SÅNG TILL FREJ

(av KG Ossianilsson, ur ”Samlade Dikter” 1907 – delvis moderniserad av ”Hedningen”, Hedniska Tankar copyright 2026)

 

Frej Sveagud
med ax i hår
och blåklintglans i öga,
giv åter bud
om goda år
och guldregn från det höga!

Giv solen kraft
att lysa än !
Giv åkern saft,
du markens vän !
Sätt hopp i hug och fart igen
i våra händer tröga!

Vi sådde rikt,
vi skördar armt,
vår brist blott du kan bota:
Låt oss blota friskt
i vått och varmt
att vi äring får, och sen ska vi ej knota !

— —

Vi ött vår tid
med fåfängt tal,
vi yppat strid
och skördat kval,
vi mejat halm och bärgat skal:
blott du kan skänka kärna!

Vi letat långt
från hem och tro
den must, oss här är bjuden.

Vi funnit trångt
vårt svenska bo
och ful är den kristna skruden.

Men ännu väntar blid
i skogens hägn
med solgassfrid
och majnattsregn:
den gud, de kristna dolde som en sägn,
den milde, svenske guden.

 

Frej sveavän
med ax i hår
och blåklintglans i öga,
se, skimret än
omkring dig står
från Asars hallar höga.

Se, rik din dräkt
som teg och vång;
som kornets fläkt
din gudagång
vid syrsesurr och lärkesång:
Men Islam, det lockar föga.

 

 

Nu far med brus
från dal till dal
en vårens vind, av Frej själv bjuden.
Du sitter ljus
i fjärran sal
med solblink över huden.

Kom, lägg din must
i svenskens jord !
Kom, tänd din lust
kring bänk och bord !

Nu hyllar vi med Vaners ord
den milde, svenske guden !

 

 

Förklarande fotnot, till alla dem som ingenting kan och ingenting vet:

Frej är ”Sviagod” elller Svearnas Gud framför andra enligt Eddan, och det falska Helgonet ”St Erik” – aldrig erkänt av den katolska kyrkan – är ingen annan än just Frej – det är han som är avbildad på Stockholms officiella vapensköld- Yngve-Frej var upphov till Ynglingaätten, Sveriges urgamla Kungaätt, som efterträddes av Erikarnas dynasti först på medeltiden.

KG Ossianilsson, som vi tagit upp här i bloggen förut, (se inlägg från 2021-05-10 på länk här i vårt artikelarkiv) levde 1875-1970 och var född i Lund, Skåne. Han är idag en skäligen bortglömd poet, men var otroligt produktiv som författare under ett helt liv, och inte bara det. Nästan allt han skrivit håller låg kvalitet, men han var från början Hedning, samt Socialist – och inte så konservativ som man i efterhand beskyllt honom för att vara.

Alla hans tidiga diktsamlingar, ”Masker”, ”Hedningar” och ”Örnar” från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet var oerhört radikala för sin tid, och Karl Gustav Ossian Nilsson – som han egentligen hette – angrep framförallt förtryckar-organisationer som den ”Svenska” Kyrkan och dess negativa inflytande på vårt lands politik och samhällsliv – det eländet fortsätter ju som alla vet än idag. Han hyllade också den franska revolutionen, Japans strid mot Ryssland under det rysk-japanska kriget – Många svenskar upplevde Tsarernas Ryssland som ett regelrätt militärt hot – (så är det fortfarande)  och förutom det skrev han i stort sett alla företeelser och personer, som man kunde tänka sig att folk diskuterade i den akademiska småstaden Lund innan första världskriget.

KG Ossiannilsson var SSU:s första ordförande, och utan honom hade nog aldrig något Socialdemokratiskt Ungdomsförbund alls bildats. Han ”petades” dock i en ful utrensning av en annan Lunda-akademiker, Bengt Lidforss, med hjälp av en debattartikel i tidningen ”Arbetet” som fortfarande finns kvar, men bara i nätupplaga, oerhört mycket sämre än den en gång var. ”Broderskapsrörelsen” – idag omdöpt till ”Tro & Solidaritet” – kristna ”Sossar” som öppet samarbetar med ”Muslimska Broderskapet” i Egypten, samt Salafister från Mullornas Iran, hatade honom redan på 1910-talet, men se det struntade han i. Istället skrev han en roman, kallad ”Barbar-skogen” 1908 som skildrade ”Sosseriets” styrande nomenklatura inifrån, eftersom han hade insikt i ett och annat.

”KG” – som borde stått för ”Kul Grej !” gjorde istället en ”Mohamson” på 1920-talet, och gick in i det ärke-konservativa Svensknationella Ungdomsförbundet, men blev snart grymt besviken på dem också. På 1920-talet kunde ingen i Sverige förutspå vad som skulle hända i Tyskland anno 1939 – liksom ”peace in our time” Neville Chamberlain och flera Liberaler med honom – inklusive tyska sådana – såg han aldrig kriget komma – USA:s krig mot Iran, samma USA:s krav på att ”Köpa Grönland” och den fullständigt galna Trump-administrationens väg emot makten kunde heller ingen av oss – som lever nu – ha förutspått – så gamle KG är nog ursäktad, nere i sitt tidiga 1900-tal. Det enda man kan lära av historien, är att mänskligheten aldrig någonsin lär sig något av den alls, men KG Ossiannilssons ”Sång till Frej” är hursomhelst en freds-dikt – vilket framgår om man läser den.

 

KG Ossiannilsson i 30-års åldern – en excentrisk man som aldrig gav upp, aldrig slutade skriva..

Senare i livet fick han uppdraget att skriva ritual-texter till en mycket underlig, halvt mystisk, halvt frimurar-aktig organisation vid namn ”Bifrost-Orden” – men det handlade inte alls om något Asatro-Samfund likt den Norska organisationen Bifrost, den gången – och heller inte om Slapptaskar under Regnbågsfanor – utan om ett slags Sällskaps-Orden, inte olikt ”Lions Club”, ”Rotary”, ”Sirius-orden” och andra klubbar för festprissar, som inte alls är särskilt ”serious” eller ”Are you Sirius ??”

Själva har vi på Hedniska Tankar a-l-d-r-i-g läst något av hans senare produktion, förutom boktitlarna – som dock är ganska roliga.

Vad sägs till exempel om ”Vad kvinnan vill”, ”En turk i Östersjön”, ”Pappa & Människor emellan ”, ”Domedagsprofeten” eller ”Livet måste Levas !” Sådana boktitlar finns inte idag, och vi tvivlar allvarligt på att innehållet har så mycket värde, men OM någon hittade på sådana titlar nuförtiden – så skulle de nog fortfarande vara ”säljande” inför vilken skara av copywrighters som helst..

Också den hedning, som skriver dessa rader har skrivit ritualtexter – som finns på de här bloggsidorna, och nog är de betydligt bättre än halvtaskiga låtar från ”Ultima Jude”, ”Hulkoff”, fuck-off eller allt vad de nu heter – sånger som inte hänger ihop, inte är sångbara och inte heller går att läsa som vers, utan faller sönder till rena pekoral, fastän man försökt låna SÄRIMNERS stolta symbolik. Dessutom gjorde KG Ossianillson all sin poesi på rekordtid – vilket ibland märks – han talade också ibland om ritualtexterna som  ”ett rekord i hastighetsåkning per skrivmaskin…”.^[6] 

Internet fanns inte på hans tid, men om det funnits, hade han säkert skrivit egna bloggar, rakt av och helt utan omarbetningar – precis som vi på ”Hedniska Tankar” ALLTID gör – våra texter skrivs i realitd, helt utan kompromisser.

 

Vi säger: Ja ja pojkar – Ni FÖRSÖKER men uppnår ingenting, ni ynkliga SMÅ KULTINGAR… Endast SÄRIMNER vet vägen…

”Hedniska Tankar” LEDER – Ni bara ”Följer” – ”Man Hat uns oft kopiert, aber NIEMALS Erreicht” –

Men för all del – vi mottar eder hyllning, för vår blogg och SAMFUNDET SÄRIMNER fanns LÅNGT INNAN ni skrev det här…

För KG Ossianilsson gick det ganska bra. Han fick fem söner, gifte om sig med sin hushållerska på 1960-talet – när han var över 80 år gammal – och flyttade till trakten av Linköping, där ett sentida, vänsterinriktat universitet helt glömt bort honom och gömt undan allt han skrivit, eftersom han ansågs vara ”för mycket höger” på 1960-talet, fastän det egentligen var tvärtom. Han dog först vid 95 års ålder, och slutade nog aldrig skriva – även om han inte fick ett enda dugg utgivet på Kulturmarxismens längesen flydda 1960-tal.

Han fick också en son, som hette just FREJ Ossiannilsson – och döpte sitt Östgöta-hus till ”Frö-Stad” – också efter guden Frej. Frej Ossianilson blev entomolog – alltså insektsforskare, inte ”etymolog” – och arbetade med folkförsörjning, skydd mot bladlöss och annat sådant – tills också han dog, 6 Mars 1995 – 86 år gammal.

Vida intressantare är dock vad som hände Folke Dovring (1916 – 1988) som blev medeltidshistoriker, specialist på agrarhistoria, populärvetenskaplig journalist och mycket mer. Allt gick bra för honom, tills han kom i delo med fuskaren Erik Lönnroth vid Göteborgsuniversitetet, tillhörande samma släkt som klåparen och skojar-professorn ”Lasse Liten Lönnroth” som fortfarande lever, efter att ha felöversatt hela Eddan, och förvanskat den till oigenkännlighet.

Bland annat har den senare klantskallen vid namn Lönnroth skrivit att ”mannar all herliga mannast !” (Om Thor i kvädet ”Harbadsljod”) MÅSTE översättas som ”pojkvasker” – Det måste det INTE alls – för det är KLOCKREN, ÖVERDJÄVLA IDIOTI att ersätta den ursprungliga betydelsen med raka motsatsen – så borde INGEN seriös akademiker eller översättare alls göra – och Lasse Lönnroths eviga dillande och lallande om att Loke måste vara ”bög” (vilket han upprepar, sida upp och sida ner, ungefär tio gånger om i sin Eddaöversätting – som är sämre än till och med Åke Ohlmarks) kan vi också lika gärna GLÖMMA.

Alltnog, ”Såsialdemokraturen” och Jante-Lagen i Sverige skällde Folke Dovring för ”Fascist” som man faktiskt skrev – och inkompetensförklarade honom. Då flyttade han helt sonika till USA, där han blev Professor, Ekonomisk expert vid FN-Högkvarteret, och särskild rådgivare till USA:s Energidepartement – samt Utrikesdepartementet – och Wikipedia skriver än idag att – vi citerar: Inget av det Dovring åstadkom i USA uppmärksammades dock i Sverige där han fick finna sig i att vara en icke-person fram till sin död 1998. 

Så kan det gå.

SVT och Sveriges ”journalistkår” förbereder som bäst den gamla S-märkta Nomenklaturans återkomst, och genomför en påverkansoperation till Sveriges och Ukrainas nackdel, men Islamismens, Trumps, Rysslands och Khomeini-regimens fördel – i alla fall som just vi tolkar dagshändelserna.

Kanske bäst ge FARBROR FREJ en chans i alla fall. Saven stiger om våren !

”VÅR I LUFTEN, MINA DAMER ! – MEN – VAR HAR NI ER ??”