Mitt i en tid av osakligheter, ordvrängeri, politiska mord, internationella konflikter och vad som mycket väl kan vara förstadiet till ett kommande Världskrig, haglar rapporter av ett annat slag genom svenska media. Det gäller ett skattfynd, någonstans i Stockholmsområdet, som Sveriges Radio var bland de första att rapportera om. Fyndet skedde förstås tidigare i år, kanske under våren eller sommaren, då en person uppges ha grävt efter metmask nära sin sommarstuga – och fann mer än sex kilo silver – minst 20 000 mynt, samt ett stort antal smycken och andra silverföremål.

Foto: Länsstyrelsen i Stockholm

Var någonstans fyndet skedde vill man inte uppge, eftersom det är stor risk att plundrare och kriminella söker sig till den trakt, där fyndet hittades, och Hedniska Tankars redaktion håller inne med vad vi vet. Många – inte minst muslimer och kristna – vill skada vår inhemska kultur. Detta år har kristna galningar från ett visst ”Universitet” i Sköndal fått diktera fram vad som ska vara hela Sveriges ”Kulturkanon” och helt utelämnat alla fornminnen, och allt utom den kristna delen av vår historia – och samma politiska och religiösa elit arbetar också flitigt för ett befolkningsutbyte i vårt land, tillsammans med det största oppositionspartiet. Detta är väl känt sedan länge, och risken finns att de kristna nu helt försöker annektera alla dessa fynd och helt omintetgör dess vetenskapliga betydelse och sakinnehåll.

Media rubricerar hej vilt och helt utan kritiskt tänkande fyndet som ”tidigmedeltida” och daterar alltsammans till 1100-talet, trots att den vetenskapliga undersökningen långtifrån är avslutad, och kan komma att visa något annorlunda resultat. De ringar och den ornamentik som visas på bilden ovan erinrar om de som finns på Torshammare från hednisk tid – se vad som sticker fram unde den stora ringen till vänster – – bland annat ett med texten ”Canutus” vilket då skulle vara Knut Eriksson av Sverige, som regerade 1167 -1198 – efter hur Länsstyrelsens experter tolkar det för stunden.

Utan noggranna numismatiska studier kommer man inte långt med ett fynd som detta. Länsstyrelsen talar mycket om ”biskopsmynt” från resten av Europa – långväga handelsförbindelser fanns redan under vikingatid och bronsålder – men man överbetonar som vanligt allt kristet.

De myntbilder som visas här påminner lika mycket om ”Hedebymynt” från Danmarks 800-tal, eller de mynt som hittats vid Uppåkra i Skåne – en stad som existerat i mer än 1000 år av samlad historia, tills den brändes av de kristna, och tvångsmässigt ersattes med Sven Tveskäggs Lund – där myntmästare från London kom att verka. Den Hedning som skriver dessa rader hade en gång en far, som på 1930-talet fann ett mynt i Uppåkras plöjda lera redan som pojke, och det grundlade ett livslångt intresse för myntsamling – det ”Hedebymynt” han fann, har gått till en hängiven samlare i våra fäders bygd – och där är det i säkra händer för kristna och annat kriminellt slödder.

Än är sista ordet om den skatt man nu hittat långtifrån sagt, och än en gång skall vi Hedningar allt ha ett ord med i laget.

Vi försvarar det land som blev vårt, och det som är vår rättmätiga arvedel. 

Dateringen 1167 – 1198 är nog snarat en ”slutpunkt” vid vilken skatten grävdes ned i sin kopparkittel – för många föremål från den kan vara långt äldre än så, gissar vi. Lokaltidningen ”Mitt i” har redan skvallrat, den också. Svenska Dagbladet unnar skatten en artikel, men den vidriga ”blaskan” DN skriver förstås ingenting. Skatten är värd att ställas ut, och den tillhör det folk och det land i vars jord den fick vila – i mer än 950 år. Ända tills slaget vid Lena i Västergötland, där Oden själv lär ha visat sig, år 1208 – var vårt land långtifrån kristnat, och ända in i Svealands centralbygder, levde Hedendomen och Asatron kvar.

Somliga tog sin edsring, och svor vid Gungners spjut – Tiden går – Hedna släkten återstår…

Tidskriften ”Forskning & Framsteg” – nu på nätet – tar till överord som ”epokgörande” och formuleringar som ”ett fynd som ändrar på allt”. Den som lever, får väl se – intet bör tas ut i förskott – men ett är säkert:

Den dag randas, när våra Gudar kommer tillbaka.

Så segrar inte ökentron, monoteismen och de totalitära krafterna, som vill lägga allt i grus och aska – ty varje dag görs en ny upptäckt, idag som alla dagar…