Kategoriarkiv: Högtider

Profilbild för Okänd

Om Såkakor, Kultbröd och Politiskt INKORREKTA bakverk till Julen… (repris från 2019)

av

Före bytet från den Julianska till den Gregorianska kalendern – som för Sveriges del inträffade 1753 – var Ljusi eller – senare – Lussi och till sist Lucia årets längsta natt, eller själva Midvinternatten. Först efter kalenderreformen kom Midvintersolståndet att ligga där den ligger idag, alltså tre dagar före Julafton. Traditionen att fira det segrande Ljuset, och solens återkomst vid Solståndsdagens soluppgång, har jag redan skildrat. (Se under ”Högtider och Blot”, avsnittet Lussi ovan). Det finns en rak linje från Prokopios 500-tal, och berättelserna om de vitklädda kvinnorna i landet Thule, och hur de hälsade solen – som går ända fram emot dagens Luciafirande, påverkat som det är av ”påklistrade” kristna traditioner om ett fiktivt katolskt helgon, något som infördes först på 1700-talet

 

.

 

Återstår så bakverken, och då speciellt Lussekatterna eller Lussebullarna, som de väl rätteligen bör kallas. En del kristna personer har felaktigt för sig att de inte skulle vara äldre än 1600-talet, och att de ”bara måste” ha ett samband med Lucifer, eller den kristne Djävulen och hela tiden, ihållande och ideligen svamlar de vidare om detta, även på Wikipedia och internet. Man påstår också att saffran inte är äldre som krydda än 1800-talet och andra dumheter, trots att ingenting kunde vara felaktigare.

Lussekatterna har ingenting med några holländska ”dövelskatter” från 1600-talet eller ens Frejas katter att göra. Ursprunget till våra dagars Julbröd ligger i den gamla svenska och Nordiska Såkakan, en kaka traditionellt bakad av det mjöl som kom från den sista sädesnek eller kärve man skördat på veteåkern, därför att vete var det dyraste och finaste sädesslaget, som egentligen var förbehållet stora fester och själva gudamakterna.

Detta förhållande beskrivs också i Eddans ”Rigsthula” där Rig eller Heimdal vandrar mellan gårdarna och besöker människor i flera tidsåldrar och generationer – först har de bara kornbröd, fyllt av sådor; och står på trälarnas låga nivå under vad som liknar stenålder, så kommer han till böndernas bronsålder istället för stenens tid, och finner rågbröd på bordet, och så till sist besöker han jarlarna under den aristokratiska järnåldern, där man äntligen har råd med vetebröd att bjuda på… Våra förfäder syftade framåt. De levde inte alls i något statiskt samhälle, utan ville utveckla sin Asatro och sin Nordiska Kultur precis som vi – inte avveckla eller förminska den !

 

Såkaka eller ”Julgalt” från Västergötlands Museum och medeltiden, med saffran i (minst 300 år före vad en del senare påstått om saffransbullars ursprung)

Såkakans princip, eller det faktum att man tänkte sig att man måste ge tillbaka något av skördens kraft till själva åkern, var lätt att förstå. Den sparades i sädesbingen över vintern, och när det var dags för nästa vårsådd grävde man ner den ute på åkern, som ett slags symbolisk gödsling, för att försäkra sig om äring och god årsväxt. Givetvis förstod man redan då värdet av skiften, och att åkerjord måste ligga i träda vissa år – dummare var man i alla fall inte, men såkakan följde Asatrons principer, som de uttrycks i Hávamál – ”Gåva kräver att gengåva gives”

 

Skånsk Såkaka eller Julbröd med två tydliga ”galtar” eller ”kusar” ovanpå…

Så resonerar svenskarna ännu om Julen, för alla vet vi ju att om vi får en julklapp eller gåva av någon, vore det i högsta grad oartigt att inte återgälda gåvan med en annan gåva, gärna då lika stor, eller kanske med en gåva av liknande symboliskt värde. Också i Ryssland, där man tillbad Matj Syra Zemja (reservation för min usla ryska stavning) eller ”den fuktiga moder jorden” som fanns istället för Gerd eller Jord, hos alla slaviska folk, brukade man under våren gräva ned såkakor på åkrarna, och så görs det än i vissa delar av Ukraina, enligt vad jag själv sett och bevittnat, år 2004.

 

Den ryska moder jord med STORA BULLAR i händerna.. Enligt moderna hedningar i öst… Ju större bullar, ju fruktbarare gudinna…

Man säger att Såkakorna hos Germaner, Slaver och troligtvis även Kelter har sitt ursprung i de Kultbröd som varit vanliga hos alla Indoeuropeiska folk. Kultbröden skulle ofta vara av vetedeg, och vara kryddade med saffran och russin, som ju var dyra och särskilt exklusiva kryddor. Det fanns ju knappt russin norr om Alperna, utom i Vinproducerande regioner, och saffran måste importeras hela vägen från centralasien, från Afghanistan och Iran, där den bästa saffranen finns än idag.. Även med dagens produktionsmetoder, kan man inte få ihop mer än högst 300 ton saffran i hela världen per år, sägs det – och redan Plinius och romarna visste att saffran kunde förfalskas, och ersättas med en mindre bra vara.

Men det var främst den gula färgen man var ute efter, snarare än att smaken av saffran gjorde bakverken saftigare. Gult var ju solens färg, och därför viktig vid Midvinter. I norra Norge äter barnen fortfarande ”solbullar” med gul fyllning, när Midvinternatten där är över, och solen kommer åter – forntidens folk tänkte på exakt samma sätt… Man ville fira solens återkomst, och dess livgivande roll.

 

Hos nordborna offrades bröd åt Tor, och på Rügen, en gång årligen, en med mjöd eller honung tillsatt väldig kaka åt Svantevit; åt bägge i deras egenskap av äringsgudar. Hos anglosaxarna offrade man omkring år 1000 vid plöjningen en kaka åt jorden. En kyrklig förordning från 700-talet förbjuder bakande av bildbröd.

Hos nutida europeiska folk är kultbröd särskilt förbundna med vissa årshögtider, såsom alla själars dag, jul, nyår och påsk. I Sverige har speciella bröd bakats främst till jul. Bland julbröden förekom också den så kallade såkakan, ett cirkelrunt, ofta med uddig kant försett bröd, som bakades till jul eller ursprungligen sannolikt till skördehögtiden, och då hade sin plats på högtidsbordet, men sedan förvarades i sädeslåren till såningstiden. Det sönderskars då mot plogbillen, varefter det dels blandades med utsädet, dels förtärdes av plöjnings- eller såningsmannen, det vill säga bonden själv, och av familjens medlemmar, dels ock utdelades åt plogdragarna. Likartade plöjningsseder förekom även hos romare, greker och hinduer och visar således tillbaka till en mycket avlägsen forntid. (från Wikipedia)

 

Tysk sk ”Klausenmann” av vetedeg från Schwaben. ”Pepparkaksgubbar” osv är inte alls en medeltida uppfinning, utan mycket äldre än så…

Genomgående teman för Julbröden har alltid varit ”kusar” – alltså hästar eller ”galtar” – till och med i form av grisformade bröd – eller ”gubbar” illustrerande äringsguden, Frej eller Dazbog bland slaverna.

De kristna har alltid varit mycket mycket rädda för detta, eftersom de tror att de symboliska bullarna skulle vara rester av människo-offer eller djuroffer, som de på felaktiga grunder och utan några konkreta bevis anser skulle ha bedrivits i äldre tid. Men så blodig var aldrig traditionen med såkakor.

De kristna förvanskar alltid i sin fördomsfullhet den hedniska kulturen, och vill förvrida den till oigenkänlighet – islamisterna ska vi inte tala om…

 

Norska former av ”Lussekatter” med sina traditionella namn. Observera den penis-formade ”Gutten” och ”Gullvognens” älskande par. Hakkorset eller ”Solvagnen” var vanlig också i Norge… Blev ni RÄDDA nu, PK-nissar små ? Då måste ni ju genast ÄTA UPP de anstötliga bakverken, så att ingen får se dem…eller ?

De standardiserade, fabriks-tillverkade ”lussekatter” som man nuförtiden kan få på snart sagt varje 7-eleven eller bensinmack i hela Sverige är en degenererad form av en flertusenårig tradition. Numera kan vi äta dessa bakverk från November till Februari, men så var inte traditionen förr. Då fanns ingen övermättnad eller något svalg, utan man var glad och tacksam för de få, dyra bullar som varje gård kunde producera, och man bakade dem själv – vilket var huvudsaken.

 

Den S-formade bullen är en förenkling av Gullvagnens eller Solvagnens Hakkors-form, som av naturliga skäl döljs, och inte bakas så ofta i nutiden. ”Kransen” eller nr 1 på bilden här är en variant av Såkakan. Nr 2,  ”Prästens Hår” från 1600-talet, går tillbaka på äldre bilder av Valhalls Port, eller Bifrosts båge i skyn. Nr 3, ”Galten” är Frej och Gerds älskande Gudapar, avbildat redan på svenska hällristningar 1600 år och mer före kristus, då kärleken ännu var heterosexuell, och till för att skapa ett bättre och starkare släkte.

 

Nr 4 är Solens ”Gullvagn” igen – enligt en uppteckning från Nordiska Muséet som jag inte återfunnit på nätet, skulle denna variant vara vanligast i Bohuslän och Västergötland. Nr 5 ska vara en ”kuse” eller ”galt” från Sydsverige, medan den S-formade lussebullen som vi känner den, skall ha varit vanligast i Östergötland. Varje landskap hade som vi ser sina egna varianter, men nu har de alla blivit sammanblandade, och samma traditionella mönster kan förekomma snart sagt vartsomhelst i landet.  Nr 7 och 9 kallas ofta ”pojken”, lindebarnet eller något sådant – av folk som är kristna av sig, och som inte vågar säga vad det verkligen är fråga om. Man ser att det är Frej, och ingen annan än Frej som hedras här,  och vad det hela skall likna, inser minsta barn – bullar som dessa var nog avsedda att ätas mest av kvinnorna, medan ”solvagnen” och andra kvinnliga symboler var för karlarna…

 

 

Ytterligare varianter av saffransbröd från olika svenska landskap

 

Observera att ”Kyrkporten” från Västmanland svävar som på en molnfläta – vilket visar vad den egentligen föreställer – porten till Valhall, och gudavärlden därovan – knappast porten till någon ”kyrka”.

 

Ett återkommande inslag är också flätverks-tekniken, eller sättet att lägga ut degen vid bakning – också Wikipedia tvingas erkänna, att detta erinrar om drakslingorna, den nordiska djurornamentiken, och forntidens bildvärd…

De vanligaste formerna har sitt ursprung i de forntida mönster som var vanliga på till exempel smycken och bilder i norra Europa och som kan spåras ända tillbaka till bronsåldern.

Så – där hör ni ! Lussebullar till Julen, i alla dess varianter, former och skepnader, är inte alls ”medeltida” utan väldigt, väldigt mycket äldre än så.

Det är solens rullande hjul, Frejs enorma lem, och hedniska symboler ni stoppar i er vid kaffeborden – liksom – huu så hemskt ! – Hakkors…eller Solkors…

 

 

 

Har ni tänkt på detta, ni goda kristna ? Förstår ni vad ni äter, ack ni hedna och ni ludna ??

Profilbild för Okänd

Midvinterdagen 2025 – GLÖM INTE UKRAINA !!

av

Här i Midgårds sorgedalar måste vi vara konsekventa.

Det går inte att tveka, eller att sväva på målet. Som Europeer, Nordbor och Svenskar MÅSTE vi förstå att det pågående kriget i Europa är det största hotet emot vår fortsatta existens som fri nation.

Igår genomförde EU åter en omröstning om såkallade ”stödpaket” på otillräckliga 90 miljarder Euro – men de beslagtagna fonder i form ryska banktillgångar som hela tiden varit ”frysta” i Bryssels centralbanker kvarstår orörda – de går varken till civila hjälpinsatser eller till det militära stöd som är absolut nödvändigt.

Resultatet blir ett Ukraina i fortsatt underläge. Det står redan klart att den ryska aggressionen och kriget fortsätter även 2026, utan minsta tecken på vapenvila. En viss Vladimir Vladmirovitj betecknar samtliga Europeiska ledare som ”Smågrisar” – med tydlig adress till Sverige och Carl Bildt, som ju en gång kallades för ”en medelstor hund” under Sveriges diplomatiska insatser i Baltikum under 1990-talet.

Vi läser fortfarande hans personliga blogg ”Alla Dessa Dagar” – ett uttryck han hämtat från en viss Kjell-Olof Feldt, på den tiden när svensk Socialdemokrati stod för något gott. Som hustru till en Hedning, och en av ”Hedniska Tankars” tre fasta redaktionsmedlemmar minns jag också alla de inslag om olösta politiska mord, som skymtat förbi i vår Statstelevision, SVT – som har lika liten vederhäftighet som alltid. Sverige är ett land där man kan mörda Statsministrar på öppen gata – och sedan för alltid misslyckas med de juridiska utredningar som rimligen borde ske i sådana fall.

SVT försöker i vanlig ordning ”dribbla bort korten” för oss alla med att publicera årskrönikor om ”Estonia” – ett annat historiskt haveri samt ett Svenskt och Europeiskt misslyckande. Flera av våra läsare – bland annat en kommunalpolitiker i Värmdö – förlorade sina anhöriga ombord på det fartyget, den där natten – 28 September 1994 – och detta är samtidshistoria, lika väl som Statsministermordet 1986.


Ett övergivet monument i Vinterskrud, Julmånaden 2025 – och ett spirande skott av Yggdrasil…

 

Vår vän Kommunalpolitikern har länge nog och i många år föresläst för anhöriggrupper och gång på gång förklarat att det inte är Gravfriden hos moder Ran eller antalet Monument på Djurgården i Stockholm som är det viktiga nu – dem har vi nog och övernog av. Både hans far och mor blev kvar i Östersjöns vatten, han är som vi Hedning. Född av en Estnisk familj, väl kunnig i vår gemensamma historia. Han har berättat för oss om Ösel, och de fynd från den ön och farvattnnen däromkring vi skrev om redan 2019.

 

Historiens hjul fortsätter att vrida sig, denna Jul som alla Jular.

Från Vinland rapporteras, att Trump-administrationen nu försökt bötfälla BBC för att ha sänt ett lögnaktigt och kraftigt nedklippt reportage före mobbens stormning av Capitolium anno 2021. Han yrkar ett skadestånd på 10 miljarder USD, trots att Amerikansk lag inte gäller i Storbritannien.  Vår egen fullkomligt urusla statstelevision har ägnat sig åt ännu mindre vederhäftiga saker än BBC under samtliga av Mr Trumps ämbetsperioder, men slipper hittills stämning – det vore naturligt, om SVT fick en stämningansökan på låt oss säga 18 miljarder SEK istället – i alla fall om vi ska följa Trump-anhängarnas sinne för logik. I vårt land finns granskningsnämnder som står öppna för allmänheten, det är sant – men det lilla fåtal journalister som arbetar på SVT, ändrar aldrig sin högst begränsade världsbild, och deras politiska åskådning är också välkänd. Vinner ”Såcialdemokraturen” återigen, med de ”Galna Gretorna” eller något obetydligt små-parti på 4-5 % i en vågmäster-roll, så vet vi vad som händer, hösten 2026. ”Påverkanskampanjer” kan inte uteslutas. 

Stödet till Ukraina försvinner – kanhända alldeles till förmån för Gaza eller någon annan för svensk del irrelevant konflikt, som man använder för att avleda svenskarnas uppmärksamhet. Sedan nedrustar man det egna militära försvaret, och gör allt för att gå Rysslands ärenden. Vi har berört alla dessa ”dolda samband” redan förut, men vi skall fästa vår läsekrets uppmärksamhet på ännu ett sådant, som SVT inte vill nämna, och hela tiden fegt sopar under mattan. Vi har all anledning att oroa oss för framtiden, och den svaga, handlingsförlamade och naiva Regering vårt land snart kan få – liksom så många gånger förr.

Minns de mörka åren med Fredrik Reinfeldt, han som till sist inte ens klarade av att vara ordförande för Svenska Fotbollsförbundet

Det finns ännu fler dolda samband, som SVT inte vågar att nämna i sina rapporter, utan helt utelämnar. Den Venezulanska oljetankern ”Skipper” som bordades med amerikansk trupp, tillhörde Irans ”Skuggflotta” och var med mycket stor sannolikhet vara destinerad till Ryssland och Östersjöområdet – eller också till just Iran. Europa bör vara tacksamt för den ”draghjälp” den överhuvudtaget får av USA:s regering, som hela tiden trappat ned på sitt militära stöd till Europa. Andra länders rapportering är fortfarande långt sakligare än den navelskådande, inskränkta och i längden farliga nyhetsvärdering som SVT och svenska media står för. Vi måste fortsätta uppmärksamma verkligheten som den faktiskt är, inte tro på illusioner- inte slå oss till ro,ens över Jul och Nyår. 

 

För Ukrainas folk är det nu den elfte krigsvintern i TVÅ Rysk-Ukrainska krig – det första ägde rum 2014 – 2016 i och med ockupationen av Krim, samt delar av Donetsk och Luhansk oblast – och det andra Rysk-Ukrainska Kriget pågår fortfarande. Det är INTE, repetera INTE ”en militär specialoperation” som den ryska propagandan hävdar – och inför Valåret 2026 MÅSTE varje medborgare och invånare i  Sverige besinna sig, och inse vilken sida vi måste stödja.

Fortsätt sända pengar och gåvor till organisationer som Röda Korset, Läkare utan Gränser, Blågula Bilen och Föreningen Svenskbyborna – inte minst. Ni kan finna dem på nätet.

 

Det är Hedningens Hustru – ”Hedniska Tankars” andra redaktionsmedlem som nu skriver detta, kvällen den 19 December. Hys ingen övertro på gudinnorna,  Freja, Frigga och Hel – som representera kvinnas tre åldrar – men minns att Ran, hon som råder över Havsdjupen, Hon med det korpsvarta håret som fångar de döda i sitt nät, inte är så ond som människorna säger.

Det finns mer bakom henne, än ni någonsin kunde tro…

 

Profilbild för Okänd

”Veturnætur” har ALDRIG firats i Östnorden eller Sverige…

av

Förvirringen här i Midgårds dalar är närapå total, detta år 2025 – inte bara i Sverige. På blogg efter blogg på vårt språk upprepar man Wikipdias dumheter om att det gamla svenska månadsnamnet för Oktober skulle vara ”Slaktmånad” fast alla redan vet, att det är November eller månaden närmast före Jul-månad som är Slaktmånaden. Att Oktober heter Lövmånad på vårt språk tycks man helt ha glömt bort, liksom att September heter Höstmånad efter inhöstandet eller Skörden, som vanligen är färdig i de flesta delar av landet innan hösten börjar på allvar. Ingen bonde eller hederlig svensk har heller börjat med någon slakt innan frosten och tjälen är i backen – och det är den vanligen INTE i Oktober månad.

Vem vet väl vad för slags klockren idioti som kommer härnäst… Kommer man försöka byta plats på Höstdagjämningen eller Vårdagjämningen också ??

Höstdagjämningspunkten, the autumnal equinox, passerade Stockholms horisont exakt klockan 20.19, måndagen den 29 September, 

Vi kan nu också konstatera att meterologisk höst råder i hela landet, enligt SMHI. Verklig höst infaller nämligen bara och endast bara när dygnets medeltemperatur går ned under 10 grader, och gnällande och kältrande om ”Öööhuu buuuhuu Kliii-maat-föräääh-ndringar” lönar sig inte alls. På Bronsåldern var årsmedeltemperaturen i Norden cirka fem grader varmare än nu. Ändå klarade man sig bra – med Bronsålderns teknik… Djur och växtlighet anpassade sig också – och tranorna flög väl söderut då med – får vi förmoda. Idag har vi Hedningar både hört och sett deras flykt över Mälardalen.

 

8 Oktober rådde Höst i Hela Sverige, utom ett par smärre områden på Gotland, Öland och i Skåne

 

Man har också basunerat ut – via AI och tjatande, chattande ”bottar” att Höstmånadens eller Oktobers Fullmåne skulle heta ”Skördemånen” vilket är rent nonsens, eftersom det är fullmånen i September som vanligen benämnes så.

Alvablotet – som vi har skrivit mycket om – infaller i början av November – detta år den 5:e – eftersom det råkar vara Alvafull eller första fullmånen i den verkliga slaktmånaden då. Höstblot hålls lämpligen i September eller Oktober – vilket var och en som är vid sina sinnens fulla bruk nog kan förstå – medan Skördeblotet tillhör Tor (Olofsdagen, i Augusti) när skördandet inleds – och inte efteråt. Någon ”Thanksgiving” har aldrig någonsin funnits inom Asatro eller Nordisk Hedendom, och det halvdebila lallandet från ”fornsedens” alltmer fåtaliga proselyter, new age osv kan vi glömma..

Om ni inte ens vet vad Alvablot innebär, hänvisar vi er till denna sida och nästa... – för vi har skrivit mycket om höstens blot förr om åren, och vad som står där gäller fortfarande… och för evig tid… Men – det råder vi er alla – håll ISÄR Skördeblot och Höstblot, för det är olika saker – som inte ska blandas ihop med Alvablotet, och de dödas tid kring det som blev det kristna ”allhelgona” fast det aldrig funnits några riktiga helgon, då människosläktet är halvt, nu som förr – så är Hávamáls ord i vissa översättningar – och det stämmer förvisso.

29 September kunde de kristna – och lantbor i Uppland samt några andra landskap i Svealand och Götaland – fira Mickelsmäss, vilket är den rätta tiden för höstmarknader och statares samt tjänstefolks flyttningsdag, ifall vi talar om tiden från sådär 1700-talet till långt in på 1900-talet. Läs Jan Fridegård eller Per Anders Fogelström, så får ni se ! Vi hedningar firar inget sådant tjafs, för vi säger aldrig upp våra löften till makterna och Asatron – men på marknad kan vi gärna gå, om det finns något där som alls är värt att handla eller köpa. Dessutom hade den Hedning, som skriver dessa rader en gång för länge sen god vän som hette ”Mickels” i efternamn, men han var ingen ”frimicklare”, utan en ärlig man och en hederlig, bra karl, om än han inte kom från St Mikkeli i Savolax och skogsfinnarnas land, där man inte har vansläktats.

Vi minns alla dem, som delat arbete, vardag och bröd med oss – för sådan är vår tro.

 

Medan new age-folket gått vilse i sin synkretism, och ”fornseddarna” fortfarande inte kan enas om en riktig kalender, vill Nordiska Asa Samfundet nu ”sälja på” oss svenskar en märklig nymodighet västerifrån – som ALDRIG tidigare firats i vårt land. Det gäller ”Veturnaettir” eller ”Winter Nights” för de amerikanska Asatroende, som vi i Samfundet Särimner aldrig skulle drömma om att beblanda oss med, ty de flesta som kommer från Trumpilandia är INTE fränder. Även det Isländska Asatruafelagidh har alltid gjort samma ställningstagande vad hela Nordamerika och den Anglosaxiska världen med allt vad dess populär- och vulgärkultur gäller.

Några ”Vinternätter” infaller inte alls i Östnorden under Oktober, undantaget kanske dess allra nordligaste delar – och något Asatroget blot med det namnet är aldrig belagt ur Svenska, Finska, Baltiska, Danska eller andra källor. Endast de Isländska sagornas uppgifter nämner detta blot, som skulle ha skett exakt på Calixtus-dagen för de kristna, alltså den 14 Oktober enligt moderna datum – den dag då Björnen enligt Norrländsk folktro går in i Idet, för att komma ut först på Tiburtius-dagen, den 14 April. De Isländska källorna är dock rikhaltiga  – Gísla sögu Súrssonar, Laxdælu, Reykdæla sögu, Njála och Landnámu  nämner alla Vetrnaettir, mestadels som en tidsangivelse på året, och inte mer. Det är fullständigt obegripligt hur vissa samfund helt avvisar solstånd och dagjämningar med den enda motiveringen att detta skulle vara ett ”wiccanskt” bruk eller en sedvänja från bondestenålder, men att de själva sedan vill fira övergången från sommarhalvår till vinterhalvår med svag eller ingen motivering alls – ”Vinternätterna” är onekligen ett årstidsbundet blot, men det tillkom på Island och i en Nordatlantisk, Väst-Nordisk miljö (omfattande Island, Norge, Färeöarna, Orkney, Skottland, Danelagen i England och Frisland – med Värmland, Dalsland och Härjedalen samt Jämtland som ”gränsområden” i Sverige)

Isländska Wikipedia uppger att bröllop firades vid Vinternätterna under sen tid – antagligen beroende på höstmarknaderna, och det faktum att Alvablotets tid är direkt olämplig för sådant – bröllop tillhör ju årets ljusa tid och sommarhalvan på året, så detta var sista chansen att alls gifta sig innan Vintern kom på allvar. Sagorna nämner också Knattleik eller bollspel, samt att Gisle – den fredlöse huvudpersonen i Gisla Saga – fäste sig vid kvinnan Vebjörg i Danmark vid denna tid – men det är också allt.

NAS-arna har inte haft någon framgång i sitt blinda efterapande av Amerikaner och därmed likställda, detta år – och de lär nog inte få det i framtiden heller.  När endast 6 blotlag försöker fira det helt nyinstiftade arrangemanget – som inte hör hemma i Sverige och inte följer någon svensk hednisk kalender – och tre av de blotlagen får ställa in alltsammans, undrar man vad det över 3000 medlemmar starka Nordiska Asa Samfundet egentligen försöker åstadkomma, men för all del – i Värmland finns en vettig gode, med heltidsanställning på RAÄ (Riksantikvarieämbetet) till vardags – och så får vi inte glömma våra fränder bland Jämtarna.

De har alla orsak att fira, eftersom de är Västsvenskar och därmed kan räkna sig till Västnorden, men 1000 medlemmar i Samfundet Särimner firar antingen på höstdagjämningen, 29 September i år, eller 14 Oktober – och inte alls den 11:e.