”Flitigt läsa gör dig klok
– Därför – Läs varenda bok !”

• Citat av Axel Wallengren, Alias ”Falstaff, Fakir” (1865-1896)

I den vecka som gick – och även annars – har delar av den Hedniska Bloggosfären i Sverige gått hårt åt tidningar med namnet ”Bonnier” och kanske är det inte bara böcker som behöver läsas, utan vi måste hålla oss med vår egen Pressbevakning också…. Men hur hinna läsa allt som sägs, ens på vårt eget språk – som inte tillhör de större i Världen ? Vi Hedningar bär inga biskopsmitror – för de vore direkt missklädande i tider som dessa. Vi må uppträda i slokhatt eller plagg av ylle, genomvåta av höstens regn i det snart vintriga land som är vårt.

Här hos ”Hedniska Tankar” har vi kallat Bonnier-tidningen DN för ”låtsas-liberal” och även annars varit råa, oborstade och fräcka mot vad som en gång varit landets andra största morgontidning, men som numera är ett slags småtrevlig familjetidskrift för den nuvarande politiska oppositionen i vårt land, medan vi i många avseenden tenderar att vara Regeringstrogna… Är detta en självmotsägelse ? Minns att Henoteister, Agnostiker och tvivlare alltid funnits, även om vi inte rakt ut vill sälla oss till de rena Ateisterna, men däremot Humanisterna…

På kultursidorna i DN skriver ingen mindre än Isobel Hadley-Kamptz – en kvinna med ett  ovanligt tillkrånglat namn – om Hizbollah i Libanon, och det är mycket tydligt att hon också fått våra ”Hedniska Tankar” i huvudet. Det står klart att det är bland dessa kultursidor vi hör hemma, nu när Bokmässan i Göteborg fortfarande pågår, men vad ligger i ett namn, eller i den ”bildbyline” som i pappersupplagan av Tidningen avbildar denna spolformade ”Isobel” i helfigur, men i digital form bara visar ett ansikte…?  Vi Odensmän är ofta enögda, och ett lätt skönjbart Mensur-ärr, som tillkom redan i tonåren, då vi höll på att förlora höger öga, vanpryder ännu vårt anlete, som inte är bildskönt precis. Vårt ”litso” – för att tala ryska – stelnar i en trött grimas, ett grisliknande tryne kanhända, förvridet av smärta ena sekunden, flinande som en fåne i nästa. Vi har mött brandmän, som fått ansiktet sönderbränt i diskoteksbränder i Göteborg på vår väg genom livet, minns kristna ledarskribenter på DN, som ”samarbetade” med ett eller annat folkbildningsförbund – och vars ansikten bar spår av skador och hårda duster som utkämpats, mycket värre än våra egna – men ”bildsköna” kan vi knappast kallas, för vi ser verkligen inte mycket ut för Världen.

Gamle Sidhatt, vandrare med tusen namn ? Finns det plats för dig, ännu en Friggs Fräcka Fredag ? Vem förblir din hustru ??

Vi föredrar att vara okända, i det höstens mörker som kommer. Det är nämligen säkrast så i dagens värld, säkrast så för de som ännu vill leva och överleva. Minns ni Beiruts exploderande Mobiltelefoner ? Var det enbart staten Israel som skulle vara den skyldiga parten, när den stormakt, som har kraft nog att utföra sådana illdåd, snarast finns att söka Österut, och då syftar vi inte på Kina..

”Isobel” – för att återvända till henne – är inte svept i Sobel, precis, men låter just nu gäll, skriande för högsta decibel – men det är VÅRT budskap hon ropar ut. Hennes namn är taget, långsökt, lika långt bortom all ära och redlighet som någonsin ”Think Pinks” iranska företräderska, den arma människa vi önskade väl, så sent som igår. Vi tänker på skollärare Chronskough i all sin dumdryghet, eller Alf Henrikssons Småländska par i en gammal bortglömd dikt – de som skulle heta Nebukadnessar och Oiliohonna, men som hemma vid köksbordet var tvingade att kalla varann för ”Sebbe” respektive ”Oh”. Fru Hadleys namn är minst lika långsökt, men hennes fall är ännu mera beklagansvärt i all sin falskhet, eftersom vi har stark anledning att misstänka att hon tagit sig namnet själv, och inte tvingats på det av obegåvade föräldrar, som velat förkväva ett stackars barn, redan från allra första början. Till och med DN-skribenter som Stina Oskarsson eller Fredrik Strage – gamla DN-medarbetare båda två – är i så fall lite ärligare, redligare och mera trogna sitt ursprung, då de är sig själva, inte försöker låtsas vara något de inte är, inte kan vara och aldrig har varit. Och ändå är hon del av ett större arv. Kanhända heter arvet ”Europa”…

Genom sekler bar de kulturen och humaniteten, också när lemmar och ansikten gått förlorade på grund av kristna och muslimers krig.

”Hedniska Tankar” skrivs av inte mindre än fyra personer, som alla delar samma webbsida – ifall någon nu ens vill eller måste veta. Hadley-Kampz förblir ett slags ”kulturtant” – hon får förekomma oss som ett slags Karyatid i klassisk anda, svept i tunnast möjliga dräkt för dagen, avklädd och oskyddad inför alla vindar – där enbart Odens egen höststorm håller henne i sitt grepp, likt ett fladdrande tidningsblad… Läs vad hon skriver, goda menighet – Tolle Lege !

För dagen – detta:

Att Hizbollah betyder ”Guds parti” ska inte tolkas i termer av traditionell religiös moral. Organisationen vill förvisso införa en teokratisk diktatur för andra, men själva ägnar de sig åt droghandel, trafficking och krigsbrott mot civila.

Hizbollah deltog nämligen aktivt på diktatorn al-Assads sida i det syriska inbördeskriget och attackerade hämningslöst civila byar. Deras styrkor var exempelvis direkt ansvariga på marken för belägringen och stormningen av Aleppo, där 50 000 civila dog. Majoriteten av de palestinska flyktingarna i Syrien stöttade för övrigt de demokratikrav som Hizbollah hjälpte till att slå ner, med mesta möjliga brutalitet.

— —

Nu kommer också allt fler vittnesmål om det sexuella våld som utövades under kriget. I en ny intervjufilm berättar en kvinna om hur hon som 20-åring i Raqqa fördes bort och gjordes till sexslav av Hizbollah-krigare. Efter sex månaders helvete lyckades hennes bror hitta henne och köpa henne fri för 10 000 dollar.

— —

Det finns en alldeles särskild perversitet i att Hizbollah rekryterade sina soldater till kriget i Syrien i de fattigaste delarna av exempelvis Dahiye i Beirut samtidigt som organisationens välbeställda supportrar använde kriget för att ytterligare berika sig själva, på krigsoffrens bekostnad. Ofta påstås att Hizbollahs pengar främst kommer från Iran. Och de får mycket pengar från ayatollorna, men de har också nära samarbete med drogkarteller i både Mexiko och Colombia.

 

Hasan Nasrallah, ledare för ett internationellt brottssyndikat.  (Foto: Vasily Krestyaninov/TT och DN)

Sådan är Monoteismen !

Sådan är den religion och kultur alla dessa Mullor och ”Alla Ayatollorna i Byn” står för – vi har redan skrivit tillräckligt med nidvisor om dem under Stefan Löfvéns tid vid makten – ni vet ”Den Store Svetsaren” som talade i FN om att just han skulle representera ”Världens första feministiska regering” fast det var en lögn som skrek rakt ut, en förvillelse lika absurd som redan ”Galna Greta” Thunbergs, långt före Northvolt-skandalen, och vart hennes stupida lära ledde vårt land… (se föregående inlägg)

Innan vi talar oss blinda och döva angående ”Patriarkat” eller utbrister i #MeToo-BooHooHooande – också ett överdrivet, oartikulerat skri som spridits över världen – föga terapeutiskt, eftersom det bland annat ledde till självmord för en svensk teaterdirektör –  så minns vi Hedningar andra tider, platser och människor.

Kvinnor som gått nakna vid vår sida, i Berlins Parker – efter ett långt liv i öst, uppvuxna i den staden, deltagerskor i Naturismen, Die FKK-bewegung, en rörelse lika utbredd, som på sin tid FEMENS. Numera återfinns de som konstnärinnor, långt borta i ett soligt Californien, varifrån de kan bila ut till New Mexicos och Arizonas öknar, ensamma – för fotografiska expeditioner, med tavlor de målat, polaroidfoton, gamla östtyska kameramärken, lika bortglömda som Trabanten.

Vi minns inte bara henne, som fastnade i ren prostitution, drogförsäljning på ett gym i Mariestad, och fick månadslånga straff på Tidaholmsanstalten, i det svenska Västergötland som var och är hennes eget. Prostitution är en sjukdom, men inget brott. Ett missbruk möjligen, liksom missbruket av namn och identiteter – men allt det, och den (S)-märkta nomenklaturans misslyckade försök till sexualbrottslagar kan vi behandla en annan gång, trots att man borde sakna ord att beskriva dess följder, dess klumpighet och tragiska misslyckande – som drabbat först och främst själva lagtexten, sedan människorna – men så är det ju alltid, här i Midgård

Inte bara hon som springer bredvid oss – ty just hon går sällan eller aldrig, löper snarare – lång, gänglig, ursprungligen svarthårig, för tillfället blond, ibland med flammande eldrött hår. Smal, långbent, från hjärtat av Europa. Aktiv dagtid, undergiven nattetid, sängledes stilla och till och med fastbunden då andan fallit på – apropå perversioner. För henne är allt mest en utmaning, en sportprestation – något att rena sig med, genomlida – för att kunna röra sig vidare, snabbare, vidare, djärvare – så länge tiden finns, så länge hennes fysiska kropp överhuvudtaget orkar.

Kan någon Hadley-Kampz någonsin mäta sig med dem, rosslande och stånkande likt någotslags Handley-Page Biplan ? Vi tror inte det, tyvärr. Alla blir vi äldre, men hängbröstvänsterns alla representanter lämnar vi därhän – liksom Antje Schakalén.

Våra sinnen förblir unga. Vi söker oss bort från Monoteismens skönhetsideal, eller det som bara blir äckligt och förkonstlat, som allt ”flödet” i DN kommit att stå för – och söker oss tillbaka emot huvudfåran i vårt tänkande. Hedendom, ren Hedendom, Asatro och Humanism.

Allt det som är vårt eget. Hedniska kvinnor, yngre från början, åldrade mot slutet. Freja och Friggs namn bar de, också i Hels årstid.

Karyatider, Kulturbärerskor. Människor också de, en dag som är Fredag, därmed tillägnad Freja och Frigg.