Gymnasiala tankar i Alvatid ?

2025-11-08 av Hedningen

Det råder fortfarande Alvatid, Novembermånaden eller Slaktmånaden 2025 – och Alva är egentligen ett namn på gudinnan Hel, som vi hedningar anropar. Hon är bättre än sitt rykte, eftersom naturen själv i den Nord vi bebor uppmanar oss att använda vår tid för reflektion och eftertanke, innan Jul, Yule och den tid då årshjulet välver sig på nytt. Jordlagret Alv, och alfer och vaner har redan behandlats så många gånger i denna blogg, att det inte tillför något nytt, ens i ett ständigt flöde där klåfingriga Wikipediaredaktörer och ärkekristna reaktionära professorer i Göteborg rotar i lönn, och lanserar teorier och omtolkningar utan värde. Vi har redan nämnt Lasse Liten Lönnroth i Göteborg tillräckligt många gånger, Professor Emertitus eller E-mer-i-thurs som han faktiskt råkar vara, för i Thurs-runans namn kan ingen segra, och som bekant är de Eddaöversättninga denne nu 90-årige akademiker presentert i eget namn ihop med andra så fulla av kristna förvrängningaroch värderingar, att de är helt oläsbara och ingenting kan ge för de som vill nå någon verklig förståelse av Nordisk kultur.

Betcknande nog har den hedning som skriver dessa rader råkat hamna på den gymnasiala nivån i sitt bloggande – och det är också ett misslyckande i sig Han uppnår aldrig riktigt full varaförståelse, men trivs mest i gamla kulturella gymnasielärares sällskap, i sin allmänkulturella drift att förklara Asatron, Hedendomen och tillvaron i stort. Antalet läsare och den krets han lyckats vända sig till har blivit för snäv, läsarantalet alltför litet, genomslagskraften alltför ringa. Bloggen har drunknat i mediabruset denna höst – och omvärldsutvecklingen går alltför fort för att läsarna i Norden skall kunna ägna sig åt någon eftertanke överhuvudtaget.

Alla söker vi våra likar, men vad ändar det i…innan det stora mörkret sluter sig över Europa i ett Trumpskt och Putinskt ”Phase null” eller fas noll innan nästa Världskrig, ett ämne vi behandlade i gårdagens inlägg. De vanliga, hederliga människor som idag är sekelgamla, aldrig haft en akademisk karriär men som ändå sett mer än allt mediafolk och alla skrivbordsmänniskor har yttrat sig, inte här men i England, UK – och vad de sagt, är kanske värt att lyssna till, enligt vad våra ”alternativmedia” vågar berätta, innan allt censureras bort och nyhetskällorna tystnar.

Man har rätt att fråga var all livstid i Midgård tagit vägen, och vad allt skall ända i. Man söker sina likar, och återvänder till de platser man sett, saker man upplevt, tagit del av – och i det ligger just det allmänmänskliga. Två svenska ”kulturella bloggar” er Hedning kommit att läsa på senare år utgörs dels av bloggen ”Trots Allt” och dels av en annan blogg skriven av ”Don Collin”, en man sområkar vara före detta Gymnasielärare i Kristianstad, Skåne – just den svenska provins, där er Hedning har sina rötter. Vi har mött Svem-Olof Collin förr, när det handlade om romer och knarkare som skitit ned Heliga Enfaldighets eller rättare sagt Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad, ett ämne som fick Dagens Nyheter att bagatellisera och släta över i vanlig ordning, trots att barn höll på att föras bort, och mänsklig avföring återfanns i kyrkbänkarna – och man kan som allmänkulturellt intresserad undra, vad det är för slags kyrka och religion eller lokalsamhälle, som stillatigande finner sig i sådant. De kristna har förstås själva faktaförnekat, men alla såg ändå vad för slags kultur och religion som finns i just Kristianstad. Det var år 2017.

Länge undrade vi om det möjligen var en katolik, eller kanhända en svensk kvinna som stod bakom de allmängiltiga kulturella observationerna i ”Trots allt !” eftersom den ursprungligen var någotslags politisk veckotidning ur ett kristet-italienskt-påvligt perspektiv, men mycket långa och fylliga artiklar på både svenska och engelska. Men nej, ack nej – bakom alltsammans stod och står en viss ”Jan” – numera långt över de 60 och före detta gymnasielärare i Hässleholm, en annan Nordskånsk håla, järnvägsknut och smutsfläck på den svenska kartan som jag själv är ytterst bekant med, eftersom jag tillbringade alltför mycket av min ungdom och uppväxt just där.

Är Hedendomen blott ett slags herrklubb för gamla gråskägg, och skulle det vara så mycket bättre med andra ämnen, skriverier om just Hel eller Frigg i dagar som dessa ?

Vi tvivlar på den saken, och tror knappast att kvinnliga skribenter ur samtiden skulle gjort det så mycket bättre, eller vore värda så mycket mer i mediasammanhang, nu när SvD och Statstelevisionen SVT försöker intala oss att fd. Sångerskan Annika Ljungbergs åsikter om musiklivet och sin före detta producent och stallbroder Ranis Edenberg, som han tydligen skall heta ska vara det yppersta vårt land har att erbjuda av kultur, ja en verkligt fin och unik berättelse – men om vad, egentligen ?

Är det hela ens underhållande, och betyder det något egentligen ?

En känd svensk nobelpristagare, avliden för länge sedan och numer historisk, skrev på sin tid såhär om världsläget, och tillvaron i allmänhet, men det var efter ett långt liv, då hans far Fyrmästaren, Arkitekten och Ingenjören begått självmord en trappa upp i det barndomshem han faktiskt hade en gång, han själv och en kusin nästan drunknat under en båtfärd på Vättern, och han själv med en yngre hustru i släptåg gått runt samma innanhav vid Olshammar – och ja – de gick faktiskt till fots…

”Då brister den hårdaste man i gråt
och lovar att följa de andra åt
i lycka och undergång
som son, som broder, som like
Det kvinnligt veka i människosinn
ska frälsa världen och ringa in
Förbrödringens framtidsrike..”

Detta var slutraderna ur en lång dikt kallad ”Sånger i Kyrktornet” och gymnasial så det förslår, småstadsmässig och allmänt förljugen – något även Hedningen tvångsmässigt fick lära sig när han gick i gymnasiet, men något som knappast är så värst mycket sannare än något annat. Den där dikten skrevs ursprungligen 1897, och inför ett helt nytt sekel – och ett Världskrig, som skulle bli mycket värre för Europas del än någon kunnat ana – historiskt sett. I morgon är det ”Fars Dag” i Sverige och er Hedning tvivlar allvarligt på att Galna Gretor, Urusla von der Leyen eller om det nu är Ursula von Der Leyen kunde rädda mänskligheten, deras högst eventuella kvinnlighet, kön eller gender till trots.

Ifall det nu alls är en faktor – varken Frigg eller Hel – eller andra vackra drömmar – lär i slutändan betyda så värst mycket, och världen och tillvaron är som den är i alla fall…

I gårdagens inlägg talades i denna blogg bland annat om Drönare, Luftbevakningstorn och annat – liksom Hlidskjalf – som också är ett torn, varifrån man kan bevaka omnejden, men inte alltför Elfenbensartat, utan ett torn av trä eller sten.

Er hedning tror inte alls på innehållet i diktsamlingar som ”ett folk” från 1905 heller. Lika lite som någotslags Heidenstamsk kristendom, som nog knappast kan rädda dagens Europa, eller bidra till sakernas förbättring i resten av Världen heller. Han tror heller inte att det skulle ha varit bättre att bli just en sydsvensk präst eller Kyrkoherde, som hans farfar – född 1899 – faktiskt ville…

Anmärkningsvärt nog anknyter bloggarna ”Trots Allt !” och ”Don Collin” till Heidenstams alltför fromma önskan, Feminism, Kvinnofrid och andra saker – precis vad en farfaderlig eller faderlig generation skulle ha sagt – men ge oss då ett enda giltigt sakargument till varför Matriarkat, ett nytt två-tredjedels-samhälle eller alla de Galna Gretornas och Thatcheristernas dröm skulle kunna ha resulterat i något bättre, eller en mänskligare tillvaro – i stort…

”Hel of a Woman” – konstverk av Sam Flegal, USA – augusti 2011

Hlidskjalf eller LUFOR ?

2025-11-07 av Hedningen

Sk LS-torn från Bohuslän (genrebild, public domain)

Från det elektroniska Hlidskjalf, där en ensam Hedning ser ut över nejden, kan man notera mångahanda ting för dagen och för samtiden. Under oktober månad, 2025 noterades från Ukrainas fjärran slätter att helt autonoma ”drönare” nu finns, som kan agera vapenbärare och helt själva bekämpa sina mål, helt utan mänsklig inblandning överhuvudtaget. Än så länge tycks de bara bära handgranats-stora laddningar, men vi tycks leva i en tidsålder där varje idé, varje tanke, varje åsiktsyttring leder till omedelbart verkställande, helt utan väntetid.

Kan någon mänsklig individ – någonstans – tänka en tanke – så vips har någon annan människa – någonstans – omsatt alltihop till praktisk handling…

Skeendet i New York, där statsapparaten tillfälligt stängts av för ungefär 38 dagar i följd – eller det faktum att Länsstyrelsen i Jämtlands Län, 1990 kunde stängas ned i en hel vecka på grund av älgjakt inför Vintern kanske vi ska lämna därhän för dagen, men en historiskt bildad person kan se likheterna. Befolkningar hela Världen över måste skaffa sig mat för dagen eller för sin överlevnad, frågan är bara hur de ska skaffa sig det – och vad för slags byte de jagar. Vill de även ge sig på sitt eget släkte, sina egna medborgare ? Statstjänstemän och de som är satta att upprätthålla lag och rätt kan knappast göra sådant, i alla fall – för någonstans måste vi dra en gräns, bevaka och försvara den.

Igår kunde vi Asatroende i Norden fira 5:e dagen i Slaktmånaden November fira fullmånen, och Alvafull före Julen – alldeles intill Alvablotet, och inte Allhelgona eller Halloween – vad som står att läsa på Svenska Wikipedia är ohjälpligt fel – det är November och inte Oktober som är slaktmånad – så har det varit i alla tider. Men den galenskap, som tycks ha gripit omkring sig i Midgårds alla länder och riken, tycks inte bara bero på månen.

Det råder inte bara ett ”skymningsläge”… Ibland råder ett fullständigt kaos, ett totalt mörker…

SVT:s förvirrade reporter, alldeles för ung och utan att veta något, utan att kunna något och utan något egentligt att säga i Statstelevisionen, rapporterade igår den 6:e ifrån ett Landvetter, där all flygtrafik fått ställas in – eftersom okända drönare siktats i luftrummet.

Detta är inte rätt tid att vara naiv eller befinna sig på resande fot, för ett tu tre gäller något annat. ”Hybridkrigföring” och ren terror i Europa och Sveriges närområde är en realitet. Överallt annars också, liksom i den Gaza-remsa där ”Hamas” eller närmare 97 beväpnade grupper härjar, med stöd av bland andra Greta Thunberg och Global Sumud Flottilla. Kommer någon att tro att Galna Greta befinner sig ”på rätt sida av historien” nästa år, eller i nästa årtionde, nästa sekel…?

Från Södra Sudan rapporteras enligt SvD – fortfarande Sveriges Största Morgontidning, och en av de få seriösa mediakällor som alls finns i vårt land – Statstelevisionen kan tyvärr knappast räknas dit, eftersom den mest sysslar med ”infotainment” – att gynnaren på blden ovan, en viss Al Fatih Abdallah Idris, allmänt kallad Abu Lulu, greps av sin egen RSF-milis förra veckan. Han misstänks för ”brott som begicks under befrielsen” av staden al-Fashir, enligt milisgruppen – och har skrutit på Tick-Tok och andra medier om att han velat döda över 2000 människor under RSF:s inmarsch i denna stad, vilket han sannolikt också gjort. Han har till och med sagt sig överträffa den siffran. Återigen får vi fråga – till vad medverkade de ”Globala Sumuderna” inklusive Galna Greta ? Vad är ”Hamas” och de mer än 97 beväpnade grupper som redan identifierats av IDF, samt hela Västvärldens säkerhetstjänster. Är de några ”små änglar” eller skäggiga mysfarbröder i stil med Jultomten, kanske ? Betrakta denne glade 18-åring, som också handlat och verkat i ”de galna Gretornas” samt IS och Hamas direkta efterföljd. Är det någon ”god Monoteism” vi ser, där eller här hemma ?

Kom ihåg, att denna blogg skrivs av en Polyteist och en Humanist – inget annat. Sveriges nuvarande Regering, har ifråga om den mycket märkliga myndigheten SST en underlig värdegrund, för det finns diverse religiösa extremister i vårt land, som inte förtjänar några statsbidrag överhuvudtaget. Vår hållning är, att SST omgående bör läggas ned, med tanke på omvärldsläget.

Beakta vad vi sagt. ”Kan någon tänka tanken, kan någon annan göra det”. Redan åsikter, ord, tankar har en fruktansvärd genomslagskraft…

Från den internationella tankesmedjan ISW, kommer följande sammanfattning av ”Skymningsläget” eller ”Fas Noll” i det krig, som Ryssland med flera stater nu inlett emot Västeuropa, och som i full skala råder i Ukraina. Detta är inget ”nollsumme-spel”. Detta är ett lågintensivt krig, men redan mer destruktivt än ”kalla kriget” någonsin var – och det kommer framtidens historiker nog att kunna konstatera. Så var läget, på morgonen 6 November, fram till idag.

Statstelevisionen i Sverige antydde igår – på bästa sändningstid, 1930 – att bussar i Oslo-området – det sk ”Ruter” nätet (efter det norska ordet ”Rutebil” ) skulle kunna fjärrstyras från Kina. Nyheten presenterades som vanligt då det gäller SVT på ett direkt osakligt och överdrivet sätt, men utredningar är faktiskt på väg – ”tekniker arbetarmed att lösa problemet” – och vidare analys får alla medborgare eller ”trafikanter” stå för själva, lika mycket som New Yorks allmänhet efter det senaste Borgmästarvalet, där rätt kandidat faktiskt tycks ha vunnit, för ovanlighetens skull.

”Kan någon tänka tanken, kan någon säkert göra det” – på gott eller på ont…

Han skrattar och ömsom gråter av vad han läst och hört, om andra historiska skeenden – inte bara från Slaget vid Lützen 1632 – som vi behandlade i föregående inlägg. Det har visat sig – efter analys av 1812 års massgravar i Litauen – att Napoleons armé – led av inte bara Tyfus, utan också hittills okända stammar av Borrelia och Salmonella. Det förvånar knappast, och vissa historiska omständigheter är märkvärdigt konstanta – utan att nu lägga några värderingar i det. Civilisationens motståndare kan utnyttja även väder, naturen och sjukdomar i övrigt – inbillade eller påstådda ”miljöhot” kan användas som vapen, för att framkalla politiska resultat. Det finns aktivister av alla slag – och kan du som läser detta ha en tanke om saken, övergår någon annan genast i praktisk handling…

Bildkälla: Associated Press (AP) / TT och SVD 2025-10-27 Napoleon Bonapartes Hatt, enligt ett museum i Oklahoma, USA

Det finns till och med rena faktaförnekare, som hävdat att någon Napoleon aldrig existerat, enligt vad Dick Harrison i SvD vet att upprepa.”Galna Greta”” lyssnar och antecknar…

Förvanskningar, och dåliga filmer finns överallt, men vi Hedningar och Humanister vet att genomskåda dem. Kanhända fortsätter vi kring ämnet, och förklarar varför i ett kommande inlägg..

En ”Hellblazer” efter Alvablotet

2025-11-04 av Hedningen

We watched our friends grow up togetherAnd we saw them as they fellSome of them fell into HeavenSome of them fell into Hell…

— —

Now the song is nearly overWe may never find out what it meansStill there’s a light I hold before meYou’re the measure of my dreamsThe measure of my dreams….

Från sången ”Rainy Night in Soho” med The Pouges – text av Shane Patrick Lysaght Macgowan, 1990

Ibland måste även vi Hedningar – särskilt den Hedning som skriver dessa rader – stanna upp, och fråga oss vad vi egentligen håller på med. De kristna firar sin Halloween, åtminstone de kristna som befinner sig Västerut. Vi Nordbor har ibland firat Allhelgona, men ursprungligen firade vi Alvablot om Höstarna – en fest som vi firar för att hylla de döda – innan Julen då det stora Årshjulet välver sig på nytt, ifall vi alla får leva och uppleva den lycka, som också är beskärd för de Hedna och de Ludna. Bakom alltsammans ligger – kanhända – något mycket katolskt – och varje levande människa som äger det skrivna ordet och har det i sin hand – tillsammans med lite bilder, tankar och något mer – måste vara varsam med sina förklaringar, innan det stora mörkret definitivt sänker sig över scenen, och AI eller Artificiell Intelligens, ChatGTP och döda ”botar” och självgenererande system tar över alltsammans.

I brist på bättre har den Hedning som skriver detta – tillsammans med sina närmaste – befunnit sig utomlands, i Danmark respektive London denna höst -även om han dyrt och heligt lovade och svor att aldrig lämna sitt tangentbräde eller hemlandet, inte minst med tanke på omvärldsläget och det faktum att det detta år fortfarande råder krig i Europa. Han återvänder till det lilla som varit honom kärt, en strimma av kultur, civilisation – hågkomster och tankar någonstans ifrån – eftersom han är en produkt av det sena 1900-talet, från sådär 1960-talets mitt och vidare framåt. I sin ungdom drömde hedningen om framtiden, och läste mycket science fiction. Han hade en benägenhet att tro på både sant och sagor – men vem har nu inte det ? Tiden hann i fatt honom, liksom för många andra.

Lever de gamla gudarna fortfarande ? Vem får i så fall tala i deras ställe, om vi skall vara människor ??

Ett av denne Hednings ”Guilty pleasures” – eller något han fortfarande ägnar sig åt – är att läsa Brittiska seriemagasin. Om bara några dagar firar vi ”Bonfire Night” – och Oavsett om vi är Protestanter eller Katoliker, Nordbor eller Kelter får vi vara ytterst försiktiga med vad slags sagor vi berättar, eller vart de leder oss. Alan Moore, den gamle serieskaparen från Northampton, hade kanske rätt ändå.

”Remember Remember – the 5th of November – with gunpowder, arson and plot…”

Han skapade manuset till ”V for Vendetta” bland annat – och tog fasta på Guy Fawkes – den mest brittiska av alla superhjältar. Numera är Guy Fawkes en symbol för hacker-grupper som ”Anonymous” och allt möjligt, men vi kanske ska dra till med John Constantine också – en figur som dök upp redan 1985 och baserades kanske halvt om halvt på David Bowie eller David Lee Jones, men ännu mer på ”Sting” ur gruppen ”The Police” – som för sin del inte lär ha haft något emot att bli avporträtterad på detta vis. Marvel Comics i USA köpte sedermera rättigheterna till John Constantine eller ”J.C” – men vi kan i efterhand fråga oss om det var under 1980-talet som det spårade ur på allvar och om Alan Moore egentligen var först. Vi har andra brittiska författare typ Michael Moorcock också, med sin ”Jerry Cornelius” – skapad under 1960-talet, med dess ”Swinging London” och ännu tidigare en roman med titeln ”Behold the Man” från 1965 om den stackars moderne juden Karl Glogauer, känd som ”Glogareus” vars tidsmaskin av misstag råkar vara inställd på år 28 enligt vår tideräkning – Glogauer är på jakt efter kristendomens ursprung, men sätter av misstag igång den religion han i-n-t-e skulle grunda – och slutar själv som korsfäst…

Rena rama spökhistorien, nu när Shane McGowan inte lever längre, slut som artist, liksom Sinead O’Connor från ”The Cranberries” och många andra.

Sinead begick självmord, ensam på ett hotellrum, Shane föll offer för sin egen framgångsmyt – kanhända – som tragisk, Irländsk poet, en skenbar suput, spjuver, En Shakespeare-figur, som ”frets and leaves the stage” likt Macbeth på sin tid ? – Ja, kanske det…

Tyckte ni att förkortningen J C eller ”Jesus Christ !” var övertydlig… Det tycker inte jag. Inte mindre än 300 seriealbum blev det, innan Mr Constantine -en kulturell konstant – fick gå i graven. Han har sedermera blivit en dålig film, år 2009 – med Keanu Reeves i huvudrollen – samt en figur i en TV-serie som numera lär finnas på Netflix – själv vill jag inte riktigt fördjupa mig i det – jag tar avstånd från ungdomssynderna, och alltsammans.

”All that is fantastic is in league against you” skrev Mr Moorcock i en annan roman – det mest oväntade eller de händelsekedjor vi själva satt igång är det mest skrämmande av allt – det vardagliga är aldrig farligt – det vänjer man sig vid – men uppmärksamheten, media – dagen då alla ord, gärningar och summan av hela ditt liv vägs samman och räknas emot dig och inte för dig – människa ! – vad svarar du väl då ?

Av Mr Constanine gjorde amerikanerna en seriefigur för Barn, likt Batman, Catwoman, Spindelmannen och alltihop, men det var inte så han ursprungligen skulle vara. Han skulle vara arbetargrabb, född i Liverpool, a working class hero som en annan John – John Lennon – men vad hände egentligen med honom ? Han dog i New York, nedskjuten av ett amerikanskt psykfall, en nolla och en mördare med schizoida tendenser. Vi har redan behandlat tragiska mord, Lars Wilks och andra kända personer i den här bloggen – avvikare kanhända, men människor vars enda tänkbara motiv var att skapa konst, att ge människor runtomkring eller hela mänskligheten något att skratta åt om inte annat, tillfällig förströelse, underhållning – en stilla protest – om vi nu ska vara protestanter… Är inte alla människors liv så, innerst inne ?

John Constantine – på den tiden jag kände honom – var en trevlig bekantskap. Han skulle vara någotslags övernaturlig detektiv, kanske av ett tvivelaktigt slag – han råkade bland annat sälja sin själ till själve Djävulen tre gånger – eller rättare sagt till Satan först, Belial och Lucifer sedan – och alla tre djävlarna rök ihop om honom, medan han själv gick oskadd därifrån, likt någotslags Harry Potter…

Nu när J K Rowling hamnat på dekis, och blivit sönderkritiserad, bara därför att hon råkat säga något olämpligt om transvestiter, eller människor som byter kön och läggning eller hur det nu var – kanske det var fel av mig att nämna just Harry Potter, eftersom kristendomens naiva uppdelning av allt i ont och gott, plus eller minus råkar vara en betydlig förenkling, en grotesk överdrift – även om vissa saker är konstanta. Vi skall vara ödmjuka, det är sant – för högfärd är en dödlig synd det också – efter vad jag hört.

Jag tänker bara på den enstaka serie-episod i början av John Constantines karriär, då han på sin färd genom Londons gator tycker sig vara förföljd av en annan vilsen själ, som irrar i natten. Det är en till synes arbetslös man, som visar sig vara Hedning – han också. Han berättar om en irländsk sång han hört en gång, en verkligt munter slagdänga om ”Lord of the Dance” – som inte är en kristen sång överhuvudtaget, utan handlar om Julen, the Yule – och den namnlöse främlingen visar sig vara Julens ande – ett slags farbror Frej, en av Vanerna – inte bara en försupen stackars Irländare…

”Du förstår” säger den ensamme kelten. ”De kristna kom med sin St Patrick och sina munkar – men från början var vi inte alls sådär. Från början var Julen något annat. Det var Yule. Fest och glam. Mat, öl också. Män och kvinnor som möttes på lika villkor, efter en hård och lång höst, följd av en lika lång och hård vinter. Det handlade inte bara om barn, presenter eller dyra gåvor – för av alltihop, blev det något annat – som det inte var tänkt att vara…

Och John Constantine – i sin trench-coat, inte en blazer från Helvetet – en Hellblazer – lyssnar verkligen. Kit, hans flickvän eller högst tillfälliga bekantskap – John är 40 år gammal snart och inget varar för evigt – inte 60,70, 80 eller 90 års ålder heller – väntar på honom därhemma – och han har inte ens hunnit köpa den minsta present – tiden går fort – det är strax före Julafton – kanhända i ”the drunk tank” i New York, som i en annan av The Pouges halvt iriska, halvt engelska sånger.

Hedendom på högsta nivå – enligt Brittiska serietecknare… John Constantine, #49

Kit Ryan – ännu en tillfällig bekantskap – hos vilken John Constantine är inneboende – är från Belfast – men copywrither, illustratris, arbetande i förlagsbranschen – med detta som hantverk, utan IT, utan så mycket annat än sin egen kreativa kraft – och Mr Constantine – som mest är en börda, en grubblare, en ”wanker” blir ofta besegrad i armbrytning eller drucken under bordet av just henne – men reser sig, inte alls sårad i sin stolthet av såpass lite, för hon gör det inte av ondska, utan av medkänsla – och hon tar väl hand om honom – så länge det nu varar.

”The Lord of the Dance” eller den okände gud som är livsglädjen, likadan nu som på stenåldern, Stonehenge, megalitgravarna, tidens mäktiga tempel som inte ens motorvägar eller några brittiska ministerier rår på – finns ännu kvar – och vi är fortfarande mänskliga…

Vi vacklar ut i den stora natten, mörkret – efter bara en sista pint av Guinness eller porter – inte för mycket – och kanhända, kan vi fortsätta leva.

Det är inte någon synd, och inte värt att bli dräpt för – för det mesta går det bra – men om ”Ellie” eller Chantelle – succuba och inte succubus som hon är – borde vi inte berätta – inte heller om Mr Constanines andra äventyr, lösa förbindelser, pubslagsmål, taxi-chaufförer, utslagna, trasiga men alltjämnt levande britter, soldater från glömda världskrig, Imperiets glansdagar, inspektorer från Scotland Yard… Allt nära, allt på samma gång men ändå avlägset…

Visst, det har sagts förut – av andra människor i andra kulturer, allmängiltigt, solkigt kanhända – men alltför mänskligt. Förlåt varandra, medan tid ännu är – och lämna ingenting osagt, ingen väg oprövad – medan tid ännu finns.

Det är mitt enda råd till er, läsare och läsarinnor – för tyvärr – något tredje finns tyvärr inte – men var sanna emot er själva, om ni nu ens kan. Det är alltsammans.

Kring Hel och Alvablot (artikel från 29 Oktober 2016)

2025-10-26 av Hedningen

Nuförtiden tycker vissa, att det skall firas något som heter Halloween i Sverige, en kristen förvrängning av det som förut hette Allhelgona och ännu längre tillbaka Alvablot, och något som absolut inte hör hemma här. Människor skall från barnsben drillas till att tro att döden är något ont, och att förfäderna skulle vara spöken, kristna djävlar och demoner. Ungdomen tar det hela mest som en ursäkt för att dricka sig fulla och ställa till med maskerad och fest – så mycket av ursäkter behövs nog inte – de som vill festa, hittar väl alltid på en och annan ursäkt för det ändå. Men – som jag flera gånger skrivit och konstaterat – det verkliga Alvablotet var något helt annorlunda. Det var att fira sina döda anhöriga, vänner och förfäder under värdighet, utan skräp, skrik, skål och dåliga buskisupptåg, utan rädsla och utan skräck.

Varför hela tiden denna kristna rädsla för döden, förresten ? Varför hela tiden försöka skrämma både barn och vuxna till underdånighet, underkastelse och lydnad, med Onda Clowner, Påvar och annat sådant ? De flesta normala människors förhållande till döden är helt annorlunda än de kristnas. I gamla tider hade nästan varje by och gård i landet sitt eget gårdsgravfält – och det finns fortfarande ganska många hus och gårdar i Sverige som har gravhögar från järnåldern på den egna tomten.

”Alvestadkullarna” i Östergötland

Du behövde bara titta ut genom ditt eget köksfönster eller öppna dörren för att kunna se ”ättebacken” där din far och mor vilade, liksom alla dina förfäder – och när dina dagar var slut, skulle du själv kunna bo där i frid och ro. Skrämmande ? – Nej, inte alls… De döda och gårdens egna gravfält fanns som en helt naturlig del i landskapet, lika naturlig som skogen eller åkern, och det var ingen som uppfattade detta som det minsta farligt. Också när kristendomen kom låg byns kyrkogård på nära och behagligt avstånd, och man besökte den, varje gång man gick förbi – ”de dödas åker” eller ”döingåkern” var ett vanligt namn, men inte heller det var något man behövde vara rädd för.

Jag har redan förklarat ursprunget till ordet ”Alf” och ”Asar och Alfer” som i Eddan används omväxlande och på samma gång som ”Asar och Vaner”. Att Vanerna, dessa fruktbarhetens gudar, var detsamma som de döda förfäderna eller Alferna, jordbyggarna, jolbänningarna, vittrorna, ”de små undar jordi” (på Gotland) men att några av dem var tillräckligt stora och starka nog till att betraktas som Gudar – dit hörde ju till exempel Njord, Freja och Frej – har jag redan gått igenom för er, och jag förutsätter att ni är tillräckligt bekanta med dessa ovedersägliga faktum i alla fall. Också Tomten, gårdens ursprunglige bebyggare och grundare, han som alltid fanns kvar för att kontrollera att allt stod rätt till, också i de levandes Värld, hörde dit. Och i inget fall behövde man frukta något av detta – det var en del av vardagen, och inget ”övernaturligt” att vara rädd för, därför att inget kan finnas utanför naturen.

I vår egen tid har vi institutionaliserat döden. Vi flyttar bort den på något sjukhus, och våra kyrkogårdar ligger långt bort, isolerade i landskapet bakom murar och motorvägar. Hela generationer av barn växer upp, som aldrig sett något lik eller någon död människa. I gamla dagar var detta något fullständigt naturligt. Man stod lik hemma i bastun, och innan någon begravdes höll man såklart en vaka eller en mottagning, där alla kom för att ta farväl av den döde eller döda. Ingen såg detta som det minsta konstigt, eller någon vidare orsak till skrämsel. Tvärtom har vi gjort döden så mycket mer skrämmande och obehaglig, just därför att vi fjärmat oss från den och inte längre orkar eller vill se den i vitögat.

Men det har jag. Som ung arbetade jag fyra hela somrar som biträde på ett kristet sjukhus, och fast jag var under 18 år, fick jag ta hand om lik, frakta dem till kylrummet och faktiskt bevittna obduktioner och skriva på protokoll som vittne, även om det förstås var olagligt. Jag har sett mer döda och fler lik än vad som borde vara nyttigt att minnas, och även om detta var på 1980-talet, var jag redan då helt säker på att jag var Hedning, och aldrig någonsin kommer bli kristen, för vad jag såg och upplevde på detta kristna ställe, och hur gamla, sjuka och till sist döda behandlas, var verkligen inte snyggt, det säger jag er. För övrigt gäller de observationerna nu snarast hela vårdsektorn i Sverige – jag upptäckte bara lite tidigare och lite tydligare dödens fysiska sidor, kan man säga – och det var allt – skrämd av det blev jag inte, men däremot lärde jag mig att hysa vördnad för Hedendomen och för livet, liksom för de döda.

Kanhända skriver jag mer om detta någon annan gång, kanhända inte.

Låt oss nu återvända till Asatrons Värld, den värld alla etniska svenskar kommer ifrån; och den Värld – Helheim – de flesta – utom det fåtal som via sin hängivenhet kommer någon annanstans – till sist skall återvända. Jag har skrivit och förklarat för er att Hel, Höljerskan – för det är vad hennes namn betyder – glöm alla felaktiga etymologier, ”fornsedarnas” pajaskonster och helt obevisade påståenden om att namnet skulle ha med ”helande” att göra – för så är det inte alls – ingen kan undfly döden – demoniserats av Sturlasson och de kristna, och att hon ursprungligen inte alls tänktes ta någon skrämmande gestalt.

Norrut och nedåt leder vägen till Hel – det vet ändå de flesta av oss. Hels rike – Helheim – som noga skall skiljas från Hels Vite eller det senare Helvetet – består av helt skilda platser och orter i det hinsides. Där finns Svartalfaheim eller Nifelhem, till exempel, den ”andra dödens” rike för de som dör också från Hel, vilket sker när de levande inte minns sina egna döda mer, och inte längre hedrar dem – samt Nastrand och det yttersta och nedersta helvetet, för de kristna och andra verkligt onda människor. Dit kommer bara de som dödar sina egna fäder och de som sviker sina egna eder, skriver Snorre – alltså de som sviker Asatron och börjar ägna sig åt ”fornsederi” och annat sådant. I Codex Regius-handskriften av Snorres Edda lär det finnas ett tillägg i bläck från en annan, och långt senare författare, som skrev ”och den, som bortlockar någon annans kära”. Den, som bryter sönder två andra människors förhållande, vore också värd att hamna på Nastrand eller likstranden, tyckte den okände skribenten – ett faktum som Frans G Bengtsson, den store essayisten, noterade när han långt senare gjorde sin genomgång av saken.

Till Hels hallar kommer man genom att ta vägen över Gjallarbron, den ljudande spången. Där sitter Modgunn, Hels Väkterska och leder de döda vidare emot det egentliga Helheim, som ligger på Okolners slätt – namnet betyder den okalla, alltså ljumma platsen – och där har Hel också en gillessal för Balder, och för de flesta döda. I Brimers hallar, nämligen; är gott att vara – också Liv och Livtraser, de allra sista levande människorna, som kommer återbefolka den andra Jorden efter Ragnarök – finns där redan, liksom Mimers brunn och mycket annat.

Asatrons dödsrike är visst inte någon ogästvänlig eller kall plats, som vissa tänkt sig – det förhåller sig snarast tvärtom.

Hel själv beskrivs som skrämmande, först i sena källor – och moderna Amerikanska fantasy-illustratörer har tänkt sig, att hon skulle vara till hälften ett skelett, till hälften en levande människa. Men, det finns inget som helst stöd för detta i originalkällorna.

Hel har aldrig avbildats på något skrämmande vis innan 1900-talet. Inte heller är hon till hälften levande, hälften död eller skelettartad eller något annat sådant.

Allt det här är bara vida spridda kristna griller och missuppfattningar. I Gylfaginning står visserligen, att :

Hel kastaði hann í Niflheim ok gaf henni vald yfir níu heimum, at hon skyldi skipta öllum vistum með þeim, er til hennar váru sendir, en þat eru sóttdauðir menn ok ellidauðir. Hon á þar mikla bólstaði, ok eru garðar hennar forkunnarhávir ok grindr stórar. Éljúðnir heitir salr hennar, Hungr diskr hennar, Sultr knífr hennar, Ganglati þrællinn, Ganglöt ambátt, Fallandaforað þresköldr hennar, er inn gengr, Kör sæing, Blíkjandaböl ársali hennar. Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.

Hel fick våld över nio världar, får vi veta, och hon bestämmer alltså över dem alla. Hon ska ge goda hem och gott viste åt alla de, som hamnar hos henne, och det är sådana som dör sotdöd och åldersdöd, alltså de som dör av sjukdom eller ålder. Detta står klart och tydligt utsagt, och på det behöver vi inte tveka. Alla de lögner som står på svenskspråkiga Wikipedia, som att ”hel skulle fallit från himlen och krossat sin benstomme i fallet” är nys, påhitt, snack i backen, fornsediskt trams. Det finns inte en enda uppgift i källorna som stöder något sådant, och det har man bara hittat på i efterhand, men däremot är det sant att ”Hel har en mycket stor bostad, och omkring denna ofantliga gård finns ett stort stängsel. Eljudinir är Hels sal, Hunger hennes tallrik, Svält hennes kniv, Gånglat hennes träl, Gångsvag hennes amma, (inte ”trälkona” – det står ”ambatt”) Fallande förräderi hennes tröskel, Kall Kåre hennes säng, skinande oråd hennes väggklädnad…” genast hör vi hur den kristna demoniseringen kommer igång. Redan Viktor Rydberg visste, att Hels stora Gilleshall, inte alls var någon dålig plats.

På Island och i hela Norden fanns en tradition som hävdade att de döda levde också i sina gravar samtidigt som de var hos Hel, och vissa dagar på året – till exempel vid Alvablotet, men också på Midvinter eller till Jul – kunde de återvända dit och iaktta människorna eller ge dem goda gåvor och hälsningar, som det gjordes på Julen. Till och med dåliga, ”fornsediska” och lögnaktiga källor typ svenska Wikipedia skriver att : ”Det finns till exempel en skildring av döda som lever i en trevlig tillvaro inne i ett fjäll, Helgafjell (Det Heliga Fjället). Där möts ätterna igen och samtalar och äter. Detta kan mycket väl ha betraktats som en del av Hels rike.” Detta är klantigt uttryckt och dåligt formulerat (ordet ”trevlig tillvaro” är i sammanhanget helt malplacerat och låter fullständigt patetiskt, ja småborgerligt ) men det stämmer ändå. Jag har själv kommit i kontakt med flera, som hade den uppfattningen..

Också min gamla farmor – på den tiden hon levde – gick en dag kring med mig – då fem år – på Väsby Kyrkogård i Skåne, där hon kom ifrån. Så fick hon se hur man tagit bort hennes farmors och farfars gravstenar, och lutat dem mot kyrkväggen, trots att gravrätten fortfarande gällde. ”Nu blir de arga, för de kommer se, hur takdroppet från kyrkan rinner ned på dem” sade hon. (Observerar att många ”vättesägner” i Sverige går ut på exakt samma sak – bygger du ditt hus över en gravhög, kommer saker hända dig !) Mitt eget femåriga jag protesterade, och jag sa att man naturligtvis inte kunde se någonting, när man väl var död; men hon fortsatte, och pekade på en hög kulle på kyrkogården, ursprungligen en gravhög den också: ”Här skall jag ligga, så att jag kan se åkern, och den växande säden” – fastän kristen bara till namnet, och gift med en präst, hade hon själv en helt annan tro – och den var starkare än de flestas. Den hette Nordisk Hedendom, även om hon aldrig kom sig för att säga som det var, och uttala det namnet.

”Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.” står det att läsa i Gylfaginning. Många har felöversatt detta, och tolkat det på ett alldeles felaktigt vis. Blå och Svart är ibland samma ord på Norröna, och Hel uppfattas alltså som mörk till hälften. Men ”Hörundarlit” – vad är nu det ? Ordet förekommer också i många andra originalkällor, och i Olafssaga Helga lär det stå om ”Hörundarlit Hungr” – eller ”Hörande kropps hunger” – lit betyder kropp – och Hel är alltså inte blek, inte likfärgad, inte rutten men just levande och hudfärgad till hälften. Visserligen står det också att ”hon är ökänd, och hennes utseende är bistert och grymt” men bara för detta, så behöver vi inte alls tänka oss Hel som ond, eller skräckinjagande… Det står helt enkelt ingenting sådant i källorna.. Vad man ville uttryckta, däremot, var att Hel kunde höra och se, och alltså helt och hållet såg ut som en levande människa, och det var ju också på det viset de döda gestaltade sig, om de alls kom tillbaka till de levandes Värld – det fanns helt enkelt ”ingen skillnad” påv ad vi kan kalla en vålnad eller en levande människa – möjligen kunde de döa uppfattas som skuggliknande, men glöm alla vita lakan, skelett och annat sådant trams.. Så ser de döda inte ut, inte Hel heller. Möjligen ser hon ut såhär:

En sannare Bild av hel, som Norska tecknare skildrat henne ?

Sannare vore, att se Hel som en blandning av ljus och mörker, snarare än något ont..

Ganska få bildkonstnärer, poeter och författare har skildrat den sanna Hel – ”Our lady of light and darkness” (termen kommer inte från mig, men från de amerikanska helstroende) som hon verkligen borde se ut, eller som hon är. Döden är knappast farlig, men oundviklig, och inte något att vara rädd för. Hels rike är en varm, inbjudande plats med stora och rymliga salar. Christina Rosetti, den brittiska artonhundratalsdiktarinnan, som svärmade för allt keltiskt, uttryckte nog saken bäst, helt utan skräck, helt utan rädsla – och de kristnas äckliga, motbjudande zombies, djävlar och demoner Varför kunde vi inte alla se döden så ?

Does the road wind up-hill all the way?

Yes, to the very end.

Will the day’s journey take the whole long day?

From morn to night, my friend.

But is there for the night a resting-place?

A roof for when the slow dark hours begin.

May not the darkness hide it from my face?

You cannot miss that inn.

Shall I meet other wayfarers at night?

Those who have gone before.

Then must I knock, or call when just in sight?

They will not keep you standing at that door.

Shall I find comfort, travel-sore and weak?

Of labour you shall find the sum.

Will there be beds for me and all who seek?

Yea, beds for all who come.

så sant som det är sagt—

2025-10-23 av Hedningen

Alvablot (inlägg från 2015-10-27)

2025-10-19 av Hedningen

Många människor i vårt land vet nuförtiden inte vad som menas med Alvablot, än mindre när det ska firas. Inte ens ibland dem som påstår att de är Hedningar, och som säger att man följer en naturreligion, vet man något, fast naturen är den enklaste klocka som överhuvudtaget finns. Total förvirring tycks råda – särskilt i vissa extremrörelser. I alla tider har man firat en fest för jorden och de döda när hösten verkligen inträtt, och denna fest infaller i vårt land kring första fullmånen i det som kallas Slaktmånad, alltså November, i den gamla svenska kalendern. Man behöver inte flytta helgen till någon kristen Allhelgonadag. Fast allhelgonadagen handlar om samma sak – ärandet av de döda. Så gör även helgen som varit – då firar vi FN Dagen – en annan fest som på sitt sätt ärar de döda eller i varje fall de fallna, den också.

Därför behöver man inte flytta Alvablotet till November månads slut eller något sådant, allt på det mest befängda vis. Eller blanda ihop det med Disablotet i Februari eller den isländska Vetrnaettir eller vinternätterna, som också är en kalendariskt mycket väl bestämd högtid – den ska hållas exakt på lördagen före början av Gormánuðr eller ”stormånaden” då hösten börjar, dvs någon gång kring början eller mitten på Oktober. Självfallet har tidpunkten för höstens eller vinterhalvårets början alltid varierat lite, beroende på var i Norden man bor, och det var kanske en av orsakerna till att Alvablotet tonades ned vad gäller det hedniska Island.

Tillhör du en naturreligion ? Ja, då ska du väl följa naturen och göra vad som är enkelt, värdigt och naturligt också, utan några förkonstlingar…

Naturen själv ger svaret. När det är fullmåne, första månaden efter Höstmånaden – Slaktmånad är ett bra namn, för så heter den – det är då Alvablotet ska firas, inget annat. Naturen skiftar om. Träden fäller sina blad med ens. Jakt – på älgar och andra djur – tar nu sin början och naturen och människorna bereder sig på den långa och mörka vintern. Det sker liksom en slakt av det gamla året i naturen, även om vi kanske lika gärna kunde säga ”Släktmånad” apropos släkten och ärandet av de egna döda. Det är en tid för eftertanke och stilla kontemplation. Inte för skräp, skrik och skrän. I mörket skall tystnaden och friden råda, och där finns heller inget farligt, eller något att vara rädd för. Så var det en gång tänkt, och så bör det vara i år också, liksom alla år.

Vi har haft en lång och varm höst, med klart väder och blåa himlar, och när jag åkt hemåt idag, har jag sett den mest magnifika fullmåne man kan tänka sig. Hur kan folk bara slarva bort eller glömma bort en sådan enkel sak ? Mitt eget firande tog sin början redan i lördags, på sätt och vis – eftersom FN-dagen då passerades och det är en ytterst viktig dag för mig – som har mist åtta kollegor på femton långa år. En del dog här hemma, en del dog i främmande land – somliga kände jag mycket nära och somliga bara till namnet, men varje år har jag ärat dem alla på just den dagen, fast jag i år mist en kollega till – i maj i år, vilket jag redan beskrivit. Statistiker, sociologer, psykologer och många andra har undersökt fullmånens effekt på människans psyke, och funnit att det faktiskt finns en sådan. Våra sömnrytmner påverkas, liksom vår emotionella stabilitet. Särskilt kvinnor sägs bli påverkade – jag vet minst en mycket vacker och tilldragande sådan, som jag nyss firat ett privat ”blot” med av en annan sort, men hennes namn får ni nog aldrig veta – och även sjukhuspersonal, poliser och ambulansmän ska ha märkt, att Fullmånen om hösten är en farlig tid, då det är bäst att dra sig inomhus, för då går många galningar lösa… Polisen har i år – efter de tragiska dödsfallen i Trollhättan, gått ut och på stort allvar varnat allmänheten för att fira Halloween, och andra sjuka ”utklädningslekar” av liknande slag.

Visst, alla förvirrade ungdomar är inte nynazister, ”fornsedare” eller urspårade på annat sätt, och naturligtvis finns det Halloween-firare som bara vill ställa till med någotslags maskerad, eller ungdomar som bara behöver en svag ursäkt för att supa sig fulla, eftersom de fortfarande är unga och oerfarna nog för att tycka, att detta är hjärtans roligt. Men i alla fall – tänk efter ! Vill du klä ut dig och visa upp dig – varför inte då börja med amatörfoto eller något verkligt kreativt – eller gå på bal i frack och lång klänning ??

Hur vill du förresten själv minnas dina döda anhöriga, och dem du har kära ifrån din egen släkt eller bekantskapskrets ?

Vill du minnas dem som blodiga lik, eller huvudlösa zombies ? Som vampyrer kanske ?? – Nej, så vill du väl inte blicka tillbaka på saker och ting… Tycker du att det är ett värdigt och naturligt beteende, att fara på folk och skrika om nätterna, måla dig röd i ansiktet, skrämma och terrorisera folk, och vill du hålla på med hela den kristna helvetes-apparaten, som många människor släpar in i sitt otillständiga, keltiska Haloween-firande modell USA, som inte alls har något gemensamt med den Nordiska allhelgonadagen, eller Alvablotet förutom kanske datumet och årstiden – åtminstone ibland…

Det är inte värdigt att göra så, helt enkelt, och det förstår du nog själv, bara du är vuxen nog att tänka efter. Fira gärna Allhelgona om du är kristen och svensk, men aldrig aldrig någonsin Halloween..

Alvablotet skall vara en tid för stillhet, eftertanke och kontemplation – inte för skräck, zombies, någotslags urspårat ”levande rollspel” och andra avarter, som inte har med Asatro att göra…

Den mest klassiska skildringen av Alvablotets firande eller hur det är att ”hålla heligt” som man sa i de nordiska sagorna, finns i den isländske skalden Sigvat Tordssons ”Austfararvisor” där han skildrar hur han på den norske kristnade kungen Olof Haraldssons bud far österut till Sverige, och kommer till Ed, som av vissa identifieras som Edsskogen i Värmland. Men där blir han utkörd ur den gård, där han ska söka natthärbärge. Man vill inte ha några kristna eller några främlingar hos sig, när denna fest firas och man ”håller heligt” för de döda och förfäderna – det här är en privat högtid, för ätten och de närmast sörjande. Sigvat fick rida vidare till en gård som hette Hov, som vissa anser skall ligga i Västergötland – en sådan ritt på över 150 km är nog omöjlig, ifall den inte skedde under flera nätter – men det gick honom lika illa där. Att ”hålla heligt” innebar att vara hänvisad på sig själv, den egna ätten och din egen familj – de som verkligen är dina nära och kära och dem du minns..

Vem vill ägna sig åt denna sjuka kristna dödskult och morbida helvetes-fantasier, där man alltid uppfattar döden som något ont och skrämmande… ?

När Alvablot och dess fortsättning som Allhelgona KAN vara något vackert, naturligt och stämningsfullt, som för de flesta svenskar… (och varför skulle döden hela tiden vara något att vara rädd för ?)

Få vet nuförtiden också varifrån ordet ”Alv” kommer och vad det betyder. De tror att det skall röra sig om någotslags fåniga varelser med spetsiga öron och lätt feminint, tillfjollat sätt, som mest finns i dåliga fantasy-romaner med denna ständiga, svartvita kristna uppdelning i ont och gott, som hos Tolkien – världens mest överreklamerade författare. Barn gillar honom visserligen, men jag förstår inte hur en enda någotsånär vettig person över 15 år kan gilla sådant snömos. Alv är en jordart, närmare bestämt det vita skiktet av mineraljord, och har samma ursprung som ”albis” eller ”vit” på latin, alltså något ljust, vitaktigt som finns nere i jorden.

Därifrån kommer själva ordet, och därför talar Eddan så mycket om Äringsguden Frej, som råder över grödan, som boende i ”Alvheim” och Vanernas gudasläkte uppfattas ibland synonymt med Alfer (det stavas så, och ska inte sammanblandas med några fantasy-alver). Alferna, ”de små under jorden”, jolbyggarna eller jolbänningarna, som man sa norrut i landet – alla dessa tänktes ursprungligen som förfädernas andar, som bodde nere i jorden, alldeles intill de levandes bostäder på de gamla gårdsgravfälten – och det kändes också tryggt och bra att ha sina döda alldeles intill. Det var inte något skrämmande alls – utan tvärtom något högst naturligt. Hur skulle man annars kunna ta hand om sina fäders jord ?

Alv är ett jordlager, en jordmån – här markerad under matjords-skiktet med en vanlig svensk morakniv – varje svensk bonde vet det ! (men inte förkonstlade stadsbor)

Av Alv kom också Alva – namnet på Hel, den gamla dödsgudinnan, Moder Jord nere i Underjorden, till vars goda och sköna rike alla fick komma till slut. Med kristendomen demoniserades hon, och blev till en ond och skrämmande varelse, som man måste gå runt och frukta, vara rädd och känna ångest inför. Inget skulle varit våra förfäder mer främmande – gilleshallen Okolner, den okalla, var en varm och inbjudande plats, där Hel gav uppehåll åt de verkligt förtjänta, och ingen behövde frysa eller svälta.

Man fick dock inte blanda bort det bästa man hade, och än idag vet lantbrukare och de som värdesätter odling (även andligen ?) att man inte får blanda Alv och Matjord med varandra. Då vissnar och dör grödan till slut, och allt blir bara till en stor, osmaklig lervälling… ”Gör så att jorden mår bra” skriver Dagens Nyheter i sin artikel för hemmaodlaren, och då tror man inte på någon ”blandkultur”

Det stora Veteranmonumentet i Stockholm – för svenskar som stupat i strid för fredens sak. Motivet är ett frö av Yggdrasil – Världsträdet. Enkelt och värdigt – som det skall vara

För några år sedan fanns det ett förvirrat litet gäng människor eller en intolerant liten sekt i Sverige, som tyckte de skulle fira Alvablotet med skrik och gråt, offentligt utställda fotografier på sina närmaste anhöriga döda, och allmän tandagnisslan. Återigen någotslags vansinnig zombie-kult. Förslaget slog aldrig igenom, och glömdes bort efter 12 månader. Någon mexikansk ”Day of the Dead” med sockerglaserade dödskallar och annat sådant, ligger inte för svenskarna – passar inte in i naturen här, och heller inte i folksjälen. Vi vet, att hösten av naturliga skäl skall vara en lugn och tyst årstid – för eftertanke, fina minnen och klara tankar…

Visst – du äger minnet av dina bortgångna, men inte rätten att ställa ut dem till allmän beskådan, och göra dem till åtlöje ? Vet du förresten vad dina anhöriga skulle tycka om att bli ”utställningsföremål” efter döden på Internet ?? – Nej, där ser du ju själv – så ska man inte göra – inte om man har respekt för den egna släkten eller dem det gäller…

Med respekt för de döda menas också, att inte göra dem till något annat, än de faktiskt var medan de levde. Jag antar, att de flesta av dessa ”fornsedares” föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och så vidare faktiskt var kristna – åtminstone till namnet, och de flesta av dem skulle nog inte tycka om att få sina fotografier eller mest personliga intima minnen publicerade på Internet, för att göra så är för det första inte helt riskfritt i dagens läge, och heller inte så värst respektfyllt eller värdigt heller. Lägger du ut bilder på dina egna anhöriga, utan att ens fråga om lov ? – Nej, naturligtvis inte, så skulle ingen av oss göra. Utom rena skitstövlar, förstås… Sina egna innersta tankar, minnen och känslor äger man bäst själv, och det kan också vara direkt farligt att dela dem med fel sorts människor, som inte alls har med saken att göra.Vem vet väl vart foton och minnen kan fara runt på Internet i dessa dagar, så varför dela med sig av det som faktiskt kan vara ytterst privat…

Ett litet minne kan jag dock ge. De flesta av mina förfäder var förstås kristna till namnet, de med. Min far var kompromisslös ateist – när han levde – och min mor är en agnostiker. Min farfar, som var kyrkoherde och präst i statskyrkan, var ”inte mer kristen, än mina gamla skor” eller ”åtminstone aldrig så kristen att det störde” enligt min gamla farmor, som kände honom bäst och närmast av alla. Enligt henne borde jag också blivit präst, och när jag redan som liten protesterade och sa att jag varken haft kallelsen eller ens trott på den kristne guden någonsin, sa hon att det väl inte gjorde något. Det viktiga, ansåg hon, var att vara en ordets förkunnare – vad präster egentligen trodde eller tyckte, visste väl deras hustrur bäst – men vem brydde sig bland folket i socknen ? Nåväl, kanske var hon lite vanvördig här, emot sin make – men så var hon också ganska ärlig, och rättfram med vad hon tyckte – något som jag möjligen fått i arv efter henne.

I dagens Sverige raglar ”andliga sökare” omkring, vilsna och tafatta som förståndshandikappade, och försöker utan all ordning eller logik tillbe Frej, Freja, Hel, Oden och precis alla gudar och makter de kan komma på eller rabbla upp för tillfället – om de ens är nyktra när detta sker – och tror dumt nog, att det ska gå att fira Alvablot på det sättet. Men man får inte en godare smak, bara därför att man rör ihop en massa olika ingredienser som i och för sig skulle kunna vara fina och komma bättre till sin rätt var och en för sig till ett slags motbjudande gröt, eller en exkrementell-kulturell soppa, ungefär som ett enda lapsgojs…

Inget kunde vara felaktigare. Inget kunde vara mer ovärdigt.

Alvablot ska inte vara någon tafflig liten ”skräckfest” med grinande döskallar, någotslags Frejsbeläte eller fjortis-fylla i läskiga skogen…

Fira VÄRDIGT – eller INTE ALLS !

Varför inte fira Alvablotet hemma, med dina anhöriga – och ”hålla heligt” i höstmörkret. Eller kanske med din älskade (kanske får hon ha på sig något som hon tycker är extra fint – så gör min) – om Vanerna och fruktbarheten alls skall vara med, om än inte några Diser, och heller inte Freja i sin vanliga aspekt – sådant hör Våren och det första halvåret till. Oden äras bäst vid Jul, men nu börjar hans årstid – och framförallt dem, som går men ska glömmas – för att nu komma med ett litterärt citat. Hoppas ni känner igen det…

Så skall Alvablot gå till !

Dagens Namn är Hillevi…

2025-10-17 av Hedningen

15 Oktober hade Hillevi namnsdag – ett urnordiskt namn, som är belagt i Sverige sedan åtminstone 1300-talet. Hon delar namnsdagen med Hedvig – ett namn som också är Urnordiskt och Asatroget, och som kommer av Hauduwig, där -vig är samma ord som i envig eller vigsel, alltså ett heligt avgörande,och hadu- betyder kamp eller strid. Namnet Hillevi kommer från Danmark och Götaland, och lydde ursprungligen ”Heilwig” , heil (lycka) och wig – det heliga avgörandet återigen. År 2021 fanns 6 707 kvinnor i Sverige som hette Hillevi i förnamn och av dessa kvinnor hade 1 778 stycken det som tilltalsnamn.

Men inte nog med detta. I Plinius den äldres verk ”Naturalis Historia” från omkring år 77 enligt vår nutida tideräkning finns namnet på en Germanstam, Hillevionerna, eller ”Hillevis folk”, som skulle bo på den outforskade ön ”Scatinavia” – Plinius stavar namnet så – vars storlek inte var känd för romarna. Man har försökt bortförklara namnet som en felstavning för ”sviones” eller Svearna, men den tolkningen är orimlig, eftersom Plinius text inte innehåller såpass grava språkfel eller okonventionella stavningar, låt vara att han berättar mycket som kan synas fantastiskt i och för sig.

Plinius säger att Hillevionerna levde i ”den enda del av ön som är utforskad” och det placerar dem någonstans i Götaland eller Danmark.

Somliga har antagit, att Hillevionerna skulle ha levat i Hime Härad, alltså i mellersta Halland, men det får antas vara ett mycket svagt underbyggt antagande. Hursomhelst levde Hillevionerna i inte mindre än 500 byar (pagis på latin) och de betraktade sin ö i Oceanen som en hel värld, skriver Plinius. Hillevioernas hemvist förblir okänd, och det är lite eftervärlden vet om dem, förutom det faktum att romerska skepp verkligen hade besökt Södra Skandinavien innan år 100 enligt vår tideräkning…

Ett Läsarbrev…

2025-10-15 av Hedningen

”Hedniska Tankar” får som vanligt mycket reaktioner så här års, och utan vidare publicerar vi ett läsarbrev från signaturen Bi Varg – vars alias antagligen är valt med tanke på Beowulf, som kan ha hetat Björn och varit en Konung över Götaland, på den tid Beowulfsagan utspelades, alltså någon gång mellan 570 och 625 ungefär...

Underbar läsning, denna omtalade älgen, turister ska alltid köpa älgsouvenirer, här har du ett par bilder jag tror du kommer gilla. Bjuder på en huligan-bild med, även om vi är hatade av alla, lite som ni hedningar var av alla kristna innan dessa mjäkiga tider tog över. Det var det närmaste jag kunde komma, att visa Gudarna mod, då jag inte har någon slags utbildning eller godkändes i dessa tider att bära vapen, blev det ingen karriär i försvaret, lyckliga dem. Hoppas du icke är dömande gällande det, men antar det tillhör ungdomen.

Jonas Baba och de 40 RÖVARNA !

Antar vi av Loke-blod hör hemma i Hel ändå, men jag undrar om jag skulle ta och lära mig runor eller fornnordiska, skulle man då kunna ställa Freja framför månen igen eller på något annat sätt kasta några ord och även få verbala svar, kanske är för långt för ljudet att nå fram där dom är, har ingen aning.

Men jag fick ju i alla fall se nån sommaräng i någon rökig bild framför en ek på kyrkogården, strax efter hon stodo i eld framför månen, bärandes spjut och sköld, i nån slags stridsklänning som viftade vid fötterna, om det var hon. Antar att hon ville trösta mig och visa mig att även jag möjligtvis har en chans att få en placering där i efterlivet, om jag bättrar mig.

Jag vet inte hur långt mina egenskaper och attribut går men de vet att jag går att lita på, det är satt som säkert. Det kunde slutat illa de där nätterna när jag röt på en höjd, samma höjd, ensam mitt i natten, bredvid de döda, helt obelyst under en stor himmel. Har säkert skrivit om det förut, det tåls att upprepas. Är det möjligt tror du? Att föra konversation, på riktigt alltså inte i nån jävla trans eller psykos med massa flummerier och hokus-pokus eller helt i känslorus så hjärnan själv spelar nån jävla hallucination för dom, som i kyrkan när de faller ihop och sprattlar

Vetenskap och teknologin är ju uråldrig men glömd..

Jag tror det går, men jag är inte där än.

MVH

Folkets Älg blev inte skjuten – ”Nomenklaturan” förlorade !! (inlägg från 20 November 2017)

2025-10-14 av Hedningen

”Rara avis in terris nigroque simillima cycno” eller ”En svart svan är en sällsynt fågel på Jorden” skrev en gång den Hedniske satirikern Juvernalis, som inte alls visste av någon kristendom eller islam, eftersom han hade turen att vara född i ett århundrade, när sådana villoläror inte hade kommit till makten. Om svarta svanar är sällsynta, vad sägs då om en vit älg ?

”Älgen leker svan uti naturen – skrämmer hicka på de (S) märkta kreaturen…”

För en vecka sedan utbröt ett fruktansvärt rabalder i Eda, Värmland, där något så sällsynt som en vit älg hade dykt upp. Det började med att en kristen Kalle Ärlig Rudolf Rudolf Ivar Niklas Gustav – ja just så ! – nej förlåt vad skriver jag – en sådan där förtjusande kvinna i näbbstövlar och den övre medelåldern ni vet – hade varit ute och gått med sina två hundar i Gunnarskog, Värmland, och på falska grunder påstått inför Polisen att hundarna skulle ”ha ryckt axeln ur led” på henne. Hundar har alltid gett ståndskall emot älgar – särskilt om de är dresserade till jakt – det visste man redan på stenåldern – och klarar man inte av att gå ut med hundar ens i koppel, ja då ska man förmodligen inte ha hund överhuvudtaget. Den kristna ringde till Polisen, och krävde ögonblickligen att den ståtliga älgen skulle skjutas och dödas. Men se – det gick inte riktigt som hon tänkt sig. Trots att hon tydligen tillhörde ”nomenklaturan”

Varför skulle Polisen i vårt land annars ens ta notis om ett sådant telefonsamtal ? Älgen blev inte skjuten, för i Eda Kommun – där dessa händelser utspelade sig har den gamla kristna hegemonin, som försökt styra under hela efterkrigstiden, nu äntligen fått flytta på sig. Ingen annan än själva Kommunalrådet Hans Nilsson från Hela Edas Lista (HEL) – ett lokalt folkligt oppositionsparti – ingrep nämligen till Älgens försvar – och flera andra goda medborgare fångade också älgen på bild, och Polisen lyckades naturligtvis inte hitta någon älg – men folkets egna älgbilder blev Virala på Hedniskt vis – fastän ingen förstod hur – och mer än 10 000 namunderskrifter samlades in, The Guardian och andra Världsmedia intresserade sig för saken – och där stod åter den Svenska Statstelevisionen med sina felaktigheter och sin skam, efter att Polisen i Värmland klokt nog ändrat sitt ursprungliga beslut om skyddsjakt…

”Möööh ! Jag e lika sällsynt som en svensk polis !”

Vårt land har bara 19 000 Poliser ändå, varav de flesta är i inre tjänst, och sitter bakom skrivbord. Med tanke på att vi numera också har över 10 miljoner invånare – vilket inte alls är hållbart, och ett hot mot den svenska naturen – så innebär det att det blir 1,9 poliser på 1000 invånare, och som man förstår, så är det inte på långa vägar tillräckligt. I ett land där Polisen inte ens klarar av att lösa 7 % av de anmälda brotten, inklusive svåra våldsbrott som mord och dråp, har inte ens ”Nomenklaturans” begäran om dödande av vita älgar såpass hög prioritet längre, som vi alla kan se av den sista veckans händelser.. Men hur kommer det sig egentligen att denna älgen är vit, och har det möjligen konstaterats långt tidigare ? Tidningen Svensk Jakt ger besked, för älgtjuren är inte en albino, som oinsatta kanske kunde tro. Vita älgar är bekanta i Värmland sedan 1914 och förmodligen än tidigare, och de har Leucism eller ”Vithet” på latin, en mutation som gör att de förmodligen håller på att utvecklas till en ny djurart – älgar med dessa anlag har annars blå eller bruna ögon, och fungerar alldeles normalt i alla avseenden. På Landskapet Jämtlands vapensköld syns också en Vit Älg, som blivit något av en folklig motståndssymbol den med, och som till och med blivit allt vitare med tiden. Första gången det nutida vapnet skall ha förekommit, var i den danska Kungen Kristian IV:s begravningståg år 1635 har man sagt, för vid denna tid var Jämtland ännu danskt-norskt. Älgen föreställer nordborna och det danska riket, medan den tyska örnen, som angriper den, är en symbol för det katolska, tyskromerska riket – genom 1000 år en av Danmarks värsta fiender. Hunden eller Vargen, som anfaller framifrån, är Osmanerna eller Hundturken, som på 1600-talet började härja i Europa, och som numera etablerat sig också här.

Jämtlands Vapen med den vita älgen, som det såg ut under Karl XI anno 1694

När Jämtland efter Brömsebrofreden 1645 blev svenskt, överflyttades den folkliga symboliken så, att Örnen betydde Sverige – Värmlands landskapsvapen är ju som bekant en örn, och den förekommer också i Örnsköldsvik vid den svenska kusten – medan Hunden eller Vargen i lätt modifierad form skulle kunna stå för Olafslejonet eller Norge. Redan för tio år sedan tyckte David Nessle – en annan satiriker och hedning, fastän svensk den här gången, att örn och varg kunde stå för fogden och länsman, medan älgen förstås är allmogen, och det lidande stackars svenska folket..

Vapensköld för Jämtlands Fältjägarregemente – I 5

Älgen har både i landskaps- och länsvapnen alltid haft röda horn och klövar fram tills alldeles nyligen.. Älgen har alltid haft ”röd beväring” som det kallas på heraldiskt språk, alltså röda horn, klövar, tunga och allt annat som hör till – ”röd beväring” betyder inte alls någon av bolsjevism anstucken GMU-inryckt – men nu ska älgen och vapnet enligt Wikipedia plötsligt se ut såhär – en ren heraldisk horrör som månne Riksheraldikern bör titta närmare på – av Vargen har det blivit en fånig vinthund – och älgen är helvit, som alla kan se..

På VILKEN sida står TT, SvD och våra sk ”Opartiska” och ”Liberala ” Media…? KRISTNA SEKTER tränger sig på – in i VÅRA HEM…

2025-10-13 av Hedningen

TT reportern Petra Hedbom är en mycket märklig kvinna. Hon ”värvades” till Tidningarnas Telegrambyrå redan 2021, och förutsattes vara en vetenskapligt utbildad reporter, som skulle skriva neutralt och faktamässigt sakligt om det som händer i vårt samhälle. Men det stämmer inte. Man har ljugit för oss. Antingen det nu beror på fru Hedbom själv och hennes preferenser, religiöst sett – eller på svenska medias falska journalistik i allmänhet, så har hon både för TT:s räkning och SvD – Svenska Dagbladet – släppt ifrån sig en massa ”reklam” för den ”Svenska” Kyrkan, som snart engagerar mycket mindre än 50 % av svenska medborgare, och en ännu lägre andel av etniska svenskar. Se vad vi skrev så sent som igår – om sådant som Svenska media ”vinklar bort”, tystar ned och VÄGRAR ERKÄNNA…

STOCKHOLM 2021-12-02
Nyanställda reportern Petra Hedbom.
Foto: Duygu Getiren / TT

Vad Petra Hedbom skrivit för TT och SvD är nämligen såpass vinklat – redan i rubriken – att det osar ”fake news” på långt håll – och vore det inte för en viss försåtlig ironi, som hon möjligen kan sägas ha smugit in i sammanhanget, vore hennes ”vetenskapliga” trovärdighet lika med noll och intet. Framtiden får utvisa vad hon verkligen står, för hon skriver som en ”köpt” skribent eller rättare sagt en kristen fanatiker.

”The Church Lady” från den amerikanska Humor-serien ”Saturday Night Live” – Känns hon igen ??

Petra Hedbom skriver rakt fram att kristendomen skulle öka i Sverige, trots att det inte alls är sant. Hon påstår att ”andligheten växer” – men ger bara utrymme för de kristna och Monoteistiska former av andlighet. Det kan inte kallas neutralt, utan är en fullständigt partisk rapportering. Hon ger utrymme åt en fanatisk präst från Luleå Domkyrkoförslamning vid namn ”Stefan Aro” (ett taget namn, imiterande kriminalreportern ”Hasse Aro” ) som börjat ”sälja” välsignelser av hus – och trängt sig på hos enskilda familjer, med motiveringen att detta vidskepliga daltande och de kristnas Mumbo-Jumbo skulle ”Behövas” i det svenska samhället – men något sådant behöver vi inte alls.

Man påstår i Hedboms direkt osakliga artikel att ”Välsignelser av hus” skulle vara ”tradition” i den svenska Tornedalen, där den ökända Korpela-Sekten härjat. ”Korpelanerna” trodde att ”förbunds-arken” i form av ett stort, silverfärgat UFO skulle hämta dem till en bättre Värld, när det kristna Harmageddon väl inträffade, och de sysslade även med offentlig ”kamning” av varandras könshår och annat sådant. Sen när – och av vilka – undrar vi – var det som ”välsignelse av byggnader” var allmänt praktiserat i vårt land, oavsett om det är Bollnäs, Tornedalen eller andra Tasse-marker vi talar om… ??

Man intervjuar en skinntorr gammal nucka vid namn Carina Hedman, som tillsammans med sin familj flyttat in i ett över 100 år gammalt hus i Hälsingland, som de i egenskap av privillegierade fått ombyggt åt sig själva.

Vittnesgill person ? ”Church ladies” vart vi än tittar… (bildkälla SvD)

Carina Hedman är ”själv diakon” får vi veta, och medlem i ”Svenska” Kyrkan – som INTE har rätt att representera Sverige och svenskarna, därför att kyrkan är SKILD från staten sedan mer än 25 år – och i hög grad partisk. All denna förtäckta reklam står snart varje någorlunda objektivt sinnad läsare upp i halsen, för sådant här borde inte få publiceras av TT, än mindre påstått ”liberala” tidningar, som aldrig aldrig aldrig redovisar ett enda ”andligt” alternativ, eller låter den VERKLIGA svenska folkreligionens utövare komma till tals.

Prästerna skall få ”fria händer” att tränga sig in i folks hem, utforma ceremonier ”lite som de vill” ungefär som under 1800-talets Husförhörs-tid och Konventikel-plakat, då man FÖRBJÖD alla privata sammankomster som INTE stod i ”Svenska” Kyrkans regi. Allt detta enligt den ”objektiva” SvD artikeln, som är en tunnt maskerad partsinlaga från samhällets makthavare.

Och inte bara det. Det finns mera hat, hot och hets – som prästen Aro i Luleå står för, och får leverera – rakt in i våra Vardagsrum…

”I den katolska tron är hemvälsignelser ett vanligt inslag” skriver man. Det skall ske som ett årligt återkommande inslag till trettondagen, allt enligt de kristna vidskepelserna.

Svenska Hem skulle vara ”en otrygg plats” påstår hycklaren Aro. ”Oro, rädsla, sömnsvårigheter och ångest kommer ofta i spåren av engagemang i ockulta sammanhang. I extrema fall kan tvångsmässiga handlingar eller paranormala aktiviteter utlösas och även påverka hemmiljön negativt.” – ”Det händer att vi möter människor som har sökt andlighet som inte finns i de traditionella svenska kyrkorna…”

VEM är det egentligen som begår ”tvångsmässiga handlingar”, Pastor Aro ? Vem ?? Så fort någon söker en annan ”andlighe” eller ett annat sätt att leva än den påstått ”Svenska” Kyrkans, väljer Humanism, Hedendom eller kanske vetenskapens väg – ja då är ni där med ert bönerabblande och fromlande. Jotack – vi känner er typ sedan flera hundra år – och det gör nog ”Tornedalingarna” också…

Ockultism är alltså något farligt enligt er, paranormala fenomen också. Snart talar ni åter om djävulsbesatthet, exorcism, demon-utdrivning och så vidare – sådant som den katolska kyrkan ägnade sig åt på medeltiden – och FORTFARANDE håller på med, år 2025... Och de som är Asatroende – ja – förföljelsen och anklagelserna fortsätter naturligtvis – nu som alltid…

”Käära Tornedalingar… Ni ger väl lite pengar till den NÖDSTÄLLDA Svenska Kyrkan, och Hamas frihetskämpar i Gaza…De behöver mera ammunition till sina AK-47:or”

(teckning av Skämt-tecknaren Eigil Schwab ur ”Naggen” år 1913 – nödtorftigt moderniserad )

Svenska Kyrkans stöd till mer Islam i Sverige, och vad denna i hög grad politiserade ”Kyrka” i själva verket håller på med torde vara tiullräckligt välkänt för de flesta svenskar eller invånare i Sverige. Vi har sett dess stöd till ”Galna Greta” och hennes ”Globala Sumud” som kapsejsat utanför Gaza, och slutat i ett enda stort ingenting alls.

Vi har sett hur kyrkan vägrat ställa upp för Salwan Momika, den kurdiske fd.plutonchefen som brände sin Koran, eftersom han inte längre kunde tyst se på medan hans hemland förstördes av Monoteisternas ständiga krig. Vi har sett hur svenska SÄPO – efter vad man falskeligen påstod – skulle ge honom en skyddad adress, och hur han SKÖTS NED på sin balkong i Hovsjö, Södertälje. Hans mord är fortfarande olöst, och svensk polis – inklusive Säkerhetspolisen – lägger som vi vet inte ned särskilt stora resurser på att lösa det. Har ni kristna präster med er ”godhet” och ert löjliga såkallade ”kärleksbudskap” talat med hans far eller flickvän ? Om de nu ens vill tala med hycklare som er, det vill säga. Vi här på Hedniska Tankar vill det verkligen inte – för när det gäller personer som er, och allt vad ni representerar av falskhet – så vill vi faktiskt vara i fred, och det vill de flesta andra som bor i det här landet också.

VEM eller vilka är det, som gör ”svenska hem otrygga” Pastor Aro, Luleå Dum-kyrko-förslamning ? Kan NI svara oss på det ??

Skulle det vara någon ”ockultism” eller Horn-Per, ja gammel-Erik ni vet, alltså Satan, Iblis eller djävulen själv, själve Djävelen – kanhända ?

I er bibel lär det stå någonting i stil med: ”Se min broders blod ropar till mig från marken !”

Vi Hedningar är inte för något ”Interfaith”. Vi ställer inte upp på er falska ”religionsdialog” eller era ”tvåstatslösningar”.

Hamas eller det beväpnade slöddret i Gaza har vägrat lägga ned sina vapen, och än är ingen gisslan släppt.

Pastor Aro och hans gelikar vill ta hela vårt svenska folk som gisslan, och tvinga iväg dem till sitt ”heliga land” och den ”kyrka” som vi redan sett tillräckligt av – ser ni inte likheten, kära läsare och läsarinnor ?

Vi kräver bara rättvisa och frihet, liksom Zoroasterna i Iran, och alla de andra grupper som årtusenden igenom plågats av all er kväljande, stinkande Monoteism. Vi förblir Humanister, Polyteister och Hedningar. Vi vill inte ha era ”välsignelser” elle era ständiga intrång i våra hem, vårt hemland eller ens er fortsatta närvaro på vår hemplanet.

Packa er härifrån, ta ert TT och era köpta journalister i SvD med er – och dra era färde.

Det är alltsammans.

Vi slutar med en fin liten melodi, skriven av Punk-gruppen KSMB från anno 1980 – en annan tid i ett annat Sverige, då verklig yttrandefrihet fortfarande var möjlig, utan obehagliga konsekvenser…

När du är bakfull och vill sova
Får du besök utav vittnen från Jehova

Lägg en hundring i kollekten
Och du blir hedersgäst i sekten

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Ja ere nån dörrterror då?

Feta damer med fläskiga ben
Gapar och skriker i Frälsningsarmén
På Guds bekostnad lever orkestern men
Det är DU som får betala festen

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Ja ere nån dörrterror då?

Narkomaniserat barfotasvin
Vill banka och slå på Hare Krishnas tamburin

Flata snubbar med rakat hår
Som hoppar och skriker och bankar och slår

Men ere nån dörrterror (Hare Harry Krishna, Ha-Hare Krishna!)
Men ere nån dörrterror (Hare Harry Krishna, Ha-Hare Krishna!)
Ja ere nån dörrterror då?!

Det HEDNISKA SKIFTET är här – efter mer än 700 ÅR AV FÖRTRYCK – äntligen andlig FRIHET för Etniska Svenskar…

2025-10-12 av Hedningen

Nu är det officiellt. Både Statsradion i Sverige och Alternativmedia har tvingats erkänna det, för trots att sanningen tystats ned precis som vanligt, kan den inte döljas längre.

Vad ”Hedniska Tankar” förutspått under årtionden har infriats.

De kristna i landet har ljugit. De har hymlat och fromlat. De har skrattat åt oss Hedningar. De har förföljt och trakasserat oss med häxbränder och konventikelplakat genom århundraden och åter århundraden. Tvångsmässiga husförhör har genomförts. Inte ens i våra egna hem har vi fått vara ifred från denna påstått ”Svenska” Kyrka, som fört en Monoteistisk, Intolerant Mellersta Östern-religion ända in i våra hem och våra sovrum, och de har fördärvat och försökt utplåna en hel kultur.

Men – nu går det inte längre.

Rien Va Plus. Game Over – Das Spiel ist Aus – Vom unser Land Hinaus ! Raus ! Raus !!

Det kristna rackar-packet, i maskopi med Islam måste nu ERKÄNNA FAKTUM och vad vi var de FÖRSTA med att våga publicera överhuvudtaget. Kristendomen är nu en MINORITETSRELIGION och INTE en majoritet i vårt land, för så ÄR det inte längre.

Vetenskapliga fakta bevisar det. Attitydundersökningar från PEW research group i USA och motsvarande opinionsinstitut här hemma i Sverige har för flera årtionden sedan bevisat att de flesta svenskar inte tror på ”gud”, Allah eller JHVH-1, semiternas enfaldige öken-herre, som kräver diktatorisk åtlydnad.

År 2000 – när ”Svenska” Kyrkan eller den Evangeliskt-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten – som den rätteligen BÖR kallas – skildes från Staten, var 88 % av de svenska medborgarna medlemmar i denna oerhört falska ”kyrka” som påstår att den kan ge människor ”evigt liv” och sysslar med en förvriden människosyn, parad med den falskaste av marknadsföring – för ingenting lever för evigt, inte ens den bedragar-organisation, varom vi nu talar – hycklarna som påstår att de skulle ha ”monopol på kärlek” osv osv inbegripet. Det finns inte någon logisk grund för att kristendomen skulle vara ”godare” eller ”mera kärleksfull” än någon annan livsfilosofi eller religion överhuvudtaget, och vad man låter Statsradion framföra, är bara kristet trams.

Idag, Oktober 2025 – är bara 50,5 % av den befolkning som verkligen har medborgarskap i vårt land – de övriga har ingen laglig rätt att vara här – medlemmar i någon ”svensk” kyrka – och det är en utveckling i FRIHETLIGT hänseende som inte många länder i Västvärlden kan ståta med, nu när Islam och de Kristna nästlar sig in överallt med sin livsfientliga propaganda, och sina skrämmande, döds-tillvända religioner, som stämplar till och med mänsklig sexualitet och nästan allt annat mänskligt tänkande eller liv som ”synd”.

År 2026 kommer andelen medlemmar i lögnar-samfundet vara under 50 % – spås det – och därmed är DET HEDNISKA SKIFTET lyckligen genomfört.

Ingenting kan stoppa det, för kristendomen är inget naturligt val för en sund, svensk ungdom eller kommande generationer i en multikulturell omvärld. Framtiden tillhör Polyteisterna och Hedendomen, för allt fler människor hela Världen över kommer att bli Agnostiker eller Ateister – det enda gångbara alternativet i andligt hänseende heter POLYTEISM eller just HEDENDOM, vilket vi länge hävdat.

År 2051 kommer bara 33 % eller mindre av de svenska medborgarna att vara medlemmar i någon ”Svensk” Kyrka, enligt vad dess eget Statistik-kontor om 6-7 personer beräknar.

Kom ihåg vad vi sagt. ”Vid Slutet, står segern !”

Den Hedniska rörelsens mål i vårt land är OFÖRÄNDRAT – nu inleder vi FAS 3 av vårt arbete för Svensk och Nordisk kultur samt vårt folks överlevnad. Under fas 1 etablerade vi fullgoda religiösa alternativ till kristendom, islam eller judendom. De alternativen heter Humanism, och finns redan – jämnsides med de Polyteistiska samfunden, som Nordiska Asa Samfundet och flera andra – däribland det esoteriska ”Samfundet Särimner” som icke är för envar – utan verkar i det tysta, eftersom det just är esoteriskt, inte exoteriskt… Under Fas 2 förde vi ned Islam och Kristendom UNDER 50 % spärren – det infriar vi innan detta decennium är slut , och nu under Fas 3 skall vi allt se till, att deras gemensamma andel av antalet medborgare hamnar UNDER 10 % – medan det sekulära samhället och därmed HEDENDOMEN tryggas !

HEDNA, HEDNA och LUDNA – HEDNISK SOLIDARITET – ARBETARMASSANS – KAMP-ENHET !!

De kristna beskyller oss som vanligt för att vara ”besatta av Satan”, kallar oss för ”höger-extremister” och så vidare – precis som de alltid gjort – och vi vet att deras personförföljelse och terror aldrig slutar, lika lite här som i Gaza eller Ukraina – men Totalitarianismens och Reaktionens blinda kreatur kommer en gång att ta till flykten, inför SÄRIMNERS och Folkflertalets makt.

Det kristna patrasket tror på en ”Yttersta Dom”. Vi Hedningar VET att Ragnarök eller Hösten INTE är slutet, utan början på en NY VÅR ! Livet segrar alltid i slutändan…

”Européerna” kontra Den Nordiska Älgen (inlägg från 2015-10-21)

2025-10-11 av Hedningen

Allting började med Julius Caesar. Innan det ens fanns ett Europa, var han den förste ”Europe” eller person från söder om Alperna – vi har sett lite för många av dem sedan dess – som alls noterade det underbara djur, som alltsedan Carl von Linné går under den latinska benämningen Alces Alces eller på svenska rätt och slätt Älg. Älgen lever i Hercynica Silva, dvs den skog som kallas den Hercyniska och långt efter Ceasar benämndes ”Schwartzwald” och en gång räknades som nästan ogenomtränglig. Där, skriver han i ”De Belli Gallico” – Världens första ordentliga ”Krigsdagbok” författad av en aktiv general och dessutom en politisk försvarsskrift till varför sagda general handlade som han gjorde, bland annat emot hundratusentals Germaner om vi får tro honom själv – lever ett djur något större än en hjort, som är helt hornlöst och dessutom varierar något i färg. Det har helt stela och långa ben, och kan inte böja sina leder i knäna…

Caesar och Älgen enligt en nutida tysk barnbok

Dessutom, skriver Ceasar, sover älgen genom att luta sig emot ett särskilt träd, som den har för vana att uppsöka natt efter natt. När Germanerna jagar älg, följer de helt enkelt djurets spår till sovträdet, och gräver upp dess rötter eller sågar ned det till hälften. När älgen så återkommer, ramlar trädet omkull och älgen dråsar i backen. Därpå kan den med lätthet slås ihjäl. Och detta var Romarnas uppfattning om älgjakt, även långt fram i tiden.

Nutida Österrikiska barn tror också helt på Caesars berättelse, som dessa barnteckningar visar…

Varje svensk eller Nordbo som läser Caesars text, inser gapskrattande att det måste vara en älgko Caesar sett. Älgkon är ju faktiskt hornlös, och visst kan älgens hår sägas variera något till färgen. Men hur resten av dessa Caesariska missuppfattningar uppkommit, vet ingen. Drev hans Germanska spaningskavalleri under Ariovistus (ja, Sueberna eller Schwaberna ansågs faktiskt av andra latinska författare ha ett nära samband med Svearna norrifrån, och en gång ha utvandrat därifrån) med honom, och skrev felaktiga rapporter ? Caesars egna dagböcker är annars verklighetstrogna in i minsta detalj, inklusive dimensionen på hans landstigningsbåtar vid den första operationen emot Britannia, eller pålokens storlek vad gäller hans berömda ”Rhenbro” vid Remagen...

Alcis – inte att förväxla med Alces – som Plinius och Romarna såg den

Under Ceasars fyrdubbla triumf ska älgar ha förevisats på Arenan – under publikens jubel – och ha slagits emot Cameleopardi eller Giraffer, som romarna benämnde med detta namn. Giraffen lär vara en ytterst fridsam varelse, som visserligen kan använda sitt huvud som klubba, fast ingen längre tid – så älgarna, vars uthållighet är stor, måste antagligen ha stått som segrare, ifall man nu inte plågade ihjäl dem.

En alldeles vanlig älgko med olikfärgad päls – upphovet till Ceasars hornlösa ”Alces”

Plinius den Äldres ”Naturalis Historia” som gav oss själva ordet ”Naturhistoria” ökade den romerska förvirringen ytterligare genom att hävda att det fanns två djurarter av älgtyp – alltså Alces, som Caesar fört till Rom, och den ännu okändare och farligare Alcis (med i) som hade horn, och högst ansenlig storlek. ”Européerna” begrep inte ens, att det rörde sig om samma djurart, fast två olika kön ! Senare kopparstick från renässansen, och ännu längre fram i tiden rörde ihop de två olika djuren och dess utseende fullständigt. Ännu en utgåva av den skotske naturhistorikern John Johnstone från 1769 att det fanns två olika slags älgar i Europa, och att de skulle se ut såhär:

alces

Hur polacker, engelsmän och skottar trodde att älgar såg ut – så sent som 1769 !

Ändå levde John Jonstone större delen av sitt aktiva forskarliv i Polen, där det bevisligen fanns verklig älg på 16-1700 talet, och gör så än idag ! Vid åsynen av dessa groteska monstrum – någotslags korsning mellan Åsnor och Enhörningar – kan man bara konstatera en enda sak – ingen anständig älg skulle vilja gå omkring och göra sig till åtlöje med sådana horn på huvudet ! Detta måste vara skitstövlars verk, helt enkelt ! Men – det är inte allt. Plinius påstod att den manliga älgen, alltså Alcis men inte Alces, måste beta med huvudet på sned, eftersom de väldiga hornen annars skulle fastna i marken.

Medeltidens kristna trodde att älgen var identisk med den mystiska ”Catoblepas” som ”var värre än själva Djävulen” och kunde döda människor enbart med sin blick…

Kort efter Plinius – sådär kring år 200 – skall Aelianus (nej, han var grek och hans namn har inget med älgar att göra) ha identifierat älgen som ”Catobleapas” – ett djurnamn som på grekiska betyder ”Den nedåtblickande”. Detta djur, som egentligen skulle höra hemma i Etiopien, hade en stor mule med en skinnpåse under, tunga ögonlock och ofta nedslagna, sorgsna och röda ögon, tänkte man sig. Dess tillvaro var trist och dyster, eftersom det fick gömma sig i mörka skogar och träsk, och även om dess halsparti var långt, vändes dess huvud alltid nedåt, och den var brun till färgen med tydliga horn… Denna ytliga beskrivning kunde ju till äventyrs stämma på en och annan älg, och därför antog man plötsligt, att älgen och Catoblepan skulle vara samma sak…

Modern rekonstruktion av en Catoblepa – Medeltidens kristna Mardröms-älg…

1300 år efter Aelianus, i runda slängar, skrev Leonardo da Vinci – ingen mindre än han – att orsaken till Catoblepans ständigt nedböjda huvud var att den kunde döda folk med blott en enda blick, och även älgarna tillskrevs under medeltiden och renässansen denna egenskap… Hur en bildad man, som annars var ett stort geni – kunde tro på sådant kristet tjafs är fullständigt obegripligt..

Varning för älgen ! Varje år stjäl tyska turister i Finland och Sverige dessa trafikmärken i stort antal. Perkelen Saksalaisen Turistiin !

När verkliga naturforskare typ Livingstone och Stanley på 1870-talet sökte efter Nilens källor hade de noggranna intervju-formulär från Royal Society och andra ansedda vetenskapliga geografiska sällskap med sig i bagaget. Diverse infödingar i Afrika intervjuades, och man kom fram till att den mystiska Catoblepan visst inte var någon älg, utan en helt vanlig afrikansk Gnu som missuppfattats alltsedan antiken… Till och med John Jonstone – han som inte kunde se skillnad på Älgar och deras horn – hade vetat detta hela tiden, liksom Carl von Linné…

Hur någon i Europa inte kunde skilja en älg från en gnu är rätt underligt…

Redan 1561 utgav en italienare, som hette Apollonius Menabius; och som faktiskt varit livläkare hos Johan III i Sverige en skrift på latin i Wien, Österrike, som hette ” Tractatus De Magno Animali” eller ”Om det stora Djuret” varmed inte alls förstods det djävulsk-demoniska ”To Mega Therion” i Uppenbarelseboken, utan fastmer en vanlig svensk älg, helt enkelt. Menabius hade varit med på älgjakter i Norrland, och vid den tiden jagade man älgen med ”små handmörsare” eller handkanoner, står det i den italienska översättningen av hans skrift, som kom året därpå – vad man nu kan mena med det. Uppsåtet var förstås gott, och Menabius trodde att han skulle kunna göra slut på ”Européernas” alla sakramentskade dumheter och lögner om älgen genom sin bok, men mot dumheten kämpar som bekant själva Gudarna förgäves…

Handkanon – ett lämpligt vapen vid älgjakt – trodde italienarna på 1500-talet…

Kanske några av mina läsare – i synnerhet de i Norrland – där mången älg dväljes – stönar och tar sig för pannan nu, men de Europeiska dumheterna som vi Nordbor måste genomlida, är legio… Redan på 1200-talet trodde den engelske munken Bartolomeus Anglicus att älgen kunde förvara kokhet vatten i sin påse under hakan, och att den skulle spruta ut denna heta vätska, blandad med sitt maginnehåll, ungefär som en eldsprutande drake ! Den Schweiziske naturforskaren Kondrad Gessener spred 1551 – 1558 dessa dumheter vidare i sin ”Historia Animalum” och så sent som 1764 trodde engelska jägare, som läste ”The Sportsman’s Dictionary” år 1769 att både jägare, hundar och drevkarlar kunde ”rysansvärt skållas och få fruktansvärda brännskador av älgars heta andedräkt”

Ännu 1769 trodde Engelsmännen på fullt allvar att älgar kunde spruta kokhet saliv på folk… En dumhet som funnits kvar sen den kristna medeltiden…

Älgen kunde – trodde man – endast dödas med ett spjut genom anus – ungefär som den legendariska ”Dragon of Wantley” – en verklig plats i Yorkshire, England – där en legendarisk riddare vid namn More of More Hall skulle ha bott… 1737 skrev man i England en kvasi-vetenskaplig förklaring till hans bedrifter genom att förklara att drakar lever i sjöar, brunnar och dylikt – där de äter vattenväxter som älgen, och av detta utsöndrar de metangas, som ju är lättantändlig och brännbar – vilket alltså förklarar alltsammans. Även Älghud – av vilken man gjorde de berömda Älghudskyllren i Svenska Armén – Västgöta ryttare red i mer än 250 år omkring med sådana – troddes av européerna vara ett ogenomträngligt pansar, som varken värjstål eller muskötkulor bet på. Svenska ryttare och kavallerister visste hela tiden sanningen, och eftersom Sverige också exporterade ”Buff Coats” till Oliver Cromwells ”New Model Army” är det svårt att begripa att i alla fall Engelsmännen inte insåg, att älghudskyllren inte alls var skottsäkra… Den tyske poeten Schiller kunde 1799 i ”Wallenstein’s Tod” om den tjeckiske generalen Waldstein skriva:

”Was wollt ihr da für Wunder bringen – Er trägt ein Koller von Elends Haut – Das keine Klinge kann Durchdringen…”

Att försöka döda en älg – eller drake – genom att sparka den i arslet måste räknas som en mycket osäker jaktmetod, men just älgens sparkande framhölls i L’Encyclopedie de Chasse 1769 – och en enda spark av en älg skulle kunna döda en vuxen man, trodde fransmännen. 1859 i Venjan, Dalarna ska en 85-årig spelman ha lockat älgar på sitt jaktpass, men vid nästa besök i älgskogen blev han omringad av en hel älgfamilj, som sparkade och stångade honom så svårt, att han låg 2 veckor helt orörlig i sin sjuksäng, och blev lam för resten av livet, läser man i Gunnar Brusewitz svenska ”Jakt och Jägare” 1971 – som dock inte tror på uppgiften. Blir någon stackars åldring nedsparkad i dagens Sverige, beror det i alla fall inte på älgarna, utan på en helt annan sorts varelser, vilka de nu än är och var de kommer ifrån…

Att Gustav II Adolf iförde sig Älghudskyller – inklusive hans sista dag i livet, 6 November 1632 – känner nog de flesta äkta svenskar till – men få vet varför han gjorde det. Kungen hade – som alla bildade personer vet – blivit sårad i axeln vid Polska Dirschau 7 Augusti 1627 och därför kunde han inte bära något riktigt plåtharnesk.

Gustav II Adolfs svenska legosoldater enligt katolikernas uppfattning.

Observera Lapländer eller Finnen, som följs av ”Liffländer” eller en Livländare ridande på vad som ska föreställa en älg, samt en ”Schottländer” eller skotte..

Också i dagens Sverige finns den seglivade uppfattningen, att flera svenska kungar – bland annat Gustav II Adolf, men också Karl XI, som lär ha dresserat åtminstone en tam älg på sin Kungsgård i Kungsör – skulle ha haft ett älgkavalleri. Problemet är bara, att ett sådant kavalleri aldrig någonsin existerat. En gammal kompanjon – Hedning såklart – som deltog i BA 01 – kallad Sjöberg i boken ”Alpha Tango” – fast han heter Sjöbeck – och kommer från Göinge, är än i denna dag bergfast övertygad om att det var Snapphanarna som hade tama älgar – och inte nog med det – detta skulle ha varit ett sk ”Bakåtkavalleri” – alltså ett slags ”fast get away” eller en snabb taktisk reträtt med älgarnas hjälp. Men hur skulle några älgar kunna dresseras att stå stilla under plutons eldgivning, och sedan – på ett givet tecken – förflytta hela skvadroner av ryttare, enligt Sjöbecks uppfattning ridande två och två – snabbt 20 km bakåt… ??

”Dromedar och Kamel – i ett tält utan el – Men va ska vi ta oss till, utan knäckebrö och sill” (citat ur låten ”Kairos Fjollor” av The Kristet Utseende)

Visserligen har det under historiens gång förekommit att man tämjt enstaka älgar – sådant händer också i nutida älgparker – men för att få fram dugligt avelsmaterial, behövs massor av älgkor, och älgar kalvar inte på beställning… Naturforskaren Johan Fischerström på 1700-talet, tänkte sig ”Elgerier”, där ”Italienska Åsne-Hingstar skulle få accopulera [kopulera, para] sig med wåra Norländske Elgkor”, och svenska militära författare som Isac af Darell, skrev 1811 att:

I anseende till främmande hästars rädsla för Elgen, är jag derom öfvertygad, att en enda squadron Elg-Ryttare skulle i största hast få hela Kavalleri-Regementen att fly i oordning, och ett enda batteri Kanoner af Elgar – skulle kunna afgöra segern. Det är otvifvelaktigt att de skulle blifva mycket nyttiga i fällt, då de kunna simma öfver djupa strömmar och större sjövikar med beväpnade Ryttarn på ryggen.

Isak af Darelli (1819)

Det vore givetvis fin-fint, om vår Kungliga Huvudstad kunde förgyllas av en Vaktparad, skvadronsvis passerande revy på älgar till tonerna av ”Preussen Gloria”, ”Marcia Carolus Rex”, ”Köninggrätzer Marsch” eller någon annan för älgar passande långsam marsch – men som sagt – det har aldrig någonsin hänt i verkligheten…

Älgens rykte som ”Prime mover” eller Artilleri-traktor är betydligt överdrivet…

Européerna har helt enkelt missuppfattat det här med vår svenska och nordiska älg – från tidernas begynnelse, ända fram till idag. De har aldrig någonsin förstått den svenska älgen, helt enkelt, och de kan heller inte förstå, begripa eller inse hur en helt vanlig älg beter sig, eller hur älgen är. Än idag säljs Älgskit på burk till främst amerikanska och tyska turister av flera kommersiella bolag i vårt land – tala om att marknadsföra skit – förresten… Jag minns förresten skepparen på en av de otaliga vikingatida råseglarkopior jag varit runt över halva Europa med – och på Svarta Havet och Nordsjön med – som, varje gång skeppets prestanda kom på tal, och det var tal om rena fakta alltid utbrast, till alla turisters fromma: ”Elch Dort Drüben !”- eller ”älg därborta !” – så pekade han i kajens längdriktning, och bad dem fara och flyga…

Världen vimlar av dumbomar och idioter som KÖPER VAD FÖR SKIT SOM HELST…

(”There is a sucker born every minute” – Phineas Taylor Barnum )

Så är det här i Världen. Det finns människor, som köper vad för skit som helst, och som tror, att det skulle finnas någon religion i Sverige eller Norden som kallas ”Forn Sed” bara för att det finns en liten sekt av fåntrattar och foliehattar i Åmål, Göteborg eller någonstans som håller på och bär sig befängt, ovärdigt och dumt åt. ”Forn Sed” har aldrig någonsin existerat som en benämning på Asatron ens i Sverige före år 2005 ungefär – men i Eddan står ”Trua a Asom ok Ölfvom” – tro på Asar och Alfer alltså – eller Asar och Vaner – jag skall ta upp mer om det här i samband med Alfablotet som kommer i månadsskiftet, men det visste ni väl redan.

Till dess – tro inte på några lögner – varesig om Älgar eller Asatro – men ta reda på fakta innan ni debatterar… Det underlättar faktiskt…

Hedniska Tankar

Vi Hedningar försvarar Sverige och dess intressen, vår Frihet och vår rätt att leva som vi SJÄLVA väljer

Författararkiv: Hedningen