”Hedniska Tankars” trogna läsare vet nog – detta onådens och krigens år 2025 – att Fredagarna i Västnorden var tillägnade Frigg, medan de i Östnorden och på den Europeiska kontinenten tillhörde Freja. 31 Januari 2025 – omedelbart före Goe eller Göje månad, som tillhör Diserna – avslöjades det av SVT – Sveriges Statstelevision – att Sverige nu lyckats skjuta upp sin första militära spaningssatellit GNA-3 – som döpte efter Asynjan Gnå – en av Friggs främsta tjänarinnor – i en cirkumpolär bana.
Oförskämda reportrar har ställt sedvanliga frågor i ”skjutjärns-stil” till ansvariga Ministrar, liksom bara för att provocera – vilket är fullkomligt onödigt, och ett Trumpsk inslag i nyhetsförmedlingen som inte har där att göra. GNA-3 steg utanför Midgård och vår hemplanets atmosfär från Kalifornien – men skulle lika gärna kunnat ha färdats från Esrange i Lappland. Hittills tvingas vårt land att dela kapacitet till detta slags färder med andra NATO-länder, vilket är ett nödvändigt inslag i vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik, som vi inte kan undvara i den tid och den värld som är vår. Andra Hedniska skribenter, som Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som omfattar en annan politisk hållning, må gärna ursäkta – men sakernas tillstånd är nu en gång som de är.
Man ska inte tro vad E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth – professorn från Göteborgsuniversitetet – svamlar på svenska utgåvan av Wikipedia, eller vad katoliker som Rudolf Simek och andra kristna tolkare har påstått om Gnå. De är inte vittnesgilla, inte objektiva- lika lite som Lönnroth själv. När det i Gylfaginnings 35:e kapitel, står att Vanir nokkvorir sá reið hennar í loptinu. Þá mælti einn så betyder ordet ”sá” eller ”såg” knappast någonting – för ”nokkvörir” innebar att Gnå – budbärerskan – varom mycket redan skrivits i denna blogg – knappast kunde skymtas av några jordbundna Vaner. ”Nökkvi” i dativform betyder ”knappast” på Isländska, så Gnås flykt på hästen Hovvarpner – näst snabbast av alla hästar – kunde bara anas eller svagt förmärkas, men aldrig ses…
För övrigt mälte Gnå själv till den okände, som varselblev henne från ett grönt vårlandskap – kanske i Mälardalen – där fälten nu faktiskt står gröna, just för dagen – att:
Hon segir:
- “Ne ek flýg
- þó ek fer
- ok at lopti líðk
- á Hófvarfni
- þeim er Hamskerpir
- gat við Garðrofu.”
Nej – Gnå ”flyger” inte, eftersom det i Världsalltet inte finns någon luft att flyga igenom, mycket riktigt, men hon löper likväl på Hovvarpners rygg, som Hamskerpe fick med Gårdrova – för allt skiftar hamn och byts om – likt texterna på Norska Wikipedia, där man redigerat bort den upplysningen att när något ”Gnaar” på vissa dialekter på Vestlandet i Norge, innebär det en skiftning i vädret, en hastig vindkantring – en molnfront som kan båda oväder eller solsken, allteftersom – en ny början – kanhända.
GNÅ – Friggs budbärerska – som hon en gång gestaltades i en av Samfundet Särimners Hedniska bildkalendrar, år 2016
Och sålunda skrider GNA-3 obeväpnad, ett vakande öga i skyn över oss alla. Hon kan inte urskilja händelserna vid den kalla floden Potomac i Washington DC, där nära 60 människoliv gått till spillo. Hon kan inte upplysa oss om tillståndet i östra Kongo, strax nära Rwanda, där staden Goma fallit och nära nog folkmord och krig råder mellan Huttuer och Tutsier. Alla dessa händelser och platser är budbärerskan fjärran, men kanske varslar hon ändå om bättre tider för jordens stammar och folk.
Vi ser henne återvända till Frigg och Fulla, Friggs ”Aeskimöy” som i sitt smyckeskrin bevarar alla hemligheter, allt som borde döljas för Världens barn och de dödligas ögon. Låt oss fortsätta vara vaksamma, aldrig överdriva, aldrig Trumpskt vanställa eller ljuga om ett budskap, eller vad som försports och förmedlats. Never point too many fingers, as each index finger pointed, might mean four fingers pointing the other way. Kollisionen mellan Helikoptern och Trafikflygplanet ovan Potomac är långtifrån färdigutredd, de dödas kroppar lyfts långsamt ur den iskalla floden, lika stilla som Dnjepr eller Borysthenes – en flod som också är avsevärt kallare än sin omgivning – och som ännu flyter genom Ukrainas slätter, som vi också besökt. Där har vi rötter, fränder, växandets Vaner – som ännu längtar efter frid, ja Frodefred.
Bildkälla: AP (Associated Press.1 February 2025)
The river flows to the sea
Whereever that river goes that’s where I want to be
Flow river flow, let your waters wash down….
Så säger en gammal amerikansk sång av ”Fairport Convention” i en film betitlad ”Easy Rider” från år 1969, enligt vår nuvarande västerländska tideräkning. Gnås ritt genom Världsalltet må tyckas lätt, ja ljudlös, ytterst fjärran – men det är bara skenbart – för kanhända ryttarinnan sörjer – liksom jag själv. Hon finns vid min sida, helt nära invid – och rör sig också över fjärran hav, fram och åter. Hon finns i oss alla, och varför skulle också inte en kubisk satellit, åter en mänsklig konstskapelse kunna benämnas med namnet ”hon” – nu när skepp, båtar och även flygplan kan betecknas så ?





