Profilbild för Okänd

Långkål och väntan på Thorrablot

Nu är vi redan inne i Thorre månad, eller Torsmånaden – som i Västnorden – det vill säga allting Väster om Västergötland – inföll i Januari. I Östnorden och i den Germanska delen av Europa var Augusti detsamma som Torsmånad – kring skörden och Olofsdagen – som ursprungligen var helgad åt Tor och ingen annan.  Detta syns i de gamla Hedniska kalendrar som man alltid tillämpat i Svea Rike, inklusive våra gamla månadsnamn. 

Mera om Thorrablotet, som rätteligen infaller första fullmånen i Januari, kan ni läsa här.

I år infaller Första Fulllmånen i Januari den 6:e, vilket alltså är rätt tid för Thorrablotets inledning, och hela månaden Thorre – som markerar Midvintern – eftersom Vinterns mitt INTE bör förväxlas med Vintersolståndet, 21 December – alla vet vi ändå att Januari brukar vara årets kallaste månad, och det stämmer även i år – några särdeles ”Klimatförändringar” råder inte – annat än i det sociala klimatet människor emellan, där SVT och skumma nyhetsaktörer fortsätter försöka splittra hela Sverige med sin politik, som inte längre är relevant för den verklighet de flesta svenskar upplever. Vi vet att Vintern är ett säsongvis uppträdande fenomen, som följt med oss ända sedan den senaste istiden och än längre tillbaks – och det idiotiska Thunbergeri vi matas med i media imponerar inte på oss. Kortsynta politiker, som dansat efter ”Galna Gretas” och Såsial-demokratisk pipa ligger bakom skadorna på landets infrastruktur, och det ”snökaos” media alltid skriar och väsnas om – likt stuckna grisar.

 

Fullmånen sken över vintriga skogar också i Januari 2023, enligt ”Fotosidan”

Isländska restauranger och landets turistnäring borde ta fasta på bruket att äta rester efter Julbordet, och ta hand om vad som återstår av det goda sovel vi fått innan Knutsdagen, tjugondag knut, som infaller jämnt 20 dagar efter Julafton, alltså 12 Januari 2025. Knutsdagen firar vi Asatrogna hedningar efter Knut Den Store, inte den kristne och eländige Knut Lavrad – och Thorre månad räcker till nästa fullmåne, som infaller i Göje månad eller Februari – den 12 Februari 2025 – närmare bestämt.

Alltså får vi fira Thorrablot och Knutsdag med bara en dags mellanrum, just i år – och det kan ju vara praktiskt, för de av våra läsare som ännu är kristna av sig, och inte vågat ta steget fullt ut och GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och inte ha mer med Islam eller Kristendom att göra – vilket vi rekommenderar alla våra läsare att göra – snarast möjligt. Om ni inte redan gjort det, så LÅT HEDNA ER GENAST och bli Asatrogna samt Humanister som vi – det är det bästa ni kan göra, och det bästa nyårslöfte som finns att ge.

Det är ni skyldig er familj, och även era barn !

I Halland och Götaland äter man gärna Långkål till Julen, eller kokad grönkål, uppvärmd i lite matfett. Frågar man människor i Mälardalen eller längre norrut i vårt land efter vanlig Grönkål att äta till Jul – eller som rester att koka soppa på (även stjälkarna kan tillvaratas !) så tittar de på en som om man vore galen, trots att Grönkål är lätt att odla i hela Europa. Stockholmare och därmed likställda exemplar, som helt vansläktats och tappat kontakten med vår Svenska och Nordiska natur tror att det är fråga om några kvistar att dekorera skinkan med – trots att ingenting kunde vara felaktigare.

Nej, god närodlad grönkål kan man själv unna sig, oavsett om man har god jord att odla i eller inte. Söderut, på Söderslätt i Skåne var det vanligare med Brunkål till Julen, alltså vanlig vitkål hackad i bitar, kokt och anrättad med smör och lite sirap, vilket ni kan läsa mera om i nedanstående goda bok – som fungerar som hjälpreda även i köket.

 

I denna bok behandlas matkulturen för hela Göta Rike – samt delar av Svea

Dess författare dog 2023, men hans insatser för god mat i Norden blir nog inte bortglömda i brådrasket. Grönkålssoppa är utmärkt och värmande mat såhär års i vintermörkret, och lätt att göra. Fräs samman lite matfett, överbliven ister och fett från julskinkan, eller lite margarin tillsammans med vetemjöl. Koka väl hackad grönkål eller dess stjälkar i lite grönsaksbuljong eller fruset skinkspad, om ni har kvar det. När kålen är mjuk, tillsätt mjöl- och fettblandningen, lite i taget och rör om väl. Koka upp, och låt koka 15-20 minuter. Servera med kokta ägghalvor, tärnat fläsk, stekt bacon eller vad som är över av er julskinka, ty skinkan håller muslimer och kristna borta från ert hus och hem, i synnerhet om ni äter grönkålssoppan med fläsk i på en fredag – för det tål inte katolikerna – som vill förbjuda alltsammans…

God och enkel samt närande mat för det HEDNISKA Hushållet… Begrips !

När Hedniska Tankars chefredaktörs farmor ännu levde, berättade hon hur det var i Ljotgodaland eller Luggude Härad, ännu så sent som på början av 1900-talet. ”Ljot” betyder sannolikt att utgjuta något, öl, blod eller soppa i samband med blot – vad som står på Svenska Wikipedia numera är felaktigt. Samma vittnesbörd om större gårdar – med kanske en familj om 6-7 personer och lika många drängar eller pigor – finns också i Nils-Arvid Bringeus bok, om någon skulle undra. Husfadern skar och fördelade brödet till var och en, varje måltid – och om inte han, så kvinnan i hushållet eller ”störstdrängen” eller ”förstdrängen” – eller den äldsta kvinnan – om det var i ett mindre hushåll, ett enstaka torp eller ett fattigt hemman i skogsbygderna. Överallt rådde samma svenska matkultur, sedan Asatrons tid.

Alla fick sin soppa i tur och ordning – och sin brödbit av god, grov skånsk kavring – som längre norrut i Götaland ersattes av Vörtbröd, ännu längre norrut av Rågbröd.

I Engelska språket höll sig orden ”Hleford” eller ”Hlefdige” – fördelare av bröd, ”Lefsa” eller tunnbröd på norska – gotiskans ”Hlaifs” – jämför modern engelskas ”loaf of bread” – kvar väldigt länge – och blev till ”Lord and Lady” med tiden – men så långt som Dowton Abby, eller andra feodala sammanhang behöver vi inte gå. Vi svenskar är och förblir ett enkelt bondefolk, utan överklass. Hos oss har stark kungamakt och fria bönder alltid haft övertaget över adel, präster och borgerskap – utom i modern tid och möjligen en kort tid på 1600-talet, då vansinniga pfaltzare från Tyskland ville införa feodalismen hos oss med. Men – vårt folk stod emot, och så har det varit i hela Norden, vår gemensamma historia igenom. Minns ni ”Allmogen” och andra svenska historiebloggar som vi länkat till här till höger ? Läs dem, och vägra ta del av SVT:s och Nomenklaturans kulturförvanskningar !

Också större gårdar sände sina yngsta döttrar ut som pigor till en närliggande gård – och yngsta pigan fick stå upp hela måltiden, vid nedersta bordsänden, redo att duka ut eller sätta fram mat åt de andra – först när de andra hade ätit, åt hon. Det var inte lättare för de yngre drängarna, för de serverades sist – husfader, fru och barn i huset fick alltid först – men alla fick lika och i tur och ordning – goda husmän och husmödrar, som såg till att alla fick sin beskärda del har alltid funnits – och detta, som vi nu har berättat om – hände sig i en by kallad Väsby, döpt efter ett Vi eller en helig plats, så sent som på 1910-talet.

Åsboland, Ljotgodaland, Odensjö och så gott som alla Härader var Hedniska Land – och blir det en gång på nytt…Härad kommer av ordet för Här, Hundare eller Hundrade är ett annat, centralt rättsligt begrepp, fött i Germanien och det gamla Rom. Det har ingenting med kristna ”socknar” att göra.

Så var det i Ljotgodaland, efter gammal hävd – och den håller vi ännu på i vårt Hedniska Kosthåll, medan långkålen kokas till soppa… Och mat ges åt Midgårds barn – som det är och skall vara här på Jorden.

 

Hell Jolner – Oden är Julens Herre !

Profilbild för Okänd

Torsfull och Thorrablot (repris från 2022)

Idag infaller Torsfullet enligt mina Värmländska sagesmän, och Samfundet Särimners lunisolära, hedniska kalender. Andra resonerar mer eller mindre redigt om Höknätterna, och den rätta tidpunkten för Midvinter och Jul, men Midvintersolstånd och Midvinterdag har jag redan ingående förklarat skillnaden mellan nästan varje år i denna blogg.

På Island firas nu som förr Thorrablot, och den som vill lära sig något om det, kan läsa under rubriken Thorrablot här ovan…

Jodå – huvud av Får och andra läckerheter, som egentligen är rester från Julbordet, bjuder ännu mången restaurang på Island sina gäster på såhär års…

Mera om Thorrablotet och Thorre månad kan ni läsa här – i en fullt seriös Engelskspråkig Wikipedia-artikel – men hur länge den får står orörd, vill jag reservera mig för.

Ni skulle också kunna läsa mina egna två korta inlägg och artiklar från förr om åren här ovan under rubriken ”Högtider och Blot” och underrubriken ”Thorrablot” här ovan – kanske ger det er mer kött på benen.

Nu ger vi plats för en romantisk date – tillsammans med valfri Isländska – och allt vad den symfoni av surt, salt och rökt som Thorrablotet innebär…

(Klassiskt Youtube-klipp från 2007)

Profilbild för Okänd

Inför Julblotet, Vintersolståndet 2024

”Som två blodspår skulle kristendomen och frihetskampen gå bredvid varandra genom seklerna. Staden på ön skulle utplånas, och ingen skulle under långa tider veta var den legat. Men de två spåren, som började där, har ännu efter ett årtusende inte nått sitt mål”

– Slutorden ur romanen ”Offerrök” av Fride Johansson, alias Jan Fridegård, 1949

 

Midvinterblot och Julblot är två olika saker, och INTE samma sak – vilket är viktigt att komma ihåg.  Tillika finns det något som heter Vintersolstånd, en rent astronomisk företeelse som våra Förfäder noga kunde beräkna – på någon timme när – det kan man redan med hjälp av stenkalendrar, eller en skeppssättning, och att mäta solhöjd på sjön eller över takåsar är heller inte svårt – det har man kunnat i alla tider.

Fullmånen i Julmånad, alltså Julmånen har redan passerats, eftersom den i år inföll 15 December, och nu befinner den sig i nedan tills att Tunglet inträffar, 22 December, och månen går sedan i ny på nytt.  ”Tungel” som i ortnamnet Tungelsta heter det på svenska – new age trams om ”mörkmånar” kan ni glömma.

Allt nog – den dag som är Lördagen 21 December är idag rätta tidpunkten för jublotet. DÅ – och bara DÅ. Er Hedning har i sitt liv mött skrikande, oartikulerade Västgötska Lastbilschaufförer med ett förflutet i ”Biker-miljön” eller lokala MC-klubbar – och dessa galningar har under direkt hot förklarat för oss på ”Hedniska Tankar” att deras fäder och förfäder minsann firade Midvintern vid den tidpunkt, som Islänningar firar Thorrablot på. Och för all del, vi måste ge även galningarna rätt, även om vi inte är i logistikbranchen – men vi känner dem allihop – blott alltför väl – och om vi hade tio fördelningar, divisioner eller kanske tre armékårer av sådana män, vore mycket vunnet i vår Värld, i synnerhet österut och i Ukraina. ”Man väntar ej med dem attack – Man GÖR !” skrev på sin tid Johan Ludvig Runeberg – Finlands nationalskald – och Finland hade nationaldag den 6 December i år.

 

Kampen står för evigt mellan Hedendom och Humanism på den ena sidan, Kristendom, Islam och andra Totalitära Läror på den andra.

Denna bild togs i Ukraina i år – där många städer gått under och förstörts. Hur många städer skall då gå under, innan vår mänsklighet lär sig läxan ? HUR MÅNGA ??

Nästa år – har vi förklarat – är ett Odens År, eftersom detta år var ett år för Tyr eller rättvisan. Asatron är grundad på en nioårscykel, ty av hävd var det alltid så i Svea Rike att de stora bloten hölls i Gamla Uppsala just vart nionde år, och inte vart sjunde. Men sju är veckans dagar, och Odens dag, följer på Tyrs. Våra Götar, okunniga som de är, vill fira Tors år direkt på Tyrs, helt utan rim eller reson, helt utan logik i deras tro. Nu säger eder Särimners Sändebud, ja sannerligen, sannerligen – att han nog skall fira Midvinterblot eller Thorrablot med dem, och det blir något de ej skall glömma.

Deras dag kommer. Snar och Säker nalkas den – och liksom Julen är och har varit Nordbornas gåva till mänskligheten, återstår en ännu större uppgift för oss. Krigens år skall en gång vara förbi, och då kommer ett år av kunskap, återuppbyggnad och större visdom.

Sådant är Odens Budskap, oavsett vilket år det sker, oavsett vilken tidpunkt vi talar om. Oden själv ska leda oss, och än är det långt till Ragnarök. Ni ska inte tro på de kristna, inte på Thunbergeriet, inte på SVT – för mänskligheten kommer trots allt att överleva länge till, trots drönare, AI och de genomvidriga Muharrems, som nu förbereder sig på att försöka ta över Sverige, återigen – stödda av Magadan Magda – men än är det långt till 2026 – och vi får hoppas på förnuftets seger.

I en liten landsortshåla, någonstans i Mälardalen ligger ett bortglömt antikvariat, nära en järnvägsstation. Dess ägare är gammal nu, och fadern – som grundade firman – är ännu äldre, ja 90-årig. Där stegar vår Hedning in, för att köpa en bok, glad i hågen såhär före Jul, och blotet – som nu kommer. ”Den boken, skall du veta, gav min son lust att läsa” säger antikvariatets ägare till Hedningen. – Jaså, svarar han. Ingen läser böcker längre, läskunnigheten i vårt land sjunker, liksom överallt annars – och vi behöver inte fråga vilka befolkningsgrupper som drar ned den. Men en god trilogi var detta, på sin tid. Dess skapare var färgad av sin miljö, och det Världskrig han såg utspela sig rakt framför honom.

De båda männen samtalar en stund, och därefter går Hedningen hem till sin familj med boken, som han skall ge till en god väns yngsta barn, som vistas långt borta – och vars mor förlorat vårdnaden om honom i en domstolsprocess, som nog aldrig bort äga rum – för Kärring-statens rättvisa, ger Hedningen inte mycket för, Moder Frigg till trots. Julgåvan kommer inte denna Jul, utan om många Jular – ty en man kan förstå vad han är gjord av – och varifrån han kommer – först när han blir en man.

 

 

Fride Johansson, 1897 – 1968 gjorde sig känd som en proletär författare, men hatade Sovjetmakten.

En man, utan illusioner. Hedning och Humanist. Aldrig kristen.

Fride Johansson, en av dessa Johanssöner, Andersöner och Pettersöner var Hedning rakt igenom. Han vägrade acceptera kristendomen, han slogs för evigt emot det totalitära och hans böcker bevisar det – liksom hans liv – för de som nu forskat kring det, och är bekanta med den Mälardal och det Svearike, som var hans. Han skrev ”Jag – Lars Hård”. ”Torntuppen” om sin egen fars död, anno 1941 – ett år som påtagligt liknar vårt eget – i ett annat land dog en bysmed, frivillig i en lokal brandkår, och han var i år 83 år gammal – född just 1941, som genom ett sammanträffande.

Tror ni då att Fride Johanssons värld är borta, och oaktat förvridningarna, och den spegel han såg Sveriges hedna tid genom – är den då så olik vad vi just nu ser ?

Fride Johansson blev journalist, först i trettioårsåldern, men var alltid en skrivande man. Hans far dog strax före sin åttioårsdag, efter att ha huggit ved till vintern – och Fride Johanssons mor och ende bror gick med i en såkallad ”frikyrka” – en fanatisk, kristen sekt som gjorde honom arvlös. Före allt det där, hade han hunnit återvända till sin hemstad, landsortshålan – där en Hednisk man långt senare köpte hans mest kända Trilogi. Det var medan han fortfarande var ung. ”Jag har liksom satt mitt märke på den här stan” sade han, inför fadern – 70-årig – och denne svarade, lungt och stilla – enligt vad en annan man vid namn Bengt Järbe berättat i en av sina böcker: ”Märke, säger du… Jag var dum nog att gå in på Stadshotellet du ser där borta en kväll – men fick fyra man efter mig. Två av dem slog jag ned, med mitt knogjärn. De andra två lyckades jag springa ifrån – och märket på planket, kan du själv se här

Så berättas det, på antikvariatet i den lilla Landsortshålan. Hedendomen och Humanismen lever, men den tar sig uttryck på lite olika vis. Fride Johanson blev en Hednisk Man, men hans far Johan Alfredsson From dog som påstådd kristen – i alla fall till namnet, men knappast gagnet. Själva kommer vi från en släkt, som låtit Hedna sig – och så skall det förbli.

Låt oss vara Hedningar – och Humanister. Ned med Islam, ned med all kristendom, ned med Monoteismen, ned med all totalitärianism !