Etikettarkiv: Kristina Ekero Eriksson

Profilbild för Okänd

”Historiens Värld” och sanningen om Runstenen U 112 och Ragnvald från Ed….

av

Wer kennt den Weg zurück in jene Zeit?
Den Weg zurück in die Vergangenheit?
Den Weg nach Haus und zum ersten Glück?
Wer kennt den Weg – den Weg zurück?

– Ur ”Wer kennt den Weg” (aka ”I Walk the Line”)
sjungen av John R. Cash, amerikansk sångare (1932 – 2003)

 

”Många äro komna, men få äro kallade” lär det stå i de kristnes stora svarta bok – med fråga inte oss på Hedniska Tankar om sådant, ty vi är Asatrogna Hedningar – inget annat ! Ständigt finns det också sådana kristna, som säger sig syssla med populärvetenskap, men vars syfte inte är annat än att försöka ”kristifiera” hela den svenska historien. Exempel på dessa personer utgörs av män som Herman Lindquist, Dick Harrison i SvD samt numera även hans hustru, Katarina Harrison Lindbergh som fått utge rena plagiat på de Historiska Lexikon, Historiska Muséet och Åke Ohlmarks – som faktiskt hade åtskilliga kunskaper om Nordisk-Hednisk mytologi – utgav på sin tid. Ett ännu värre exempel – som vi redan tagit upp – utgörs av den ärkekristna kristinnan Kristina ”Ekero” Eriksson, som i sina totalt förkastliga böcker skriver ren dynga, typ ”Uppsalakungarna var maffiabossar”, ”man offrade trälar” och luder-mässig som hon är, upprepar hon ständigt Adam av Bremens nattståndna Horror-fantasier från sent tusental, lika verkliga som Ayatollah Khomeinis eller Saddam Husseins uttalanden om Västerlandet som helhet. Att sådana skall få sitta i SVT:s soffor och ljuga om ”kvinnliga krigare på Birka” och försöka se till att den svenska allmänheten får ”Laghertor” och Sköldmör på hjärnan är sorgligt, för det har inte ett enda dugg med seriös arkeologi eller seriös vetenskap att göra, lika lite som ”HBO Vikings” eller vad för slags dynga som för tillfället sänds på Netflix eller någonstans.

Tre herrar, som visserligen kan ha ett gott uppsåt – godare än Fru ”Ekeros” i alla fall – denna den mest pantade av Lunda-akademiker – är några personer från ”Buzz Media” i Malmö, som helt uppenbart är ute efter att tjäna pengar på nätet – och inget annat – genom att lansera sin egen version av ”historiska media” och lite billig AI grafik. Resultatet av vad de knåpat ihop är inte sådär lysande, precis.

Vad de gör, är att utan minsta sinne för källkritik papegojmässigt upprepa och upp-rapa vad som står i ett eländigt, hoprafsat konglomerat av böcker de fått tag i – digitala eller annars, och sedan presentera resultatet som sitt eget, påstå att det är ”epokgörande” och så vidare – men se – det är det INTE ALLS – det slutar med tafflig kristifikation, precis som vanligt..

Denna gång har de förgripit sig på Ragnvald från Ed i Uppland, och runstenen U 112, som visserligen ligger intill en såkallad ”Kyrkstig” (som inte har ett enda förbannat dugg med ”Svenska” Kyrkan att göra – det rör sig om en Vikingatida vägbank från 1000-talet) och sedan lallar och fablar de en massa om att denne Ragnvald skulle blivit kristen, bara därför att hans gamla mor kanske var det – även om det också är helt obevisat.

Män som Harald Hårdråde och Ragnvald från Ed i Uppland tillhörde  Väringagardet i Miklagård eller Konstantinopel. De var KRIGARE och SOLDATER – och de skulle ha SKRATTAT åt vad nutida Sillmjölkar til Art Directors och reklamnissar från Malmö kommer dragandes med – om de fortfarande levde… Ingen av Väringarna var kristen mer än till namnet, likt de flesta sjöfarande och arbetande män i alla tider.. (illustration från Osprey Books, Storbritannien)

 

Dessutom har den skicklige journalisten Jens Flyckt på sin mycket goda sajt ”Sverigereportage” skrivit insiktsfullt och utan förvrängningar om just Stenarna från Ed – de är FLERA till antalet och har varit kända ända sedan den legendariske Sven BF Janssons eller ”Run-Jannes” tid – så vad ”Historiens Värld” från Malmö kommer dragandes med, är inget annat än gammal skåpmat.

Nya fynd görs hela tiden i området, och Länsstyrelsen har som bäst fått reda på dessa fornfynd – skrev Jens Flycht år 2022 – och det är väl så Vulgär- men inte Populär-historikerna i Malmö fått reda på det hela.

Flyttblocket i Ed var färdiginventerat redan av Johannes Bureus på 1600-talet, som redan då kunde tyda runorna. Det innehåller som synes inga kristna kors överhuvudtaget, och det var runmästaren Fot och möjligen hans tre identifierade lärlingar Olev, Torgöt och Fotsarve – alla Hedningar – inte kristna – som ristade det väldiga blocket. Kalle Dahlberg, den nutida ristaren från Adelsö håller noga reda på dem, ty han har ofta kopierat Fots egen stil, och avslutningarna på hans ”Rundjur” eller drakslingor, med textband och allt.

Att Ragnvald Vaʀ a Grikklandi, vas liðs forungi, att han var den förste i Liden eller krigarföljet där, är sant – för man skulle knappast ha skrivit så om en hemvändande man på den tiden, om det inte vore sanning. Själv har den man, som skriver dessa rader också varit i Österled – och det för tjugo år sedan – och på den resan fanns ej tid för böner, kristet rabblande eller klagosånger, liksom i dagens Ukraina.

Om sedan Ragnvald från Ed var Hövding för alla Väringar vet vi inte heller – det är nog för mycket sagt – men han stod i Kejsarens sold, efter vad vi har anledning förmoda.

 

Män som dessa blev aldrig kristna – deras yrke innehöll inget kristet – lika lite som deras mödrar skulle ha varit det…

Ragnvald var soldat… soldatens yrke innehåller ingen kristendom överhuvudtaget. Envar, som tillhört ett garde eller liknande i tio år eller kanske elva, vet hur det är. Ingen skall heller tro något annat, oavsett om det är Världen av år 1025 eller 2025 vi för tillfället talar om – eller andra århundraden i stil med dessa.

Om Ragnvalds gamla mor började tackla av på slutet, gaggig och senil som hon kanske var – och föll till föga inför vaxljus och mässande prelater – som kvinnor ofta gör, än i dessa dagar – så må det ju vara hänt. Men för vår del tror vi aldrig, att Ragnvald själv antog kristendomen, nej inte på minsta sätt – och om nu han – eller kanske någon av Fots drängar – knackade dit Guð hialpi and hænnaʀ om Fastvi, som modern hette, så var det bara därför att stenen skulle stå kvar, med sin inskrift – alldeles orörd. Få hedniska stenar har alls bevarats till våra dagar, och som vi själva sade till Magnus Källström, den främste av RAÄ:s runologer på Järfälla Bibliotek en dag i början av 2020-talet, så är det de kristna hundarna, som förstört allt.

Nästan alla 1000-talets Runstenar handlar om släktskap – om ätter – och det var det viktiga för dåtidens människor. ”Stain hensa…rest av x…till minne av y…z ristade...” så är den välbekanta formeln Uppland och Jan Fridegårds bygd allt över, och de som verkar och bor just här, vet det också – olikt några snorgärsar i Malmö. Ibland blev det bara ristat ”g hialpi” eller något extremt förkortat på slutet, som på några stenar från Borresta – vilket också är väl dokumenterat. Ofta finns fult, osymmetriskt och dåligt ristade kors på en del stenar – ditkladdade eller knackade i efterhand, av andra händer än de som ristade originalet – och än är allt detta dåligt undersökt, även om laserscanning och mätning av huggdjup, anslagsvinkel och mycket annat – som runmästare av första klassen, likt Fot själv eller vår vän Dahlberg såklart redan vet.

Därför skall vi vara försiktiga med all denna gällna, nattståndna kristifikation – för Ragnvald  och hans bröder i alla land skulle aldrig gått med på det. Efter många år kan det hända, att några av oss kommer tillbaka från hemmets strand, från trakterna av det sentida Riga eller öster om Domensnäs, dit många av oss ska och där det redan byggs för oss. Ni hedrar vårt minne bättre genom att berätta sanningen om oss, gott folk, ja redelige svenska män och kvinnor. Så ÄR det – och så har det varit i alla tider…

Vi blev aldrig kristna i våra hjärtan, men vi känner den väg vi vandrar – om så till det bittra slutet. I morgon är en Tyrs dag, nästa dag tillhör Oden.

Hell Tyr !

Profilbild för Okänd

Nya Rön om Hole-stenen, före detta Svingerud-stenen

av

Kommer ni ihåg ”Hedniska Tankars” referat från 2023 om Hole-stenen från Vestfold i Norge, ursprungligen kallad Svingerud-stenen ? Om inte, kan ni läsa det referatet under huvudrubriken ”Eddan och Runorna”, underrubrik ”Enskilda Runinskrifter” via länkarna här ovan. De första fragmenten av denna sten hittades i trakten av Svingerud redan 2021, under pågående utgrävningar av ett stort gravfält. Först under 2023 var grävningarna avlutade, och först då vågade forskare i Norge offentliggöra fyndet, eftersom det för det första rör sig om en av de tidigaste runinskrifter som någonsin funnits i Norden, och för det andra fanns stor risk att någon skulle förstöra det, eller – som media alltid gör – vantolka resultaten.

I Norge finns dock fortfarande oberoende media, som skriver någorlunda sakligt – till skillnad hur det är med nyhetsförmedlingen i vårt eget land. Sajten ”Forskning.No” är inte så politiserad som en del föregivet akademiska personer och ”forum för forskning” som i Sverige – på nätet eller annars.

Flera fragment av Hole-stenen har nu sammanställts – de fanns i olika gravar, daterade till mellan år 50 och 275 av vår tideräkning – och stenen kommer bevisligen från samma period, vilket visar att det fanns mycket runkunnigt folk i Norden redan då.

Tune-stenen, men också de Värmländska stenarna från Järsberg och Gunnarskog, visar att den äldre, 24-typiga runraden var känd i Norden långt långt före Vikingatid och yngre Järnålder. Detta har vetenskapen känt till länge, men media och skolundervisning samt såkallad ”populärvetenskap” i Sverige förvanskar hela tiden sanningen. Vi ska återkomma till några av de allra värsta exemplen på det här nedan.

Gravarna på Hole-fältet var brandgravar, och vad som ursprungligen var en såkallad ”Bautasten” eller ett rest stenmonument från tiden kring kristi födelse – kom ihåg vad Tacitus skrev om Runornas germanska upphov, helt opåverkade av Latinska skrivtecken – debatten om runornas upphov, på Etruskiskt område långt före Rom, vid Goternas Svarta hav eller i Sydskandinavien pågår ännu – som senare – kanske efter år 200 – bröts sönder och hamnade i olika gravar. Det är detta, som gör Hole-stenen till ett epokgörande fynd, men även dess språkhistoriska betydelse. Hela stenhällens yta har blivit ristad på flera gånger, också av mer eller mindre runkunniga personer – och rena klåpare – innan den hamnade i olika gravar.

Stenfragmentet kallat ”Hole 2” var bland de första bitar, som återfanns – Här ser vi det ”in situ” eller som det kom fram ur jorden, medan utgrävningen fortfarande pågick, år 2021.

Tidigare (år 2021-2023) spreds många osakligheter i media om fyndet. Bland annat har enstaka kvinnliga språkhistoriker, som Kristel Zilmer försökt överdriva det faktum att vissa ändelser i textfragmentet ”Hole 2” slutar på – U vilket k-a-n-s-k-e är en femininum form av ett substantiv,  och börjat fabulera helt osammanhängande om kvinnliga ristare, kvinnonamn och så vidare – vilket Utgrävningsledaren professor Steinar Solheim redan bevisat vara groteska övertolkningar, ja rent trams. Exempelvis kan namnet Idiberug lika gärna tolkas som Idaberga, Iduberg – ett platsnamn i geografin, och alltså inte något kvinnonamn överhuvudtaget.

Utan kännedom om hela inskriften – som ännu inte är färdigtolkad – kan man inte göra någon textanalys alls – vilket även de flesta normalbegåvade personer torde inse – man behöver inte vara Runolog, som Magnus Källström vid RAÄ – det svenska Riksantikvarieämbetet – för att inse något sådant. Det finns förvisso kvinnliga runristare senare i tiden – vilket bevisats av den Vikingatida ”Vävbrickan från Lund” –  den med texten om ”Svi-vors (eller Sigvors) Ingemar skall få min gråt” – en förbannelse, ristad av en sviken och arg väverska – kanske strax innan hon dog. Utan kännedom om att runinskriften innehåller Talmagi – vilket lögnhalsar som den kände Skojar-professorn Henrik Williams från ”Uppsala Runforum” helt förnekat – trots hundratals bevis, ända sedan runskriftens allra tidigaste era – redan denna vävbricka är ett bevis på det – så kan man inte analysera några runinskrifter alls – för 24-typig, 16-typig runrad och de andra runraderna är oktal kod, lika mycket som den som finns i moderna datorer.

Vi har också ”Silverflickan Ginnlög” eller ”Ek Unwod” från det skånska 200-talet och Gårdlösa gravfält, strax nära byn Svarte nära Ystad – hon levde på 200-talet, och skall enligt vissa arkeologer vara Sveriges första namngivna kvinna – men Unwod kan – tråkigt nog – också vara namnet på den runkunnige silversmed, som gjorde smycket åt henne. Se ”Hedniska Tankars” inlägg under ”Svensk Arkeologi” här ovan – Ginnlög bör ha varit 25 år när hon plötsligt avled – av okänd orsak – och sedan högsattes.

 

Ginnlögs smycke – och en skånska från 200-talet, som bevisligen var vit och etnisk svenska – inget annat !

Man ska inte tro på lögner, eller de som vill förvanska historien, till följd av politiska motiv. En av de allra värsta lögnerskorna av idag – Aalathi lathu draepa ! – är Fil Kand Joan Kristina Anne Ekero Eriksson, som varit med och utformat Statstelevisionen SVT:s gravt osakliga och direkt felaktiga TV-serie ”Historien om Sverige” där Sveriges äldsta invånare från Stenålder och Bronsålder får spelas av skådespelare från Somalia, Eritrea och liknande länder, bara till följd av en sjuk och förvirrad ”woke” eller ”PK” = ”Politiskt Korrekt” ideologi.  Vi på Hedniska Tankar vill verkligen VARNA för henne och hennes osakligheter. En av de allra grövsta exemplen på hennes historieförfalskningar är den bok, ni kan se på bilden nedan.

 

I hennes stolpskott, betitlat ”Gamla Uppsala – Människor och Makt i Högarnas Skugga” (ISBN9789113080666) – en bok som enligt sin baksidestext skulle beskriva de senaste rönen om det heliga området vid Gamla Uppsala – med processionsvägar, gigantiska stolprader och allt – påstår hon hela tiden saker som ”Vikingahövdingarna var Maffiabossar” när hon skriver om Vendeltidens kungar, ”man offrade människor” och annat sådant – lögner, lögner och hatpropaganda, som man aldrig hittat minsta bevis för, utom i Adam av Bremens kristna skräckhistorier, lika vederhäftiga som Ayatollah Khomeinis uttalanden om Sverige. Boken, från 2018 är inte värd att läsa överhuvudtaget – den är skriven av en Kristen fanatiker – som hela tiden svärmar för katolsk medeltid.

Lögnerskan och några av SVT-nomenklaturan har också dragit höga växlar på 1880-talets fynd från kammargraven Bj 581 – från Hjalmar Stolpes Birka – vars kranium märkligt nog ”kommit bort” i Historiska Muséets arkiv, och inte längre går att återfinna. Man har velat använda det finlemmade och veka kvinnoskelettet i denna grav som ”bevis” för existensen av ”Sköldmör”, kvinnliga krigare och annat – enligt de teorier som en viss Charlotte Hedenstierna-Jonson – som visst inte är någon genetiker – låtit sprida ut. Sannolikt var kvinnan i grav Björkö 581 ingen ”krigare” alls – hon var bara ”krigsmans änka” eller en högättad kvinna, som begravdes under fulla hedersbetygelser, och med ”folkvapen” som sammansatta pilbågar och annat, därför att det inte fanns någon manlig medlem av samma ätt, som kunde få ärva vapnen. Det var så Järnålderns ättesamhälle hela tiden fungerade – Det har bevisats av flera norska gravfynd, där man också funnit vapen i kvinnogravar – ibland tillhörande mycket unga och utmärglade, svårt anorektiska flickor – som knappast haft kraft i armarna nog till att lyfta dessa vapen eller spänna några pilbågar överhuvutaget.

Personer som fått ”HBO Vikings” eller ”Lagertha” på hjärnan – borde nog förbjudas att uttala sig om seriös arkeologi, vilket vore välgörande för allmänheten – Det kunde förhindra, att fler lögner och osakligheter sprids, innan fakta har bevisats.

Angående det senaste ”massmordet” eller döds-skjutningarna i Örebro och ”Campus Risberga” (som visst inte är något universitet, utan ett sunkigt, halvt förfallet Gymnasium av 1970-tals modell) så har det framkommit, hur ett flertal ljudtekniker från TV 4 av okänd anledning manipulerat, trixat och förfalskat vissa originalinspelningar från brottsplatsen, som de kommit över.

Med uttalat politiska motiv har de försökt få det att framstå som att en röst ropar ”Ni ska bort från Europa” – men vad som ropas, kan också tolkas ”Ni ska bort, allihopa !” – och en fladdrig ljudupptagning, gjord på en offentlig toalett – är väl ungefär lika vederhäftig, som Kristna Kristina ”Ekero” och hennes förvanskning av Sveriges Historia.

Kort sagt – vissa personer hör alltid vad de vill höra, ser vad de vill se och handlar i blindo – men hur är det egentligen ?

Nu gäller det i ena fallet ett tragiskt mord på ett tiotal personer, och i det andra en förvanskning av ett helt lands, ett helt folks och en hel nations historia, samt uppsåtet att bedriva en påverkansoperation, med avsikten att avsätta vårt lands enda lagliga Regering – vilket inte straffas lika hårt, om man är medlem av Nomenklaturan eller den nuvarande makteliten i Sverige – eller kanske Ljudtekniker på TV 4 – men i alla fall.

Saklighet är ändå alltid bäst.