”Hammarhjärta” – citat från en lyckligare tid…

Åttiotalet – ett årtionde då jag själv växte upp och var i tonåren – är nu fjärran – och en förgången era. Ändå kan jag inte undgå att citera vad en blogg om gammal rockjournalistik – Blaskoteket kallad – säger om Pugh Rogerfeldts skiva ”Hammarhjärta” från 1 Mars 1985, och vad en tidning vid namn Ritz (som jag inte alls kommer ihåg) skrev just då...Åttiotalet var inte bara Punkens stora årtionde. Det var en tid när protesterna emot (S)venska Kyrkan och SAP-despotin började på allvar, och människor började söka sig en väg ut ur det DDR-samhälle, som Sverige nästan var på väg att bli under 1970-talet.

Hedendomen i Sverige var då begränsad till ett fåtal intellektuella kretsar, men för första gången föll ”Svenska” Kyrkans medlemsandel under 95 % emot mindre än 55 % idag. Befrielsen hade börjat. Människor började bära Torshammare helt öppet – och till och med musikkändisar som Pugh Rogefedlt och Björn Skifs kunde dåförtiden ses med Torshammare i TV-rutan, direkt på Statstelevisionens eller SVT:s bästa sändningstid.

Bild från en tid när svenska artister vågade sjunga på svenska – och närma sig vårt nordiska ursprung, helt utan att tänka på ”Politisk Korrekthet”

Det är saker som inte förekommer längre, och även i den artikel jag nu skall citera ur, förekommer saker som ingen längre vågar säga, tycka eller skriva…

Plattan heter “Hammarhjärta”. En alltigenom hednisk dedikation till en forntida tro och börd, med en tung bas som får hjärtat att hamra in styrkan och den nordiska stoltheten i ett långt blont hår. Det är rock med muskler. — — Senare, i en äntligen nådd krogvärme, hängandes över en sejdel bayerskt öl på en rustik bordsskiva av ofernissat trä, drar Pugh ner täckjackans dragkedja och blottar sin silverhammare under halsen.
— Rocken är som asatron livskraftig, bejakande, ur hjärtat. Kristendomen är pacificerande. Med tron på överhögheten. För mig har rocken betytt allt. Rocken var min enda chans att komma upp mig i samhället. Utan rocken skulle jag varit en outbildad nisse på fabriksgolvet, eller arbetslös…
Han drar en rödfrusen näve genom det ljusa, halvlånga halmhåret. De stora blå ögonen är klara och livliga, vinterkylan hänger fortfarande kvar i dem. Han är road. Entusiasmen kan nästan tilldelas en missionärs iver. Och där finns bara ett par svaga, eftersläntrande diftonger från ursprunget, Västerås.

— På plattan har jag flyttat mig själv tusen år tillbaka i tiden. Titellåten “Hammarhjärta” handlar om en man som begått en missgärning och som snart ska hamna i Hel, dödsriket. Han balanserar över bron av is och dimma och har slutligen nått den sista grinden, Slamrargrinden. Då sjunger han till sin hustru att hon ska ta livet av sig och följa med honom i Hel — för där finns inga ljusstrålar och ingen glädje för honom, bara om hon kommer. Du, sjunger han, du som har ett hammarhjärta…

TOR BETYDER MEST FÖR MIG

Pugh flinar glatt och drar upp en halskedja som legat dold under skjorta och tröja. Det är en stor ring med fyra gudstecken i vart väderstreck; solguden Ull i norr, Tor i syd, Oden i väst och Frej i öst. Han dröjer sig kvar vid Tor, ett kantigt R.
— Tor är den gud som betyder mest för mig. Han är folkets gud. Han står för livskraften. Oden var mer för överklassen och Frej för bönderna. Man skulle kunna säga att Tor var socialdemokrat, Oden moderat och Frej centerpartist.
Han stoppar tillbaka och knäpper igen om gudssymbolerna, han vill behålla dem för sig själv, närmast hjärtat. Det är så jobbigt när alla frågar.
— Men det finns en hednisk rest hos alla svenskar, återupptar han. Att man i skolan får läsa så lite om vår egen mytologi.
Men först var det symbolerna och konsten som intresserade honom. Han har till exempel efterlämnat egna runstenar på Gotland. Från tre olika stilarter har han sammansatt sitt eget personliga runskriftsalfabet — en färdighet som han visar på skivomslaget.
— Ingen platta har jag engagerat mig så mycket i som denna. Just därför att den handlar om vikingatiden och asatro…

Ja, så lät det då – anno 1985. Pughs egen politiska analys av asagudarna från det året kan vi nog lämna därhän – men visst finns det mycket i musiken som värmer, och som består, även i en tid som denna.

Annonser

Präst i ”Svenska” Kyrkan Jämförde Jesus med Hitler – utesluts…

I förra månaden publicerade lokaltidningar över hela landet den märkliga nyheten att en präst i ”Svenska” Kyrkan – ett samfund som inte är ett enda förbannat dugg ”Svenskare” än något annat, men som ändå anser sig ha ensamrätt på vad alla svenskar skall tro eller tycka – plötsligt blivit avsatt därför att han låtit sig intervjuas i ”fel” sorts media och då kommit med olämpliga politiska åsikter. Prästen ska ha uttalat sig i ”en nazistisk podd” säger Kyrkans Tidning. Trots att det råder meddelarfrihet i Sverige, liksom åsiktsfrihet och yttrandefrihet, ingrep genast det närmast allsmäktiga Domkapitleten sorts kristen special-domstol, som existerar helt bortom det lagliga rättsväsendet – och uteslöt genast prästen, trots att denne överklagade.

Visst kan man ifrågasätta det lämpliga i denne prästmans åsikter, säger jag här på Hedniska Tankar – och visst är det olämpligt, när präster och religiösa företrädare gör politiska uttalanden – men i så fall bör man nog förbjuda alla sådana – även de som kommer från den yttersta vänstern. Vad dessa kristna skeenden bevisar, är kanske inte så mycket att enskilda präster har konstiga åsikter, utan att ”Svenska” Kyrkan är en helt och hållet politisk organisation, inget neutralt trossamfund.

Var det en sådan här ”kristen” man hade att göra med ?

Själv tycker jag att jämförelsen mellan Jesus och Hitler eller Kristendomen och Nazismen inte alls är så oäven, utan ganska så riktig. Kristendom och Nazism har många, många likheter:

  • Både kristendom och Nazism är Totalitära åskådningar, med en tydligt anti-demokratisk ideologi
  • Kristendomen har en ”Führer-princip” liksom Nazismen. Ledaren är helig, och hans ord får inte ifrågasättas
  • Båda har en närmast monumental intolerans emot oliktänkande
  • Kristendomen föreskriver, att de som inte tror på den skall avlivas. ”En trollkona skall du icke låta leva” står det i den kristna Bibeln. Nazismen föreskriver i vissa fall samma sak.
  • Kristendomen förespråkar, att alla andra åskådningar, partier och samfund skall utplånas, och att den skall ta över hela samhället. Nazismen förespråkar samma sak, liksom de svenska Socialdemokraterna med sitt valspråk ”alla skall med”
  • Kristendomen kollektivansluter till och med mycket små barn till sin lära – de kallar det för ”dop”. Nazisterna gjorde samma sak.

  • Kristendomens ikonografi visar ofta jesus eller ”ledaren” omgiven av tillgivna små barn, säger att ”ledaren” är barnens vän, osv – Nazisternas ikonografi var precis likadan.
  • Ledaren måste hela tiden omhuldas och tillbes via ”böner” och åkallan, som ska visa hur ”god” och ”bra” respektive allsmäktig han är. Så är det både i Nazismen och Kristendomen
  • Avvikande beteende – speciellt vad gäller avvikande sexualitet – utmönstras som ”perverst” eller onaturligt av båda ideologierna
  • Nazismen är ytterst intolerant, vad beträffar judar och frimurare, t ex. Kristendomen har i flera hundratals år predikat precis samma sak – redan Luther var antisemit.
  • Nazisterna finansierade sin verksamhet med tandguld från koncentrationsläger. Antje Jackélen finansierar numera Svenska Kyrkan genom svenska fattigpensionärers tandguld, direkt från krematorierna…

 

Lika som bär- eller hur ?

 

  • Både nazister och kristna har använt sig av ”helgon” eller ”martyrer” för att sprida sin påstått heliga lära
  • Både kristna och nazister anser, att de är ”utvalda” av en högre makt, är bättre än alla andra, ”står närmare gud” osv och att detta ursäktar nästan allt de gör
  • ”ändamålet helgar medlen” är ett kristet ordspråk. Det ansåg nazisterna också.
  • Motståndare stämplas genomgående som ”onda”, ”djävulska”, ”inte förtjänta av att leva” osv – vilket kristendomen alltid predikat, när det gäller oss hedningar
  • Konstföremål, byggnader, kulturell identitet osv vad gäller andra kulturer är något som både kristna och nazister alltid försökt förstöra, före allt annat
  • Främmande kulturer – särskilt hedniska – stämplas som ”mindre värda” eller ”utan bevarandevärde” av båda ideologierna
  • Både nazister och kristna har ofta förslavat folk ur främmande folkslag, eller bedrivit regelrätta utrotningskampanjer
  • Både nazismen och kristendomen har påfallande ofta använt sig av ren historieförfalskning, särskilt när det gäller att dölja brott emot mänskligheten

Ja – som ni ser – Kristendom och Nazism har många, många och mycket stora likheter… Ska vi tillåta totalitära läror som dessa att vistas i vårt eget land ? (Kom ihåg – den svenska demokratin är ingen självmordspakt – Den har rätt att försvara sig emot rörelser, vars enda mål är dess snara undergång…)

Hitler skrev att hela hans rörelse var kristen. Han fastslog det redan på 1920-talet, och sa det gång på gång i sina tal. Han vidhöll det ända till slutet, och betecknade alltid sig själv som troende…