”Forn sed” och drogerna (del 3) – Lögnerna om Flugsvampen

Det finns många lögner, missuppfattningar och rent befängda påståenden om Asatro, och dess utövare. I och för sig är det också sant, att det finns en mycket oaptitlig ”svans” till Hedendomen, liksom till andra religioner (se i föregående inslag). Alla kristna kan till exempel inte dömas enligt KKK:s standard, om vi tar Ku Klux Klan i USA som en relevant jämförelse. Emellertid, ett påstående som man ofta får höra, är att ”Vikingarna skulle ha använt flugsvamp” och att ”Flugsvampen framkallade bärsärka-raseri”

Men det finns inte ett enda bevis för det här, varken skriftligen, i Eddan, i Heimskringla, i de Isländska Sagorna eller någon annanstans. Inga arkeologiska bevis heller. Så var kommer alla dessa befängda påståenden ifrån ? 

Man vet sedan länge, att den ende forskare som alls tagit upp hypotesen – som just hypotes, och han sade själv att det var en lös tanke, ett hugskott, alltså inte ens en teori – var Samuel Ödmann (1750 – 1829 ) som var lärjunge till Linné, och i sin ungdom bosatt på Värmdö i den Stockholmska skärgården, där han också idkade sitt eget vikingaliv och sysslade med överlevnad och naturstudier på naturens villkor. Ödmanns friluftsliv under bar himmel fick hoom att ådra sig den sk ”skärgårdsfrossan” eller malaria, som vid den här tiden var endemisk i Sverige. Några malaria-mygg finns inte i skärgården längre, men däremot finns enskilda ”myggholmar” och för den delen också öar med flera flugsvampsarter på, men dem bör man inte röra. Hursomhelst blev Ödmann i de sista trettio åren i sitt liv sängliggande, professor i Uppsala och tidvis mycket sjuk, men det hindrade honom inte från att vara prefekt för flera studentnationer, och dessutom en populär föredragshållare. Och så spreds missuppfattningarna om Vikingar och Flugsvamp ända fram till våra dagar.

Samuel Ödmann – Uppsala-originalet, kallad ”gubben i sängen” för sin hypokondri – var mannen som inbillade Världen att Vikingarna skulle hållit på med flugsvamp…

Det finns dem som skyller på samerna, och hävdar att samer skulle ha berusat sig på flugsvamp, eller att de fortfarande gör det, genom att dricka rentjurars eller sarvars piss. Rentjuren skulle då dö av svampgiftet, men diverse psykoaktiva ämnen skulle utsöndrats med urinen. Varje svensk Same eller person som är insatt i det här med samekultur kan nog enkelt vederlägga det påståendet, för det har aldrig någonsin förekommit minsta bevis för att flugsvampen skulle ha ingått i samekulturen heller.  Inte heller har man funnit några bevis för, att flugsvamp som berusningsmedel skulle ha förekommit hos finnarna, baltiska folk eller slaviska folkstammar inklusive ryssar.

Den enda uppgift, som jag hittat om den saken är en hänsyftning hos den minst sagt diskutabla forskaren Marija Gimbutas från Litauen, hon som avslöjats för diverse pseudovetenskapliga uttalanden om ”gudinnetro” på stenåldern och annat, något som alla seriösa vetenskapsmän avvisat. Gimbutas ska ha skrivit, att man i hennes barndom i Litauen, under Stalin-tiden använde flugsvamp blandad i vodka som ett slags ”fylle-booster” eller för att förstärka Vodkan, då man hade för lite av starkvarorna vid sina lokala bondbröllop. Allt annat bruk av flugsvamp kommer från Sibiriska folkstammar långt öster om Ural, dvs långt utanför Europa, och det är också där det rituella bruket av flugsvamp hör hemma.

Nej, Röd flugsvamp har ALDRIG brukats i berusningssyfte i Norden – men däremot av Sibiriska Schamaner

Detta var välkända fakta redan på 1700-talet, och Ödmanns tid, och för övrigt orsakar flugsvamp – samt andra berusningsmedel och gifter vanligen inte något bärsärkaraseri alls, eftersom de är prestations-sänkande, inte prestationshöjande. 

Redan den mycket kunnige Medicinhistorikern Matts Bergmark infogade ett kapitel om ”krigsmedel” i sin berömda bok ”Lust och Lidande – Om droger på gott och ont” från 1956, men också han avslog totalt ”Vikingahypotesen” om flugsvamp. Många arméer och folkslag har genom tiderna försökt få fram prestationshöjande medel för krigsbruk, men av dem hör flugsvampen garanterat till de allra sämsta, och något som inte fungerar. För övrigt är det inte alls bra med ett konstlat medel eller en drog som inger mordlust i krig – krigare i alla tider och i alla miljöer är alltid beroende av ett gott omdöme, förmåga att kunna orientera sig och ”rätt” avläsa situationer, och i det sammanhanget är ett drogrus det absolut värsta man kan ägna sig åt.

Ohejdat slaktande av krigsfångar eller civila är inte en eftersträvansvärd egenskap det heller, oberoende av vilket krig, vilken tidsålder eller vilka omständigheter vi talar om, för gör man så emot motståndarens folk, innebär det ju bara att samma motståndare kan ta till exakt samma taktik emot den egna sidan, och det tjänar man knappast på, inte det i långa loppet i alla fall. Som jag ska visa i ett senare blogginlägg var de sk ”bärsärkarna” inte alls speciellt omtyckta, och gjorde inte några större insatser varken i krig eller för den Nordiska kulturen, ens på de mycket få ställen där de framskymtar i saga-litteraturen.

Dessutom är krigare och arméer i alla tider beroende av disciplin, och det är just vad en drogpåverkad bärsärk inte skulle ha. Skall man utföra ett bakhåll eller ett eldöverfall, duger det inte att någon plötsligt reser sig upp och springer huvudstupa emot motståndaren, och mot en överlägsen styrka är det hursomhelst oftast en mycket dålig taktik. Gott omdöme är kort sagt den viktigaste egenskapen som soldater och krigare alls kan ha, och det får man inte genom någon drog.

Det är bara Tunguser, jakuter, samojeder och därmed likställda, sibiriska folkspillror som alls använt flugsvampen, rituellt eller annars, och inte ens de var speciellt framgångsrika. Att man alls använde flugsvamp som berusningsmedel, eller ens kom på tanken berodde på att det på den Sibiriska tundran inte gick att få igång någon alkoholjäsning alls, eftersom det var kallt största tiden på året, och så snart ryssarna kom med sin ”Vodka-kultur” eller man fick ren sprit att tillgå, övergav alla folkstammar flugsvampen, eftersom den var alltför svår eller farlig att hålla på med, och nästan ingen flugsvamp-användande kultur finns alls kvar idag, och det är förmodligen lika så gott.

Urin-drickande lär ha förekommit bland jakutiska schamaner, och det finns också skrönor om att man ska ha tvingat krigsfångar eller slavar att äta flugsvamp, liksom rentjurar, och sen druckit deras urin, så att man fått berusningseffekten, medan krigsfången, slaven eller renen dog av njur- och leverskador. Men det finns mycket få belägg för den saken också. Troligen finns det väl en hel del förvirrade ”fornsedare” i världen, som sysselsätter sig med att dricka sin egen eller andras urin – något liknande antyds i berättelsen om skaldemjödets skapande – men jag tror knappast de kommer ha så stor framgång i detta, eftersom fornsed ju för det mesta inger både avsmak och äckel.

Så gör också flugsvamp. Bergmark har skrivit att det kallas ”det bakvända ruset” och att verkningarna beror på Muscarin, ett giftigt ämne av flera som finns i flugsvampen, men senare forskning efter 1950-talet visar, att processerna kring flugsvampsförgiftning är mycket mer komplicerade än så. Det börjar med att personen blir våldsamt illamående, får häftig lust att spy eller kräkas och sedan en intensiv, migränliknande huvudvärk, och dör man inte av njur- eller leverskador efter detta 4-5 timmar långa stadium får man skatta sig lycklig. Senare går huvudvärken över och man uppnår en viss overklighets- och lättnadskänsla, mest beroende på att man inte har så satans ont, eller är spyfärdig längre.

I detta stadium, säger Bergmark på sidan 31 i sin bok, kan det hända att man får ”en säregen överkänslighet. Den minsta beröring känns obehaglig, tickandet från ett armbandsur låter som domedagsklockor, det svagaste ljussken verkar bländande. Håller någon upp en käpp ett par centimeter över golvet och uppmanar den berusade att hoppa över, så kan denne ta våldsam sats och göra ett meterhögt språng. Salivavsöndringen blir kraftig, liksom vid epileptiska anfall, ” Sedan sjunker den förgiftade i djup sömn, och har ”black outs” eller minnesluckor.

Detta är alltså de ”värdefulla andliga erfarenheter” som ”fornsedarna” tror att de ska få ut, efter att ha berusat sig med flugsvamp. Överkänsligheten kan i och för sig utlösa raseri-anfall, men det kan vanlig alkohol också (hos personer med ”dåligt ölsinne” ) och detta är alltså upphovet till ryktet om bärsärka-gång.

Dessutom uppträder ofta makropsi eller mikropsi, alltså en synförvrängning, där man uppfattar föremål som jättesmå eller jättestora, och får svårt att bedöma avstånd, eller en motståndares storlek.

Att detta inte kan vara någon större fördel i strid, är självklart. Oavsett om man slåss med yxa eller svärd, eller ska skjuta med en pilbåge, till exempel, bygger ju hela striden på att man kan uppfatta avstånd och bedöma dem på ett riktigt sätt, och en krigare som tror att han slåss emot jättar eller ser sina motståndare som pyttesmå myror, är som man förstår inte mycket värd i strid i alla fall… berättelser om bärsärkar, som omedelbart faller i sömn efter att ha utfört sina bedrifter finns i de nordiska sagorna (Bödvar Bjarke i Rolf Krakes saga) men detta är också den enda likheten – det finns fortfarande inte ett enda hållbart bevis för att flugsvamp skulle använts som berusningsmedel i Norden, och hursomhelst är det tämligen verkningslöst, om man nu alls skulle försöka få fram bättre krigare på det sättet, vilket man INTE kan, av naturliga orsaker, som jag redan berört..

Den amerikanska armén provade amfetamin i Vietnam, och det finns arméer som försökt med Vodka eller till och med Spikklubba (blomman alltså, inte vapnet) men i intetdera fallet, gav det några bättre soldater. Allt vad vad man fick fram var bara hopplösa fyllon, eller värdelösa knarkare…

Anledningen till att flugsvamp inte är så särskilt populärt, ens ibland moderna knarkare, är just förgiftningsriskerna. Det finns minst ett fyrtiotal arter inom flugsvampp-familjen, lömsk flugsvamp, vit flugsvamp, brun flugsvamp, violett flugsvamp, grönländsk flugsvamp och så vidare, och alla liknar varandra, eller kan anta samma färgvarianter.

Det finns påståenden om att ”bara de vita fläckarna på flugsvampen” skulle vara giftiga, men så är det inte. Fläckarna kan dessutom tvättas bort av kraftigt regn, så att svampen liknar andra, och ätliga svamparter.

Man har konstaterat att till och med svampar som växer på samma ställe kan ha olika gifthalt, och ibland sitter det starkaste giftet i hatten, ibland någon annanstans. Och ALLA flugsvampar innehåller en enda stor cocktail av olika kemiska ämnen, inte bara muscarin, ibontensyra, muscimol och andra dåligt kända ämnen, varav en del är delvis hallicinogena, andra bara giftiga och skadliga, och andra utan verkan alls.

Detta gör – säger svampkännare och svampböcker, att man aldrig kan vara säker på hur mycket gift man får i sig, utan att effekterna av förgiftningen blir helt oförutsägbara, och det är förstås orsaken, att till och med de sibiriska folken ganska tidigt övergav flugsvampen som rusmedel – alkohol är kanske inte alltid så bra det heller, men man vet åtminstone hur man brukar reagera, hur mycket man får i sig, och när man ska sluta – men man vet aldrig med svamp…

Faktum är, att den svenska allmogen alltid avskytt svamp, och att man i långa tider undvikit ALLA svampar som livsmedel, eller annars. Även ”karl Johan svampen” som infördes under 1830-talets nödår, togs emot med stor misstänksamhet, och sådant kunde på sin tid duga ”för svin eller för herrskap” som mans a, man absolut inte för hederliga och arbetande människor. De flesta bondekulturer har också tyckt precis likadant, för i en bonde- eller jägarkultur kan man inte undvara några personer, och ingen kan tillåtas knarka ned sig eller supa ned sig, åtminstone inte alltför ofta, eftersom alla måste lära sig att arbeta för hela samhällets gemensamma bästa, och så borde det också vara idag, även om diverse personer verkar ha glömt bort den saken.

En del källor påstår till och med, att flugsvamp skulle vara ogiftig och kunde ätas, om man bara förväller den noga, eller kokar den. Problemet är bara, att ungdomar och dumskallar som lockas att experimentera av oansvariga källor som dessa, ofta råkar illa ut i alla fall – eftersom de inte vet hur mycket de ska koka svampen, eller vad som ens händer om de bara på måfå ger sig ut i skogen för att leta flugsvamp, och sedan gör mjöd på den…

Sk ”svampbröd” och liknande brukar delas ut på diverse ”fornsediska” sammankomster. Blir ni bjuden på sådant – ät det INTE (svampmannen på bilden har inget samband med vad som beskrivs i denna artikel)

Idag finns också en mycket rikhaltig propaganda och litteratur om flugsvamp, som sprids på nätet, och de är oftast skrivna av ”fornsedare” och andra kriminella element. jag ska inte länka till någon av dem, eftersom jag inte vill uppmana någon till narkotikamissburk, eller förleda någon till det. Exempelvis sprider man missuppfattningen, att små björnar i skogen skulle berusa sig med svamp, ungefär som våra tidningar om höstarna fylls av allehanda klipp om älgar som ätit för mycket rutten och spontanjäst frukt, och då blivit fulla och galna, samt gått bärsärk i en och annan villaträdgård. De flesta djur avskyr naturligt alkohol och förgiftning, och en björn som betedde sig på det sätt som klippet nedan (med en falsk, in-photoshoppad fjäril, troligen tillagd av galna hippies och drogromantiker) skulle sannolikt antingen spy rätt ut, eller också avlida. Djur lär sig tidigt vilka växter eller svampar de ska undvika, och man har i verkligheten aldrig sett dem berusa sig själva, som detta arrangerade klipp visar.

I ”forn seds” barndom, kring 1992, vet jag ett par personer, som experimenterade med flugsvampsmjöd. Låt oss kalla en av dem för Abbyjerry. Denne lånade under rusets inverkan en skarvyxa, och slog den i bordet samt sin egen tumme med en sådan kraft, att yxeggen gick in i benet och blodet sprutade ut i pulstakt, men asfull, som vederbörande var, kände han inte ett dugg av smärta, utan tvingades glatt lallande in i en taxi och vidare till Södersjukhusets akutmottagning, där han berättade vitt och brett om sina äventyr och blev tejpad och inte sydd, eftersom akutpersonalen inte ville slösa någon suturtråd eller vidare omvårdnad på en fyllskalle som honom.

”Careful with that axe, Eugene !”

”Känn din fiende” lyder ett svenskt ordspråk, och jag kan erkänna att jag själv – i Brighton, 1987 – saken är längesedan preskriberad enligt alla länders lagar – faktiskt provat flugsvampsmjöd själv. Jag kan inte alls säga, att det gjorde mig annat än sjuk och full, och det gav inte några ”värdefulla andliga erfarenheter” alls, annat än en väldigt otäck fylla. Saken var den, att jag hade mött en vansinnigt ovanlig, i Skottland bosatt Engelsman, som hade dille på Michael Moorcocks ”Elric” böcker (om en albino till fantasy-hjälte, tillika knarkare och bärsärk i en och samma person) och faktiskt hade vissa, om än ytliga insikter i det här med Asatro och Nordisk Mytologi. Men, vid det tillfället var jag inte ens tretttio fyllda, och hade betydligt sämre omdöme än nu..

Fantasy-litteraturens berättelser om ”drug-induced berserkery” kan vi också glömma…

Alltnog, han ansåg sig vara en god löpare, och sade att han på skotska hedar lyckats springa 20 km på mindre än timmen, allt beroende på sitt hemgjorda flugsvampsmjöd. hans fru hade senare hittat honom, galen och full, liggande halvnaken i ett dike; och där hade han väl frusit ihjäl eller i alla fall fått en kraftig förkylning, om han inte hittats i tid. På den tiden var jag en bättre löpare än nu, så vi slog vad om att dricka en hel liter var, och sedan ge oss ut på en kapplöpning från Brighton till mynningen av floden Adur, och sedan tillbaka igen, en sträcka om sådär 12 kilometer.

På ditvägen ledde jag enkelt, och sprang ifrån engelsmannen med flera hundra meter, men sen kom vändningen, då fyllan och svampen började sätta in. Tillika fick jag problem med makropsi, ett av de klara symptomen på flugsvampförgiftning. Det började med att ljusen från Brigton Pier blev alltmer suddiga i nattmörkret, och att stenarna på stranden började växa och växa, till synes, till slut var de stora som klippblock, och tycktes falla över mig från alla håll..

Jag kan inte säga att det var någon trevlig, eller ens värdefull upplevelse. Jag hittades omkringragglande på stranden vid piren några timmar senare, då jag vederbörligen fått stryk i kapplöpningen och förlorat, därför att jag inte var van vid kronisk förgiftning på flugsvamp, och släpades med till någon dålig bed & breakfast någonstans, där hyresvärdinnan informerade de i rummet sovande om att extra hundar sov över gratis, men att människor måste betala. I mitt drogpåverkadde tillstånd undrade jag en stund över vilken djurart jag egentligen tillhörde, men detta symptom gick över på tjugo minuter, ungefär.

Droger är inte alls värdefulla, flugsvamp användes inte i Norden, och något bärsärka-raseri får man knappast av flugsvamp. ”Fornsederi” är bara att undvika, och det finns en del människor, man bör avsky liksom pesten. Och detta är allt som lärs ut ur denna artikel. Döm nu själv, om det är någon ”värdefull erfarenhet” eller inte.

A Freyja for the 2 section

Do not worry if you don’t even know what section 2 does, or what it’s for, oh gentle and well esteemed readers. There might be hope for you yet, or then again – perhaps not.

Yesterday, I delved into the sordid politics of Asatru within the good old US of A – it all seems to ”Trumped up” these days – plus the minutae of certain laws within Sweden – or why certain things might not occurr or develop the way some less trustworthy people in my country have predicted.

The other day, I wrote about the Catholic Church of Norway, and the sentences against it, even if the final verdict still is pending, as the case of the people and the State of Norway against this Church still wears on – and on.  At least 40 million NOK embezzled from public funds, The catholic Archbishop of Norway appearing at a public trial, in the dock – on charges of gross fraud – 60 000 Norwegians falsely registered – against their will – by the very same church.

Gross fraud, corruption – and corrupt or spurious practises going on for decades upon decades… And these people call themselves Christian, spiritual, religious, whatever. To an Asatrùman for more than 30 years standing like me, it all seems absurd. Do we need to house and have these people within our respective countries ? – or – another rethoric question – Do we even need to give them public grants ??

31fc8bfaac1515442810f6da695aafe3

And, over in another corner of the World, a person named Galina Krassova tells us all to sharpen our theological arguments. Such a nice and heartwarming little thought, I must say – and just for once, I’m not being ironic – at least one person or other seems to be on to something, and have and inkling or two on what I’m talking about. Somewhere else at the very fringes of my bloggosphere, yet another person named John T Mainer talks about art, and the immportance of creativity within our community, but yet he misses the point completely, as he seems to be totally unaware of the very real and legally binding differences between ”public domain” and ”private domain” and why these never even were or never will be the same thing, at any time or in any culture. (And no – I will not provide a link this time over, since unfortunately, I do not share Mr Mainer’s opinion…not on this matter and not on any other matter or subject as well, it seems – at least to me..)

But, then again – let’s talk about art for a while. I could begin with a piece of art or someone else’s handiwork that I actually do own, since I commissioned it. It was made for me by a person I consider to be a friend – and I do not use such words lightly – over in the Ukraine, called Denis Ratushniy – a wooden carver in Kiev.

At least, it gives me an excuse for not shamelessly plugging the Sam Flegal version of Hávamál, since I have plugged that one already. The subject matter is Freyja, whom I feel sure some of you out there will associate with yesterday’s date – regardless of the fact that that date has nothing whatsoever to do with Norse culture nor Nordic culture of the present day as far as anyone can grasp it, and as for your silly, contrieved notions of ”Vali´s Day” and all the rest – plus everyone’s current favourite – the thinly disguised version of the Lupercalia, well – you already know what to do with those, don’t you just, Mr or Mrs Jones ?

img_5477

This version of Freyja does not look like all the usual ones – I have an ample selection of samples nested among the headings above – but instead, she presents a very different image to the World. I think Denis captured her personality perfectly, and it says a lot about mine as well, even if he never ever met me in real life, much less new my real name. But – little does it matter. By inspiration – his own or inspiration of a very different sort, not just Zeitgeist or the World around him, he got all the details exactly right.

She stands in her Falcon garb,, with a helmet on her head underneath its hood, and although she somehow remains unmistakably female, she does not reveal very much of herself to the World, nor is she fully naked. Quite obviously, she does not share her secrets very easily, or even willingly. Not that I have any objections towards nakedness of course, not like some of you – Americans…Christian bigots in Asatru disguise, all of you ”political correctness” jokers, or fakers of every kind, race, creed and color – it does not matter who you are but how you act, again; might have something to do with it.

And, do not give me any silly talk about ”honor” or any such foolish notions. There is very little of those things left in the World, as far as we can grasp it, and then; why do you even suppose that your own Americanized version of Asatru should even vaugely correspond to ours ?

Besides, I do not even care what you think. If the sight of the human body, be it male or female, scares or intimidates you so much that you cannot even bear to look at pictures of it, or artistic representations of it, as the case might be; then – very clearly, Asatru is not for you at all, neither is Nordic culture. And – if I might put forward a slice of personal philosophy – it might be that you have been on this planet for too long, and therefore, it is perhaps time for you to die. Yes, to die or to be removed from Midgard by force. Or exterminated, rather, put down and destroyed, in the very same way that a sane person would destory rats, viruses or vermin, should they ever come within his or her vicinity. Now, I’d rather not go into the details of all of this, but to be perfectly honest with you folks out there in the West, this is exactly how I feel about your new president and most of your leaders, for instance – or rather – this is exactly how I feel about some of you, when it comes to your attitude towards the World in general, as well as your attitude towards my culturre and country. Rest assured that I do not like you very much, for patently obvious reasons, eventhough they have very little to do with the subject matter outlined inn the beginning of this passage.

And, again, do not think of me as a ”brother”, fellow traveller or even a friend. It has been said before, of course, but for the most part, I would reserve such appelatives to my fellow Europeans, Ukrainians, Russians or Balts.  Having said all that – or written it on the web, for all the World to see, let’s return to the Freyja of Denis Ratushniy.

img_5479

Indeed, she might appear rather faceless – ”Ein Staabsofficier hat kein gesicht” – any facial features is only hinted at, but does not appear to have been carved very clearly – and this, I think to be fully intentional, a conscious act on the part of the artist. The Brisingamen is there, to be sure, and so is a spear – rather the counterpart of Gungnir, Odin’s flying lance of piercing intellect and pure thought, the spear of destiny in the Ravenscroftian sense. Strangely enough, or as pure coincidence would have it, I have one close blood relative whose name means ”helmeted one” and my real name (yes, we have several – I have one which I do not speak to the outside World) has – as you might have guessed or decoded by now – something to do with spears, in particular. The creature at Freyja’s feet, on the other hand, since very indeterminate. Very clearly, it is not feline, and this is no ordinary house-cat, nor does it appear to be canine or dog-like either, nor is it ursine or porcine. It is something else enitrely. Perhaps, the artist started out carving a dog, but then changed horses in mid-stream, so to speak, and then made a creture which combines many elements into one, as a suggestion that there is more to this than meets the eye.

Around the neck of the figure, we find a very conventional Fä-rune (F for Freyja, get it ?) but at the buckle of her belt (”meine ehre heisst treue”  – as in the very word Tru or Trua ?) there is a bind rune, which seems to suggest that Mr Ratushniy might actually know a thing or two about runes himself – I’m not exactly the only runester out there… You can clearly see the Kaun rune and the Gifu inside it – and those two, very apporopriately are the fifth and sixth runes within a standard Uthark (yes, we do not count them as you do – surprise surprise – and why do you think the Kylver stone was buried upside down ?) and they are of course Freyja’s runes to boot, the one for heat, flame, ardour and gift, recieving, asking as well.

Remember the passage from Egil’s Saga Skallagrimssonar. Egil comes to Swedish Wermland province, and finds a young woman feverish and sick, nearly on the verge of dying, from inappropriate use of runes. He finds an object, very much like this, underneath the sick bed – only it’s scribbled all over with runes – this one has none, but they shall be marked in blood one day – and removes some of them…

thumb_dscf0004_1024

A writer shouldn’t write what he or she doesn’t know” – this sentence, as you know, remains among my favorite dictums. Not as the countless people out there, who do very sloppy research or rather no research at all, and who remain so ignorant about our language, our culture, our history (yes – ours – and it is not for you to use and abuse at your own will !) that they misinterpret everything that they see, from Hildisvin to Irminsul. To sum up, I have my own standards – about art and many other things – but good art, no matter what the subject was (it begins with Freyja, and it constantly comes back to her – but it does not end there) can perhaps show us the way.

kungenEven Kings and Queens must fall silent, while ”Runsk” may speak…

I have a ranking list of sorts, somewhere.

A) Verified Information – that correlates to at least one, or preferrably several documented sources.

Examples: Edred Thorsson, Kveldulf Gundarson, Asatrufélag Islands, Sveinbjörn Beinteinsson. ”Thessi eru Asatruamanna !”

B) Propably Verifiable Information – that correlates to earlier information from at least two independent, propably accurate sources

Examples: Gro Steinsland, Östen Kjellman, Åke Ström

C) Possibly Verifiable Information – the contents of which doesn’t differ from earlier, verified information or actual conditions as observed, and where a high degree of reliability has been ensured.

Examples: Eldaring Germany, Sveriges Asatro Samfund (before 1998), Nordiska Asa Samfundet, Björn Collinder, Erik Brate

D) Doubtful information, the contents of which sharply deviates from tendencies or observed context matter in earlier verified info, and where a high degree of reliability cannot be ensured

Examples: Freyja Ashwynn, Åke Ohlmarks, ”Eddabloggen” etc

E) Highly Unlikely Information, the contents of which visibly go against every verified source, or directly militates against empirically observed facts:

Examples: Hugin’s Heathen Hof, ”Forn Sed” Sverige, the Catholic Church of Norway et al..

F) Veracity cannot be determined. Information which simply is illogical, irrational, and which militates against every known fact:

Examples: ”Räv” Skogsberg, ”Mr Borbah”, Heathen Talk Radios (of any kind) Mr Bonobo, Trump.

End of transmission. Soon back to regular sermons and rants in Swedish…

16228637_290834934664451_3729334177724628992_n

Cute, isn’t it just – Mr or Mrs Jones ?

 

 

 

Of course, the other side is quite the opposite. It defines itself by what it is not, and by what it is against. Groups like Hugin’s Heathen Hof, The Troth, and Heathen Talk do little more than vomit forth a steady stream of negative virtue signaling, as if to say, ”we’re the good ones, because we define ourselves by whom we hate.”
They are defined by their hatreds.

20 374 lät sig HEDNAS efter Påvebesöket

Förra månaden förutspådde jag att vi kommer att få 75 000 nya hedningar i vårt land under det här året. Den förutsägelsen har redan överträffats, för under enbart Oktober månad, hednade sig frivilligt 20 374 personer i vårt land, allt enligt ”Svenska” Kyrkans egna siffror. Inte sedan Oktober 2009 – dvs för sju år sen – har så många frivilligt hednat sig på en enda månad, och utträdessiffran för hela 2016 är REDAN större än för något annat år det här seklet, även om vi har två månader kvar på året vars statistik inte hunnit publicerats än.

I och med detta står det helt klart, att vårt folk inte ”köpte” det senaste Påve-besöket och den smygkatolisering av Sverige som man nu försökt inleda. Motståndskampen fortsätter, och om statistik från den nya sajten ”offentligt.se” är något att döma efter, kommer minst 4000 personer under November i år, och kanske ett liknande antal i December. Om så blir fallet, når vi närmare 90 000 nya hedningar i vårt land i år.

12353305_889154267859254_54160689_n

Asatro och Hedendom i Sverige är en BEFRIELSERÖRELSE – och snart VINNER vi kampen !

Enligt den senaste befolkningsstatistiken för SCB från September, innehåller vårt land nu 9 954 420 personer, och befolkningsutvecklingen skenar helt okontrollerat med rekordhögt invandringsnetto. Det är här en icke-hållbar utveckling, som lovar mycket illa för framtiden. I Januari 2016 var vi 9 858 842 personer, och redan det var alldeles för mycket ur folkförsörjningssynpunkt. Då var dessvärre 6 225 091 personer eller 63,2 % av befolkningen fortfarande medlöpare till den Evangelisk-Lutheranska ockupationsmakten, som ”Svenska” Kyrkan rätteligen bör kallas. Medtaget medlemsutvecklingen sedan dess och det faktum att 45,5 % av de spädaste barnen i Sverige tvingas undergå en ohygglig, fullkomligt medeltida ceremoni kallad ”dop” där man tvångsinskriver dem i denna kyrka – helt utan att fråga efter deras egen åsikt – något som per definition är ett svårt övergrepp och borde vara förbjudet i alla någotsånär civiliserade länder, samt att ca 85 % av de som avlidit under året kan beräknas vara kristna, kan ”Svenska” Kyrkan nu ha så litet som 6 130 192 medlemmar, eller 61, 6 % av befolkningen. Dessa riktvärden har visat sig stämma under de fem år jag själv bedrivit mina undersökningar.

Med andra ord är redan ca 40 % av oss svenskar Hedningar, och snart – mycket snart – är vi över 50 %. Inom bara 25 år finns inte längre någon ”Svensk” Kyrka alls, och de kristna har helt försvunnit från vårt land, ifall årets minskning – minst 1,6 % – håller i sig i framtiden, och det kommer den nog att göra.

 annons

Man brukar påstå, att islamister och frikyrliga vinner terräng i dagens Sverige, men det är lögn. Det finns en mycket märklig myndighet som kallas SST, Nämnden för Statligt stöd till trossamfund, som fördomsfullt nog bara godkänner Monoteistiska samfund – bland dem flera radikala islamistiska rörelser –  och ger dem millionbidrag om mer än 80 miljoner SEK, bara i år.

Rörelser som dessa skulle inte ha en enda krona i bidrag alls. Monoteism, alltså tro på en enda gud, samt vägran att erkänna andra gudar än just denna ende, låter sig inte förenas med ett demokratiskt och modernt samhälle, särskilt inte om nu Sverige enligt sina grundlagar anses vara ”Multikulturellt”. I så fall kan endast Polyteistiska religioner som Asatron och möjligen den lapska religionen vara bidragsberättigade, men samtidigt vräker man ut mer än 12 miljoner i år till den Katolska Kyrkan i Sverige, trots dess mycket egendomliga ”medlemsregler”. I Norge står fortfarande samma kyrka under åtal för grovt bedrägeri, sedan det kommit fram att man systematiskt förfalskat sina medlemssiffror.  Också i Sverige påstår man nämligen – fräckt nog – att alla som någonsin skulle deltagit i någon katolsk aktivitet ska vara ”medlemmar” och söker sedan statsbidrag för de här personerna – helt utan deras vetskap.

Med sådana regler borde alla som någonsin firat Midsommar eller en svensk traditionell Jul automatiskt räknas som hedningar eller Asatroende, men nu kommer ingen av VÅRA organisationer på tanken att lura oss till bidragspengar bara för det, mycket beroende på att vi är hederliga människor (ja, så när som på de sk ”fornsedarna” då, men i alla fall)

SST räknar med att det högst finns ca 100 000 muslimer och kanske 3000 judar i Sverige – fler är de inte – och så kanske 100 000 ”andra kristna” om man bortser från de förfalskade medlemsantalen – SST har själva erkänt att ”friseringar” av medlemstal förekommer på sin egen hemsida – kontrollera själva får ni se…

Varje enskild svensk tvingas också betala ca 1,3 miljoner kronor till ”Svenska” kyrkan under en livstid, ifall hon eller han nu får en normalinkomst. Är det såhär vi ska ha det ? är det rimligt, att tvångsbeskatta ett helt land och ett helt folk på det här rent ut sagt snuskiga viset – och ta betalt för tjänster, som ingen efterfrågar ?

932c34a9041a0e988cbecafa436735a8

”Svenska” Kyrkans egna siffror visar, att bara 33 % av alla giftemålsceremonier är ”kyrkbröllop”. Mer än två tredjedelar av svenskarna och svenskorna, vill inte gifta sig kristet. Mindre än hälften av alla barn ”döps” och mindre än 25 % vill alls ”konfirmeras” på sin påstått kristna tro, när de blir tillräckligt gamla för att bestämma själva. Ny statistik visar också, att mindre än 73 % vill blanda in de kristna i begravningen – allt fler och fler väljer Borgerlig begravning eller andra alternativ. (Mer om detta i ett kommande inlägg)

Varför då fortsätta att betala för en ”gud” som vi inte längre tror på, när vi kan få bestämma över våra egna pengar och våra egna liv istället ?

maxresdefault

Framtiden tillhör Asatron och Hedendomen. Och du – vet du om att för bara en tredjedel av den summa som en normalinkomsttagare tvingas betala till ”Svenska” Kyrkan på ett år, kan du bli medlem i Nordiska Asa Samfundet under en hel livstid… Det är VÄRT något det – så LÅT DIG HEDNAS du också…

doepler-heimdal-rig

Ni kan spara MILJONBELOPP till Pensionsförsäkringen – eller till era Barns Studier, gott folk”   (Emil Doeppler visar hur Rig eller Heimdal undervisar i stugorna…)

Om Dalahästar, Hästkött och Blodsblotet…

För en vecka sedan förärades jag en Dalahäst av en kollega, vars farfar och familj alltjämt täljer dem. Denna helg begick jag också ett hejdundrande blot på Svartsoppa och Hästkött, vilket har tydliga och klara effekter. Inte bara stärker Svartsoppan mannakraften, som alla vet – den ökar också den kvinnliga förmågan – på ett väsentligt område – angående det här med Freja, alltså. Alla vet redan – och det är allmänt känt – att man av ”forn sed” och blodlösa blot blir helt impotent, men blotar man med blod, händer däremot raka motsatsen, för vilket jag själv har många och rikhaltiga empiriska bevis – både vad gäller kvinnor och män och allt vad som kan hända dem enskilt eller dem emellan. Det finns de forskare, som på fullt allvar hävdat att de ljusstakar med hästar som numera finns i trä, men som redan på medeltiden fanns i smitt järn, och förvarades i kyrkorna, skulle vara en rest av det Urnordiska hästoffret, och blotandet i hästkött.

47825-3dc3e590d9324f83a1ea2fa8b6d61a24Staffansritten under Jul, ”Julaträdet” på bordet och alla Julens hästhuvud och hästfigurer hade alla ursprungligen med Blot att göra… Och man blotade i hästkött..

Ja, till och med Dick Harrison, en av Sveriges mesta populärhistoriker, och förutom det professor i historia, menade redan 2013 att det finns en rak linje mellan senare tiders Dalahäst och de ursprungligen Asatrogna hästoffren, samt att Dalahästen som företeelse är mycket äldre än vi vanligen tänker oss. Wikipedia och andra okritiska framställningar man kan hitta på nätet har nämligen fel i sak, eftersom det bevisligen hittats dalahästar som är mycket mycket äldre än det tidiga 1800-tal, varifrån man har bevarade hästfigurer. Som Dick Harrison dokumenterat finns det äkta Dalahästar som daterats till 1560-talet, alltså Gustav Vasas tid, och det mesta pekar på att de var symboliska prydnadsföremål, omtyckta gåvor eller helt enkelt leksaker redan då.

 

dalahastarx De ursprungliga Dalahästarna var mycket mer naturalistiskt formade än dagens grovt tilltäljda exemplar, och ofta målade till skimmlar eller i Apelkastad färg.

1560-talshästen låg tillsammans med vad som kan vara en runstav i en kista från Malung, berättar Dick Harrison, och redan vid de klassiska häxprocesserna i Mora möter vi tre ”bäror” eller bjäror i ”små hästars” gestalt – en röd, en svart och en vit – precis som dalahästar ofta är färgade. Ja redan 1624, då Johannes Rudbäckius var biskop i Västerås, skrek Svenska Kyrkan om och om igen om förbud emot Dalahästar, som ansågs vara ”ett djävulens otyg” liksom för övrigt lergökar. Dåförtiden fanns knappt några kyrkor i Bygden kring Siljan – förutom Mora Kyrka och några till – och från landskapets nordligaste delar – Älvdalen – där man fortfarande skrev med runor – kom också de flesta häxorna.  Dalabönderna vandrade redan på 15-1600 talen ner emot Västmanland och Mälardalen vid Marknader på höstarna och liknande, och även långt fram i tiden var det sed att ge bort dalahästar som tack för husrum eller gjorda tjänster – det var så jag fick hästen ni ser här…

img_4138

Harrison sätter Dalahästarna i förbindelse med den bekanta Völsetåten och det faktum, att man blir viril som en hingst av att äta hästkött, vilket nästan alla ryttarfolk gjort i alla tider och ännu gör. I Japan äter man ännu Basashi eller rå hästbiff – och det gjorde våra förfäder med…Min sagesman och kollega – själv dalkarl – menar att hästen under inga förhållanden bör målas, för hans farfars bomärke sitter i botten, och täljas till får den inte heller. Ända sedan Världsutställningen i New York år 1935 – då Dalahästarna fick sitt internationella genombrott som turistsouvenir och symbol för hela Sverige, inte bara Dalarna, har man föredragit hästar med fyrkantiga ben, för stor manke och smalt bröst, samt tvärt avslutad bakdel. Så ser naturligtvis inga hästar ut i verkligheten, och studerar man äldre dalahästar, ska man finna att de ser helt annorlunda ut. De enda hästar, som liknar just Dalahästarna är mycket riktigt barockens hästar från 1600-talet – Gustav II Adolfs Livhäst Streif, utställd på Livrustkammaren i Stockholm (där jag en kort period i min ungdom också var vaktmästare) är den enda verkliga häst, som ser ut ungefär som Dalahästarna.

iphonemarch13-099Hippologisk expertis har många gånger påpekat, att Gustav II Adolfs berömda stridshingst, inte kan ha sett ut såhär i verkligheten – det är bara en hästhud, spänd över en trämodell..

Streiff dog kort efter slaget, och blev mycket riktigt uppäten av ryttare och soldater från Småland och övriga provinser – hem till Stockholm kom bara en nedsaltad hästhud i en tunna – och han gick inte alls med i Gustav II Adolfs begravningståg ända till Greifswald, som en del felaktigt har påstått. Man har också påstått, att Streif – vars blotta namn betyder ”strid” – skulle vara den enda bevarade hästen från 30-åriga kriget, och att barockens hästar alla hade Dalahästens linjer, med litet huvud i förhållande till kroppen, kort bakdel osv.  Men – det stämmer inte ! I den tyska staden Eger – nu i Tjeckien – såg jag en gång också Wallensteins hästWallenstein eller Waldstein, som Böhmarrna fortfarande kallar honom, deltog ju vid Lützen han med, men vad som är kvar av hans häst är en veritabel Frankenstein till kuse, ihopsydd av olika delar i olika färg, och inte alls så väl bevarad som Streif.

ar-310309785-jpgmaxw505imageversiondefaultncs_modified20151030172015Wallensteins katolska ök, som var av fulaste slag….

2013 inträffade den stora hästköttsskandalen, då EU och EU-myndigheter på falska och uppdiktade grunder började hetsa emot Sverige och Svensk Livsmedelsindustri – bara för att vi äter hästkött här uppe – vilket man också gör i Tyskland, samt Italien och många länder i Sydeuropa. Bland annat anklagade man gång på gång svenska storföretag som Findus och IKEA för att ha blandat 1 % hästkött i köttbullar och lasagne – fullständigt löjliga anklagelser. Engelska media gjorde öppet narr av Sverige och Nordborna, samtidigt som man försökte skaffa sin egen industri orättvisa konkurrensfördelar. Hästköttet var inte skämt, inte dåligt och innehöll inte – som man först påstod – fenylbutazon – ett ämne som används för att liva upp muskelstela hästar, eftersom de precis som människorna kan få ont i sina vadmuskler.

article-2275565-176e1aef000005dc-737_634x427

Ärligt talat – vad är det som är så farligt med att äta häst ? Européerna, och deras groteska kristna fördomar kan vi lämna därhän.

Till och med Travsportens Museum och många hästvänner ivrar nu för att vi ska äta mer hästkött. Att äta upp sin egen häst – eller ge den som gåva till gudar och människor i samband med ett Blot – är i alla händelser det finaste man kan göra. Då vet man ju, att hästen fått ett bra liv – och varför sända iväg den till främlingar ? Hästkött-skandalen 2013 visade sig bero på romer och rumäner – rena hästskojare faktiskt – som lurat de svenska bolagens underleverantörer att frakta hästar fram och tillbaka, fram och tillbaka över Europas gränser – vilket visade sig vara mycket oetiska transporter, som inte gynnade någon… Då hade det varit mycket bättre, att äta hemslaktat svenskt hästkött istället – vilket de flesta svenskar föredrar

2645533_origSåhär arbetade de rumänska lurendrejare, som bedrog hela den svenska industrin…

Dessa ”Vallackare” eller hästskojare var ökända redan på det 30-åriga krigets tid, och samma byke – från Wallakiet – lär väl härja i vårt Sverige ännu. Men – hur uppstod nu det här med Dalahästar eller täljda hästar i trä, frånsett min egen passion för hästbiff, vilket ni kan skaffa från svenska källorhär på Hötorgshallen – eller här – från firma Grantelius – vilka samarbetar med Gustavskorv ifrån Dalarna – Dalarna har ju varit det landskap, där man alltid konsumerat mest hästar.

Antagligen har det varit fråga om Votivgåvor till Asarna – det är i alla fall vad jag tror. Med andra ord – kunde man inte ge bort en hel gris eller en hel häst, fick man nöja sig med att blota en sådan i trä, och kanske symboliskt kasta den i elden.

380295257Särimner och Odenshästen – både julskinka och hästkött har alltid hört den hedniska julen till

På så sätt uppkom inte bara Dalahästar, utan också Dalagrisen – som är från 1500-talet eller ännu äldre även den – liksom Rättvikstuppen (Heimdalls eller solens symbol) som lokala varianter på samma tema – och i form av leksaker för barn eller enkla gåvor och handelsvaror emellan vuxna köpare och säljare bevarades traditionen ända tills idag.  Så KAN det ha gått till – vill säga. Åtminstone Dick Harrison anser att denna teori är fullt trovärdig, och även om man inte kan BEVISA den i skrift, eller via fynd, hela vägen ned till 1300-tal (Dalarna kristnades inte förrän då) Nu kan man också köpa äkta handgjorda hästar på internet, för övrigt..

rooster_dala

Rättviks trätupp och ”dalagrisen” duger gott som symboliska blotgåvor

dalagrisar-vit-34cm-281kg

Längre österut – i Ryssland till exempel – har Dalahästar från Sverige på allvar blivit identifierade med Dazbogs, eller Solgudens häst – och ryska besökare, som sett Jätte-dalahästen vid infarten till Avesta, har på fullt allvar trott sig stå inför en hednisk symbol. Ryssarna är för övrigt inte de enda utlänningar eller icke-svenskar, som ser något hedniskt just i Dalahästen, eller ätandet av hästkött i Sverige.  Med tanke på hur mycket hästar vi håller oss med – numera för rent fritidsbruk och nöjes skull – vårt land är ändå starkt motoriserat – skulle vi alla, män kvinnor som barn, äta minst tio kilo hästkött mer varje år – och häststammen skulle vara totalt oförändrad…

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Monument som dessa, har fått utländska besökare att baxna..

354e62ce94367e0bd2df2e1279f3858cDet vilar onekligen något både Hedniskt och Svenskt över Dalahästarna…

Också i miniatyrformat har Dalahästen gjort sitt globala segertåg. Dalahästar nästan lika små som huvudet på en tändsticka har noterats i Guinness Book of World Records – enligt vad Dala-Demokraten upplyser oss om. De har också parodierats, naturligtvis, förvanskats, förvandlats eller utnyttjats på alla möjliga sätt – men alltjämnt vänder de åter till sitt ursprung. Trots att de finns i vitt, träfärgat, svart, grönt, blått eller nästan vilka färger som helst, är den röda blotfärgen vanligast, och de påminner fortfarande om hästens och hästköttets roll som offergåva till Asarna – hästen var ju det dyraste djur man kunde äga – och – nästan människan själv – det dyrbaraste som fanns på den egna gården.

Min egen – nyss förvärvade häst – tänker jag förstås inte bränna, eller blota bort. Han ska bli skönt bemålad, i Upplands Ryttares färger, och få ett sadeltäcke som passar honom, eftersom han nu hamnat här på min nuvarande bostadsort – och inte i Dalarna, där han kommer ifrån. Till sist några vackra bilder, som jag hittat på nätet idag – av ett Sverige i vinterskrud – och en ryttarinna med en bondhäst av svensk lantras efter vad det ser ut – dalahästens ursprung, som det en gång var…

15073389_10154971408307439_6540396179118648050_n 15032721_10209741826296681_6555103177787637299_n 15042206_10209742728399233_6872699701014936785_o

Ps: tack till Johanna för bilderna…

Vox Populi eller Folkets röst talar ut: Vad har ”Svenska” Kyrkan för ideal egentligen ?

I dagens exemplar i pappersversion av Tidningen Metro – som lär finnas i 23 länder och ha över 18 miljoner läsare – såg jag en intressant insändare, undertecknad av signaturen ”Henrik”. Dessutom rapporterar den stora gratistidningen liksom av en händelse idag om en ensam mor vid namn Anna Rankvist Fridbjarnarssonett äkta hedniskt namn – denna kvinna har ju gudinnan ”Rans” namn i efternamnet, och dessutom det isländska Fridbjarn – alltså Fridsbjörnen, om läsarna nu kan föreställa sig en sådan.

Vad denna moder däremot inte anade, var hur försäkringsbolagen i Sverige skulle neka hennes son en hälsoförsäkring. ”Det känns som en smäll på käften” berättar hon för tidningen.  – Ja, kära hjärtanes ! säger då jag, omtänksam som få. Mina Hedniska spartips från igår gäller verkligen i sammanhanget, för Svenska Kyrkan brukar ofta komma sättandes, med andan i halsen, och förrätta sk ”nöddop” så fort någon liten ny medborgare har hälsoproblem. Och som jag visat, kan det kosta minst 60 000 SEKpengar som föräldrar och familj kan ha bra mycket mer nytta av – än att bara kasta bort – särskilt om de sedan till råga på allt blir nekade en försäkring.

tumblr_nw4cjmulgn1scut4no1_500

Men nu över till den arga insändaren – Vad tusan har Svenska Kyrkan för ideal egentligen, skriver signaturen Henrik, och fortsätter:

”Förra året förstörde ärkebiskop Antje Jackélen Prins Oscars dop då hon plötsligt fick för sig att tala om fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic. Hon sa bland annat: ”Just då hördes en ljuvlig barnröst som klart och tydligt sa Zlatan. Och för ett ögonblick såg jag Oscar framför mig, inte som ett spädbarn i lång dopklänninng utan som en sex- eller åttaåring som jagar efter bollen med en tröja som det står Zlatan på”

Som om det vore det främsta den lille prinsen kunde eftersträva – Att ta efter en fotbollsspelare…”

Signaturen ”Henrik” frågar också hur Överhovpredikanten Johan Dahlman – en ”ny stjärna” i Svenska Kyrkans laguppställning denna gång talat om ”schwung i kyrkan” (jo, hans företrädare ibland hovpredikanterna eller om det nu var rövpredikanterna har sannerligen uträttat en hel del sk ”Schwung” eller om det var ”Schlong) och utropat ”Amen och High Five för prins Alexander”

Tydligen ska en predikan i Svenska Kyrkans regi inför TV-kameror låta så, nuförtiden. På min tid drömde barn i Sverige om att få bli lokförare, Poliser, Brandmän eller rent av Bönder eller Läkare. Man trodde på att göra en insats för sitt samhälle, eller Världen.

Jämför Ärke- någontings senaste utgjutelser om fotboll – och fotbollsspel som enda ideal – med vad jag själv skrivit om  förhoppningar och drömmar vid ett barns födelse för ett tag sen. Till och med Tv-recensenten Johan Croneman noterar i dagens DN hur SVT eller Statstelevisionen hela tiden kryper på knä för de kristna med program som ”Tro Hopp och Kärlek” – en lättköpt, floskel-fylld ”reality-såpa” där Mark Levengood kråmar sig på temat ”Präst söker kärleken” enligt känt mönster från ”Bonde söker Fru”, ”Rörläggare söker sin tillkommande, ”Fornsedisk Gode i Åmål söker villig Hynda” och liknande…

Han skriver:

SVT:s ängslighet blir i mina ögon aldrig större, och mer besvärande och irriterande, än när de hårdsatsar på rent kommersiella grepp som ”Gift vid första ögonkastet” och nu aktuella ”Tro, hopp och kärlek”. Mark Levengood (jag ids inte ens kommentera hans folkliga muminfilosoferande som tagit sig bortom all komik och all kvasi) leder den sistnämnda realitysåpan på SVT (del 1 av säsong 2, ikväll kl 20), där präster, pastorer och diakoner letar efter någon att dela livet med. Stackars satar. Och stackars Gud!

Jag blev fysiskt illamående bara av introt, kombinationen av gammal Timotejreklam, nerrörd i någon slags religiös soppa (lägg märke hur händerna söker sig mot varandra – det måste vara guds finger) ackompanjerad av musikalisk nedskräpning av värsta sort. Grattis SVT, ni gjorde det igen.

Jo – det gäller att se upp med ”Överhovpredikanterna” och ”Guds Finger” – Ni vet ”Det elfte fingret” säger jag. Några av dem ska helt klart visas ut – inte bara från fotbollsplanen…

Nu över till något mera lättsmält. En god väninna till mig berättade en ovanligt söt historia om sin son – ett av två barn – hon är nämligen vad man kallar Enastående Mor – inte bara ensamstående, utan faktiskt Enastående – på flera sätt än ett.

img038l

Stöd vårt vackra lands enastående mödrar ! Gör någon till mor idag ! ”Fotbollsmorsor,” gamla som unga… (och ta väl hand om dem och barnen efteråt – lova det…)

Sonen – som nu går i lågstadiet – klarar sina matteläxor, och har inga som helst problem med fysik eller naturvetenskap – men vid religionsläxan, som hans kristna småskolelärarinna tvingade på den stackars arma grabben, var det stopp… Jag vet inte vad för slags skola detta stackars arma barn går i, men tydligen tvingar man även tio-åringar i det här landet att skriva essäer med innehåll som ”Bevisa att kvinnor och män är jämlika enligt kristendomen” och detta kunde grabben inte hitta något svar på…

Då gick han ut till sin snälla mor i köket, och frågade om lite läxhjälp, och eftersom hon inte bara är vacker utan också en bildad hednisk kvinna svarade hon genast:

”Efesierbrevet 5:22-5:24” och citerade:

22 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; 23 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.  24 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

”Nämen Fy Fan vad fesigt!” svarade den tio-årige sonen… ”Då är de ju inte jämlika alls..

Nej,” svarade Modern. ”Och de kristna tror också på en massa galenskaper, som att kvinnan är skapad av mannens revben, och att Eva blev lurad av en orm och en massa annat sånt

Minsta barn kan förstå att inget av det kristna tramset är sant, och att inget av det passar in i vårt moderna samhälle. Kristendomen har bara haft två kvinnoroller, Madonnans eller horans. Hedendomen och Asatron har däremot Freja, Frigg, Idun, Skade, Hel och flera tusen vägar och stigar att välja – mera krävande, men mycket mer givande… Därmed slutar jag debatten för idag.

 

I vilket Samfundet Särimners Stora Pris för 2015 tilldelas Marcus Birro…

Mycket händer i Europa, och vårt eget land. Knappt har en massa kristna fanatiker i Skottland gett wiccanerna – eller anhängarna av det som kallas ”Keltisk Hedendom” skulden för Terror-attentaten i Paris (se i slutet av gårdagens inlägg) förrän nu ingen mindre än Vårt Lands Egen Statsminister Stefan Löfvén offentligt gått ut till alla medborgare i TV och sagt att ”VI HAR VARIT FÖR NAIVA” rörande hela Sveriges politik. Men vilka ”Vi” är det förresten han talar om ?? Vem är det som ”varit naiv” ??

Talar Statsministern bara om sig själv ? Sitt Parti, rent av ? Sina Regeringskollegor, och samtliga Ministrar i hela Regeringen ? Eller rent av om hela landets befolkning som sådan, dvs Statsminstern tror och anser verkligen, att alla svenskar är ”naiva” ? I så fall gör han sitt eget land och folk en mycket stor och grov orätt, ja snudd på manifesterar ett slags rasistisk fördom, efter hur det verkar.. eller ?

lofven2

Ärligt talat – ser man inte en likhet mellan den i Ryssland så populäre sagofiguren ”Karlsson på Taket” och Sveriges Nuvarande Statsminister ?

Figuren ifråga tror, att han är ”en lagom tjock, mycket vacker man i sina bästa år” som ständigt är ”Världens Bästa Karlsson” och som genom att säga ”Killevippen!” kan lösa precis alla problem, hålla tal i FN som skämmer ut ett helt land med ”Feministisk Utrikespolitik” vad det nu ska vara, och som genast lovar ta emot miljontals invandrare och sk ”flyktingar” helt utan hänsyn till Schengen, pass, eller Internationella regler om första asylllandfast han inte alls klarar av det. Sedan lovar han Bistå Frankrike, då det landet nu officiellt gått i krig, men han klarar inte det heller…

Asylsökande-per-inv-926x1024Varför lovar Regeringen Löfvén nödställda människor utomlands saker som den sen inte klarar att hålla ? Är det inte oerhört falskt, och en farlig politik, mitt i en internationell flyktingkris…

Och Varför talar Stefan Löfvén plötsligt om sig själv i Pluralis Majestatis, eller ”Vi-form” ?

Normalt sett är det bara Statschefer i ett land som får göra sådant. Konung Karl XVI:e Gustaf, Folke Hubertus, kan till exempel säga: ”Vi, Sveriges, Götes och Wendes Konung, görer veterligt att…” eller – så kunde han åtminstone göra tills han själv avsade sig den rätten. Det är nämligen så, att det är Konungen och inte Statsministern, som faktiskt är Statschef i Sverige, även om en del svenskar verkar ha glömt bort det.

Allt Stefan Löfvén är, är att vara ledare för en svag och ofärdig minoritetsregering som i dagsläget knappt representerar ens 40 % av folkets åsikter, om man får tro vissa opinionsundersökningar. Under Fredrik Reinfeldt – enligt min åsikt en av de sämsta och svagaste Statsministrar Sverige alls haft – var det under åtta långa år av tillbakagång, Husby-kravaller och annat precis likadant.  Och nu står Stefan Löfvén här, inför oss alla, i allas åsyn och säger ”Vi…eller Sverige har varit för naiva”.

Ja- det har vi verkligen ! Vi var naiva som alls gick med på att insätta honom i ämbetet, trots valresultatet. Vi var naiva, som inte protesterade kraftigt nog när han tog makten i vårt land…

taafb8b8

Normalt sett är det – förutom Konungar – bara Andliga ledare som Dalai Lama eller Påven som får använda ”Pluralis Majestatis” tillsammans med en och annan Gud.

Är då Stefan Löfvén en andlig ledare, frågar jag er nu – Goda medborgare ?

– Nej, det kan man ju inte påstå, precis !

Är han en Gud, då ?

– – Nej, det är han inte heller. Han är bara en politiker, som alla andra, och till på köpet en inte riktigt kompetent sådan, en som nu erkänner, att det finns problem han helt saknar förmåga eller vilja att lösa.

För övrigt lär det i Iran och Mellersta Östern – varifrån många krig kommer – finnas en liten, liten Monoteistisk religion benämnd Bahai, vars store profet Bahá’u’lláh på 1800-talet försökte koka en sorts märklig soppa på alla andra Monoteistiska religioner, måhända med vällovligt syfte, för få eller ingen kommer numera ihåg just Bahai, men i deras skrifter lär det stå skrivet följande:

O, jordens konungar! Vi ser er årligen öka era utgifter och lägga denna börda på era undersåtar. Detta är verkligen fullständigt och grovt orättvist. Frukta denne Förorättades suckar och tårar och lägg inte omåttliga bördor på era folk. — —  Sålunda påvisar Vi för er det som gagnar er om ni blott insåg det. Ert folk är era rikedomar. Tag er i akt så att er maktutövning inte bryter mot Guds bud….

Tänkvärda och kloka ord, måhända, som Stefan Löfvén och hans Regering kunde ta till sig, nu när deras popularitet snabbt har minskat…

kriget_invandrare

Ur senaste upplagan av ”Om Kriget Kommer” utgiven av Styrelsen för Psykologiskt Försvar 1983 – lika aktuella i dag, som när de skrevs…

Risknivån för terror-dåd, riktat emot svenskarna och vårt land, har nu höjts från en 3:a till en 4:a på Säkerhetspolisens 5-gradiga skala, vilket betyder mycket högt hot. Endast nivå 5, vilket innebär att ett anfall på land och folk är omedelbart förestående, är en än högre nivå, men det hör till sakens natur att om man någonsin höjde sig ända dit, har man i princip infört Undantagstillstånd. Aldrig tidigare har det ens hänt, att man upplevt en ”nivå 4” säger Riksmedia, och det återstår alltså att uppleva, hur länge ett sådant läge kan anses råda, innan allt förhoppningsvis går tillbaka till det normala, även om vi i skrivande stund inte är medvetna om när det kan ske.

Det politiska läget är alltså allvarligt, och ytterst känsligt – situationen är nog föga lämpad för skämt.

En person har gripits på ett flyktingboende i Boliden, den nu övergivna och nedlagda gamla guldgruvestaden, har vi fått veta, men Statsåklagareämbetet är inte helt säkra på den personens uppgivna identitet, enligt en Vice Chefsåklagare som uttalat sig, och som alldeles uppenbart är en ärlig man, ty han har sina Bröder i Särimner…

Mitt i detta läge, skriver den kände kristne journalist- och mediaprofilen Marcus Birro – som lär vilja konvertera till Katolicismen och bli ”frälst” (något jag skarpt avråder honom från att göra) – ett inlägg på sin Facebook-sida, vilket han gjorde igår vidpass 20.00.

Han undrar – liksom jag – varför Statsministern också ”viar ner” Svenskarna, och inkluderar hela folket i Statsministerns eget misstag. Marcus Birro torde vara känd för de flesta, och därför tänker jag inte i övrigt presentera honom, trots att det var han som år 2007 fick Dan Andersson priset, och som detta år fick Johnny Bodé priset av Johnny Bodé sällskapet, trots att de flesta nu levande svenskar väl inte har någon aning om vem Johnny Bodé är.  

800px-Marcus_Birro_2012

Pour Le Merité – Värdig mottagare av Samfundet Särimners Stora Pris år 2015

Han skall dock inte förväxlas med de amerikanska grafitti-målarna Vaughn Bodé (1941-1975) och dennes ännu levande son Mark Bodé, för släkten Bodé är manstark och talrik, liksom i och för sig släkten Birro. Dessutom är Marcus Birro Italiensk Medborgare, och inte svensk, om ni undrar, och Biro med ett r är det engelska ordet för kulspetspenna på svenska. Det är viktigt med allmänbildning, men allt nog:

 

Hur är det möjligt att en statsminister, när han äntligen visar sig och håller ett tal till nationen, kommer undan med att konstatera att ”Sverige varit naivt” rörande den islamistiska terrorn.

Vilket Sverige talar han om?

Han försöker erkänna att han och hans lakejer i sjuklövern totalt tappat all förankring till folket, och kanske försöker han visa att han nu förstått, men han bekräftar bara föraktet och likgiltigheten inför att det funnits miljoner svenskar som inte alls levt i naivitet de senaste fem, sex, sju åren. Många har förstått. Många har varnat. En del har fått löpa mediala gatlopp för att de vågat berätta. Jag är en av dem.

Så står inte och ljug inför svenska folket. Säg som det är istället.

Du kan ta det här talet direkt från mig. Du får det gratis.

Varsågod:

”Hej svenska folk. Jag, statsminister i Sverige, erkänner utan omsvep att både jag och samtliga etablerade partier totalt tappat kontrollen över vad som hänt och händer i vårt land. Vi är en krutdurk och jag är som jag varit ända sedan hösten 2014, absolut sist på bollen. Jag har varit ohjälpligt sist på exakt alla bollar under ett drygt år.

Jag ber urskillningslöst om ursäkt till alla de tappra, modiga jävlar som vågat lyfta blicken och höja rösten rörande det hot vi nu står inför. Förlåt till alla som jag och övriga etablissemang kallat rasister. Jag förstår nu att man inte alls är rasist för att man vågar berätta hur denna terror ser ut. Jag har gått på vänsterns brutala lögner om att man är rasist om man ser den militanta grenen av islam som ett faktiskt och verkligt hot.
Jag ber om ursäkt för det.

Jag erkänner också att jag och alla andra statsministrar vi haft sedan mitten av sjuttiotalet, tillsammans med media, statlig television, statlig radio och varenda liten murvel på Södermalm, hjälpts åt med att tysta ner problemen med radikalisering i svenska förorter. Vi har lagt locket på. Vi har jagat alla som vågat uttrycka sig i dessa frågor. Vi har gett dem sparken och försökt sno all heder och ära av dem.

Jag medger detta utan förbehåll. Förlåt Sverige. Jag inser att det var jag, och inte ni, som varit naiva. Jag är sist med att begripa detta. Ni är smartare än vad jag är. Förlåt mig. Nu drar jag mig undan och utlyser nyval. Var rädda om er”.

DET talet hade jag applåderat…

”Vi” kunde inte ha sagt det bättre själv, och ur Motiveringen till Samfundet Särimners Stora Pris, som Marcus Birro nu aldrig kommer kunna avsäga sig, även om han kanske inte vill tilldelas det (men han tog emot Johnny Bodé-priset och det visar att han har humor !) läser jag följande:

Ingen har så flitigt som Marcus Birro, journalist, rabulist, författare, debattör, radio-pratare och mycket annat under de senaste åren konsekvent drivit sin egen linje, och gång på gång trotsat såväl kultureliten som det politiska etablissemanget i Sverige. Han har, ehuru kristen, ofta fått uthärda medieskandal på medieskandal, drev efter drev, men tappert stått upp för vad han tror på och alltid gått vidare. En sådan ihärdighet väcker också själve Särimners beundran, ty vi känner och förstår hans ibland rättmätiga vrede, ehuru som grisen så graciös. Därför skall han nu få namn av broder, och A flock Member in good Standing, samt hädanefter betraktas som en sådan, tills man får bära ut honom eller oss med fötterna först eller huvudet före. Och se, framför oss står enkannerligen Särimner, alla dagar intill Ragnarök och Tidens ände – ty enbart han är det största svinet !

acc88rimnerSIC SEMPER PORCUS NON PLUS ULTRA ET IN HOC SIGNO VINCES !

Denna högst ovanliga hedersbevisning kan Herr Birro nu inte avsäga sig, när den hänger som en kvarnsten runt hans hals – och andras halsar tillika. You cannot Join the Pork of Ages™. This is no club ! Invald kan man bara bli på sina meriter, för hela livet, och Samfundet Särimner är en Esoterisk och inte Exoterisk variant av Hedendomen och Asatron, som få känner till och ännu färre praktiserar. Så vi säger Solis Sacerdotilus eller Endast för de Invigda…

76879_10152183929409524_2009523072_n

Ännu fler framgångar för Hedendomen i Sverige

Den här bloggen har nu haft en naturlig paus i ett antal veckor, medan våren och Vanadisblotet varit i antågande. I februari i år förutspådde jag, att andelen Hedningar i vårt land skulle uppgå till 35,3 procent, och att de kristnas föraktliga antal skulle ha minskat till ungefär 6,3 miljoner, medan mer än 3,4 miljoner svenskar valt friheten – och därmed hedendomen. Det visade sig tidigare denna månad att det stora avkristnandet av landet går något fortare än vad jag själv beräknat. ”Svenska” Kyrkan – eller den Evangelisk Lutheranska Ockupationsmakten – erkänner enligt sin egen statistik att bara 64,6 % av befolkningen är kristna, och deras medlemsantal var 6 292 264 personer vid årsskiftet. Sedan dess har ca 6000 personer låtit hedna sig, och statistiken är inte klar för April månad ännu..

Granskar man hur fördelningen av hedningar och kristna är inom vårt lands olika kommuner, framträder följande mönster:

hedningakarta

I framförallt storstadsområdena är vi hedningar nu i absolut majoritet, och starka hedniska fästen finns också i hela Mälardalen, Bergslagen, Västsverige och i Skåne. I Stockholms Län som helhet, är andelen hedningar 45,3 %, och i exempelvis Botkyrka över 63 %. Till viss del kanske mönstret i Stockholmsregionen kan förklaras av hög invandring, men man må samtidigt betänka att bara 7% eller så av invandrarna från muslimska länder alls betecknar sig som ”troende”. Jag vill betona, att det naturligtvis finns många sociologiska faktorer som kan förklara mönstret i figuren ovan, och att jag inte hunnit studera dem alla i detalj – man kunde till exempel anta att låg utbildning och kristendom ofta går hand i hand, och att åldersfördelningen i en del efterblivna delar av Riket, typ Värmland och inre Norrland kan förklara den höga andelen kristna där. Vidare kan man nog också misstänka, att den låga medlemstalen för ”svenska” kyrkan i Gnosjö och Smålands bibelbälte till viss del kan förklaras av en hög andel frikyrkliga, även om man inte skall vara alltför säker på det.

Fakta visar, att bara 19 % eller mindre av svenskarna skulle vilja beteckna sig som religiösa överhuvudtaget. Detta enligt en ny undersökning från det ansedda opinonsundersökningsinstitutet Gallup International. Ändå är en hel del personer bara med i svenska kyrkan av ren slentrian, eller mot bättre vetande. De flesta kommer med tiden säkerligen att gå ur, och Hedendomen och Asatron i Sverige har onekligen en mycket stor potential. Om ett år kommer jag att förnya min undersökning, och vi får väl se hur hedendomens livgivande, friskt röda färg sprider sig över kartan ovan, som föreställer vårt älskade fosterland !

Tyvärr sker många övergrepp emot barn fortfarande i Svenska kyrkans regi. Genom ohyggliga ceremonier, sk ”dop” tvingas många nya medborgare i mycket , mycket späd ålder att anta kristendomen, och det är bara på det här befängda och avskyvärda viset, som de kristna kyrkorna alls kan öka sitt medlemsantal.

Att ge sig på barn, och tvinga dem att utan vetskap anta en religion är skändligt. Humanisterna och många andra organisationer har protesterat emot detta fasansfulla bruk, som helt kränker allt vad individuella fri- och rättigheter heter. Bäst av allt vore om samhället äntligen grep in, och stiftade en lag emot detta. Tyvärr ”döps” fortfarande – skamligt nog – en så stor andel som ca 46,3 % av alla nyfödda i Sverige – en skrämmande hög siffra – och de får alltså inte ens välja sin tro själv, utan måste betala sk ”kyrkoavgift” – en hemlig skatt, som barnen och deras föräldrar måste betala i hela 18 år, innan de små medborgarna till slut får välja sin tro själva. Men – trots allt – också här börjar attityderna sakta men säkert skifta.

Framtiden tillhör oss, Hedningarna…

AnnonsAnnons från Dagens Nyheter, Västerbottens-Kuriren och Nerikes Allehanda 20 April 2015. Hedendomen är global, och en humanistiskt präglad livssyn !