Forskningsledaren och läkaren Gary Goldfieldt, som arbetar på ett barnsjukhus i Östra Ontario, Kanada har gjort en undersökning om den såkallade ”könsförvirringen” som bara bekräftar vad vetenskapen redan vet från det underliga landet Sverige. Ungdomen blir allt mer och mer förvirrad, rörande genus och sexuell identitet, vilket får bisarra konsekvenser för hela samhället. Bakom alltihop står media, och den flitiga mobil-användningen enligt den Kanadensiska studien.
Media gör hela tiden reklam för könsbyte och homosexualitet, och detta förvrider sinnet på i huvudsak vita medelklassungdomar. Resultatet blir ett ofruktbart samhälle, och färre vita barn – vilket förstås är det bakomliggande syftet med hela Påverkanskampanjen. ”Könsdysfori” eller ”Könsförvirring” var ett helt okänt begrepp i Sverige så länge landet hade sunda ideal, men nu har fenomenet spritts hit från USA.
The Post Millenial rapporterar att den aktuella studien inte gör en direkt koppling mellan användning av sociala medier och så kallad könsdysfori men att sådana samband kan finnas. Det finns just nu en pågående trend där i första hand unga människor upplever att de är födda i fel kön och sätter sig i kontakt med vården för att genomgå ett irreversibelt könsbyte. Den gemensamma nämnaren mellan negativt tänkande om den egna kroppen och könsdysfori är ofta sociala medier. (Samnytt 2023-02-28)
Särskilt unga som har psyk-problem eller är deprimerade – vilket knappast är ovanligt i tonåren – har lätt att falla offer för påverkanskampanjerna.
Man framställer könsbyten som något ”häftigt” eller glamoröst, och lockar ungdomar att verkställa plastikoperationer och hormon-behandlingar som för det första är jättedyra, för det andra medför extrema kostnader för hela samhället och en redan hårt belastad sjukvårdssektor, och för det tredje inte löser någonting. Uppföljande undersökningar visar också att könsbyteriet i många fall inte var lösningen och att orsaken till symtomen funnits någon annanstans än i könsidentiteten. En stor andel av de som genomgått ett könsbyte uppvisar fortsatt psykisk ohälsa, inklusive kraftigt förhöjd frekvens av självmord.
Vi här på Hedniska Tankar kan bara upprepa vad vi redan sagt: Kön är en biologisk realitet – inte en social konstruktion.
En förundersökning om mord lär ha inletts, men det är ett standardförfarande när en befattningshavare inom den allra högsta säkerhetsklassen avlider. Var det självmord ? Några av mina kollegor tror faktiskt det. Man skall ogärna spekulera, men min enda reaktion vid genomläsningen av de sedvanliga artiklarna vidpass kl 0930 i morse var att utbrista ”Va ?!” och att drabbas av en lätt overklighetskänsla.
Media kopplar ihop händelsen med korruptionshärvan runt Linda Staaf, Mats Löfvings älskarinna som anställdes på tveksamma meriter. Det är väl känt att Åklagarmyndigheten i slutet av 2022 meddelade att Särskilda åklagarkammaren inledde en utredning rörande misstänkt jäv och grovt tjänstefel efter att Löfving beslutat att Staaf skulle få ett tjänstevapen – som hon inte var berättigad till, och dessutom hade Löfving gjort henne till chef för polisens underrättelseavdelning. Linda Staaf är även känd för att ha hoppat i säng med Sveriges Överbefälhavare, Michael Bydén och har bevisligen haft ett förhållande med honom under den tid han var gift.
I andra kulturer än vår – exempelvis den Japanska – har självmord varit ett accepterat sätt att avtvå sig skam, eller att sona ett brott, som varit oförlåtligt. Om det är så, att Mats Löfving dog av just denna orsak, måste man säga att det hedrar honom. Han förstod kanske, att hans förhållande med Linda Staaf lett honom in på brottsliga vägar, och han kan ha varit beredd att betala det yttersta priset för det, genom att självmant underkasta sig lagens hårdaste straff.
Sådan beslutsamhet är beundransvärd, även om självmord alltid är en stackares utväg enligt Asatron. Och Linda Staaf har nu en hederlig mans blod på sina händer, ifall detta nu var orsaken till denna tragiska händelse. I Japansk tradition kan självmord också vara en form av social protest. Om en underlydande vill påpeka ett uppenbart missförhållande, och Regeringen eller de överordnade inte lyssnar, kanske detta till slut blir det enda sättet som återstår att protestera på, ifall en ytterst lojal tjänsteman befinner sig i en ohållbar situation. Och Löfvings situation var förvisso ohållbar, ända till det bittra slutet. Samtidigt var han också ytterst lojal.
”De Mortuis nil, nisi Bonum” sade en gång Romarna. ”Säg inget annat än gott om de döda”. Och de var förvisso hedningar, precis som vi.
Människorna bör inte döma Mats Löfving, för han finns inte ibland oss mer. Det tillkommer endast en högre makt att döma, och den finns inte på den här jorden. Låt honom vila i frid.
Det blir allt mer och mer uppenbart, att Ryssland, Islamisterna och islamistiska grupper inne i vårt land samarbetar, och tillsammans försöker de-stabilisera hela det svenska samhället. ”Utvecklingen innebär att främmande makts och våldsbejakande extremisters agendor oftare sammanfaller” har von Essen sagt i svensk TV.
Utan att bli alltför konspiratoriskt lagd, så är det nog adekvat eller berättigat att säga, att vissa individer i rikets ledning, ”Svenska” Kyrkan med mera också utgör ett säkerhetshot emot det sekulära samhället, i alla fall i det långa loppet. Kristendomen och Islam hotar fortfarande alla svenskars frihet med sina krav på total underkastelse och att vara ”Allsmäktiga”. Därmed är det också vår självklara plikt, att som fria medborgare skydda vårt land emot dessa livsfrämmande krafter.
Kände Mats Löfving förtvivlan över situationen, och var det den känslan som kom honom att avsluta sitt liv i förtid ? Återigen, vi bör inte spekulera – men det är förstås fullt möjligt, att det förhöll sig så. Men självmord är aldrig en lösning. En verklig Hedning kämpar alltid vidare, liksom alla sanna patrioter…
Uttrycket ”A memo from the Sports Desk” kommer från den minst sagt ökände amerikanske journalisten Hunter S. Thomson, avliden under tragiska omständigheter anno 2005, men på sin tid legendarisk skapare av vad som kallades ”Gonzo Journalism” eller konsten att skriva självupplevda tidningskrönikor om snart sagt vad som helst, en vansklig konst som vänner av ordning eller till och med Hedningar helst inte borde försöka utöva.
Vad Hunter S. ville antyda med sitt uttryck, är att helt oinsatta skribenter i dagspressen inte ska skriva om saker de inte behärskar, inte förstår och inte kan – för då blir det bara löjligt till slut.
Jag ska återkomma till Hunter S Thomsons begravning – som sannerligen blev honom värdig – en annan gång – när jag skildrar hur jag tänker mig min egen, eller min sista vilja, men än så länge är jag faktiskt inte såpass död som många människor i det här samhället och den här Världen om och om igen önskat att jag borde vara.
Nej herr Majlard – eller bara lard. Försvaret av Maruipol var ingen fotbollsmatch. Det handlade om människor som lemlästades och dog för sitt land, och som i många fall ännu sitter i ryska fångläger…
Överstelöjtnant Paasikivi lär mödosamt och i lätt docerande ton ha förklarat för idioten att diverse amerikanska senatorers påståenden om att Ukraina genast skulle ingå separatförhandlingar med Vladolf Putlers män bara är ett luftslott, en chimär. Till och med Majlard själv – detta stolpskott – använder formuleringen ”amerikanska baksätesförare” i sin kria.
”Och som stuckna grisar ylar Putins trollfabriker om att Ukrainarna är såå hemska såå…” När Ryssen skickar missil efter missil emot civila mål och Ukrainska städer, svarar frontsoldaterna med små billiga drönare, stora nog att släppa handgranater på Wagner-gruppens kriminella slödder… Så för man krig idag. Tycker någon att det är konstigt att Ukrainarna VILL och KAN försvara sig, när hela deras land ÖDELÄGGS ??
Det enda goda SvD:s senaste skriverier för med sig, är att den tidigare ”nyttige idioten” Majlard uppenbarligen bytt sida. Men – han är fortfarande en idiot, och denna vecka har han inte ens varit nyttig för någondera sidan.
I veckan har hela Världen fått se Ulf Kristersson – eller om det nu är Kristensson – i rollen som tillfälligt tjänstgörande EU-ordförande på snabbvisit hos Volodymir Zelensky. På SVT ”Rapport” har vår Statsminister stått och vrålat rakt ut om ”Zelensky’s peace plan” – en plan som inte finns, och som heller inte kan finnas. Dessa övertydliga försök till värdelös symbolpolitik skrämmer mig, för det är naivt – outsägligt naivt och till på köpet dumt, ifall Sveriges Statsminister verkligen tror, att han kan ta initiativet till fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, när Ryssland hela tiden utsätter det Ukrainska folket för ett uppenbart folkmord.
Tror ni att USA skulle stifta fred med Kina, och inleda förhandlingar omedelbart efter det att Washington State, Kalifornien, Texas och Nebraska blivit erövrade, och man ”omhändertagit” och bortfört amerikanska skolbarn därifrån, för att tvinga dem att lära sig kinesiska ?
Skulle Ulf Kristersson själv i rollen som svensk Statsminister gå med på att omedelbart inleda förhandlingar med Ryssland, om Ryssland ockuperat Öland, Gotland, Östergötland och Småland – för det är ungefär så situationen för Ukrainas del fortfarande ser ut… Fast – det är ju klart. När det gäller våra fega och ryggradslösa svenska politiker vet vi ju aldrig – de springer och underhandlar med en despot som Erodgan, så fort det sker en liten symbolisk koranbränning…
Ryssland kan vara på väg att återta Lyman. Lystjansk föll redan förra sommaren. Och så säger man att Ukraina måste dra sig undan från Bakhmut, och sluta försvara Donetsk – fattar ens bedömare i väst hur lång tid det tar att dra ur en enstaka brigad, när det knappt finns farbara vägar ?
Linder får i uppdrag att recensera en ny bok av Dick Harrison, som ofta skriver hastverk och dagstidningsjournalistik, han med. Men – hur inleder ryss-vännen och sovjetälskaren Linder sin artikel ?Jo, han berättar för oss, att Ryssland aldrig skulle ha gjort Sverige eller Norden det minsta illa, och Ryssen och Putin, ja de är bara såå såå snälla, ja rena idealsamhället under slavisk ledning, faktiskt… Ursäkta mig, goda medborgare – jag tror jag måste ta fram en plasthink, för jubelidioten Lars Linder i DN får mig att må så satans illa, så att jag tror jag måste spy…
Detta förnekar ”filosofen” och ”litteraturkritikern” Lars Linder i DN. ”Ryssland har trots allt inte förorsakat Sverige så djupt lidande” skriver han. Nej, kära skitstövel och Landsförrädare – men Vad har då hänt överallt annars, där din ”älskade” röda armé eller ryska soldater visat sig – genom århundrade efter århundrade (bild från Butja, våren 2022)
För honom fanns aldrig rysshärjningarna vid den svenska kusten.
För honom fanns aldrig Finska Vinterkriget
För honom fanns aldrig ockupationen av Hangö, och de ryska krigsvåldtäkterna där.
För honom fanns aldrig massgravarna i Butja, vid Charkov, vid Cherson – och överallt där ryska soldater idag rör sig över Ukrainas blodbestänkta jord.
Tante Hannah dog för flera år sedan, men jag minns hennes svarta hår klippt i page, och hennes märkvärdigt klara ögon – för de hade ett slags genomträngande blick man aldrig glömmer. Hennes man var ingenjör på en kranfirma här i Sverige den största tiden i sitt liv, och han lever fortfarande. Därför skriver jag inget mera – för man ska inte smäda de döda, eller solka deras minne. De levande, däremot – som försvarar folkmord och de systematiska övergrepp på civilbefolkningen, som ryska soldater alltid ägnat sig åt och fortfarande ägnar sig åt i detta nu – i en omfattning som sällan eller aldrig skådats i modern tid – minst 2 miljoner kvinnor våldtogs bara under 1945, enligt vad nutida historiker som Sennerteg faktiskt har bevisat – dem får man kritisera – och med rätta.
Man säger oss att Koranbränder är fel.
Man ljuger för oss om att endast och endast bara Vladmir Putin skulle bära skulden för kriget i Ukraina, som om en viss herr Schicklgruber ensam skulle bära hela skulden för andra världskriget.
Men nej och åter nej. Så är det inte, så har det aldrig varit, så blir det aldrig heller.
I varje krig finns människor som väljer sida. De väljer att handla på ett visst sätt, medvetet eller omedvetet. Det finns medlöpare, ”nyttiga idioter” eller onyttiga, av Linders och Majlards föga vördnadsbjudande typ, men också högst verkliga och reella sjukvårdare och frontsoldater. Varje dag under ett krig innebär ett val, för krigen kan locka fram både det allra sämsta, och det som är något bättre inuti oss människor.
Det är just därför det är så viktigt att veta vilken sida man egentligen står på, och att sedan – utan att som den eländige, lumpne herr Majlard vackla omkring som en berusad fågelskrämma – faktiskt stå fast vid det val, man väljer.
Despoter, Totalitära Hönsfarmare, Islamister och Kristna…De är sig lika i alla tider – men hur går det för dem, till sist ?
Själv har jag som ni vet redan bränt Koranen – i det tysta och ute i skogen, respektive på Påvens altare – och om jag hade levt på Segerstedts tid, så hade jag ställt mig tillsammans med honom och Ragnvald Blix och bränt ”Mein Kampf” på Järntorget i Göteborg också – det kan ni lita på.
Måtta och konsekvens torde gälla i allt. Det finns regler och lagar också i krig. Stjäl inga ”Galtar” men hjälp de Ukrainska soldaterna att vinna kriget istället !
Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ! Endast en sak kan du göra: en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket att också själve Odin ler. En passiv människa mindre betyder en broder mer.
– En smula fritt efter en av Dagermans ”Dagsedlar”
(Av Hedningen)
Den svenske poeten Stig Dagerman var som alla vet Syndikalist, men också hedning. Han begick självmord 1954 i Enebyberg, Danderyd på ett mäkta ohedniskt sett, men det berodde som i många andra fall på att han sagt och skrivit allt som han ville säga eller kunde skriva. Jämför med den ännu mer Hedniske och stridbare Vilhelm Moberg, som aldrig fick nobelpriset, men som definitivt tillhörde det svenska 1900-talets största författargeneration. Vilhelm Moberg skrev redan tidigt i sin karriär ”Brudarnas Källa” och ”Gudens Hustru” (om Frejskonan, och dyrkandet av Yngve-Frej) och han var precis som Jan Fridegård och många med honom aldrig kristen, utan ständigt i hednisk opposition med knuten näve, intill sista dagen i sitt liv – och han var beredd att dö för vad han trodde på.
Caveat Lector – inte ”Cave Canem” !
När Ville från Moshultamåla blev nedsablad av kulturmarxisterna för att ha skrivit sin bok om Sveriges Historia, ”Från Oden till Engelbrekt” som också den var mäkta hednisk, fyllde han en dag sina fickor med sten, och gick – 74 år gammal och med skrivkramp, som Dagerman – rakt ut i havet från sin sommarstuga på Väddö. Han förenades med gudinnan Ran, som väntade på honom därute, i det stora blå.
Såhär i Disernas tid skall vi minnas vad han skrev i ”Brudarnas Källa” – långt tidigare i sitt liv, ty det var ord som var profetiska:
Jag är källorna, jag är början. Jag var före ekarna, gräset och blommorna. Jag var före fänaden, som avbetar gräset. Jag var före svävande vinge och löpande fot. Jag var före humlorna, bina och fåglarna. Jag var före sorgen och glädjen. Jag var före gråten och skrattet. Jag var före sången och spelet och dansen. Jag var före plågan och våndan och ångesten på jorden. Jag var före människornas släkt. Nere i mörka jordens grund brusar mina ådror, som ingen känner. Men här rinner jag upp nedanför kullen, här speglar jag ekarnas kronor och följer släktenas gång genom världen.Jag är källan. Jag är början.
I ett helt liv hade Vilhelm Moberg varit ett med den hedniska källkulten och vattnet, och därför återvände han till vattnets element när han skulle hem, precis som hans egen mor lärt honom. Nu sitter han hos Ran och Ägir i deras salar, tillsammans med deras sju döttrar, vågorna.
Men låt oss nu gå över till något annat. Eldens element, gestaltad av bland annat gudinnan Freja, eller den keltiska Brigid. Elden härdar och renar. Allt som hamnar i brinnande eld, kan omvandlas till renaste stål, och luttras. Att bränna Koraner är ganska populärt nuförtiden, men egentligen är det bara Koraner på Arabiska som räknas – är de inte på arabiska, så är de INTE heliga, som bland annat Kyrkans Tidning och dess Monoteistiska anhang påpekat. Endast Mullorna och Haditherna må döma, och vara Kadi i denna sak, vilket envar enkelt inser.
Detta är helt sant, och kan – som vi ser ovan – intygas också av de flesta troende Muslimer. Följaktligen har Den Turkiske Satan, Erdogan Effendi, inte ett enda giltigt skäl till sina sedvanliga utgjutelser – lika lite som de Vänsterblivna, och all den (S)-märkta drägg som kritiserar hjälten Rasmus Paludans rättrådiga och modiga handlingar här hemma i Sverige. Dessa har skett för att protestera emot Totalitära regimer, Totalitära Religioner, all Monoteism och dessutom Turkiet, som vi alla vet. Så måste vi tolka det.
Jag ger nu ordet till en kämpande broder från Iran, som också råkar vara Syndikalist, och som numera talar vad Esaias Tégner på sin tid kallade ärans och hjältarnas språk, eftersom han nu befinner sig hos oss här i Sverige. Innan detta sker, vill jag berätta att jag för egen del bränt Koranen inte bara EN gång – vilket skedde hemma i Jakobsberg, där jag bor – utan TVÅ gånger – också PÅ PÅVENS ALTARE – ifall ni nu vet var detta ligger beläget någonstans. Men – detta räknas såklart inte, eftersom det var svenska Koran-översättningar jag brände, och dessa är helt klart inte heliga nog, vilket får anses bevisat. Därför måste jag såsom HEDNING bränna Koranen minst en gång till, och det måste vara på originalspråk, dvs Arabiska – och under värdiga former, på det sätt som sig bör – det vill säga rituellt, och med iakttagande av alla tillbörliga säkerhetsföreskrifter, i brandskyddshänseende eller eljest. Sverige är ett mycket stort och skogrikt land, och vår Regering har redan förklarat, att detta inte är någon Polis-stat. Således kan envar medborgare i detta land bränna Koranen i Original, varhelst han eller hon så önskar, hemma på sin egen tomt eller i lönndom.
Ingen kan hindra, att så faktiskt sker !
Jag har ju också bränt Koranen
Varför gjorde jag det? En helig bok? Nej, inga böcker är heliga för mig. De religiösa böckerna får kallas urkunder men inte heliga med tanke på alla våldsbejakande och förtryckande dogmer som genomsyrar dem.
Det var andra året på gymnasiet i Iran. Vi hade obligatorisk koranundervisning från årskurs 6. Varje skoldag tvingades vi börja med att lyssna på recitering av Koranen och säga amen efter varje vers. På lektionerna sattes skräck i oss för den hämndlystna abrahamitiska guden. Vi fick läsa om att vi ska identifiera, förfölja, gripa och halshugga otrogna. Vi fick läsa att våra mödrar och systrar var halvmän och räknades som en halvman i frågor om arv, vittnesmål etc. Vi fick lära oss att sex var en kontaminerande och därav klandervärd och straffbar handling. Likaså med musik, bekväma kläder, dans, alkohol, ja livets goda. Jag blev less på alla förbud mot det goda och alla påbud till kriminella och inhumana handlingar. I slutet av en termin lyfte jag på locket till oljelampan som var enda värmekällan i klassrummet och lät den bok som genomsyras av bristande respekt för individuella fri- och rättigheter och manade till våld och kriminella handlingar att slukas av lågorna i oljelampan.
Vi hade några salafister i klassen. De såg vad jag gjorde. Stirrade i mina ögon för att skrämma mig. Dagen efter stod det på väggen bakom min stol ”Död åt socialister!” Kvällen efter blev jag förföljd av en av dem när jag var på väg hem. De tjallade självklart för den civilklädda polisen i skolan. Från den dagen var jag under bevakning. Fick varningar och fick det klart för mig att jag inte fick fortsätta vidare med mina studier på universitetet. Så blev det också. Förutom regimen så skulle även min egen far, som var en vanlig troende, kunnat skada mig för min hädelse. Gjorde jag det för att jag hatade muslimer, inklusive min far? Självklart inte något mot dem som människor. Jag var emot deras förtryckande tro som de pådyvlade mig och min generation. Det var bland annat av den anledningen, det vill säga ingen framtid i Iran utom i fängelse eller med en snara kring min blasfemiska hals som jag lämnade landet och tog till slut min tillflykt till Sverige vars regering nu diskuterar blasfemilagar med utländska och inhemska islamister och får stöd av en av landets toppjurister, nämligen Göran Lambertz.
Inga religioner, kulturer och böcker förtjänar respekt per automatik. De måste göra sig förtjänta av respekt, bland annat genom respekt för fundamentala fri- och rättigheter i modern tappning. Normsystem har inte rättigheter utan det är individen som är rättighetsbärare. Det är hennes rätt till eller från till exempel religion som ska respekteras och inte själva tron.
Det faktum att Herr Rexvid, som nu är min broder – brände Koranen som ung gymnasist, är betydelselöst. Han kan ÄNDÅ inte bli förlåten av Allah, utan är för evigt skild från denne maktlöse öknens mångud, som inte härskar här i Sverige och Norden. Vårt Norden ! Han kan INTE bortförklara det som en ungdoms-synd, eller någon tillfällig förvillelse, ens med advokat Lambertz hjälp, utan ÄR evigt förtappad enligt de Mulliga, smällfeta Mullorna.
Därför är han min vän, min bror. ”Wahrheit reden heisst leuchten und brennen” sade en gång den tyske poeten Schiller. Det betyder, att ”Tala sanning är att lysa och brinna” men OCKSÅ – samtidigt och på samma tyska, germanska språk – beroende på hur detta är konstruerat – ”Tala sanning är att upplysa och bränna !”
Konstverket ”Nuda Veritas” eller ”Den nakna Sanningen” av Gustav Klimt skapades efter Schillers citat ovan…
Därför utser jag nu – på Samfundet Särimners vägnar – Devin Rexvid till ensam förvaltare och Stor-Kophta av Koran-brännar-samfundet Frejfaxe – tillsammans med Rasmus Pauldan – givetvis !
Dessa två har nu att förvalta detta samfund så, som värdigt vore och i ärlighet vore bäst. De har mitt fulla förtroende, och mitt beslut KAN ICKE ÖVERKLAGAS eftersom jag och endast jag är Hedningen med stort H – så det så ! Därmed är jag också enväldig, fast icke allsmäktig, utan fortfarande liberal polyteist – som alla redan vet.
Kan dessa två män icke enas, i sin skötsel av Koran-brännar-samfundet Frejfaxe (glöm aldrig det namnet – från och med NU !) så måste de bada bastu och isvak tillsammans, eventuellt också med mig själv som åsyna vittne. Utlänningar, och de ovärdiga; som icke förstår den Nordiska kulturen har inte insett den sanningen, att Finsk Sauna, Rysk Bannik och Nordisk Badstuga samt Svensk Bastu är ett och samma kulturella fenomen, kommet ur ett och samma ursprung – och att allt detta går ut på samma sak.
Bastu är rening genom eld och hetta. Härdning av stål, smidande av planer – såsom också en smed smider det rena stålet. Völund var gudarnas smed, liksom Brokk och Sindre. Ingen av dem var gudar, men skapade väsen – likt oss människor – och i bastuns hetta – där sex inte förekommer – Sydeuropéer, Abrahamiter och andra har aldrig förstått sig på rituell nakenhet, eller vad det är, att vara naken och vaken inför Gudamakterna, och himlavalvet högt därovan – kan män bikta sig för varandra, och i bastuns mörker tala ut.
Jag har redan i denna blogg förut nämnt en man jag kallar ”Ärkeängeln” – på grund av hans likhet med Dorés vredgade Satan i det understa och nedersta, frusna ishelvetet – och den bikt han avlade till mig och enbart mig om sin tid i Centralasien, och två män som dog för honom, och aldrig kom tillbaka. Det fanns ingen annan där för honom att tala med, och jag är också än idag tacksam för vad min vän – numera pensionerad sedan förra året och därför ogill i samhällets ögon berättade för mig den gången, om moral, om vad människor är till för och vad vi till slut måste göra.
Även om det skulle bli vår död, eller det yttersta av offer – för inget högre finns än att offra sig själv och av sig själv.
Somliga män gör det som diktare, och med sina ord. Andra av sitt arbete, och sina dagliga sysslor. Somliga som krigare, och lojala soldater i kampen emot Totalitarismen och Monoteismen – vårt årtusendes kamp, precis som för våra förfäder. Så är det. Så – och bara så.
Ske gudarnas vilja, såsom i Asgård, så ock i Midgård !
Gå ut, ni hedna och ludna ! Var gudarnas händer, knutna nävar, armar och ben.
Fullgör deras vilja, var deras redskap och låt dem kora valen – för i Disernas tid, Koras valen av en högre makt än vi själva.
Somliga av er skall få skåda Särimner ! Vid slutet, står segern !!