I vilket Riksteatern vill ”göra ned”, sänka och förstöra Asatron

Såkallad ”modern teater” brukar för det mesta innebära förkortning och förvanskning av äldre berättelser, klassiska pjäser och andra, tidigare författares manuskript. Ofta omtolkar man helt efter eget huvud, och påstår sedan att man är ”originell” eller så. Vi har sett det förut, och nu får vi se det om igen. Tidigare i denna blogg har jag berättat för er om hur man förstört Wilhelm Petterson-Bergers opera ”Arnjot” uppe i Östersund, och först gjort om den till tafflig buskis-fars och nu till ett ännu taffligare transvestit-uppträde, vilket man tydligen tycker är ”oerhört nyskapande”, ”nämen guud  i London så schickt !”  ja det yttersta av elegans och raffinemang.

Vulgärkultur när den är som sämst

Men, i och för sig kanske inte just jag skall klaga. Vi Asatroende är vana vid en hel del, av det som kallas ”Christian Belittlement” eller kristet förminskande allramest.

Allt från gamle Ulf Peder Olrog med sin populärkulturella ”Schottis på Valhall” – Olrog kunde i alla fall skriva, och behärskade det svenska språket – och sedan det begynnande 2000-talets illiterata idioter, med Markoolios bajshumor, halvdanna strippor och annat i ”Hem till Midgård” som ytterligare ett typexempel på hur det kristna Sverige hela tiden konsekvent försöker ”göra ned”, trivialisera, vulgarisera och populärkulturalisera Asatron till något den inte är, inte kan vara och inte har varit.

Den här gången är det ”Riksteatern” som i sitt program nästa år har annonserat, att man på svenska skattebetalares bekostnad ska resa land och rike runt och försöka förstöra en väsentlig bit av den svenska kulturen, för deras nya program för ingen människa glad.  Det bidragsindustriella komplexet har verkligen ”laddat och slagit på stort” i dessa Corona-tider vill jag mena,här blir ”bullfest, bullfest hela dan – för att nu citera Olrog, om igen…

Bensinmacks-bullar och skådebröd, men mättar det någon ?

Tjeckovs pjäs ”Två systrar” skall ”Kullkastas” får vi veta redan i inledningen till 2021 års program. Den kände operasångaren och fjoll-transan Rickard Söderberg skall läsa högt för publiken ur sina gamla dagböcker – men varför skall just han vara mer intressant än alla andra, och varför hela tiden detta oresonliga hat emot rysk litteratur och klassiker ?

Euripides ”Medea” om en kvinna som mördar sina egna barn skall förvandlas till oigenkännlighet, och bli ”en mörk resa genom patriarkatet” får vi veta, tonsatt av en viss Ebbot Lundberg – men att spela Euripides själv, faller tydligen inte våra teatermakare in… Gävle och Jokkmokk skall ”förvandlas till en labyrint av danskonstverk och performance art” påstår man – fast återigen – varför ? ?Vad skall det alls nytta till ?? Samtidigt ska man också sätta upp pjäsen ”Varsel” av ”den kritikerhyllade regissören Josette Bushell-Mingo”.

(Jaha – hyllad av vilka kritiker då, om vi får fråga ? Hur många svenskar känner alls till henne, jämfört med de svenskar som faktiskt har hört talas om både Tjeckov och Euripides ?)

Pjäsen, sägs det – skall handla om ”samhällsoro och lågkonjunktur i Detroit, vilket leder till osäkerhet och kamp bland arbetarna i en konkurshotad bilfabrik” skriver man, och med detta lilla mått av verklighetsanpassning eller socialrealism under Covid-19 eran, får vi alltså låta oss nöja..

Men sedan kommer det. Det kristna skitsnacket, smutskastningen, latrinutttömningen och snömoset yr lång vägpå ett sätt som man aldrig skulle vågat iscensätta Bibelns historier, eller ens Koranens, för Mohammed är ju väldigt helig, eller hur ?

Bland Riksteaterns enligt egen utsago – ”fantastiska produktioner” för år 2021 möter oss följande – och har de här människorna aldrig lärt sig, att ”eget beröm luktar illa” ?

Asagudarna rasar, förtvivlar och felar. De skapar problem som de försöker ställa tillrätta, vilket i sin tur orsakar ännu mer problem. I Innan jorden blev rund möter vi alla Asgårds kändisar men också vresiga jättar, eldsprutande ormar, gyllene svin och märkliga hästar. Det är en lekfull, skruvad och visuellt häftig föreställning berättad med fart och humor. För regi står Ellen Lamm och på scen ser vi bland annat Karl Dyall. Ett samarbete med Helsingborgs stadsteater.

Jaha. Vi har hört det förut. Alla våra gudar ”har fel” alltså. ”De skapar problem” skriver man.

Såkallad ”lekfullhet” eller trams, flams och dumheter ursäktar ingenting, för ingen, absolut ingen skulle behandla ”Söte lille Jesus” eller ”den store Höghelige profeten” såhär. Man skulle inte heller skämta så om Hinduismens gudar, antar jag – eller slänga skit på Buddha från en teaterscenmen när det gäller Nordisk kultur och vårt eget folks gudar – då går det alltså jättebra.

Karl Dyall – om han ens är någon karl – kan behålla sin danskonst, och sitt Ghana – med all respekt för hans syster Sharon och dansproduktionerna, för det här med våra gudar förstår han sig faktiskt ändå inte på, måste jag tyvärr säga.

Vad skulle hända, om någon gjorde en typisk ”blackface”-fars och komedi om Ghanas gudar, eller Västafrikansk religion av idag eller igår, förresten ?

Tycker ni det skulle vara ”comme-il-faut” kära teatermakare och teater-apor, eller passande – ja elegant ??

Typexempel på sk ”Kulturell Appropiering” – Väldigt smakfullt, eller hur, kära kära ”Riksteater” ??

 

Början på Julmånaden

Så har vi då hunnit till början på Julmånad, vilket är det gamla svenska månadsnamnet för December. Tillika är det Odens månad, vilket andra Asatrogna uppmärksammat, eftersom Jolner, alltså själve Jularen, eller Han-som-gör-så-att-det-blir-Jul är ett Heite eller binamn för Oden. Jag har flera gånger talat om för er i den här bloggen att ni måste lära er att skilja på Heiten och Kenningar, och det är inte det enda ni måste lära er att skilja på.

Ni måste också lära er att skilja lögn från sanning, och Monoteism från Polyteism och Nordisk Tradition, till exempel.

 

”Vi önska eder alla en Jesus-Fri Jul !”

Många sprider ut rena lögner och missuppfattningar om Asatron och den Nordiska Kulturen. En av de allra värsta, och en missuppfattning och vantolkning som spritts ända till USA, är att vi Hedningar skulle fira något som påstås heta ”vänt” eller till och med ”vent” (en del av de här vane-lögnarna kan helt uppenbart inte stava) och som skulle manifestera sig i att vi skulle använda ett slags sjuarmad ljusstake, som Judendomen, tända kristna adventsljus och märka dem med runor i fel ordning – man börjar aldrig med FÄ-runan i andliga sammanhang, av förståeliga skäl – och annat sådant. De här personerna tror tydligen att kristendom och tyska 1930-tals traditioner från nazismens årtionde är detsamma som svensk tradition, och ibland tänder de sex ljus, ibland sju, ibland fyra – och tja – som vanligt verkar de här personerna inte veta vad de pysslar med.

Allt det här är lögn. Det är hitte-på, BOGUS, falsk information och fake news som sprids på nätet. Det finns ingen djävla ”Sunwait” eller ”Solväntan” i Nordisk tradition, än mindre någon ”Årsväntan” – allt det här är bara New Age, och helt nyuppfunnet.

Några traditioner i den stilen har aldrig varit svenska, och aldrig dokumenterats heller, förutom att folkloristen Ebbe Schön på ett ställe i sin bok ”Folktrons år” nämner att några förvirrade bönder i Västergötland på 1800-talet blandade samman ”vent” i ”advent” med det svenska ordet ”väntan” – en ren såkallad folketymologi med andra ord, på samma sätt som skånska bönder under samma tid lär ha tolkat ordet ”advokat” som ”apekatt” och ”bibliotek” som ”bibel-apotek” och andra skämtsamma förvrängningar.

För övrigt har Kammarkollegiet, den myndighet som förvaltar vilka religioner och samfund som får räknas som godkända enligt svensk lag redan fastställt, att det bara och endast bara finns tre officiellt godkända och legala samfund för Asatro i Sverige.

”Forn Sed” som en del tokgökar påstår sig praktisera, har inget med svensk eller nordisk kultur att göra, inte heller med Nordisk Hedendom eller Asatro som sådan. Det är inte, har aldrig varit och kommer sannolikt heller aldrig vara något som representerar den Nordiska Hedendomen, eftersom det bara är en utomparlamentarisk, politiserad form av New Age.

”Fornsederi” är inget jag praktiserar, och inget jag ägnar mig åt. Jag skulle heller aldrig någonsin rekommendera, att någon läsare av den här bloggen ägnar sig åt sådant, helt eller delvis. I så fall kan ni lika gärna gå med i någon sekt, typ Knutby Filadelfia, Livets Ord eller Ananda Marga kanske, ifall ni nu vill ”new agea” och ”fornseda loss” riktigt ordentligt.

Men – men – snart är det väl dags för de årliga artiklarna från diverse fnoskiga fähundar och lallande hipster-vrak från Åmål eller någonstans om att Du kan fira Lucia hur du vill och andra dumheter i den stilen. Nej säger jag – det kan du inte alls – för då är det INTE Lucia längre, utan just bara Bogus, Dumheter, Hitte-på, Snack i Backen och ren djävla lögn.

Jag har redan bemött de här dumheterna både en, två och fyra gånger – liksom vad ”Lussi” eller midvintern ursprungligen stod för.

Långt långt bortanför New Age-flummarna och den kristna fundamentalismen utges idag en liten bok  av förlaget jps media, som handlar om SVT:s julkalendrar, en sak som däremot får sägas vara en etablerad – om än väldigt sentida – tradition.

Bland annat intervjuar man just Ebbe Schön i egenskap av folklivsforskare om den kristna förföljelse som utbröt, när SVT visade programserien ”Trolltider” år 1979 och 1985, fastän den serien kanske inte hade så mycket med svensk folktro att göra. Vad som orsakade de kristna tittarnas fanatism var bland annat det faktum att man på rättvisa grunder satt in Oden och inte någon Jesus i lucka 24 , och fortfarande flammar förföljelsen av oss Asatroende upp lite då och då såhär i Juletid, samtidigt med de gängse förvrängningarna.

Kristen appropriering, stöld av våra religiösa symboler och mycket annat förekommer gång på gång, både från fornseds-patrasket och de högerextrema. När skall det egentligen ta slut ?

Själv har jag idag ägnat mig åt att läsa ur en liten bok om Gårdstomtar – i motsats till Jultomten (för denne existerar bara i singularis, han är aldrig ett plural, och vi vet att Jolner, Oden och just Jultomten är samma person) som ju finns hela året om, och inte har något specifikt med Julen att göra. De är en del av Vanernas släkte, liksom vättarna, vittran och andra väsen med samma natur, och gårdstomtar uppstår rätteligen ur den förste brukaren, odlaren eller bonden på en gård – som det är, skall vara och alltid har varit.

Från Älvsåker i Halland kommer en vandringssägen, som finns också i Danmark och Norge – vilket tyder på att den förmodligen är rätt gammal. Gårdstomten fick ett grötfat på Midvinter, som sig bör och som man borde ge, men han fann inget smör i gröten. Då vredgades han, och sökte upp den bästa mjölkkon i gården, och slog ihjäl henne med ett enda slag av sin yxa – men oturligt nog fann samma gårdstomte smöret underst i grötfatet, dit det runnit i värmen.

Men gårdstomten fann snabbt på råd. Han erinrade sig att det fanns en likadan ko i granngården, och den bar han raskt till den egna gården på sina egna axlar. Så bar han över den döda kon till grannens, innan det vart dager och ljust, och ingendera av bondfolket märkte något av det. När det blev sommar, nästa år, såg man skurar av vatten stänka emot kon i den lilla å, som skilde gårdarna åt. Kon ville gå över ån och hem till sitt, med Gårdstomten var där med osynlig hand, och såg till att kon stannade, där den skulle höra hemma…

 

Gårdstomte enligt Johan Egerkrans, svensk tecknare