Profilbild för Okänd

En Friggs Fredag, med GNÅ… och GNA 3

”Hedniska Tankars” trogna läsare vet nog – detta onådens och krigens år 2025 – att Fredagarna i Västnorden var tillägnade Frigg, medan de i Östnorden och på den Europeiska kontinenten tillhörde Freja. 31 Januari 2025 – omedelbart före Goe eller Göje månad, som tillhör Diserna – avslöjades det av SVT – Sveriges Statstelevision – att Sverige nu lyckats skjuta upp sin första militära spaningssatellit GNA-3 – som döpte efter Asynjan Gnå – en av Friggs främsta tjänarinnor – i en cirkumpolär bana.

Bildkälla: Försvarmakten

Oförskämda reportrar har ställt sedvanliga frågor i ”skjutjärns-stil” till ansvariga Ministrar, liksom bara för att provocera – vilket är fullkomligt onödigt, och ett Trumpsk inslag i nyhetsförmedlingen som inte har där att göra. GNA-3 steg utanför Midgård och vår hemplanets atmosfär från Kalifornien – men skulle lika gärna kunnat ha färdats från Esrange i Lappland. Hittills tvingas vårt land att dela kapacitet till detta slags färder med andra NATO-länder, vilket är ett nödvändigt inslag i vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik, som vi inte kan undvara i den tid och den värld som är vår. Andra Hedniska skribenter, som Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som omfattar en annan politisk hållning, må gärna ursäkta – men sakernas tillstånd är nu en gång som de är.

Man ska inte tro vad E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth – professorn från Göteborgsuniversitetet – svamlar på svenska utgåvan av Wikipedia, eller vad katoliker som Rudolf Simek och andra kristna tolkare har påstått om Gnå. De är inte vittnesgilla, inte objektiva-  lika lite som Lönnroth själv. När det i Gylfaginnings 35:e kapitel, står att Vanir nokkvorir sá reið hennar í loptinu. Þá mælti einn så betyder ordet ”sá” eller ”såg” knappast någonting – för ”nokkvörir” innebar att Gnå – budbärerskan – varom mycket redan skrivits i denna blogg – knappast kunde skymtas av några jordbundna Vaner. ”Nökkvi” i dativform betyder ”knappast” på Isländska, så Gnås flykt på hästen Hovvarpner – näst snabbast av alla hästar – kunde bara anas eller svagt förmärkas, men aldrig ses…

För övrigt mälte Gnå själv till den okände, som varselblev henne från ett grönt vårlandskap – kanske i Mälardalen – där fälten nu faktiskt står gröna, just för dagen – att:

Hon segir:

“Ne ek flýg
þó ek fer
ok at lopti líðk
á Hófvarfni
þeim er Hamskerpir
gat við Garðrofu.”

Nej – Gnå ”flyger” inte, eftersom det i Världsalltet inte finns någon luft att flyga igenom, mycket riktigt, men hon löper likväl på Hovvarpners rygg, som Hamskerpe fick med Gårdrova – för allt skiftar hamn och byts om – likt texterna på Norska Wikipedia, där man redigerat bort den upplysningen att när något ”Gnaar” på vissa dialekter på Vestlandet i Norge, innebär det en skiftning i vädret, en hastig vindkantring – en molnfront som kan båda oväder eller solsken, allteftersom – en ny början – kanhända.

GNÅ – Friggs budbärerska – som hon en gång gestaltades i en av Samfundet Särimners Hedniska bildkalendrar, år 2016

Och sålunda skrider GNA-3 obeväpnad, ett vakande öga i skyn över oss alla. Hon kan inte urskilja händelserna vid den kalla floden Potomac i Washington DC, där nära 60 människoliv gått till spillo. Hon kan inte upplysa oss om tillståndet i östra Kongo, strax nära Rwanda, där staden Goma fallit och nära nog folkmord och krig råder mellan Huttuer och Tutsier. Alla dessa händelser och platser är budbärerskan fjärran, men kanske varslar hon ändå om bättre tider för jordens stammar och folk.

Vi ser henne återvända till Frigg och Fulla, Friggs ”Aeskimöy” som i sitt smyckeskrin bevarar alla hemligheter, allt som borde döljas för Världens barn och de dödligas ögon. Låt oss fortsätta vara vaksamma, aldrig överdriva, aldrig Trumpskt vanställa eller ljuga om ett budskap, eller vad som försports och förmedlats. Never point too many fingers, as each index finger pointed, might mean four fingers pointing the other way. Kollisionen mellan Helikoptern och Trafikflygplanet ovan Potomac är långtifrån färdigutredd, de dödas kroppar lyfts långsamt ur den iskalla floden, lika stilla som Dnjepr eller Borysthenes – en flod som också är avsevärt kallare än sin omgivning – och som ännu flyter genom Ukrainas slätter, som vi också besökt. Där har vi rötter, fränder, växandets Vaner – som ännu längtar efter frid, ja Frodefred.

Bildkälla: AP (Associated Press.1 February 2025)

 

The river flows to the sea
Whereever that river goes that’s where I want to be
Flow river flow, let your waters wash down….

Så säger en gammal amerikansk sång av ”Fairport Convention” i en film betitlad ”Easy Rider” från år 1969, enligt vår nuvarande västerländska tideräkning. Gnås ritt genom Världsalltet må tyckas lätt, ja ljudlös, ytterst fjärran – men det är bara skenbart – för kanhända ryttarinnan sörjer – liksom jag själv. Hon finns vid min sida, helt nära invid – och rör sig också över fjärran hav, fram och åter. Hon finns i oss alla, och varför skulle också inte en kubisk satellit, åter en mänsklig konstskapelse kunna benämnas med namnet ”hon” – nu när skepp, båtar och även flygplan kan betecknas så ?

 

 

Profilbild för Okänd

Göje Månad börjar… (inlägg från 1 Februari 2023)

I Väntan på Disablotet, som snart kommer – Dagen Disa i den moderna svenska almanackan är inte inne ännu – så har vi nu passerat in i Februari. Disablot och Disting – den dag av rättsskipning och marknad som följde dagen efter själva blotet – har inte infallit ännu – för den gamla Distings-regeln säger att Disablot firas den första fullmånen efter tjugonde dagen Jul – vilket i år innebär på söndag, 5 Februari.

Nu finns det vissa ursprårade samfund för New Age, Multikulturellt Mischmasch, Flum och diverse droger som firar på andra datum, men sådant kan ni glömma. Det är ändå inte Hedendom, inte Asatro. De kristna firar däremot Kyndelsmäss eller Candlemass i morgon, av samma orsak som vi hedna ärar Diserna – och Goi på norröna är inte alls något ord för spårsnö, snöslask eller liknande – ni ska inte aningslöst godta allt som står på svenska Wikipedia, hedningar små – för de sidorna är skrivna av en hel del kristet folk som ändå inte har reda på sig.

Kelter och Irländare firar något som kallades Imbolc eller Ewe-molk på denna dag – i det nutida, tvångskristnade och katolska Irland kallas det ”St Brigid’s Day” eller ”the Bride’s day” efter ett hitte-på helgon, som ska ha levat i County Kildare. Brigid var en keltisk gudinna – hon stod för hem och härd, och den heliga, renande elden – som kan förtära Koraner och annat otyg – var hennes symbol. Hennes namn betydde ursprungligen helt enkelt ”bruden” och hon var en vårens gudinna,liksom Freja eller Vanernas Dis, Vana-dis själv. Vi som kan något om Nordisk mytologi vet att Heid var ett annat namn för Freja, ”tre gånger bränd i den höges hall, men ofta, osällan den bruden ändå lever” för att tala med Voluspas ord, och Freja är – som sejdens mästarinna – en kittel-kokerska, en eldgudinna vid härden – liksom Brigid på sin tid.

”Goi” – slutligen – kan vara ett ”noa-ord” eller ett annat namn för gudinnan, ”den goda disen” – hon som skyddar och bevarar. Men – varför sökte så många Nordeuropeiska kulturer beskydd från kvinnliga väsen just nu, såhär års ? undrar ni kanske. Jo, i ett äldre jordbrukarsamhälle var det mycket enkelt. Maten och Vinterförråden var nu nästan slut – och att kontrollera dem var en uppgift som tillföll kvinnorna i huset eller rättare sagt hallen – man hade ju hallar av trä, men inte hus av sten. Vad värre var – fodret åt boskapen kunde sina också – och om det tog slut, och om inte får och tackor blev fruktsamma på Irland, exempelvis; så skulle det ju finnas ännu mindre att äta innan nästa skörd var bärgad – och i Norden var det snarare boskaps-skötsel än rent ”jordbruk” som gällde – det vet ändå varje kulturgeograf.

Någon produktion av finare brödsäd typ vete eller havre bedrevs knappt, det var mestadels råg eller korn det gällde – och dåtidens åkertegar var smala och små. Byarna var lagda i solskifte, med växelbruk – och om boskapens foder tog slut, och den dog så fanns det ingen gödsel, och därmed inget som gödslade åkrarna, ingen ny boskap, ingen bra skörd nästa år och inget att hoppas på – så Vinterns slut och vårens början var en kritisk tid, då det gällde att sörja för hem, hus och härd. Man vände sig till den goda jorden, elden, hemmets härd – mödrarna och kvinnorna. Inte så konstigt, när – eller i ert fall om – man tänker efter.

Också detta år, är Disablotets budskap fortfarande aktuellt, elkris eller inte, eskalering i Ukraina eller icke. Man behöver möta kvinna, och kvinna behöver möta man. Freja är en fruktbarhetens gudinna – och man skall icke möta man, inte kvinna med kvinna heller – för på det sättet blir inga barn gjorda, och det blir heller inget fruktbart liv av sådant.

Erik Axel Karlfeldt, den svenske poeten och Nobelpristagaren skrev en dikt om just Göje månad, som lyder som följer. Han hade verkligen sinne för Hedendom, och angående Agrimonian – en bittert smakande Småborre, en gul blomma liksom Tätörten – som får filbunke att vassla sig och surna – viktig såhär års – är de gula blommorna förstås också helgade åt Freja, liksom Gullvivan, Gulmåran och många andra. Karlfeldt var en lärd man, och han behärskade sitt ämne. Lyssna och lär – försök förstå budskapet – om ni nu kan.

”Den som har öron till att höra, han höre”

 

Nordan är min kärleksvind
och Göja min älskogsmö.
Aldrig står solen så röd vid sin grind
som stigen från bolster av snö.
Aldrig är flickan så skön för din blick
som sedd genom yrvädrets flor.
»Dansa och sjung, agrimonia drick«,
så säger oss Göja, min bror.

Solen, som går i den kyliga Fisk,
nu drager sig tidigt till ro.
Så ock var yngling, fullkommen och frisk,
nu önskar hos kärestan bo.
Sunnan går kvalmig i skogar av lind
och andas förgiftande dunst;
nordan, kom nordan, vår bilägersvind,
som blåser om hälsa och gunst!

Långvägs jag kommer av nordvindens bygd
och söker min älskades lund.
Ser du mitt lopp under granarnas skygd,
kom möt mig i Veneris stund!
Gott är att handla med kvinnfolk, jag lärt,
i Göjas trovärdiga natt.
Hör, över drivan, som dagsmejan tärt,
går tassande mjukt Peter Katt.

Nu må man gilja och bygga sig bo,
ty gamman är god som en päls;
aldrig slår rötan i huset sin klo,
om timret i Göjetid fälls.
Fastlagen kommer; om jorden i tö
täcks röja sin fruktsamma famn,
strör jag på Disernas helgdag mitt frö
i ditt och de heligas namn.