”Intet mänskligt är mig främmande…”

”humani nihil a me alienum puto….”

Yttrande av Publius Terentius Afer, Romersk Komediförfattare

”Ära – Skyldighet – Vilja”

Valspråk för Georg Carl von Döbeln

I dessa tider, då den Afrikanska Svinpesten griper omkring sig mer och mer, och man proklamerat att bönder från hela Mälardalen är djupt oroliga över utvecklingen, måste vi sätta Mälardalen, lokalsamhället och vårt eget land främst, inte blanda ihop äpplen med päron, utan hålla en klar, konsekvent värdegrund i allt.

Låter vi oss globaliseras eller vaggas till sömns av våra politiker inom den S-märkta Nomenklaturan – så kan det gå illa. Mycket illa.

Det står klart för er Hedning, som skriver dessa rader.

Kanske har ni sett en liten, men subtil ändring i denna bloggs layout under gårdagen. Nu är galten ILLRÖD istället för Blå-Gul – Ukrainas och samtidigt Sveriges färger. Vad kan det betyda, kantro ?

Vår Regering har utlyst läge 4 på en 5-gradig skala när det gäller bekämpning av civil terrorism av olika slag, även om vårt land inte befinner sig i krig ännu – det krig vi snart ser framför oss kan bli Europa-omfattande, men för den delen inte Världsomfattande – det är vad er Hedning just nu tror om framtiden, och hur han uppfattar situationen.

Man har sagt oss att vi ”bara ska leva på som vanligt” – men nej, nej och åter nej – det KAN bara inte vanliga medborgare i detta land längre göra.

Varningen kommer bestå under ”en längre tid” – och det kan vara i Decennier… ja – resten av århundradet…

För det första sköts ju en invandrad familjefar till döds i sitt trapphus i Uppsala i helgen, samtidigt som en ung man från Enköping sköts ned i en förort söder om Stockholm. Alltihop tros vara ett verk av Den Kurdiske Röven och hans små skitstövlar, arslen och svansdingel inom Foxtrött och Södertälje-nätverken, eftersom dessa nätverk antas ha upprättat sina egna ”dödslistor” – liksom Polisen, tillika Turkiets och Sveriges Regeringar – och för en gångs skull skall jag inte ange några källor, goda medborgarinnor och medborgare (nej, det gives i-n-t-e något tredje !)

Hur mycket detta kan drabba ett lokalsamhälle blev jag själv – tillrest från den vanliga ”Hooden” I Jakobsberg – där såkallade ”skjutningar” är legio sedan fyra år – vittne till, när jag besökte Uppsala under Lördagen 16 September till Söndagen 17 September 2023.

Uppsala Studentkår mfl ”intressenter” hade anordnat en sedvanlig ”Prajd” för året, men till och med dessa trögtänkta, insnöade Akademiker med sina ständiga ”könsbyten” och sitt meningslösa tjafs om ”kränkningar” (nej, jag tänker fortfarande inte redovisa några källor) insåg att det inte var läge för detta meningslösa fjolleri, lika lite som någon utökad skatt på plastpåsar. Människor i deras hemstad och omedelbara närhet hade dött, och då dansade de inte längre på gatorna.

Ingen Kulturnatt, men ett stort, kompakt förbannat djävla mörker !

Jag gick på den mörkaste gångstigarna, sökte upp de ensammaste parkerna och de värsta ställena i Gottsunda och norrut, bortåt Luthagen och Svartbäcken till. Områden som ingen vettig, vit, medelklassig akademiker skulle söka sig till, särskilt inte nattetid. Och vet ni vad jag såg, ni kvinnor och män därute ?

Jo, jag såg ett litet gäng 16-17 åringar håglöst sitta vid en klätterställning i en lekpark bredvid Fyrisån. Samtliga var invandrare. Särskilt en, västafrikan eller möjligen Sudanes av något slag- var värd att uppmärksamma, för han såg mig och jag såg honom. ”73” utropade han med all kraft så fort jag kom förbi. ”76, ja 74” ropade han, klart och tydligt med perfekt uttal på svenska. Jag insåg, att eftersom detta var Kungajubileéets dag, så var det därför den första siffran kom farande genom luften. Och jag ropade tillbaka till honom: ”60 !” eftersom jag är född på 60 talet, och snart är 60 år gammal. Sen såg vi varandra i ögonen och pratade, och det slutade med att vi skakade hand – som landsmän, som Hedningar – inte genom att fatta tag i varandras händer, utan i underarmarna, som frimurare, som blodsbröder och anförvanter.

Som Asatroende Hedning och Humanist är jag nämligen inte Rasist som många kanske tror, utan Realist.

Det visade sig att 76 år – eller kanske 74 – var den äldsta ålder han alls kände till, i sin egen släkt, nedåt Sudan till mycket riktigt – men så mycket mer hann han inte förklara.

Nu undrade han bara, om han själv alls skulle få tillfälle att bli såpass gammal, och vad de andra i gänget angick, så – nog höll de med. Jag undrar förresten samma sak, och det var i stort sett det enda jag sa – utom att berätta något om en viss Carl von Döbeln, ifrån Sverige – och vem han var, vad slags tid han fick leva i, och hur han dömdes till döden, trots allt det goda han gjort – och hur han varit en bättre man än många. Det kunde passa, till ett Kungajubileum därför att det var sant, och inga sagor. Att förbarnsliga och förminska för vanliga medborgare, med Astrid Lindgren och andra av den S-märkta Nomenklaturans sagor för barn, hjälper inte i tider som dessa.

Man må gråta inombords över det slags land våra falska ledare skapat, ja – men man är för den skull inte gråtmild, inte heller någon Putin; inte heller någon barbar.

I kompakt ”Augustimörker” dagarna kring Höstdagjämningen, 25 September ser man inte längre så noga vem man talar med, men det gör inte er ensamme Hedning något. Mörker, höst och kyla är hans årstid, han är Nordbo och skogsbo – sådan är hans arvedel. Och då man mött en okänd vän, en enda människa som för en gångs skull förstår Hedendomens budskap, så är mörkret aldrig lika djupt.

Alla folk är hedningar från början. Inte Monoteister. Inte Islamister, inte Kristna, inte någonting.

Där fanns aldrig någon ”Ur-monoteism” ens på stenåldern – kom gärna med motbevis, kära Woke-slödder med Akademisk examen.

Så såg jag en annan syn, nästa dag – Söndag – nere vid Fyris Torg. Där satt fem stycken helsvenska ungdomar med ljust hår på en annan parkbänk – fyra stycken lite äldre, bra mycket kraftigare för att inte säga fetare, snarare 20-22 än 16-17. I mitten satt dock en liten tanig grabb med glasögon, och visst – ska vi berätta sagor, så är det möjligt att han en gång var jag. Han var i alla fall den ende som såg just mig, och som vågade ropa ”hej !”

”Allt väl !” ropade jag till honom, för ”klart skepp!” hade varit alltför sjömansmässigt.

Men – så sade den fetaste av dem, ett slags plusfig Löfvén in spe, en riktig ”Reinfeldtare” på vänsterflanken, längst fram repliken ”Nej, nu går vi hem och spelar Pokémon, grabbar !”

Pokémon är aldrig i Moder Hels Vite någon lösning. Att tro något sådant, är i tider som dessa det allra, allra sämsta och farligaste man kan göra.

Däremot måste vi tro på Särimner – den stora Galten som alltid återföds, dag efter dag efter dag i Valhall – likt någotslags tjänst för nyhetsbevakning och samtidigt en symbol för årstiderna och tidens gång är också en symbol för att gräva där man står, eftersom delarna också står för helheten. Sök i det lilla, och finn det stora. Se till individen och den enskilda människan, för bara så ser du också vad som händer i hela länder, städer och samhällen.

Särimner må dö, stötas och blötas, förkastas som Von Döbeln och återuppstå igen, men så är också Hedendomen och Humanismen.

Just nu behöver människor i detta sargade lilla land – som fungerar allt sämre och sämre – en smula hopp, en smula ideal, en smula underhållning mitt i sin sorg, mitt i sin ordlösa gråt över alla dem som är här, alla de som dött, allt de förlorat och det gäller oss alla.

Alla är vi Hedningar, Alla är vi Humanister.,

Jag är tiotusen gånger enkel Sudanes, Ukrainare, Polack, Östeuropé än någon Woke Svensk eller någon Galen Greta i alla fall, för sådana människor får mig att må illa, ja att skämmas för mina landsmän, men inte för de nyinflyttade, och den nya generationen, som åtminstone verkar begripa något av det jag skrivit om. Självaste Jan Fridegård eller någon skulle nog ha hållit med mig, på sin tid – snarare än någon Småborgerlig Westerlundare, för det hjälper inte att vara småborgerlig, när människor behöver verklig hjälp. Då måste man vara radikal – inget annat.

Det gäller att prioritera rätt – och det viktigaste är själva livet, här och nu – annars upphör vi att vara människor – analysen av de stora Världsgåtorna får vänta, men Andrimner kokar alltjämnt ned Särimner i Eldrimner, fastän få veta, av vilket slags Fläsk Einherjarna må leva – Säg, vad betyder väl det ?