Magnus Kjellström, landets ledande och – utan tvekan – mest seriöse Runolog – uppmärksammade den 1 April i år att det är exakt 100 år sedan Eddaöversättaren och Runologen Erik Brate gick ur tiden. Och – inte bara det. Brate var en man som ägnade sig åt strikt vetenskap, och som var ojämförligt exakt i sina Edda-översättningar. Numera förutspår man, att AI och ”google translate” med flera företeelser ur vår samtid – 100 år senare – ska göra alla översättare och allt översättningsarbete omöjligt – men vilken kvalitet blir det då på de texter man producerar ?
Utan att vara varsam med språket, utan att verkligen kunna förstå alla kulturella referenser och ord som ”Salkynno” eller ”salkynne” och ”Hvern” i den ofta totalt feltolkade och groteskt felöversatta strofen ur Hávamál – den 77:e – uppnår man ingenting, ingenting alls – utom en massa onödigt skräp, likt den fruktade E-mer-i-thursen Lars Lönnroths Edda-översättning. Förvridna rader, som inte gör någon människa glad, och som inte gör den minsta nytta – likt ett antal ”könskorrigerade” 12-åringar. Vi har fått se misslyckande efter misslyckande, vantolkning efter vantolkning, bastardisation efter bastardisation. Hur Dick Harrisons hustru tillåts ge ut ”Nordiska Gudasagor” på förlaget Historiska Media, bara därför att hon tillhör nomenklaturan, och har en tillräckligt rik och berömd man.
Erik Brate målade med varsam hand och vit limfärg upp runorna innan han fotograferade dem. Det skadade inte stenen, och allt det arbete han lade ned, finns kvar hos Riksantikvarieämbetet än idag… Vem skall ta över… ? När inget av detta längre tillmäts värde av klåfingriga halvidioter… (foto: Riksantikvarieämbetet)
Vi vill inte se mer av nivellerad, amerikaniserad och meningslös populärkultur, lika fadda som de bilder en AI kan skapa. Inga maskiner kan hittills förstå alla de syftningar, alla de kulturella referenser som ryms i Hávamál och Runsvenskan. Det kan bara en människa göra. ”Hvern” i strofen om ”dom över död man” betyder Värnare, en som försvarar något – vilket är alla män och människors uppgift, nu som förr. Magnus Källström redogör med varsam hand inte bara för Erik Brates död, utan för hur Sophus Bugge i Norge – kristet färgad som han var – kunde enas med Otto von Friesen och andra av den moderna runologins pionjärer – som alla tillhörde samma generation, men som alla dog alltför tidigt. Alla hade de respekt för Vetenskapen, fuskade aldrig och blandade aldrig ihop åsikter med runologi
Snart har vi svenskar bara kvar ”Uppsala Runforum” och Professor Henrik Williams, vars måttlösa populism vi lika gärna kan glömma. Osakligheterna som diverse textilarkeologer i Uppsala också vräkt ur sig – och ännu mera skräp till akademisk forskning, som inte alls bedrivs efter vetenskapliga kriterier. Annika Larssons uppsåtliga förfalskningar från 2017, vilket borde ha lett till en omedelbar förlust av hennes doktorsgrad.
Detta är en Hednisk Blogg, ingen akademisk uppsats, ingen Internet-sida tillhörande en svensk myndighet. Därför tillåter sig ”Hedniska Tankar” just att ha åsikter. Kalla oss gärna representanter för en Hednisk-Humanistisk Befrielse-teologi om ni vill – för det är just det vi är…
Men ändå – vad vi får se, läsa och höra ur vår samtid inger bara avsmak och äckel – på grund av hur svenska media blandar ihop lögn med sanning, och alla dessa ”tolkningar” som inte har ett dugg med vetenskap att göra är jag ibland innerligt trött på
Det senaste stolpskottet som haft med Runologi att göra heter tydligen Magnus Green från Östersund, och visar upp sin föga förtroendeingivande skålklippning i SVT Jämtland. Han säger sig vilja sprida kunskap om runornas kraft genom att ”skriva ned sina drömmar sedan barnsben” och publicerar en tunn liten bok, skriven enbart med runskrift – men SVT Jämtland redovisar inte ens vilken sorts runor det då är fråga om – ska det vara något modernt runalfabete, den 16-typiga yngre nordiska runraden, hälsingerunor kanske – eller vad.
Vet ni – jag tvivlar allvarligt på om Magnus Greens nya bok egentligen kan vara värd att läsa – utom för möjligen honom själv, och de som nu känner honom.
Jag tänker i alla händelser inte läsa den, inte recensera den, inte kommentera den mer – Ingen på Hedniska Tankars redaktion bryr sig ändå, eftersom vi söker det fullödiga och allmänmänskliga – och Hávamál finns redan.
Vi tror inte längre på bygdegenier, inte på Artificiell Intelligens eller på Media. Skämt och allvar kan blandas understundom, men levande tro är något annat – för tro är aldrig, aldrig någonsin en ”sed” – och därför kan vi inte tillåta oss att slarva med uttryck, ord och gärningar.
Vi tror däremot på kraften hos en hel civilisation, på fria individer och fria nationer. Vi är Humanister och Hedningar – det är allt – och vi vill se konkreta resultat av vårt skapande. Vi drömmer inte. Vi handlar, värnar och vakar – för sådan är Odens och Ragnarnas väg.
Runor är spjut. Kunskap är makt. Båda är verktyg – och ska användas med förstånd…
Hedniska Tankar 