Om att VÅGA vara Politisk, och kravet att AGERA – för alla medborgares skull

”You can’t deny this !
You may not like me saying it,
but You can’t deny it !”

– Malcolm X

I det gamla Grekland fanns ett ord, som hette Idioteia. Det är ursprunget till vårt nutida skällsord ”idiot !” som betyder en gravt förståndshandikappad eller till intelligent handling oförmögen människa. Det är i alla fall den mening, som man på det flesta nutida språk som tyska, engelska, franska och så vidare lägger i själva ordet. Men, som redan populärhistorikern Dick Harryson förtjänstfullt förklarat i Svenska Dagbladet betydde ”idioteia” ursprungligen inte dumhet, eller brist på intelligens i sig. Med ”idiotes” menade man en egoistiskt sinnad individ, en privatman, som bara ägnade sig åt sina hobbies eller sitt lantgods, men som inte deltog i det politiska livet.

För de gamla grekerna och alla Indoeuropeiska folk, var detta ett föraktligt, fult och nedrigt sätt att leva, passande endast för slavar eller trälar, men inte för fria människor. Det fanns till och med lagar – i det gamla Aten till exempel – som förbjöd människorna från att avstå från att rösta när offentliga Folkomröstningar skulle hållas, eller skolka från sin plikt att delta i domstolsförhandlingar.

Enbart en TOTAL DJÄVLA IDIOT tror att han kan vara ”opolitisk” eller vara med i ett såkallat ”opolitiskt” samfund (Det finns inga sådana – lika lite som opolitiska samhällen)

För antikens folk var det fullkomligt avskyvärt att avstå från att delta i politiken. Den som gjorde så, var en mycket dålig människa, som inte kunde ta ansvar för sitt samhälle eller sina handlingar, och så är det också i vår tid. Idag läste jag en artikel av en amerikansk historieprofessor, som i Januari i år yttrade sig beträffande Landet Trump och vad som händer där:

The meaning of the word has changed over the years, but back then an idiot was someone considered self-centered and uneducated; someone unconcerned with public life and the affairs of others. You were born an idiot outside of the system and through education and involvement with everyday life became a citizen. — —

While we don’t know what the population figures are for ancient Athens, and it changed over time, if there were say, 30,000 male citizens, more than a third of them were actively involved in politics at times. If we followed the Athenian example, who would feed, house, clothe, educate, and medicate the families of the politicians? Pay for time spent fulfilling the civic obligation was at first non-existent. Aristotle has several passages in his Politics explaining why. Here is one:

”1308b: 31-33: It is of the greatest importance in all systems of government to have laws and the rest of governmental administration so arranged that magistrates cannot profit financially from their offices.”

Nästan alla medborgare var politiskt aktiva, på så sätt att de i alla fall röstade, även om rösträtten på den tiden bara var förbehållen fria män, och exempelvis inte kvinnor eller trälar. Och mer än en tredjedel av medborgarna hade faktiskt något offentligt eller politiskt ämbete, men de var inte tillåtna att tjäna pengar eller sko sig på det. Att tjäna staten eller sitt samhälle var något man skulle göra frivilligt, eller just för samhällets skull.

Låt oss nu gå över till att granska förhållandena i det gamla Norden – eller Asatrons samhälle.  I det norröna språket finns ett ord som heter ”heimskr” som är ursprunget till vårt nutida ord ”hemsk” – vilket har förflackats i sin användning, och fått en helt ny och osaklig betydelse jämfört med hur det var från början. Nu betyder ”hemsk” ingenting alls, och används som förstärkningsord, också i sammanhang där det inte alls hör hemma, exempelvis ”hemskt mycket”, ”hemskt roligt” och så vidare. Redan Frans G Bengtsson, Röde Orms författare, protesterade emot detta förflackade och felaktiga språkbruk i en berömd essä på sin tid, där han gjorde upp räkningen en gång för alla med ohederliga Eddaöversättare och klåpare, ungefär som Lars Lönnroth idag, och vad han kallade ”eländig backfisch-prosa” när inkompetenta översättare svängde sig med formuleringar som ”kungen blev hemskt arg” i Heimskringla eller ”hedningen var hemskt snäll

 

Utdrag ur Svensk etymologisk ordbok från 1923

Hemsk betydde ursprungligen samma som inhemsk, eller det tyska ”heimisch”, dvs en person som var såpass dum i huvudet och inskränkt, att han bara hade vistats inom hemmets fyra väggar. I överförd bemärkelse betydde det något senare inte bara dumdryg, bondsk och oförnuftig, utan också inbilsk, ängslig och feg – exempelvis om en person som inte vågade yttra sig i offentliga sammanhang, bara av rädsla för att få kritik. Jag såg en gång en ordbok, betitlad ”Schweizerisches Idiotikon” på ett antikvariat, och i den fanns såklart inte en lista över berömda idioter från Schweiz, men väl en lista på inhemska ord och idiomatiska uttryck från just det landet.

Nej, ”Heimische Lurche” betyder inte ”hemska lurkar” på tyska… utan inhemska groddjur – och den som inte tar politisk ställning, är verkligen en groda…

 

Också i Norden fanns det lagar som förbjöd en fri man att utebli från Tinget, eller att avstå från att rösta i den gamla germanska folkförsamlingen. Den som gjorde så, gång efter annan, var inte värdig att vara en fri man längre, för man kan inte vara ”opolitisk” eller hela tiden lägga ned sin röst. Det finns också en myt i Eddan, som visar detta klart och tydligt, och som jag själv anser att alla Asatroende noga bör dra sig till minnes och komma ihåg. Och det är denna:

Efter det stora Vanakriget, det första kriget i Världen, som orsakades av Gullveig, habegäret eller girigheten personifierad, enades Asar och Vaner. Gudamakterna för också krig, nämligen, lika mycket som de har sin egen politik – de håller egna Ting och rådsförsamlingar, till exempel, och man ska inte tro att själva gudarna eller gudinnorna är ”opolitiska” – för det har de aldrig varit. De utväxlade gisslan, och medan Njord och Frej samt hans syster Freja kom till Asgård och Asarna, gav samma Asar bort Mimer – den visaste bland dem – och Höner (inte att förväxla med Höder) till Vanerna.

Höner såg ut som en pamp eller en kaxe, men han påstod sig vara opolitisk. ”Råde Andra” sade han alltid, så fort någon frågade honom om ett beslut. (teckningar av Peter Madsen, dansk serietecknare)

Höner ansågs till en början vara en ståtlig man, och duga till hövding. Det var så att säga lite av en TRUMP över honom, och hans tuppkam växte och växte. Men efter ett tag märkte Vanerna att det var något fel i huvudet på honom. ”Råde andra !sa han alltid, som en mekaniskt upprepad ramsa, så fort någon frågade honom om vad han egentligen hade för åsikt, eller ett enkelt beslut. Han ville inte företa sig något alls, om inte Mimer var med, och han överlät ständigt alla beslut och frågor på Mimer, helt utan att själv våga tycka eller ta i något.

Till slut fick Vanerna nog av detta, och de vredgades så mycket att de högg huvudet av Mimer, och sände det tillbaka till Asarna. Men Oden tog Mimers huvud, behandlade det med örter och lade det i Urdarbrunnen vid Världsträdet Yggdrasils fot, där det fortfarande lever, och kan svara på mångahanda frågor om allt, som händer i alla Världar. Och Mimer är fortfarande mycket berömd, och ansedd som den visaste av alla.

Höner däremot har bleknat bort, och nästan helt försvunnit. Ingen minns honom längre, och ingen spörjer väl idag Höner, när det är dags för ett viktigt beslut. Han blev som en Turs i Vanaheim, och där sitter han än, overksam till sinnes, men inte mycket ärad. Ur Höners öde kan vi lära oss mycket. En del påstår att han skulle vara identisk med Odens försvunne broder Ve, i den Gudatriad Oden-Vile-Ve som var närvarande vid de första människorna Ask och Emblas skapelse. ”Vilin” eller Vile är nämnd på Rökstenen i samma andetag som Tor, och många känner sig säkra på att Vile och Tor är identiska. På ett liknande vis har man sagt att Oden-Loke-Höner skulle varit de gudar, som gav livets gåva åt det första människoparet

Med början hos Viktor Rydberg spekulerade äldre tiders forskare i att Höner skulle varit en fågel, kanske den ”Ominnes-häger” eller ”Glömskans häger” som ”svävar över rusets boning” i en av Hávamáls inledande strofer, eller möjligen en stork. Rydberg ville på sin tid faktiskt ha honom till en stork, och den kristna folksagan om att storken kommer med alla nyfödda barn, skulle alltså vara ett minne av Höners närvaro vid människornas skapelse. Andra har härlett hans namn ur ett urgermanskt *hohnijas, som betyder trumpetande sångsvan. Den poetiska eddan nämner honom Gyttjekonung, långbening och andra, föga smickrande epitet.

Höners oförmåga att ta ställning, oförmåga att fatta beslut har straffat sig – och myten är en varning för allt detta. Den som inte vågar vara politisk, den som inte vågar ta ställning utan fegt tror, att ”allt ska ordna sig” eller ”det får andra sköta” är ingenting värd som människa i det långa loppet.

Myten om storken, som ett enkelt sändebud eller en degraderad gud, som bara utför de andra gudamakternas vilja, lär finnas också i Iran, och hos de forntida Perserna – så den är med säkerhet mycket gammal… Oförmögen att ta ställning, som Höner var, blev han till sist också något av ett barn själv, och bortmotad ur gudaskaran. Det finns en lärdom också i detta.

En annan myt, som ännu tydligare visar oss  vad som menas med ordet ”heimsk” eller kort och gott ”Idiot !” finns också i Hyndluljod, en annan Edda-dikt. I Hyndluljöd söker Freja upp völvan Hyndla, ”den lilla hyndan” som bor i en klipphåla. Med på färden är hennes unge älskare Ottar, eller ”ättling” som hans namn egentligen betyder, och Freja omnämner honom hela tiden som Ottar then Heimski, alltså bondtölpen, idioten, den obildade… Det är först i Frejas sällskap som Ottar kan bli en riktig man, och ingen halvvuxen pojke. Hon förvandlar honom i en jättelik Galts gestalt, ”Hildisvin” eller Strids-Svinet, men Hyndla kan lätt se igenom denna förklädnad, eftersom hon är mycket synsk, och runkunnig.

Hyndla (stående) möter Freja och den till Hildisvin förvandlade Ottar Heimski… Illustration av Lorentz Frölich

Det är först när Ottar får veta sitt ursprung, vilka som är hans förfäder och vilken kultur han tillhör som han blir en riktig människa igen. Det är detta som är meningen med dikten, och själva orsaken till att Freja av ren kärlek och förbarmande med Ottar hjälper honom, och gör honom till en riktig man, inte bara genom att ge honom av sin sexualitet, men genom att överbringa kunskaper. Först när mannen blir en krigare, och tar upp ”Fulla Folkvapen” som det står i de gamla landskapslagarna, fick han någon rösträtt på Tinget – och som sagt – inte heller i det gamla Norden fanns det någon rättighet att avstå från att rösta, eller någon rätt att avstå från allmänna ämbeten. Pacifism, underlåtenhet att handla, underlåtenhet att syssla med politik eller avsaknad av delaktighet i samhällsfrågorna, var inget alternativ för våra förfäder.

Inte för oss heller.

Under andra nyheter idag uppmärksammar nu fler och fler media i Sverige den kamp för yttrandefrihet, religionsfrihet och tankefrihet som den Hedniska och Asatrogna rörelsen för emot Morgan Johansson, Regeringen Löfvén och dess fullkomligt idiotiska lagförslag om förbud för Torshammare och Runor.

Vi kommer aldrig att finna oss i det, och att undandra sig politiken är inget alternativ.

Måtte folkviljan segra !

IDIOTER finns det många nuförtiden, inte minst i Politikens Underbara Värld. Här till höger ser ni en stor sådan. Han heter Morgan ”Mollgan” Johansson, hatar runor men älskar IS-fanor och ”Syrienåtervändare” – och vill ”stoppa extremism” genom att våldföra sig på vårt gemensamma kulturarv. VILKEN DJÄVLA IDIOT – Inte sant ?

Annonser

Nej, Beyla är INTE någon ”mjödbryggningens gudinna” utan gudinna för boskapen och gödseln…

Man ska inte tro på alla Amerikanska New Age-Dumheter, sk ”Wikipedia-kunskap” eller all påstådd sk ”Forn Sed” som man får se på nätet. Framförallt den sistnämnda lilla gruppen, som under lång tid sysslat med politiserat ”hittepå”, underliga framträdanden på sunkiga bögfestivaler i Stockholm, och ännu märkvärdigare försök att göra Torshammaren till symbol för Homosex, till exempel – Något Nordiska Asa Samfundet och alla någotsånär seriösa Samfund i hela Sverige protesterat emot) är något varje seriöst intresserad människa borde akta sig för, och aktivt ta avstånd ifrån.

Forn Sed Sverige” samlar i dagsläget föga mer än 40 aktiva personer, där Nordiska Asa Samfundet har mer än 1700 registrerade utövare. Nu är dess självutnämnda sk ”Riksgydja” i farten igen, med massa underliga påståenden om en av de mindre Asynjorna, som kallas Beyla. Redan detta med personer som tar sig en massa knasiga, egenpåhittade titlar de aldrig någonsin haft rätt till, och tror att de skall kunna vara någotslags andliga överhuvuden över oss andra, samtidigt som de saknar all kunskap och all erfarenhet i ämnet borde verka som en klar varningssignal för det flesta.

Ska du alls syssla med Asatro, gör det då på RÄTT SÄTT och med RÄTT FAKTAUNDERLAG – UTAN en massa politiska konstigheter…

Att dessutom lära ut helt fel saker, okritiskt och papegojmässigt upprepa precis allt man hittat på nätet, bara för att man tror att det ”låter bra” är ännu mer frånstötande, förutom bruket av droger i samband med blot och ceremonier – något alla vi andra tagit avstånd ifrån, liksom all denna svårförklarliga ADHD-HBTQB ”fornsedarna” rutinmässigt ägnar sig åt gör att de flesta av oss betackar oss för deras sällskap sedan flera år tillbaka.

Själv betraktar jag den oriktiga, kristna 1200-tals termen ”forn sed” som en smutsfläck, ett nedsölande av min egen tro  – den är inte, och har aldrig någonsin varit en tom ”sed” för mig – och när hela den civiliserade Världen talar om Asatru, liksom det Isländska Asatrufélaget, förstår jag inte varför de här lätt förståndshandikappade halvidioterna kan göra samma sak, eller också lägga ned sin verksamhet helt – till förmån för de som är Asarna trogna, och de som vet vad heder och trohet faktiskt betyder.

Alla någotsånär bildade personer vet, varifrån Mjödet kommer enligt Nordisk Mytologi, hur det uppstod och hur det kom till Asgård, där Oden sedan delgav det även till de bästa bland människorna, men sannerligen inte till några andra. Vi vet, att Kvaser, den visaste guden av alla, blev svårt sviken och mördad av de två giriga dvärgarna Fjalar och Galar (”gömmaren” och ”gaphalsen” – en talande symbol för alla dessa nät-troll och fakta-förnekare) som i sin tur rättvist blev bestraffade av den rike och besuttne jätten Suttung, för vars bror Bauge Oden själv arbetade, förklädd till dräng i några dagar. Vi vet också att Gunnlöd, jordgudinnan med många namn, blev satt att vakta mjödet inne i Hnitberg, och att de tre enorma karen Bodn (eller mäskbotten, där malten gror) Sodn (sjudpannan, där vörten kokas) och Odröder (den fräsande, där vörten svalnar och jäser till öl) – innan Oden själv – och ingen annan – förde mjödet och ölet till Asgård, och Gunnlöd födde Brage, fader till skaldskap och all poesi.

De giriga och förkrympta dvärgarna trodde att de kunde dräpa Kvaser för att få del av hans kunskap – men det ledde bara till deras egen död…

Ingenstans, inte på ett enda ställe nämns någon Beyla i den eller andra berättelser om Mjöd, och Beyla nämns bara i två strofer av Lokasenna eller Oegirsdrikkja, som vi ska få se. I intetdera fallet handlar det alls om något mjöd i de stroferna, men däremot om boskapsskötsel, smutsiga pigor och gödsel. Mjödet däremot kallas Kvasers blod, Odens Färdkost och mycket annat i skaldepoesin, men inte en enda gång nämns någon Beyla eller ”Bölande” som namnet betyder i ett enda skaldekväde. Är inte det rätt egendomligt ?

”öll ertu, deigja, DRITIN !”

 

Hur kan någon jämförelsevis intelligent person alls påstå att ”Beyla” skulle ha med Bi-odling eller honung att göra, när det inte alls står så på det enda ställe i Eddan, hon överhuvudtaget nämns ? Britt Marie Näsström; professor i Religionshistoria vid Göteborgs Universitet, ifrågasatte i boken ”Nordiska Gudinnor”, ISBN 978-91-0-012237-9 från 2009 – av många räknad som ett standardverk på området – om någon ”Beyla” överhuvudtaget varit känd eller dyrkad, och det har de flesta andra seriösa forskare också gjort – sedan länge. Argumenten är att vi a) inte har en enda myt eller b) en enda referens i skaldepoesi eller annars som ens nämner Beyla, och c) på det enda ställe hon överhuvudtaget nämns (Lokasenna strof 55 och 56) har det med helt andra saker att göra.

Beyla är inte ens en personifikation, som någon de mindre Asynjorna, Nótt eller Natt, till exempel, och vi har inga artefrakter eller arkeologiska föremål som alls bevisar att hon ens funnits heller – så hon kan lika gärna vara en 1230-tals uppfinning av Snorre Sturlasson, liksom det falska och missvisande begreppet ”forn sed” för den delen..

Visserligen påstår också Näsström på s 237 i sin bok, att ”språkhistoriker skulle ha prövat” om namnet Beyla kunde vara ett diminitivum, ungefär som den dvärglika Hyndan Hyndla, avledd av ordet ”Hund” – men hon nämner inte alls, vilka språkhistoriker det i så fall skulle ha varit – i själva verket var det bara EN sådan – och hans prövning verkar ha utfallit negativt, för enligt alla källor jag läst, var det John Lindow som 2001 kom fram med hypotesen, att Beyla skulle vara avlett av ordet ”bio – by” eller ett anglosaxiskt ”beo”. Den hypotesen bevisar fortfarande ingenting alls, av skäl som jag redan angett, och det skälet är, att någon ”mjödgudinna” aldrig någonsin funnits.

Diftongerna i Nordiska språk och regler för hur de förändras över tiden är märkvärdigt konstanta, säger etymologerna

 

Nyare etymologi eller språkhistorisk forskning har dessutom bevisat, att Lindows hypotes är omöjlig, och inte fungerar. Om ni inte tror mig, så läs följande avhandling av den finske forskaren Johan Schalin från Universitetet i Helsingfors, December 2017 – han ger er allt som finns att veta i ämnet. Och det vet man inte ens i Berkely, California, USA – där John Lindow – som trots allt skriver mycket läsvärt – ju är baserad.

Lagar för det vi kallar ”germansk ljudskridning” eller hur vokalljud och diftonger (”ey” på Norröna eller Fornisländska är just en sådan diftong, eller sammansatt vokal, jämför å,ä,ö i alla nordiska språk) kan övergå i varann har man studerat ända sedan 1700-talet, och efter 300 år av samlat vetande, finns det fortfarande ingen vettig människa som tror annat, än att Ey möjligen kan förvandlas till ett Ö med tiden, men aldrig, aldrig någonsin ett skarpt I. (Lägg märke till att ”bee” på engelska, ”bi” på svenska och ”biene” på tyska idag alltid uttalas med just skarpt I – efter att ha varit ett ”by” en gång i tiden – som i Byleistr – Lokes okända bror )

 

Nej, vi säger ”Östen” och inte ”Isten”. Och en fornnordisk ”öy” blev en ”ailand” eller island på Engelska, aldrig uttalad med ett skarpt I, så Beyla kan INTE bli ett ”Bi-La”

Eystein på fornnordiska blev till exempel Östen på svenska – samma Östen har namnsdag på Söndag – och Eyafjatlajökkul – den kända vulkanen på Island som fick utbrott på grund av Loke anno 2010 och hindrade hundratusentals charter-resenärer uttalas förstås ”Ö-fjälls-jökeln” på svenska, för det är vad det ortnamnet betyder.. På grund av allt det här, är det alltså språkhistoriskt fullständigt omöjligt, att namnet ”Beyla” skulle ha med några ”Bin” att göra – och säger någon motsatsen, så har han eller hon ”a bee in the bonnet” eller flugor i mössan, som det heter på Engelska.

FÖRBJUD ”Forn Seds” BLUFFEN – BULLSHIT ska BEIVRAS !

Seriösa etymologer har istället hela tiden – dvs sedan 1859 (Benjamin Thorpe !) hävdat att Beyla faktiskt är samma ord som nutida svenska ”böla”, alltså en kos råmande, och ”baula” betyder mycket riktigt ko på fornisländska. Möjligen kan namnet också härledas från ett proto-germanskt, hypotetiskt ”baun-ilo” som ska betyda böna (som i ”bruna bönor” – inte ”böna och be” – det gör ju inga riktiga Hedningar !) och då Beylas namn Byggve i Lokasenna (”Gå och kväk under kvarnstenarna !” säger Loke) betyder Bjugg, eller med andra ord sädeskorn, och Beyla och Byggve är högst obetydliga trälar under Åkermarkens Herre Frej – får vi veta – så passar dessa tolkningar mycket bra – och stämmer med det enda textställe, där Beyla överhvuudtaget nämns. ”Ufbaulan” betyder ”svullna upp” på gotiska, och en del har också satt Beyla i samband med jäst och bakning, och Loke kallar Beyla för ”deigja” vilket också kan betyda deg-aktig, uppsvullen, smällfet –  men det är också allt…

Fotomodellen Beyla Hughes från England tar sig ofta fram på bak – Den enda ”Beyla” du någonsin behöver.. ??

I Lokasenna, där Beyla först har en talroll – hon ser först av alla Tor komma till Ägirs dryckeshall på avstånd, svarar Loke henne såhär:

”Þegi þú, Beyla ! /,þú ert Byggvis kvæn /ok meini blandinn mjök /,ókynjan meira kom-a med ása sonum /;öll ertu, deigja, dritin.”

I Åke Ohlmarks klangfulla översättning lydde detta:

Tig du, Beyla !
Du är Byggves Kärring
och full av fulaste fel
uslare avskum till Asar aldrig kom
än du, din lortiga ladgårdspiga !

Det var ord och inga visor – för att citera Eddie Meduza – men så var det Loke och inte jag, som sa det…

1818 tyckte Arvid August Afzelius att det skulle heta:

Tig du, Beyla!
du är Beygves qvinna,
och med mehn bemängd:
större okynne
fans aldrig bland Asar;
helt nedsmutsad är du, Piga!

”Drit” eller Driti betyder skit, gödsel. ”Sauedritt” säger man ännu i Norge om fårgödsel, exempelvis, och en ”Drittsekk” är een ”fornsedare” eller en riktig djävla skitstövel, alltså en ”douchebag” på amerikanska, ett slags ”Riksgydja” alltså.. Jämför också motsvarande amerikanska uttryck ”You’re full of shit” eller ”You are so full of it” vilket är just vad Loke syftar på, liksom Beylas vistelse som mjölkpiga i de stall hon hör hemma..

Peter August Gödeke, 1881, översatte istället såhär:

“Tig du, BlLla!
Du är Byggves hustru
och full af leda lyten.
Fräckare stycke
fanns ej hos Asar,
träck höljer dig hel och hållen.”

Nils Fredrik Zander, 1893 klämde käckt i med

”Tig du, Beyla,
du är Byggvers kvinna
och full af idel ondska;
fräckare oting
kom ej bland asars barn:
du är lortig, deja, hel och hållen.

Medan Erik Brate, 1913 tyckte att det skulle låta som såhär:

Tig du, Beyla!
Du är Byggvers hustru
och mängd med mycket men;
ett värre utskum
kom ej bland asars söner;
smörjig är du, deja, och smetig.”

”kom a” i originalet betyder aldrig, aldrig någonsin, medan ”deigja” också kan betyda just deja, som i lagårds-deja, alltså mjölkpiga. De flesta Asatroende utomlands har helt gått in för den tolkningen, som detta exempel från Tyskland visar:

Beyla är inte alls någon gudinna för bin, honung och mjöd. Skit, i betydelsen gödsel och honung är två helt olika saker, och luktar helt olika.

Fornsed stinker, och luktar verkligen illa, på alla sätt – medan Asatro är det sanna skaldemjödet.

När Oden själv flög i Örnhamn till Asgårds port, står det att läsa i den prosaiska Eddan, flög jätten Suttung efter honom, också förvandlad till en örn. Men Asarna tände en stor eld på Idavallen, och i den förgicks Suttung och brann upp. Lite av mjödet gick dock ur Oden baktill, och föll ned på jorden, i form av just ”Dritt” som det står i originalet. Det blev alla dårars, skithus-poeters och Fornsedares lott.

Men det sanna mjödet, det behölls i Sodn, Bodn och Odröder, för de kloka och visa, de som verkligen förtjänat att smaka det, och de som är Asarna Trogna.