Etikettarkiv: Sydsvenskan

Profilbild för Okänd

Hur Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan VINKLAR samt LJUGER rätt ut om Harald Blåtand och Nordens forntid (repris från 3 Augusti 2022)

av

Kristna fundamentalister har börjat tränga sig in i den svenska journalistkåren, och förvrider och förvränger varje nyhet om Nordens ärorika forntid på det mest skamliga, fördomsfulla och förolämpande vis. Mitt inne i en i övrigt sansad artikel om att Harald Blåtand möjligen är begravd i Polen – vi återkommer till den nyheten nedan – far de plötsligt ut i helt obevisade och snurriga påståenden om att ”Vikingatiden var en erkänt våldsam tid” – ett påstående som de inte kan redovisa ett enda bevis till stöd för.

Mycket talar för att det är kristna fundamentalister på TT, Tidningarnas telegrambyrå och ett telegram med felaktigt innehåll som spridits därifrån som ligger bakom dessa absurda påståenden. Det är nästan så man önskar att Dick Harrison eller någon ganska seriös populärhistoriker ville framträda, och rätta de lögner som publicerats av Aftonbladet, Sydsvenskan, Göteborgsposten med flera svenska tidningar.

Återigen demonstrerar vår journalistkår sin fullständiga brist på allmänbildning, sin kristna fördomsfullhet och sin totalt partiska, osakliga hållning.

Man utgår från felaktiga källor som Adam av Bremen, och påstår att Harald Blåtand skulle ha ”dött under kriget med sin son” trots att det sedan länge varit en vedertagen uppfattning bland de flesta seriösa historiker att Harald Blåtand ligger begraven i en av Jellinges Kungshögar, vilket också bevisas genom en runinskrift på samma plats. Detta tillhör allmänbildningen om Nordisk Historia, och det blir fullkomligt osakligt, när man illustrerar artikeln – som handlar om helt andra saker – med nedanstående bild:

Harald Blåtands död gick inte alls till på det viset. Till och med den partiske kristne Missionsbiskopens uttalanden – ungefär lika objektiva som Osama Bin Ladins uttalanden om västvärlden och USA – gör gällande att Kung Harald dog i sin säng i Jomsborg eller Jumne i Vendland, och han fick med andra ord en lugn och värdig död.

Vikingatiden var inte alls våldsammare än dagens samhälle – tvärtom. Befolkningen var ytterst liten med dagens mått, avstånden mellan byar och gårdar mycket långa, och de flesta krig eller konflikter drabbade inte mer än en ytterst liten bråkdel av befolkningen, alltså den del som bestod av kungar, jarlar och ett fåtal hirdmän eller yrkeskrigare. Seriösa historiker har gång på gång klarlagt, att över 95 % eller så av befolkningen var fredliga bönder, som ytterligt sällan berördes av våld eller någon konflikt, och alla är överens om att tills dess kristendomen infördes med våld och tvång, så levde man i ett fredligt bondesamhälle. Brännvin fanns inte, krutvapen och sprängämnen var inte ens uppfunna, och det våld som utövas emot civilbefolkningen i dagens krig – Ukraina är bara ett exempel – är tiotusentals gånger värre än vad man upplevde då.

Det fanns ett rätts-samhälle, och en fast tingsordning i alla de nordiska länderna. Tingets och Lagmännens demokratiska beslut accepterades till och med av kungarna, och bara därför att en del mord framhålls i somliga isländska släktsagor från kristen tid – OBS detta ! – så finns det ingen anledning att anta, att våldsbrottsligheten skulle vara högre än idag. Andelen mord och våld per capita är skyhögt högre i dagens Sverige än under Vikingatid, ifall vi skall göra rimliga antaganden om den saken. För detta talar det faktum att det fanns skyhöga bötes-straff (och bötes-straff eller ”Mansbot” var det enda straff som förekom, kropps-straff var mer eller mindre okända i Germansk rätt, men infördes under kristendomen) för sådant, som gemene man knappast hade råd att betala – att ge sig till träl var det enda alternativet, men detta var mycket mer avskräckande än ”inlåsningen” i nutidens bekväma svenska fängelser – ett system som av allt att döma misslyckats helt och hållet.

Vårt nutids-samhälle och våra svaga politiker påstår löjeväckande nog, att vi skulle ägna oss åt ”kriminalvård” då vi låser in mördare under några månader eller år, men all statistik från BRÅ och liknande myndigheter – inte bara i Sverige utan över hela Västeuropa – visar att ”recidicivismen” eller risken för återfall är mycket hög – i vissa fall så hög som 40-50 %. Om det nu verkligen är ”vård” det handlar om, tror ni då att Läkare eller Socialstyrelsen, the Surgeon General i the US of A eller liknande myndigheter skulle godkänna en behandlingsmetod, som i nästan hälften av fallen gör sjukdomen värre, och inte botar någonting alls..??

Vikingatidens människor var i så fall väldigt mycket vettigare och fullt realistiska i sin bedömning, när de införde fredlöshet som påföljd för våldsbrott, eller träldom. Trälar stod under kontinuerlig bevakning, och fick inte inneha eller hantera vapen. Om våra dagars våldsbrottslingar hanterades på samma sätt, skulle mycket antagligen vara vunnet. Idag kan en person, vilken som helst, skaffa sig en pistol i Stockholms innerstad – till och med 14-15 åringar har fått tag i pistoler från Morgan Johanssons eget Regeringskansli – och fortsätta mörda eller begå ”skjutningar” om de vill. Sådant förekom inte på Vikingatiden. Då slog man nämligen ihjäl folk för hand, de ytterst få gånger man alls slogs – och man hade den goda smaken att låta sin motståndare försvara sig framifrån, och med samma vapen – vilket dagens invandrare till förorts- ligister är alldeles för fega, krypande och ynkliga för att tillåta. En strid man mot man, med knytnävar eller blanka vapen är onekligen ärligare, än att skjuta ned oskyldiga förbipasserande på öppen gata – men se detta är de svarta ”gängmedlemmarna” alldeles för fega för !

Så över till den spännande ”nyheten” om Harald Blåtand, trots att den inte alls är någon ”nyhet” eftersom den var känd redan år 2021.

Redan 1841 hittades denna guldplatta i en kyrka i dagens Polen. Den nämner Kung Harald, Jomsborg och Aldin eller Oldenburg i Holstein, men garanterar inte alls att Harald Blåtand skulle vara begraven på någon av de platserna – det kan lika gärna tolkas som att han regerade över dem..

Till och med Arabiska och Muslimska Nyhetsmedia är långt vederhäftigare i sin fakta-redovisning i ämnet än de FALSKA, starkt vinklade och ”fake news” mässiga svenska, där tidningar som Sydsvenskan, Aftonbladet och Göteborgs-Posten hela tiden håller den allra sämsta kvalitet.

Jag citerar, från tidningen Al Arabiya News, den engelska upplagan – som dessutom publicerade ”nyheten” mycket snabbare och exaktare än i Sverige:

 

More than 1,000 years after his death in what is now Poland, a European king whose nickname lives on through wireless technology is at the center of an archaeological dispute. — —

But a Swedish archaeologist and a Polish researcher recently claimed in separate publications that they have pinpointed his most probable burial site in the village of Wiejkowo, in an area of northwestern Poland that had ties to the Vikings in Harald’s times.

Marek Kryda, author of the book “Viking Poland,” told The Associated Press that a “pagan mound” which he claims he has located beneath Wiejkowo’s 19th-century Roman Catholic church probably holds the king’s remains. Kryda said geological satellite images available on a Polish government portal revealed a rotund shape that looked like a Viking burial mound. But Swedish archaeologist Sven Rosborn, says Kryda is wrong because Harald, who converted from paganism to Christianity and founded churches in the area, must have received an appropriate grave somewhere in the churchyard. Wiejkowo’s Church of The Immaculate Conception of the Blessed Virgin Mary stands atop a small round knoll.

Historians at the Danish National Museum in Copenhagen say they are familiar with the “suggestion” that Wiejkowo is Harald’s burial place. Rosborn detailed his research in the 2021 book ”The Viking King’s Golden Treasure” and Kryda challenged some of the Swede’s findings in his own book published this year.

Associated Press publicerade också dessa uppgifter 31 Juli i år, och det skedde på ett korrekt sätt – utan de groteska vinklingar och totalt obevisade påståenden om Vikingatiden vi tvingats på i svenska media. Och om nu kung Harald Blåtand verkligen dog i Jomsborg år 986 enligt vad som allmänt antas – varför och hur skulle han då kunna ha förts till en kristen kyrka nära Wiejkowo – en stad som ligger ungefär 5 km från Wolin – ifall nu Jomsborg låg just där – vilket inte är bevisat. (Jodå, jag har själv besökt staden – nordiska gravhögar saknas inte i omgivningarna, men att påstå att någon av dem skulle innehålla Harald Blåtands kvarlevor, är för mycket sagt.)

Varför ägnar sig svenska journalister åt rena Rötmånads-skriverier, förvanskningar och fördomar om Nordens Historia ?

VARFÖR ??

Hur länge skall dessa kristna excesser alls få pågå, frågar jag er i Odens namn. Hur länge – HUR LÄNGE ??

HÄMNAS SKALL VI DEN GODE KUNG HARALD – ODEN STRAFFE DE KRISTNA HUNDARNA !!

Profilbild för Okänd

Ny teori om Ales Stenar

av

Journalisten och amatörhistorikern Johan Romin har publicerat en ny intressant teori om Ales Stenar, det berömda minnesmmärket i Skåne som borde ha UNESCO-skyddats för länge sedan, med tanke på dess status som ett av Sveriges allra mest berömda fornminnen. I vilket annat land som helst skulle Ales Stenar redan ha UNESCO-skydd, men märkligt nog har flera svenska Regeringar i rad vägrat skydda minnesmärket, som är av vital betydelse för alla Asatroende i hela Världen.

Flera föreningar har länge krävt UNESCO-skydd, men svenska myndigheter har totalt ignorerat det svenska folkets berättigade krav. Namninsamlingar har startat, men har inte fått något resultat. Vi uppmanar alla våra läsare och läsarinnor att stödja namninsamlingen – för hela Världens och Sveriges historiska arvs skull.

2018 – för fem år sedan – höll Nordiska Asatrosamfundet ett värdigt och meningsfullt Midsommarblot vid Ales Stenar, som gästades av mer än 80 personer.Ett kortare reportage från det tillfället kan också läsas under rubriken ”Högtider och Blot” underrubrik ”Midsommar” här ovan.

Tyvärr skulle det sedan visa sig, att oseriösa sk ”fornsedare” hemsökt platsen året efteråt – 2019 – och på olika sätt skräpat ned, vandaliserat och skadat den, helt i motsats till NAS uppträdande. Myndigheterna förmådde tyvärr inte skydda den heliga platsen emot ”fornsedarnas” övergrepp, varför ett UNESCO-skydd är dubbelt nödvändigt. Vad som framkom år 2019, när ”Hedniska Tankar” senast undersökte saken, citeras här nedan – i och med att vi återpublicerar en artikel från 23 Mars 2019, där denna mycket märkliga historia utreds närmare.

2018 samlades fria män och kvinnor för att Hedra Asatron på denna vackra plats. Senare fick platsen tyvärr besök av ”fornsedare” och kom att vandaliseras…

De flesta forskare har numera givit ett visst erkännande åt teorin att Ales Stenar är en gigantisk solkalender, eftersom monumentet olikt de flesta andra skeppssättningar i Skåne och Sverige ligger mycket väl orienterat i förhållande till väderstrecken, och solens lokala uppgång och nedgång, som den såg ut på 300-talet enligt vår tideräkning, då man förmodar att monumentet restes. Några av dess stenar är dessutom av granit, som fraktats från Norra Skåne, Blekinge eller Småland, mer än 80 km bort, vilket Johan Romin uttryckligen nämner. Han tror att monumentet är från sen järnålder, dvs Vikingatid, men det kan mycket väl ha varit så att Ales Stenar i sin nuvarande form byggts ut och byggts till flera gånger, vilket forskningen på sin nuvarande ståndpunkt inte kan motbevisa.

En bättre plats för en gigantisk solkalender och en Blotplats för hela Sydöstra Skåne och Österlen kan inte tänkas…

 

Detta skulle också kunna förklara skeppssättningens ovanliga orientering efter solen, men alltnog – daterat trämaterial under en enstaka sten visar ett  C-14 värde på 600 till år 1000, vilket otvivelaktigt visar, att Ales Stenar är ett hedniskt monument, även om ett enstaka prov INTE ändrar den tidigare dateringen till 300-talet, vilket Johan Romin som historiker, men arkeologiskt obevandrad, glömmer att omtala…Man kan INTE ändra monumentets datering på basis av ett enda prov, för det kan vara fråga om mätfel eller metodfel när provet togs, som alla nog förstår.

Johan Romin hänvisar inte till några källor, men han säger sig ha hittat spår efter en 160 meter lång, ännu större skeppssättning vid Jellinge i Danmark, som emellertid under tidigt täckts av Gorm den Gamles och Drottning Tyra Danabots gravhögar, plus Harald Blåtands senare kristna vanhelgande av en central plats för alla Hedningar. Om så är fallet, måste Ales Stenar vara äldre än 900-talet, och på samma sätt ha utgjort en centralpunkt i ett Danskt eller Skånskt kungarike, redan under 800-talet eller ännu tidigare. Detta motsäger hans egna påståenden om att monumentet skulle vara sentida. Tvärtom har det sannolikt utgjort en viktig kultplats under mycket lång tid.

Om enstaka resta stenar vid Jellinge visar platsen för gigantiska gravskepp, byggda före 900-talet, så är Ales Stenar ÄLDRE och inte YNGRE än man trott…

Johan Romin jämför också med Uppåkra, en plats som är åtskilligt äldre än Sven Tveskäggs skapelse ”Lund” vid en gammal offerlund, och eftersom Uppåkra bevisligen varit en stor Hednisk Handelsplats och viktig kultplats redan under romersk järnålder, visar detta att Ales Stenar också kommer från senast 500-talet, eller kanske före år 300 – vilket hittills ansetts som den tidigaste punkten för dess grundläggande i dess nuvarande form – enligt traditionell forskning.

Namnet ”Kung Ale” är belagt ända sedan 1624 i lokal tradition, och hamnen i Kåseberga, vid Kåse huvud skall också mycket tidigt ha grundlagts av just ”Kung Ale” – en skånsk kung i ett självständigt rike. Även om de historiska källorna i sig säger mycket lite, måste man komplettera dem med arkeologin, när det gäller att skydda en plats som är unik för hela Sverige, och av betydelse inte bara för förståelsen för Skånes, Danmarks och Hela Sveriges historia – utan också för Nordisk Hedendom och Asatro som helhet. Därför är det också fruktansvärt, att händelser som de nedan beskrivna alls tillåts inträffa, och att Ales Stenar INTE har fått UNESCO-skydd av vår Regering. Det MÅSTE vi ändra på – tillsammans. STÖD NAMNINSAMLINGEN – och ägna er ALDRIG åt bisarr New age som ”Fornsed”.

Grov skadegörelse vid Ales Stenar – ”Fornsedare” ligger troligen bakom… (inlägg från 2019-03-23)

 

För en tid sedan fick det hedniska Sverige dåliga nyheter, vilket lokaltidningen i Ystad kunde berätta. Ales Stenar, en av de främsta och mest intressanta platserna för kulturminnesvården i vårt land, har återigen utsatts för grov skadegörelse. Mönstret känns igen från tidigare år. Vi känner alla till bränderna vid Havängsdösen, av allt att döma förövade vid Midsommarsolståndet. Vi känner till vandalismen emot Världsunika hällristningar på Österlen. Vi känner till de minst sagt underliga turer, som utspelats vid Ales Stenar i det förgångna, vilket bland annat Föreningen Vetenskap och Folkbildning kan upplysa er om.

Just Sydsverige och det befolkningstäta Skåne tycks vara rikare på brott emot Kulturminnesvården än andra delar av landet. Kanske beror det på befolkningstryrcket, kanske på något annat. I Stockholmsområdet förekommer annan vandalism, riktad emot Runstenar i Upplands Bro, till exempel – som försetts med ditklottrade kristna symboler och gjorts oersättlig skada. I det sista fallet rörde det sig om sk ”ensamkommande” från Monoteistiskt sinnade länder, efter vad som till sist kom fram – men de som begått alla förbrytelserna i Skåneland är än så länge okända…

I Upplands Bro skadades en vacker runsten mitt inne i ett bostadsområde, sedan kristna fanatiker sprejat en tydlig symbol för Monoteisternas gud Jahveh på den…

Emellertid – i Löderup i Skåne bor författaren och föreläsaren Görhan Hellström (ja, han stavar sitt förnamn så !) som frivilligt brukar agera turistguide vid Ales Stenar, och som också skrivit en bok om det sägenomspunna monumentet – jag har inte  själv läst den, men kommer inom kort att köpa den, och det kanske även andra intresserade gör. I februari i år skrev Ystads Allehanda för första gången om förstörelsen vid Ales Stenar, även om ledtrådar förekommit i den tidningen än tidigare.

Redan våren 2018 började någon eller några personer försöka välta omkull flera av stenarna i Skånes största skeppssättning – man kan just undra varför… (foto: Mark Hanlon, Ystads Allehanda)

De första skadorna uppstod troligen kort efter det att NAS, Nordiska Asa Samfundet, annonserat att de skulle bedriva sitt Midsommarblot på platsen. varför vet man inte säkert, men kanske var det några som ville skada Asatro och NAS anseende i Sverige, och berättigade misstankar faller då genast på Forn Sed och dylika grupper – man vet ju att de velat skada Asatrons sak även tidigare. Görhan Hellström har också – som den gode medborgare han är – noterat att någon eller några avsiktligt försökt skada monumentet, och att de varit där flera gånger. Redan i Oktober 2018 kunde Statens Fastighetsverk och Länsstyrelsen i Skåne län bekräfta, att skadorna var så allvarliga, att man måste förankra stenarna bättre i marken. Själv besökte jag Ales Stenar för första gången på många år vid Midsommaren 2018, då det stora blotet – som blev en oerhörd framgång – firades, men under och före ceremonierna lade jag märke till flera helt utomstående personer ur den sk ”forn sed” miljön, som uppehöll sig på och omkring platsen. Det finns anledning att återkomma till detta nedan. Fler än hundra deltagare deltog i ceremonin, vad än kvällstidningarna skrivit sedan.

Jag fäste mig också vid att särskilt två av stenarna längst i söder verkade bära svaga spår av eldningsskador, av samma typ som Havängsdösen fått lida av, (sprickor, nedsotning) och att det tydligen grävts vid foten av dem, vilket också syns på denna bild, tagen av Ystads Allehandas fotograf med drönare. Att grästorven tagits ort, kan nog inte förklaras som ”trampskador” eller ”naturlig förslitning” till följd av hundratusentals besökare. Vi såg också hur ett par från Lund, och ett par andra ej identifierade personer (längst till höger i bild) satte sig ned för att äta och dricka mitt inne i stencirkeln, ungefär som om de trodde, att det vore lämpligt att hålla någotslags picknick där, men motade inte bort dem. Det kanske vi borde ha gjort, men nu ville vi uppföra oss hänsynsfullt emot alla, och såg därför genom fingrarna med de här ovärdiga personerna, som helt uppenbart inte förstod, hur man ska uppföra sig på helig mark, och som visade påtagligt dålig stil – för en forntida gravplats är inte något ställe man sätter sig ned och äter och orenar på. Jag själv inspekterade också ensam platsen dagen efter arrangemanget, men fann att platsen var i oförändrat skick. NAS representanter städade också noga efter sig, så vad som senare hände, kan inte ha berott på dem.

Vad som senare hänt och uppdagats, beror inte heller på ”erosion”, ”fårbete” och så vidare – om en del personer försökt skylla ifrån sig på detta. Lokaltidningen kunde bekräfta vad som höll på att ske. Jag citerar:

I november i fjol lade Görhan Hellström märke till att det var ovanliga förslitningar vid marken kring vissa av stenarna.— —Så när han i höstas uppmärksammade företeelsen påpekade han detta för länsstyrelsen och gjorde en polisanmälan. När han i februari var på besök igen, hade allt fler stenar fått jorden kring sig uppgrävd och bortforslad från platsen.

– Då hade jag inte varit uppe sedan november och noterade det direkt! Jag blev helt chockad av de här stora utgrävningarna. Jag blir både ledsen och förbannad för åverkan, säger Görhan Hellström.

Platsen är fornminnesskyddad, detta innebär inte uteslutande skydd av stenarna utan även marken och tre meter runt stenarna. Att påverkar stenarna eller marken kring dessa är helt enkelt ett brott. När vi besöker platsen syns det tydligt att stenarna inte är skadade men marken runtom har grävts bort.

Samtidigt med detta noterade jag själv att ”Samfundet forn sed” intensifierat sina aktiviteter i Skåneland, där de inte haft något ”godeord” som de skriver (begreppet är felstavat, det heter ”godord” och inget annat) på flera år. Några godtrogna personer i Bromölla-trakten lyckades de i alla fall värva, denna mycket märkliga ny-schamanistiska rörelse med enbart ett fyrtiotal aktiva medlemmar, som säger att de skall representera oss alla inför Sveriges ”interreligiösa råd” och mycket annat konstigt. Bland annat lär en av deras ledande figurer, en sk ”Riksgode” – vald av kanske högst tjugo personer – håll med om att det är bra ynkligt – som säger att han har examen i ”Ekopsykologi” (existerar det ämnet alls ? – man kan förvisso fråga)ha propagerat för i en bok om ”Jordandar”, ”jordens helighet” osv att man ska göra ”frö-bomber” med jord tagen från offentliga platser, och som man gräver upp där (notera detta sista !) vilket då tydligen ingår i ”fornsedarnas” förvridna ceremoniel….

Den sk ”Riksgydjan” som ibland kallar sig för ”Rådsgydja” och annat, och som bara valts med ett underlag av mindre än tjugo personer (hur kan hon då ens säga sig representera alla hedningar i riket ? Det är ju rent löjligt som dessa ”fornsedare” håller på…) är en åtskilligt märklig person. Bland annat säger hon sig vara en varulv, och ”ha svans” som hon uttrycker det, och propagerar för sk ”teriantropi” eller med andra ord att man ska gå omkring och anse sig vara ett djur. Detta ingår då i hennes egna föreställningar, eller hur hon definierar sin hedendom. Ok, jag är inte utbildad i klinisk psykiatri, men otvivelaktigt rör det sig här om en mycket, mycket sjuk människa. De flesta, någotsånär normala personer definierar inte hedendom på detta sätt, och anser inte på något vis att sådana bisarrerier ingår. Det är att märka, att flera andra kända psykopater lidit av samma svårföklarliga ”varulvsmani” och att flera av dem också gått över gränsen – och finns det en patologiskt vrickad person i dessa ”forn seds” sammanhang, fruktar jag att där kan finnas flera, vars existens vi inte känner till…

Allt detta kände jag till, men jag gjorde ingenting för att stoppa det. Det kanske jag borde gjort. Göran Hellström anmälde saken till Polisen i alla fall, och det tycker jag faktiskt hedrar honom. Kanhända är han lite inne på samma tankegång som jag vad gäller förövarnas möjliga identitet, för till lokaltidningen sade han bland annat att:

– Vi kanske ska söka i kretsar och grupper för vilka Ales stenar är helig mark. Man tar med en souvenir eller trofé hem från Ales stenar för att marken har en oerhörd betydelse för dem, deras gruppering eller tro, säger han.

Efter att Polisanmälan väl skett, inspekterade också sakkunniga och arkeologiskt utbildade personer Ales Stenar på Länsstyrelsens uppdrag. Till Ystads Allehanda sade Görhan Hellström den 19 Februari, att han inte ville spekulera i vem som orsakat förstörelsen, men den måste skett mellan November och Februari, alltså i exakt samma tidsperiod som ”Forn Sed” bevisligen var mycket aktiva i Skåne-området. Detta kan inte vara en tillfällighet.

Görhan Hellström och Länsstyrelsens arkeologer har kunnat bevisa, när och hur skadorna uppstått. Hålen har fyllts igen, men skadorna på stenarna kvarstår.

På ”Forn seds” Facebook-sidor finns bilder på hur de vid sina ceremonier ställer glödheta fyrfat och liknande direkt på urberget. Detta orsakar skada, och bevisen för deras  oaktsamma agerande syns för alla och envar.

Den 19 Mars hade lokaltidningen i Ystad nått fram till en viss Sandra Lindholm-Svensson, som kallar sig nationell samordnare för gruppen Pagan Federation International, som inte alls är så stor till antalet i just Sverige. Den säger sig fungera mest som en paraplyorganisation, som mest skall ge hjälp och stöd – även i juridisk form – till en del andra nyhedniska grupper. Dess kunskaper om Asatron är inte stora – bland annat noterar man flera grova sakfel på dess hemsida – och gruppen kan väl räknas till New Age, snarare än traditionell hedendom i och för sig. Ett tecken på PFI:s samröre med forn sed är att man anammat flera aav deras mest underliga vanor, bla. detta med att kalla sig vid djurnamn. Sandra Lindholm har tagit pseudonymen Björnmor, och övriga representanter för denna rörelse kallar sig vid namn av skator och andra djur – jag undrar just varför. Själv känner jag inte till någon hednisk kultur i Norden, som någonsin gjort just så, och det är svårt att veta varifrån alla dessa villfarelser och absurditeter kommer ifrån; men troligen är det väl ”fornsederiet” eller ”Söndags-Schamanismen” som spökar – och söker vi i de här rörelsernas ”fula svans”, så tror jag nog också vi hittar förövarna – precis som Görhan Hellström säger…

Emellertid, PFI fördömer starkt vad som hänt vid Ales Stenar, och så gör även jag, som tagit upp problemet med oansvariga och urspårade grupper som ”forn sed” även tidigare, i inlägg efter inlägg.

Sandra Lindström Svensson sade till Lokaltidningen att:

Ingen som anser att platsen är helig skulle göra så. ”Ales Stenar är ett stycke levande historia” – Som nationell samordnare för en av Sveriges hedniska organisationer vill jag å det starkaste fördöma förstörelsen vid Ale Stenar.

PFI har tagit avstånd ifrån det hela, liksom jag själv. Personer inom styrelsen för NAS, som jag skrivit till de sista dagarna säger, att de skall försöka publicera en insändare i Ystads Allehanda, och att de är på väg med ett officiellt fördömande av attacken. Forn sed däremot, har inte fördömt den alls, och sannolikt är det alltså den rörelsen som har varit framme – igen. Vi har sett prov på liknande beteende från deras sida många gånger förr, och de är kända för att inte ha något förbud för narkotika och liknande vid sina sammankomster – där har vi kanske också en del av förklaringen…

De har dessutom:

– Ideologisk motivation, eftersom de utgett böcker där de lär ut konsten att göra sk ”fröbomber” och säger i skrift, att man ska ta med sig jord från offentliga platser. Just det hände också vid Ales Stenar. Om detta ingår i deras ceremoniell, behöver det i och för sig inte betyda att de agerat så på just den platsen, men redan i och med att de uppmanar andra till att göra så, är de oansvariga.

– Dokumenterat tidigare förstörelse, vilket syns på deras fb sidor. De har ställt fyrfat direkt på berghällar, och bedrivit eldning på ett oansvarigt sätt under sina ceremonier. Detta har bevisligen orsakat skador på flera platser i landet (t ex Havängsdösen, som nämnts ovan)

– Befunnit sig i området. Man har konstaterat, hur de hållit flera sk ”pubträffar” i det närbelägna Malmö, dock oklart med vilket syfte, men syftet kan mycket väl ha varit, att planlägga en eller flera ”påhälsningar” vid Ales Stenar

– Haft tillfälle, sannolikt uppsåt och bevisligen har de också flera mentalt instabila personer i sina egna led.

Ok, Hedniska Tankar är inte några ”fornminespoliser”, och inte heller Leif G W Persson, men man behöver liksom inte anlita ”Kommissarie Wallander” i Ystad för att se, hur detta sannolikt har gått till. Allting tyder på att det är samfundet Forn Sed, eller i alla fall personer i dess led, som begått allt detta. Jag säger vad jag förut sagt – och det är att jag inte rekommenderar, att någon har kontakt med nämnda rörelse. Själv har jag brutit med den för länge sen, och det var redan på 1990-talet.