Detta inlägg – skrivet på en TORS DAG – skulle egentligen handla om något annat. För dagen är det långt viktigare att notera att regeringen Zelenskyj äntligen ingripit mot Patriarkatet Moskva och förbjudit denna östkyrka, som i Sverige får frikostiga statsbidrag och som skaffat sig betydande lokaler, arealer och inflytande nära Västerås Flygplats och Essingeleden – var någonstans dess ledare Patriark Kirill har sitt ursprung, och vem han i själva verket representerar är också väl känt – trots att de ultra-ortodoxa i Jerusalem samtidigt uppges totalvägra mot någon eller något..

Alla Monoteistiska religioner är Totalitära till sin natur.

Det är därför de SKALL och MÅSTE bekämpas, i likhet med Hamas, Islamister i Gaza eller i Sverige.

Våra riksmedia lallar fortfarande vidare i sin blinda defaitism, med SVT Rapport i spetsen – dess ryssvänliga, Ukraina-fientliga och ständigt Islamkramande linje är etablerad sedan länge,lika välbekant som Partiets försök att höja det allmänna ränteläget, trots att Sveriges befolkning är mycket mera skuldsatt än tidigare. Ni röstar väl på Partiet och är med i Statskyrkan ? Något annat är ju knappast tänkbart, i den totalitära Värld som kommer skapas i morgon, och som fortfarande har sin taktfasta heja-klack, hela Världen över. We might as well call Trumps…

Sk ”supermånar” syns alltid i Augusti – ifall de står i rätt vinkel i förhållande till horisonten.

Detta är fullständigt normalt och inget att förvånas över.

SVT:s påståenden om Ryska framgångar i Donbass är lika lögnaktiga som alltid. Även om bondbyn Niu York (den namngavs på 1920-talet efter Sacco och Vansetti, inte på 1800-talet som idioter i SvD hävdar) har fallit, och järnvägsknuten Pokorovsk kanske faller är detta fullständigt betydelselöst för krigets utgång, ty Mariupol, Bakhmut, Toretsk och Chasiv Jar är också järnvägsanslutna, och som vanligt gäller det att behärska högre liggande terräng och åsryggar, därför att sydöstra Ukraina är ett slättlandskap. När SVT:s reportrar är undermåliga civilister, helt utan förmåga att tolka vettiga underrättelsekällor, som faktiskt finns på nätet, och när SVT:s ledning har en tydlig politisk bias, kan eller ska man inte förvåna sig över att rapporteringen blir som den blir.

I den svenska, Asatrogna bloggosfären uppmärksammar man just nu saker som ”Supermånar” och diverse läsarbrev vi på Hedniska Tankar fått oss tillsända försöker koppla ihop dem med Freja, vilket förstås bara är dumheter. Angående gudinnan, har hon ju i gestalt av Mardöll sitt följe av mindre kända Asynjor på Lövjoberget, som alla vet, och om Mardöll, alltså havsglansen samt afton- och morgonstjärnor – samma planet och alls ingen stjärna – har vi redan skrivit tillräckligt mycket under rubriken ”Asatro” underrubrik ”Freja” här ovan.

Vem är SJOFN – och exakt VAD representerar hon ? Löjliga amerikanska bilder, skapade med AI ger oss ingen vederhäftig information om den saken.

Man måste LÄSA Eddan och förstå de RÄTTA källorna…

För stunden försöker kristna skitstövlar förtala och förvanska just Freja, precis som alltid. Ett nytt idiot-gäng som påstår sig vara ”guerilla-filmare” med tydligt uppsåt att smutskasta Asatron som religion, kränka alla etniska svenskar och sprida sina ständiga anklagelser om ”höger-extremism”, lika nattståndna och lögnaktiga som diverse obskyra judiska skräckfilmsregissörer från New York (stavat så, det rör sig om det Amerikanska New York just den här gången) med sina löjliga attacker på det svenska Midsommar-firandet, och andra företeelser de helt saknar varseblivning eller intellektuell spänst för att alls förstå sig på. Dessa skitstövlar och svin, eländiga copycats med kristen bakgrund och tydliga uppsåt vore de första vi ville slå på käften, hårt och brutalt – därför att krig är krig, och krig på vår planet dessvärre är en realitet – men nu kan vi tyvärr inte uppmana våra läsare att göra något sådant, eftersom det juridiskt sett är straffbart – men att polisanmäla dessa sk ”filmare” för Hets emot Folkgrupp (vilket exakt är vad de de facto ägnar sig åt och håller på med) vore inte ”för mycket” utan verkligen på sin plats och att föredra, ifall deras trams alls får premiär vid Nyår – i Upplands eller möjligen Lapplands Väsby med omnejd, där taskspelerier av den sorten vanligen frodas, liksom mordbrännarna som härjar vid ”Gunnes Gård”.

Det skulle heller knappast förvåna någon, om mordbrännarna och de anlagda bränderna anno 2018, nu blivit ”kommunalt filmprojekt” med ungefär samma personkrets, samma ledning, samma medverkande. Intet nytt under solen, ty Världen är som Världen är – och Midgård är alltid Midgård, i Upplands Väsby eller eljest.

Men i gudars och makters värld, i Asgård – är allt annorlunda. Där kan man inte klumpa ihop eller blanda samman saker hur som helst, för det finns mera logik där ovan och bortom än vad vi människor låter påskina.

På Lövjoberget sitter Menglöd eller Freja med nio mindre Asynjor – men gudamodern Frigg följs av hela 14 stycken, enligt Gylfaginning. Asynjorna eller de verkliga gudinnorna är enligt Skaldskaparmal 3 gånger 9 eller 27 till antalet…varför förstår de som kan runmagi, och som kan räkna

För att begripa Freja, lika väl som Frigg måste man förstå att det rör sig om TVÅ gudinnor, med helt olika personkrets av ANDRA – och mindre kända – Asynjor runt omkring sig. Alla är de TOTALT olika till funktion, sätt att uppträda, levnadsålder och snart sagt allt annat. Man kan inte – likt en viss fru Gimbutas från Litauen, närmast desperat försöka ”kludda ihop” dem alla till ett slags super-gudinna, eller falla i Monoteismens eviga fallgrop en gång till…

Freja representerar den unga, ogifta kvinnan, Frigg den mogna kvinnan och Hel den gamla kvinnan, lika väl som Nornorna har helt olika namn, funktioner och åldrar. Man bör minnas att Verdandi eller vardandet är yngst, och representerar framtiden och inte nuet, oavsett vad den gamle Professor E-mer-i-thursen Lasse Liten Lönnroth behagar kväda eller kväka på svenska Wikipedia, där han för tillfället inbillar sig ha det diskursiva övertaget. Skuld står för nuet, Urd för det förflutna – men framtiden är alltjämt Verdandis, eller i vardande… Och de nio systrarna på Lövjoberget – nio är ett Odenstal – har faktiskt inget med antikens nio muser på berget Helikon att göra, ifall någon nu trodde det – den likheten är endast tillfällig, för vem var Svipdag, eller den unge Od, som Freja åtrådde ?

Lika illa är det med den österrikiske Katoliken Rudolf Simeks helt häpnadsväckande försök att härleda Sjofn eller Sjöfn– en av Friggs 16 Asynjor från Sefi, vilket enbart skulle syfta på ”släkt” och ”relationer” och två likalydande ordstammar på Norröna eller Fornisländska, när det är Engelskans Show, Tyskans Schau – som i ”wochenschau” eller den nyhets-sammanfattning man varje vecka kan se på TV – eller SJÁ eller Seende som är Sjofns egentliga syfte och syssla.

Sjofn, Var, Vör och Syn… Alla fyra av de 16 systrarna i Gylfaginning SER och VARSEBLIR – också när DU sover… (VARNINGEN kan inte komma försent….)

Hon ser, hon varseblir – men talar sällan – utom med den gudinna eller Asynja som står omedelbart före henne – återigen Freja, den sjätte Asynjan i Gylfaginning…Är då Sjofn bara den sjunde himlens salighet, en gudinna för sex – men inget annat, ett slags Amor, Cupido, Frejas hjälperska – men inget annat ?

Skulle Gylfaginnings uppräkning eller ”Namnthula” om ni så vill bara var huller om buller, en fullständigt meningslös lista helt utan inbördes ordning, likt ”fornsedarnas” lallande och dillande vid snart sagt varje blot eller sammankomst de håller, där de utan sammanhang bara räknar upp namn ? Lasse Liten Lönnroth, E-mer-i-thursen, som fortfarande bara rotar i lönn, tror ju det… men han vet inget, kan inget, motiverar aldrig saken… lika lite som Herr Simrock, vars härledningar aldrig bevisats.

Använd nu Agrells Uthark-teori, och minns att runor är en oktal kod, 16 eller 24 till antalet, och minns vad som kallas ”Caesars chiffer”… Har man sagt A, får man ibland säga B… Vad är ett ”runhjul” ? Hur fungerar en Enigma-maskin, och varifrån kommer själva ordet ”stab” ? Valkyriorna är inte långt borta de heller, som vi ska se – för redan Gnå – också en Asynja – kan räknas till dem….

Ett hjul med 24 typer, kan rotera i 24 olika ”hack” – men nu använder vi bara det första… Ur-runan Ur, som i Aleph, och inte F för Fä kommer först…

Ur-modern Frigg kommer nu först i Gylfaginning (kap 36) ”gudinnekatalog” över Asynjor – och det är förstås ingen slump. Därefter Saga – för dualiteten – sageskvinnan, Odens andra kvinna – som i Sökkvabäck glad skänker i ett gyllene horn – kanske det månens horn, på Thorn eller Thurs-runans plats… Sedan Eir för Ass, tretalets runa – den gudomliga läkekraften om man så vill… Materiens och jordens fyr-tal då…. Jo – det blir Gefjon, jordgudinnan, den ständigt givande – på Reids 4-hjuliga vagns plats…

Sedan Kaun, sken, femman – en del av ett pentagram, facklan – ständigt brinnande… Vilken syster kan hålla flamman vid liv, fast dold, hemlig... ? Det är Fulla, Friggs ”aeskimö” eller förtrogna, hon som känner alla hemligheter, Friggs skatt – och indirekt också Odens alla sidor – han är ju trots allt Friggs make och motpart…

Vad ligger i Fullas ask, vilken eld eller glöd förvaras där.. ? Frigg behöver bara sträcka ut sin hand…

Så den sjätte, Freja själv, på Gifu-runans plats – åter en gåva – och så Sjofn, som har med varseblivandet att göra, och pekar framåt emot Asynja nummer åtta, och så flera gudinnor, även om den femtonde till tjugofjärde inte står i just Gylfginning, utan varit nära att glömmas bort…

Visst står Sjofn också för åtrå, åskådande, kärlek vid första ögonkastet... Allt det är också sant… På Hagal-runans plats – en snöstjärna, en portal, öppen på alla sidor – åtta-talet, står Lofn, och öppnar en ny möjlighet. Hon ger oss alla lov att försöka, möjlighet till förändring… Allt, som varit fullständigt omöjligt – gör Lofn till något som ändå kan ske…kanske…

Får vi Lov till att säga det… ?

Vem är den nionde systern, vem ska bära Odens-talet, ederna, ödets tal – jo – det gör Asynjan Var, som bevakar mäns och kvinnors eder och löften. Har man väl bjudit upp till dans, och sagt ”får vi lov” (som på danska) följer eder, vad som är lovligt eller legalt att göra ganska snart – och här har vi Tingsfrid, inte bara giftemål… Detta var Naud-runan, för till detta blev vi Nödda och Tvugna…

Så den tionde – Is – eller Isa… Det blir Vör, Vars frågvisa syster, som spörjer och frågar, och som också i Vinterns tystnad vill veta ännu mer…

Den elfte runan – Jara – slutet på ett år, början på ett nytt, men också äringens runa, en runa som förrädiskt nog liknar två Kaun-runor eller två fem-tal vända mot varandra… Inte den tolfte runan, som vi kunde tro – men här står Syn, ännu en gudinna för varseblivning, kanske inte så negativ som somliga vill tro, men hon synar vad som varit – har vi hållit de eder som gavs, hur var vi emot våra närmaste – för Syn hör och ser precis allt vi gör och allt som sker – och vi får stå till svars inför både Frigg, Freja och gamla Hel, innan våra liv är slut. Var så säker. Men Syn ser längre än människor, och hon dömer rättvist.

Den tolfte – på Idho – Idegransrunans plats – blir Hlin, som i ”Hlina Laukar” – Lin och Lök, som skyddar och ger hälsan åter… Hon lenar och lindrar – den dom som Syn kan ge, blev ändå inte alltför hård… Också hon är direkt anknuten till Härn – som i Härnösand – ett av Friggs – men inte Frejas ! – kultställen, för ordet ”Härn” hade ju med lin-beredning att göra… Och som ljusaste lin, är blonda kvinnors hår…

Nu återstår endast den trettonde, Snorta – den skickliga, på Perth, eller Petra, den mineraliska runans plats, som följde på växtriket, hon är också frågvis, snor sig, likt en rikt förgrenad tråd, som dock leder oss till – målet – och så Gnå, den gnoende, ständigt löpande systern – Friggs egen budbärerska, snabbast av Diser, ridande på Hovvarpner – på Algis-runans djuriska plats..

Som vi ser och som vi sett och varseblivit – Asynjorna följer en logisk rad och räcka, Gylfaginnings uppräkning eller namnthula är inte slumpvis tillkommen – om nu någon trodde det.

Den följer ett strängt logiskt schema – om vi förstår runors och ”västerländsk magis” närmast Frimurar-artat enkla chifferspråk.

Vad säger Oden själv, i Runatal Havamals, den 163:e strofen i Havamal – som den artonde runan ?

Är det hästrunan – Eh – som han resonerar med den kvinna, som vilar på hans arm om ? Den kvinna, som han ser som sin egen syster, ja hustru, tillkommande, trolovade – som han älskar högst av allt ?? Nej – det är Man-runan som är runa nummer 18, den näst sista strofen i hela diktverket. Oden är en man, som älskar en kvinna – hos henne söker han sin motsats, inte hos en annan man – där har vi Runatals hemlighet..

Asynjornas makt var större än vi trodde – men allt är inte enfald, utan mångfald. Så enkelt – eller svårt ! – kan livet och tillvaron vara…