mycket lätta att manipulera, och styra och ställa med nästan hursomhelst.

Och i den kulturskymning, som så smått börjat råda i vårt land, ser vi det alltmer tydligt. Man har som mål att islamisera, kristifiera; och skapa splittring i landet genom att skilja svenskarna från deras rötter.

Veckans enda goda nyheter, kom från Norge, vårt näst Finland närmaste grannland.

Thor News har redovisat hur man nu bygger en kopia av Myklebust-Skeppet, Norges hittills största autentiska Vikingatida skeppsfynd.

Myklebust-skeppet hittades innan sina mer berömda släktingar Gokstad och Oseberg, men är mer än 30 meter långt. Ändå är det långtifrån det största Vikingaskepp som byggts under de senaste fem åren i Norge, eftersom ”Harald Hårfager”, en fri rekonstruktion med mer än 35 meters längd som också seglat till USA under en svensk skeppare, är större ändå.  Hårfager har ett ohistoriskt antal årpar, 25 stycken emot de normala 24 (alla skepp byggdes i stort sett med olika antal ”åttor” vilket också står skildrat i Olav Tryggvasons saga angående ”Ormen Långe” – enbarrt på Kungens inrådan fick det två extra roddarbänkar, 34 stycken istället för de 32, som var fullt normalt för ett kungsskepp) Samtidigt får vi inte glömma, att det i sagorna står omtalat fullständigt gigantiska 124-sessor, som Håkon jarls ”Visunden”, och att man hittat mer än 50 meter långa ”Naustar” eller båthus i Kaupaang, Norge, med väl dokumenterade stapelbäddar och allt. Redan Harald Hårfager kan ta upp emot 80 fullt stridsutrustade krigare, och skeppet från Myklebust bör åtminstone ha rymt ett 60-tal man, eller närmare 64 stycken, med tanke på sina dimensioner, vilket det av mig och andra redan seglade Havhingsten av Glendalough – med hemmahamn i Roskilde – också kan ta ombord.

Ju större skepp man bygger, ju bättre seglar de. Redan en 24-sessa kan gå rakt över Nordsjön med hastigheter upp emot 20 knop, eller strax över…Det vet man, från praktiska försök.

Det vikingatida skeppet, sin tids högteknologi och ett aldrig överträffat bruksredskap, har kommit stå som en symbol för hela Norden, och i Danmark och Norge vårdar man därför sina nationella klenoder ömt, och slår vakt om sitt arv. Här i Sverige däremot, hatas och förföljs de som med eget arbete och på frivillig grund ägnar sig åt att förvalta det nationella arvet, och utöva; vad redan våra förfäder kunde. Inga som helst bidrag ges från någon kommun, regering eller något kulturdepartement, men ändå fortsätter även svenskarna att segla, och leva som de alltid gjort.

I Sagastad i Fjordland på den norska västkusten bygger man nu upp en alldeles ny museianläggning, och återskapar ägodelarna från den norske fylkeskonungen Augbjörn, som var en av de män, som trodde på friheten, levde och dog som Asatroende Hedning, och som förlorade slaget vid Solskjel, 876. Hans grav – från exakt samma tidsperiod – bevarar inte så mycket trä, men järnnitarna efter hans skepp, och från Havamal vet vi, att den man som stått upp för friheten och kämpat väl, aldrig någonsin blir bortglömd.

Centralmakten och en kristen förrädare vann den gången över det fria Norge, men det ska inte hända igen. Fylkeskonungarna lever ännu, och deras verk är inte bortglömda. Det nya norska museicentret skall vara klart 2019, men redan under tiden kan man se hur lokala skeppsbyggare bygger skeppet för hand, och med mest möjliga autentiska teknik – och de har all anledning att vara stolta över sina händers verk, samma verk som vi nu här i Sverige vandaliserat, och börjat montera ned…

En dag tar vi åter den kultur, det land och det arv som blev vårt. Leve det fria Norden !

Lugne Lavrov emot Löjlige Löfvén – 1-0 !!

”The only thing Power respects, is Power !

– Malcolm X

I Januari i år började Stefan Löfvén, som fortfarande skall vara Statsminister i Sverige (trots att nyval inte kan uteslutas) beskylla Ryssland för påverkansoperationer, med sikte på att förändra opinionen i Sverige inför nästa Riksdagsval.  19 Mars i år följde samme Statsminister uupp det hela med ännu fler och ännu hätskare uttalanden, som bland annat antyder att MSB, den nya myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, skulle kunna skydda landet emot detta, trots att man hela tiden hävdat att ”det är en teknikfråga” och erkänt att man egentligen inte har något skydd emot nyhetsspridning alls, eftersom den inte kan förebyggas med tekniska medel, vilket vem som helst ändå förstår. Tidigare har Löfvén också ställt sig upp i FN:s Säkerhetsråd och hävdat dumheter som att Sverige skulle ha en ”Feministisk Utrikespolitik” utan att han ens kan ange, vari detta egentligen består.

 

Hur ska landet klara sig, när det ska styras av en Minotitetsregering som uppenbart inte är vuxen sin roll ?

Till detta skall läggas La Grosse Margot, Margot Wallström, och hennes senaste klavertramp och krumsprång rakt framför Excellensen Sergej Lavrov, den Ryske Utrikesministern. Wallström lär ha överräckt en bok av Tomas Tranströmer med en tafflig julklappsvers hon själv skrivit, i tron att detta skulle låta Sverige ”bli kompis” med Ryssland.

Sergej Lavrov var – som man kan förstå – måttligt road, och närmast frågande inför den sortens futiliteter.

Än mindre kan han ha ”charmats” av de idiotiska ämnen som stod på agendan för Wallström, detta stolpskott till Minister. Man skulle inte disskutera Nordstream 2, inte det spända säkerhetsläget i Östersjöområdet, inte Ukrainakristen, inte Rysslands ingripande i Syrien – inget av detta – istället väljer regeringen att slösa bort sina diplomatiska talanger på att tala om stjärtsex och bögeri i Ryssland, samt situationen för ”utsatta kvinnor” där, vilket inte är en svensk fråga alls, utan som man förstår berör rysk inrikespolitik. Allt enligt hur DN skildrat agenddan för ”toppmötet” ifråga.

Som hedning är jag också måttligt road av den slags Regering vi nu har, måste jag säga. Kanhända borde Wallström ha överräckt ett exemplar av ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” av Nikanor Tetralogen, eller ”Populärmusik från Vittula” av  Mikael Niemi, beorende på vad för slags land det Socialdemokratiska Folkhemmet till slut urartat till eller blivit, men Wallströms motbjudande poesiförsök ? Vad skall en rysk minister och en internationell diplomat säga om sådant ? Wallströms dumdryghet passar kanske i den genombyråkratiseradde FN-skrapan i New York, där hon kan sitta ibland utredare som ingenting gör och ingenting åstadkommer, men mot ett nära grannland som Ryssland står hon sig fullkomligt slätt.

För fyra dagar sedan tog Lavrov för första gången bladet från munnen, och uppmanade herr Löfvén att antingen tiga ellerr lägga fram bevis för vad han säger och anklagar Ryssland för, allt enligt Hávamáls gamla ordspråk ”Tala vad tarvas, eller Tig !

Löfvéns hela agerande och framtoning är barnslig, sade Lavrov till tidskriften ”The National Interest” i USA.

 

”Det är barnsligt, ärligt talat. Antingen lägger man några fakta på bordet eller så försöker man undvika uttalanden som gör en generad”, kontrar nu Sergej Lavrov.

TT 30 Mars 2017

Själv håller jag med. Ju fortare vi kan göra oss av med Stefan Löfvén, Miljöpartisterna i Riksdagen och en svag och ofärdig minoritetsregering, ju bättre är det för Sverige. Vårt Sverige – inte deras !

 

I vilket Ivar Arpi ( Chefredaktör på Svenska Dagbladet) har något att deklarera.

21 Mars i år – dvs i tisdags – hade Ivar Arpi, Chefredaktör på Svenska Dagbladet och en av vårt lands få ärliga journalister något att deklarera. Han är dessutom en ärlig liberal, inte bara låtsasliberal som till exempel Erik Helmerson på DN, en man som ena dagen förklarar sig själv vara god katolik – hur går det ens ihop med Liberalismen som idé ? – och den andra dagen låtsas varra God Socialdemokrat eller något annat. Men Ivar Arpi ljuger inte – Ånej !

En ärlig man ute i vårluften – Kanske dags att du och jag gör honom sällskap, käre läsare ?

Ivar Arpi var också den förste etablerade journalist som avslöjade den stora Fornseds-bluffen, iscensatt av ”Samfundet Forn Sed” som i flera år mycket målmedvetet ägnat sig åt att pervertera, göra ned och förstöra väsentliga delar av det svenska kulturarvet, vilket torde vara ett välkänt faktum vid det här laget. Medlet som Herr Arpi använde utgjordes dock endast av twitter, ett mycket trubbigt och dåligt sätt att föra en offentlig debatt på, men han reagerade ändå starkt emot vad dessa sjuka knarkare  och urartade Miljöpartister sagt om Guden Tor exempelvis – det skedde redan 2015, när ”fornsedarna” tilläts uttala sig i Sveriges Radio, något som givetvis aldrig någonsin borde tillåtas inte enligt både min, Herr Arpis och många andras mening i alla fall.

”When the Hammer drops – The Fornsed Bullshit STOPS !”

Men vadd Ivar Arpi deklarerar den här gången är vida viktigare. Nu gäller det Regeringen Löfvén – det här landets Regering – och hur den bedriver nationell politik. Hur den stöder extremism och Islamism, och hur ”nypåhittade” myndigheter som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och SST – ”Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund” – fortfarande ledd av den Ökände Generaldirektören Åke Göranssondelar ut miljon efter miljon, bidrag efter bidrag tilll IS-terrorister och extrema Islamister – allt med Regeringens goda minne – och Miljöpartiets och Kulturminister Alica Bahs medverkanför övrigt har hon ju nyligen kallats till konstitutionsförhör om saken, som alla redan vet.

Likt ”fornsedarna” – som lustigt nog nästan uteslutande också är Miljöpartister – har Åsa Romson – som nu aviserat sin avgång och de övriga i hennes parti hela tiden förnekat, att de stöder extrem islamism, fast bevisen är många och övertygande. Och inte bara det – Den socialdemokratiska miljonrullningen och misshushållningen med skattemedel fortsätter. I ledare efter ledare, artikel efter artikel, har SvD som en av landets största tidningar presenterat tydliga och klara bevis – men Regeringen ignorerar alltsammans.. Jag citerar:

Mycket går förstås till vård, omsorg, skola och migrationskostnader. Annat går till kamelcenter i Göteborg. Men svenska skattebetalare finansierar även extremism, rasism och islamism. — — Föreningen Sveriges Förenade Muslimer bjuder in föreläsare som propagerar för våldsbejakande islamism. Både den här ledarsidan, terrorismexperten Magnus Sandelin och granskningen på Smedjan bevisar kopplingar mellan SFM och jihadism. Men MUCF har trots detta gett organisationen närmare en miljon under 2015 och 2016. — —

Rådet av enade kreoler bägnar sig åt ”postkolonial kunskapsproduktion”. Bland annat projektet ”chilla organiserat”, som handlade om att tillgängliggöra lokaler för unga i förorten. Det fick de 1,3 miljoner kronor för av MUCF, och sedan ytterligare 500 000 kronor. Några lokaler hittades dock inte.

Islamiska shiasamfunden i Sverige (ISS) har bjudit in extrema talare vid ett flertal tillfällen. Imamen Hamza Sodagar torgför antisemitiska myter och förespråkar dödsstraff för homosexuella. Predikanten Farrokh Sekaleshfar vill avrätta homosexuella ”av medlidande”. Förra året beviljades ISS nästan en halv miljon kronor av MUCF för projektet ”Fredsutbildning” mot våldsbejakande extremism.

Informationen i Löwenmarks granskning är offentlig. Men MUCF gör i princip inga kontroller. Och de få kontroller man gör är bevisligen undermåliga. År efter år kan samma extremister leva på bidrag.

Det är häftigt att betala skatt, som Mona Sahlin sade.  (Ivar Arpi i SvD, 2017-03-21)

Mona Sahlin – Regeringens Löfvéns sk ”terror-samordnare” befanns skyldig till flera fall av urkundsförfalskning och osannt intygande. Hon har erkänt brott, lämnat politikens Värld och tilldelats straff-föreläggande, vilket också är allmänt känt. Att korruption föreligger i vår Regering, och detta på högsta nivå, står således tämligen klart för alla och envar, det måste man ändå säga.

Ingvar Arpi har fått nog av alltsammans. Han protesterarsom en ren Hedning. Och han är inte den ende. Många andra Liberala debattörer i vårt land har haft exakt samma åsikt. Det gäller till exempel Jonas Forsberg i Aftonbladet, en annan av vårt lands hederliga journalister.

Många andra i vårt land har insett, att nyval och en öppen skatterevolt – också emot Svenska Kyrkan och liknande Monoteister, ”Broderskapssrörelsen”, ”Det muslimska broderskapet” och allt vad de här konstiga sekterna, inklusive Socialdemokratiska ”Tro & Solidaritet” håller på med, är enda sättet att stoppa vansinnet.

Här är en länk du kan använda för att SLUTA BETALA för sånt här – och INTE STÖDJA islamister av samma typ, som nyss slog till i London, UK.

Vårt land behöver en majoritetsregering, som representerar folkviljan. Det är ju det, som är själva meningen med Demokrati och Parlamentarism. Extrema partier som Miljöpartiet, skall inte kunna tränga sig in i vårt lands Regering via skumma manipulationer. Regeringen Reinfeldt hade aldrig någonsin någon parlamentarisk majoritet, och det har inte Regeringen Löfvén heller, för hans Regering har aldrig vunnit några Riksdagsval.

Jag tror – som god liberal och Hedning – på Demokrati, Parlamentarism och Allmänna Val. Jag tror som Ivar Arpi på rätten att fritt få uttrycka sina åsikter, och protestera; när man ser att det egna landet styrs uppenbart fel. Jag är – och förblir – Svensk Patriot.

Spritt Språngande Springare – eller ”Är du påverkad, lille vän ?”

Som hedning lever jag inte isolerad från samhällsutvecklingen i övrigt, eller instängd i någotslags andligt Elfenbenstorn; vilket jag tror framgår av gårdagens blogginlägg. Alla har vi rätt att yttra oss, och alla har vi ett ansvar för det land vi lever i. Vi har inte bara mänskliga rättigheter, utan också mänskliga skyldigheter, och var och en av oss är också det egna landets och kulturens försvarare.

Ser inte också denne Herre nästan MISSTÄNKT HEDNISK ut… Titta blott på den fina målningen i bakgrunden…

Ingen mindre än Finlands President, Sauli Niinistö, sade detta i en personlig intervju med Dagens Nyheter, fortfarande Sveriges största dagstidning för några dagar sedan, och såsom varande Asatroende är jag benägen att hålla med honom. Vad som återstår att diskutera är väl bara hur detta försvar skall manifestera sig, och vilka åtgärder som är lämpliga att vidta, för det fall att varje enskild medborgare nu kan bidra med något. ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” blir det lilla slagord jag adopterar för dagen.

”Spring has sprung” – men är Peter Springare spritt språngande galen ?

Igår inträffade det visst åter en liten skandal eller ett vanligt missöde i media, när den kände Polisen Peter Springare råkade springa omkring och uttala sig på Facebook, vilket genast fick DN:s samlade journalistkår att skrika som stuckna grisar, och samfällt gå i taket. Värst av alla – eller allra mest oartikulerat och ihållande – skriker och vrålar idag kulturjournalisten Kristina Lindquist, som upprört och osammanhängande babblar om att ”Springare bryter samhällskontraktet” och att hon är rädd för Poliser och Lagens Långa arm – och anledningen ? – Jo, herr Springare råkade som en annan plump liten Trump sa att man borde ”förinta” vänsterelementen inom Sveriges journalistkår vilket förstås lett till en omedelbar attack från hela ”Nomenklaturan” ellr det svenska Socialdemokratiska etablissemanget, för sådär kan man ju inte tänkas få säga helt utan vidare... ”Anhilate” är ju även på engelska ett väldigt starkt ord..

I princip kan man dock undra om det inte ligger ett litet, litet korn av sanning i vad herr Springare säger. Sveriges media styrs av tre stora koncerner, Bonniers, Schibstedt och TV 4, och utöver dem finns bara ”alternativa media” som DN genast brännmärker, förföljer och försöker svartmåla – troligen därför att man är väldigt, väldigt rädd för varje form av konkurrens. Endast en etablerad ”sanning” får lov att finnas i det här landet, och det är den kristna, Monoteistiska, S-ledda sanningen – varje försök att lansera något annat stämplas nu ofrånkomligen som ”försök att förändra Sverigebilden” – och detta har i DN:s ögon förvandlats till något nästan brottsligt, något man måste utse syndabockar och ”hitta” påstådda förövare för…

I DN:s sjuka och förvridna universum hände aldrig Husbykravallerna, inga lokala uppror finns, några mord inträffar aldrig i Angered, Bergsjön, Stockholms förorter och Malmö – allt påstås nu plötsligt vara ”desinformation från Sverigefientliga element” och det faktum att just den svenska socialdemokratin tillsammans med miljöpartisterna själva bär mycket stor skuld till ”den förändrade Sverigebilden” genom att verkligheten faktiskt hunnit ikapp dem, är givetvis inte något som ”Nomenklaturan” vill höra. Så kommer det sig också att man ”statuerar exempel” med Herr Springare, även om han i-n-t-e – som den saudiske Bloggaren Raif Badawi tilldelas hundratals piskrapp offentligt, och man slår nu ned på honom bara för ett enstaka uttalandes skull. ”Cherry picking” med andra ord, eller ett ovanligt genomskinligt och fult debattknep, genomfört av DN.s utsända.

Vem är det egentligen som är ”Påverkad” ? Är det månne en viss Löfvén själv ??

Och Sveriges Statsminister, Stefan Löfvén – vad gör han just nu ? Jo, han lanserar en debattartikel i DN – givetvis – partiets allra mest okritiska husorgan, där han skriver att ”Sverige skall försvaras emot Påverkansoperationer” inför nästa val, och ger Putins Ryssland skulden för alltihop, även om man vet, att det är Donald Trumps USA och inte Putins Ryssland som fällt de allra mest Sverigefientliga uttalandena. Tidigare har samme Statsminister påstått, att Putin i hemlighet skulle backa upp Sverigedemokraterna – ett uttalande som helt faller på sin orimlighet – varför skulle Putin stödja ett NATO-vänligt parti som villl öka försvarsutgifterna, och tilll på köpet är ganska nationalistiskt ? Om Putin verkligen stöder någon i den svenska Riksdagen, är det förmodligen Miljöpartiet, samma Miljöparti som vill nedrusta Sverige helt, och som öppet propagerar för ökad invandring österifrån…

Återigen undrar man hur försvaret emot ”påverkansoperationer” i ett öppet samhälle ska se ut…

Ska regeringen börja kontrollera alla sociala media ?

Ska man arrestera alla dem, som kan tänkas göra olämpliga uttalanden ?

Ska man grunda nya Guantanamo i Värnamo eller Tranemo, där ”regimkritiker” kan hållas inspärrade ?

Ja, kort sagt undrar man ju vilka åtgärder man rent praktiskt kan vidta från regeringshåll, förutom att vädja till medborgarnas allmänna tankeförmåga, eller utfärda högst ospecificerade uppmaneningar till medborgerlig vaksamhet, men se den vaksamheten, har vi hedningar redan – och Regeringens senaste uttalanden, får – liksom herr Springares – till slut tilll följd, att antalet ”hedningar” ellerr regimkritiker bara växer och växer..

Aber kein problem, Herr Staatminister ! Påverkansoperationer – ja dem sköter jag och DN – Jawohl !!

Själv villl jag bara ge er ett enkelt ledord för dagen – och det heter såhär: relationsdatabaser, relationsdatabaser, relationsdatabaser…

Undersök exempelvis alla artiklar som Kristina Lindquist – och liknande ”kulturjournalister” har skrivit under låt oss säga de tre senaste åren. Undersök alla kollegor hon har omkring sig, och vem hon samarbetat med – det kan man också utläsa ur öppna källor, som finns på nätet. Vem som helst som har den nödvändiga programvaran och kunnandet, kan göra det här – och så framträder ett mönster. Mönstret över Nomenklaturan, eller hur liten den krets av människor – journalister och andra – som nu med hjälp av ännu en svag minoritetsregering (vi har redan regerats av sådana i vidpasss över 12 år, och om Statsministern heter Reinfeldt eller Löfvén, är numerra fullständigt likgiltigt – det är ju samma lilla elit, som styr i alla fall ) försöker kontrollera hela landet, och styra all politik.

Vi har ändå ett altternativ kvar. Vi kan låta hedna oss, och sluta tro på alltsammans. Vi kan misstro också den egna regeringen, och börja granska dess källor, liksom vi även bör granska herr Springares, och hela den samlade journalistkåren…

I vilket Johannes Forssberg – en av Sveriges få hederliga journalister – skriver ett öppet brev till Kulturministern…

5 Mars i år hände något. En etablerad journalist tog upp vad jag själv skrivit, och förde mina åsikter vidare till högsta ort, så att Regeringen Löfvéns svinaktiga bidragskarusell till olika Monoteistiska samfund och sekter kanske till slut kan stoppas, och någorlunda sunda och riktiga förhållanden kan återställas i det här landet. Som vi redan sett, står Kulturministern nu inför Konstitutionsförhör, och Johannes Forssberg i Expressen – som nu lär ha inlett juridikstudier undrar varför SST, en myckeet märklig myndighet under Kulturdepartementets kontroll – fortsätter att vräka ut 80 miljoner eller mer till olika religioner överhuvudtaget.

Kan det ens kallas rättvisa, när bara och endast bara Monoteistiska samfund (ja, så när som på Buddhisterna, men de är så få så att de knappast räknas) tilldelas statsbidrag, och alla Sveriges Humanister, Polyteister och andra blir helt utan ? Är inte det uppenbart odemokratiskt, och vem är det egentligen, som avgör vilka religioner som ska kallas för ”godkända” ??

Regerinngen tillsatte 2016 en utredning, men vem är det egentligen som leder den ?

Johannes Forssberg vet svaret, och svaret skrämmer verkligen.

Regeringen borde ha dragit den självklara slutsatsen av Jehovas vittnen-domarna och debatten om extremiststöd att det eländiga systemet med religionsbidrag måste läggas ned. I stället har man, utan att ha förstått någonting, tillsatt en utredning som ska se över hur de politiska kraven på samfunden kan skärpas. Statens omöjliga och olämpliga roll som smakdomare över religioner ska alltså förstärkas.

Utredaren är till råga på allt Ulf Bjereld, som tidigare var ordförande för den i sammanhanget notoriskt omdömeslösa kristna S-föreningen Tro och Solidaritet. Regeringen behöver kamma sig.

Det är alltså de kristna själva som belönar sig med statsbidrag – på alla Skattebetalares bekostnad. Tro & Solidaritet är mera kända som Broderskapsrörelsen, den fanatiska kristna ”Nomenklatura” som styrt det Socialdemokratiska Partiet och därmed Sverige ”Bakom kulisserna” under en lång rad av år. Dessutom har samma rörelse också flera kopplingar till ”det muslimska brödraskapet” och flera extrema sekter inom islam – som nu också ska få ännu mer pengar från Regeringen Löfvén… Och detta tycker kulturdepartementet är ”Demokrati”. Man borde skämmas !

KROSSA den skändliga – écrasez l’infâme – sade en gång Voltaire…

Ska extrema Monoteister och Terrorister ha Statsbidrag från (S) Regeringen ?

I förra veckan har debattens vågor gått höga i alla svenska media, sedan det visat sig hur personer, tillhörande IS eller den sk ”Islamska Staten” fått frikostiga statsbidrag från Regeringen Löfvén. Samtidigt med detta ansöker också den extrema och fanatiska kristna sekten ”Jehovas Vittnen” om att få statsbidrag i Sverige, trots att den redan fått avslag tre gånger.

SVT – Statstelevisionen i Sverige – kunde för tre dagar sedan berätta om en undersökning från Försvarshögskolan, som gjorts på uppdrag av Finansinspektionen. Minst 300 av de IS-terrorister, som numera använder Sverige som ”hemmabas” och rekryteringsplattform, och som varit ned i Syrien och krigat på IS sida, har fått bidrag från Regeringen Löfvén. Det har helt brustit i samhällets kontroll av de här personerna.

Samtliga, alltså 100 %, varenda en av de individer som nu granskas har tillvältrat sig stora summor i bidrag.

Vanligast är bidrag som kommer från Försäkringskassan så som bostadsbidrag, barnbidrag, studielån, underhållsstöd och föräldrapenning. Det är också vanligt att personer som befinner sig i Sverige får bidrag som de därefter skickar ner till de personer som befinner sig i konfliktområdet. – SVT, 2017-03-09

Dagens Nyheter och flera andra media har också tagit upp exakt samma nyhet. I DN kommenterar Finansministern och i SVT får till och med Skolministern kommentera Försvarshögskolans utredning, hur det nu kan komma sig. Borde det inte snarare vara Utrikesministern, Försvarsministern eller Stefan Löfvén själv, som kommenterar detta ? Men, de ansvariga tiger som muren och döljer sig bakom andra Ministrar, som nu skickas fram och får uttala sig i media..

Skolministerns koppling till frågan är svår att förstå, men möjligen rör det sig här om sk ”ensamkommande”, dvs unga män over 18 år i fullt vapenför ålder, som i stora skaror visat sig komma till just Sverige, under förevändning att de skulle vara ”barn”, och som senare visat sig ”pendla” fram och tillbaks till Syrien på ”semester”. Minns också det mycket märkliga fallet med Generaldirektör Åke Göransson, som jag skrivit om tidigare – en av Regeringens egna Myndighetschefer, som uppträtt mycket ”kuriöst”.

Magnus Ranstorp på Försvarshögskolan säger att bättre myndighetssamverkan behövs, och det är ju en ganska klar slutsats. Skolministern sager såhär till SVT:

– Det är förstås fullkomligt oacceptabelt. Inga statliga medel ska användas till något som är i närheten av terrorism. Vi tar tag i det här omedelbart. Vi förbereder redan nu att gå till riksdagen och säkerställa att regeringen får möjlighet att se till att man inte kan betala ut så stora summor samtidigt, säger Anna Ekström (S).

Man får väl då som enskild medborgare bara hoppas, att den här Regeringen lyckas med sina ”förberedelser” – och kan vi tro att man rent av, händelsevis; försöker att komma med ”åtgärder” så småningom ? Det är ju faktiskt valår om två år, ungefär. Vi minns alla hur vice Statsminister Romson, som företräder de ”Gröna” Kommunisterna i Miljöpartiet, ställt sig rakt fram och ylat och gråtit i den svenska Riksdagen, därmed demonstrerande sin egen maktlöshet att förhindra, när terroristerna ”flyr för sina liv” genom att söka sig till Sverige.

Är Regeringen Löfvén och dess talesmän egentligen vuxna nog att hantera den situation som råder vårt land?

Samtidigt har det nu framkommit, att Jehovas Vittnen, denna fanatiska, dörrknackande kristna sekt, åter söker bidrag från den svenska Regeringen, och även de vill åka med på den (S)-märkta bidragskarusellen, som bara fortsätter snurra och snurra.. Den Irländske katoliken Oisin Cantwell (he can’t be well… that Oisin..) stöder dem via Aftonbladet, och avslöjar hur sekten försökt mygla till sig pengar av kulturdepartementet, tre gånger sedan 2007. Jehovas Vittnen är kända för att bland annat ha vägrat ge barn blodtransfusioner, vilket är en allvarlig hälsofara. Man har uppmanat sina medlemmar att vägra rösta i demokratiska val, och även på alla andra upptänkliga sätt bekämpat de normala värderingar, som annars råder i det svenska samhället.

Nu har dessa fanatiska kristna förlorat ett mål i Regeringsrätten, sedan de för tredje gången ifrågasatt Kulturdepartementets beslut.

Till och med Oisin Cantwell tycker att det är fel, så katolik han är:

Frågan är vad som händer efter det tredje nederlaget. Kapitulerar regeringen? Eller är nytt trixande att vänta?

Varje år fördelar Nämnden för statligt stöd ungefär 90 miljoner kronor till de drygt 30 samfund som regeringen anser ha rätt till bidrag.

Det ställs krav för att komma ifråga. De religiösa organisationerna förväntas bland annat verka för jämställdhet mellan män och kvinnor samt ”klart markera avståndstagande från antidemokratiska strömningar”.—

Just konsekvens går det emellertid inte att förknippa vare sig nuvarande eller tidigare regeringars agerande i denna fråga.

Det är dags för denna fars att upphöra.

Kom ihåg att massgravar med 800 barnlik från Katolska barnhem på Irland hittats nyligen, och att dessa institutioner ännu står under Irländska statliga myndigheters undersökning. Och varför brast det så i myndighetskontrollen även på Irland, där barn dog i stora hopar, till långt in på 1960-talet. Hur kom det sig, att kommunala myndigheter, läkare, socialsekreterare, barnavårdsnämnder och alla andra på Irland bara kunde missa allt detta ? Var det inte för att de kristna fått alldeles för stort inflytande i samhället, och trängt sig in också i själva Statsapparaten hur skulle man annars kunna dölja alla dessa dödade, mördade och vanvårdade barn ?

Kulturministern – som fått ansvaret för Terroristbekämpningen – det skulle knappast kunna hända i ett annat land – vanligen är det väl Justitieministrar, eller kanske en och annan Inrikesminister som får ansvar för sådant – har nu ställts inför Konstitutionsutskottet, sedan det visat sig att hon ljugit rakt fram inför svenska medborgare i SVT, Statstelevisionen.

Vart är Sverige egentligen på väg ? Var kommer allt detta daltande med Monoteister och deras orimliga religioner ifrån ??

Om Trumperi och USA:s förre President

Från mitt elektroniska Hlidskjalf blickar jag ut över samtiden och Världen. Det är en konstig och ohövisk tid vi lever i, men detsamma kan sägas om alla tidsepoker i historien, Världden är för det mesta mycket mindre ”ärofull” än vi tror… Från Donald Trump, numera USA:s president (kan någon tro det ?) har det nyligen kommit en serie förvirrade uttalanden om Sverige som nation, vilka snarast ger intryck av att Presidenten inte vet vilket land han pratar om, än mindre vilka händelser som åsyftas. 

thor_vol_1_381_015A comic strip version of reality” eller en serietidnings-mässig syn på Världen ? – Ja, vem är Donald Trump egentligen ??

Nu har Donald Trump styrt USA i nära fyra veckor, och ju mer jag för egen del ser och hör om den karln, ju mer längtar jag tillbaka till den tid, då Barack Obama ännu var President, och styrde vad som påstås vara Världens starkaste nation. På den tiden fanns nämligen ännu ett rationellt fungerande ledarskap, en värdig politisk retorik och något helt annat än dagens ”Trumperi”. Många svenskar har den senaste tiden ställt sig upp och vittnat i media om hur mycket Barack Obama faktiskt betydde för dem, på det mesta personliga av alla plan, och vilken förebild och rollmodell han varit. Angående Mr Trump, så kan ingen av oss här i landet säga samma sak.

trumpswedenÄr Donald Trump fullständigt obekant med Sverige, fullständigt galen eller har han helt enkelt bara lite otur när han tänker ?

Att Donald Trump alls kunnat bli vald – i konkurrens med Hillay Clinton, vars retorik också varit av samma sort – är på sätt och vis en svidande vidräkning med allt vad rationalitet och förnuft heter. Folk i USA vill uppenbarligen inte ha rationella ledare med en saklig och dämpad framtoning, utan istället föredrar de populism och grövsta tänkbara argument – men även om vi alla kanske är medskyldiga på sitt sätt, finns det ändå en milsvid skillnad mellan vad som skrivs på sociala media, på en blogg som den här eller vad en Världspolitiker eller en man som förutsätts leda en hel kontinent – samt inneha nycklarna till Världens största kärnvapenarsenal – och vad en sådan befattningshavare kan säga, twittra eller helt allmänt vräka ur sig.

2008-10-11-barackishopeDen förre presidenten ingav hopp åt en hel Värld – särskilt i U-länderna. När den historiska summeringen av hans tid görs om hundra år, kommer det nog att sägas att de åtta åren med Obama var bra år. USA hade fortfarande en stark och aktad ställning i Världen, men hur är det nu ?

Under Barack Obamas tid vid makten hände inget sådant. Ingen kunde anklaga USA:s dåvarande President för att ha sagt rena lögner i TV, eller ställt sig upp och med berått mod ha skymfat sina motståndare. Ingen kunde säga det minsta illa om Presidentens hustru Michelle Obama heller, och under åtta år med Obamas, förekom inga Whitewater-skandaler, inga pinsamma Lewinsky-affärer och förstås inget Watergate. Redan vid Mr Trump:s ”inauguration” eller hans svärjande av eden som President förekom ”alternativa fakta” eller rättare sagt lögn. Så skulle Barack Obama aldrig någonsin ha burit sig åt. Han var en man som gjorde sitt bästa för att bevara lugnet, och bevara det han ansåg vara sant, samt värdefulllt, stort och bra här i Världen. Mycket klander riktades emot honom för hans sociala reformiver, och rena rasistiska påhopp på Presidentens egen person förekom också. Men inte ens Trump har förmått ogilitgförklara den så hatade ”Obamacare” i sin helhet, och behovet av sådana saker som offentliga sjukvårdsförsäkringar kvarstår ännu, oavsett vad man nu kan anse om hur ett sådant system bäst ska utformas, eller vilken vårdnivå som möjligen är den rätta.

TRUMPLOW

Redan i November 2016 – innan Trump ens var vald, gjorde den svenske satirtecknaren J E Ander denna teckning…

Dessutom kan vi svenskar minnas den nyss avgångne Presidenten med glädje, kärlek och värme i hjärtat för en helt annan sak. Han var den förste President i USA som alls brydde sig om att besöka Sverige, och som alls tyckte att det fanns den minsta anledning att besöka vårt land. Inte en enda Amerikansk ledare på mer än 240 år har annars satt sin fot i just Sverige, men Barack Obama var den förste att göra det… Som ni kanske minns skrev jag redan 2013 ett inlägg här märkt ”Hail to the Chief” (efter den melodi som alltid spelas, när USA:s President befinner sig på statsbesök) och var den förste att hylla honom, trots att han skakade hand med Fredrik Reinfeldt, en av de sämsta ledare Sverige någonsin haft…

arp3637159 Alla kunde vi se, att vid sidan om en så stark och karismatisk ledare som Obama, blev Fredrik Reinfeldt helt kväst och sidsteppad, ja närmast ynklig i sin litenhet…

En sak är i alla fall säker, och det är den att om vad som sägs vara Världens Mäktigaste Man kommer till mitt land, med fredliga avsikter och med utsträckt hand och ett öppet hjärta, ja då säger mitt Hedniska och Asatrogna jag att jag måste välkomna den mannen, och ära honom som han bör äras. Som svensk hedning är jag nämligen en mycket enkel och okomplicerad varelse. Om man behandlar mig artigt och väl, ja då är jag också artig tillbaks. Svårare än så, behöver det här med internationell diplomati kanske inte vara, nämligen. Länder eller kulturer som kommer till Norden eller Sverige med renodlat fientligt uppsåt, som islam eller kristendomen, kan aldrig hoppas på ett vänligt mottagande här, och detsamma gäller väl också Putins Ryssland, där ”La Grosse Margot” Wallström gör en lika slät och misslyckad figur som Stefan Löfvén inför FN:s säkerhetsråd.

Den officiella anledningen för Obamas besök i Sverige, förresten, uppgavs 2013 vara, att USA skulle varit intresserade av svensk sophantering ellerr miljöteknik, och försökt handla till sig ett avtal på miljöområdet – efter vad man då skrev i Riksmedia. Det hela var förstås en illa dold lögn, vilket senare års utveckling bevisat.  Under Obama-administrationens senare år öppnade senatorer som Joe Biden för att USA direkt kunde försvara Sverige med vapenmakt emot Ryssland – en ren nödvändighet efter Reinfeldts katastrofala nedrustningar.

Också John McCain och flera andra senatorer på högsta nivå har hela tiden varnat den Socialdemokratiska Regeringen Löfvén för dess oerhörda släpphänthet och inkonsekvens, och de risker som det innebär, att vägra ta sitt ansvar inom Östersjöregionen. Så länge Obama satt vid makten i USA kunde alla svenskar vara säker på att USA:s utrikespolitiska löften gentemot oss stod fast, och Regeringen Reinfeldt förpassades slutligen till den historiens sophög, där regeringar av det slaget hör hemma. I dagarna har Mona Sahlin – ett av den Socialdemokratiska nomenklaturanss högsta namn – slutligen dömts för sina ekonomiska brott emot staten och hela Samhället, men fortfarande får hon inget straff för sina politiska gärningar. I USA, däremot, brukar man ibland lösa detta med misshagliga ledare på ett annat och mera skjutglatt sätt – senast hände det Kennedy, men också Reagan utsattes för mordförsök. Sådant, emellertid, gör vi inte här i Sverige – istället accepterar vi nästan vad som helst från den lilla klick och den nomenklatura, som fortfarande leder oss. Till och med i Vladimir Vladimirovitj Putins Ryssland, är politikerna närapå hederligare…

Nu har Donald Trump hotat att upplösa NATO, eller i alla fall starkt begränsa alla Amerikanska bidrag till den organisationen. Han har också nära nog kastat tillbaka hela Världen till Kalla krigets dagar, genom att hota att ta till Atomvapen i Europa, vilket han motiverat med att ”Europe is a big place” – men därefter – sin vana trogen – nästan omedelbart tagit tillbaka, och dolt under en ny härva av undanflykter, lögner och synnerligen motsägelsefulla Twitter-uttalanden. Vilken del av Europa är det då, som är mest glesbefolkad och står närmast på tur ? Gäller det Nordkalotten, eller vad är det egentligen som avses ? Vi svenskar kan bara spekulera..

Man kan anse vad man vill om herr Trump – många länder lär redan ha förklarat honom för ”persona non grata” som Margot Wallström redan blivit i Israel – enligt officiella uttalanden från den staten är hon ju aldrig någonsin välkommen igen på dess territorium, och det kan man ju förstå med hänsyn till hennes hävdvunna antisemitism.. Men – jämför allt detta med Barack Obama – till vems fördel utfaller jämförelsen, tror ni ?

President Barack Obama and Vice President Joe Biden, along with with members of the national security team, receive an update on the mission against Osama bin Laden in the Situation Room of the White House, May 1, 2011. Please note: a classified document seen in this photograph has been obscured. (Official White House Photo by Pete Souza) This official White House photograph is being made available only for publication by news organizations and/or for personal use printing by the subject(s) of the photograph. The photograph may not be manipulated in any way and may not be used in commercial or political materials, advertisements, emails, products, promotions that in any way suggests approval or endorsement of the President, the First Family, or the White House.

”Gentlemen – no fighting in the War Room !” (replik från filmenDr Strangelove, or how I stopped worrying and learned to love the bomb !” )

Här är ett foto som påstås vara äkta och som jag tycker karaktäriserar Obamas presidentskap och hans ledarstil mer än någonting annat. Bilden ska vara tagen i Vita Husets ”Situation Room” den natt, då Navy Seals specialstyrkor var i verksamhet för att döda Usama Bin Ladin och hela hans familj i Pakistan. Man kan förstås invända, att det är en arrangerad bild, eftersom det ju alltid råder fotoförbud på platser som militära ledningscentraler, övningshallar eller ”maktrum” som det i Vita Huset, Washington DC.

Presidenten är förstås där, liksom Hillary Clinton och en massa andra rådgivare, Joe Biden inbegripet – men även om stämningen i rummet verkar något spänd och kylig – vilket ju inte är oväntat – kan man lägga märke till saker, som den kvinnliga ”White House Intern” som lewinsky-artat försöker nästla sig in genom dörren, trots att hon inte alls har där att göra, eller den militäre rådgivaren i mitten, som ser helt avspänd och lugn ut, samt verkar mycket säker på sin sak.

Presidenten, däremot, är mycket spändare än de andra, och i hans ansikte syns tydligt – om ni frågar mig ! – avsky och äckel inför hela situationen. Han är inte alls road över vad som pågår, och har också en viss distans till de övriga i gruppen. Trots att det är han som är den självklare ledaren och borde sitta i mitten är han närmast undanskymd i bilden – han är en blygsam man, som inte tycker om att ”ta plats”.

Trots alla ”spin doctors”, militära prognoser, rådgivare och förståsigpåare av alla sorter får vi också komma ihåg att i den historiska situation då bilden är tagen (2011) kunde ingen verkligen VETA om den aktion man nyss inlett, skulle lyckas. Det hela hade mycket väl kunnat bli en ny Iran-skandal, som då man försökte frita gisslan på den Amerikanska ambassaden, och frånsett det, så kunde nog ingen i rummet förutse exempelvis Rysslands eller hela den samlade Islamska världens reaktion på vad som skulle ske..

Som vi vet (men det visste inte personerna på bilden) slutade allt väl för USA:s sida den gången, och ingen Obama fick ensam tala med Världspressen nästa dag (en situation, som ingen annan i rummet kunde bli ställd i – Presidenten vet, att han som ledare ensam bär hela det moraliska ansvaret, och det syns i hans ansikte) men som jag tolkar bilden är Barack Obama inte road av situationen ändå. Han ser inte fram emot att starta vad som potentiellt kunde ha blivit ett helt Världskrig, eller åtminstone några ovanligt kraftiga terrorist-attacker, och han ser alldeles definitivt inte fram emot att döda en kvinna och hennes barn, som faktiskt är helt oskydliga i sammanhanget, men som ändå MÅSTE dö, givet den militära operationens ineboende förutsättningar.

Allt detta tycker jag hedrar honom – men vad som hedrar Obama än mer, är att han faktiskt genomförde vad som var en ren hämnd-attack, och inget annat. Det var visserligen högst obehagligt – men han insåg den nödvändiga sanningen. Inget skiljer egentligen USA:s handlande här ifrån den blodshämnd, som exempelvis var rådande på Vikingatiden, men Obama inser mot sin vilja, att situationen politiskt sett nu drivits så långt, att hela opinionen i hans land faktiskt kräver av honom att han måste gå åstad och ge order om vad han nog innerst inne inte alls vill beordra. Han gör det endast, därför att det politiska systemet i hans land – som han obetingat tror på – kräver det, men hans samvete säger något helt annat – det är i alla fall vad jag ”tolkar in” i denna bild…

Eftervärlden vet också, att Obama var den förste att kritisera sina egna misstag, som situationen i fängelset Guantanamo Bay, till exempel, eller det faktum att man där faktiskt tillgrep tortyr emot politiska fångar – hans egen syn på detta var att det hela borde upphöra, så snart det alls var politiskt möjligt – men han nådde som bekant inte ända fram – medan Trump däremot är för fortsatt tortyr, och att Guantanamo ska fyllas med ”bad guys”, oavsett vilka tvångsmedel man då får ta till. Obamas syn på Syrienkonflikten, eller hur han där undvek att ta ansvar – och därmed även undgick ännu ett amerikanskt krig, därför att politiska mandat aldrig fanns – är också välbekant.

Men i valet mellan en President helt utan moral – som Mr Trump – emot en som underordnar sig det politiska systemet, tror på folkviljan och därför också blir dess fånge – eller en märkvärdigt lojal tjänsteman – vilken sida ska vi välja ?

Själv tror jag i alla fall på Barack Obamas väg, och att han valde rätt. Måtte gudarna ge honom ett gott eftermäle !