Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att också själve Odin ler.
En passiv människa mindre
betyder en broder mer.

– En smula fritt efter en av Dagermans ”Dagsedlar”
(Av Hedningen)

Den svenske poeten Stig Dagerman var som alla vet Syndikalist, men också hedning. Han begick självmord 1954 i Enebyberg, Danderyd på ett mäkta ohedniskt sett, men det berodde som i många andra fall på att han sagt och skrivit allt som han ville säga eller kunde skriva. Jämför med den ännu mer Hedniske och stridbare Vilhelm Moberg, som aldrig fick nobelpriset, men som definitivt tillhörde det svenska 1900-talets största författargeneration. Vilhelm Moberg skrev redan tidigt i sin karriär ”Brudarnas Källa” och ”Gudens Hustru” (om Frejskonan, och dyrkandet av Yngve-Frej) och han var precis som Jan Fridegård och många med honom aldrig kristen, utan ständigt i hednisk opposition med knuten näve, intill sista dagen i sitt liv – och han var beredd att dö för vad han trodde på.

Caveat Lector – inte ”Cave Canem” !

När Ville från Moshultamåla blev nedsablad av kulturmarxisterna för att ha skrivit sin bok om Sveriges Historia, ”Från Oden till Engelbrekt” som också den var mäkta hednisk, fyllde han en dag sina fickor med sten, och gick – 74 år gammal och med skrivkramp, som Dagerman – rakt ut i havet från sin sommarstuga på Väddö. Han förenades med gudinnan Ran, som väntade på honom därute, i det stora blå.

Såhär i Disernas tid skall vi minnas vad han skrev i ”Brudarnas Källa” – långt tidigare i sitt liv, ty det var ord som var profetiska:

Jag är källorna, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna.
Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna.
Jag var före sorgen och glädjen. Jag var före gråten och skrattet.
Jag var före sången och spelet och dansen. Jag var före plågan och våndan
och ångesten på jorden. Jag var före människornas släkt.
Nere i mörka jordens grund brusar mina ådror, som ingen känner.
Men här rinner jag upp nedanför kullen, här speglar jag ekarnas kronor
och följer släktenas gång genom världen.Jag är källan. Jag är början.

I ett helt liv hade Vilhelm Moberg varit ett med den hedniska källkulten och vattnet, och därför återvände han till vattnets element när han skulle hem, precis som hans egen mor lärt honom. Nu sitter han hos Ran och Ägir i deras salar, tillsammans med deras sju döttrar, vågorna.

Men låt oss nu gå över till något annat. Eldens element, gestaltad av bland annat gudinnan Freja, eller den keltiska Brigid. Elden härdar och renar. Allt som hamnar i brinnande eld, kan omvandlas till renaste stål, och luttras. Att bränna Koraner är ganska populärt nuförtiden, men egentligen är det bara Koraner på Arabiska som räknas – är de inte på arabiska, så är de INTE heliga, som bland annat Kyrkans Tidning och dess Monoteistiska anhang påpekat. Endast Mullorna och Haditherna må döma, och vara Kadi i denna sak, vilket envar enkelt inser.

Detta är helt sant, och kan – som vi ser ovan – intygas också av de flesta troende Muslimer. Följaktligen har Den Turkiske Satan, Erdogan Effendi, inte ett enda giltigt skäl till sina sedvanliga utgjutelser – lika lite som de Vänsterblivna, och all den (S)-märkta drägg som kritiserar hjälten Rasmus Paludans rättrådiga och modiga handlingar här hemma i Sverige. Dessa har skett för att protestera emot Totalitära regimer, Totalitära Religioner, all Monoteism och dessutom Turkiet, som vi alla vet. Så måste vi tolka det.

Jag ger nu ordet till en kämpande broder från Iran, som också råkar vara Syndikalist, och som numera talar vad Esaias Tégner på sin tid kallade ärans och hjältarnas språk, eftersom han nu befinner sig hos oss här i Sverige. Innan detta sker, vill jag berätta att jag för egen del bränt Koranen inte bara EN gång – vilket skedde hemma i Jakobsberg, där jag bor – utan TVÅ gånger – också PÅ PÅVENS ALTARE – ifall ni nu vet var detta ligger beläget någonstans. Men – detta räknas såklart inte, eftersom det var svenska Koran-översättningar jag brände, och dessa är helt klart inte heliga nog, vilket får anses bevisat. Därför måste jag såsom HEDNING bränna Koranen minst en gång till, och det måste vara på originalspråk, dvs Arabiska – och under värdiga former, på det sätt som sig bör – det vill säga rituellt, och med iakttagande av alla tillbörliga säkerhetsföreskrifter, i brandskyddshänseende eller eljest. Sverige är ett mycket stort och skogrikt land, och vår Regering har redan förklarat, att detta inte är någon Polis-stat. Således kan envar medborgare i detta land bränna Koranen i Original, varhelst han eller hon så önskar, hemma på sin egen tomt eller i lönndom.

Ingen kan hindra, att så faktiskt sker !

Jag har ju också bränt Koranen

Varför gjorde jag det? En helig bok? Nej, inga böcker är heliga för mig. De religiösa böckerna får kallas urkunder men inte heliga med tanke på alla våldsbejakande och förtryckande dogmer som genomsyrar dem.

Det var andra året på gymnasiet i Iran. Vi hade obligatorisk koranundervisning från årskurs 6. Varje skoldag tvingades vi börja med att lyssna på recitering av Koranen och säga amen efter varje vers. På lektionerna sattes skräck i oss för den hämndlystna abrahamitiska guden. Vi fick läsa om att vi ska identifiera, förfölja, gripa och halshugga otrogna. Vi fick läsa att våra mödrar och systrar var halvmän och räknades som en halvman i frågor om arv, vittnesmål etc. Vi fick lära oss att sex var en kontaminerande och därav klandervärd och straffbar handling. Likaså med musik, bekväma kläder, dans, alkohol, ja livets goda. Jag blev less på alla förbud mot det goda och alla påbud till kriminella och inhumana handlingar. I slutet av en termin lyfte jag på locket till oljelampan som var enda värmekällan i klassrummet och lät den bok som genomsyras av bristande respekt för individuella fri- och rättigheter och manade till våld och kriminella handlingar att slukas av lågorna i oljelampan.

Vi hade några salafister i klassen. De såg vad jag gjorde. Stirrade i mina ögon för att skrämma mig. Dagen efter stod det på väggen bakom min stol ”Död åt socialister!” Kvällen efter blev jag förföljd av en av dem när jag var på väg hem. De tjallade självklart för den civilklädda polisen i skolan. Från den dagen var jag under bevakning. Fick varningar och fick det klart för mig att jag inte fick fortsätta vidare med mina studier på universitetet. Så blev det också. Förutom regimen så skulle även min egen far, som var en vanlig troende, kunnat skada mig för min hädelse. Gjorde jag det för att jag hatade muslimer, inklusive min far? Självklart inte något mot dem som människor. Jag var emot deras förtryckande tro som de pådyvlade mig och min generation. Det var bland annat av den anledningen, det vill säga ingen framtid i Iran utom i fängelse eller med en snara kring min blasfemiska hals som jag lämnade landet och tog till slut min tillflykt till Sverige vars regering nu diskuterar blasfemilagar med utländska och inhemska islamister och får stöd av en av landets toppjurister, nämligen Göran Lambertz.

Inga religioner, kulturer och böcker förtjänar respekt per automatik. De måste göra sig förtjänta av respekt, bland annat genom respekt för fundamentala fri- och rättigheter i modern tappning. Normsystem har inte rättigheter utan det är individen som är rättighetsbärare. Det är hennes rätt till eller från till exempel religion som ska respekteras och inte själva tron.

– Devin Rexvid, Bulletid, 4 Februari 2023

Det faktum att Herr Rexvid, som nu är min broder – brände Koranen som ung gymnasist, är betydelselöst. Han kan ÄNDÅ inte bli förlåten av Allah, utan är för evigt skild från denne maktlöse öknens mångud, som inte härskar här i Sverige och Norden. Vårt Norden ! Han kan INTE bortförklara det som en ungdoms-synd, eller någon tillfällig förvillelse, ens med advokat Lambertz hjälp, utan ÄR evigt förtappad enligt de Mulliga, smällfeta Mullorna.

Därför är han min vän, min bror. ”Wahrheit reden heisst leuchten und brennen” sade en gång den tyske poeten Schiller. Det betyder, att ”Tala sanning är att lysa och brinna” men OCKSÅ – samtidigt och på samma tyska, germanska språk – beroende på hur detta är konstruerat – ”Tala sanning är att upplysa och bränna !”

Konstverket ”Nuda Veritas” eller ”Den nakna Sanningen” av Gustav Klimt skapades efter Schillers citat ovan…

Därför utser jag nu – på Samfundet Särimners vägnar – Devin Rexvid till ensam förvaltare och Stor-Kophta av Koran-brännar-samfundet Frejfaxe – tillsammans med Rasmus Pauldan – givetvis !

Dessa två har nu att förvalta detta samfund så, som värdigt vore och i ärlighet vore bäst. De har mitt fulla förtroende, och mitt beslut KAN ICKE ÖVERKLAGAS eftersom jag och endast jag är Hedningen med stort H – så det så ! Därmed är jag också enväldig, fast icke allsmäktig, utan fortfarande liberal polyteist – som alla redan vet.

Kan dessa två män icke enas, i sin skötsel av Koran-brännar-samfundet Frejfaxe (glöm aldrig det namnet – från och med NU !) så måste de bada bastu och isvak tillsammans, eventuellt också med mig själv som åsyna vittne. Utlänningar, och de ovärdiga; som icke förstår den Nordiska kulturen har inte insett den sanningen, att Finsk Sauna, Rysk Bannik och Nordisk Badstuga samt Svensk Bastu är ett och samma kulturella fenomen, kommet ur ett och samma ursprung – och att allt detta går ut på samma sak.

Bastu är rening genom eld och hetta. Härdning av stål, smidande av planer – såsom också en smed smider det rena stålet. Völund var gudarnas smed, liksom Brokk och Sindre. Ingen av dem var gudar, men skapade väsen – likt oss människor – och i bastuns hetta – där sex inte förekommer – Sydeuropéer, Abrahamiter och andra har aldrig förstått sig på rituell nakenhet, eller vad det är, att vara naken och vaken inför Gudamakterna, och himlavalvet högt därovan – kan män bikta sig för varandra, och i bastuns mörker tala ut.

Jag har redan i denna blogg förut nämnt en man jag kallar ”Ärkeängeln” – på grund av hans likhet med Dorés vredgade Satan i det understa och nedersta, frusna ishelvetet – och den bikt han avlade till mig och enbart mig om sin tid i Centralasien, och två män som dog för honom, och aldrig kom tillbaka. Det fanns ingen annan där för honom att tala med, och jag är också än idag tacksam för vad min vän – numera pensionerad sedan förra året och därför ogill i samhällets ögon berättade för mig den gången, om moral, om vad människor är till för och vad vi till slut måste göra.

Även om det skulle bli vår död, eller det yttersta av offer – för inget högre finns än att offra sig själv och av sig själv.

Somliga män gör det som diktare, och med sina ord. Andra av sitt arbete, och sina dagliga sysslor. Somliga som krigare, och lojala soldater i kampen emot Totalitarismen och Monoteismen – vårt årtusendes kamp, precis som för våra förfäder. Så är det. Så – och bara så.

Ske gudarnas vilja, såsom i Asgård, så ock i Midgård !

Gå ut, ni hedna och ludna ! Var gudarnas händer, knutna nävar, armar och ben.

Fullgör deras vilja, var deras redskap och låt dem kora valen – för i Disernas tid, Koras valen av en högre makt än vi själva.

Somliga av er skall få skåda Särimner ! Vid slutet, står segern !!