Detta inlägg skulle egentligen ha skrivits för exakt två dagar sedan, eller kanske igår – men såsom varande Asa-trogen Hedning hade jag inte tid. Disablotet och mina små Husfrejor upptog all min vakna tid och uppmärksamhet, trots att jag naturligtvis kunde skriva samtidigt – om så krävs behärskar jag nämligen den från Allfader Oden stammande skrivkonsten och runorna nästan i sömnen, instinktivt och utantill. Det sitter i generna – kanhända !

Alltnog – på Shetlandsöarna, Orkney eller Jorkna – för så hette det allra först – och i Skottland firar man – nu som förr – Up Helly Aa den 31 Januari – och den traditionen är inte på Upphällningen, lika lite som ”Groundhog Day” i USA – ett ämne jag skrivit om tidigare år.  Onda tungor och kristna säger naturligtvis, att detta inte är några riktiga folktraditioner, att detta bara är Kvasi-Keltiska, Kvasi-Europeiska upptåg, utan någon verklig religiös eller andlig mening och innebörd, men då förenklar man mycket grovt.

Kulturfenomenen må vara nutida, javisst – men deras utövare ljuger inte, påstår sig inte var någon del av någon påstådd, men falsk ”forn sed” men talar fortfarande sanning om vad de gör, och däri sitter det viktiga. Up Helly Aa är som det Keltiska Imbolc en helig uppståndelserit, en förberedelse inför den vår som skall komma, en hyllning av Brigid eller Freja, som är samma gudinna i lokala tolkningar, men samma Hestas eller Vestas härd – och med eld skall firas, när vintern går emot sitt slut och våren börjar.

Kaxa Asa-Brasa ! Firas värdigt, det som firas skall – låt oss även bränna Koran och Bibel – Knall och Fall !

I Lerwick, på Shetland hålls den största ceremonin, en spelad eldbegängelse av den siste frie Nordiske Jarlen av Shetland, med hela hans hird som drar genom staden – fortfarande i symbolisk form. Och ”Groundhog Day” är fortfarande firad till åminnelse av murmeldjuret Punxsutawney Phil – som symboliskt lyfts upp och hälsar solens flammande eldklot just idag. De kristna, muslimerna och Abrahamiterna i gemen blir förstås väldigt skrämda och rädda av allt det här, eftersom dessa Hedniska ritualer avviker från deras blinda Monoteism, och deras närmast totala oförmåga att förstå varje religion eller andligt uttryck, som avviker från deras egna. Dessutom fruktar de kristna alltid sitt eget helvete och den eld, de önskat åt andra, medan Hedningarna vet att elden kan bemästras, att den inte är något farligt, och att den skyddar och renar.

På Shetland, i Skottland och på Orkney bejakar man nämligen det Nordiska ursprunget och de Nordiska traditionerna – vilket den nutida Svenska Nomenklaturan och de styrande i vårt samhälle aldrig gör. Istället hatar och förbannar de allt Nordiskt, och förföljer hänsynslöst allt som kan ge oss rötter, stolthet och förmåga till självständigt tänkande, eftersom de vill ha oss till valboskap, blinda och andäktigt fromma, antingen den totala underkastelsen kommer med någon påstådd Jeschua ben Yussuf, eller kanske med Allah.

Och inte bara det. Häromdagen slapp något plötsligt igenom censuren, när det populär- och vulgär-historiska nät-magasinet ”Världens Historia” råkade skriva om  the Stones of Stenness (ja – de stavas faktiskt så – Sten Näs – begrips ! ) men givetvis utan att ens ana vad dessa resta stenar är och var till för – och vad ändamål de en gång tjänat – och fortfarande tjänar – därför att Hednisk tid är cyklisk tid – och inte ett linjärt förlopp – något okunniga, halvtaskiga kristna brödskribenter i svenska media inte kan förstå, inte inse, inte begripa – just därför att de är instängda i sin egen litenhet och kristenhet.

”Världens Historia” inleder sin mycket dumma och fördomsfulla text med att tala om ”offer” – samma kristna skräck och hat-propaganda som alltid, med andra ord. Ifall de okunniga och dumma brödskribenterna bara konsulterat en enda källa till, och bekvämat sig till elementär källkritik och grundforskning, hade kanske dessa blinda vrak kunnat komma någonstans, andligt och mentalt sett – men nej, nej.. de var förstås för lata och oföretagsamma, likt de flesta sorgliga svenskar av idag.

”Stones of Stenness” är förstås ett megalit-monument, riktigt nog – och byggt redan under Hebridisk bronsålder, för över 3000 år sedan. I och för sig har man firat festmåltider på denna plats – det enda ”offer” som någonsin ägt rum där – några andra arkeologiska bevis finns inte – ben av boskap, får (den största andelen – glöm inte vad Imbolc är för slags fest för kelterna) samt ben av varg och kanske hund – som aldrig ätits, men däremot begravts – har hittats på platsen. Men – aldrig någonsin ben av människor, som i de kristna halvparanoida skräck-fantasierna om Gamla Uppsala och så vidare, och så vidare i all bigott förljugenhet, ja halleluuja… Att äta biff eller fårkött är inget större ”offer” och knappast konstigt, för det gör de flesta kulturer idag också, utom halvgalna ”Veganer”, Hel-galna Gretor och därmed likställda..

Måltidsresterna upphörde i alla senare kulturlager. På Vikingatiden, när Shetlands, Orkneys och Skottlands nutida inbyggare fick nytt blod och kanske 30-40% av sin befolkning kom Nordborna, och därmed en mycket mer utvecklad civilisation än under bronsåldern. Nu åt man inte inom stencirkeln, utan iakttog vad vi skulle kalla god hygien på vad man insåg var en större kultplats, och något man ville bevara. Nu firade man bara giftemål på platsen istället – så vitt vi vet – och hedrade Freja – samt Diserna – just i den årstid då vi nu befinner oss – och under Midsommar, samt sommarhalvåret.

”The Odin Stone” enligt en bild från 1800-talet

Lokal tradition vet att berätta, att den såkallade Odens sten – som fortfarande står kvar ungefär i mitten av det enorma ”stenskeppet” – vi rör oss inte med en cirkel – utan just ett skepp – som Ales Stenar – ingen ”ellips” – var till för giftemål, ätter eller klaner emellan. På ena sidan stenen stod brudens familj, på den andra sidan stenen brudgummens. Brud och Brudgum – man och kvinna som det skall vara (något annat är inte fruktbart, eller ens hållbart, för på andra sätt blir inga barn gjorda – detta handlar om elementär mänsklig biologi, och har man inte ens förstått det, kan man lika gärna gå och hänga sig, eller bli given åt Oden.. ) skakade helt enkelt hand – som Nordbor alltid gör – genom hålet i stenen – som sitter på ungefärligen rätt höjd – grästorven har förstås vuxit på tusen år – och se ! – hålet är precis lagom stort för att detta skall gå att genomföra. Inga ”dragningar” åt lungsiktiga eller rakitis-sjuka barn från Englands Viktorianska industri-städer här inte – för sådant fanns aldrig på Orkneys öar – där luften var frisk, och gräset städse grönt.

Bara skönhet och glädje, som det är och skall vara – och visst inte ”offer” därför att giftemål oftast inte innehåller något sådant. Min muslimska grann-fru säger visserligen att om man gifter sig med fel person, kan det förgifta hela livet – men Islam har ju bara sina ”hedersmord” och ”balkongflickor” som vi alla vet – och inga skilsmässor – vilket däremot var fullt möjligt i Norden redan under Sagatiden, och långt tidigare.

I tusentals år har Stones of Stenness fortsatt att vara en helig plats, orörd och stilla i ett nästan lika orört landskap – bortsett från modern färjetrafik på behörigt avstånd, långt borta vid horisonten. Men – så var det då de kristna rövhålen, markägarna och allt det andra. Allt som de kristna och Monoteisterna rör vid, förstörs, ödeläggs, går käpprätt åt Hels Vite – och allt det sköna och goda i livet, spolieras helt när denna ohyra i människohamn kommer sättandes.

Jag citerar:

In December 1814 Captain W. Mackay, a recent immigrant to Orkney who owned farmland in the vicinity of the stones, decided to remove them on the grounds that local people were trespassing and disturbing his land by using the stones in rituals. He started in December 1814 by smashing the Odin Stone. This caused outrage and he was stopped after destroying one other stone and toppling another.^[8] The toppled stone was re-erected in 1906 along with some inaccurate reconstruction inside the circle

”Sådana kristna har vi – Sade bonden om Svinen” är ett svenskt ordspråk.

Men – ännu stod och står the Stones of Stennes upprätt, likt fria hedniska män och kvinnor. Igår var en Odens dag – Idag är en Tors för styrkans – i morgon var en dag för Frigg – i Västnorden och på Orkney – fast i Svea Rike gällde då som nu något annat. Men visste ni att ”Odens Flisor” finns som skepps-sättning i Sverige, både på Öland och i Västergötland, och att man i samma Västergötland haft en ”Sankt Odens källa” strax efter reformationen. Hur kristen var då Västergötlands befolkning månne, på en skala från 1 till 24 ?

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Bara hedendom och polyteism består och återstår, för det är det enda vackra, naturliga och sanna här i Världen.