”Den gud som lät järnet växa, ville inte ha några slavar !”
”Der Gott der Eisen wachsen liess, der wollte keine Knechte !”
– Ernst Moritz Arndt, ”Vaterlandslied” 1812
I Hälsingland, Sveriges mest Hedniska Landskap har mycket hänt – och mycket händer där ännu. Kristna fanatiker lät resa det fula och vanprydande ”Hassela-Korset” i Nordanstigs kommun, ett rent fascistiskt monument, som för tankarna till den gamle diktatorn Francos grav i ”Valle de los Caidos” bota i Spanien. Vi känner alla till 60-70 talets ”Hassela-Kollektiv” och andra svärmare, som en gång bosatte sig i Nordanstigs Kommun, men skaparen bakom detta fula och vanprydande kors, 30 meter högt – som i strid med alla lagar om skydd för Landskapsbilden fått våldta en hel trakt och besudla Svartberget, Älvåsens högsta punkt – är gudarna ske tack och pris redan avliden- för det skedde redan 2023. Länsstyrelsen i Gävleborgs Län borde aldrig ha tillåtit Hassela-korset att resas, då det skedde i strid mot bestämmelserna i Miljöbalkens 3 och 4:e Kapitel – men nu reser Hedniska Hälsingar i Nordanstig något annat…som inte förstör landskapet utan som hör hemma i det…
12 September i år kunde SVT stolt förkunna hur den konstfärdige smeden Erik Thelins skapelse, kallad ”Syndabocken” äntligen kommit på plats i ån vid Bergsjö, efter 15 års väntan. Där står den nu, som en värdig symbol för sin hemtrakt och sitt landskap – för Hälsinglands Landskapsvapen är ju just den Hedniska Bocken, som också varit symbol för Helsinge Regemente, och inte bara det. , likt Torshällas staty av Tor i sin vagn, dragen av Tandgnjostr och Tandgrisner – de två bockar som dundraren äger.
Gjutjärns-skulpturen av TORS BOCKAR i Torshälla… som restaurerats år 2020
De kristna har hatat, gapat och skrikit, fastlåsta i sin blinda Djävuls-skräck, lika intensiv som på Häxprocessernas tid. Historikern Lars Ericsson skildrade hur hela byar och släkter i Hälsingland ödelades, när 1600-talets präster härjade, förföljde och straffade i Hälsinglands norra del – och skrev till och med en vetenskaplig uppsats om hur Hälsinge Regementes soldater med hustrur förföljdes också i Nyenskans, det nutide Sankt Petersburg, eftersom den staden grundades av svenskar och just Hälsingar – under år 1674 och Karl XI:s tid. Alf Åberg, en annan klassisk svensk historiker har skildrat mycket av vad de kristna gjort emot sitt eget folk och land i följande bok – som ni verkligen bör läsa – och minnas..
Hälsinglands vapen – en av Tors bockar…
Enbart i Torsåkers socken, i Ångermanland och längre norrut, avrättade de kristna 72 människor eller nära en tredjedel av den sockens hela befolkning, innan ”det stora oväsendet” och deras förföljelser var slut. Men järnet, skogen och det forsande vattnet ger oss ännu kraft genom Erik Thelins svartsmide, och Hårgalåten – varom mera sedan – brusar ännu fram, mäktig som en Hambo från Hanebo skog. En ”Tors Åker” finns också som socken i Gästrikland, och Gävleborgs Län omfattar som bekant både Gästrikland och Hälsingland tillsammans..
En fri man och hans dröm – som HYLLAR HEDENDOM i Hälsingland…
Ja – de har alltid gjorts till Syndabockar, dessa Hälsingar – för sin tro, sitt liv och alla deras gärningar – liksom så många av oss etniska svenskar som fortfarande är Asatroende. Men vårt verk består, överallt där hederliga män och kvinnor arbetar, smider och bidar sin tid. Både Hälsinglands Tidning och ”Ljusnan” har uppmärksammat vad som skett, och så segrade inte de kristna hatarna – den är gången heller.
‘På Hårga-berget i Södra Hälsingland – säger legenden och sagan – sågs en gång en spelman, ibland i mänsklig gestalt och ibland i skepnad av en gigantisk bock – spela opp till en gruvlig Hambo, själva Hårgalåten, som nedtecknats och bevarats i spelmanstraditionen än i våra dagar. Mängder av versioner har gjorts av folkmelodin, vars ursprung ingen kan spåra – ty den är lika mäktig som åar och älvar i Hälsingarnas land. Den låten är som livet självt, och var och en som hör den i dess ursprungliga version, kan inte sluta dansa utan rör sig även efter döden – om så bara den dansandes huvudskalle blir kvar här på jorden. Liknande sägner berättas också i Österfärnebo , där en version av ”Hårgasägnen” nedtecknades redan 1694 – den handlar om hur en kulla, Liss-Anna kallad – fördes upp genom luften – vilket prästen som skrev ned alltsammans naturligtvis skyllde på Satan, den nöjeslystna ungdomen i Midsommartid och så vidare. Läs själva i ”Sällsamheter i Gästrikland”, ISBN 91 29 57692 av Tord Andersson från 1982 på sidorna 227 – 230 så får ni se…
En viss filmregissör från New York, den ökände Ari Aster – valde Hårga som plats för sin tarvliga och på alla sätt dåliga skräckfilm ”Midsummer” där han angriper och förtalar svensk folkkultur – Monoteisternas mål är uppenbart – men Hårga-sägnen är vida äldre än det 1730-tal som många felaktigt påstår skulle vara traditionens ursprung. Se bland annat dessa tre bloggare, varav ingen känner till sanningen, fastän den varit känd sedan åtminstone 1960-talet, dvs redan för nu över 60 år sedan.. Läs här... och här… samt på den utmärkta bloggen ”Kulturminnet” här – som tyvärr också helt misstar sig på varifrån Hårga-sägnen kommer – den går bevisligen tillbaka till tidig medeltid…
Tallen på Hårgaberget – på vilken den svarta bocken en gång stod – de kristna högg ned den år 1931…
Redan år 1961 samt 1966 utgav den legendariske svenske Etnologen och språkforskaren Dag Strömbäck (1900-1978) två essäer om Hårga-sägnens ursprung. Han spårade den till 1000-talet, och staden Kölbingk i Nordtyskland, där de kristna också drev hets- och hatkampanjer emot musik, folklig dans och allt annat, som de ansåg vara ”syndigt” – men som tillhör detta med att vara människa..
Men – inte bara det – sägnen finns också på Orkney-öarna och Island, där det troligtvis finns ännu äldre varianter – och vi får komma ihåg, att under 1000- talen och än tidigare, fanns inte några kyrkor eller någon kristendom alls att tala om, i Hälsingland eller norr om Dalälven… Detta verk ”Hel-hesten, Kirkegrimer och Dödsdans” av den norske forskaren Thomas Östgård från 2024 tar också upp hur de Hedniska föreställningarna om dödsriket och livet på andra sidan – där glädjen fortsatte, också i Valhall eller i Hel – och hur de kristna förvred, perverterade och förstörde alltsammans med sin ständiga dödsskräck, sitt mörker och sina djävlar, som inte är något att vara rädd för… Det är höst när denna text skrivs, och i slaktmånaden November firar vi Alvablot, som bekant..
I 15 år har smeden Erik Thelin arbetat, kämpat och smidit.
”Samfundet Särimner” tilldelar honom sitt årliga Kulturpris för 2025, för han är en värdig vinnare. Vårt beslut kan ej överklagas, och är ej förhandlingsbart.
De kristnas falska ”Kulturkanon” och den bluff, som (KD) och skumma politiker iscensatt, lurar honom inte – för vi känner den Hedniska Sanningen, och intet mänskligt är oss främmande, Hälsingar och Hälsningar emellan. Den lurar inte heller oss på ”Hedniska Tankar” och det esoteriska, hemliga samfund som räknar fler än 500 medlemmar…
Liknar inte Erik Thelin – på sitt sätt – Doktorn, professorn, filosofen, metafysikern och advokaten samt vetenskapsmannen Van Helsing – en man berömd genom en roman av Bram Stoker, skriven 1897 – påstådd Holländare, men Hälsing och från Hälsingland – som visst inte behöver betyda ”Hels Rike” men som är beläget i den kalla Norden… Låt inte de kristna vampyrerna suga ut er..
Dr Van Helsing – en man som övertrumfade allt, närapå ett universalgeni – på film gestaltad av Peter Cushing – och många fler…









KOM IHÅG: Thor är barnens vän, och räddade Tjalfi eller Tjelvar och den raska Röskva från deras onda styvföräldrar !!




”Dansaren” från hällen i Gladsax, bara några kilometer från St Olof eller Tors Kyrka i Skåne… I St Olofs omgivningar finns många hällbilder av Tor själv, med horn på huvudet och hammaren i hand. En kontinuitet, och en kult, som sträcker sig genom minst tre årtusenden -f ör så gammal är Asatron i Sverige. Och han är det – Vilen – Magnes Fader och Jordens Son – som nu räddar vårt land genom att släcka skogsbränder, eller rättare sagt sända oss regnet, som gör det lättare för oss att släcka dem, ty det hjälper icke att böna och be – något får vi människor göra själva. ”I Elfte timmen får de svenske hjälpen” lyder ett gammalt ordspråk – ”sällan når de henne förr”. Så var det i gångna tider också. ”Olsmässokroken” eller tiden alldeles före skörden skulle bärgas, var en kritisk tid – förra årets förråd av mjöd och bröd kunde för länge sedan vara slut – och mitt i sommaren, kunde det därför i värsta fall komma en period av svår svält och intensiv torka. Inte konstigt då att man anropade Regnets Herre, Åskans Gud och höll hans blot vid just den här tiden på året, för ”ger Erik Ax, så ger Olof kaka” – eller med andra ord – står Frej för äringen och det groende kornet, så är det Tor som står för regnet, och ger oss en fullmogen skörd. 






















