Om samhällsmoral och samhällston, samt vad som lärs ut till allmänheten i ”Landet Löfvén”

Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen. Vad man upprörs av här i samhället kan vara olika, men själv reserverar jag min upprördhet som Hedning för frågor om liv och död, resten upprör mig inte så mycket – nuförtiden ! ! Jag tror som sagt att våra gudar är mycket förlåtande, och att de överser med en hel del, som i det långa loppet för det första är ointressant, och för det andra inte gör någon större skada. Gudarna måste ha sett oräkneliga generationer av människor födas, leva och dö vid det här laget, och i det perspektivet ter sig det mesta av vad vi läser i massmedia, till exempel; som ganska så futtigt.

I dagsläget upprörs många över den här personen, en riktigt ful Antisemit och islam-ivrare vid namn ”Rektor Hamid” eller Hamid Zafar, som först tilläts jobba på en grundskola i Göteborg, och sedermera blev ”årets svensk” och tilläts vara talesman för Moderaterna. Antisemitism är alltid avskyvärt, och Hamid Zafar lär ha ursäktat sina uttalanden med att han skulle ha varit ”ung” (i själva verket 33 år fyllda) när de gjordes, och ”ville testa gränser”. Nåväl, säger jag. Den som sagt eller skrivit något olämpligt, kan ju be de förfördelade om ursäkt, och ifall ursäkten accepteras, som det är brukligt mellan vuxna män, så kan Hamid och hans fiender ta varann i hand, och sedan låta det hela vara glömt.

Så brukade man göra i våra fäders Sverige, och att avsluta med handslag och ursäkt, ifall det behövs – och båda parter accepterar det – är en Asatrogen vana.

Den mest intelligenta analys jag lät idag – till skillnad från kvällstidningars och morgontidningars ointelligenta råskäll – är den som kommer från en skribent på sajten ”Det goda samhället”. Hon undrar hur många fler våldsamma antisemiter eller ”Hamids” vi har i dagens Sverige, och varför kulturetablissemanget i vårt land tolererat och fortfarande tolererar den sortens åsikter, bara därför att de kommer från muslimer. Att antisemitismen är väl förankrad inom det Socialdemokratiska partiet, inte bara i Malmö, men ända upp i partitoppen är ändå väl känt, men frågan är vad man skall kunna göra åt det. Det bästa vore väl, om den nuvarande regeringen avsätts. 

Annars kan man ju alltid avsluta saken ”More Majorum” eller ”Efter fädernas Sed” apropå de ”Fornromerska Dygder” Richard Sörman ville se mer av i veckan. I det gamla Rom var dueller nämligen tillåtna, så även här i Norden, men det vi kallade Envig, Holmgång eller Tvekamp  var inte alltid så våldsamma saker, som vad vi får läsa på den svenska versionen av Wikipedia, som innehåller massor av sakfel.

”Bältesspänning” med knivar som på August Malmströms staty, har aldrig förekommit i verkligheten.

Holmgång utkämpades nämligen ytterst sällan till döds, och vad myten säger om ”Bältesspänning” och liknande, förekom knappast i verkligheten. Man ”hasslade vall” eller gjorde upp som män på en liten holme, javisst; men den som först tog ett steg utanför ”holmen” eller det avtalade fältet förlorade, likaså avbröts genast duellen efter att någon hade dragit ”first blood” eller sårat sin fiende så att blodvite uppstod, precis som i alla senare värjdueller under den kristna tiden. Därmed räknade man nämligen med att ”Satisfaction” hade uppnåtts, och så var hela heders-saken utagerad, varpå duellen eller tvekampen var slut.

I Sverige har dock dueller med Statstjänstemän varit förbjudna, både i Karl IX:s duellplakat, upprepat under Konung Gustav II Adolf, samt Karl XI. Gustav Adolf insåg nämligen, att om kungens officerare, underofficerare eller andra dugliga män tillfogade varandra skada eller skadades, så skulle ju Riket och landet lida brist på dugligt folk, och så kunde man ju inte ha det.

1738 års duellplakat, eller förbud mot statliga tjänstemäns deltagande i dueller, gäller faktiskt fortfarande, eftersom det veterligen aldrig avskaffats, och det kan ju vara bra att veta. I dagens Sverige finns ingen lag som förbjuder dueller i och för sig – ifall båda parterna är icke statligt anställda – men sjukt och bisarrt nog löper den vinnande parten risk att bli åtalad av den förlorande i efterhand, eftersom denne eller denna kan påstå att han eller hon blev misshandlad av vinnaren, även om förloraren helt frivilligt gav sig in i matchen. ”Den som sig i leken ger, borde leken tåla” enligt ett gammalt svenskt ordspråk. Nuförtiden premierar samhället med andra ord feghet och falskhet, men bestraffar mod och skicklighet – vilket är ganska typiskt för vår tid.

Om detta och andra saker i samband med den svenska duellens och det internationella duellerandets historia, kan man läsa i boken ”Korsade Klingor” som kom ut för några år sedan, och som givetvis står på min hedniska bokhylla. Boken är utgiven av fäktmästaren Henning Österberg, som också har en sajt på nätet, och som dessutom är flerfaldig vinnare i fäkt-VM och olympier, ifall jag minns rätt. Sist jag själv utkämpade en duell med någon, var anno 2011, då jag med Pistol 88 Glock duellerade emot dåvarande Kommendanten på Stockholms Slott, om ni vill veta.

Kungligt skall det vara !

Denne – som är adelsman och därför egentligen ej behöver ställa upp i dueller emot ofrälsehette dåförtiden Dick Hell, vilket väckte en hel del munterhet, särskilt västerut eller när han deltog i en svensk beskickning till Washington, DC, Trumpilandia, USA – och ni vet kanske vad ”Dick” betyder på amerikansk engelskavad Hell betyder vet ni säkert också – och eftersom det finns en lokal punkare med samma namn, och man som adlig ogärna kan gå omkring och heta ”Kuk af Helfvete” eller något likalydande, har den högt värderade fd. kommendanten, numera bytt namn. För övrigt var vi självklart inte arga på varann alls – duellen utkämpades i bästa sämja och under en sk ”Bestimmungs-Mensur som tyskarna säger, det vill säga frivilligt, och utan varje form av konflikt eller vrede, gentlemän emellan.

PBV 302 – bildkälla ”public domain”

Den metod vi valde för duellens utkämpande, däremot – var ganska unik. Den ägde rum nattetid, i fackelsken som sig bör, och gick till så att vi kröp in i det bakre utrymmet på en Pansarbandvagn 302, uppställd på ett skjutfält, och från takluckorna ovanpå bakpansaret, bekämpade vi huvudstora mål på ett avstånd av 12 meter – vi sköt alltså inte på varandra, men genomförde ett ”duellskytte” efter klassiskt mönster, dock inte helt utan fara, eller ett vist moment av risk, dvs SPORT.

Pistol 88 Glock 17/19 har som alla vet en mantelsäkring, som är svåra att pilla upp, särskilt med frusna och valna fingrar i minusgrader. Tar man och fäller väck den, har man bara avtryckarsäkringen kvar, dvs rör man avtryckaren – så smäller det ! Sitter man nu med skarpladdade vapen bredvid varann, instängda i en trång pbv 302 om natten vet man liksom inte helt hur det går, ifall man på givet kommando skall resa sig upp, och skjuta ut genom takluckorna, som till en början är stängda – och därför råder totalt beckmörker inne i Pbv:n. Skjuter man ett vådaskott, inuti ett pansarfordon, lär kulan studsa omkring en hel del, och slå in i den första bästa kroppsdel den träffar, vilket såklart utgör själva sport-momentet, eller risken. Jag vill minnas , att jag besegrade Kommendanten med ett skott mer på de tillåtna 10, men att han vann över mig i andra moment i samma skjutning, och som gentlemän tackade vi givetvis hjärtligt varann under ståndsmässiga former – vilket jag kallar en god umgängessed.

Sedermera – alltså efter anno 2011 – har jag blivit utmanad av en hel del överförfriskade personer, låt oss säga, inte sällan rena idioter, och sådana som inte vet vad de håller på med. En av dem är personen på bilden nedan, som haft den dåliga smaken att utsätta mig för olaga hot, vilket faktiskt råkar vara straffbart i ett land som Sverige, tillika de flesta civiliserade länder

Nu efterskänker jag det, allrahelst som Hávamál, strof nr 122, säger oss att ”Ord skall du aldrig skifta, med en nolla och en narr” (enligt Ohlmarks översättning) och därmed får det bero. Såsom varande Statstjänsteman är jag i lag förbjuden att duellera, och jag har inte tid att utkämpa dueller med alla kriminella, tidigare straffade, fähundar, idioter, gatpojkar, okunniga ”Feldschwein” och lymlar jag råkar möta på min väg genom livet hursomhelst. Jag är banne mig inte skyldig att göra det heller, inte enligt någon etik, eller någon lagbok.

Ifall alla journalister i den svenska dagspressen nu lydde mitt råd rörande det tragiska fallet Hamid Zafar, förresten, anser jag för min del att mycket skulle vara vunnet i vårt land.

Låt oss återvända till vårt resonemang om livet och döden, samt fortsätta där.

Ännu ett barn har plågats till döds i Stefan Löfvéns Sverige. Den knarkande modern lät liket ligga i lägenheten i flera dygn, innan Polisen upptäckte det barnamord som skett…

I veckan har det kommit fram, att hela Norrköpings Kommun förelagts ett vite, i samband med att flickan som kallades ”Lilla Hjärtat” återförvisades till sina kriminella och knarkande föräldrar, där hon påstods ”halka i ett badkar” eller med andra ord vanvårdades ihjäl. Generaldirektörskan och Professorskan Sofia Wallström vid IVO kallar det hela för ett ”kapitalt misslyckande” för hela det svenska samhället, och understryker att kommunens tjänstemän varit fullständigt okunniga, och saknar elementära insikter i svensk processrätt, något som borde höra till deras jobb.

Ett litet barn har alltså plågats ihjäl, men ingen får något straff. Föräldrarna går fria, och kan fortsätta plåga ihjäl nästa barn de får, och därefter nästa. Kommunens tjänstemän får inget straff de heller, trots att de helt uppenbart är inkompetenta, i alla fall enligt IVO:s åsikt. Allt som kommer ut av det hela är bara ett beklagande, och några tomma krokodiltårar – men ingen ställs till svars.

Det hela är minst sagt symptomatiskt, rörande hur det svenska Samhället under Regeringen Löfvén fungerar – eller rättare sagt INTE fungerar, för fungerar gör det ju inte..

”Hels Vite” eller straff är inte bara ett vitesföreläggande åt okunniga tjänstemän i Norrköping. Deras straff kan bli mycket mycket värre än de anar, och detsamma gäller föräldrarna. Men Hel tar alla Midgårds barn till sig. ”Hur mycket gråt hon än gråter, tar henne jorden åter” skrev en gång Nils Johan Einar Ferlin….

Låt oss se på ett par andra händelser, som inträffat denna vecka: Fjantje – nej förlåt Antje Kackélen har gett ifrån sig lite ärkebiskopeligt twitter, och påpekat att ”Svenska” Kyrkan skulle ha ingripit emot Åldringsmorden, eller Regeringen Löfvéns fortfarande pågående Eutanesi-kampanj emot försvarslösa åldringar redan i Somras. Men det hela är bara båg och bullshit, precis som vanligt. Inte en enda konkret åtgärd har vidtagits av sagda Kyrka för att få stopp på mördandet. Och debattartiklar skrev jag själv redan i våras, långt före mina Asatrogna fränder – som fortfarande inte har reagerat, och som borde skämmas, givet vad de skriver i sin ”Asavisir” men låter stanna vid tomma, men vackra ord.

Gäller det hela Samfund, så nog kan man kräva mer än åsikter, ord och debatt, låt vara att enskilda personer eller debattörer inte har några fler resurser eller åtgärder att själva sätta in. Och samtidigt med detta stöder samma ”Kyrka” islamiseringen av Sverige, vilket fler journalister än den duktige Johan Westerholm på ”ledarsidorna” noterat. ”Svenska” Kyrkan samarbetar fortfarande flitigt med terror-stämplade organisationer, som ”Muslimska brödraskapet” i Egypten, och har också visat sig vara infiltrerad av rena antisemiter från den Socialdemokratiska rörelsen ”Tro & Solidaritet”. Ni kan läsa mer om detta på Ledarsidorna..

I Härnösands Stift, däremot, lär det ha kommit fram att den kvinnliga biskopen där skulle ha uppenbara ”samarbetssvårigheter” med hela stiftskansliet och ”Kyrkochefen” som man där tillsatt, trots att Hennes Högvördighet, som hon ju ska kallas, har vigts in av Jackélen personligen. Biskopen i Härnösand lär ha hotat de anställda och förföljt och trakasserat dem så illa, att Skyddsombudet blev inkopplat – men något straff har den lokala ”Högvördigheten” förstås inte fått.  Tidningarna skriver till och med, att man inte sett något liknande sedan det famösa fallet med ”Kyrkochefen” i Växjö stift, han som visade sig vara pedofil, dömdes för övergrepp emot barn och dessutom fick i uppdrag av Antje Jackélen personligen att ”HBTQ-certifiera” hela ”Svenska” Kyrkan, samt gick hand i hand med den nuvarande Biskopen av Växjö i en sk ”prajd” parad – hur en dömd sexualförbrytare nu kan göra det..

Ok, jag säger inte att ett avgörande i form av duell, eller ”more majorum” skulle lösa kyrkans problem, men ifall en del personer hade fått göra upp i duell med den kände ”Kyrkochefen” i Växjö, hade kanske ADHD-HBTQB tramset inom den ”Svenska” Kyrkan inte florerat lika vilt..

I veckan har det också kommit fram, hur Storstockholms Lokaltrafik eller SL uppmanar hela den svenska befolkningen att inte ingripa, och bara ”titta bort” så fort ett våldsbrott eller en olycka inträffar. Människor skall i stället sitta helt passiva och ”chatta med myndigheterna” på sina mobiler, skriver man, men ingen ställs till ansvar. Ingen gör något, ingen ingriper, ingen straffas.

Hur tror man, att ett sådant samhälle alls skall fungera ?

Verklig Civilkurage – just den egenskap som saknas i Landet Löfvén – är däremot att göra såhär:

I veckan har också alternativjournalisten Joakim Lamotte angripits av ännu en judehatande kriminell arab vid namn Mirjet Sfishta – det finns rätt många av dem nuförtiden – som uttryckt sig som såhär:

Bildkälla: Nyheter Idag, J Lamotte Facebook

Jämför det här med Hamir Zafars uttalanden. Här skrivs direkta hot, hur journalistens barn skall ”knullas sönder som de vore djur som skall avrättas” osv vilket är extremt mycket grövre än det Hamir Zafar skrivit. Ändå upprörs ingen i mainstream media över detta, och Polisen lägger ned sin undersökning efter blott två dagar. Ingen ställs till ansvar. Ingen får något straff – men Thoren Business School, där den kriminelle utlänningen varit anställd som Trygghetsvärd för barn och ungdomar i ungefär två veckor, har i alla fall den goda smaken att avskeda det här till hälften illiterata vraket – för hur skall man benämna honom ?

Nyligen har det också avslöjats, hur svenska barn av Statstelevisionen SVT uppmanats att agera helt passivt emot rånare, och lämna ifrån sig sina klockor, plånböcker och mobiler, helt utan minsta försök till motstånd. De etniskt svenska barnen skall lära sig att de är underlägsna och chanslösa från början, och måste drillas och läras att göra exakt så, som våldsamma äldre ”skäggbarn” och ”invandrarkillar” säger – det är den offentliga moralen, och detta vill man nu lära ut till alla Sveriges barn..

Sk ”Samhällsmoral” enligt SVT – och det Socialdemokratiska Partiet..

Samtidigt med detta har också Partiet i sin visdom nyligen lanserat ett förslag, enligt vilka alla etniskt svenska barn från två år och uppåt tvångsmässigt kall ”integreras” med invandrare, i många fall kriminella sådana. Staten skall ta över ansvaret för all uppfostran av barnen, för att dessa skall ”socialiseras” som det så vackert heter. TV-kändisen Edward Blom av alla människor lär ha twittrat, att inte ens i en ren diktaturstat typ DDR gick man såhär långt emot den egna befolkningen – och det torde vara helt klart, vilka klanintressen (S)-politikerna stöder.

Ingen ställs till ansvar, bara total undergivenhet, underkastelse, islamisering, Monoteism – och ren dumhet behärskar hela landet.

Det har också kommit fram, hur en äldre SVT-anställd ”Socialkärring” (ursäkta min användning av K-ordet, alltså Kalle Ärlig Rudolf Rudolf Ivar Niklas Gustav – ja just så !) skaffat sig ett tonårigt ”skäggbarn” av sexuella och personliga utlevelse-skäl. ”Skäggbarnet” började sedan misshandla, plåga och mobba etniskt svenska elever på den skola där man satt ”Lille Ali” som han kallas.

Den högt uppsatta TV-chefen Ewa Hamilton skaffade två ”skäggbarn” till Sverige, varav det ena genast satte igång med att misshandla, plåga och förnedra etniskt svenska elever. För att erkänna misshandeln, fick han ”presenter” av sin nya ”mor” som verkar ha inlett en sexuell relation med honom…

Samhällsnytt har tagit del av rättshandlingar från Nacka tingsrätt där det framgår att den enligt uppgift 16-årige Ali den 6 mars i år oprovocerat attackerade och misshandlade en annan elev på Björknässkolan i Nacka.

Ali folkbokfördes i Sverige 2017-02-08 och erhöll på rekordtid svenskt medborgarskap redan 2018-12-29. Han har sedan dess tagits om hand i Hamiltons 1800-talsvilla på exklusiva Värmdö i Stockholms innerskärgård. Hamilton beskriver i lokaltidningen Nacka Värmdö Posten det som att hon blivit mor på nytt åt ”min lille Ali”.


Den svenske eleven Ludvig utsattes för kvävningsförsök, och blev upprepade gånger sparkad i huvudet medan han låg ned. Till slut skall en beskäftig och daltande syslöjds-lärare ha avbrutit misshandeln, som kunnat sluta med 16-årige Ludvigs död. Ewa Hamilton ingrep genast, och anklagade skolan för ”rasism” medan hon med ”presenter” i form av pengar skall ha fått ”lille Ali” (som var mer än 18 år) att erkänna vad han gjort. Han blev dömd till två veckors samhällstjänst – det var allt – och det kan inte uteslutas, att ”det politiska frälset” påverkat också själva Tingsrätten:

Trots den brutala misshandeln i skolkorridoren vill skolan inte göra någon polisanmälan. Ludvig har ont i huvudet och söker upp skolsköterskan, men hon verkar inte vilja bli inblandad. Hon vill inte ens prata med Ludvigs mamma när hon ringer upp henne.

– Hon ville inte ta telefonen när mamma bad att få prata med henne, berättar Ludvig i ”Veckans brott”.

Ludvigs pappa åker och hämtar sin son på skolan, men inte ens när pappan är där är det någon i skolpersonalen som vill prata med honom och informera om vad som hänt. När familjen är hemma igen är budskapet från skolan tydligt: De vill tysta ned misshandeln.

(Fria Tider 14 Oktober 2020)

Ingen tog ansvar. Ingen straffade den skyldige, inga tillrättavisningar, inte ens någon medkänsla med offret. Skolan vägrade göra en polisanmälan, och till slut Polisanmälde ”Ludvigs” föräldrar händelsen själva, sedan skolans rektor försökt tvinga dem att avstå från legala åtgärder. ”Lille Ali” var ju Tv-chefens specielle skyddsling…

Efter misshandeln får Ludvig veta att 16-åringen kommer bli avstängd på grund av misshandeln. Men efter sportlovet är 16-åringen, trots det, tillbaka i skolan. – Sedan på måndag sitter jag i skolan på NO-lektion precis innan lunch och då går han in. Då är han där, fast han är avstängd och sitter på en lektion, berättar Ludvig. – Han fick inte vara där och det bad rektorn mig i efterhand om ursäkt för, men han ska inte vara där om han är avstängd.

Efter misshandeln har Ludvig haft mardrömar och han berättar att det värsta är att han sedan dess tvingats gå kvar på skolan i samma klass som och ha lektioner med den elev som misshandlade honom. Ibland har läraren till och med satt honom att göra grupparbete tillsammans med den 18-årige syriern.

– Det verkar inte min lärare riktigt fatta, att jag fortfarande inte vill vara med honom, säger Ludvig.

(Fria Tider 14 Oktober 2020)

Samma tendenser. Samma samhällsmoral. Offret för en grov misshandel döms ut som skyldig, och skall ”integreras” genom att tvingas till ”samvaro” med sin torterare och bödel. Fint sätt att agera i den svenska skolan ?

När sätter sig vårt folk till motvärn ? När reser vi svenskar oss, och säger att vi inte accepterar de här arab-fasonerna längre ??

Att agera emot kriminella, och ställa dem till svars där samhället inte gör något alls, utan bara fortsätter dalta med dem och idka ”beskyddar-verksamhet” i SVT:s anda, är inte ”rasism”. Det är folkligt motstånd, och sunt förnuft.

Slutligen kan vi från denna vecka minnas 18-åriga Bianca, en etniskt svensk ung kvinna som också uppmanats att förhålla sig passiv, fly från ansvar, inte sätta sig till motvärn.

Det var i en Facebookgrupp som 18-åriga Bianca uppmärksammades på en butik vid Möllevångstorget i Malmö som säljer skönhetsprodukter som är kopior. – Jag vet att det är olagligt, inte schysst och dessutom kan vara farligt. Så jag skrev till företaget och frågade varför de säljer kopior, förklarar Bianca för Aftonbladet.

Några timmar senare hörde istället butiksägarens 25-årige son av sig med grova hot mot Bianca.

”Varför e du så billig hora som går å knullar runt?” skrev sonen och fortsatte: ”Vet att du om att om skriver en gång till så letar jag upp dig å få hundar å knullar fig din lille slampa”.

Dagen därpå var 25-åringen fortfarande arg och skickade ett röstmeddelande till Bianca — —

– Jag svär på min mammas liv att om jag inte letar upp dig och stoppar min fot i din fitta, din äckliga smuts, den e en hora och du är en horunge. Jag är en horunge om jag inte letar upp dig och fucking knullar den med min fot din lilla smuts.

Mannen fortsätter därefter med att ge sin åsikt om svenska folket.

– Ni svenskar är så fucking billiga att ni inte ens är värda att spotta på, säger han.

Svensk medborgare
25-åringen kom till Sverige från Irak tillsammans med sin mamma, pappa och tre syskon 2009. 2014 fick han svenskt medborgarskap och har enligt Skatteverkets anteckningar dubbelt medborgarskap. — —  Den 25-årige araben är tidigare dömd för brott. 2017 dömdes han till fängelse för grov misshandel och olaga hot efter att han tillsammans med sin storebror brutalt misshandlat en man i Malmö. Anledningen till misshandeln ska ha varit att mannen varnat andra för de två irakiska bröderna eftersom de är kriminella.

Eftersom 25-åringen har svenskt medborgarskap kan han enligt nuvarande lagstiftning inte utvisas om han döms för hoten mot Bianca.

  • Fria tider, 13 Oktober 2020

Bianca skulle alltså våldtas, och var en svensk sk ”hora” eftersom hon vågat klaga på undermånlig kosmetika, enligt den kriminelle araben – eftersom denna kosmetika sålts i en lokal klanägd butik. Hur det går i just detta rättsfall är inte känt, men vågar vi gissa på ”det vanliga” i Landet Löfvén ?

Ingen ställs till svars, ingen straffas, förövaren kommer undan med att plåga, förnedra och våldta offret – och ingen, absolut ingen – agerar till detta offers försvar. Och detta trots att vad som sker här inte på något sätt är unikt – det islamska våldet emot etniska svenskar blir bara tydligare och tydligare, och det är först och främst den yngre generationen etniska svenskar som får sitta emellan.

Jämför också det språkbruk Bianca utsattes för, med Hamid Zafars

Vilka ord och uttryckssätt är egentligen värst, och om Bianca själv eller en nära manlig vän till henne agerade i självförsvar i  form av tvekamp eller duell – vore det egentligen något negativt ?

Visserligen vore det inte möjligt, att påbjuda sådant i form av allmän lag, och inte heller bra att uppmana till det, men ifall vi alla levde efter ”more majorum” eller efter vad som är ”fädernas sed” skulle nog mycket ofog i vårt samhälle kunna undvikas…

Spridda tankar om Max von Sydow, Gudinnan Hel och det Kristna Helvetet…

”Så vandra våra store män
från ljuset, in i skuggan
Här vilar denne riddaren
utav den Förgyllda Suggan”

– Carl Mikael Bellman

– ”Max von Sydow är död –
Men vad ska det då bli av hans hund ?”
– Vad menar du ?
– ”Jo, Tax von Sydow…”

(dialog från min arbetsplats, dagen till ära)

Kanhända är det vanartigt att skämta när en stor svensk skådespelare är död, kanhända inte. Det är i alla händelser mycket hedniskt, ty döden är inget som vi Hedningar och Asatroende är det minsta rädda för. Max von Sydow lämnade det jordiska idag vid 90 års ålder. Han var sedan 2002 inte bosatt i sitt hemland, utan i Frankrike, där han också blev Riddare av Hederslegionen. Han gjorde vårt land känt utomlands, men i Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvéns Sverige varken kunde eller ville han leva – för vårt land gynnar inte konstnärlig verksamhet eller fritt skapande numera. Och han var en sådan skådespelare som på film gestaltade praktiskt taget allt, från Kejsar Ming i Blixt Gordon till Riddar Antonius Block i ”Det sjunde inseglet” som heter ”The Seventh Seal” på Engelska…

”The Seventh Seal” = Den sjunde Sälen… ? (Knubbsälen på bilden har i vanlig ordning MISSFÖRSTÅTT alltihop..)

Bilden från Bergmans film, där Max von Sydows veteran från de kristna korstågen spelar schack med döden, är klassisk; och finns väl snart sagt på alla Västerlänningars och kristnas näthinnor. Max von Sydow var bara 28 år när denna film gjordes, och dessutom spelade han samma år (1957) i Bergmans ”Smultronstället” vilket är en mycket bättre film om döden, för redan från första början handlade von Sydows rolltolkningar just om gamla män, och livets slutskede, lustigt nog.

 

 

Undersöker man Bergmans dialog i filmen, kommer den ibland farligt nära slapstick, som när riddaren konstaterar att Döden fick svart när de drar om pjäsernas fördelning, och döden trött replikerar att ”det passar ju bra !”. Han svarar också som en gammal man, oändligt blasé och livserfaren på repliken ”Vänta litet!” med ”Så säger ni alla...” ungefär som om han hade hört denna replik till leda, och minst en miljon gånger förut – för han ger ju sällan några uppskov. ”Smultronstället” där en gammal professor lungt och stilla tar avsked från livet och till sist välkomnar döden, efter att ha konfronterats med minnena av en symbolisk Frejas lund och en gammal ungdomskärlek är mycket mera hednisk till innehållet än Bergmans vanliga kristna ångestfantasier, som tenderar att bli väldigt, väldigt tjatiga, precis som kristendomen eller krystendummen i gemen.

”Smultronstället” av Ingmar Bergman anlägger en Hednisk syn på Livet och Döden, inte en kristen. Det var hans mest hedniska film någonsin, förutom ”Jungfrukällan”

Naturligtvis visar statstelevisionen i afton Det sjunde Inseglet i repris, men jag tänker för min del inte se om den, utledsen på dess kristna världsbild som jag är. ”Smultronstället” och många andra av Sydows filmer skulle passa bättre för en repris. En av de bästa rolltolkningar jag sett med Max von Sydow är den sorgligt undervärderade och ofta (dvs i Sverige ) ignorerade ”Three Days of the Condor” eller Tre Dagar för Kondor, en spionthriller, som i bokform omfattade sex dagar, och inte alls tre..

 

Max von Sydow spelar här Joubert, en lejd mördare och dubbelagent, men han är så långt från Stellan Skarsgårds och Peter Stormares totalt orealistiska, barnsliga, gapiga och skrikiga action-hjältar som det överhuvudtaget går att komma. Joubert är bärdig från Strassburg eller Strassbourg i Elsass-Lothringen, talar både tyska, engelska och franska samt alla andra större världsspråk inklusive ryska, och man får veta att han redan i ungdomen dels mördade till förmån för de allierade, men ibland till förmån för nazisterna; och under 1970-talet har han övergått till att ibland stödja Sovjet, ibland USA, allt efter vilken sida som för tillfället betalar bäst för hans tjänster.

Joubert ser ut som en gammal Jurist eller kanske revisor, och är en man som arbetar ytterst långsamt, men metodiskt. Han använder en gammaldags läderportfölj med en gammaldags glastermos med plåthölje och en riktig kork, och häller försiktigt upp en skvätt kaffe åt sig själv, innan han skruvar ihop sitt mordvapen, som jag tror är ett Mannlicher-Carcano-gevär, för övrigt ett av de bästa prickskyttevapen som någonsin tillverkats. Joubert är också gammal ungkarl, lever ytterst enkelt och spartanskt på billiga hotell och förflyttar sig hellre med tåg, spårvagn eller buss medan han är klädd i en gammal brun hatt och pepitamönstrad trenchcoat. Ingen lägger märke till honom, därför att han flyter in överallt – men på något sätt ÄR han ett förkroppsligande av själva Döden, en mycket modern och kyligt opersonlig och effektiv död, visserligen, på ett sätt som egentligen är oerhört mycket mer skrämmande än Bergmans medeltida pajas.

Joubert har också modellbygge som enda hobby – en egenskap han delar med mig – och i en minnesvärd scen sitter han med ett antal färgburkar och små penslar uppradade framför sig på sitt skumma landsortshotell, som väl kunde ha legat i Karlstad eller Falun. Sedan ser man att han målar och snidar en liten, liten figur av den medeltida döden, som sitter på ett tornur i hans barndomsstad Strassbourg (se mina tidigare inlägg om julmarknaderna där och Le Marche de Cochons au Lait – ”Spädgrisarnas marknad” vid sidan om katedralen) – 1976 eller så, när jag såg den här filmen för första gången – men då var jag inte gammal – tyckte jag att det var en mycket minnesvärd scen…

Döden slår på pukor – från tornuret i Strassburgs katedral…

Joubert bygger också fina små urverk, vilka han förstås använder för allehanda bomber. Å andra sidan är han absolut ingen terrorist, han är noga med att inte skjuta sina offer utan ljuddämpare, och aldrig så att barnfamiljer eller någon utomstående ens skulle kunna höra det, vilket ju är snällt av honom. Men han mördar, skjuter och spränger folk i luften hela filmen igenom, vill jag minnas, helt utan att gå upp i affekt som herrar Skarsgård eller Stormare, helt utan större gester eller åthävor än en försiktig höjning på ögonbrynen då och då, då ett nedblodat offer inte faller ihop på gatan fort nog, utan att den pedandiske herr Joubert måste skjuta honom en extra gång genom knäskålarna också.

En annan minnesvärd roll av Max von Sydow tycker jag är den där han spelar Hamsun, den åldrade och alltmer senile norske författaren. Hamsun befinner sig på fel sida under Andra Världskriget, men åker iväg för att träffa Hitler och försöka underlätta förhållandena för hans många landsmän som sitter på Grini, och många andra tyska läger, men utan att lyckas. Hitler, konstaterar Hamsun besviket, är en dumbom som inte lyssnar, inte förstår någonting och inte hör på hans budskap överhuvudtaget – som alla kristna despoter.

Det är värt att minnas, att Hitler var troende katolik, hela livet igenom. Han stödde aktivt de kristna kyrkorna, och utan kristendomen, fanns aldrig någon antisemitism, inte heller nazismen, som ju bara ersatt Jesus med Adolf, från en Führer till en annan, så att säga. Kristendomen är ju som nazismen i sig en totalitär lära, men våra förfäder var aldrig någonsin antisemiter.

Jajamen ! Gamle Adolf han var kristen han… Och inte mycket bättre för det…

Nu när Max von Sydows livsgärning som skådespelare är slut och över, kan man konstatera att han påfallande ofta spelade ”gubbroller” – från Smultronstället, som han alltså gjorde vid 27 års ålder – och kanhända var det väl hans far, eller någon äldre släkting han gestaltade om och om igen, med sin stammande gammelmansröst, som nu tystnat för alltid. Så tolkar jag det i alla fall.

Ställd inför detta faktum kan vi kontrastera den Hedniska och Asatrogna synen på Döden, jämfört med Kristendomens eviga dödsgestalt. Den kristna döden är alltid en man, Liemannen, eller ett utmärglat benrangel, ett ruttnande, motbjudande lik, som formligen osar och stinker av de kristnas eviga Helvetes-rädsla.

Men den Asatrogna döden, däremot – är en kvinna – eller med andra ord Hel, gudinna över underjordenHel är den äldsta av alla skapade varelser, vet vi genom Eddan, och det är följaktligen fel i sak att avbilda henne som en ung kvinna, vilket Amerikanerna och en massa andra människor som inte vet bättre ändå gör. Hennes blotta namn har med höljande, helande, helhet att göra.

Hel borde alltid skildras som en gammal gumma, för det är så hon framstår i källorna. Jag har tagit upp detta ämne tidigare, och när det står att ”Hel är till hälften Blå, till hälften Blek” vilket är det enda som finns noterat om hennes utseende, så måste vi komma ihåg att det Norröna ”Blå” också står för färgen svart, man säger ju ”Blåmän” om negrer i Islänningasagorna, till exempel. Jag har skrivit om detta ämne tidigare, inklusive hur de kristna Amerikanerna totalt feltolkat gudinnan Hel, och påstått att hon skulle ha ett levande ansikte på ena sidan huvudet, på den andra en dödskalle, vilket man kan se på många teckningar, fast det är totalt felaktigt. Med precis samma rätt – eller snarare fel – skulle man kunna tolka att ”hälften” väl i så fall kunde syfta på Hel-gestaltens nedre eller övre halva, och inte bara på höger och vänster.

Kristendomen och det kristna tänkandet lyckas aldrig frigöra sig från sin inre schizofreni, och motsatser, som svart eller vitt, ljus eller mörker.

Om Hel är – till hälften blå, till häften blek som sagt så syftar det på en sammansatt verklighet, idel komplexa känslor, som vi alla nog märker av om vi konfronterats med döden i vårt privatliv, till exempel genom någon nära anhörigs död. Dödsgudinnan Hel är en befrierska, som döljer de döda nere hos sig i underjorden, och därmed inte någon renodlat negativ figur. Hennes gillessal Okolner beskrivs som en glad och positiv plats, där eldar brinner av sig själv utan att man behöver hugga ved till dem, och när Thangbrand mördaren, den självutnämnde missionsbiskopen kom till Island, hälsade hedningarna honom med ropet att de själva gärna ville besöka det kristna helvetet – där var ju varmt och gott som i en bastu, och alla deras förfäder var också där…

Samma svar lär Radbod, Frisernas siste hedniske kung ha svarat frankernas missionärer med – om hans förfäder var i helvetet eller hos Hel, ville han själv inte hamna någonannanstans.

Hel gömmer i Okloners hall också Liv och Livtraser, det sista människoparet, som i sinom tid skall överleva Ragnarök och befolka jorden på nytt. Hon är ett slags naturens städgumma, likt ”Gumman Tö” i Elsa Beskows smyg-hedniska sagor, och en helt nödvändig del av tingens ordning, som det inte lönar sig att vara rädd för.

Elsa Beskows sagogestalt ”Gumman Tö” – aktuell såhär års och Vårdrottningen är barnkammar-versioner av Hel, respektive Freja…

I Tyskland finns ”Frau Holle” eller ”Fru Hulda” som ett slags sagogestalt också i mycket sen tradition, ända in till 1800-talet och bakom denna Dis eller gudinna vid vinterns slut och vårens början, står förstås den Nordiska Hel, efter vad man konstaterat. Liksom Baba Yaga, den ryska och slaviska motsvarigheten till Hel som dödsgudinna, kan hon sända snö och stormar över jorden, men de som orkar konfrontera henne, får hennes välsignelse.

”Frau Holle” tänks skaka ett täcke över jorden, vilket ger snöstorm

Blidväder och stormar i Febrauri-Mars skylls fortfarande på Frau Holda, och Ingrid Ylva, den mytiska grunderskan av Folkungaätten, ska från Bjälbo kyrkas torn i Östergötland ha skakat sina bolster med orden ”häst och kär av varenda fjär´” och då uppstod en väldig armé av döda, i stånd att driva bort Folkungarnas fiender… I träsken vid Hohe Meissner i Tyskland finns också offersjöar åt Frau Holda som ännu är i bruk, och man kan jämföra med kulten av Nerthus, eller Nehalennia bland kontinentalgermanerna… Hels Vite, eller det straff som Hel utmäter åt somliga, de kristna då mest, är oss hedningar rysligt fjärran, och vi vet att det är en god död och ett bättre liv som väntar i det hinsides…

Det fanns också en gudinna, stavad Hludana i det romerska Germanien, som är Hulda, Huldran eller Frau Holle – återigen Hel – i en annan form. Hel har bokstavligen varit dyrkad, i alla fall på kontinetalgermansk botten och kanske är hon så än, vilket är att beakta…

Modern staty av Hel eller Holda från Hohe Meissner, Tyskland

”Fensalar” eller offerträsken, är också Hels boning

Altare åt ”Hludana” eller Holda, dvs Hel – rest av Romerska soldater i Xanten…