Var ligger Vanaheim ?

Nu över till en annan fråga, som jag såg en sajt i utlandet behandla härförleden: Vanaheims exakta läge och utbredning. Vi vet att Vanerna eller Alferna – i hela Eddan nämns Alfer och Vaner som närmast utbytbara företeelser, och det ena namnet förekommer ofta på det andras plats – är den andra Gudasläkten förutom Asarna, och att Njord, Njörd, Frej och hans syster Freja – Vanadis eller Vanernas dis – onekligen hör dit. I urtiden stod Vanakriget, då Asarna vann, men förliktes med Vanerna, och Frej nämns även som ”Alfernas Herre” och fick Alfheim i tandgåva, strax efter det att han föddes.

Lika många människor torde ännu veta att ”Alv” är ett jordlager, strax under matjorden men över mineraljordsytan och berggrunden, och de arkeologiskt intresserade känner kanske till hur de ”guldgubbar” eller offer åt Vanerna man hittat på tjogtals platser i Sydsverige grävdes ned i jorden – som ju Frej och Njärd i egenskap av äringens gudomligheter har mycket att göra med. Trots alla osakliga diagram som ritats över ”de nio Världarna” i Yggdrasil – lite hipp som happ, helt på måfå och av sk ”fornsediskt” anstuckna individer – sådana som ingenting kan, och ännu mindre vet – är Vanaheims läge ändå ganska exakt bestämt – och ända sedan Viktor Rydbergs tid och ”Undersökningar i Germanisk mytologi” (1886) har man vetat, att Vanaheim befinner sig alldeles under Midgård eller Människornas Värld.

Redan Rydberg var fullt på det klara med att Urdarbrunnan, där Nornorna sitter, Mimers Brunn och den iskalla Hvergälmer-källan, som ligger norrut i Världen, på väg emot Nifelhel, allesammans befinner sig i Vanernas gröna rike. Också Alfheim, där Frej härskar, får väl tänkas befinna sig där, liksom Folkvang, den folkrika slätten eller vången, där Freja bor i Sessrumnirs på sittplatser rika salar. Först längre ned i underjorden finner man Hel, Svartalfaheim och allt som befinner sig därunder, som Muspelheim, till exempel.

Också Hilda Ellis Davidson och flera engelskspråkiga forskare har på 1900-talet noterat, att det finns ett klart samband mellan Vaner, Alfer och Landvättar, och att man också i keltisk mytologi talat om ett grönt underjordsrike, beläget alldeles under jordytan, dit det skulle gå att ta sig genom grottor eller hål i jorden, och de dödas andar på något sätt levde vidare där. Också i myten om Olaf Geirstadalf, kungen som begravdes i Gokstad-skeppet, och blev ”alfen på Geirstad” eller en av förfäderna i jorden, märker vi samma tradition – så Vanaheim finns inte alls uppe i himlen, som man tänkte sig under det tidiga 1800-talet.

Föråldrad tysk skiss över de nio Världarna från 1820-talet

Snorre Sturlasson försökte på 1230-talet förklara Vanaheim som en plats på Världskartan, enbart för att göra Eddan mera lättsmält och acceptabel för sina kristna läsare, ungefär som han hittade på taffliga lögner om att Asarna säkert var ”Asiamän” eller från Mindre Asien, enbart för att Trojasagan, och andra berättelser från antikens värld var kända och accepterade i Medeltidens Europa. Detta har långt senare gett upphov till de allra mest groteska missuppfattningar, som att runorna ”egentligen” skulle vara en turkisk skrift, och vulgärhistoriker typ Herman Lindquist, som mot bättre vetande påstått saker som att ”Oden” skulle varit en turkisk invandrare och därmed en historisk person, och så vidare, vilket han som bekant gör i första bandet av sin mycket dåliga ”svenska historia”.

Vanaheim har också blivit föremål för liknande förvrängningarSturlasson själv tolkade ”Van-” som floden ”Don” i Ryssland, och trodde på fullt allvar att Tanakvisl skulle va varit det antika namnet på Donkröken i Ukraina. På sitt sätt hade han rätt, när han anade att Indoeuropéerna och bronsålderns stridsyxefolk hade passerat just de trakterna på väg upp emot Skandinavien, men på Snorres tid fanns ingen exakt vetenskap, och folk kunde inte alltid skilja på historia, antropologi och ren mytologi, eller religiösa föreställningar.

I Ynglinga sagas 15:e kapitel står det också talat om en svensk kung vid namn Svegder, som skulle ha gift sig med en kvinna vid namn Vana, som skulle komma från ”Vanaland” som då skulle ha varit en del av Sverige. Svegders far var i sin tur Fjölner som var en son av Frej och Gerd, men dessa forntidskungars historiska existens, trodde nog ingen på, och forskningen har olikt Egil, Adils, Erik och alla de andra – även om ”Erik – den ensamt mäktige” ursprungligen var en titel, och inget personnamn, så får man nog se paret Svegder / Vana som en klar parallell till Frej och Gerd, på samma sätt som Saxos Gefjon – som skulle ha plöjt upp Mälaren och därigenom skapat Själland – bara minner om Vanernas roll som jordbruksgudomligheter. Svegders son skulle i sin tur ha hetat Vanlade, eller Vanernas ättelägg, eftersom kvinnan Vana – som kanske var densamma som Gerd – ju var hans mor. ”Vanaland” har aldrig identifierats som ett svenskt landskap, om det nu inte ska vara ”Värmland” eller kanske en dunkel förvrängning av ”Vendland” (Svea- Göta och Vendes konung hter det ju ännu) som man här menar – men hursomhelst, nästan alla forskare är helt överens om att ”Vanaheim” är en mytologisk plats, som inte finns i den verkliga Världen.

Hollywoods och Marvels föreställning om ”Vanaheim” ur en av de löjeväckande filmfiaskona i deras ”Thor” serie…

En gång såg jag själv under sejd Vanaheim, och fördes själv dit av mina fylgior. Vanaheim är en mycket vacker och grön plats, med en intensiv grönska påminnande om en ljusgrön bokskog eller nytt gräs i Maj månad, tro det den som vill.. Soljuset är avsevärt starkare och varmare där än i Midgård, men förbränner ingenting av denna nästan tropiska grönska, som råder i alfers och vaners underjordsrike, där himlen kallas ”Fagertak”, alldeles som Allvismal i Eddan förtäljer oss. Och när jag vaknade, var jag alltjämnt varm och torr, trots att det hade regnat i en timme eller mer uppe på Midgård och den gravhög där jag befann mig, när jag utförde sejden – vilket är märkligt att veta.

I Eddan står det, att Alfheim ligger ”bortom” Asgård, men letar ni efter vägen dit, lär ni inte behöva vandra uppför Bifrosts krön, ty den vägen bör ni söka inom er själva, ack ni hedna och annars så ludna !

De flesta moderna illustratörer sätter ut de nio Världarnas olika läge i förhållande till varandra utan att tänka till alls. Jotunheim ligger österut från Midgård, står det i Eddan, och inte västerut. Midgård gränsar inte alls till Svartalfaheim, som ligger under Hel, liksom Nifelhel, och Muspelheim gränsar inte till jorden heller, andra rena felaktigheter vad gäller Alfheim och Vanaheim inte att förglömma..Ingenstans står det heller, att Bifrost skulle leda över Vanernas land, eller att detta skulle ligga under Asgård..

Annonser

Ännu ett Marvel spektakel får premiär – och vi Hedningar IGNORERAR saken…

Man har – av anledningar som jag inte riktigt förstår – frågat mig vad jag tycker om den senaste halvdebila Popcorn-filmen från USA. ”Thor – Ragnarök” kallas spektaklet, och tydligen hade den premiär i förra veckan. För egen del tycker jag faktiskt ingenting, ingenting alls om denna film – utom att den är präktigt irrelevant för mig som Asatroende. Alltihop tilldrar ju sig hursomhelst i Marvels Universum, alltså en fiktiv serietidnings-Värld, och har inget som helst med verklig Hedendom eller Asatro eller ens Nordisk kultur att göra.

NEJ ! Thor eller Tor ser INTE ut såhär. Han är för det första Rödhårig, INTE blond, och MEDELÅLDERS och INTE i 30-års åldern…

Dessutom har ju Hollywood och Marvel gjort många sådana filmer förut, och om man alls skall tycka något, kan man tycka som Allsherjargodhi Hilmar Örn Hilmarsson uppe på Island, som redan 2011 fick frågan om vad han tyckte om sådana filmer. Svaret var förstås ungefär som mitt – dylika filmer är irrelevanta, och gör varken från eller till vad verklig Asatro beträffar, eftersom det är något helt annat än vad som skildras i dessa filmer. Debatten här hemma i Sverige har varit lite mer livaktig denna gång, och frånsett de som tror att denna taffliga amerikanska äventyrs-soppa med mycket explosioner och allt annat vi kan vänta oss på något sätt skulle populärisera Asatron och därmed locka fler anhängare till den, så kan jag endast svara att den sortens anhängare är vi nog inte så mycket hjälpta med, tyvärr – och vad filmen gör är bara att sprida amerikanska missuppfattningar, som att Tor och Loke skulle vara släkt (det är de inte alls!) eller att Hela, vanligen kallad Hel, alltså dödsgudinnan, på något sätt skulle vara Tors syster, vilket också är att förvrida den Nordiska gudasagan helt och hållet..

Marvel och USA gör med andra ord bara mer skada än nytta, men det visste vi redan förut…

Detta är HOR och inte TOR….

De svenska recensenterna i dagspressen har varit överraskande positiva, men det är heller inte så konstigt. De får ju betalda förhandsvisningar, och ännu mera pengar ”under bordet” för att skriva ”rätt åsikter – för så verkar det nuförtiden allt oftare gå till i den svenska journalistvärlden. Aftonbladet kallar filmen för ”ett komiskt rymdäventyr” och det kan man ju tycka, ifall mn får bra betalt för att se smörjan. Borås Tidning inflikar att det hela mer bygger på amerikansk humor än action, och Svenska Dagbladet slutligen, säger något seriöst för en gångs skull och konstaterar att ”strösslade vulgariteter kan inte rädda komedin” och i detta är jag för egen del beredd att instämma.

Detta är heller INTE Tor eller Thor, men en ful klump, vars namn är Trump, med rump i sump….

Men, för all del, som jag alltid brukat säga – Hollywood är nu en gång alltid Hollywood, ungefär som Popcorn är Popcorn och Amerikanska Dumheter är Amerikanska Dumheter

Långt bortom Marvel-soppan finns de verkliga Gudarna, och vi som känner dem vet att Thor eller på svenska Tor är alltid Rödhårig, Rödskäggig och en ätande och drickande Gud – han är med andra ord inte alls någon smärt och smidig idrottsbroiler eller kroppsbyggare, utan tämligen fet, likt Gustav Adolf, medelålders (i kraft av att han också har fru och barn sedan länge) och för övrigt en tämligen enkel och folkkär person, som inte alls är slimmad i ansiktet, utan som har grova och ojämna drag, ett väderbitet utseende och alltså minst av allt ska skildras som en bildskön typ. Tor framställs till exempel i Harbadsljod som barbent, och ytterst enkelt klädd, och i Trymskvida har han en sådan vass och otäck blick, att till och med den mest brutale av jättar eller Trym själv nästan svimmar, när han ser Tors ansikte. Tor ser alltså INTE vacker ut, och detta är ett mytologiskt faktum, även om Gudarna såklart kan anta olika utseenden efter behag, i synnerhet när de uppträder häromkring, eller i Midgårds Dalar.

Såhär bör vi tänka oss Thor eller Tor – fast ännu större !

Tor från en 1100-tals dopfunt i Skara stift… Alla äldre avbildningar visar honom som skäggig, och väderbiten…

Varje sann och äkta Nordbo känner Tors verkliga väsen…

Filmmakarna gör också flera groteska misstag, när de på sitt fåniga och överdrivna sätt försöker skildra de nordiska Gudarna. Loke är till exempel inte bildskön eller vacker. Hans mun har ju flera ärr, eftersom dvärgarna Brokk och Sindre en gång sydde ihop den med remmen Vartare, och ända sedan dess har Loke trasiga läppar, och sneda, kantiga drag. Så skildras han också på bläster-stenen från Snaptun i Danmark, på Gosforth-korset och flera avbildningar dessutom:

Nej, Loke är INTE bildskön eller vacker – om nu någon trodde det…

Ännu mer groteskt blir det när amerikanerna skall skildra Hel, som i filmen spelas av en svarthårig Kate Blanchett, tidigare mest berömd för att ha kreerat alvdrottningar i fantasy-filmer och annat i den stilen. Eddan säger tydligt och klart, att Hel är ”Hälften blek och Hälften Blå” och här får vi komma ihåg att blå också betyder svart på norröna, som i ordet ”Blåmän” till exempel. Dessutom står det också uttryckligen, att Hel är anskrämlig och skrämmande, som man ju kan förvänta sig av Lokes dotter, och inte heller bär hon några hjorthorn på huvudet, som i filmens Värld…

Hur än Hel ser ut, så ser hon INTE ut såhär…

På ett sätt kanske Marvel har tagit ett steg framåt från andra stereotypa och felaktiga skildringar av Hel – för oftast brukar amerikanerna i sin dumhet och oskuld tänka sig, att Hel skulle vara hälften skelettartad, med en halv dödskalle och den andra ansiktshalvan föreställande en vacker kvinna, vilket helt och hållet saknar varje form av stöd i Nordisk tradition, eller avbildningar före 1900-talet. Folktron säger, att Hel är den äldsta av alla skapade varelser, och eftersom hon är mycket gammal, bör hon tvivelsutan också se sådan ut, om man nu alls ska framställa henne.

Hon ser med andra ord inte ut som såhär:

Och heller inte som någon nödtorftigt uppsminkad, kristen Madonna i Halloween-utstyrsel…

Vi Nordbor har förstått våra Gudar, och vi ska kanske inte dela dem med några andra. ”Cultural Appropriation” eller snarare ”Cultural Misappropriation” som i Marvels Värld är inget vi ska uppmuntra eller tolerera, utan tvärtom bekämpa. Dessutom – vill man ha populärkultur, serier och liknande saker, så kan vi Nordbor skapa sådant SJÄLV utan amerikansk inblandning, på samma sätt som vi kunde skapa en självständig kultur även förr i tidense på Peter Madsens utmärkta skämtserier, till exempel – som också återger den verklige Tor lite av hans kraft, pondus och råstyrka, i den ätande, rödlätte mjödstinne sällens form, långt borta från Hollywood och dess lögner.

TOR HJÄLPE OCH BÄTTRE !!