Misslyckandets Minister klantar till det igen…

Morgan ”Mollgan” Johansson och Regeringen Löfvén har misslyckats återigen, i den stora Världen utanför Asatrons ankdamm. Lagrådet och den Juridiska Sakkunskapen avvisar helt deras förslag till en skärpning av svensk terror-lagstiftning som rättsvidrig, trots att en skärpning av lagen i och för sig är välbehövlig, med tanke på vårt lands sårbarhet och utsatta situation. Men Regeringen vill på måfå kriminalisera hela organisationer, eller rättare sagt varje organisation, som den av något skäl tycker illa om, och det är inte förenligt med rättssäkerheten eller ens existensen av en rättsstat som sådan.

MISSLYCKANDETS MINISTER. Mannen som föreslog ett förbud emot Runor, och vill skada det svenska kulturarvet, när alla vet att det är islamsk terrorism, som är det stora hotet emot Sverige.

Det är inte första gången Lagrådet och alla någotsånär insatta personer reagerar emot Regeringen Löfvéns beteende, samt dess förslag. Förra året gav Lagrådet svidande kritik emot den sk Gymmnasielagen, regeringens förslag om uppehållstillstånd för ensamkommande som studerar, ungefär som om Sverige skulle ha någotslags ansvar för varenda person som helt utan legala asylskäl tar sig in i landet, bara för att utnyttja vårt utbildningssystem. En absurd situation, som inte gynnar Sveriges egna medborgare, eller svenskfödda barn och ungdomar.

”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”, skrev Lagrådet. Regeringen och Centerpartiet gick emot lagrådet och skapade gymnasielagen och de utan asylskäl som skulle utvisas har fått stanna i Sverige. Och Regeringens inkompetens och oförmåga att hantera situationen, ligger åter i öppen dag. Man har framhållit för Morgan Johansson att han är okunnig, och att hans förslag om runförbud – som så mycket annat – bara är till skada för vårt eget land, men han vägrar att lyssna, och inse faktum.

Regeringen Löfvén vilar på mycket svag grund, då den bara stöds av knappt 30 % av folket. Under förra valet förekom minst 90 anmälningar om valfusk, om man får tro medierna, och av de anmälningarna utreds fortfarande 28 stycken, men inte ett enda resultat av de utredningarna har visat sig hittills, trots att det var mer än sex månader sedan valet ägde rum. Vi vet alla vad som hände sedan. Riksdagen, vårt nationella parlament, ogiltigförklarade Regeringen Löfvén två gånger i rad, och krävde dess avgång. Ändå har denna lilla nomenklatura och dess handgångna Ministrar, krampaktigt hållit sig kvar vid makten genom en mycket ful och osmaklig uppgörelse bakom folkets rygg, och vägrat låta kunnigare och kompetentare människor tillträda.

Reinfeldt skadade den svenska statens förmåga att försvara sig. Regeringen Löfvén har förstört den i grund, och saknar förmåga att ens sköta den mest elementära lagstiftning.

 

Genom alla de mörka åren med Reinfeldt har vårt lands försvarsförmåga och självständighet bara minskat. Den avgående chefen för den Militära Underrättelsetjänsten i vårt land ställde sig så sent som igår rakt fram i Statstelevisionen SVT och redogjorde för de växande säkerhetshoten.

Och vad gör Regeringen då, i just precis den situationen ?

Jo, den lägger fram lagförslag som inte fungerar, därför att de är uselt genomarbetade – och påstår att man ska kriminalisera användandet av Tyr-runan och Odal-runan.

Vem är egentligen hjälpt av en sådan politik ?

Den som inte kan stava, ska heller inte protestera. Det heter E-r-t på svenska, inte ”Erat”….

Annonser

Hedniska Tankars Runskola del 23 – Odalrunan

 

— —

Må ho, som vill, gå kring världens rund:
vare herre och dräng den det kan!
Men jag står helst på min egen grund
och är helst min egen man.

Mig lockar icke ärans namn.
Hon bor dock i mitt bröst.
Min skörd ej gror i ryktets famn.
Jag skär den lugn var höst.

— —

Ej buller älskar jag och bång.
Vad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår av stormens gång,
av blixten, sen den lyst.

Men tyst lägger tiden stund till stund,
och du täljer dock icke hans dar.
Och tyst flyter böljan i havets grund;
fast regnbäcken skrålande far.

Så går ock jag en stilla stig:
man spör om mig ej stort.
Och mina bröder likna mig,
var en uppå sin ort.

Vi reda för landet den närande saft.
Vi föda det — brödet är vårt.
Av oss har det hälsa, av oss har det kraft,
och blöder det — blodet är vårt.

Var plåga har sitt skri för sig,
men hälsan tiger still;
därför man talar ej om mig,
som vore jag ej till.

— —

De lärde, de rike, de bråka sitt vett
att röna, vars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värvt med sin svett
och som man värjt med sitt blod.

Jag går ej stadigt stugan kring;
ty blir mig hågen varm,
jag vandrar upp till Svea ting
med skölden på min arm.

Med mång’ ord talar vår lagman ej
för kungen i allmän sak.
Men kraftigt är allmogens ja eller nej
under vapnens skallande brak.

Och om till krig man uppbåd ger,
så gå vi man ur gård:
där kungen ställer sitt banér,
där drabbar striden hård.

För älskade panten i moders famn,
för fäder, för hem vi slåss.
Och känner ej ryktet vårt dunkla namn,
Sveakonungar känna oss.

– ur Erik Axel Geiers dikt ”Odalbonden”

Knappast någon annan av den äldre runradens runor har på sista tiden blivit så smädad och fel använd som just Odalrunan, den 23:e och näst sista runan i Utharken, det esoteriska runalfabeteer, som bara genom sin placering av tecknen skiljer sig ett steg från det vanliga. Med den mest exempellösa hets har Morgan ”Mollgan” Johansson vänt sig emot denna runa och hetsat emot en hel folkgrupp, nämligen de Asatrogna och de etniska svenskarna, som bara använt denna runa för fredliga ändamål, helt utan någon politisk betydelse. Förföljelsen har redan inletts från Regeringshåll, och man fruktar att just denna runa skall bli föremål för förbud, fast det redan står klart att Regeringen Löfvén i så fall aldrig kommer att kunna upprätthålla den lag de står i begrepp att stifta.

Odalrunan finns i stiliserad form på allt ifrån de svenska lantmännens symbol i Östergötland, till nästan varje enskild bondes slitna gamla jobbarkeps; när han kör traktor över åkern om vårarna. Den finns på julgransprydnader och som skrivtecken på otaliga runstenar över hela vårt land. Den sitter intatuerad på vissa personers kroppar, och kan inte tas bort, med mindre än att man knivskär dem. Den finns som brickband och ornament, och som halssmycke. Ändå är den offer för en sjuk maktmänniskas irrationella hat. Vad är det då som är så farligt med denna runa ? Om det nu verkligen är så att det finns några extremister i Sverige eller utlandet som använder runan fel, varför ingriper då inte Ministern emot extremisterna, och värnar kulturarvet ? Hela Morgan Johanssons resonemang om förbud är ju alldeles bakfram, och ett illa dolt försök att försöka ”komma åt” inbillade politiska fiender genom att sätta en ovidkommande ”rasist” stämpel i pannan på dem.

Jajamen ! Det står ”ODAL” med stora bokstäver på Lantmännen-kepsen. Är nu det verkligen så farligt ?

 

Också Julgransprydnaderna innehåller Odal-runor…

 

Odal-runan har alltid haft en koppling till mark, fast egendom, land, jordbruk och arvegods – helt okontroversiella ämnesområden, som inte borde reta upp någon. Det står också helt klart att om de synnerligen olämpliga förbudslagar Morgan Johansson tänkt införa verkligen införs, så kommer följden bli en avsevärd prestigeförlust för Regeringen Löfvén och öppna protester från landets alla Asatroende. Det kan mycket väl sluta med en mediastorm, och en präktig förlust i näta val. När svensk socialdemokrati har valt en väg, som distanserar dem själva från alla etniska svenskar och själva det svenska kulturarvet, är den nya minoritetsregeringen, med stöd från mindre än 30 % av landets invånare, själv i fara. Det är inte svårt att förstå. Jag spår fördärv…

Också på vanliga brickband och tusentals varor från hela internet finns numera Odal-runor… Hur skall någon kunna förbjuda det ? Ett sådant förbud kräver en hel armé av poliser för att alls efterlevas, och är föga meningsfullt…

 

Språkligt sett kommer namnet Odal, på proto-germanska Othala, av samma stam som ordet adel eller ädel, har etymologer konstaterat. Över hela Norden, på Shetlands öar, Orkney-öarna och Isle of Man fanns långt fram i tiden en juridisk term som hette Odalsrätt, alltså de ursprungliga invånarnas rätt till land och gårdar, så länge deras ätt och släkt alls fanns kvar. Odal-runan användes långt fram på 800-talet, till och med efter det att den yngre runraden införts, och bland annat innehåller de berömda inskrifterna från Rök, Björketorp och Stentoften alla Odal-runor. Också massor av inskrifter från kontinenten, Frisland och framförallt angelsaxiskt område, där odal-runan användes för o-ljudet långt fram i tiden, som det berömda ”Franks skrin”, nu förvarat i British Museum, innehåller Odal-runor. Det anglosaxiska runpoemet säger:

byþ oferleof æghƿylcum men,
gif he mot ðær rihtes and gerysena on
brucan on bolde bleadum oftast.

”Bjuden arvedel är kär för varje man
givet att han där kan njuta sin bärgning
bruka och bo i välstånd oftast

– så lyder storfen i fri översättning.

 

Odal-runan kommer som den tjugotredje i utharken och tjugotre är ett primtal, odelbart med varje annat tal utom siffran 1. Det finns en anledning att tänka sig att eftersom Odal betyder något fast, icke avyttringsbart som fädernejorden, så var det inte konstigt att man knöt an till primtalet. Atreid Grimmsson ansåg på 1980-talet att runan stod för nationen, hemmet, landet man bor i. Han associerade också runan till Siv, solgudinnan, och runan ser inte för inte ut som en romb upptill – liknande solen om man så vill – samtidigt som den har två strålar eller ben nedtill, som i vinkel fortsätter ut från den rombiska formen. Runan kan också liknas vid en Ing-runa kombinerad med en Gifu-runa, alltså äringsguden Frejs kraft kombinerad med vanernas alstrande gåvor – en ganska ”talande” symbol för vad jorden och landet ger.

Om Dag-runan – föregående runa – var kopplad till Tor, så är det inte heller konstigt att man sett regnets kraft (symboliserad av runans två ”ben”) och inte bara stolen i denna runa. Odal syftar också på förfäderna, den egna släkten och familjebanden, samt ett harmoniskt förhållande till släkt, jord, det egna folket och historien. Också vad gäller byggnadsprojekt, skogsbruk och mycket annat har Odal en viss betydelse – somliga har liknat runan vid en gammaldags ”timmersax” eller ett handtag. Edred Thorson och andra engelska runmagiker har föredragit det gotiska Othala, och sett en koppling till Oden i runan, samt en övergång från det individuella (som syns i Dag-runans uppvaknande) över emot det kollektiva, släktets fortbestånd och den mytiska dimension, som också Odensgestalten uttrycker. I stadhagalder har man angivit en position med benen brett i sär, och armarna sträckta i vinkel över huvudet, för att ”forma” runan med kroppen, i en enda uppåtriktad rörelse, mot Valhall och det eviga.

Freyja Aswynn såg på 1990-talet hela gudatriaden, det vill säga Tor, Oden och Frej i runan, tillika en skyddsruna för Fylgiorna, eller den gudomliga delen av människan, något som också Edred Thorson antytt. Hon nämner inte Siv, men antyder att om Odal varit runan för kungaätter och adel, så är kungens hustru minst lika viktig, som förvaltare av arv och ättelägg, och hon tror också att runans form erinrar om ett Vi, en helgedom – den övre delen skulle då betyda ett område, avspärrat med vi-band, och de undre ”benen” skulle markera ingången. Holländska och frisiska runmagiker har använt beteckningen ethel på denna bruna, och härlett den från flera urindoeuropeiska rötter, som *ud, för utliggande, ytterst, *eti för ”över” eller ”ätt” och till och md *udero, som blev latinets uterus, livmoder – vilket också erinrar om runans form.. Norröna edli = ädel, odling, od eller öd (som i Uppsala Öd, sveakungens personliga besittning och godis, som han gav i arv åt näste kung) och många andra ord, har härletts ur runans namn. Helmut Arnz och andra tidiga tyska runologer påpekade, att gudanamnet Odin inte alls går att härleda ur Odal, språkhistoriskt sett, men att runan måste följa direkt på Fä, som ju är lös egendom (och bör ha det högsta talvärdet, därför att fä också är en rikedomsruna) medan Odal däremot står för den fasta fädernejorden, inte vad som rör sig över den. Agrell, slutligen, påpekar att i alla runamuletter som hittats på hans tid, förutom kylverstenen, stod runan som nummer 23, med just detta talvärde. Utomlands har de flesta runologer också anslutit sig till denna ståndpunkt, även om några av dem inte insett, att en uthark och inte en futhark är det riktiga i spådomssammanhang, skilt från det ”vanliga” runalfabetet med 24 typer som användes i vardagslag.

Dessa Satans Stympare…!

Om det fanns telefon i närheten
skulle vi kunna ringa upp ett sjukhus
och begära råd som ingen kunde ge
eller vi skulle kunna tillkalla en läkare
som ingenting kunde uträtta.

– Karl Vennberg, ur dikten ”Om det fanns telefon” 1944

 

Som av en och annan osökt anledning, eller snarare ”en händelse, som ser ut som en tanke” tar tidningen Metro upp en annan av Sveriges alltför många lagar och förordningar, som för länge länge sedan slutat fungera. Rättsstaten urholkas mer och mer, medan en fullkomligt irrationell Justitieminister i spetsen för alltihop vill införa förbud emot runor och andra fullkomligt himmelsskriande dumheter i den stilen, under förevändning av att landets eget kulturarv på något dunkelt vis skulle utgöra sk ”högerextremism”. Se för övrigt gårdagens inlägg.

För minst tionde gången i rad tar Metro upp ämnet könsstympning, eller hur vissa monoteistiska invandrarkulturer från Afrika fortsätter att skära i små flickors underliv, trots att det varit förbjudet i lag i Sverige sedan 1982. Socialstyrelsen beräknade 2015 att det fanns minst 38 000 svårt stympade flickor och kvinnor i Sverige, som fått nervändar skadade eller förstörda för tid och evighet genom ingreppen, och vars hälsa och sexualliv därför har utsatts för  allvarliga men. Ändå döms nästan ingen för det här brottet. Tidningen citerar ett fall från 2018, där två kristna – en man och en kvinna – erkänt övergrepp på minst fyra flickor, allt inför åklagare och polis. Ändå får de inget som helst straff, därför att ”bevismaterial saknas”. Utredningen av det aktuella fallet har pågått sedan 2016, alltså i nästan tre år – men dessa kristna ursäktar sig med att övergreppet skall ha skett utomlands, och så går de genast fria, därför att förundersökningen läggs ned. Lagen har blivit satt ur spel, och på flera år har det knappast dömts några personer alls, trots dessa avskyvärda brott.

 

Den som vill ha mer i samma ämne, och som vill se hur dåligt rättssäkerheten i vårt land fungerar, behöver inte bläddra länge i dagens nummer av Metro, denna telegram-artade gratisblaska, som påstår att den skulle vara ett forum för källkritik. I Stockholmsupplagan av Metro idag tar man upp den mer än 30 gånger upprepade skändningen av terror-offret Ebba Åkerlunds grav, trots att man naturligtvis inte vill nämna hur många gånger det hänt.. Däremot vågar man inte publicera artikeln på nätet, av skäl som jag skall återkomma till nedan.  Som ni kanske vet mördades Ebba Åkerlund i attentatet på Drottninggatan 2017, och hon blev bara 11 år gammal. Till att börja med vägrade Morgan Johansson i rollen som Sveriges Justitieminister att ge familjen Åkerlund mer än 30 000 kronor i ersättning för deras dotters liv. Mera är ett svenskt barn inte värt, enligt denne höge minister. Ersättningen höjdes sedan till 60 000 kronor, men så började de upprepade gravskändningarna…

Vi vet också att SÄPO-utredningen emot Rakmat Akilov, som låg bakom Drottninggatsattacken plötsligt lades ned ungefär tre månader före dådet, i samband med att sagde Akilov helt oförklarligt råkat bli anställd som ”snickare” hos släktingar till den Socialdemokratiske komikern Özz Nujen, som gömde honom i sitt hus på Gotland, och gav honom över 80 000 kronor, allt för att han skulle kunna utföra sitt dåd. Och en SÄPO-utredning lägger man inte ned sådär helt utan vidare. I princip behövs det beslut på Ministernivå för sådant, och appropå Ministrar, så hade ju redan Uzbekistans utrikesminister upprepade gånger varnat Regeringen Löfvén i Sverige för just Akilov, även om samma Regering mystiskt nog förnekat detta.  Sedermera har det också kommit fram, att Morgan Johansson personligen, i rollen som svensk Justitieminister gett ännu en illegal invandrare från Uzbekistan uppehållstillstånd här – och tillträde till en skyddsklassad fångvårdsanstalt, där personen skulle jobba som vakt. Allt enligt vad Sveriges Radio uppgett.

Hur kunde detta hända ?  Och varför fattade just Morgan Johansson ett sådant beslut, när han måste varit medveten om Akilov-affären, och dess förgreningar in i hans eget politiska parti ??

Men – åter till gravskändningarna, och allt det som Metro inte vågar ta upp, eller skriva.  Gärningsmannen, en sinnessjuk Polack vid namn Roman Piotr Marciniak, född 1959  är känd av Polisen och allmänna åklagaren sedan länge, och har dessutom ett utvisningsbeslut på sig sedan över sex månader. Ändå misslyckas den svenska polisen med att gripa honom, gång på gång. Idag skulle han föras till rätten för att svara för vad han gjort emot den lilla flickans grav.

Metro nämner inte heller, att gärningsmannen redan gripits och överlämnats till Polisen. Det förtiger man helt, trots att det onekligen är en viktig sakomständighet i fallet, som ingen journalist borde ha missat. Ebba Åkerlunds sörjande far, Stefan Åkerlund grep nämligen den sjuke polacken på bar gärning i somras. Efter en knapp timmes förhör var den redan då utvisningsdömde polacken ute på gatan igen, och så kunde han fortsätta med gravskändningarna, trots att Polisen mycket väl visste, att han redan var utvisningsdömd. Varför togs han inte i förvar, eller sattes i häkte ? Det kunde man ju ha gjort…

Enligt kvällstidningarna skall Marciniak ha hotat en av Svenska Kyrkans anställda med kniv, och skändat flera andra gravar. Ändå måste rättegången mot honom nu ställas in, eftersom ”det inte går att delge honom” som Metro uppger. Anledningen skall vara, att han inte finns med i några svenska myndigheters register, och Metro uppger även att Marciniak avvikit från det härbärge, han angett som adress. Att ta Marciniaks telefonnummer, eller efterlysa honom publikt, har naturligtvis inte fallit svenska polismyndigheter in. Och hur vanligt är det inte, att gripna personer uppger en falsk adress vid gripandet ? Undersökte inte ens polisen den gripnes mobiltelefon, så att man kunde spåra den – och vad var det som skedde här egentligen ?

Svenska Kyrkan gör samtidigt ingenting alls för att hjälpa eller stötta familjen Åkerlund. Adolf Fredriks församling har inte råd att återställa lilla Ebbas grav, och man vägrar helt att göra några förböner eller gudstjänster för just henne – men att stjäla döda svenskars guldtänder, och ge pengar till den ökända islamist-organisationen Ibn Rushd – ja se det har man råd med – där finns inga begränsningar…

Från Nya Zeeland  rapporteras idag från staden Christchurch, med ca 360 000 invånare att minst en verklig högerextremist (till skillnad från Morgan Johanssons ständiga fantasi-foster) verkligen angripit två moskéer, samt dödat minst 49 personer, efter vad det ser ut. Som vanligt i vår Värld, är det Monoteister som dödar Monoteister – och alla andra… Det ovanliga denna gång, är dock att en skytt skall ha målat Ebba Åkerlunds namn på sitt vapen, och angett att händelserna på Drottninggatan 2017 på något sätt skulle ha samband med vad som nyss utförts, fast ingen förstår hur. Monoteismen är i så fall det enda sambandet, eller det faktum att båda gärningsmännen tillhörde ökenreligionerna, för ingen Polyteist gör någonsin såhär.  Ni kan söka fram och tillbaka över hela Världen – men jag slår vad om en sak – ni kommer aldrig, aldrig att hitta några Polyteistiska terrorister, vad det nu än må bero på – för bara kristna och muslimer utför terror-dåd, hur det än må komma sig.

Ebba Åkerlunds föräldrar uppger till kvällstidningarna att de båda två är skakade över det grymma dådet, och inte har det minsta med det att göra.

Det har ingen annan svensk heller, och även jag är upprörd av dagens händelser.

Men, ni ska se govänner, ni ska se. Snart dröjer det inte länge förrän Morgan ”Mollgan” Johansson, denne brottens kortväxte Napoleon, kommer sättandes igen med all sin nazism.

Åter kommer alltihop att skyllas på de etniska svenskarna, precis som vanligt.

Och Åkerlunds, samt alla andra hederliga människor i det här landet får ingen hjälp.

De får inte hjälp från Polisen

De får inte hjälp från ”Svenska” Kyrkan – för den stöder islam, och där finns ingen tröst att hämta.

De får inte hjälp från Morgan Johansson.

De får inte hjälp från Regeringen Löfvén.

 

Och en del feministiskt anstuckna debattörer på denna sida, säger att Frigg, himladrottningen – hon som har medlidande med de oskyldigt mördade, och sörjer människornas ondska – inte finns….

Jo säger jag. Frigg finns verkligen. Och om hon inte finns, vore det nödvändigt för oss att uppfinna henne. Att dyrka henne och att tillbe henne, särskilt i stunder som dessa. ”Hur mycket gråt människan än gråter” skrev en svensk poet, ”tar henne jorden alltid åter”. Och Frigg sitter i Fensalar, där hon begråter Balder, sin dräpte son, som var oskyldig till allt som skett. Tror ni inte också hon ser till Ebba Åkerlunds och alla andra drabbades öde, nu när de kristna kyrkorna förvägrar oss svenskar all hjälp, och inte längre ens bryr sig om graven efter ett oskyldigt barn, som skändats mer än trettio gånger ?

För att citera Pär Lagerkvist, en av våra svenska nobelpristagare, från den tid då nobelpriset i litteratur fortfarande var värt något:

Jag är den mörka stjärnan jorden.
I mig gror allt liv, men själv lever jag inte.
Jag är döden som ger liv.
Jag är mörkret som dricker ljus,
som genom sin osläckliga törst efter ljuset ger upphov
till allt liv.

Jag är den mörka stjärnan.
Alla de döda vilar hos mig.

 

I am the dark star Earth.
In me, all things come to life, but I myself does not live.
I am death, that gives life.
I am the darkness, that drinks light.
that through its unquenchable thirst for light gives birth
to all life.

I am the dark star.
All the dead rest with me.

(WH Auden´s translation, from ”Evening Land”)

 

”Internationell” kvinnodag – för vem, och vadå för ?

Många är de märkesdagar, som vi hedningar får uppleva. Idag, till exempel, lär det vara den internationella minnesdagen för terrorismens offer, ett faktum som inte alls uppmärksammats i svenska media eller svenska tidningar. Kvällstidningen Aftonbladet har i alla fall vågat beröra ämnet, och så gör även min vän Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” vars sedvanligt frejdiga inlägg jag själv rekommenderar å det varmaste. Hör här bara:

De tre ”stora” världsreligionerna ligger bakom i princip all religiös terror. De tre monoteistiska religionerna ligger bakom våldet. samtidigt som deras anhängare har fräckheten att säga att de har ett ”kärleksbudskap”.

Hedendomen behövs mer än någonsin. Vi hedningar vare sig vi är anhängare av germansk, romersk, slavisk, keltisk eller annan form av hedendom må i och för sig ha krigiska gudar. Men vi har inga terroristgudar. Däremot så har alla hedniska religioner kärleksgudinnor. Inte en enda gudinna för kärlek finns inom abrahamitiska monoteism. Terrorreligionerna har bara en grym lättretad stamgud som är så primitiv att de inte ens kan avbilda eländet.

– Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2019-03-11

I Fredags, 8 maj, skulle det vara Internationella kvinnodagen, har vi fått veta. Denna tradition uppfanns av en fanatisk kvinnlig kommunist, Clara Zetkin, som propagerade för samhällets förändring med våld. jag säger inte mer än så, men det är alltså upphovet till alltsammans. Männen i Sverige eller Världen har aldrig fått någon dag uppkallad efter sig, och är det förresten någon som har sett en internationell kvinna på sistone ? Hur skulle en sådan se ut, eller vara beskaffad om hon ens fanns…?  Och om det då skulle finnas internationella kvinnor, finns det då också internationella män, och får dessa båda bilda par och skaffa söta små internationella barn tillsammans, eller vad är det som menas ?

Men skämt åsido, FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna fastslår redan, att ingen människa kan vara internationell. Varje människa på jorden har nämligen rätt till en nationalitet och en etnicitet, samt även en religiös eller kulturell tillhörighet, och därför finns det inte och kan heller aldrig finnas några ”internationella” människor. Och vem är denna ”kvinnodag” alls till för, om vi ska fira den här i Sverige ? är det alla vita medelålders plus, gapiga klimakterikärringar, bakom alla #metoo och #boohoohoo-kampanjer ? Eller är det invandrarkvinnorna, eller de kvinnor som fortfarande är fångade i Islam och kristendomen, och som därför drabbas av våld och ”hedersmord” Antalet sk ”balkongflickor” är större än man tror, men dessa märkliga fallskador och andra fall skrivs det lite om, dagen till vanära.

Vem eller vilka är den sk ”Kvinnodagen” till för egentligen ? Dansk teckning ur ”Jyllands-Posten”

 

Igår rapporterade SVT, vår kära Statstelevision, detta under av saklighet och god information, att det nya lagrummet ”Oaktsam Våldtäkt” som den Socialdemokratiska regeringen Löfvén infört, inte kan användas av domstolarna, och därför inte resulterar i några fällande domar.  Vad menas förresten med ”oaktsam våldtäkt” ? Menar man att det då också finns aktsamma och hänsynsfulla våldtäkter ? En våldtäkt kan rimligen inte ske av oaktsamhet, eller med andra ord slarv. Här är det helt tydligt, att legaldefinitionerna skenat iväg, och att lagstiftarna inte tänkt sig för det minsta. Våld, som gärning betraktat, måste förmodligen ske med någon form av avsikt bakom, eller något som alltsedan de hedniska Romarnas tid betecknats som ”Dolus” på juristers latinska språk, dvs uppsåt på god svenska.

Om inte uppsåtet finns, kan inte gärna någon våldtäkt föreligga. Motsatsen, dvs ”culpa” brukar sällan ens vara straffbelagd, om den inte tar sig formen av allmänfarlig vårdslöshet, som till exempel när en okunnig person med en engångsgrill, råkar starta en skogsbrand och därmed förstör stora värden för hela samhället. I de flesta någotsånär civiliserade stater är det så, att man inte kriminaliserar ”Culpa” eller vårdslöshet, som bara drabbar en enskild, exempelvis när någon glömt låsa ytterdörren, och därför råkar drabbas av inbrott i sitt hem. Tjuven straffas visserligen, men den som glömde låsa dörren får såklart inget straff.

Nu har det alldeles gått inflation i våldtäktsbegreppet, som därför urartat och börjat tillämpas på snart sagt vilka brott som helst. Före 1984 fanns ett något mildare brott, dvs Våldförande, vilket gav Domstolarna en realistisk staffskala och något att döma på, men med Morgan Johanssons och Regeringen Löfvéns senaste fadäser bortfaller helt den möjligheten. SVT förklarar den ohållbara situation, som den nya lagen förorsakat såhär:

Om situationen är oklar har den person som genomför samlaget (eller en jämförbar sexuell handling) ett stort ansvar att försäkra sig om att det sker frivilligt.

Oaktsamhetsbrottet har varit den del i samtyckeslagen som bedömts kunna leda till fler fällande domar. Men än så länge är det mycket få som fällts för oaktsam våldtäkt – såvitt känt bara tre personer, enligt åklagare som TT talat med.

Hur ska då ”frivillighet” garanteras ? Ska samtycke för varje tänkbar handling inhämtas i skriftlig form, innan någon ger sig in på sex med en okänd person – minsta fall av ”oaktsamhet” eller slarv kan ju plötsligt resultera i en polisanmälan, och vad väntar runt hörnet, och i framtiden ? Ska personer stämma varandra inför domstol också pga ”dålig” eller slentrianmässig sex, dvs varje form av sexuell handling, som inte var helt tillfredsställande, eller bra nog – och så kräva ersättning för detta, eftersom de blivit ”kränkta” i efterhand… Vad man än må tycka, så är det inte svårt att se att Regeringens politik inte fungerar…

Nästan inget brott är så stigmatiserande, som just våldtäkt – både för offer och förövare. Om offret säger ju muslimerna och de kristna ofta, att ”hon var medskyldig” eller att personen ifråga ”legat bort sig” men förövaren stämplas givetvis än hårdare. Genom att kalla praktiskt taget allting för våldtäkt, har (S) och feministerna skapat en ohållbar situation för hela samhället. Enligt de nya lagarna, kan vem som helst bli dömd för detta brott, även om inget samlag ens ägde rum. Flera män i Sverige har blivit dömda för att de påståtts ha begått våldtäkt i sömnen, alltså medan de själva sov. Jag är i och för sig inte läkare, men hur är det ens möjligt att klassa saker på det viset ?

I internationell rätt och alla andra stater på jorden utom just Sverige och möjligen Saudi-Arabien, kommer man inte med sådana groteska påståenden inför rätta. Det hela börjar likna ett slags häxrättegångar. På 1600-talet kunde svenska män och kvinnor bli dömda för att ha kastat ”det onda ögat” på folk. Numera talar fanatiska feminister om ”en manlig blick” och vill räkna också ögonkast som våldtäkt, eller allvarlig kränkning, på något sätt. Ett samhälle där sådan lagstiftning förekommer, tenderar att likna en religiös diktatur.

En person som sover, kan rimligtvis inte ha något uppsåt, och heller knappast utöva ”våld” överhuvudtaget, förutom som ett stilla skuffande, eller genom att knuffa sin hustru ur sängen av misstag, fumla omkring eller bära sig oskickligt åt – men är detta verkligen våldtäkt ?

Freja själv, skulle ha en del att säga i sammanhanget, antar jag – och även om Saga och Siv – dessa fullgoda viv – hade namnsdag i fredags, ber jag att få citera Henrik Andersson igen:

Gudinnan Venus hörde av sig och lät meddela att om ni träffar på en feminist så säg till att gudinnan vill få sin symbol tillbaka. Venus som inte gärna själv kontaktar feminister säger vidare att hennes symbol är en religiös symbol och som inte ska användas som politisk propaganda. Många feminister är inte att förglömma våldsbejakande extremister som inte tvekar att bryta mot lagen.

Vidare säger kärleksgudinnan att något mer okvinnligt än en feminist finns inte. Gudinnan hade stötta feministerna om de haft förståndiga krav som exempelvis lika lön för lika arbete och arbetat för kvinnors rättigheter. Men feministerna av idag vill inte att det ska finnas kön. De vill inte att det ska finnas kvinnor.

Feminister påminner lite om antirasister. Förr sa antirasisterna att det fanns människoraser men att de var jämlika. Nu säger de att det inte finns raser allas. Förr sa feministerna att det fanns kön men de var jämlika. Nu påstår de att det inte finns några kön och att det bara handlar om social konstruktion.

Nej nu får det vara slut med dumheterna. Hjälp Venus att ta tillbaka hennes symbol från feministerna!

Venus-symbolen var ursprungligen tillkommen ur en spegel, och används också för metallen Koppar, samt Falu stad i Bergslagen…

Nej SVT – ”Chipsbränderna” i Södertälje var inte alls ”mystiska”… Inte bilbränderna eller Husby-kravallerna heller…

Igår var det Fettisdagen, och därmed en dag för firande och karneval i andra länder. Men hos oss här i Norden innebär dagen få möjligheter till lekar eller att skutta runt i samba-takt, halvnaken och iförd någotslags grann kostym, i synnerhet om man är en ung kvinna som vill ställa sig under direkt befäl av Freyja, Freya, Freja…eller vad man nu kan hitta på…

Vi springer inte Trana här i Mälardalen heller, trots vad jag skrev om den sedvänjan igår (se föregående inlägg). I Ryssland firar man den ursprungligen hedniska festen Maslenitsa, eller den stora pannkaks-dagen, vilket jag för min del iakttar med att äta pannkakor till middag.

 

Vid denna veckas slut bränns en docka, föreställande Kostroma, som ursprungligen var en hednisk gudinna, som förmodligen i sitt tidigaste skede var identisk med Matj Syra Zemja, eller ”den fuktiga moder jord” som Ryssarna ännu säger. Vi i vårt land firar ju Gerd och Moder Jord såhär års. Det är ett bra och starkt folk, det ryska – och man kan lära sig mycken hedendom från dem. För egen del gillar jag ryssar bättre än amerikaner, för de är så falska. Ryssen och ryskan däremot är äkta – säger en ryss att han ska slå ihjäl dig, så gör han det antagligen också, och säger en ryska att hon älskar dig, gör hon det också helt och fullt – i alla fall för en stund, men det är bra mycket bättre än dessa kräk längre västerut, som aldrig håller vad de lovar i något avseende. Nåväl. Kostroma är också begåvad med en bror, som heter ”Midsommar” eller Kupalo, och som är en äringsgud, mycket lik Frej. Det är Kostromas symboliska död, som firas i Igor Stravinskijis ”Våroffer” om ni vill veta.

25 Februari, däremot, påminde oss inga andra än SVT, vår kära Statstelevision, som naturligtvis aldrig ljuger eller undanhåller fakta, om att det var tioårsjubileum av de såkallade ”Chipsbränderna” i Södertälje. Ett våroffer av ett helt annat slag än det ryska, för det inträffade ju i Landet Reinfeldt, det arma rike, som senare blev Landet Löfvén, som vi tyvärr alla fortfarande måste leva i.

 

I Ryssland har de ”våroffer” men i vårt land offrades stora materiella värden för tio år sedan… Och så kom kravallerna smygande…

Inte mindre än fyra stora matvarubutiker, två Willys stormarknad, en gigantisk ICA Supermarket och ett Tempo-varuhus drabbades plötsligt och enligt media ”oförklarligt” av brand. Och polisutredningen lades förstås ned, som nästan alltid i vårt land, trots att man hade över 50 misstänkta. SVT framställer det än idag som om endast en person låg bakom alltihop, och som om man inte visste, vilka eller vilken grupp det var som faktiskt tog på sig ansvaret för det hela. Både SÄPO och tidningen ”Dagens Handel” vet än idag bättre, och där sägs lite av vad SVT fortfarande försöker ”mörka” och skyla över, och dölja för allmänheten.

Alla bränderna började på exakt samma sätt – i chipshyllan, där någon hade placerat plastflaskor med brännbar vätska, försedda med enkla proppar av plast och trä. När propparna väl antänts med cigarett-tändare eller tändstickor, tog det inte en lång stund förrän de ”brann igenom” och antände den brännbara vätskan, som i sin tur antände de feta och oljeindränkta chipsen – och så var katastrofen ett faktum…

Men – frågar ni er kanske som läsare – varför skulle befolkningen i just Södertälje av alla platser gripas av ett så stort och ovanligt manifest hat emot oskyldiga potatis-produkter ? Varför detta oerhörda hat emot ”jordpäron” som de också kallas ?? Vilken grupp kunde månne ligga bakom detta, tror ni ???

Chips innehåller också glycerin, samt i många fall baconfett, och glycerin görs av grisar. Så mycket vet varje person inom livsmedelsindustrin – och dessutom finns det nu ett konstgjort, av förädlat glycerin eller glycerol, i kemisk nomenklatur mera känt som propantriol, den enklaste flervärda alkoholen ovan etanol – gjort fett, som kallas olestra. Olestra kan inte tas upp av den mänskliga kroppen, utan passerar rakt igenom chipsätarnas tarmsystem helt osmält, och dessa konsumenter slipper därför att bli fetare. Produkten används även av den svenska chipstillverkaren Estrella och flera andra bolag, men det var inte därför Södertälje-bornas vrede plötsligt väcktes – och för övrigt var det inte den etniskt svenska befolkningsgruppen i just den industristaden som tydligen var inblandad, den gången för tio år sen…

Det behöver man liksom inte vara Leif GW Persson för att räkna ut….

Får det lov att vara lite chips, Leif GW ?

Man vet mycket väl vem det var som låg bakom chipsbränderna, och orsaken till det är att flygblad, tillhörande en autonom vänstergrupp som kallade sig ”Global Intifadan” låg utdelade runtom i Södertäljes alla shoppingcenter. I dem uppmanades allmänheten att göra brandbomber, och man gav också instruktioner för hur det skulle gå till. Uppvigling, eller anstiftan till våldsamt upplopp, med andra ord. Sådant faller under Brottsbalken, 16 Kap 5 § och är ett mycket allvarligt brott, i synnerhet om det leder till våldsamt upplopp, BrB 16:2 – vilket skall straffas med upp till tio års fängelse, eller i princip ”livstid” eftersom ett livstidsstraff enligt svensk nutida rätt under ”Mållgan” Johansson & Stefan Löfvén inte brukar vara längre än så.

Flygbladen innehöll också texter, som öppet sa att livsmedelsförsörjningen i Södertälje skulle slås ut, och så skulle ett landsomfattande uppror med stenkastning emot Poliser och annat ta sin början, trodde man. I denna ”autonoma” vänster med muslimska inslag, fanns också flera personer från den sk ”forn sed” rörelsen, som fortfarande är aktiva – i alla fall syntes de personerna på AFA:s och flera liknande gruppers dåtida ”aktioner” fast det påstås vara lite oklart vad de egentligen gjorde där… Emellertid, Polisen hade gott hopp om att gripa de skyldiga. 26 Februari 2011 var utredningschef Peter Rot vid Länskriminalen i Stockholm helt säker på att man skulle kunna klara upp fallet, och att det inte var något mystiskt med det – men så kom förstås nedläggningsordern, som var dikterad av politiska beslut, precis som vanligt. Det är nämligen i Sverige som i andra länder, förstår ni – goda medborgare ! (För det är ni väl…) Politikerna styr faktiskt över Polisen, och Polisen måste som alla andra myndigheter i landet följa politikernas beslut. Säger nu någon politiker – inte på lokal nivå, men väl nationell – att det är helt andra rättsområden, till exempel ekonomisk brottslighet eller påstådda ”kränkningar” som istället ska få mer utredningsresurser, ja då måste man förstås foga sig i detta…

Ändå vet vi vad som hände i den ”autonoma” miljön i Södertälje och Söderort något enstaka år senare.  Den sk ”Megafon”-rörelsen dök plötsligt upp från ingenstans, med unga muslimska invandrare som bärande element. Nu talade man inte längre om en ”global” intifadan, men nu skulle det finnas en ”svensk” intifadan istället detta var vad alla dessa Mega-fån tänkte sig.... Till och med Vänsterpartister och tidningen DN reagerade emot vad som hände under Regeringen Reinfeldts sista år…

Värden för mer än 63 miljoner kronor gick bokstavligt talat upp i rök, bara i Stockholm. Skolor, daghem och hundratals privata bilar totalförstördes. Upplopp, bilbränder och allmänfarlig ödeläggelse – något som är mycket värre än blott och bart mordbrand – spred sig till Örebro, Lund, Malmö, Borlänge, Falun, Gävle, Linköping, Växjö, Västerås, Umeå och många andra svenska städer. Överallt fanns invandrare från de sk ”Mena” länderna med muslimskt påbrå i första ledet…

Detta är fakta. Vi är många som minns vad som hände, de åren – och minnena plågar fortfarande hundratusentals människor… Sverige blev ett mycket dåligt land att leva i – och det finns de, som än idag påstår att de blivit ”märkta för livet” och fått svåra trauman av dessa händelser, fast de skyldiga fick inget straff… Ingen greps för kravallerna, nämligen.

Var inte också den här personen en stor djävla ”Mega-fåne” ??

I Riksdagens talarstol stod Fredrik Reinfeldt fortfarande i rollen som svensk statsminister och gallskrek åt Jimmy Åkesson att denne inte skulle ”skylla på invandrarna”. Åkesson skyllde inte på någon, den gången. Han bara räknade upp en lång lista på ortnamn, och alla de tusentals bränder som anlagts, hela vårt land över. Detta sändes också av SVT i dess nyhetssändningar, även om jag ”mystiskt” nog inte hittar detta klipp varesig där eller på youtube. Men – jag har inte drömt det, och inte glömt det.

Bara två bilar brändes dock till svarta vrak i den del av Stockholm, sektor Nordväst – i Sveriges sargade huvudstad, där jag själv bodde det året.

Den första var en avställd gammal SAAB, och den tillhörde mig. Den andra var en splitt ny Volvo, och den tillhörde min muslimske granne. Jag skrev också bloggar det året, och påpekade att vi båda – som så många andra svenskar och förortsbor samt alla de andra människor Fredrik Reinfeldt svek – faktiskt mist stora värden – kanske inte bara i pengar… Det var värre för grannen, för han hade fru och små barn, som tog mycket illa vid sig av vad de kunde se, utomhus. Och sen dess har det bara fortsatt utför, år efter år.

”Mega-fånarna” bakom megafon-rörelsen – dessa ”Intifadan” anhängare, som började som vanliga halvkriminella fån, men slutade som verkliga ”Mega-Fånar” lovade plötsligt människorna i vårt land, att de skulle få ersättning som hela denna felslagna våldskampanj orsakat. Åtminstone skulle de hjälpa sina egna, för ironiskt nog var det ju just i förorterna, som bilar och skolor, daghem och vårdcentraler brann, och det drabbade ju de boende där värst av alla. Men de ljög rätt ut. Hur mycket pengar som samlades in är okänt, men ingen av de drabbade lär i alla fall ha fått något, av medias rapporter att döma. Inte jag och min stackars grannfamilj heller, men när jag sent omsider (två år senare) lyckades flytta, skildes vi som de bästa av vänner.

De som försvarade våldet och bränderna är väl kända, liksom Megafonernas ledare. De kunde ha gripits och straffats, och ställts till svar för vad de gjort, men på grund av Reinfeldts ex officio och från talarstolen i Riksdagen offentligt givna ”amnesti” gjordes föga eller intet åt saken från Polishåll – och att de styrande så bestämt, är nog en sanning.. En handfull personer dömdes faktiskt, men vad hände sedan – vi lever nu nästan fem år efter dessa händelser, och till sommaren blir det fem års jubileum för många före detta bilägare…

”Sabbad” SAAB – en vacker morgon från höghusfönstret….

Efter sommaren 2018:s bilbränder – då åter hundratals bilar brändes i Västra Frölunda – flydde minst fyra misstänkta av utländsk härkomst tillbaka till Turkiet, där de kom ifrån. Deras identitet är känd, och har offentliggjorts – allesammans visade de sig vara ”yrkeskriminella” i ung ålder, som begått många grova brott – också våldsbrott emot enskilda. Och Landet Löfvén har avlöst landet Reinfeldt – och som vanligt har ingen straffats, och ingen har fått någon dom alls, trots att minst fem månader gått sedan gripandet.

Diverse politiker på vänsterkanten skyllde denna gång på att ”högerextrema” skulle ha legat bakom alltihop anno 2018  – men det visade sig vara en grov lögn…. Förövarna hade inga politiska motiv, har vi fått veta. Kan det verkligen vara sant ?

Och Regeringen Löfvén förbereder som bäst IS-återvändarnas hemkomst, för dessa bara ”måste” släppas in i vårt land, säger Statsministern personligen. Detta är statsmannaord, godvänner, och det är bäst för er att ni litar däruppå. Saker kan hända er också, förstår ni – även om ni kanske inte är förortsbor allihop.

Inte mindre än tio tungt belastade och krigsvana IS-återvändare finns nu i vår huvudstad, och inom kort vill man ”rekrytera” ännu fler. Morgan ”Mållgan” Johansson och samma Statsminister – som inlett sin ”feministiska utrikespolitik” för flera år sedan (månne IS-återvändandet ingår i den – eller vad tror ni ?) har lovat, att man skall inrätta en speciell juridisk tribunal, i strid med all internationell rätt, och alla internationella konventioner på området.

Sakkunnig juridisk expertis har redan avfärdat Justititeministerns uttalanden som okunnigt trams, sliddersladder helt utan någon mening…

Ove Bring, Professor i Internationell rätt, har påpekat att Internationella Domstolen i Haag redan finns, och att Morgan Johansson talar om ”fel forum”, och något annat land än Sverige, har aldrig någonsin gått med på att bilda eller finansiera sådana ”Tribunaler” som herrar Johansson och Löfvén föreslår i sin fullkomligt monumentala naivitet.

När de inte ens kan döma 4 turkiska snorungar från Västra Frölunda, som gjort upp om att bränna bilar i fullt dagsljus, när chipsbränderna aldrig löstes, när ingen straffades för Husby-kravallerna och när de skyldiga bildat sin egen ”juristfirma” och när IS anhang redan är här – och när Polisen bara har ungefär 5 % uppklarningsprocent, också för de allra, allra grövsta brotten – typ mord, mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse, hur tror Regeringen Löfvén att den alls skall lyckas…?

Dess inkompetens ligger i öppen dag.

Vi kan vänta oss fler Våroffer – men det blir inte som under Ryssarnas ”Matslenitsa” – dessvärre för oss svenskar…

Vaksamhet – Vilja – Aktivt Civillmotstånd….

Någon annan gång – kanhända – ska jag berätta om hur några Södertälje-bor jag känner anslöt sig till det frivilliga brandförsvaret, och blev deltidsbrandmän – de ville skydda sin stad och sitt samhälle, nämligen. Samt om hur jag också gick med i flera frivilligrörelser för vårt samhälles fortbestånd, värn och skydd. Det var ett resultat av alla dessa chipsbränder och kravaller, det också – men jag skulle önska, att fler gjorde som vi hedningar. När islam och de kristna brände vårt land – när de härjade och förstörde, lät vi hedna oss. Och lärde oss skydda det som är vårt, och det som ännu finns kvar – trots våra styrande, trots vår Regering – trots schackrandet med valresultaten – och allt det andra…

 

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?

”I Danmark vågar man ifrågasätta – I Sverige håller man bara käft…”

Jag läste en intressant debattartikel i den danska tidningen ”Politiken” idag. Den var skriven av Anders Stjernholm, känd dansk Humanist och för övrigt stand up komiker. Anders Stjernholm vågar ifrågasätta vad alla dessa kristna missionärer, sekter och frikyrkor gör, runt om på skolor och gymnasier i hela Danmark. Varför tillåter man egentligen närvaron av dessa kristna, under förutsättningen att det skulle röra sig om ”undervisning”, när det i själva verket är fråga om religiös indoktirnering och propaganda… ?

Också formanden for Danske Gymnasier, Birgitte Vedersø; erkänner enligt Stjernholm, att skolor och religion är två helt olika sakerkristendom hör inte hemma i skolorna, helt enkelt. Tänk om någon skulle våga väcka samma debatt i Sverige ? Här stöder Regeringen Löfven aktivt sk ”religiösa friskolor” vilket innebär kristen propaganda och islamisering. När får våra barn och ungdomar stå fria från detta ?

Det ska nu råda Etableringsstopp för nya religiösa friskolor, enligt vd den tillträdande Regeringen påstås ha bestämt i det sk ”Januariavtalet” men det återstår att se, hur pass allvarligt menade dessa politiska målsättningar är. Det bästa vore, om alla ”religiösa friskolor” förbjöds överhuvudtaget, säger Humanisterna i Sverige. Och jag själv – såsom varande Asatroende Hedning – håller helt med om den saken.

 

 

Passar de kristnas kannibal-ritualer och dogmer i ett modernt, sekulärt samhälle ?