Denna blogg har tidigare innehållit resekåserier, eller essäer om resor i Hedendomens och Humanismens tecken, runt om i Europa. I år – 2025 enligt västerländsk tideräkning – görs inga undantag. Våra Läsare eller Läsarinnor (nej – det gives inget ”tredje” osv – kön är en biologisk realitet, inte en ”social konstruktion” ) kan bläddra sig fram till huvudsidan ”Konst, Böcker och Resor” – Underrubrikerna ”Resor i Utlandet” eller ”Sverigereportage” för liknande inlägg från tidigare år.

Målet för resan var Myklebustskeppet i Eid, Norge – eller rättare sagt rekonstruktionen från 2019 – som kunde sjösättas och ro en mycket kort tur först 2024.. Vi har nämnt det i tidigare inlägg, men rekonstruktionen – är tyvärr inte alls i segelbart skick, och lämnar mycket övrigt att önska. Den har inget namn, och tur är väl det. Kung Audbjørn Frøybjørnsson av Fjordarne, död i det första slaget vid Solskjel, skulle nog vända sig i sin grav om han fick veta hur hans arv förvaltats – även om vi inte ska gå händelserna i förväg… Platsen för det andra slaget vid Solskjel, där Audbjörn dog år 870 han vi tyvärr inte besöka, men Harald Hårfagers krig emot Vestlandets Jarlar tog inte slut i och med det, och originalskeppet i Myklebusthaugen har nu historiskt felaktigt rekonstruerats som en 25-sessa – när det i själva verket hade högst 22 årpar. Torbjörn Hornklove – och antagligen andra av Kung Haralds Hirdskalder – skulle beskriva allt i Glymdrapa och flera andra kväden, och Sturlasson, hävdatecknaren på Island – skulle 370 år senare notera allt som hände i sin Heimskringla och Haraldssagan, så väl han kunde och med respekt för Nordens gemensamma historia.

Sådan respekt finns inte i dag, då olje-stinna Norrmän tyvärr varit respektlösa nog att göra ett Amerikaniserat turistjippo av alltsammans. Visst, besöks-centret ”Sagastad” intill Hurtigrutten, fullpackat med det senaste av AI-teknik och audiovisuella presentationer är kanske elegant – men sanningen har glömts bort. De helt ohistoriska 25-sessorna är på modet nu, sedan ”Draken” Harald Hårfagre – som inte alls är någon riktig ”Drakkar” -blivit byggd 2010-2012, seglat över Atlanten redan 2016 och gått för motor till Lake Michigan under Björn Ahlander, en svensk skeppare. ”Havhingsten från Glendalough” är alltjämnt den enda verkliga 25-sessa som alls hittats, men gränsen för ett riktigt drakskepp går vid 32 årpar, vilket Olaf Saga Tryggva helt klart utsäger. 

Myklebust-skeppet har aldrig ens haft en riktig mast. Hon har rotts på sin ”Hemmafjord” men aldrig seglats. SKAM till sägandes…..

”Havhingsten” var den största rekonstruktionen av ett Vikingatida långskepp före 2012, då ”Harald Hårfagre” byggdes, och nu finns ”Myklebust” som det till volymen, men inte till längden största långskeppet. Både skepp och människor har som bekant sina öden, och allt som finns att säga om ämnet skall förhoppningsvis bli klart i och med den artikelserie, ”Hedniska Tankar” nu påbörjar. Gokstad-kopian ”Viking” som seglade till Världsutställningen i Chicago redan 1893 har vi redan berättat om, och tyvärr saknas ännu en ”Jane’s Book of Viking Ship Replicas” och ett internationellt godkänt klassifikationssystem för såväl exakta, vetenskapliga rekonstruktioner och ”skeppsrepliker” i fri stil – men vänta ni bara – vi på ”Hedniska Tankar” kan snart presentera ett färdigt förslag. 

Anno 1893 kunde Kaptein Torbjörn Andersen segla Gokstad-Kopian ”Viking” tvärs över Atlanten till Chicago. Då fanns RIKTIGA råseglare. 280 man ansökte om att få vara med – 11 seglade från Bergen, utan följebåtar, utan GPS, utan ”moderniteter”. Skeppet de seglade finns ännu kvar…men har inte varit i sjön på över 80 år… 

De senaste skeppsreplikerna – som bara nått längder upp emot 35 meter – har också haft 300 eller fler sökande, för att komma upp till en besättning som – inklusive väpnat manskap – skulle vara runt 80-120 man. Ändå kunde den svenske marinhistorikern Björn Landström redan år 1961 – i sin bok ”Seglande Skepp”  räkna ut, att Olaf Tryggvasons ”Ormen Långe” med sina 34 årpar måste haft en längd av nära 54 meter – nästan lika lång som skrovet på Amiral Nelson’s ”Victory” – minus bogsprötet. Man vet också från bevarade stapelbäddar och ”Naustar” i Kaupang och annorstädes i Norge och Danmark att det inte alls var omöjligt att bygga så stora fartyg. Håkon Jarls skepp ”Visunden” antas ha haft 128 åror – man har påsått att det skulle vara ett skrivfel, och att ”Visunden” eller ”Visenten” var en 64-sessa. I Olaf Saga Tryggva står det också uttryckligen, att ”Ormen” byggdes som en 32-sessa, men att man satte in 2 roddbänkar extra, och högg ned friborden, så att skeppet blev lägre och mindre rankt. Dess manskap har beräknats ända till 300 man, och skeppet var 72-74 norska alnar långt – vilket innebär att det var långt över 50 meter i längd. Vikingatidens skeppsbyggare visste mycket väl vad de gjorde, och kunde om de ville ha byggt träskepp, minst lika stora och långa som Medelhavets Pentekonter, triremer, Septaremer (med sju man vid varje åra) och så vidare. Det enda som begränsade långskeppens längd, var det faktum att de oftast inte fanns i isfria vatten, och måste dras upp på land under vinterhalvåret, för reparation och underhåll. 

De rasistiska lögner och ”fake news” samt vulgära TV-serier typ ”HBO Vikings” och annat amerikaniserat dravel och ren skit, som fortfarande präglar allmänhetens uppfattning om Nordborna, kan vi lika gärna glömma. Endast den eller de som seglat ett äkta, råseglande Långskepp, vet hur det är och vad skepp som dessa kan åstadkomma…

Vikingatidens långskepp kunde UTAN SVÅRIGHET ta lika många personer ombord som dagens allra största passagerarflygplan…

Men för att alls ta oss till Myklebustskipet och Eid – som betyder ”Ede” – dvs flodmynning och inte en Ed, även om Edgång och Eders svärjande faktiskt krävs, när man har med sanna skildringar ur verkligheten att göra – så tvingas vi till att flyga, och inte segla. Det finns inte mer eän en enda förbindelse att välja på, om vi skall nå fram på en enda dag – vilket är målet. Hedniska Tankars redaktion om tre personer – en man och två kvinnor, varav en halv-vuxen – avreser per Ethiopian Airlines ”Flaggskepp” Boeing 787-9. Ja – ni hörde dessvärre rätt. Det går inte att flyga med Linjeflyg, SAS, Braathens, Maersk, Norwegian Air eller Malmö Aviation från Arlanda till Gardermoen, Oslo – det gamla excercisfältet som grundades under den danska tiden, då Danmark och Norge var i union. I en tid då flygplanskapaciteter slumpas ut som popcorn, och man inte längre vet om man stöder Irans Mullor, Vladimir Vladimirovitj Hejdukar eller Trumps förbannade Maffia – har – åtminstone för tillfället – en farkost med plats för 300 individer – precis som de RIKTIGA drakskeppen – fått anskaffas.

Varför just Etiopiska Statens flygbolag ska få ombesörja transporterna mellan Nordens huvudstäder är dock ganska svårt att förstå. Med tanke på konflikterna i Somalia, Sydsudan och ”Mogg” eller Mogadishu, samt situationen i Sydjemen och vid Afrikas Horn verkar det hela minst sagt lite oklart. Planet är nästan folktomt, när det äntligen lyfter vidpass 08.45 den 8 Juli i år. Visserligen punktligt, men ändå. Bara 20-10 % av alla flygsäten är fyllda. Stanken av Koriander vilar tät över hela kabinen. En del svarta och vita fötter sticker ut från diverse säten, där folk sover och slöar i värmen innan avfärd. Steatopygin är mycket utbredd, särskilt akterut – där vi sätter oss.  Det hela verkar närmast ett slöseri på flygbränsle – och vår yngsta redaktionsmedlem – hon är 16 år – undrar om Etiopiska Staten egentligen tjänar några pengar på detta. 

Ethiopian Airlines grundades av kejsar Haile Selassie himself anno 1945, ni vet han som var Negus Negisti, Ras Tafari och tillika Tafari Makonnen, samt dyrkad som en levande gud av både Bob Marley och en hel del andra förvirrade individer – vad i Hels Vite de nu skulle göra detta för..

Sk ”Gudakejsare” eller andra Totalitära Regenter har knappast varit framgångsrika i Nordens länder.

Här ser ni den man som förmodligen var den siste av dem – oräknat en viss klump till Trump – på omslaget av ”Time” från år 1930…

De båda amerikanska tonåringarna Ivan Stang och Philo Drummond, som på 1970-talet grundade The Church of the Sub-Genius – en svidande parodi på all Monoteism – lanserade på sin tid – från Dallas, Texas där John Franklin Kennedy blev mördad – tanken på att Kungen av Norge också kunde tillbes som en levande gud – inte Harald Hårfagre då – han var ju påverkad av kristendomen i Konstantinopel, och satte den gamla, demokratiska Tings-ordningen ur spel – utan faktiskt Olav V – när denne skulle besöka Dallas, fick de nära nog ”frispel” och var nära att arresteras av FBI – som undrade vad deras parodiska små trycksaker och subversiva material – typ ”High Weirdness by Mail” egentligen betydde. (se under ”Adiafora” ovan för mer om Subgenius-rörelsen)

Men – nu styr Harald V hela Norge sedan 1991 – över ett kristifierat grannland – och vi vill inte uppmana tillnågon totalitär personkult. Fast – å andra sidan – om Svarta män och kvinnor ska ha sin Kejsare – varför får vi Nordbor inte ha det också ? En förnyad Kalmar-Union, utanför EU, med Sverige, Danmark, Norge, Finland, Färeöarna, Grönland, Shetland och de Baltiska Staterna förenade i ett enda rike utanför EU, men innanför NATO vore helt klart en gångbar idé. Sålunda Säger Särimners Sändebud, så Säger vår redaktions kvinnliga medlemmar…

Ethiopian Airways-kärran landar med sin högst brokiga last av Homo Sapiens och värdelösa Homo Appiens på utsatt tid, vidpasss 0945. Vi lämnar planet bakom oss, och får vänta en hel timme på vårt klent tilltagna bagage – 1 väska på 20 kg för tre personer. Någon vidare servicegrad vidlåder ikkje broderfolka våres. Till lunch finns det några sladdriga skivor ”Peppes Pizza” som legat framme alldeles för länge i ett stånd – denna restaurang-kedja rekommenderas inte alls. Dess rätter är fullkomligt vidriga, och vad färdkost Norge än må erbjuda, så är det bättre om ni äter Lefsa eller tunnbröd med fyllning – eller medhavd mat. En redaktionsmedlem blir häftigt magsjuk, och innan vi reser vidare med det som en gång var ”NSB – eller Norges Statsbaner” men som numera heter Vy.No och tydligen bara skall vara till för ren turism och inget annat – det är ”vyerna” man säljer på – försvinner hon in på närmsta dass för att kräkas och spy av äckel. Slik går det, hvis dere äter på ”Peppes Pizza” – och några av er minns kanske också ”Peppes Bodega” på Mallorca i filmen ”Sällskapsresan”…

Man måste tänka på ”pocenten”. Vår 16-åring och Hedniska Tankars Chefredaktör söker sig till ett café, eftersom det är flera timmar tills bussen till Eid ska avgå. Att åka tåg uppåt landet på Trondheimsbanan går naturligtvis inte för sig, fastän det finns tåganslutning vid Gardemoen. Nej, enbart dubbeldäckad långfärdsbuss får det bli, och sämre kan man ju åka – genom ett ”naboland” som till skillnad från Sverige fortfarande är vackert – vår egen brist på Regionalpolitik och sunt tänkande har ju närapå förstört det.

Landskap vid Mjösa, på väg mot Lillehammer

På Caféet sitter en stressad Norrman med en 4-årig jäntunge. Hon sparkar oss och vår dotter på benen, om och om igen, fast hon blir tillsagd att sluta. Den sannolike fadern, som bara talar engelska i sin mobiltelefon, jiddrar oupphörligen med någon icke-norsk person om att han ska boka om alla sina biljetter för ett viktigt möte minsann, och avslöjar allt om sina guldkort, resvägar osv medan hans eget barn springer bort, helt utan tillsyn. Vi tar vara på det, och går därifrån – i avsmak över mänskligheten – eller bristen på mänsklighet i dessa tider. Ryggsäcksturisterna på väg till Målöy, ca 80 km SV Ålesund stör oss däremot inte alls. ”Vi drar av gårde” som det heter på Nynorsk, och spelar en tysk sjömansvisa, som man hälsade oss med långt utanför Skagen på Nordsjön en gång. Ett tyskt örlogsfartyg passerade vårt långskepp, anno 2006, och då stämde dess besättning upp den vackra visa, som en gång hette ”U-boot Lied” och som förekom under två Världskrig. Ubåtar är ju faktiskt ett slags långskepp, åtminstone när de går i ytläge.