Profilbild för Okänd

Anna Kommer med Kanna – och LUTFISK (repris från 2019)

Idag var det Anna-dagen i den gamla svenska almanackan, en dag som gärna utmärks av talesättet ”Anna kommer med Kanna” för då skulle Julölet vara klart, och talet nio – den nionde dagen i Julmånaden – kanske också har med saken att göra, även om man inte kan veta det säkert. Talet nio är ju ett Odens tal i Asatron, och Oden är inte för inte den, som skaffade skaldemjödet eller Ölet till Asgård. Niotalet står för Naud-runan, och därigenom för nödvändigheten – i Norge har man sagt att det var först på Lussi Långnatt som julbestyren skulle vara klara – där sade Freja eller Lussi själv att

«Inkje bryggja, inkje baga, inkje store eld hava!»

enligt vad den väna bloggerskan skogfrue.no upplyser oss om – och vi fortsätter på det norska temat ett tag…

Men även Lutfiskdenna nordiska uppfinning och uråldriga konserveringsmetod hade med gårdagen att göra. Igår var rätta dagen för att lägga Lutfisken i blöt. Att göra en asklut – gärna av björkaska – att bereda och blöta upp sin torkade fisk eller ”törrfisk” som man säger i Norge med, är en metod som man antagligen använde redan på stenåldern. Klimatet i Norra Norge är idealiskt för att torka fisk – och torskfiskar och spillånga fanns även längs den Bohusländska kusten i överflöd. Redan på 1000-talet exporterades ”klippfisk” från Bergen i Norge, och kom till England – och under Hansans tid senare på medeltiden spreds den till Tyskland och hela Europa.

 

Fisk som denna höll medeltidens hantverkare vid liv. Den byggde katedraler och imperier.

Den gav kraft åt långa sjöresor, och fostrade fiskare och  sjömän !

Under rubriken ”resor” här ovan kan ni läsa om hur jag i Ancona – en Italiensk stad vid Adriatiska Havets norra kust, hittade en specialrestaurang, som bara och endast bara serverade ”Stoccafisso” – som man sa – och den skulle enligt restaurangens ägare ha importerats från Norge redan på medeltiden – och ända sedan dess haft sin hemort i stan. Den italienska lutfisken serverades med allsköns raffinemang, och på dussintals utsökta sätt – bland annat med saffran och sparris – men så eleganta har vi sällan brukat vara här i Norden, då vi haft behovet att få i oss föda snabbt, och saknar söderns finess, när det gäller kokkonst…

 

Try it – You’ll love it – (or use lots of mustard !)

Debattens vågor har alltid gått höga, om vem som skapade den första Lutfisken, och en del personer gillar inte alls Lutfisk, som ju till sin konsistens blir en géleartad och något smaklös föda. Man tvistar om man ska äta den som Norrlänningarna, alltså endast med svartpeppar och möjligen potatis, eller som Skåningarna – och jag själv, som istället föredrar vit sås, potatisar, gröna ärtor och mycket stark skånsk senap, som ska malas med en kanonkula (använd i krig!) i ett stort träfat.

I USA har ”Lutefisk” blivit ett slags nationalrätt för Norska Invandrare till det landet, och flera norsk-amerikaner i andra eller tredje generationen brukar tvista om Lutfisk är gott eller inte. Matvaran ifråga är en rätt, som man antingen hatar eller älskar – där tycks inte finnas några mellanting – och trots att många amerikaner i hög grad avskyr hela anrättningen, lär den ännu ha sina vänner och trofasta tillbedjare – ungefär som Asatron…

Till och med i Stan Lee’s och Marvels Universum har NORSK LUTEFISK trängt sig på…

Wikipedias engelska upplaga citerar detta stycke från Smithsonian (US of A:s finaste  museum, i Washington DC och allt) om Lutfiskens rätta uppkomst och tillblivelse, som jag återger helt utan kommentarer – men märk den källkritiska tendensen, som inte heller får saknas runt något hedniskt Julbord:

No one is quite sure where and when lutefisk originated. Both Swedes and Norwegians claim it was invented in their country. A legend has it that Viking fishermen hung their cod to dry on tall birch racks. When some neighboring Vikings attacked, they burned the racks of fish, but a rainstorm blew in from the North Sea, dousing the fire. The remaining fish soaked in a puddle of rainwater and birch ash for months before some hungry Vikings discovered the cod, reconstituted it and had a feast. Another story tells of St. Patrick’s attempt to poison Viking raiders in Ireland with the lye-soaked fish. But rather than kill them, the Vikings relished the fish and declared it a delicacy. It makes for a great story if you don’t mind the fact that Patrick lived centuries before the Vikings attacked Ireland.

Någon sådan ”legend” har jag för min del aldrig hört, och jag skulle tro att museimännen från Smithsonian faktiskt pratar smörja – eller ”vill göra Lutfisken av allt” som man faktiskt sa här hemma i Sverige under tidigt 1700-tal, ett uttryck lika med det nutida ”göra pannkaka av något”. Lutfisken i Sverige var en hårt förtullad vara redan i 1638 års ordningsacciser, kan man läsa, och förekom på den matfriske Biskop Brasks bord i Östergötland – men han var inte alls först med att publicera recept för hur man skulle tillaga och äta den. Alla vet ännu att riktig lutfisk gemenligen köps torr, blötläggs sex dagar och att man måste byta vatten sex dygn i rad, samt att man under ytterligare två dagar tillsätter själva askan, och så ska fisken ”lutas av” när den fått svälla, vilket tar ytterligare sex dagar och täta ombyten i kallt vatten.

På 1960-talet spreds en myt i Norge att den ”törrfisk” man skickat till Afrika av infödingarna där användes som taktegel, eftersom de inte hade någon aning om hur man tillagade den, och att regnperioden förstörde alltihop, men det är troligtvis en skröna. Efter 1800-talet har nämligen just Norsk lutfisk inte varit någon större exportvara, och trots att Minnesota lär ståta med ”The Lutefisk capital of the World” skall hälsovårdsmyndigheter i Wisconsin ha förbjudit den, som varande toxisk pga askan…

 

Vi og dere må STÅ PÅ KRAVA ! – Heia NORGE !!

Nåja. Allt är väl bäst i måttliga doser, och vi kan skänka våra förfäder en medlidsam tanke – under Vikingatid och Medeltiden förekom det, att Islänningar och kustbor ofta nog måste klara sig på nästan bara lutfisk under den hårda och långa vintern – mansnamnet Thorleif Torskabitner är bekant från den isländska sagan.. att luten i lutfisken kan förstöra silverbestick är också välkänt, och kanhända är mycket lut inte hälsosamt, så där må Wisconsin-borna ha rätt…

 

Profilbild för Okänd

Kannan Full, på Anna-dagen….(inlägg från 2022-12-09)

Nio är de nätter som förflyter, innan Draupnir, Odens guldring, avlar åtta nya ringar, lika stora och tunga som Draupnir själv. Nio var det antal nätter, som Frej väntade, innan han kunde möta Gerd i Barres lund, och om talet Nio, och dess betydelse i den äldsta, 24-typiga runraden, och varför Naud-runan blir den nionde runan, har jag redan beskrivit för er. Se Hedniska Tankars Runkurs här ovan, ifall ni vill lära er något om esoterisk runlära, och vad det faktiskt betyder och kan användas till.

Runorna är en oktal kod, i likhet med den som används i våra datamaskiner, fast utformad på ett annat sätt. Repetition är och förblir kunskapens moder. Minns ni, att jag skrev det igår ?

Oden är Sidhatt, den evige vandraren – för också det är ett av hans heiten. Ni vet redan, att han inte bara är den välvillige Jolner, den nutida Jultomtens ursprung, och inte bara den lärande och spörjande Allfadern – som gav oss goda råd – men aldrig någonsin några budord – i Hávamál. Vida klokare än den kristne guden har Oden själv nämligen redan insett, att budord eller absoluta lagar är av föga nytta för Midgårds barn i alla fall, eftersom de för det första alltid kommer vara tvungna att bryta mot dem, förr eller senare, och för det andra därför att inte ens Asarna kan förutse allt, då det råder en ständig kamp och ett ständigt krig i tillvaron, ända intill Ragnarök; och då ligger det i sakens och tillvarons natur, att man aldrig någonsin kan uppställa fasta regler i en värld, där allting förändrar sig, och där ingenting är konstant, utom själva förändringen.

För de kristna hundarna är detta Anna-dagen – ”Anna kommer med Kanna” enligt svensk folktradition – då Julölet skulle vara färdigbryggt – men vem gav oss då det första ölet och kunskapens mjöd, på det att denna dryck måtte givas åt mänskligheten ? Rätt svar är återigen, att det var Oden själv. Kristendomen har ingenting att lära oss, ingenting att visa oss Nordbor som vi inte redan visste eller lärde själva. Vår egen kultur behöver inte imitera andra. Vår egen kulturkrets och dess religion, är inte sämre än någon annan. Att hela tiden åberopa sig på ”blandkulturer” är att förneka fakta, och att förneka också sig själv. Julen, eller själva föreställningen om Jul är och förblir en nordisk tradition, vår gåva till resten av Världen.

Jul borde alla kunna fira, oberoende av religion eller politisk åskådning.

Teckning av Anker Eli Petersen, konstnär från Färeöarna

Innan ”Lucia” – detta sicilianska fejk-helgon, som har få eller inga förbindelser med Sverige – fanns Lussi, Odensjakten och ännu äldre bevis för vilka gudamakter man hyllade, och alltjämt borde hylla i en värld, där Islam eller Kristendom inte längre har något att ge.

Redan på 300-talet före kristus skrev den grekiske geografen Pytheas om sin resa till Ultima Thule – i ett nu försvunnet verk som vi bara har kvar utdrag av hos andra antika geografer, Prokopios till exempel. Åsikterna har gått isär om var Pytheas Thule egentligen låg, men på hans beskrivning om dagens längd vid midvinter, har man gissat att han följde den norska kusten ända till Ofoten i Norr. Långt norr om Polcirkeln måste det ha varit, i alla händelser. Och där gick det till som så, konstaterade Prokopios:

 ”När tio dagar återstod av den eviga natten, klättrar en budbärare upp på ett av de höga berg, som finns i dessa trakter, och där tänder han till slut ett bål, till tecken åt folk, som bor i dalarna nedanför, att han sett solen gå upp långt borta, och att den 40 dagar långa natten snart är över. Då tar kvinnorna i det nordliga landet fram facklor och ljus, för att smycka sig, och går klädda i vita kläder, och om midjan har de något rött, eller ett bälte av halm.”

Bakom Lussi eller den hedniska Lussebruden syns inte alls någon kristen Lucifer – ni vet ju att dessa kristna ständigt lallar och dillar om Djävulen – men om denne potentat alls existerar, så är deras gud uppenbart inte allsmäktig, utan tvärtom svag – eftersom Hornpers makt tenderar att framstå som minst lika giltig. Det är Frejas och de nordiska kvinnornas ljus vi ser i Midvinternatten, och så är det, så kommer det att vara, så har det alltid varit – och vad det innebär att vara en Nordisk kvinna kan Jonna Jinton – fotomodell, sångerska och mycket annat visa oss i följande lilla youtube-klipp – även om ”inte alla kan vara Lucia” som det heter..

Ska man ens ha en kvinna vid sin sida, kan det lika gärna vara en som är tilltalande och en smula vacker  det har jag ansett i många år och anser ännu. Svenska kvinnor har i många avseenden vansläktats på senare år och försämrats till den grad att de inte längre har något att ge, varken intellektuellt, fysiskt, praktiskt eller ens i sängen och för en Odens man, finns de kanske på annat håll och i andra Europeiska länder. Detta för oss osökt in på några andra av dagens ämnen, och verklighetens Värld, det Midgård vi alla bebor, sent under anno 2022 common era.

Iran lär ha avskaffat den sk ”Moralpolisen” men i nymoralismens Sverige har den förstås aldrig blivit avskaffad, ty här ska inte få finnas något privatliv längre. Enskilda förföljs, hackas på – även digitalt och minsta avvikelse från normerna bestraffas strängt – så länge du är heterosexuell vill säga, är du bög eller pedofil; är däremot allting ok, för detta är ju högsta mode och skall därför genast vara förlåtet – allt enligt de kristna, och den Kyrka som ännu kontrollerar stora delar av det politiska livet i Sverige, oavsett om den leds av en viss Magdalena Andersson eller den nytillträdde Martin Modeús, vars broder Fredrik, Biskopen av Växjö, gick i ett sk ADHD-HBTQB tåg tillsammans med sin ”Kyrkochef” som visade sig ha tonvis med barnporr i hemmet, under bilder av ”söte lille jesus” ni vet – för detta hände sig verkligen år 2017, och Biskopen av Växjö, nej han visste ingenting ingenting ingenting alls om saken förstår ni, för enligt svenska media blev han ”bestört” över sin närmaste medarbetares läggning – som han själv var med och uppmuntrade…

Nytt för dagen i Sveriget är också en smaskig sex-skandal inom den nationella polisledningen – apropå detta med ”moralpolis”. Skrev jag inte att den fanns, också i vårt land ? Underrättelsechef Linda Staaf skulle enligt tidningen ”Excessen” eller Expressen ha misshandlats flera gånger av NOA-chefen Mats Löfving, men ändå skall hon enligt SVT – detta unikum av trovärdighet och saklig information – inte ha polisanmält honom själv, men fått hjälp av andra Poliser, som alltså på något sätt skulle ha agerat ”bulvaner” i själva anmälningsförfarandet, hur det nu skulle ha gå till. Enligt gällande svensk lag, kan man så vitt jag vet inte göra ”Polisanmälan by proxy” och när kvinnor i den högsta polisledningen ägnar sig åt vad som rent hypotetiskt kan vara ett slags ”me too, boo hoo hoo” eller verksintriger lagom innan Julen, har vi anledning att ifrågasätta Polisledningens omdöme. Oavsett vem eller vilka som är den skyldige eller skyldiga, och det faktum att man aldrig, aldrig må kommentera enskilda fall innan någon dom har fallit – för sådant är helt enkelt inte god press-etik, så påstår SVT att det funnits poliskällor, som ifrågasatt även hur eller varför Linda Staaf alls blivit anställd eller placerad på en såpass framträdande post – det är i alla fall så jag tolkar vad som sagts i kvällens utsändningar.

Kanske hon skulle ha lyckats bättre i en helt annan bransch, eftersom hon alldeles uppenbart velat vara ”ansiktet utåt” för KUT, NOA och flera lustiga små sekter eller sektioner inom själva staten. (Jodå, jag har själv varit medlem i en av dem, men det var under tidigt 2000-tal). Illojalitet, dåligt arbetsklimat, brist på ledarskap; små-påvar och liknande fenomen finns överallt – också inom Sveriges Poliskår. Det må vara sorgligt, visst – men tyvärr måste vi närapå tro att det faktiskt förhåller sig så. När slår fru eller Fröken Staaf till nästa gång, och vem inlåter hon sig då med ?

 

Muslimska galningar i Indonesien har fått igenom en lag, som bestraffar sex före och utom äktenskapet med ett års fängelse. Varför inför de inte en lag som bestraffar sex inom, under och efter äktenskapet också, så kanske dessa TOTALIDIOTER dör ut så småningom… ?

I det Islamistiska Indonesien – en av Världens allra största muslimska stater – har man nu förbjudit sex före och utom äktenskapet, och bestraffar varje sådan handling med fängelse, åtminstone i teorin. Varför inte då införa en lag, som bestraffar ALLA sexuella handlingar, tankar eller konstverk etc överhuvudtaget – så får ju dessa muslimer som de vill... Och vi andra – Hedningar som vi är – lär slippa att se just dem på vår planet, eftersom de i så fall lär dö ut så småningom ?

”Hängbröstvänstern” och de kristna i vårt land lär väl hålla med och jubla över denna nyhet, ty även kristendomen är som bekant en starkt sexualfientlig religion, som i alla tider fördömt ”vår syndiga kropp” och sex mellan heterosexuella människor är också förkastligt, enligt våra nya genus- och anus-teoretiker…

Varför är Katolikerna, ”Kyrkocheferna” i Växjö stift och alla de andra kristna påfallande ofta perversa, eller pedofiler ? Går det inte hand i hand med ideologin, kanske ?

Kväljande, på gränsen till kladdigt…

Den kristna bebis-dyrkan, manipulerandet av spädbarns-statyer ”söte lille jesus” återigen, för att inte glömma de ”knubbiga små keruberna, så söta och oskuldsfulla – hela den kristna konsten är till sin natur djupt pedofil – inget för vuxna människor… studera de många ”krubborna” som sätts upp till Jul.. en fest som aldrig varit den påstådde frälsarens, eftersom han aldrig föddes på denna dag – ifall han alls existerat..

Men – för all del, för all del – jag kanske överdriver, och ni får härmed ursäkta mina något överförfriskade uttalanden, denna Julölets fredagskväll…

För egen del föredrar jag ljusets drottning, det vill säga Freja. Vanernas dis, Valkyriornas anförerska. All kärleks och godhets upphov – för vuxna människor, vill säga.

Där du, Linda Staaf – har du att leva upp till – Svinabockar finns, javisst – men misshandlad ? Nej, det tror jag knappast.

Freja-dyrkan – Enda SANNA Kyrkan… Sejd betyder att sjuda, och vilken soppa är inte den svenska verkligheten ?