Etikettarkiv: Frigg

Profilbild för Okänd

Midsommar, Frigga och Nerthus…

av

”Hedniska Tankars” flitigaste gästskribent för året 2025 – Javad Mofrad – har hedrat oss med ett nytt inlägg. Han är en klok man som inte bara tänker till ordentligt, vad gäller de tre ”stora” Monoteistiska religionerna, utan också Nordisk religion och Asatro – och därmed återvänder vi till vad som är denna bloggs huvudämne. Han intresserar sig även för ”folketymologier”, och skriver såpass enkelt, att hans slutsatser kan förstås även på Grundskole- och Gymnasienivå, men undviker Fake News, populism eller sådant som diverse amerikaner ägnar sig åt på nätet, såkallad ”UPG” (Unverified Personal Gnosis) eller ”smygkristendom” av den typ, som en del personer vid namn Birka Skogsberg, pseudonymen ”Alvigunilla”  med flera ägnat sig åt i det förgångna eller fortfarande kommer dragandes med, genom att ställa helt ovidkommande frågor som ”men tror du inte att Ymer är en skapargud egentligen ?” eller ”Men måste inte den näst sista strofen (strof 65) i Voluspá syfta på jeschus krystis egentligen ?” och så vidare.

Men se – så måste det inte alls vara – det är bara löjlig kristifikation, liknande Sophus Bugge och Lasse Liten Lönnroth – den ryslige ”E-mer-i-Thursen” till professor, som på falska grunder ockuperat svenskspråkiga Wikipedia och lögnaktigt påstått att han utgett ”Världens bästa Eddaöversättning” vilket är lika dumt som Åke Ohlmarks floskler i samma stil.

Bugge må vara ursäktad på grund av att han levde i ett kristet århundrade, Ohlmarks därför att han var obetänksam, men för Lönnroths och andras falsarier finns ingen ursäkt, lika lite som för Björn Collinders groteska vanställande av Hávamál, där han plötsligt – under sitt 1960 – tal – skriver att ”detta är runmagi och skall inte översättas” i en känd strof, polemiserande emot Sigurd Agrell. En sann Eddaöversättare ska inte skriva romaner, och inte heller vanställa och ”klippa bort” sådant som inte passar. Att som Lars Lönnroth hela tiden framhäva sin egen kristna tro och konsekvent skildra den nordiska kulturen som underlägsen, är osakligt, på gränsen till ren rå rasism. 


Gerd, Hertha, Earth, Njärd eller Nerthus är en gudinna med många namn – känd från de danska öarna redan från det som var Nordisk Bronsålder… Minns ni vad vi skrivit om Egtvedt-kvinnan och Rydebäcks gudinnor i Skåne ?

 

Nu – efter Midsommar – då Friggs månad gått emot sitt slut, och då Gerds och Frejs bröllop redan firats, har vännen Javad en hel del att säga angående Nerthus, och vi kommer därmed in på Äldre Germansk Järnålder, en viss Thusnelda, Romaren Cornelius Tacius och hans ”Germania”, slaget i Teutoburger Wald år 9 enligt vår tideräkning, och mycket annat. Vi Hedningar tror på kraften i rena fakta, och en seriös historikers eller skribents uppgift är att skildra verkligheten som den faktiskt var eller är – inte att ”sälja” lättköpta sanningar. 

Därför – läs nu detta:

Nerthus namn och plats

Fensalarna (”sumpsalarna”) som enligt Snorre har varit ”mycket förnämligt”, har jämförts med gudinnan Nerthus ö. Det är troligt att från dem har menats Lidingö (Lady’s/ledarinnans ö, gudinnans ö) och Stockholms skärgård.
Enligt forskarna var Fensalarna (”träskhusen, träskhallarna”) i nordisk mytologi gudinnan Friggs (”den älskades”) boning i Asgård.

Trots att läget inte verkar vara det mest hemtrevliga kallar Snorre huset för ”mycket förnämligt”. Det skulle kunna tyda på en källkult, men det är mer troligt att namnet går tillbaka till den tid då vattnets makter mottog offer i heliga sjöar. Friggs hem kan jämföras med Urds brunn och Saga i Sökkvabäck eller kulten av Nerthus.
Nerthus betyder jord-underjordens jungfru (ner-tös):

Nerthus på grekiska betyder jord-underjordens gudinna: ner och själva namnet Theia (theia-us) betyder helt enkelt ”gudinna”. Gudinnan Theia har varit syster på Hyperion (Hyperboreans gud, Appolon). Nordiska motsvarighet till Nerthus har varit Njord (ni-jord, ner-jord). Grekiska namnet Nerthus har kunnat tolkas även på Ner-tös i Norden. Ner är den vanligaste formen, i både formell och informell stil. Ned har ett något formellare stilvärde. Ned är även den vanligaste formen i sammansättningar, som nedlåtande och nedkomst. ”Tös” är ett dialektalt ord som främst används i Skåne, Gotland och Västergötland, men som även förekommer i andra svenska dialekter. Det betyder flicka, och används ofta som ett vardagligt ord för unga kvinnor, alltifrån spädbarn till unga vuxna. Det kan också betyda dotter i dialekter.

Nerthus

Redan 98 e Kr berättar den romerske historieskrivaren Tacitus om en gudinna vid namn Nerthus som dyrkades av de germanska stammar som vid tiden bodde utmed Östersjöns kuster. Myterna om Nerthus (Terra Mater, jordens moder) berättar hur hon varje år gav sig ut på fruktbarhetsresor. Hon besökte människorna som tillbad henne och skänkte dem lycka. Under sin resa sades gudinnan färdas i en helgad, övertäck vagn dragen av kor. Den enda som tilläts att vidröra vagnen var den präst som följde henne på resan. Genom att vidröra vagnen sades prästen kunna avgöra om gudinnan fanns i dess inre. På alla platser gudinnan besökte under sin färd hölls det en fest till hennes ära. Detta var en tid då det rådde glädje och fred bland människorna.

Då gudinnans resa var över förde man hennes vagn tillbaka till lunden på den ö där hon sades ha sitt hem. Hon lämnades i fred för ett tag, antagligen för att hennes tilltänkta skulle hinna komma till henne. Denne tilltänkte tror man kan ha varit den präst som tidigare följt gudinnan på hennes resa. Gudinnans resa slutar med att hela vagnen körs ner i en avsides belägen sjö. Detta kan antingen ses som en symbol för att befruktning hade skett eller att man genom detta bad återställde jungfrudomen. Själva avtvättningen av vagnen sköttes av slavar vilka efter det att arbetet var utfört uppslukades av sjön, så gjordes också antagligen den präst som följt gudinnan. Detta kan vi se spår av även idag. Det har på flera håll hittats kroppar som mossarna väl bevarat som sägs hänga ihop med tidens gudinnedyrkan. I dessa mossar har man även hittat olika föremål och smycken som visar på Nerthus närvaro och att hon under en mycket lång tid tillbads av många människor. Man har även hittat belägg för att denna typ av kringfärder faktiskt ägde rum i form av vagnar och körattiraljer.

 

Cornelius Tacitus är intressant som författare, just på grund av vad han INTE skriver i passagerna om Nerthus… I original-texten till ”Germania” – som översatts och felöversatts otaliga gånger, även på svenska – står inte NÄR på året Nerthus fest inträffade, men mycket talar för att det var vid Midsommartid, och sommarsolståndet. Han återkommer till det förhållandet av Svionerna, som styrs av en Rex eller Kung – olikt alla andra Germanstammar – har en ”custos armorum” – det var en befattning som fanns på flera nivåer, från varje romersk Centuria och uppåt – vi skulle säga ”vapentekniker” – som låter alla vapen vara inlåsta och säkert bevakade i fredstid, likaväl som fred, fröjd och frid bara måse råda, då Nerthus drar förbi, och sommaren står i sitt flor.  Svionerna är också rika på manskap, flottor och skepp, som har likadana stävar bakåt som framåt, och som kan segla och navigera mycket bra.

Nydam-skeppet, som roddes och seglades medan Romar-riket fortfarande varade, kunde ha en lös ”sättmasr” och var INTE sämre än Vikingatida skepp. Det är från Romerskt 300-tal…

 

Vi känner igen Nydam-skeppet och flera andra avancerade konstruktioner, som inte alls verkar ha varit underlägsna vad Medelhavskulturerna kunde skapa. Inte bara Hjortspring-båtar, således.

Annars sparar minsann Tacitus inte på blodiga detaljer, när han beskriver de germanska stammarna närmast Rom. I Annales eller årsböckerna över tidig Kejsartid, nämner han slaget vid Teutoburger Wald år 9. ”Hedniska Tankar” har skrivit om detta ämne redan – sök själva i artikel-arkivet. Han beskriver hur romerska veteraner, enskilda legionärer och ”auxilliares” samt deras befäl – på alla nivåer – 3 år senare återkom till platsen för Quintilius Varus nederlag, och hur de vacklade omkring i ett tillstånd som närmast liknar PTSD eller Post-Traumatisk Chock när de såg resterna av sina kamrater, och vad de lokala Cheruskerna – med flera stammar nere på kontinenten gjort mot sina fiender.

Tacitus text i ”Annales”  är närapå en av de första dokumenterade skildringarna av  psykiska stridsskador, som mänskligheten känner. Passagen är ytterst kortfattad, därför att Tacitus var tvungen att skriva kortfattat, men jodå – fenomenet fanns…

Rörande Nerthus-folken i Norr står däremot INTE något sådant alls. Visst, Germanerna var mäktiga vilka grymheter som helst i händelse av krig – och så är det fortfarande i moderna krig också – det har allltid varit så, historiskt sett. Självfallet gjorde Cornelius Tacitus sin egen ”Interpretatio Romana” eller tolkning av sin samtid, eftersom han de facto var Romersk senator – men vad händer då i nutida ”Senater” kantro ?

Talas där måhända icke om liknande ting ??


En nutida ”skrikhals” – och till på köpet en FARLIG sådan….Minns hans planer för Grönland… En Imperialist av allra värsta slag..

Av hävd och akademisk tradition har man alltid satt Nerthus-Kulten på de danska öarna och i Sydsverige i samband med Mosslik och liknande företeelser, som är väl kända i arkeologin ända sedan den danske arkeologen PV Glob gjorde fenomenet känt under 1950-talet – och ”Bog Burials” eller kroppar, som av olika skäl hittats i mossar finns över hela Nord- och Västeuropa – också på Keltiskt område. Men på sista tiden har det gjorts seriösa försök till vetenskaplig forskning i de nordiska länderna, som inte övertolkar. Långt bortom SVT:s orgie i politisk korrekthet med förfalskningar av den svenska förhistorien till att skildra de första renjägarna som människor med svart hudfärg och annat tramseri, finns sanningen.

 

Här är en karta från den Holländske Landskapsarkeologen Roy van Beek, daterad 2023 – den är på intet sätt fullständig – därför att nya fynd inte är ovanliga – även om orörda högmossars och torvtäkters förekomst inte är så vanlig nuförtiden. Skelettfynd i mossar är vanliga i Danmark, Skåne och Nordtyskland – där Tacitus placerat sina Nerthus-folk – men vad tyder detta på ? Forskningen har flera teorier – Är det fråga om mord, försvunna personer, rituella begravningar där man försökt hindra vissa individer från att ”gå igen” genom att binda deras fötter, eller symboliskt ta dem av daga ”post mortem” genom att lägga en snara runt deras hals – exempelvis – när de redan var avlidna.

”Hedniska Tankar” har läst en mer än 300 sidor tjock sammanfattning av forskningsläget från Uppsala Universitet – som en god vän gav till oss för en tid sedan – men länken till den avhandlingen har vi inte kvar – och vad som återstår är spridda C-uppsatser från svenska universitet, där somliga studerande helt och hållet dömer efter sin egen kristna inställning – på ett sätt som inte helt står i överensstämmelse med forensiska bevis, inte baseras på några större och tillförlitliga statistiska ”samples” utan bara på enstaka ”lösfynd” utan att ta hänsyn till vad man i Engelsk arkeologi – där källmaterialet är större – brukar kalla ”uncommon burials” eller ”missing people” helt generellt. Jämför med vår nutid. Det kan finnas många skäl till varför man hittar döda människor i träsk, eller på ensliga platser. Man behöver inte ta till kristna skräckskildringar och rasistisk lögn, typ Sverigehataren Mons Kallentoft och hans torftiga kioskdeckar-historier. 

Här följer nu tre exempel på vad som skrivits på akademisk nivå under senare år. Värst av alla och mest fördomsfull är nog en viss Tea Jahrehorn från Växjö Universitet, som påstår att allt vi ser är ”systematiskt mördande” av brutala germaner osv osv – på ett urval av 8 enstaka kroppar. Hennes tolkningar av Tacitus latinska ord ”corpore infamis” eller hur de som vanärat sin kropp – kanhända genom tidelag, homosexualitet eller självstympning (man har påstått att det under romerskt 300-tal fanns individer som skar tummarna av sig för att undvika krigstjänst) hamnat i Träsken, och avrättats – enligt dåförtiden rådande värderingar.  Allt som pågår är en sanslös ”cherry picking” där Jahrehorn – lika vittnesgill som Ärkebiskop Antje Jackélen eller Kackelén med hemvist i det forna DDR väljer ut spridda textfragment av Tacitus än här, än där och bygger sin uppfattning helt på detta – därför att det gynnar hennes egen grundsyn.

Betydligt mera saklig, vettig och utan fördomsfulla värderingar är i så fall Martin Franks Kanditaduppsats från Uppsala Universitet VT 2023 – den referear till Glob, Roy van Beek och forskningsläget genom att nämna, att det faktiskt finns alternativa förklaringar – att arkeologi bara är en naturvetenskap bland många, och är helt beroende av hjälpvetenskaper – här finns ingen tid för kristet dravel eller vrövel. 

Slutligen finns också Kristina Pihlblads C-uppsats från Lunds Universitet och Institutionen för arkeologi och antikens historia (2009), betitlad ”Mossens Hemlighet” som inte alls ger oss skäl till att ana ”Ugler i Mosen” som det heter på Danska, eller ”Ugglor i Mossen” som vi säger på östra sidan Öresund. Vissa ”lärosäten” i Sverige, typ Göteborg och Växjö gör man klokt att undvika i arkeologiska sammanhang, därför att det luktar inpyrd kristendom där, om än inte lik. Grauballe-mannens förvridna drag är inte trevliga att titta på – om vi ska ta ett enstaka exempel – men vad med Tollund-mannen, vars lugna drag – som hos en dansk fiskare – vittnar om en man, som mött sin död med en smula värdighet – även om man kanske var rädd för att han skulle ”gå igen” som vålnad ?? Var han en starkare man eller kanske rent av en ledare för många, fast han var till åren – och offrade han sig – likt Domalde – när nödår och svält stod för dörren ?

Sanningen är att vi fortfarande inte vet. Vissa stormakter i vår värld lär styras av en Donald, inte en Domalde.

Så – sista ordet om Nerthus och hennes kult är inte sagt eller skrivet. Inte heller i den akademiska Världen.

Olika övertygelser står emot varann, precis som under Cornelius Tacitus tid. Slaget vid Teutoburger Wald år 9 – Roms ständiga krig emot Germanerna, Arminius, Cheruskerna – Thusnelda – en kvinna vars öde är värt att granska närmare, då hon faktiskt kan ha varit en Vala, spåkvinna och mycket mer – förutom att hon tillfångatogs, hamnade i Romersk fångenskap och blev en bricka i ett maktspel – som vi alla är och har blivit – allt detta är värt att skriva om – en annan gång.

Men det viktigaste i källorna om Nerthus är vad som i-n-t-e sägs, vad som inte är skrivet – utan skildringen av ett fredligt folk, en generation innan Tacitus själv – historikern, som dokumenterade allt. Roms krig emot de Nordliga folken var ett Världskrig, lika väl som de Kristnas eller Islams nutida krig emot den övriga Världen, eller Rysslands krig emot Ukraina – och det är i ljuset av detta, vi måste se på allt som tänkts, gjorts eller sagts.

Historien ger oss alltid besked om det värsta, liksom det bästa i människorna och deras natur – men vi förblir lika mänskliga i alla fall…

 

Den tänkande Thusnelda, från ”Loggia del Lanzi” i Florens. Sanolikt dog hon aldrig där, men i Ravenna eller Aquileia, där ett Marinkommando för den östra halvan av Medelhavet fanns – under tidig Kejsartid. Nära Rom – och maktens centrum – vågade man inte ha henne – en generation tidigare hade det skett med Kleopatra VII.. Hon förblev ”statsfånge” i en kultur som inte var hennes…

Profilbild för Okänd

Hömånad, Jordgubbar – och de Kriminella i Midgård….

av

Hömånaden är inne, detta onådens år 2025 efter Västerländsk tideräkning. Tiden efter Midsommar anses av många Asatroende och Hedningar traditionellt tillhöra Frigg, liksom Fredagarna i Västnorden – och kanske är det därför dags att glömma Frej och Gerd, samt vårens Freja. Från Turkiet och vår statstelevision SVT kommer nyheten om att Turkiske Medborgaren Ismael Abdo, kallad ”Jordgubben” nu äntligen gripits i Turkiet. SVT låter helt felaktigt påskina, att Abdo skulle ha varit ”svensk” – och att fler ”svenskar” skulle ha gripits – vilket är fel i sak, och vinklad journalistik, precis som vanligt.

Hans förflutna som en av huvudmännen bakom ”Foxtrot” nätverket känner vi alla till, liksom hans bekantskap med Rövhålet och Rövarhövdingen Röwa Majid från kurdistan – mannen som blev hela Sveriges största prakt-arsle, och som på sin tid försökte bosätta sig i Strängnäs – där han nästintill skulle bo granne med Ulf Kristerrson, Sveriges Statsminister – känner nog alla till. Om rättvisa finns i Midgård, dröjer det kanske inte länge förrän nästa kriminella vrak i alla dessa ”nätverk” hittas död i ett Badrum i Bodrum – även om vi här på ”Hedniska Tankar” inte önskar någon ont.

 

Dessa Kurdiska ”Gubbar” omsätts snabbt, och deras verk varar inte för evigt, även om vi känner deras gangster-fasoner.

Moder Frigg associeras knappast med rättvisa – Tyr och Tisdagarna har med begreppet att göra – men rättvisa skapas inte genom våld och förtryck, samt gangster-välde, klan-mentalitet eller infiltration av den svenska statsapparaten, media-världen och även åklagarkåren, vilket är vad Ismael Abdo och hans ”kompisar” i Uppsala hela tiden sysslat med under sin uppväxt. Nu kommer han att dömas enligt Turkisk lag för de brott han har begått där, men tyvärr kan han inte utlämnas till Sverige, enligt vad SVT uppger.

Kanhända fortsätter nya ”bergsturkar” och klaner av blandat och okänt ursprung att profitera på vanliga, hederliga människor – i Turkiet, Kurdistan och överallt annars, där man tillåter dessa genomruttna exemplar att förstöra hela skörden, för från Fensalars dälder kan Frigg se, hur mänskligheten sjunker allt djupare och djupare ner i träsket – om inget görs för att upprätthålla ordningen, och behandla människorna väl.

 

Bild från ”Mörkrets Backe” i Västerås…

 

Media rapporterar om bussolyckor i Tyskland, fortsatta ryska angrepp på Kiev, och hur den vänsterextrema mediasajten ”Expo” försöker ta billiga, politiska poäng inför nästa år, genom att sprida ”guilt by association” om en nytillsatt Minister i vår nuvarande Regering, vars 15-årige son genast påståtts vara nazist, och ”rekryterare” för förbjudna nätverk och organisationer. Det återstår verkligen att se, hur mycket sanning som finns bakom detta. Vad för slags partifärg de flesta journalister på SVT faktiskt har torde vara välkänt, och att motivet bakom hetsen mot en minderårig är politiskt – torde vara uppenbart.

I det Muslimska Pakistan har man nu kommit så långt, att man stiftat en lag emot barnäktenskap. 

Moder Frigg och alla jordens mödrar måtte glädjas däröver, långt borta bland Pakistans berg – och det är väl en av de få glädjeämnen de alls har, i en Värld som vår.

De av oss som INTE är fundamentalister – utan bara Humanister torde inse -att ”Expos” förföljelse av minderåriga inte nyttar till något -för barn eller icke straffmyndiga personer kan inte dömas till ansvar.

Ismael Abdo kan inte lastas för sin uppväxt i Uppsalas förorter, och det kan inte Rawa Majid heller, fastän han för sin del växte upp i Södertälje. Vuxna ”journalister” däremot, torde vara medvetna om konsekvenserna av sitt handlande, även om barn beväpnade med automatgevär i Mogadishu och Stockholms förorter samt Gottsunda sällan är det.

Men – de som hade ansvaret borde ha sett till, att inte låta dem fortsätta med sin nedärvda, klan-baserade kriminalitet – och istället rikta sina rättsvårdande och utbildande insatser emot de vuxna – i vårt land som överallt annars. 

Att förfölja barn, att straffa oskyldiga och förvandla rätten till högsta orätt duger inte till något – och skapar inga goda värderingar. Det krävs andra åtgärder för att åstadkomma något sådant. ”Det kvinnligt veka i människosinn, skall en gång ringa in förbrödringens framtidsrike” skrev en gång en svensk Nobelpristagare – men att sälja narkotika eller likt Expos personal leka aktivister medan de berusar sig med sitt svenskhat, löser ingenting.

Inte böner eller klagosånger heller – för här krävs eftertanke och handling, hos kvinnor såväl som hos män – om vi alls skall ha kvar begreppet ”Rätts-stat”.

 


I Fensalars sumpiga marker begråter Frigg Balder, sin döde son. Det är en berättelse, långt äldre än all Monoteism och kristendom, som baseras på månen och tidens gång.

 

 

Profilbild för Okänd

Mors Dag – efter en Friggs Fredag….

av
Now Billy’s out there in the desert sunAnd his mother cries when the morning comes
And there’s mothers crying all over this worldFor their poor dead darling boys and girls
Hey Billy, son, where are you now?Don’t you know that we need you now?With a ra ta ta and the old kowtowWhere are Billy’s bones resting now?
With a ra ta ta and the old kowtow
(have a Billy holiday, born on a Monday)
Where are Billy’s bones resting now?Married on a Tuesday, drunk on a WednesdayGot plugged on a Thursday, sick on a FridayDied on a Saturday, buried on a Sunday

– från sången ”Billy’s Bones” med The Pouges, 1985

 

Som bekant var det Mors Dag i Sverige, Finland och även Frankrike, 25 Maj 2025. Andra länder firar evenemanget på helt andra tider, eftersom en amerikanska vid namn Anna Jarvis instiftade den moderna formen av arrangemanget den 5 Maj år 1905 i Philadelphia, USA. Men egentligen är traditionen Hednisk, och har ingenting med USA eller kristendom, Monoteism och liknande villoläror att göra. Grekerna firade Rhea och Hera om Våren – de var Modergudinnor båda två. Romarna firade under den sena republiken och kejsartiden  gudinnan Cybele från Asia Minor i månaden Mars, när våren inföll hos dem. Vårmånaden Maj tillhör i Norden Freja, eftersom den Nordiska Våren är kort och intensiv – vi måste ha unga kvinnor och en ung gudinna för att kunna tillgodogöra oss den, sanna Polyteister och Humanister som vi är och alltid har varit. Och i Västnorden tillhör varje Fredag Frigg, Odens Maka, Husfrun i Valhall, hon som spinner molnen på himlen. Friggerocken var en gång namnet på stjärnorna i Orions bälte, har man sagt – på den tiden kvinnorna spann på spinn-ten eller handsländor. Hon är den sanna Himladrottningen, inte den falska, romerska ”fältmadrassen” vid namn Maria – för vi hedningar förgudar inte människor efter deras död.

 

Oden och Frigg, som norrmannen Louis Moe (1857-1945) såg dem strax efter sekelskiftet 1900

 

I England fanns under sen katolsk medeltid en tradition om att Midfastosöndagen skulle kallas ”Mothering Sunday”, en sista nordlig rest av katolikernas sed att fira deras modergudinna vid fel tillfälle, på fel sätt och av fel orsak efter hur det verkligen är i Nordeuropa och framförallt Norden – där saker och ting urartar alltmer, tack vare de kristnas och islams framfart över hela vår Värld. Men ”mothering around” på modern amerikansk engelska betyder att använda de grövsta svordomar och kötteder som tänkas kan, och lika dant är det på tyska – ”Muttersprache” betyder ironiskt sett samma sak där, och även ”maternitsya” på ryska är att svära, skrika och använda det grövsta språk.

Det finns god anledning till att göra det i kylslagna dagar som dessa, som vi snart skall se. Framförallt om man är etnisk svensk, och kan varsebli de krafter och de personer som tyvärr får styra och ställa i vårt samhälle.

Frigg gråter i Fensalar – ”the fens” betyder träskmarker – över Balder, sin döde son, fallen på grund av Lokes svek och Höders brist på förstånd. Hennes ”andra sorg” kommer först vid Ragnarök, då Oden slukas av Fenris och hennes hjärta skall brista, men till dess har hon en hel krets av mindre gudinnor och As-ynjor som tjänar henne i Asgård, där hon vanligen vistas – trots att Fensalar är hennes eget hem. ”Asynjor” uttalas ”as-ynja” och inte som ett ord, vilket bara olärd drägg har för sed. Frigg känner alla Odins hemligheter, och Friggs hemligheter vårdas av Fulla, hennes ”Aeskimöy” som håller den ask där Friggs smycken förvaras – och Fulla har uppsikt över alla de ting, som tillhör Frigg. Allt detta har vi beskrivit gång efter annan här ovan under rubriken ”Asatro” – underrubrik ”Frigg” i artikelarkivet på Hedniska Tankar, men ni läsare och läsarinnor lär er tydligen aldrig, liksom resten av mänskligheten eller vad som nu finns kvar av mänsklighet i detta land och denna tid.

Frigg och Fulla, illustration från 1874

Fulla måste vara den mest pålitliga av alla varelser, och yppar aldrig ett ord i onödan – men det är till henne de som är Asar och Vaner trogna måste vända sig, om de inte når fram till Frigg – för böner finns inte enligt Hedendomen och Asatron, här hjälper bara arbete och offer eller Blot – främst är att offra av sitt eget arbete och sin tid, för tanke utan handling nyttar föga. Sådan är vår tro, och tro är aldrig, aldrig någonsin någon ”forn sed” eller new age mumbo-jumbo, utan levande verklighet – för de som handlar i enlighet med vad de säger, menar vad de gör och är hederliga, utan överdrifter. Frigg och Fulla ser till hur människorna egentligen är, inte vad de säger sig vara eller sägs vara – och tror handlingar och tankar, förr än tomma ord. Tro, Treue, Truth. Det är vad vår tro går ut på, inte ”seder” eller kristen osanning.

 

Den tysta Fulla invid källorna, sommartid (enligt en spanjor, som gör bilder med AI – Asatron finns även kvar i det som var Västgoternas land)

 

Frigg har även en Asynja vid namn Gnå vid sin sida, som ständigt Gnor och färdas genom luften. Hon är budbärerskan, som troget meddelar Frigg allt som sker i alla Världar, likt Hugin och Munin – Tanke och Minne – Odinskorparna. Gnå vanställer aldrig ett budskap, ändrar aldrig dess innebörd utan meddelar allt vad hennes ögon sett och allt vad hon erfarit, utan överdrifter. Endast Vanerna kan varsebli henne enligt Gylfaginning, och hon skall inte förväxlas med Valkyriorna, för Gnå är en helt annan slags varelse. Hon färdas på Hov-varpnir, den näst snabbaste av hästar – som i varpfart rör sig genom själva rumtiden, så fort att rum och tid kröks, precis som moderna fysiker spekulerat – även om någon ”varp-drift” ännu inte är skapad av människohand – den kanske aldrig blir det – men Hedendomen insåg redan för tusenals år sedan vad begränsade Monoteister aldrig kunnat föreställa sig, ens i sin vildaste fantasi.

Gnå torde vara högaktuell år 2025 enligt vår tideräkning, i det vi kallar ett kommunikations- och kunskaps-samhälle. Hon är tillsammans med Fulla ytterst tystlåten till sin natur, lite känd och utför de sysslor hon har att göra plikttroget och i det fördolda. Vore vi alla som Gnå, vore kanske mycket vunnet för den här Världen. I Norge säger man även att det ”Gnaar” eller ”Gnåar” när det blir en hastig skiftning i vädret. Regn förbytts i solsken och omvänt. Hastiga ovädersfronter och skuggor far blixtsnabbt över himlen. Det är Gnå som osynlig far förbi – och bär ett budskap, högt därovan. Så trodde man förr, innan missiler och ”drönare” ens var påtänkta.

 

Gnå – Budbäreskan – ”avsutten” och utan häst, men rörlig och snabb på väg genom Vanernas åkerfält. Bild från en av Hedniska Tankars bildkalendrar från 2015. (Copyright)

 

Men vad ser vi ? Hur är verkligheten beskaffad, och vad är det för krafter som styr Världen idag ?

Vad kan Gnå rapportera, då hon andtruten står inför Frigg, allmodern – som ju skulle firas just den 25 i Blomstermånaden ?

I EU-parlamentet har en kvinnlig Vänsterpartist vid namn Yusra Imsheiel, attackerat de såkallade ”kristdemokraternas” halvrumänska, Alice Teodorescu Måwe. Båda dessa vuxna kvinnor sägs vara EU-parlamentariker, och tillåts representera Sverige som nation i Bryssel – men oavsett om Vänsterattacken nu skedde i Parlamentets ämbetslokaler eller ute på gatan, vägrar Kommunistpartiet offentliggöra den film, som Imsheiel tagit med kamera i högsta hugg, innan hon överföll den Monoteistiska Rumänskan. Imsheiels koppling till Sverige verkar högst oklar – ”Hamas” anhängare som hon ju är – och ”Politisk Sekreterare” till Jonas Sjöstedt, före detta partiledare i samma ”Eurokommunistiska” parti.

Vad månde moder Frigg säga i sin himmel om sådana kvinnor – eller ”parlamentariker” som de påstår att de skulle vara ?

 

Bildkälla: LinkedIN, public domain

Imsheiel påstår dessutom att Teodorescu skulle ha ”misshandlat” henne, eftersom hon fått några enstaka rivsår på sin arm (ja, arga kattor får ofta rivet skinn, säger det svenska ordspråket ). EU-parlamentets säkerhetsavdelning påstås också ha utrett det hela, och den sorts klockren idioti som dessa såkallade ”Svenskor” ställt till med, medan de skämmer ut hela vår nation.

Det fanns en gång en Ordförande och Partiledare i Vänsterpartiet som hette C H Hermansson, men han dog redan 2016 – och han sa på sin tid som såhär: ”NÅGON DJÄVLA ORDNING FÅR DET VARA I ETT PARTI !”

”NÅGON DJÄVLA ORDNING FÅR DET VARA, OCKSÅ I ETT EU-PARLAMENT” Säger nu ”Hedniska Tankars” samfällda redaktion om tre medlemmar. För övrigt kan vi för dagen endast citera Magnus Erikssons landslag och dess konungabalk, som var gällande lag i Sverige under flera sekel. ”Konungen skall styra landet med inländska män och inte med utländska”. Uppenbarligen lever vi i en kärring-stat, där Politik får föras med de allra löjligaste och simplaste medel, på ett sätt som inte gagnar någon svensk medborgare eller person i hela Världen överhuvudtaget.  Nooshi Dadgostar, andra generatioens Iranska  född i Ängelholm, Skåne och nuvarande partilederska för samma Eurokommunistiska parti som vi redan nämnt, ingriper trots EU-parlamentets rapport inte alls emot Imsheiel och hennes fasoner – utan tolererar alltsammans – enligt vad media uppger. Kanhända vill Dadgostar också vänta och se – vilket är henne förlåtet – hastiga beslut är sällan de rätta – men likväl- Hur är detta ens möjligt bland ”vuxna människor” ?

Aktivism i all ära, men båda dessa ”damer” torde väl inse, att dessa pinsamma försök att ”föra politik” med sådana medel på EU-nivå inte fungerar… Barnungar och Thunbergeri, full lekstuga hos Trump och Påven ?

Återigen frågar vi – skall personer som dessa alls representera Sverige inför hela EU, och i så fall varför ?

 

Kärring-staten… Känner ni till den ? Satiriska pamletter har skrivits, men dessvärre har innehållet i dem blivit ”woke” verklighet…

Fallet är inte alls unikt. Vi kan studera händelseförloppet kring journalisten Katerina Janouch, ursprungligen Kateřina Janouchová, född 22 februari 1964 i Prag, Tjeckoslovakien – där hennes far var kärnfysiker, men uteslöts ur Kommunistpartiet, eftersom den totalitära regimen ogillade honom. Familjen utvandrade till Sverige och Katerina växte upp i Täby – innan hon började sin författarkarriär var hon Sexualrådgiverska, vilket ju kan noteras såhär i Frejas månad.

Sedermera blev hon skribent i den påstått liberala tidningen Göteborgs-Posten, men så – år 2022 – hände något. Hon hade skrivit en artikel om sakförhållanden i Tierps kommun, norra Uppland, där en mycket egendomlig politisk regim kommit till makten, och härjade både inom Socialförvaltningen och i kommunens skolor. Saken var den, att den 9-åriga flickan i familjen Roteliuc – kanhända från Balkan – tvångsmässigt hade beordrats skriva ”Jag tillhör islam, Jag ber i Moskén, Jag läser Koranen” och så vidare och så vidare – och om 9-åringarna inte gjorde detta, utsattes de för straff, kvarsittning och repressalier från hela lärarkåren inklusive skolans rektor – som förstås gjorde sig oanträffbar. Nu råkade Katerina Janouch nämna dessa pjoskpedagoger och kvarlevor från 1970-talets Kulturmarxistiska skola vid namn – och genast stämde man henne för Grovt Förtal – vilket en Svensk Tingsrätt också dömde henne för, i vad som helt uppenbart var en politisk dom.

Såhär gick det till i Söderfors Bruk anno 2022. Svenska barn skulle Tvångsässigt bekänna sig till Islam i egenhändigt skrivna uppsatser… och de var för dumma för att infoga ordet ”inte” i varje mening som Kärring-Statens företrädare dikterade för dem…

 

Därefter påstod man lögnaktigt i så gott som alla media att Katerina Janouch skulle vara rasist, och till på köpet ”Höger-extremist” när hon i själva verket var realist, liksom de flesta av hennes landsmän – Tjeckerna…  Finns det för övrigt några ”kristdemokrater” – nu när vi redan tagit upp en viss halvrumänska ? Kristendomen är INTE en Demokratisk lära – eftersom den bara tillåter en enda Gud – den är ett Totalitärt system – lika totalitär som Islam, eller för den delen Kommunistiska Stater, samt därmed jämförbara regimer av Anno Dazumal från Centraleuropa. Vi behöver kanske för tillfället inte orda så mycket mer om dem, eftersom Statstelevisionen SVT ihållande matar oss med förment ”objektiva” skildringar av Andra Världskriget, mer än 80 år i efterhand. Det är nog tveksamt om de senaste SVT produktionerna egentligen tillför såvärst mycket, när de hela tiden hålls på ren lekskole-nivå, och har en pedagogik, underhaltigare än den i Tierp.


Exemplen kan mångfaldigas. Låt oss hålla oss till Tierp – förutsatt att ”Gnå” kanske flugit förbi just där... Vi har redan flera gånger tagit upp det kuriösa fallet med Tramspojken Tyr – som han lär kallas – och hans moder, som tydligen vill ha en dotter, och vägrar acceptera det faktum att sonen, som egentligen heter något helt annat; faktiskt är född till man. Sedan 2020 ungefär har de fört ett helt meningslöst privatkrig emot Sjukvårdsförvaltningen i Uppsala Län, och påstått att denne 12-åring omedelbart skall undergå ”könsbekräftande underlivs-kirurgi” och extremt dyra och irreversibla hormon-behandlingar av tveksamt medicinskt värde. Visst – vi kanske inte skall ta upp fler ”enskilda fall” – sådant lär ju inte vara ”publicistisk god sed” enligt vårt ”Journalistförbund” – men hur länge tror diverse ”könsförvirrade” mödrar i Tierp att de kan hålla på med de här absurditeterna, som vårt samhälle inte har råd med,och helt uppenbart inte längre kan finansiera med skattemedel ?

Hur länge ?

I Söndagens nummer av ”Upsala Nya Tidning” – 25 Maj 2025 – berättas återigen om ett beklagansvärt och mycket, mycket tragiskt fall – från just Tierp. Kanske borde vi inte kommentera just det ”enskilda fallet” – men nu har det som påstås vara seriösa tidningsmedia i Svitjods Sökkvabäck och Sorgedalar redan gjort det…

Det gäller en sk ”multifunktionshandikappad” kvinna vid namn ”Smilla Kjetselberg” vars mor – Emma Lindquist – kanhända namngav sin dotter efter en usel dansk roman. Varför dottern – nyss avliden på ett såkallat ”LSS-boende” vid 22 års ålder, sedan hon för 30-40 minuter lämnats utan tillsyn av en enstaka ”vårdare”, står under utredning hos IVO för närvarande. ”Kjetselberg” – vars namn låter snudd på outtalbart även för ”normalbegåvade” personer var nämligen förståndshandikappad, autistisk och dessutom svårt epileptisk sedan födseln, men fick ingen hjälp av ”vårdaren” – eller ”vårdarinnan”. Vad kan det vara för slags personal som finns på LSS-boendena i Tierp med omnejd ? Varifrån kommer de, vilka språk talar de – och kunde ”Kjetselberg” ens förstå dem – hennes mor säger ju att det var ett mycket svårt beslut att överlämna dottern i LSS-boendets händer, men dottern var sannolikt hjärndöd vid ankomsten till Akademiska Sjukhuset i Uppsala, får vi veta – och så stängdes de livsuppehållande åtgärderna av – samma Januaridag då detta inträffade. ”Rutiner frångicks” säger UNT, och det blir alltså en såkallad ”Lex Maria” anmälan, kristligt nog – ja kristligt nog. Vi får väl se om någon ens kan ”ställas till svars” så småningom – eller om berörda politiker vill ta sitt ansvar…

Så går det till i Tierp, nuförtiden. Men Emma Lindquist får aldrig sin dotter tillbaka, efter vad som hände en Januaridag i år. Nu skall det sjungas psalmer och Astrid Lindgren, och vi får väl ändå hoppas att detta lugnar de anhöriga, samt ger lindring i detta ”Bullerby-land” där människor verkar ha svårt att begripa sig på den mänskliga tillvaron, såsom den faktiskt ser ut – 2025 – för detta är inte 1985 eller något liknande årtal.

Som sakföreträdare påpekat, är det inte en ”mänsklig rättighet” att några personer i något land hela tiden skall ha världens bästa sjukvård – för detta har nämligen aldrig någonsin stått i den ”Oföränderliga” deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, som en viss amerikanska vid namn Eleanor Rooseveldt gav upphov till. Enligt Deklarationen är det nämigen så, att ”alla” ska ha samma ”normalstandard” till sjukvård i den stat där de befinner sig för tillfället – men befinner man sig i Gaza, ja då befinner man sig alltså i det sjukvårdssystem som för tillfället kan uppbringas där – och det är samma sak i Kiev – eller för den delen Tierp…

Något ”lika värde” har heller aldrig funnits i dessa berömda FN-deklarationer – för det är bara en stor, fet ”Såsial-demokratisk” lögn – som vi alla tvångsmatats med – och fått höra till leda… Lika grundläggande rättigheter, i den mån individerna kan utnyttja dem – ja – det finns – men det är ungefär allt- och tråkigt nog en stor skillnad. Vi kan önska att någon kunde förklara detta för människorna i Tierp, men ingen Katerina Janouch, sedermera verksam inom partiet ”Medborgerlig Samling” (ett liberalt, men systemkritiskt och ännu oprövat politiskt parti) kan tyvärr uppenbara sig, likt någotslags rådgiverska – ens för stackars Emma Lindquist.

Låt oss så gå till den såkallade ”Tilläggs-Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” som finns att ladda ned från Vår Regerings Hemsida, och som funnits där sedan 2012. 

På sidan 122 står det – tråkigt nog, tråkigt nog kära medborgare och medborgarinnor – att det definitionsmässigt krävs ”skälig anpassning” som inte innebär  ”en oproportionerlig eller omotiverad börda” för sjukvårdssystemet och de ansvariga i det land, där ”rättigheterna” ska tillämpas – precis som vad gäller alla andra ”Världsmedborgare” eller människor i och för sig – när det gäller ”vanlig sjukvård”.

Så ÄR det – de facto – även om det inte är någon ”trevlig” eller ens ”underhållade” läsning, ens på ”Mors Dag” – men fakta är dessvärre fakta, likförbannat…

Bara så att ni vet…

Frigg, Gnå (stående), Fulla (sittande) och Hlin i bakgrunden enligt Carl Emil Doeppler, 1882…

Gnå vacklar ur Hovvarpners sadel. Hon är trött, trött, ja intill döden trött och ledsen efter sin ritt genom alltet och genom Midgårds dalar. Med stelfrusen hand lämnar hon fram sin rapport till Frigg – och hon förtiger ingenting, ändrar ingenting utan säger sanningen – och vad som är rena fakta. Fulla sitter tyst med sitt smyckeskrin vid Friggs fötter – hon är ju Friggs ”Aeskimö” som i en ask – av askträ – bevarar allt det, som inte kan sägas eller yppas. Kanske står Hlin – Linberederskan – ännu bakom Friggs tron i Fensalars sumpmarker – idog i sitt arbete, i kraft av att hon framställer det lintyg som ska bindas om sår, och som lenar och lindrar.

Gnå har gjort sin plikt, idag som i alla dagar.

Hon vänder om, går förbi Hovvarpners stall – hur vi nu ska tänka oss att det må se ut – och Fulla följer henne i fjäten. Fulla säger inget, hon tiger som alltid – men lägger handen på Gnås axel och för henne säkert men varligt emot badstugan.

Beröringen med de dödliga äcklar Gnå. Hon kräks nästan, spottar i gräset, en stor gul loska av vad som kanske är slem, eller blod.

Midgårds Barn förstår inte sitt eget bästa, men de kvinnor som finns där – i det som skulle vara Svitjod – är de värsta, fulaste och mest frånstötande av dem alla – för de är  väldigt dåliga mödrar.

Kärringstaten och Mobben härskar därnere, och i andra länder och riken är det knappast bättre ställt. Fortsätter detta, är Ragnarök snart här.

Fulla stänger badtugans dörr, varligt – tyst – och går därifrån, fortfarande utan ett enda ord, för i det hinsides är ord onödiga.

Gnå kränger av sig kläder, rustning, hjälm, alltsammans. Någonstans ifrån hörs en sång, kanhända från Brages och Iduns salar – men hon vill inte höra den. Hon sitter tyst – och tvår sig, renar sig i badstugans mörker tills nästa dag, och så nästa…

 

Denna sång är lika aktuell nu som för 40 år sedan. Monoteisterna lär sig aldrig…

 

 

Profilbild för Okänd

En Friggs Fredag i Thule ?

av

You raise up your head and you ask, ”Is this where it is?”And somebody points to you and says, ”It’s his”And you say, ”What’s mine?” and somebody else says, ”Well, what is?”

— —

… You have many contacts among the lumberjacksTo get you facts when someone attacks your imaginationBut nobody has any respect, anyway they already expect you to all give a checkTo tax-deductible charity organizations
But something is happening here and you don’t know what it isDo you, Mr. Vance ?

– Aningen fritt efter Bob Dylan, ”Ballad of a Thin Man” 1965

Thule-basen på Grönland, numera omdöpt till Pitufik Space Base, har fått besök av USA:s Vice President Jack Vance och hans indiska hustru Usha denna Friggs Fredag. ”Usch!” säger Hedniska Tankar inför hela arrangemanget, trots att Ushas en gång var en Hednisk och Hinduisk gudinna, som representerade gryningen. Kanske är det värt att komma ihåg, denna Friggs Fredag. Hon var till och med dotter till den Dyaus Pitar eller Fader Himmel, som hos oss blev Tyr eller Ziu, och som var en gud för rättvisan.

Men någon rättvisa finns inte i dagens USA, inte heller i detta Vicepresidentpars handlande. Deras stora såkallade ”charmoffensiv” med motorcades, bilkaravaner och resor i hundspann genom Nuuk – som Grönland huvudstad nu benämns – har fått ställas in, och de är knappast välkomna på ön överhuvudtaget, vilket knappast är att förvåna sig över. Reaktioner från alla former av media i Sverige, Danmark och Hela Europa över har denna dag varit ensidigt negativa, och frånsett att en ny handelsvänlig regering idag tillträtt på ön, finns få ljuspunkter – låt vara att det varit vårdagjämning och slut på vinterns mörker även i Arktis.

SVT – den svenska statstelevisionen – är försiktigt optimistisk, och det finns det kanske skäl till att vara. USA har skurit ned sin militära närvaro från 6000 till drygt 150 personer i Thule, men den dåre som har makten i Washington DC gormar tydligen vidare om att Kina har tagit över Panama-kanalen, och blir alltmer bisarr och verklighetsfrämmande i sina uttalanden. Kanske bäst att herrskapet Vance, JD och Usha ersätter honom så fort som möjligt, för hela Midgårds skull ?

En gång spann Frigg själv molntottar på himlen, sades det, medan Nornorna spann ödets trådar. I Cassiopeja, en stjärnbild som syns på norra halvklotet under sommaren, hade Frigg sin boning.

Vi vill påminna er alla om vad Hedniska Tankars redaktion skrivit om Grönlandsfrågan, tidigare i år.

Veten i än, eller Vad ?

Målning av Helen Stratton, tidigt 1900-tal

Profilbild för Okänd

En Friggs Fredag, med GNÅ… och GNA 3

av

”Hedniska Tankars” trogna läsare vet nog – detta onådens och krigens år 2025 – att Fredagarna i Västnorden var tillägnade Frigg, medan de i Östnorden och på den Europeiska kontinenten tillhörde Freja. 31 Januari 2025 – omedelbart före Goe eller Göje månad, som tillhör Diserna – avslöjades det av SVT – Sveriges Statstelevision – att Sverige nu lyckats skjuta upp sin första militära spaningssatellit GNA-3 – som döpte efter Asynjan Gnå – en av Friggs främsta tjänarinnor – i en cirkumpolär bana.

Bildkälla: Försvarmakten

Oförskämda reportrar har ställt sedvanliga frågor i ”skjutjärns-stil” till ansvariga Ministrar, liksom bara för att provocera – vilket är fullkomligt onödigt, och ett Trumpsk inslag i nyhetsförmedlingen som inte har där att göra. GNA-3 steg utanför Midgård och vår hemplanets atmosfär från Kalifornien – men skulle lika gärna kunnat ha färdats från Esrange i Lappland. Hittills tvingas vårt land att dela kapacitet till detta slags färder med andra NATO-länder, vilket är ett nödvändigt inslag i vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik, som vi inte kan undvara i den tid och den värld som är vår. Andra Hedniska skribenter, som Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” som omfattar en annan politisk hållning, må gärna ursäkta – men sakernas tillstånd är nu en gång som de är.

Man ska inte tro vad E-mer-i-Thursen Lars Lönnroth – professorn från Göteborgsuniversitetet – svamlar på svenska utgåvan av Wikipedia, eller vad katoliker som Rudolf Simek och andra kristna tolkare har påstått om Gnå. De är inte vittnesgilla, inte objektiva-  lika lite som Lönnroth själv. När det i Gylfaginnings 35:e kapitel, står att Vanir nokkvorir sá reið hennar í loptinu. Þá mælti einn så betyder ordet ”sá” eller ”såg” knappast någonting – för ”nokkvörir” innebar att Gnå – budbärerskan – varom mycket redan skrivits i denna blogg – knappast kunde skymtas av några jordbundna Vaner. ”Nökkvi” i dativform betyder ”knappast” på Isländska, så Gnås flykt på hästen Hovvarpner – näst snabbast av alla hästar – kunde bara anas eller svagt förmärkas, men aldrig ses…

För övrigt mälte Gnå själv till den okände, som varselblev henne från ett grönt vårlandskap – kanske i Mälardalen – där fälten nu faktiskt står gröna, just för dagen – att:

Hon segir:

“Ne ek flýg
þó ek fer
ok at lopti líðk
á Hófvarfni
þeim er Hamskerpir
gat við Garðrofu.”

Nej – Gnå ”flyger” inte, eftersom det i Världsalltet inte finns någon luft att flyga igenom, mycket riktigt, men hon löper likväl på Hovvarpners rygg, som Hamskerpe fick med Gårdrova – för allt skiftar hamn och byts om – likt texterna på Norska Wikipedia, där man redigerat bort den upplysningen att när något ”Gnaar” på vissa dialekter på Vestlandet i Norge, innebär det en skiftning i vädret, en hastig vindkantring – en molnfront som kan båda oväder eller solsken, allteftersom – en ny början – kanhända.

GNÅ – Friggs budbärerska – som hon en gång gestaltades i en av Samfundet Särimners Hedniska bildkalendrar, år 2016

Och sålunda skrider GNA-3 obeväpnad, ett vakande öga i skyn över oss alla. Hon kan inte urskilja händelserna vid den kalla floden Potomac i Washington DC, där nära 60 människoliv gått till spillo. Hon kan inte upplysa oss om tillståndet i östra Kongo, strax nära Rwanda, där staden Goma fallit och nära nog folkmord och krig råder mellan Huttuer och Tutsier. Alla dessa händelser och platser är budbärerskan fjärran, men kanske varslar hon ändå om bättre tider för jordens stammar och folk.

Vi ser henne återvända till Frigg och Fulla, Friggs ”Aeskimöy” som i sitt smyckeskrin bevarar alla hemligheter, allt som borde döljas för Världens barn och de dödligas ögon. Låt oss fortsätta vara vaksamma, aldrig överdriva, aldrig Trumpskt vanställa eller ljuga om ett budskap, eller vad som försports och förmedlats. Never point too many fingers, as each index finger pointed, might mean four fingers pointing the other way. Kollisionen mellan Helikoptern och Trafikflygplanet ovan Potomac är långtifrån färdigutredd, de dödas kroppar lyfts långsamt ur den iskalla floden, lika stilla som Dnjepr eller Borysthenes – en flod som också är avsevärt kallare än sin omgivning – och som ännu flyter genom Ukrainas slätter, som vi också besökt. Där har vi rötter, fränder, växandets Vaner – som ännu längtar efter frid, ja Frodefred.

Bildkälla: AP (Associated Press.1 February 2025)

 

The river flows to the sea
Whereever that river goes that’s where I want to be
Flow river flow, let your waters wash down….

Så säger en gammal amerikansk sång av ”Fairport Convention” i en film betitlad ”Easy Rider” från år 1969, enligt vår nuvarande västerländska tideräkning. Gnås ritt genom Världsalltet må tyckas lätt, ja ljudlös, ytterst fjärran – men det är bara skenbart – för kanhända ryttarinnan sörjer – liksom jag själv. Hon finns vid min sida, helt nära invid – och rör sig också över fjärran hav, fram och åter. Hon finns i oss alla, och varför skulle också inte en kubisk satellit, åter en mänsklig konstskapelse kunna benämnas med namnet ”hon” – nu när skepp, båtar och även flygplan kan betecknas så ?

 

 

Profilbild för Okänd

Ett HEDNISKT HUSHÅLLSTIPS på en FRIGGS FREDAG

av

Som bekant tillhörde alltid Fredagarna gudinnan Frigg i Västnorden – och hon var hemmets och härdens gudinna, Valhalls husfru och Odens rätta maka. Det var bara i Östnorden, och på den Europeiska kontinenten, som man hyllade Freja så gott som varje fredag istället – och man skall INTE blanda ihop dessa helt olika gudinnor till en, därför att de representerar kvinnor i helt olika åldrar, har helt olika funktioner och helt olika utseenden. Vi befinner oss ännu i medio av Thorre månad, och verkligt Asatroende som vi är – och inte falska ”New Age” personer, aningslösa och fördummade ”Multikulturalister” eller anhängare av någon fake ”forn sed” så håller vi hårt på vett och sans i vårt Hedniska Hushåll – precis som själva Frigg…

ÄPPELVIN kan ALLA svenskor och svenskar göra av RÅ-MUST – och vad den Nordiska NATUREN ger oss…

De av våra läsare och läsarinnor (nej, något tredje gives fortfarande INTE !) som i tid har förberett sig för en vinter och varit kloka och förutseende att samla in färska äpplen förra hösten – de trivs och växer väldigt bra i vårt land vet säkert, att det finns många musterier i landet nuförtiden – men att pastörisera sin must är bara dyrt och onödigt. Man behöver inte heller importera äpplen från Saudi-Arabien eller Nya Zeeland, utan kan plocka dem i varje stadsträdgård, villakvarter och ute på landet – ja nästan överallt – i de mest urbana av miljöer.

Under en normal svensk November är det fortfarande ca 4-5 grader Celcius ute om nätterna. Tro inte på de ”Galna Gretornas” halvdebila tjafs om ”ääuubääh…ioughouft Kliimatföääändringar” för det stämmer ändå aldrig. På bronsåldern var det ändå 4-5 grader varmare än nu i Norden, och ändå överlevde våra förfäder utmärkt väl – helt utan någon modern teknik överhuvudtaget – och klimatet har alltid förändrats – inte minst vad avser det sociala klimatet i vårt land, som nuförtiden är inställt på hat, hets och vild personförföljelse emot snart sagt varenda medborgare och medborgarinna, som vill tänka själv och som inte följer Pöbeln, media eller Oklokratin i Media – för svenska media och helavår journalistkår består som vi alla vet av Okloka människor…

Har ni så lite äppelmust, helt opastöriserad – så kan det hända att den börjar jäsa av sig självt – för nuförtiden jäser det också i folkdjupen, och ibland de etniska svenskarna, som blir färre och färre, också i sitt eget land – det enda land de äger och någonsin haft... Alla äpplen har lite vildjäst i sig, nämligen – samt stora mängder socker, vitaminer och användbara, lättsmälta kolhydrater, fria radikaler som gynnar er celluppbyggnad och mycket annat. Under hednisk tid visste man såklart att äpplena tillhörde Idun, och smakade extra gott just om vintrarna.

 

”Medan det jäser” var en bok av Smålänningen Albert Engström… Är han kanske bekant ?

Under Julen, December och Januari däremot är det alltid Minusgrader i vårt land – förr eller senare kommer ett par ordentliga frostnätter – och det krävs bara några dagar för att er spontanjästa äppelmust skall smaka som gott vin, eller ”Äpfelwoi” som man säger i trakten av Frankfurt am Main, där man tillverkat Äppelvin ända sedan före romarna – som införde odlingen av vindruvor till Germanernas länder – även om Vindruvan växte spontant här med – redan under vår bronsålder. Frosten gör slut på jästsvamparnas aktivitet, helt naturligt – och såhär tillverkar man också ”Eiswein” i Tyskland, eller Champagne i franska källarvalv – ifall ni inte visste det.

Har ni er råmust i vanliga plastdunkar, så kan ni nu ta in dem från altanen, vedboden, balkongen eller var ni nu förvarar dem – utomhus eller i en vanlig jordkällare, kanhända. Vildjäst kan vara både över- och underjäst, men oavsett var i era kärl och dunkar den avdödade jästen – som försvann i kylan – nu har samlat sig, kan ni enkelt sila ifrån den genom ett vanligt kaffefilter, till exempel. Har ni en brasa med björkved, elelr lite träkol, så får ni ”aktivt kol” helt naturligt, och kan börja bygga era egna kolfilter i kolonn, och en sådan kolonn kan ni enkelt göra till och med av gamla konservburkar eller glasrör.

Vi i vårt ASATROGNA hushåll har VÅRA GUDOMAR MED OSS och har erhållit IDUNS OCH FRIGGAS VÄLSIGNELSE som ni TYDLIGT kan se på den översta bilden i detta inlägg.

 

Vårt äppelvin smakar alldeles utmärkt, det kan vi försäkra er – och vi behöver inte filtrera det alls, som man gör i Frankfurt Am Main, Sachsenhausen och restarangerna där, belägna intill några större NATO-baser och en av hela Världens största flygplatser. Vi Hedningar från Norden klarar oss utmärkt ändå – som vi gjort i hundratals och tusentals år.

Att tillverka äppelvin på det här viset är INTE OLAGLIGT ens i Svea Rike, där Islams Sharia numera råder, och där myndigheterna vill beskatta och besnatta envar individ. Vi får bara fram en alkoholhalt på 4-5 volymprocent, och för övrigt spär vi ut den färdiga produkten med en del vatten, som ni själva kan se – ur en gammal karaff, av en modell som på sin tid tillhörde de numera illa fungerande statsjärnvägarna, gemenligen benämnda SJ. ” Genau so  kann mann auch machen !”

 

Det SKALL vara ORDNING på Torpet !!

Och vi skall lära er FOLKETS LAG – Fast den ej står att läsa i Bok (fritt citat från Elmer Diktonius)

Vi vill tillägna detta inlägg alla våra bröder och systrar i Samfundet Särimner, men särskilt vår gamle vän ”Mad Mats” från Hässleholm, och BA 01, Bosnien, 1993 – 94. Han finns omnämnd också i bokform – tillsammans med ett fordon som blev utslaget, och som han dåförtiden färdades i. De sista exemplaren av PBV 302 rullar nu i Ukraina, medan vi själva åldrats, och är förhindrade att var med – än så länge – men kanhända kommer andra dagar inom kort, detta år – som benämns 2025.

När vår Mats togs ur den skolan, var det ingen hemma i Såsialdemokratins och Hängbröstvänsterns Sverige som alls brydde sig om honom, och vad han upplevt – mer än vi, förstås. Alkohol är ett farligt gift, om så den görs av äpplen och bränns till sprit eller Calvados, för av sådant kalvar man. Och han var blott ett år yngre än vad vi nu är, då vi var äldrekursare till just honom. Numera – eller senast vi hörde något från vår Broder, som blev en Ratad Tosse i Ratatosks domäner – så var han spelutvecklare, och sysselsatte sig med programmering och strategi ute på den fria marknaden, som det så vackert heter. Människorna har sin öden, liksom böckerna ”Habent sua fata libelli” sade man under romersk tid – om böcker – och ”Sie können uns gern Haben !” betyder något helt annat på modern tyska – ifall någon av er därute nu behärskar något annat språk än engelska och svenska, förstås..

Vi avslutar denna vackra fredag med en sång, utgjord av Skånsk Zydeco från år 1990  med ”Mange Magnet” (som varit slöjdlärare) och bandet Joddla med Siv som faktiskt INTE är officiellt upplöst.

Ty SÄRIMNER lever evinnerligen, och kan icke tystas – sannerligen sannerligen säger vi eder detta, ack ni HEDNA och LUDNA

Profilbild för Okänd

Mörk Midvinter med Frigg, Fulla och Gnå…

av

Hedniska Tankars redaktion består som bekant av tre personer, och nu är det dess äldsta kvinnliga medlem, som ser ut från vårt elektroniska Hlidskjalf, där vi kan se alla varelser i Midgård, stora som små. Valaskjalf heter den hall i Asgård, som ligger nära Valhall, och där Hlidskjalfs utsiktstorn står. Många, som kallar sig Asatroende är så ovisa, att de inte ens förmår att skilja dessa gudaboningar åt.

Mycket hotar Midgårds goda makter, särskilt i år, 2024 enligt nutida tideräkning. Nyss har vi hyllat Freja i hennes gestalt av Lussi eller Ljusi, det eviga ljuset som lyser i kristendomens och islams mörker, som omger oss allt tätare och tätare. Men i Midvinterns mörker finns också drottning Frigg, Valhalls härskarinna och rätta husfru. Frigg bor i Fensalar, i sin tur en del av Glansheim – eller Gladsheim den femte av tolv gudaboningarna enligt Grimnesmál, där också själva Valhall och Valaskjalf ligger. Allt detta är olika hallar och byggnader, var och ett på sitt gårdstun, men det har de okunniga människorna i nutid inte förstått.

Enbart Frigg, som känner alla hemligheter hos sin make Oden, kan lära människorna hur det verkligen förhåller sig. Hon talar sällan, och avbildas ofta som en kvinna med långt mörkt hår – för hon är själva natten och ödet. Himladrottningen, som nattetid spinner molnen på himlen på den stjärnbild som grekerna kallade Cassiopeia, men som Nordborna kallade Friggerocken. Glöm allt falskt vetande, glöm allt som står på svenska Wikipedia. ”Friggerocken” är inte detsamma som Orions Bälte, även om man i sen tid trott det i Västergötland.

Omkring Frigg finns tolv mindre Asynjor, liksom det finns tolv gudaboningar och stjärnbilder i det som kallades djurkretsen eller zodiaken på himlen. Nordborna visste allt detta sedan den fjärran bronsålder, då djurkretsens bilder skapades, långt söderut. Freja har sina nio tärnor på Lövjoberget, men till och med den mest trögtänkte av alla svenska akademiker, den falske som Rotar i Lönn har åtminstone upptäckt, att Asynjorna har sina egna boningar, liksom deras män har sina.

Frigg är Moder Natt, som en viss Herr Vonnegut skrev om, i tider som påtagligt liknar våra egna. Frigg är Nut, Nyx, natten – Natthimlen över oss alla. Den svenske nobelpristagaren Pär Lagerkvist beskrev henne i ”Aftonland” – hans allra sista diktsamling. Han var skald, och därför kunde han – utanför kristendomens tvångströja – till sist inse vad Frigg i själva verket är – eftersom han lämnade allt kristet bakom sig till sist. Allt detta vet Frigg själv redan, hon som i Fensalar sörjer sina söner Balder och Höder, fullmåne och månen i mörkaste nedan.

 

Waldemar Lorentzon Kosmisk moder, 1935

Främst av de tolv systrarna är Fulla och Gnå. Fulla, Friggs Aeskimöy – bär en ask eller ett skrin med alla de smycken som Lagerkvist nämnde, och som Oden själv gett henne, den gud – Spjutguden och ingen annan – som Lagerkvist till sist hyllade, i dikt efter dikt. Ingen av de litteraturhistoriker som lever i vårt land har ens märkt det, så förblindade och förstörda av all Monoteism som de fortfarande är och har varit. Men Hedendomens kvinnor vet bättre, och ser klarare.

Fulla bär Friggs hemligheter inom sig, liksom Frigg bär Odens, och vetskapen om att Oden skall dö vid Ragnarök, och en gång skiljas ifrån sin maka. Allt detta vet hon, allt detta finns i hennes medvetande hela tiden – liksom vetskapen om vad för sorts land eller rättare sagt stinkande avträdeshus, Svitjod till sist har blivit. Därför sörjer Fulla värre än Frigg, och därför vill hon inte tala, ingenting förråda och ingenting säga om den framtid, som kanske snart kommer.

Men vid Friggs andra sida står Gnå, budbärerskan. Gnå rider på Hovvarpner, den näst snabbaste av alla varelser, näst Sleipner. Hon är osynlig för vanerna, och tillhör Valkyriorna – fredliga väsen kan överhuvudtaget inte se henne, där hon för Friggs dolda budskap till de visaste av kvinnor, och de som kan sejdandets konst. Gnå talar, vakar och handlar. Hon för fram allt som Frigg har sagt, ord för ord, och ändrar aldrig budskapet eller dess mening, trogen in i det sista, flygande, farande, snabbare än Odens korpar – och vad hon sett av Midgård och vår avskyvärda tid, låter nu höra sig. Gnå skall nu förtälja allt, likt en gift kvinnas Hedniska Tanke. Och hon Gnor, så att svetten lackar…

Frigg, Fulla (hennes förtrogna och Aeskimoy) till vänster, och Gnå till höger

Fulla möter henne framför Fensalar. Gnå vacklar av sin häst, trött, trött och ledsen intill döden.  Fulla säger inget, hon tiger, sin vana trogen – men hon lägger sin hand på Gnås självande axel, medan Hovvarpner fortsätter stampa, på hästars vis. Sakta vandrar hästen bort i mörkret. Han vet, var stallarna i Fensalar ligger, och att han får bli ryktad och omskött därborta.

För Gnå är det värre. Hon har sett syner, hon trodde att hon skulle få slippa att någonsin se. Kvinnor från fjärran land – som skött våra sjuka – mördas i Svitjods sorgedalar, gamla och nya vansinnesdåd, skändningar – inte ens de äldsta kvinnorna går säkra. Och i Särkland  härskar orättvisan, även om man inte hunnit införa alla de nya lagarna där än – i det som en gång var Persien, kan kvinnor inte ens gå klädda som de vill.

Gnå skälver och skakar, men det är inte bara av sorg, utan av vrede och harm. Hon knyter nävarna, går rakryggad över gårdstunet, svettig, lortig av beröringen med de dödliga, men ändå vid liv – för hon är trots allt odödlig, ännu Valkyria – och Frigg skall få veta, hur det står till med kvinnofriden i Världen.

Om blott några dagar är det Midvinter, och Midvinterblot, i gudavärlden såsom i människovärlden. Allt hänger samman. Fulla, den tysta systern går smygande, försiktigt, fjäderlätt vid Gnås sida – och visar henne på en sidodörr. Gnå hejdar sig, tvekar – det är ju dörren till badstugan, bastun. Hon ska få bada, tvätta av sig allt det onda – Frigg kan vänta – det vet hon ju – och Fulla har rätt.

Fulla försvinner i mörkret, runt en husknut – in i Fensalars stora hall. Runt om breder frusna sankmarker ut sig, för Fensalar ligger låglänt. ”The Fens” säger människorna, västerut. Och i Syrien och andra delar av Särkland, är själva ordet ”Fulla” namnet på en blomma, ja en jasmin. Gnå ler för sig själv, medan hon hänger av sig bälte, svärd, brynja – ja allt hon äger, allt hon är iförd. Hon känner inte Fulla mer än till namnet – så olika är de två – men denna Midvinter, när mörkret är som störst, sitter Gnå ensam i sin badstuga.

Hon minns så mycket, som hon sett hos de dödliga. Naken sitter hon i den ångande värmen, i jasmindoften – för i gudavärlden blir hugen, tankarna alltid till verklighet, och om man inte passar sig – även känslorna, Hamnen, Hamingjan – som kan visa sig som varg, vildsvin, orm och tusen andra vilda väsen. Gnå skjuter bort just den Hedniska Tanken ur sitt sinne, de enda ormar som finns i bastun är några förstulna rökslingor från ett tjärbloss, en pärta – som sitter i en hållare på väggen.

”Kanske finns det ändå hopp” säger Gnå, för alla och till ingen.

Ute är allt fruset, det är som om själva tiden hejdar sitt lopp. Gnå är ung ännu, för evigt ogift – utan man, utan barn – som den valkyria hon är – men ser, ser och varseblir hela tiden. Hon behöver inte den sortens närhet som människor ibland kan finna, för som odödlig är hon bortom allt det – men hon har ändå tankeförmåga, kärlek.

Hon kommer ihåg sånger, musik, ja strängaspel – som människorna har i Midgård – och kan – i tankarna -höra Parastoo Ahmadi sjunga. De arresterade henne för brott emot de Iranska Mullornas klädlagar, redan innan lagen ens hade trätt i kraft. De hotar henne och miljontals kvinnor i Iran med ”behandlingskliniker” om de inte böjer sig, böjer sig inför den falske Allah. Två av Parastoos musiker arresterades med henne – 4 dagar har förflutit – och Gnå har fått vetskap om det – liksom en hel värld. Var finns rättvisan för människorna i Nowshahr, vid Kaspiska Havets södra kust ? 

Dit kom också Väringar och Vikingar en gång, vilket står att läsa i 800-900 talets krönikor…

Kvinna – Liv – Frihet ropar Gnå – i den mörka Midvinternatten…

 

Profilbild för Okänd

Om DN, Hizbollah, Kunskapen, Förtroendet och dess motsatser… Män och Kvinnor, Natt som Dag

av

”Flitigt läsa gör dig klok
– Därför – Läs varenda bok !”

  • Citat av Axel Wallengren, Alias ”Falstaff, Fakir” (1865-1896)

I den vecka som gick – och även annars – har delar av den Hedniska Bloggosfären i Sverige gått hårt åt tidningar med namnet ”Bonnier” och kanske är det inte bara böcker som behöver läsas, utan vi måste hålla oss med vår egen Pressbevakning också…. Men hur hinna läsa allt som sägs, ens på vårt eget språk – som inte tillhör de större i Världen ? Vi Hedningar bär inga biskopsmitror – för de vore direkt missklädande i tider som dessa. Vi må uppträda i slokhatt eller plagg av ylle, genomvåta av höstens regn i det snart vintriga land som är vårt.

Här hos ”Hedniska Tankar” har vi kallat Bonnier-tidningen DN för ”låtsas-liberal” och även annars varit råa, oborstade och fräcka mot vad som en gång varit landets andra största morgontidning, men som numera är ett slags småtrevlig familjetidskrift för den nuvarande politiska oppositionen i vårt land, medan vi i många avseenden tenderar att vara Regeringstrogna… Är detta en självmotsägelse ? Minns att Henoteister, Agnostiker och tvivlare alltid funnits, även om vi inte rakt ut vill sälla oss till de rena Ateisterna, men däremot Humanisterna…

På kultursidorna i DN skriver ingen mindre än Isobel Hadley-Kamptz – en kvinna med ett  ovanligt tillkrånglat namn – om Hizbollah i Libanon, och det är mycket tydligt att hon också fått våra ”Hedniska Tankar” i huvudet. Det står klart att det är bland dessa kultursidor vi hör hemma, nu när Bokmässan i Göteborg fortfarande pågår, men vad ligger i ett namn, eller i den ”bildbyline” som i pappersupplagan av Tidningen avbildar denna spolformade ”Isobel” i helfigur, men i digital form bara visar ett ansikte…?  Vi Odensmän är ofta enögda, och ett lätt skönjbart Mensur-ärr, som tillkom redan i tonåren, då vi höll på att förlora höger öga, vanpryder ännu vårt anlete, som inte är bildskönt precis. Vårt ”litso” – för att tala ryska – stelnar i en trött grimas, ett grisliknande tryne kanhända, förvridet av smärta ena sekunden, flinande som en fåne i nästa. Vi har mött brandmän, som fått ansiktet sönderbränt i diskoteksbränder i Göteborg på vår väg genom livet, minns kristna ledarskribenter på DN, som ”samarbetade” med ett eller annat folkbildningsförbund – och vars ansikten bar spår av skador och hårda duster som utkämpats, mycket värre än våra egna – men ”bildsköna” kan vi knappast kallas, för vi ser verkligen inte mycket ut för Världen.

 

Gamle Sidhatt, vandrare med tusen namn ? Finns det plats för dig, ännu en Friggs Fräcka Fredag ? Vem förblir din hustru ??

 

Vi föredrar att vara okända, i det höstens mörker som kommer. Det är nämligen säkrast så i dagens värld, säkrast så för de som ännu vill leva och överleva. Minns ni Beiruts exploderande Mobiltelefoner ? Var det enbart staten Israel som skulle vara den skyldiga parten, när den stormakt, som har kraft nog att utföra sådana illdåd, snarast finns att söka Österut, och då syftar vi inte på Kina..

”Isobel” – för att återvända till henne – är inte svept i Sobel, precis, men låter just nu gäll, skriande för högsta decibel – men det är VÅRT budskap hon ropar ut. Hennes namn är taget, långsökt, lika långt bortom all ära och redlighet som någonsin ”Think Pinks” iranska företräderska, den arma människa vi önskade väl, så sent som igår. Vi tänker på skollärare Chronskough i all sin dumdryghet, eller Alf Henrikssons Småländska par i en gammal bortglömd dikt – de som skulle heta Nebukadnessar och Oiliohonna, men som hemma vid köksbordet var tvingade att kalla varann för ”Sebbe” respektive ”Oh”. Fru Hadleys namn är minst lika långsökt, men hennes fall är ännu mera beklagansvärt i all sin falskhet, eftersom vi har stark anledning att misstänka att hon tagit sig namnet själv, och inte tvingats på det av obegåvade föräldrar, som velat förkväva ett stackars barn, redan från allra första början. Till och med DN-skribenter som Stina Oskarsson eller Fredrik Strage – gamla DN-medarbetare båda två – är i så fall lite ärligare, redligare och mera trogna sitt ursprung, då de är sig själva, inte försöker låtsas vara något de inte är, inte kan vara och aldrig har varit. Och ändå är hon del av ett större arv. Kanhända heter arvet ”Europa”…

 

Genom sekler bar de kulturen och humaniteten, också när lemmar och ansikten gått förlorade på grund av kristna och muslimers krig.

”Hedniska Tankar” skrivs av inte mindre än fyra personer, som alla delar samma webbsida – ifall någon nu ens vill eller måste veta. Hadley-Kampz förblir ett slags ”kulturtant” – hon får förekomma oss som ett slags Karyatid i klassisk anda, svept i tunnast möjliga dräkt för dagen, avklädd och oskyddad inför alla vindar – där enbart Odens egen höststorm håller henne i sitt grepp, likt ett fladdrande tidningsblad… Läs vad hon skriver, goda menighet – Tolle Lege !

För dagen – detta:

Att Hizbollah betyder ”Guds parti” ska inte tolkas i termer av traditionell religiös moral. Organisationen vill förvisso införa en teokratisk diktatur för andra, men själva ägnar de sig åt droghandel, trafficking och krigsbrott mot civila.

Hizbollah deltog nämligen aktivt på diktatorn al-Assads sida i det syriska inbördeskriget och attackerade hämningslöst civila byar. Deras styrkor var exempelvis direkt ansvariga på marken för belägringen och stormningen av Aleppo, där 50 000 civila dog. Majoriteten av de palestinska flyktingarna i Syrien stöttade för övrigt de demokratikrav som Hizbollah hjälpte till att slå ner, med mesta möjliga brutalitet.

— —

Nu kommer också allt fler vittnesmål om det sexuella våld som utövades under kriget. I en ny intervjufilm berättar en kvinna om hur hon som 20-åring i Raqqa fördes bort och gjordes till sexslav av Hizbollah-krigare. Efter sex månaders helvete lyckades hennes bror hitta henne och köpa henne fri för 10 000 dollar.

— —

Det finns en alldeles särskild perversitet i att Hizbollah rekryterade sina soldater till kriget i Syrien i de fattigaste delarna av exempelvis Dahiye i Beirut samtidigt som organisationens välbeställda supportrar använde kriget för att ytterligare berika sig själva, på krigsoffrens bekostnad. Ofta påstås att Hizbollahs pengar främst kommer från Iran. Och de får mycket pengar från ayatollorna, men de har också nära samarbete med drogkarteller i både Mexiko och Colombia.

 

Hasan Nasrallah, ledare för ett internationellt brottssyndikat.  (Foto: Vasily Krestyaninov/TT och DN)

Sådan är Monoteismen !

Sådan är den religion och kultur alla dessa Mullor och ”Alla Ayatollorna i Byn” står för – vi har redan skrivit tillräckligt med nidvisor om dem under Stefan Löfvéns tid vid makten – ni vet ”Den Store Svetsaren” som talade i FN om att just han skulle representera ”Världens första feministiska regering” fast det var en lögn som skrek rakt ut, en förvillelse lika absurd som redan ”Galna Greta” Thunbergs, långt före Northvolt-skandalen, och vart hennes stupida lära ledde vårt land… (se föregående inlägg)

Innan vi talar oss blinda och döva angående ”Patriarkat” eller utbrister i #MeToo-BooHooHooande – också ett överdrivet, oartikulerat skri som spridits över världen – föga terapeutiskt, eftersom det bland annat ledde till självmord för en svensk teaterdirektör –  så minns vi Hedningar andra tider, platser och människor.

Kvinnor som gått nakna vid vår sida, i Berlins Parker – efter ett långt liv i öst, uppvuxna i den staden, deltagerskor i Naturismen, Die FKK-bewegung, en rörelse lika utbredd, som på sin tid FEMENS. Numera återfinns de som konstnärinnor, långt borta i ett soligt Californien, varifrån de kan bila ut till New Mexicos och Arizonas öknar, ensamma – för fotografiska expeditioner, med tavlor de målat, polaroidfoton, gamla östtyska kameramärken, lika bortglömda som Trabanten.

Vi minns inte bara henne, som fastnade i ren prostitution, drogförsäljning på ett gym i Mariestad, och fick månadslånga straff på Tidaholmsanstalten, i det svenska Västergötland som var och är hennes eget. Prostitution är en sjukdom, men inget brott. Ett missbruk möjligen, liksom missbruket av namn och identiteter – men allt det, och den (S)-märkta nomenklaturans misslyckade försök till sexualbrottslagar kan vi behandla en annan gång, trots att man borde sakna ord att beskriva dess följder, dess klumpighet och tragiska misslyckande – som drabbat först och främst själva lagtexten, sedan människorna – men så är det ju alltid, här i Midgård

Inte bara hon som springer bredvid oss – ty just hon går sällan eller aldrig, löper snarare – lång, gänglig, ursprungligen svarthårig, för tillfället blond, ibland med flammande eldrött hår. Smal, långbent, från hjärtat av Europa. Aktiv dagtid, undergiven nattetid, sängledes stilla och till och med fastbunden då andan fallit på – apropå perversioner. För henne är allt mest en utmaning, en sportprestation – något att rena sig med, genomlida – för att kunna röra sig vidare, snabbare, vidare, djärvare – så länge tiden finns, så länge hennes fysiska kropp överhuvudtaget orkar.

Kan någon Hadley-Kampz någonsin mäta sig med dem, rosslande och stånkande likt någotslags Handley-Page Biplan ? Vi tror inte det, tyvärr. Alla blir vi äldre, men hängbröstvänsterns alla representanter lämnar vi därhän – liksom Antje Schakalén.

Våra sinnen förblir unga. Vi söker oss bort från Monoteismens skönhetsideal, eller det som bara blir äckligt och förkonstlat, som allt ”flödet” i DN kommit att stå för – och söker oss tillbaka emot huvudfåran i vårt tänkande. Hedendom, ren Hedendom, Asatro och Humanism.

Allt det som är vårt eget. Hedniska kvinnor, yngre från början, åldrade mot slutet. Freja och Friggs namn bar de, också i Hels årstid.

Karyatider, Kulturbärerskor. Människor också de, en dag som är Fredag, därmed tillägnad Freja och Frigg.

 

Profilbild för Okänd

Efter Midsommardansen.. hos Gerd och på den mörka stjärnan Jorden… (repris från 2023)

av

”Efter Midsommardansen” är titeln på en dikt av Bertel Gripenberg, en finlandssvensk poet som alla numera fördömer, och ingen egentligen känner till, mest för att de aldrig läst vad han skrivit, eller hur han på sin tid kunde rimma ”gick i dansen” på ”fördes bort med ambulansen” i en och samma Midsommar-dikt, och  i åter en annan dikt om en annan Midsommar på den finska landsbygden kunde beskriva ett Frejdigt bondslagsmål och utbrott av vrede på ett slags dansbana.

Monoteisterna firar med ”Imamens lilla kråka – en Idyll, så menlös så den bräker… OCH ÄN SLANK DE NER I DIKET (Bildkälla: Sydsvenskan)

I det förra inlägget – och några inlägg före det – har jag skrivit för er om Yngve-Frej och hans kraft, samt vad Frej och Midsommar verkligen står för – samt om vredens princip, som väl rätteligen tillhör Tor. Ni får överse med att det förra inlägget var skrivet så, att jag nästan talade i gåtor; vilket förstås var helt avsiktligt, och utan att det skulle gå för mina läsare exakt vilken person och exakt vilket slags sammanhang det rörde sig om – men förvisso finns det mycket som man kan bli verkligt vred och arg på, här i Midgårds grönskande dalar.

Statstelevisionen SVT och ”Sydsvenskan” velat ”sälja på” oss medborgare en massa Monoteistiskt strunt i form av ”Imamens lilla kråka” eller hur Islamister och Kristna nu skall fira Midsommar ihop framför Kyrkéer och Moskor eller vad det nu i framtiden skall få heta – sk ”religiösa centrum” av det slaget finns redan sedan många år i Fisksätra, efter vad media påstår.

Jag vill bara som etnisk svensk och Nordisk Hedning – samt Humanist – säga att jag fullständigt betackar mig från att delta i den sortens arrangemang, både nu och för all framtid. Jag vidhåller min Polyteism, vidhåller allt jag sagt om min andliga samt intellektuella inställning i den här bloggen och äcklas därför svårt av vad jag sett, liksom jag äcklas över att tvingas återse en ”speciell” individ ur mitt förflutna på garanterat fel plats och i fel sammanhang. Någon stolthet – samt någon självbevarelsedrift- får ändå jag själv som individ och den nation jag representerar ändå ha. Jag ämnar inte delta, inte konvertera eller kompromissa inför Monoteismen, som fortsätter att hota och skada hela vår planet.

Förvisso är den politiska dansens och de många turernas bana åtskilligt märklig, nuförtiden. EU kritiserar och fördömrer det nutida Polen för bristande pressfrihet, men i vårt land domineras nyhetsbevakning och media fullständigt av Schibstedt, Bonniers samt Statstelevisionen, TT och en handfull andra förment objektiva källor – och inga andra media göre sig besvär, i alla fall inga seriösa sådana. Sedan har vi ju alltid kvällstidningen Excessen, respektive Tidningen ”Dagen” och Al-Jazeera – ibland häpnadsväckande framstegsinriktad – men det är också allt. Dessutom – vilka försvarade EU:s östra gräns, innan det senaste Ukrainska kriget ens bröt ut ? Vilka brandmän stoppade den stora branden vid Kårböle för ett antal år sedan ?? Rätt svar är att det var polska brandmän, polska soldater.

 

 

Vad som räddat lugnet och återställt friden för Hedningen, denna Midsommar är Gerd eller Jordgudinnan, Frejs absoluta motpol, men också maka. Gudinnan har för tillfället antagit formen av Tina Ahlin, som sjungit i folkton – helt utan kristendom, helt utan psalmer och imamer – från Äskhults by i Småland, också genom vår Statstelevision, som för en enda gångs skull gett fan i politiken och de politiska pekpinnarna. I många former trivs det sköna, som bekant – och till och med visan om fattig bonddräng – en gång Tommy Körbergs glansnummer – har – till skillnad från fattig krigsman – ändå fått vara med – gestaltad av en annan sångare.

Bara visorna i folkton och folktron har fått ljuda, och själv har jag bedrivit ännu en utesittning och vakat i Midsommarnatten, om än det inte varit rätta tidpunkten för solståndet, som ju inföll redan den 21.e och dessutom vid dagtid, innan middagstimmen – som nu – likt resten av dagen – är präglad av sommarens hetta.

”I Många former trivs det sköna” som bekant – men hedning som jag är och förblir, ersätter jag inte Gerd, jordens gudinna med Gud – blandar inte samman alla gudinnorna till en, som i denna tyska visa – ty det blir ett annat falsarium, som slutar med Gudrun istället – och den sortens människor har jag som sagt fått nog av.

I Norge har det skett ännu ett attentat, av en muslimsk gärningsman den här gången, och ingen kristen fundamentalist vid namn Anders Behring Breivik. Förut har man i Kongsberg – en stad jag besökt – påträffat pilbågsbeväpnade gärningsmän, och ett av dödsoffren den gången var faktiskt en drygt 50-årig kvinna ur den norska Hedniska miljön, för sådana finns verkligen – och här blev en av dem dräpt – trots moder Frigg, Gerd och Gudinnornas makt – som förvisso är stor – liksom vredens.

Själv manifesterar jag min vrede, inte genom att döda oskyldiga eller andra intrång, utan genom att protestera emot våldet, trots att Midsommaren är Gerds och Frejs bröllop – manligt och kvinnligt i skön förening, för allt annat är ofruktbart, och leder som vi kan se ingenstans.

Jag viftar inte med några regnbågsfanor, jag är inte ”woke” utan vakande och bevakande, och jag kommer aldrig någonsin att bli varken kristen eller muslim.

Varför skulle jag då inte hålla dem på avstånd, och fira Midsommaren med Makterna och mina vänner och anhöriga – på det sätt jag vill ?

Naturen grönskar, ingen torka syns – mjöd och flädersaft smakas och skördas – liksom hemkryddat brännvin, som inte är till övermått utan husbehov – och dessutom – med rosor, älgört och björksav – duger till att dölja sommarens svett med.

Nu lämnar jag er alla i Friggs och Gerds vård, innan denna sommar 2023 är till ända.

Profilbild för Okänd

”A Memo from the Sports Desk” – Rykten om fred, Rykten om krig…

av

Uttrycket ”A memo from the Sports Desk” kommer från den minst sagt ökände amerikanske journalisten Hunter S. Thomson, avliden under tragiska omständigheter anno 2005, men på sin tid legendarisk skapare av vad som kallades ”Gonzo Journalism” eller konsten att skriva självupplevda tidningskrönikor om snart sagt vad som helst, en vansklig konst som vänner av ordning eller till och med Hedningar helst inte borde försöka utöva.

Vad Hunter S. ville antyda med sitt uttryck, är att helt oinsatta skribenter i dagspressen inte ska skriva om saker de inte behärskar, inte förstår och inte kan – för då blir det bara löjligt till slut.

Jag ska återkomma till Hunter S Thomsons begravning – som sannerligen blev honom värdig – en annan gång – när jag skildrar hur jag tänker mig min egen, eller min sista vilja, men än så länge är jag faktiskt inte såpass död som många människor i det här samhället och den här Världen om och om igen önskat att jag borde vara.

 

Uttrycket ”a memo from the sports desk” syftar också på den fd. ”nyttige idioten” Jan Majlard i Svenska Dagbladet, den mest enfaldige person som påträffats i hela Sveriges samlade journalistkår – både den här veckan och andra veckor.  Och det vill inte säga litet – ifråga om ren enfald. Tydligen var han redaktör för nämnda Dagblads sportredaktion, ända till våren 2022 efter vad det ser ut – och det var han som helt och hållet svalde och förde vidare Vladimir Putins narr-aktiga narrativ om att alla Ukrainare som försvarade Azovstals anläggningar i Mariupol skulle vara Nynazister och Fascister – samtidigt med att slaget om Mariupol ännu pågick. Han spottade dem mitt i ansiktet. Han förolämpade de sårade och de döende, och trampade på deras gravar.

 

Nej herr Majlard – eller bara lard. Försvaret av Maruipol var ingen fotbollsmatch. Det handlade om människor som lemlästades och dog för sitt land, och som i många fall ännu sitter i ryska fångläger…

Just idag meddelar tankesmedjan ISW – som jag var den förste att uppmärksamma, långt innan SvD och DN ens gjorde det – att 101 ukrainska fångar – huvudsakligen då från Mariupol-området och striderna där – utväxlats på en 1-emot-1 basis emot 101 stycken ryssar, som befunnit sig i Ukrainsk fångenskap. Det får vi aldrig läsa om i svenska tidningar – men vad gör då detta unika tjugofemöres-geni som kallas Majlard, och hur spenderar han sin vecka ?

Överstelöjtnant Paasikivi lär mödosamt och i lätt docerande ton ha förklarat för idioten att diverse amerikanska senatorers påståenden om att Ukraina genast skulle ingå separatförhandlingar med Vladolf Putlers män bara är ett luftslott, en chimär. Till och med Majlard själv – detta stolpskott – använder formuleringen ”amerikanska baksätesförare” i sin kria.

”Och som stuckna grisar ylar Putins trollfabriker om att Ukrainarna är såå hemska såå…” När Ryssen skickar missil efter missil emot civila mål och Ukrainska städer, svarar frontsoldaterna med små billiga drönare, stora nog att släppa handgranater på Wagner-gruppens kriminella slödder… Så för man krig idag. Tycker någon att det är konstigt att Ukrainarna VILL och KAN försvara sig, när hela deras land ÖDELÄGGS ??

Det enda goda SvD:s senaste skriverier för med sig, är att den tidigare ”nyttige idioten” Majlard uppenbarligen bytt sida. Men – han är fortfarande en idiot, och denna vecka har han inte ens varit nyttig för någondera sidan.

I och för sig skulle jag kanske inte malträtera just honom – eller hela Dagbladet. Sverige är ett mycket fredsskadat land – som vi alla kan konstatera.

I veckan har hela Världen fått se Ulf Kristersson – eller om det nu är Kristensson – i rollen som tillfälligt tjänstgörande EU-ordförande på snabbvisit hos Volodymir Zelensky. På SVT ”Rapport” har vår Statsminister stått och vrålat rakt ut om ”Zelensky’s peace plan” – en plan som inte finns, och som heller inte kan finnas. Dessa övertydliga försök till värdelös symbolpolitik skrämmer mig, för det är naivt – outsägligt naivt och till på köpet dumt, ifall Sveriges Statsminister verkligen tror, att han kan ta initiativet till fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, när Ryssland hela tiden utsätter det Ukrainska folket för ett uppenbart folkmord.

Jag vet mycket väl vad ett par amerikanska senatorer i Donald Trumps republikanska följe säger, och hur Putin-sidan utnyttjar detta.  Men – låt oss göra två små djärva tanke-experiment – låt vara att också de blir verklighetsfrämmande och dumma:

Tror ni att USA skulle stifta fred med Kina, och inleda förhandlingar omedelbart efter det att Washington State, Kalifornien, Texas och Nebraska blivit erövrade, och man ”omhändertagit” och bortfört amerikanska skolbarn därifrån, för att tvinga dem att lära sig kinesiska ?

Skulle Ulf Kristersson själv i rollen som svensk Statsminister gå med på att omedelbart inleda förhandlingar med Ryssland, om Ryssland ockuperat Öland, Gotland, Östergötland och Småland – för det är ungefär så situationen för Ukrainas del fortfarande ser ut… Fast – det är ju klart. När det gäller våra fega och ryggradslösa svenska politiker vet vi ju aldrig – de springer och underhandlar med en despot som Erodgan, så fort det sker en liten symbolisk koranbränning…

Ryssland kan vara på väg att återta Lyman. Lystjansk föll redan förra sommaren. Och så säger man att Ukraina måste dra sig undan från Bakhmut, och sluta försvara Donetsk – fattar ens bedömare i väst hur lång tid det tar att dra ur en enstaka brigad, när det knappt finns farbara vägar ?

Det finns dock ännu, ja ännu större idioter i vårt land. Herr Majlardär inte det värsta exemplaret, inte på långa vägar. Människor som i ett helt liv varit så inpyrda med rysk propaganda, att de knappast vet vad de säger eller gör. En sådan sakramentskad jubelidiot – och en person som – måhända och bildligt talat – skulle vara värd en riktig ”Tolchok !” som de säger något längre österut än i Stockholm, mitt i ansiktet och på käkbenet, så att han verkligen känner det är ”filosofen” Lars Linder i alltid den alltid ryss-vänliga, ”vänsterblivna” Bonnier-tidningen Dagens Nyheter. Så titulerar sig denne gamle KPMLR:are från Fib Kulturfront faktiskt – och han har aldrig ångrat eller gjort avbön för sin Marxism, det slår jag vad om. Den enda Marxism jag själv tillämpar, förresten – torde väl då vara Grouchos eller möjligen Chicos…

Linder får i uppdrag att recensera en ny bok av Dick Harrison, som ofta skriver hastverk och dagstidningsjournalistik, han med. Men – hur inleder ryss-vännen och sovjetälskaren Linder sin artikel ? Jo, han berättar för oss, att Ryssland aldrig skulle ha gjort Sverige eller Norden det minsta illa, och Ryssen och Putin, ja de är bara såå såå snälla, ja rena idealsamhället under slavisk ledning, faktiskt… Ursäkta mig, goda medborgare – jag tror jag måste ta fram en plasthink, för jubelidioten Lars Linder i DN får mig att må så satans illa, så att jag tror jag måste spy…

Detta förnekar ”filosofen” och ”litteraturkritikern” Lars Linder i DN. ”Ryssland har trots allt inte förorsakat Sverige så djupt lidande” skriver han. Nej, kära skitstövel och Landsförrädare – men Vad har då hänt överallt annars, där din ”älskade” röda armé eller ryska soldater visat sig – genom århundrade efter århundrade (bild från Butja, våren 2022)

 

För honom fanns aldrig rysshärjningarna vid den svenska kusten.

För honom fanns aldrig Finska Vinterkriget

För honom fanns aldrig ockupationen av Hangö, och de ryska krigsvåldtäkterna där.

För honom fanns aldrig massgravarna i Butja, vid Charkov, vid Cherson – och överallt där ryska soldater idag rör sig över Ukrainas blodbestänkta jord.

För honom fanns aldrig inmarschen i Goldap, 1945.

Anledningen till att jag själv kan tala tyska rätt bra, ifall ni undrar, beror på en viss Hannah B – numera avliden – som kom just från Goldap. Hon var inte tyska, inte polska, inte ryska utan kasjubiska, och även om jag som 5-åring inte förstod anledningen till varför tant Hanna grät, när hon berättade vad hon varit med om – vid knappt 12 års ålder – så förstår jag det bättre nu. Om ni inte vill läsa garanterat politiskt inkorrekt litteratur, som Gösta Borgs ”Det röda massanfallet” skriven av en kufisk Livgardist, så tycker jag att ni kunde ta och läsa den svenske historikern Niclas Sennertegs bok ”Stalins Hämnd” om de systematiska krigsvåldtäkterna på folktyska kvinnor mellan 6 och 70 år – vilket drevs på av ideologer och ”filosofer” som Ilja Ehrenburg – och förstås hans nutida motsvarighet, Lars Linder i DN – som säger att ryssen är så snäll, så snäll..

Tante Hannah dog för flera år sedan, men jag minns hennes svarta hår klippt i page, och hennes märkvärdigt klara ögon – för de hade ett slags genomträngande blick man aldrig glömmer. Hennes man var ingenjör på en kranfirma här i Sverige den största tiden i sitt liv, och han lever fortfarande. Därför skriver jag inget mera – för man ska inte smäda de döda, eller solka deras minne. De levande, däremot – som försvarar folkmord och de systematiska övergrepp på civilbefolkningen, som ryska soldater alltid ägnat sig åt och fortfarande ägnar sig åt i detta nu – i en omfattning som sällan eller aldrig skådats i modern tid – minst 2 miljoner kvinnor våldtogs bara under 1945, enligt vad nutida historiker som Sennerteg faktiskt har bevisat – dem får man kritisera – och med rätta.

Man säger oss att Koranbränder är fel.

Man ljuger för oss om att endast och endast bara Vladmir Putin skulle bära skulden för kriget i Ukraina, som om en viss herr Schicklgruber ensam skulle bära hela skulden för andra världskriget.

Men nej och åter nej. Så är det inte, så har det aldrig varit, så blir det aldrig heller.

I varje krig finns människor som väljer sida. De väljer att handla på ett visst sätt, medvetet eller omedvetet. Det finns medlöpare, ”nyttiga idioter” eller onyttiga, av Linders och Majlards föga vördnadsbjudande typ, men också högst verkliga och reella sjukvårdare och frontsoldater. Varje dag under ett krig innebär ett val, för krigen kan locka fram både det allra sämsta, och det som är något bättre inuti oss människor.

Det är just därför det är så viktigt att veta vilken sida man egentligen står på, och att sedan – utan att som den eländige, lumpne herr Majlard vackla omkring som en berusad fågelskrämma – faktiskt stå fast vid det val, man väljer.

Under Andra Världskriget var det många i Sverige som tyckte, att redaktörer som Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skulle hålla käften. Egentligen var han religionshistoriker. Det kanske också jag har varit, låt vara av det ganska lilla formatet, och på ett annat vis. Ännu fler etniska svenskar tyckte den gången att Rangvald Blix – han som tillsammans med Herr Segerstedt tyckte att ”Herr Hitler är en förolämpning” och att det var synd, att hela världspressen måste sysselsätta sig med en sådan – gick alldeles för långt. De insåg inte ens, att Stig Höök – Ragnvald Blix pseudonym, efter det att han flytt från Norge till det skamligt nog neutrala Sverige – faktiskt var samma tecknare, som valde att träget arbeta vidare, under antaget namn.

Despoter, Totalitära Hönsfarmare, Islamister och Kristna…De är sig lika i alla tider – men hur går det för dem, till sist ?

 

Själv har jag som ni vet redan bränt Koranen – i det tysta och ute i skogen, respektive på Påvens altare – och om jag hade levt på Segerstedts tid, så hade jag ställt mig tillsammans med honom och Ragnvald Blix och bränt ”Mein Kampf” på Järntorget i Göteborg också – det kan ni lita på.

Det gäller att välja sida här i livet, men för den skull behöver man inte göra som en viss Överstelöjtnant Christer Carlsson, samt hans kompanjon Amnebring, gemenligen kallad ”Galten” angående detta med kommunalpolitiker, på Värmdö eller eljest, samt ”chefer vi minns”.

Måtta och konsekvens torde gälla i allt. Det finns regler och lagar också i krig. Stjäl inga ”Galtar” men hjälp de Ukrainska soldaterna att vinna kriget istället !

”Du skall ingenting ta med dig när du går – Galten där är också vår ! Till Gottsunda skall du heller icke köra, ty se och lär vart det kan föra !!”