Etikettarkiv: Hedendom

Profilbild för Okänd

I Alvablotets tid en Fredagskväll i Slaktmånaden November – VARFÖR skall ”Lands-sorg” PLÖTSLIGT proklameras ?

av

Vi befinner oss i den tid som alltid kallats Alva-tid av Asatrogna Hedningar, tiden efter Alvablotet – men månaden innan Julmånad eller Yule, då Årshjulet vrids runt ännu ett varv, som alla vet. Bara kristna kulturfiender och idioter skulle påstå något såpass befängt, som att ordet ”Jul” skulle vara okänt till sitt ursprung. De gamla kelterna kallade Alvablot för Samhain, långt innan någon kristen Allhelgona-dag instiftats, eller någon löjlig, USA-insprierad överkommersialiserad fest för barn kallad ”Halloween” införts i vårt land. Ändå skall en kristen faktaförnekare och ökänd fåntratt som Joel Halldorf, son till en Pingst-Pastor komma och påstå att Samhain eller den hedniska festen för de döda – vilket är detsamma som det Nordiska Alvablotet aldrig funnits och så vidare. Han påminner mest om regissören, gyckel-makaren och filmaren Janne Halldoff, ännu en medlem av denna ökända släkt – efter ej bekräftade uppgifter – som spelade pajas länge nog, här i Midgårds sorgedalar.

Joel Halldorf är ingen opartisk akademisk forskare, utan en person skriver partsinlagor. Hans dåliga bok ”Granskogsfolk” bär syn för sägen – dess syfte är att bedriva kristen propaganda – vilket man måste vara medveten om.

 

Visst är det på alla sätt tragiskt med bussolyckor och dödsfall i Lövhalkans och den första frostens tid i Mälardalen, men varför skall denna glosögda gamla dam kommenderas ut för ”ros-nedläggning” ??

 

Nu över till ett helt annat ämne. Igår, Fredagen den 14 November 2025, inträffade en bussolycka vid station Tekniska Högskolan i Stockholm ungefär vid 15-tiden, då det började skymma på, därför att solen gick ned. En ensam busschaufför råkade troligtvis ut för halt väglag, antingen det nu berodde på kyla, den såkallade ”lövhalkan” eller lokala trafikförhållanden. Givetvis arresterades chauffören genast, såsom skäligen misstänkt för brottet ”Vållande till Annans död” vilket är ren rutin i juridiska sammanhang – därför att tre personer avled, medan tre andra fortfarande är skadade, och befinner sig på sjukhus.

Självklart är detta en sorglig händelse, på alla sätt – men observera nu vad som händer i den svenska Ankdammen, och hur vissa krafter inom media och Svensk politik försöker utnyttja alltsammans för sina egna syften.

SVT – Statstelevisionen – sätter omedelbart in en extra News Desk – ungefär som om det rörde sig om en naturkatastrof av samma magnitud som Khao Lak i Thailand för ett antal år sedan. Sveriges nuvarande Statsminister skall nödvändigtvis frågas ut av media, och OMEDELBART uttala sig om saken och enligt kvällstidningen ”Excessen” stå och säga kvasi-filosofiska floskler och idel självklarheter typ ”Livet är väldigt skört” vilket skall citeras i media. Det behövs inte alls, för det vet alla svenska medborgre och resten av mänskligheten redan…

Internationella media förutsätts också ha reagerat med ”bestörtning” på den triviala trafikolyckan i ett litet land i Nordeuropa. Tror ni alls någon i andra länder än just Sverige bryr sig överhuvudtaget, kära läsare och läsarinnor ?

Efter vad som framkommit och vad Polisen, Ambulanspersonal och liknande myndighetsföreträdare sagt till media tyder INGENTING på att detta skulle ha varit något  terror-dåd för ovanlighetens skull, heller inget våldsbrott, utan bara en helt vanlig trivial trafikolycka, den första dagen frosten kom till en storstad.

VEMS intressen gynnar denna rapportering, och vad är det för bild SVT med flera media i Sverige vill mana fram ?

 

Allvarlig uppsyn bakom allt sminket… Synd på fredagskvällen mina damer…Verkligheten trängde sig visst på – helt oförmodat…

 

”Barn” skall omedelbart omhändertas och lugnas på särskilda kris-stöds center, eller genast förmanas och talas till rätta av sina pjoskpedagogiska föräldrar, antyder man. Vet inte föräldrarna själva detta, kantro – eller är hela Sveriges befolkning plötsligt bestående av idel små barnrumpor, uppfostrade och drillade i någotslags Astrid Lindgrensk ”Bullerby-idyll” av Såsialdemokraturiskt märke ?? Det är bara i ett såpass infantilt och löjligt litet land som Sverige, som ett Kungligt, Ridanade Livgarde tvångsmässigt kan kommenderas ut att paradera vid en barnboksförfattarinas begravning – eftersom man utsett detta till en stats-akt,  vilket är bortom all rimlig urskiljning, bortom alla sunda proportioner överhuvudtaget.

Statstelevisionen SVT visar i Kanal 1 och dess nyhetsprogram ”Rapport” bilder på två hårt uppsminkade studentskor, som förutsätts ha blivit”skrämda” men som bara ger helt nollställda kommentarer i TV-rutan – för vad ska de egentligen säga ? En viss ung man benämd Zaid Al Hussen, 20 ska ”hjälteförklaras” av Aftonbladet, bara därför att han gjorde sin medborgerliga plikt, och lyckades stoppa en och annan blödning- vilket inte alls är så svårt att lära sig, och knappast heller något ”hjältedåd” – vem som helst skulle ändå ha kunnat göra detta, om han eller hon haft tillräcklig kunskap, och ett första förband av lämplig storlek i fickan. 

Man påstår på helt uppdiktade grunder, att ”Zaid” skulle ha fått panik, vilket är lögnaktigt och en självmotsägelse.

Det fick han inte alls, för i så fall skulle han varit totalt handlingsförlamad eller halvidiotiserad, likt SVT:s redaktionspersonal.

Inget av intresse fanns att se när ”Hedniska Tankars” chefredaktör passerade med sin nu snart 17-åriga tonårsdotter i släptåg klockan 16.40 samma dag, samma plats – de är båda två bosatta i förorten Jakobsberg i Huvudstaden, sektor Nordväst som alla vet – där betydligt allvarligare brott, ”sprängningar” sk ”skjutningar” eller rättare sagt mord och dråp på öppen gata förekommer – fastän de styrande försöker sopa allt under mattan, särskilt såhär års, dolda bakom sin förljugenhet. Tunnelbanan fungerade också helt normalt. Ingen passagerare var det minsta upprörd, ingen tog notis om saken alls. Ett par tiggerskor – sannolikt från Rumänien och två sk ”trygghetsvärdar” syntes i folkvimlet, men det var också allt – och för egen del har Jourhavande Hedning – som sjukhusvaktmästare i Lik-kylen på det Kristna ”Ersta Sjukhus” sett betydligt blodigare scener – ifall vi nu ska säga så – men det var när han var 18-19 år gammal.

I SvD eller Svenska Dagbladet tillbakavisar för dagen en viss ”Emma Frans” tanken om att det skulle vara FARLIGT för unga män att läsa skrifter som Marcus Aurelius självbetraktelser, eller hednisk Sokrateisk filosofi, eftersom endast och endast bara kristendomens eviga bönerabblande till ingen nytta, genuflekterande och knäböjande, krälande i stoftet och  tårdrypande, sliskigt sentimentala små jesus-barn krypande till korset skulle vara gott nog – allt enligt ”Tro & Solidaritet” eller ”Broderskapsrörelsen” – vars partifärg och samband med liknande muslimska rörelser i Kairo redan har utretts i media.

Det är trots allt valår nästa år – men vi behöver inte lansera några Halldorfska konspirationsteorier för den sakens skull. Sanningen är ändå tillräckligt uppenbar.

Visst – alla människor har rätt att uttrycka personlig sorg. 

Alla människor har också rätt att gråta på tunnelbanan, bussar eller offentlig plats – till och med i direktsändning i svensk TV.

Det finns det många som har gjort under årens lopp – men de hade giltiga skäl för att göra just så.

Någon bland dem gick vid vår sida som kollega och nära vän i mer än tio långa år.

Men – och det är den springande punkten, det intressanta – det som är värt att berätta och föra vidare: När gnälliga små hipsters till kvinnliga reportrar ska låtsas hulka och gråta med mikrofon i hand, och intervjua någotslags vidunderlig långskånk till filifjonka, antagligen kring 40 år gammal, då måste någon medborgare till slut SLÅ NÄVEN I BORDET – och säga att NU RÄCKER DET, KÄRA STATSTELEVISION !!

Det må vara såå oartigt såå att anmärka på damernas klädsel och utseende, ja guud ja – Vad kan väl inte hända på Valhallavägen – Även om den sällan eller aldrig bär till Valhall… Men var finns SVT:s NYHETSVÄRDERING och URSKILJNING i VAD som är värt att rapportera om, och vad som VERKLIGEN är värt att kallas för ”Lands-sorg” eller ”Nationell kris”  ? ?

På Carl Michael Bellmans tid – dvs 1700-talet – var det högsta mode att avbilda överheten och den härskande klassen i Sverige – inklusive de små kulturella kotterier som omgav den som ”Gråtande” med näsduken i högsta hugg. Detta var Rokokons sätt att avbilda de styrande i samhället. Medan folket svalt, for illa i dragiga kyffen, massakrerades i ständiga krig eller föll offer för alkoholism, våldsbrott, TBC och andra sjukdomar roade sig överklassen – och de makthavare som fanns, inklusive Marie Antoinette – ni vet hon som enligt en legend skulle ha utropat: ”Om de inte har bröd, så låt dem äta söta kakor !” (Qu’ils mangent de la brioche) hycklade, hycklade och hycklade, under det att de lekte mjölkpigor, herdar och herdinnor på sina slott och herresäten – för sådant var högsta mode dåförtiden.

Idag ser vi alla ”Magadan Magda” lisma och försöka verka ”innerlig” och ”äkta” när hon med släpig röst jiddrar om ”ett Stockholm som vaknar i chock och i sorg” – men så väntas hon också ta över makten i vårt land, September 2026 – och det är detta alla reportagen syftar till – förutom att även den sittande Regeringen som alltid har ett behov av att hålla vanliga medborgare i schack, avleda deras uppmärksamhet – så att de inte tänker på kriget i Ukraina – eller de högst VERKLIGA problem, som sedan länge ingår i den Svenska och Europeiska tillvaron. 

Hon är lika falsk som ”Toblerona Mona Muslim” – på sin tid – och har exakt samma tonfall, dialekt och röstläge, betecknande nog – även om vi bör vara någotsånär anständiga emot offentliga personer, och inte göra alltför mycket narr av någons personliga egenskaper.

Dock brukar det i många sammanhang ofta sägas, att exempelvis politiker i ledande ställning får tåla aningen mer glåpord än andra, just därför att de råkar vara ledande politiker. Blir en privatperson utsatt för glåpord, eller sker det emot myndighetspersoner typ Polis, kan det som bekant vara straffbart, men det är en annan sak. Ord eller uttryck är inte lika allvarliga som handlingar, för handlingar väger tyngre – och fria tankar har aldrig skadat någon lika illa som en skenande buss, eller hur Fru Partiledarinna ?

Just nu före Jul vill man intala oss alla att allt är normalt, fastän det hela klingar alltmer ihåligt.

Om hela ”Hedniska Tankars” redaktion – om tre personer – dräps – utlyser man då ”Landssorg” i media?

Nej  –  ”I Helvete” skriver Evangelisten Lukas med stora röda alpinnar.

Man kommer att säga, att det där var bara en reaktionär gammal skitstövel, en nazist kanske – som i likhet med Salwan Momika – vår vän och broder från fjärran land – bara fick vad han förtjänade, hans gamla mor och alla anhöriga – även avlägsna släktingar – tillika.

Eller också kommer man att säga att en tafflig pajas har dött, att allt bara var värdelös underhållning, lika idiotisk som de cafeprogram, som SVT tror ska upplysa oss om verkligheten i Sverige, ungefär som om alla dessa parfymerade små fjollor med sina påklistrade leenden och små tatuerade hjärtan på halvnakna bög-bringor skulle kunna säga oss något vettigt, typ Ophra Winfrey eller som om Zsa Zsa Gabor skulle kunna säga oss något konkret om nutida stormaktspolitik.

Ingen kristen människa eller någon annan person i det här landet kommer lägga så mycket som två ynka strån i kors för oss om vi dör, oavsett dödsorsak.

Från Gaza, Förenta Nationerna och den ”Globala Sumuden” ni vet rapporteras för dagen, att ingen Vapenvila är bruten, och att USA:s utkast till  tillfälligt fredsfördrag faktiskt ser ut att hålla – ja – kanske har en reell möjlighet.

AI och eländiga faktaförvanskade ”bottar” upplyser oss om att det aldrig skulle ha funnits ögonvittnen till Carl Michael Bellmans framträdanden, och att ingen kan veta, hur hans framträdanden egentligen lät – men det fanns det visst.

Ett ögonvittne, en viss Evert von Salza var bara 19 år – och Ryssland hade anfallit Sverige, Finland och flera grannländer då också – vårt land befann sig för tillfället i krig – vilket hela Europa i realiteten kan komma att göra, nästa år. Såhär skrev han om en händelse år 1796 – i det Stockholm som ännu finns kvar och ännu inte är en rykande askhög, likt Mariopul eller Pokrovsk:

När en och annan boutelje var tömd, reste han sig upp, sjöng slaget vid Sawataipa, där Baron Leijonhjelm blev skjuten. Fröken Posse, som varit förlofvad med honom, kom uti en convulsif gråt. Ord och röst voro så rörande, att något hwar fingo tårarne uti ögonen, och Grefvinnan, som hade bjudet på en glädjefäst, var öfvergifven(!). ­ Gyllengranat stötte på Bellman och sade: Nu är det nog med Likpsalmer, nu något annat! Bellman sköt undan de bouteljer som stod, och började spela på bordet med tummarne och preludierade. Nu var det gamle Klockaren i Sollna; man hörde huru blåsbeljarna knarrade och huru de ostämda orgelpiporna skreko en dundrande tremulad(?) ­ och med en gäll discantisk stämma sjöng han som foglar små, när dundra må m m, och nu blef glädjen allmän…

Ett tu tre – kanske plötsligare än någon kan tro eller ana – kommer verkligehten år 2026 innehålla många många fler dödsfall i Sverige än någon av våra undermåliga politiker vill ta ansvar för. Låt oss hoppas eller önska att det inte blir så – för säkerhets skull…

DÅ kan vi börja tala om ”Lands-sorg” – på ALLVAR…

Man döljer vad som verkligen pågår, döljer, söver och lindar in oss i en falsk verklighet.

Vi Hedningar och Humanister finns alltid kvar – och vi har i alla fall en viss historisk medvetenhet, integritet och urskiljning – till skillnad från svenska ”journalister” och andra fördömda klåpare..

Som vanligt diskuterar vi också endast med personer som delar vår värdegrund – vänta er inget annat !

 

Profilbild för Okänd

Myntskatten från Mörkö är INTE medeltida, kära SVT…Ni FUSKAR och UTELÄMNAR sanningen…

av

Unge Dexter Svärd Huss – som han tydligen skall heta – för tillfället reporter på vår kära, kära Statstelevision, som säger sig vara ”saklig” och ”opartisk” är en man, som glömmer bort det väsentliga i det han skulle göra, och det är synd, när han har så många goda egenskaper i övrigt. Han skulle – för 5 dagar sedan – rapportera för tittarna om det stora myntfyndet på Muskö, som vi också berättat om – men nu påstås i SVT helt felaktigt, att fyndet bara skulle komma från den kristna medeltiden. 

Foto: Länsstyrelsen i Stockholm

 

Det är LÖGN – och helt enkelt INTE Sant – konstaterar vi denna Odensdag, Wednesday – Wothanstag – från vårt elektroniska Hlidskjalf, där vi kan se ut över alla världar. Vi ser också Herr Huss – som knappast är någon ”Vildhussen” utan mest irrar runt i Södertörns skogar, helt utan någon ”husse” efter vad det förefaller. Det är vår sorgliga plikt som medmänniska att bistå honom, så länge vi överhuvudtaget förmår och kan. 

Vi har redan skrivit om fyndet, den 19 September i år – och gissade redan då vad andra mediakällor redan BEKRÄFTAT idag. SvD, en bra mycket vederhäftigare källa än vår fullkomligt urusla, urspårade Statstelevision, citerar arkeologen Richard Grönwall, som bekräftat att många av fynden kan vara från 900-talet, och således HEDNISK tid i Sverige. Det har vi redan slutit oss till för flera månader sedan.

Varför kan inte unge Herr Huss och SVT:s rubriksättare erkänna sanningen när det gäller de över 20 000 artefrakterna ?

Vi lever i en tid när en kristen skojar-professor vid en påstådd ”Högskola” vid Stora Sköndal – i själva verket kopplad till kristdemokraterna (KD) och Ersta Diakonianstalt – fått formulera hela Sveriges såkallade ”Kulturkanon” enligt sin Mosaiska, Kanoniska rätt från Mellersta Österns knastertorra öknar, där människor knappt kan leva. Det har vi redan avslöjat.

INGEN annan mediakälla i Sverige – stor eller liten – inte ens någon självständig bloggare – har velat kommentera hur de kristna förvanskat hela Nordens gemensamma kulturarv, och ljugit, ljugit, ljugit för oss..

Alla UNESCO-skyddade platser, Fornminnen, ja också själva fornminneslagstiftningen från 1600-talet har TOTALT utelämnats ur de kristnas halvdebila fuskverk – lika falskt som den ”Quanon-Schaman” som ville storma Capitolium, för några år sedan.

OVÄRDIG GAPHALS TRODDE HAN KUNDE STORMA CAPITOLIUM – Bar symboler från en kultur han ALDRIG tillhört och INTE har den minsta rätt att bära… Hur bär man en Torshammare på värdigt sätt, förresten ?

Tids nog kommer dessa sanningens förvanskare att avslöjas, och ställas till svars… Tids nog kommer vi att överleva dessa kristna amerikaniserade, extremhögerinriktade vrak – och USCH USCH USCH för Ebba Bush, Geogre Bush sr och jr – yes, as Europeans, we would like to distance ourselves from the whole ruddy lot of them – we aren’t beating about the bush, folks ! Några ”kristdemokrater” har aldrig haft i den svenska Rikdsagen att göra, för vem som än har majoriteten där, så har ”Hedniska Tankars” redaktion sedan länge åsikten och ”Väädegjunden” (för att citera Annie Lööf vars centerparti fått en spricka i mitten ) att vårt land inte skall styras av religiösa ideologier överhuvudtaget, utan stå fritt från allt sådant.

Kristendomen är INTE – och har aldrig varit – ”demokratisk” – eftersom den bara tillåter en enda gud. Därför finns det inte några ”kristdemokrater” överhuvudtaget, och Oden, Odin, Wothan – en gud med över hundra namn – var aldrig någon ”Allfader” på det sätt alla dessa kristna vrak tänker sig – eftersom det är en efterhandskontstruktion som en viss Sturlasson på Island – med flera – fick skriva på tolvhundratalet. Till slut mördade de kristna honom, när han badade i ”Snorralaug” hemma på sin ö.

Allerkäresta Deborah ! Tyvärr så har du FEL – ty vad säger dig ditt SAMVETE – säg som det är och gå vidare – så gör vi HEDNINGAR….

Från England, Storbritannien, UK och våra många vänner och läsare där rapporterades för fem dagar sedan att chefen för en av BBC:s nyhetsredaktioner – Mrs Deborah Turness med titeln CEO – fått avgå, sedan det nu visar sig att en av hennes underhuggare inom BBC råkat sända ett inslag bestående av ett hopklipp av den amerikanske presidenten Mr Trumps många tal. Talet var över en timme långt, men man citerade bara två helt lösryckta, osammanhängande meningar – ett fult debattknep som på Engelska kallas ”cherry picking” och som använts bland annat av narkomaniserade medlemmar ur den ökända grupperingen ”Samfundet för Forn Sed” i Sverige – som vi inte har något samröre med.

President Trump har nu även stämt nyhetskanalen inför domstol, eftersom han visst inte uppmanat de allra värsta av Republikanernas följeslagare och ”ful-svans” – även vi Hedningar i Norden har en sådan – att storma Capitolium, göra hela Kongressen till ett enda stort dårhus, eller annat sådant  – vilket även chefredaktörskan Tove Lifendahl på Svenska Dagbladet noterat.

Vi hoppas unge herr Svärd Huss – förmodligen aldrig någonsin född som någon ”Dexter” – varför hitta på så fåniga, tagna och löjliga namn ? – kan säga som det är, till slut.

Vi Svenskar och Nordbor är Hedningar, varken mer eller mindre – och den som inte vill erkänna detta, förnekar hela historien och kulturarvet.

Det gäller också att inte slarva med fakta – ty det duger inte år 2025…och i den Värld som är vår, här i Midgårds sorgedalar…

Profilbild för Okänd

SVT Dalarna förvrider sanningen om ”Kyrk” Båtar – Nordiska Allmogebåtar är INTE utrotningshotade…

av

Dessa usla  SVT-medarbetare ! Deras journalistik och eviga vinklande är under all kritik…

Visserligen är det för dagen bara Statstelevisionens lokalredaktion i Dalarna som inte kan skriva korrekt svenska, eller ens hålla sig till givna fakta – men i alla fall… De skriver att Elsa Pulkkinen och Linda Knuts, båda två Dalkullor, skulle vara ”roddare” och därmed av manligt kön. Så är det inte alls, därför att båda två är kvinnor. Vad man skriver är oriktig svenska, och därmed fel i sak.

”Kyrkbåtar” på Siljan, som är ämnet för hela artikeln – har ingenting alls med ”Svenska” Kyrkan eller något kristet att göra.

De utgör en länk i en tradition som funnits ända sedan Hjortspring-skeppet från Bronsåldern eller Brandskogs-skeppet, som finns att se och beskåda på en hällristning utanför Enköping.  Också Nydam-skeppet, och många senare skepp och båtar som byggts av Nordisk Allmoge tillhör samma träbåtstradition, som inte är kristen. Det rör sig om klinkbyggda båtar, som helt avviker från Medelhavs- och Mellanöstern-kulturerna.

 

Skeppet ”Brudpiga” från 1944 på Vikingeskibsmuseet i Roskilde – foto av Erik Madsen – professionell Dansk Fotograf…

I och för sig är det riktigt att det svenska kulturarvet är hotat, men det kommer inte gå under så länge Allmogebåtar byggs, och dokumenteras i länder som Danmark, Finland och Norge – där journalistiken är åtskilligt sakligare, och man vårdar sig om vår gemensamma, Nordiska kultur – som i vårt eget Sverige är föraktad, nedprioriterad och glömd; till följd av politiska beslut och den lilla kristna nomenklatura, som dessvärre ännu styr landet, får formulera vad som skall vara en ”kulturkanon” och annat sådant.

Hur ”såsialdemokraturen” och alla kristna tokstollar inom KD burit sig åt när de formulerat sin kulturpolitik, och slösat bort alla pengar på bidrag till sådana kulturyttringar som mera är till skada än nytta,och som dessutom inte hör hemma i vårt land alls – likt Mellersta Österns Makabra Monoteism, torde vara välbekant. Naturligtvis är det  mycket illa att just Brudpiga roddklubb ska drabbas av sådant, och ännu mera tragiskt är förstås att den allra siste folkbåtsbyggaren vid  Arne Håll – som var en man och inte en kvinna – har gått bort. Men han byggde inte alls sina båtar enbart efter ögonmått eller eget huvud – helt utan ritningar, som SVT helt felaktigt påstår, i någotslags absurd ”Floke-anda” eller amerikanskt mediastrunt typ ”HBO Vikings”.

Ånej. Hur den ursprungliga ”Brudpiga” såg ut, finns väl dokumenterat – och Roddföreningen Brudpiga behöver inte gå längre än till träbåtsbyggarna vid Fosens Folkhögskola i Norge, eller till Vikingeskibmuséet i Roskilde, Danmark – där en exakt kopia av just deras skepp finns att se.  ”Brudpiga” är inte en ”båt” eftersom hon är längre än 10 meter, ja hela 18 meter lång och därmed i Sjölagens mening ett skepp – vilket är intressant ur försäkrings- och bevarande-synpunkt. Också ”Det Norske Veritas” som har stor erfarenhet när det gäller klassning av fartyg till sjöss, håller säkert med. Visserligen är det alltid svårt att klassa historiska skeppsrepliker från Norden – ”Hedniska Tankars” redaktion har åtskillig erfarenhet på området, och har tentativt publicerat ett utkast, eller ett försök till hur man bör se på det här med klassningen tidigare i höst, då vi skrivit om det Norska ”Myklebust-skeppet”

 

På Saimen, långt in i Tavastland och på de ryska floderna har såkallade ”Kyrkbåtar”  alltid varit vanliga. I Finland tävlar man ännu med dem i Sulkava, vid Saltvik på Åland och än fler ställen…

LÄS i uppslagsverket Finland, så får ni se…

 

Till saken hör också, att allmoge-båtar – som var vanliga också på de stora sjöarna i Finland,vår förlorade riksdel- alltid byggts av varje hedniskt godord, byalag eller socken för sig, och att man alltid tävlat med dem. Det är precis också vad Brudpiga Roddklubb gör, med sina kvinnliga och manliga medlemmar.  I Dalarna har alltid rodderskor haft hög status, och IOK – internationella Olympiska Kommittén, överväger just nu att sätta stopp för Tramspersoner eller rättare sagt Transpersoner inom all tävlingsidrott. Inte bara SVT på Riksnivå utan också ”alternativmedia” i Sverige har påpekat det – just idag – och detta BORDE de okunniga klåparna på Dala-redaktionen haft reda på.

Detta ÄR betydelsefullt, därför att Brudpiga Roddklubb i Leksand med Omnejd tagit flera SM-medaljer, och SKA man alls ägna sig åt Rodd eller Segling som sport, ja då MÅSTE man följa reglerna, liksom detta med elementär mänsklig biologi, eller det faktum att mänskligheten faktiskt har TVÅ kön, men inte flera.. Kön är inte en ”social konstruktion” som många tror, utan en biologisk realitet. Också i det svenska språket finns det vissa elementära skrivregler, som man inte gärna kan bryta emot utan att skapa missförstånd eller fuska i yrket, eller hur kära Statstelevision … Inom sporten är fusk oförlåtligt, och så borde det vara överallt – också inom nyhetsförmedling.

”Kyrk”båtarna har inget med kyrkor att göra – de användes för samfärdsel, frakt – vid bröllop, glada fester, ja till och med begravningar, barndop och i stort sett alla begivenheter eller saker av betydelse, som skedde i en bygd. Så var det också vid Siljans stränder. Att man så småningom började ro i kapp och tävla med olika båtlag emot varandra – när man hade byggt många båtar – var heller inte så konstigt. Arne Håll t ex byggde mer än 30 båtar under sitt liv, så där ser man vad en bra karl och en erfaren båtbyggare kan åstadkomma – och sådana män finns ännu i Norden – det gäller bara för Elsa Pulkkinen och Linda Knuts samt deras samnordiska förening att hitta rätt sorts folk.

SVT:s inslag kanske kan hjälpa dem, men det är också det enda goda som finns att säga om det inslag man publicerat.

 

I Dalarna har RODDERSKOR eller KVINNLIGA roddare altid haft en mycket stark ställning – och så var det också i alla Nordiska Allmoge-samhällen. Båtbegravningar som Årby-båten, där en kvinna blivit begraven i sin egen roddbåt, är visst inte ovanliga när det gäller svensk vikingatid.

På Västkusten och i Roslagen eller Rods-lagen – som det ju hette från början – har roende kvinnor – och inte män – alltid varit en vanlig syn. Kvinnorna rodde med mjölk, grönsaker och handelsvaror. När kristendomen kom till Bohuslän på 1600-talet, avrättade ”Svenska” Kyrkan tjogtals av dessa starka och självständiga kvinnor, som var vana att ro, och klara sig själva utan någon kyrka. Dalkullor säsongarbetade i Mälardalen – de gick hela vägen – också till Stockholm och huvudstaden, där de kallades ”Roddarmadamer” på 1800-talet, ett namn som blev bestående långt in på förra seklet, då traditionen med kvinnlig rodd till slut dog ut.

Sjöhistoriska Muséet har dokumenterat hur allting gick till, och ett besök där lönar sig – för de som vill veta mer eller är helt okunniga. 

När Vevsluparna – som här på en av sjöhistoriskas bilder – till slut kom på 1830-40 talet tävlade unga kullor i folkdräkt från Rättvik emot roende, äldre kullor från Leksand och andra byar vid Siljan. Vem kunde ro snabbast – kunde man veva sig fram snabbare än man förmådde ro med ett par åror… ?

Vem vet – kanske kan Elsa Pulkkinen – och Linda Knuts – leda varsitt roddarlag från varsin Siljansbåt så småningom.

För – låt oss kalla dem Siljansbåtar ! 

De kommer från denna bygd, detta dalfolk – detta land – och det är det svenska folkets båtar, som visst inte tillhör någon kyrka 

Ge oss vårt land och vår kultur tillbaka – låt oss vara verkliga kvinnor och verkliga män… och vara människor på allvar

Själv minns jag med tacksamhet och kärlek någon, som en gång förde befäl ombord på Finska Viken, då jag själv satt på taktåran på babords sida, längst bak i aktern och hon vid styråran. 

Det kostade blod, den resan år 2003. Både hennes och mitt, eftersom vi inte var utan skador ombord på den långa färden uppför den kalla floden Neva till det som en gång hette Nyenskans, och som var en svensk stad och inte en rysk.

I mer än fyra veckor slet vi – tillsammans med många andra skeppslag, och åror knäcktes, ögonbryn slogs in, det var solsting, skavsår och befarade hjärtattacker.

Allt som skedde, är väl dokumenterat – och den historien har jag berättat, många gånger.

Men – det var sport, stolthet och ädel tävlan. Måtte döttrar och söner av Dalarna och Norden få uppleva alltsamman många många gånger i framtiden, liksom vi Hedningar från andra sekel..

Hell Brudpiga, Hell er, Dalfolk ! Detta är en Tyrs dag, då vi alla kämpar – inte bara för idrottens skull, men för rättvisa och sanning…

Profilbild för Okänd

Om att BLOTA med BLOD, Svartsoppa och ”Sankt” Martin (text från 11 November 2015)

av

Idag är dagen för det traditionella sydsvenska Gåsablotet,  som  sen urminnes tid har firats just idag, kring dagen för Slakttunglet eller det mörkaste nedan i årets elfte månad, innan Åsgårdsnyen eller Asarnas nymåne tänds, som man ännu på 1800-talet sa i Värmland, och Julmåanden började. Många tror helt felaktigt, att den skånska seden att äta Svatsoppa skulle ha med det katolska helgonet ”Sankt” Martin eller den påstått kristna ”Mårtensafton” att göra, och att svartsoppan först på 1500-talet skulle ha funnits i Sverige (hos Biskop Brask i Linköping bland annat) medan den först på 1850-talet hade letat sig fram till Mälardalen.

Inget kunde vara felaktigare !

tumblr_njwgg5uUYJ1rp36m7o1_1280Kom ihåg att BLOT skall med BLOD bedrivas, ty därav kommer själva ordet !

Allt det här är bara kristna fördomar, precis som vanligt, skrivet av journalister och osakliga personer som aldrig ens brytt sig om att göra den elementäraste forskning i ämnet. Svartsoppa, liksom Blodmat eller Blotmat har alltid funnits, både över hela Europa och i alla andra Världsdelar, och redan själva ordet att Blota kommer faktiskt av ordet för Blod, som är detsamma i nästan alla indoeuropeiska språk. Också i det förkristna England var Blotmonadh namnet för November, i likhet med månadsnamnet Slaktmånad hos oss, och redan i Olaf Saga Tryggvasonar, står det om hur Olaf Tryggvason i slaget vid Svolder – som ska ha stått på hösten – säger om de fruktade Jomsvikingarna, som alla var Skåningar – att det hade varit bättre om dessa och de andra svenskarna stannade hemma och slickade sina ”blotskålar” eller blotbollar istället.

På fornengelska fanns ett ord bledsod, att koka ihop något eller att ”sjuda med blod”, som också går tillbaka på ett tidigare gotiskt ”Blothisojan” som också finns i Wulfilas berömda bibelöversättning till Gotiska. Där används det om ängeln i Egypten, som går från hus till hus och ritar symboler på varje dörr med blod, så att husets invånare ska välsignas, och bevaras från pest och varje fara. De kristna bland mina läsare vet säkert vilket bibelställe jag syftar på, och alla etymologiska ordböcker om engelska, tyska, svenska och andra germanska språk inklusive ”New Websters Dictionary” vet att berätta att de senare engelska orden för ”bless”, alltså välsignelse, samt ”bliss” eller lycksalighet kommer från just detta gotiska, forngermanska bledsod, själva offersoppan, blotet, den heliga måltiden. Många kristna känner idag till detta ovedersägliga faktum, se länkar här också och erkänner faktiskt, att deras termer för välsignelse och lycka kommer direkt från den Asatrogna blotmåltiden och den djupa känsla av tillfredställse och gemenskap, som man kan känna efter en god svartsoppsmiddag och ett väl utfört blot.

 

recept-1741-460x345

Såhär BLOTAR man – det är att dela sin måltid med sina vänner, sin släkt och själva gudarna !

Blotet var och är en helig måltid, som man delar med gudarna. Blodmat och liknande har också funnits och finns fortfarande i alla kulturer och religioner på vår jord – och det är ingenting konstigt med detta. Om någonting skall kallas konstigt, så är väl den kristna kannibalmåltiden – där man äter frälsarens kött och dricker hans blod – alltså ren kannibalism och inget annat en fruktansvärd travesti på det hedniska blotet, som är vida äldre och kom först, och som funnits i alla jagande och samlande kulturer. Nästan alla människor i vårt land – utom rena vegetarianer, kanhända – äter blodpudding eller blodkorv. Redan barnen får det i skolbespisningen. Som den skånska tidningen Helsingborgs Dagblad klarsynt påpekade i samband med traditionella svartsopperecept, så måste man faktisk acceptera svartsoppan och den hedniska blotmåltiden också, ifall Blodpudding nu ska vara tillåten. I dagens England och USA äter man ”plumpudding” eller black pudding till Jul. Det är mer eller mindre samma sak, gjord på i stort sett samma ingredienser, och med just blod som huvudbeståndsdel. Men Nej – människor äter vi inte. Det måste finnas en gräns för alla dessa kristna vidrigheter.

Forskare, som undersökt saken, har hittat blodmat över hela Europa, och i alla Världsdelar. Det är bara fanatiskt intoleranta muslimer, samt judendomen som har ett definitivt förbud emot förtärande av blod – anledningen till detta var att blod snabbt blir dåligt i medelhavsklimat. Men herdefolk istället använder getmjölk och andra källor till animaliskt protein, vilket jägarfolk, ryttarfolk och alla från massajer i Afrika (som dricker blodet från sin nötboskap) till Älgjägare i Norrland (det är fortfarande sed att ta sig en kåsa med varmt blod ur den nyss fällda älgen), renjägare på Sibiriens tundra, eller Djingis Khans mongoler (som drack blodet från sina egna ridhästar) – alla folk har genom tiderna praktiserat samma sak – varför skulle då vi Nordbor inte få göra det ?

 

ao_svartsoppa_3_jpg_110039aAlla vet att man börjar med att röra ned två tredjedelar grisblod och en tredjedel gåsblod i en god buljong…

En del oärliga människor som ljuger, svänger sig och förvanskar Asatron och sin egen historia, och som av okänd anledning kallar sig ”fornsedare” hävdar att blot i form av en måltid med blotmat aldrig skulle ha funnits, trots att det finns tiotusentals bevis, både i de Isländska sagorna, i Eddan och från arkeologiska utgrävningar.

I någotslags förvriden politisk korrekthet tror de, att det skulle vara opassande att säga sanningen, att folk skulle bli skrämda av korvar och andra stolligheter, och dessa förbannade foliehattar vill därför inte erkänna det sanna blotet. Istället blotar de hallonbåtar, söta bakverk och annat fjanteri i den stilen, och tror att detta skulle vara detsamma som Asatro. Sådana idioter har jag föga eller inget gemensamt med, för egen del, och jag kan bara skämmas och häpna över de som förvanskar sitt eget folks historia på det tokiga viset.

 

foliehattBara Foliehattar och Idioter skulle förneka Blotets betydelse, samt det faktum att det försiggick med kött och blod

 

På Island talade man om Hlaut, av ordet för ”låta” som i åderlåta eller utgjuta vätska, och talade också om Hlautteinar och Hlautbollar om de skålar, som den varma Blotsoppan serverades i. Med Hlautteinen eller ”vispe-riset”, en kvist som stacks i det varma offerblodet, välsignade Goden eller Offerprästen Gudabilderna och ”Stallen”, den hylla eller ställ, på vilken de stod. ”Hlaut” kunde också förrättas genom att stänka blodet över stallen, ”Blot-huset” eller församlingen, som deltog i Blotet, skriver de isländska källorna. En del har betvivlat detta, av praktiska skäl – man talar om rädsla för blod, att man inte skulle få det på kläderna och så vidare – men vad är det för fel med att äta sin mat ihop med andra, eller dela måltiden med makterna, genom att ge dem det mest energirika i matväg som överhuvudtaget finns ?

200509060788

 ”Hlaut-teinen” eller Visperiset (som man fortfarande säger i Skåne) görs av ett renkokat björkris, som man dragit barken av. Svårare är det inte att göra en äkta hednisk offerkvast…

Min egen farmor – som blev 92 år – berättade för mig att när min farfar var präst, på 1920- och 1930 talet, hände det fortfarande att en och annan bonde tyckte att han skulle närvara vid slakten – i själva ”Svinottan” eller vid tretiden på morgonen, och sedan välsigna både gäss, svin, blod och inte minst hålla upp det blodiga ”visperiset” så att alla kunde se, att blodet var gott – och att det med kyrkans uttryckliga välsignelse dög att göra mat och svartsoppa av. Detta är min familjs och ätts egna traditioner, och därifrån har jag också mina egna recept på svartsoppa – och dem följer jag !

 

brueghel_autumn

Också på Peter Brügels målning från renässansens Nederländerna kallad ”Hösten” ser man hur en svartklädd man – kanske en präst – välsignar slaktdjuret, medan blodet samlas upp i en panna för att göra svartsoppa av…

04VVXAWu1E

Blotbollar eller Hlaut-skålar har funnits mycket långt fram i tiden – för svartsoppans skull !

Just blotbollarna eler bolkarna, de klotformade skålarna, har funnits mycket långt fram i tiden, och senare började man även servera öl ur dem. Själva engelskans ord för skål, bowl, har också ett nordiskt ursprung. Alla har i och för sig inte ett sånt monumentalt utseende som Bielke-ättens väldiga, med vapensköldar prydda 15-liters skål från 1500-talet, men i alla fall..

 

0019.5

Hur kunde det då komma sig, att de kristna nere på kontinenten stal den hedniska traditionen med ett ”Gåsablot” kring slakten i November, ”Blotmånaden” efter Alvablotet ?

kirchenjahr_martin_09

Gåsen antas vara vaksamhetens fågel, och är därför Helgad åt Oden !

Oden, ”den vilda jaktens” anförare, ansågs vara särskilt aktiv under de mörka vinter- och höstnätterna under tiden från Alvablot fram till Jul. Då anförde han ”Åsgårdsreien” eller de dödas ritt till Asgård och Valhall, och i höststormarna kunde man se de dödas skuggor, som likt vildgäss brusade fram genom skyn. Samma tradition om ”King Herla’s Ride, ”Harlechim”, ”Caccia Morta” och allt vad den hette i olika Europeiska länder gick ut på att en ensam ryttare av gudomlig storlek skulle leda ett följe av skuggor, flygande fåglar eller kanske vilddjur, och han tänktes oftast försedd med en fotsid mantel, eller vara enögd, som Oden. Särskilt bland Goterna var föreställningen om Oden som ryttargud utbredd..

7c47702103cac557ae00e3990204c970

Senare kom dessa föreställningar – liksom Oden som vandrare ihopkopplad med det lokala helgonet ”Sankt Ibb” eller pilgrimshelgonet ”Sankt Jakob” på Ven började de kristna också para ihop Odens gestalt med Sankt Martin av Tours, som var just ett ryttar- och pilgrimshelgon. Man kan jämföra med hur Thor blev förvandlad till den senare ”Sankt Olav” i Norge. Tyskarna talar just idag också om ”Martins-gans” och ”Martins-feier” för firandet av det sydsvenska ”Mårten Gås” – 11 November.

St_Martin_im_Park_3985_lb

220px-Del_av_hjälm_vendel_vendeltid_möjligen_oden

Man håller också ”Martins-ritter” i Franken och Rhenlandet – gamla frankiska och germanska provinser, där det påstådda helgonet St Martin av Tours ska firas, just på dagens datum. Men vem är egentligen detta helgon ?  Att St Martin och Oden faktiskt ursprungligen var samma person har många tyska folklorister än idag klart för sig.. Det finns – antar man – en historisk Martinus (316 – 397) också. Han var son till en hednisk romersk officer, och född i Pannonien, våra dagars Ungern, där Goterna och Gepiderna – en annan germanstam – bodde. Via Sulpicius Severus – en kollega till honom som dessvärre till slut blev kristen, går det faktiskt att rekonstruera hans liv i detalj. Martinus, fastän German, tjänstgjorde i Equites catafractarii Ambianenses, eftersom hans far tillhörde det gotiska kejsargardet – som funnits redan på tvåhundratalet med stationering i Ticinum, eller Pavia i våra dagars Norditalien, där Martinus förmodligen växte upp. Vid det här laget var nästan alla ”romerska” soldater i verkligheten kelter eller germaner, och att Martinus far förmodligen dyrkade Wothan och inget annat, var inte alls märkvärdigt utan bara naturligt, eftersom alla Goter ju hade Oden som huvudgud. Den tidens tunga kavalleri såg faktiskt ut som vendeltidens ryttare i Sverige, och var betydligt mindre ”romerska” i sin utrustning än man kunde tro.

 

comitatuscavalry82

Precis såhär såg verklighetens ”Sankt Martin” och hans gamle vän Severus ut – Martin blev till slut biskop och förebild till ”Mårten Gås”

Equites Catafractarii – eller det tunga pansarkavalleriet av byzantisk modell, var efterträdare till den tidiga antikens ”ala milliaria” eller tusenmanna-skvadronen, romarnas motsvarighet till ett självständigt stridsvagnskompani. Det fanns aldrig särskilt många av de här enheterna, och fastän varje romersk legion eller infanteribrigad skulle ha en sån här tung ryttarenhet, var det långtifrån alla legioner som alls tilldelades någon. Martinus blev stationerad i Gallien (en rik provins, men helt hednisk) efter att ha ryckt in vid 16 års ålder, och hamnade i Ambianensium civitas eller Amiens. Vid den här tiden kom den hedniske Julianus Apostata till makten, och under tronstriderna skall Martinus ha fått kristna sympatier, och till och med deserterat i själve kejsarens åsyn, säger hans levnadstecknare Severus. Strax före ett slag vid nutidens Worms, Tyskland, ska han ha träffat Julianus själv, och då plötsligt försökt lämna sin tjänst – man har påpekat att Martin då redan måste varit 45 år gammal, och att kronologin inte stämmer alls. Nåja, den blivande biskopen och helgonet klarade sig från åtal för svikande av försvarsplikt genom att gå obeväpnad mot fienden framför sitt eget kavalleriförband – sånt gör man inte ostraffat, eller utan ett visst mod (se bild).

 

c6a53efc81c4b48d84fb7162e7384a89

Innan dess ska det enligt legenden ha hänt, att Martinus – på marsch genom Tyskland en vinternatt – träffat på en naken tiggare vid vägkanten, och då kommit på, att han med ett raskt svärdshugg kunde dela sin mantel med tiggaren  av ren givmildhet – ett drag som Oden alltid uppvisar. Nästa dag, väl hemma i kasernen, såg han – efter att ha träffat sin ”optio” eller ställföreträdare hur manteln mirakulöst hängde på sin krok och var hel – och då ska Martinus alltså ha bestämt sig för att bli kristen. I själva verket gick det nog inte till så – Martinus tog nog sin kamrats utrustning istället…

Martin-und-Bettler1

Dagens kristna legend:  ”Den givmilde pansarofficeren” (har aldrig funnits !)

På så sätt kom det sig, att ”Den Helige Martin” än idag är skyddshelgon för tiggare, alkoholister och legoknektar, allt enligt Katolikernas sätt att se. Dessutom för vinhandlare, eftersom han lär ha tyckt mycket om vin – ”av vin lever Oden allenast” står det i Eddan, liksom av en ren tillfällighet. St Martins skrud lär än idag bevaras – som en stor helighet – i ett kapell – ”Capella” är det latinska ordet för soldatmantel – och därifrån kommer ordet Kapellan, alltså en präst i ett kapell, liksom den engelska termen ”Field Chaplain” eller Fältkaplan, vilket är vad alla Fältpräster och Militärpastorer heter inom NATO, till exempel…

Men gässen då – och Svartsoppan ? undrar nu någon.

Dog-conducting-geeseVargar och Rävar predikar för Gässen.. (Medeltid bild från Tours, ”St Martins” hemstad..)

Jo, innan han blev biskop i Tours, inte långt från Amiens, skall Martinus ha gömt sig i ett hus med gäss, säger legenden. Gässen började genast kackla och snattra, som gäss alltid gör, och så kom det sig att Martinus blev framhalad ur sitt gömställe och utsedd till biskop, fast han aldrig ville detta själv, säger legenden, eller rättare sagt hans personlige vän Severus, som alltså skulle skriva en hagiografi, eller helgon-biografi, fast ingen av dem nog var några helgon i verkligheten, utan vanliga människor precis som oss alla. Man kan ju undra varför Martinus alls skulle gömma sig i en flock dumma gäss, som sällan eller aldrig håller snattran, och varför han inte flydde till häst istället, om han i själva verket inte ville bli utsedd..

Att var biskop i 300-talets Gallien var dessutom ett mycket lönande värv. Det innebar att man kunna plundra, mörda, bränna och härja av hjärtans lust, och det var just vad fd. kavalleristen Martinus gjorde. ”Han brände flera stora och gamla hedniska tempel” skriver Severus helt öppet. Han skulle ha huggit ned flera heliga lundar, både i Germanien och Gallien, och plundrat människor in på bara skinnet – det var sanningen om ”tiggarnas skyddshelgon”. Severus skriver vid ett tillfälle, att Hedningarna skulle gått med på att låta ”Sankt” Martin hugga ned en helig ek, om han kunde stå i vägen för trädstammen. Då flyttade sig på ett mirakulöst sätt denna trädstam, mitt i själva fallet, säger Severus, men det behöver ingen tro. Detta är en sk ”vandringssägen” som finns till och med i den hedniske poeten Horatius oden, har forskare slagit fast. Som klassiskt bildad kände Severus mycket väl till den historien, men den moderne arkeologiprofessorn Marcus Junkelmann, som ingående studerat det här med romerskt kavalleri – säger i sina böcker att just fallande träd, spetsiga grenar och annat sådant är något som just romerska kavallerister måste ha uppmärksammat – och just det vet Professor Junkelmann också mycket väl, efter att ha gjort sin egen mer än 800 km långa ”Martinsritt” genom obanad skog… Man kan bli enögd som Oden av att i snabb takt rida genom risiga skogar – om man inte passar sig…

För övrigt – jodå – svartsoppan ingick redan i de romerska kavalleristernas standard-diet den också, för även antikens folk kände till denna ädla och välsmakande rätt…

Vad menar vi med en filosof ? skrev en gång den skånske humoristen Axel Wallengren.

Och han själv svarade: ”Jo, därmed menas en människa, som lever av svartsoppa och sanning”

Själv älskar jag som praktisk Odinist och Asatroende just detta med Sanningskärleken, förutom Svartsoppan, vars hemliga recept jag dock behåller för mig själv.

 

spartan-black-soup

Redan i det gamla Sparta åts Svartsoppa rituellt, och bara vid bestämda tillfällen. Och inte bara Spartanerna var förtjusta i rätten. I Vietnam ska det finnas en liknande blodsoppa på ankblod, som bland annat Vo Nguyen Giap, den Nordvietnamesiske Generalen som från början var Historieprofessor ska ha rekommenderat till trupperna. Utan Svartsoppan skulle de aldrig vunnit över USA:s armé. Nu blev de starka nog att handveva runt mer än 30 år gamla Bofors-kanoner, och med dem skjuta ned såväl B-52:or som Phantom-plan i överljudshastighet – allt tack vare sin egen variant av Svartsoppa…

 

miraculix-magic-portion

Svartsoppa eller Bledsod har alltid påståtts ha rent magiska egenskaper, och ge människor övermänsklig styrka…

vo-nguyen-giap

Vo Nguyen Giap (1911 – 2013) – Oöverträffad strateg och befälhavare – Segrade vid Dien Bien Phu och i Tet-Offensiven – tack vare Svartsoppa !

Just Spartanernas bruk av Svartsoppa under antiken är kanske värt att studera närmare. Den sk ”Doriska Invasionen” eller Indoeuropéernas inträngande i Grekland, förde med sig en maträtt kallad melas zomos (μέλας ζωμός) eller Den Svarta Soppan, som närmast fick karaktären av ”hemligt vapen” liksom Jomsvikingarns Blotsoppa i slaget vid Svolder. Genom att häva i sig lämplig kvantitet rått animaliskt protein, alkohol och järn får man faktiskt väldigt mycket energi, särskilt i kallt väder. Så länge man inte äter för mycket – det finns en gräns för hur mycket animaliskt protein man kan ta upp via blodmat – men äpplen eller frukt med mycket c-vitamin underlättar – finns det faktiskt en fysiologisk förklaring till detta..

 

spartan300

Massor av animaliskt protein, blandat med alkohol och järn – en ren ”morale booster” eller kraftigt moralhöjande, energi-givande föda…

Svartsoppan, som Spartanerna åt före de gav sig ut på särskilt kvalificerade uppdrag, var dock inte omtyckt överallt.

En sybarit, som besökte Sparta, lär ha anmärkt: ”Nu vet jag varför ni Spartaner aldrig fruktar döden ! Kan ni svälja den soppan, klarar ni också att svälja precis allt !”

Dionysios, Tyrann av Syracusa, som levde på 300-talet fk, var känd som en omänsklig och misstänksam diktator, som på fullt allvar trodde att Spartanernas Svartsoppa var ett slags trolldryck, som gav dem rent övermänskliga krafter i strid. För att prova sin teori lät han till och med kidnappa en spartansk kock, som dock aldrig avslöjade receptet, men som lovade att tillreda en portion av den ytterst begärliga soppan.

Som alla spartaner hade han lärt sig konsten att koka den av sin mor, samt farmor, och de spartanska kvinnorna var liksom kvinnorna i Norden kända för en hel del egenskaper, som annat kvinnfolk inte hade, inte kunde få, och aldrig uppnådde.

svartsoppa

När den spartanske kocken kom in med sopptallriken, spottade Dionysius II genast ut den första skeden på golvet, eftersom han tyckte den smakade avskyvärt. Så är det alltid med tyranner och despoter av alla de slag – de uppskattar och förstår inte det fina här i livet ! ”Soppan är fel kryddad !” skrek diktatorn argt.

”Det är inte k-r-y-d-d-n-i-n-g-e-n det är fel på !” förklarade kocken. ”Du har aldrig, aldrig badat i den kalla, kalla floden Eurotas, som flyter genom Sparta. Du har aldrig gått långa vintermarscher. Du har aldrig varit utsatt för köld och fukt, som vi Spartaner.

Om du hade tränat och levt som oss, hade du förstått ! Då hade denna soppa smakat dig bättre än någonsin !  Först när du lever som vi gör, kan du andas fritt, och börja inse och förstå… och DÅ – men inte förr ! – är du verkligen Spartan – och förstår Svartsoppans hemlighet !”

Just så är det också. I varmt klimat eller sommartid smakar Svartsoppa inte bra, utan det skall till fukt, kyla, eller snö och vinter för att man riktigt skall förstå den, samt Blotandets Hemlighet – som ofta uppenbaras vid Julen. Genom att äta en halv tallrik, fick  jag själv styrka att på bara 40 minuter skriva och forska fram allt det här – ja där ser ni ju själva !

Mera skall vara er givet nästa gång – om ni förblir Asarna trogna !

poster-odin-yggdrasil-havamal

Profilbild för Okänd

Frågor till Far – På ”Fars Dag” 2025

av

”Frågor till Far” – som Hedniska Tankar nu låter publicera i avskrift – och nästan omärkligt förändrad form – är en synnerligen illa ansedd, utskälld sång, som ursprungligen utgavs av gruppen ”Svensk Ungdom” år 2005. Hela texten anses gravt Högerextrem, enligt det kulturetablissemang och de politiska krafter som fortfarande styr i dagens Sverige – och som väntas ta över Regeringsmakten efter nästa Val, året 2026.

Hedningar som vi är, förhåller vi oss skeptiska, och tror inte på denna ständiga förbudsmentalitet.

Vi vågar rentav ställa frågan, vari det extrema i själva texten som sådan ligger. Sång och melodi kan man redan hitta på youtube – i flera varianter, däribland några sjungna hemma vid köksbordet av svenska kvinnor, som inte ser alltför purunga ut precis. Hätskare versioner, bullriga, stökiga och raskare framförda finns också – men vi överlåter till våra läsare att själva bestämma, vad som är så extremt med ord som dessa.

Sångtexten handlar om en flicka från 2000-talet och vår egen tid, som ställler obekväma frågor till sin far, född under 1900-talet. Olika generationer med andra ord, med olika historiesyn och mål – men en verklighetsbeskrivning som blivit sann, och som visar vad som förändrats sedan tiden med det ”Folkhem” som ett visst, dåtida ”statsbärande” parti ville bygga upp.

Inte bara fäder och män, utan även kvinnor av idag behöver tåla påminnelsen om detta, men den svenska ”Såsialdemkraturen” och vad som en gång varit ett arbetarparti, tål inte att höra ord som de här. Man får som vanligt fråga sig var det extrema i sångtexten som sådan ligger – och om enbart orden är så farliga i sig, att de aldrig någonsin får sägas…

 

Foto: Johan Nilsson, TT (genrebild)

 

Minns du den tid som jag själv aldrig sett,då folket var lyckligt, då folket var ettSå säg mig nu, pappa, hur känns det idag,när du sitter i slagget av det som finns kvar?
När du växte upp, säg mig hur var det då,var en flicka någonting som man fritt gav sig på?Gick du på gatan och lyssnade smått,utan att höra ett ord du förstått?
Var du någonsin tvungen att ensam gå hemsen du rånats och slagits av främmande män?
Säg mig hur kunde ni låta det ske?Ni blundar för det som en blind kunnat se
Känns det bra, käre far? Är du stolt, är du glad?Och var kommer du stå i vår strid av idag?
De flesta utav er var dumma som få,men några utav er var värre ändåDe såg det som allvar och inte som lek,de har älskat att hata vårt folk som de svek
Nu kallar de motståndet hat, hets och skrock,men utanför jagar nu gängen i flockOch de tackar nog er och de skrattar och ler,åt den dumhet och feghet som utmärkte er
Men ni borde ha vaknat, ni borde förstått,ni borde sett allvaret, borde satt stopp
Säg mig hur kunde ni låta det ske?Ni blundar  för det som en blind kunnat se
Känns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?Och var kommer du stå i vår strid av idag?
Vill du göda en hel generationav mångkulturella och rotlösa hjon ?
Mot deras planer står en verklighet,där allt som var bra blev en stinkande smetNu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,
Ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nytt
Och jag frågar dig, pappa, om du har förståttatt din åldersgrupp skapelse nu måste bortOch jag frågar dig: har du ditt samvete kvar,gör du din plikt nu som man och som far?
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt,ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nyttÄr du med oss idag? Börjar tanken bli klar?Eller vänder du ryggen åt framtidens barn?
Säg mig hur kunde ni låta det ske?Ni blundar för det som en blind kunnat seKänns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?Och var kommer du stå i vår strid av idag?
När vi nu tvingas axla det ansvar ni flytt,ert samhälle ruttnar vi bygger ett nyttÄr du med oss idag? Börjar tanken bli klar?Eller vänder du ryggen åt framtidens barn?
Säg mig hur kunde ni låta det ske?Ni blundar för det som en blind kunnat seKänns det bra, käre far? Är du stolt är du glad?Och var kommer du stå i vår strid av idag?
Den Hedning som skriver dessa rader, har också en dotter. Hon är etnisk svenska, och snart 17. Jämför också med vad som händer i andra samhällen, längre västerut…
Profilbild för Okänd

Kring Hel och Alvablot (artikel från 29 Oktober 2016)

av

Nuförtiden tycker vissa, att det skall firas något som heter Halloween i Sverige, en kristen förvrängning av det som förut hette Allhelgona och ännu längre tillbaka Alvablot, och något som absolut inte hör hemma här. Människor skall från barnsben drillas till att tro att döden är något ont, och att förfäderna skulle vara spöken, kristna djävlar och demoner. Ungdomen tar det hela mest som en ursäkt för att dricka sig fulla och ställa till med maskerad och fest – så mycket av ursäkter behövs nog inte – de som vill festa, hittar väl alltid på en och annan ursäkt för det ändå. Men – som jag flera gånger skrivit och konstaterat – det verkliga Alvablotet var något helt annorlunda. Det var att fira sina döda anhöriga, vänner och förfäder under värdighet, utan skräp, skrik, skål och dåliga buskisupptåg, utan rädsla och utan skräck.

Varför hela tiden denna kristna rädsla för döden, förresten ? Varför hela tiden försöka skrämma både barn och vuxna till underdånighet, underkastelse och lydnad, med Onda Clowner, Påvar och annat sådant ?  De flesta normala människors förhållande till döden är helt annorlunda än de kristnas. I gamla tider hade nästan varje by och gård i landet sitt eget gårdsgravfält – och det finns fortfarande ganska många hus och gårdar i Sverige som har gravhögar från järnåldern på den egna tomten.

alvestakullarna_bilder_1_380”Alvestadkullarna” i Östergötland

Du behövde bara titta ut genom ditt eget köksfönster eller öppna dörren för att kunna se ”ättebacken” där din far och mor vilade, liksom alla dina förfäder – och när dina dagar var slut, skulle du själv kunna bo där i frid och ro. Skrämmande ? – Nej, inte alls… De döda och gårdens egna gravfält fanns som en helt naturlig del i landskapet, lika naturlig som skogen eller åkern, och det var ingen som uppfattade detta som det minsta farligt. Också när kristendomen kom låg byns kyrkogård på nära och behagligt avstånd, och man besökte den, varje gång man gick förbi – ”de dödas åker” eller ”döingåkern” var ett vanligt namn, men inte heller det var något man behövde vara rädd för.

Jag har redan förklarat ursprunget till ordet ”Alf” och ”Asar och Alfer” som i Eddan används omväxlande och på samma gång som ”Asar och Vaner”. Att Vanerna, dessa fruktbarhetens gudar, var detsamma som de döda förfäderna eller Alferna, jordbyggarna, jolbänningarna, vittrorna, ”de små undar jordi” (på Gotland) men att några av dem var tillräckligt stora och starka nog till att betraktas som Gudar – dit hörde ju till exempel Njord, Freja och Frej – har jag redan gått igenom för er, och jag förutsätter att ni är tillräckligt bekanta med dessa ovedersägliga faktum i alla fall. Också Tomten, gårdens ursprunglige bebyggare och grundare, han som alltid fanns kvar för att kontrollera att allt stod rätt till, också i de levandes Värld, hörde dit. Och i inget fall behövde man frukta något av detta – det var en del av vardagen, och inget ”övernaturligt” att vara rädd för, därför att inget kan finnas utanför naturen.

nature-landscapes-trees-forests-leaves-color-fog-mist-haze-autumn-fall-seasons-plants-grass-dew-wallpaper-220770

I vår egen tid har vi institutionaliserat döden. Vi flyttar bort den på något sjukhus, och våra kyrkogårdar ligger långt bort, isolerade i landskapet bakom murar och motorvägar. Hela generationer av barn växer upp, som aldrig sett något lik eller någon död människa. I gamla dagar var detta något fullständigt naturligt. Man stod lik hemma i bastun, och innan någon begravdes höll man såklart en vaka eller en mottagning, där alla kom för att ta farväl av den döde eller döda. Ingen såg detta som det minsta konstigt, eller någon vidare orsak till skrämsel. Tvärtom har vi gjort döden så mycket mer skrämmande och obehaglig, just därför att vi fjärmat oss från den och inte längre orkar eller vill se den i vitögat.

Men det har jag. Som ung arbetade jag fyra hela somrar som biträde på ett kristet sjukhus, och fast jag var under 18 år, fick jag ta hand om lik, frakta dem till kylrummet och faktiskt bevittna obduktioner och skriva på protokoll som vittne, även om det förstås var olagligt. Jag har sett mer döda och fler lik än vad som borde vara nyttigt att minnas, och även om detta var på 1980-talet, var jag redan då helt säker på att jag var Hedning, och aldrig någonsin kommer bli kristen, för vad jag såg och upplevde på detta kristna ställe, och hur gamla, sjuka och till sist döda behandlas, var verkligen inte snyggt, det säger jag er. För övrigt gäller de observationerna nu snarast hela vårdsektorn i Sverige – jag upptäckte bara lite tidigare och lite tydligare dödens fysiska sidor, kan man säga – och det var allt – skrämd av det blev jag inte, men däremot lärde jag mig att hysa vördnad för Hedendomen och för livet, liksom för de döda.

Kanhända skriver jag mer om detta någon annan gång, kanhända inte.

resize-img-php

Låt oss nu återvända till Asatrons Värld, den värld alla etniska svenskar kommer ifrån; och den Värld – Helheim – de flesta – utom det fåtal som via sin hängivenhet kommer någon annanstans – till sist skall återvända. Jag har skrivit och förklarat för er att Hel, Höljerskan – för det är vad hennes namn betyder – glöm alla felaktiga etymologier, ”fornsedarnas” pajaskonster och helt obevisade påståenden om att namnet skulle ha med ”helande” att göra – för så är det inte alls – ingen kan undfly döden – demoniserats av Sturlasson och de kristna, och att hon ursprungligen inte alls tänktes ta någon skrämmande gestalt.

Norrut och nedåt leder vägen till Hel – det vet ändå de flesta av oss. Hels rike – Helheim – som noga skall skiljas från Hels Vite eller det senare Helvetet – består av helt skilda platser och orter i det hinsides. Där finns Svartalfaheim eller Nifelhem, till exempel, den ”andra dödens” rike för de som dör också från Hel, vilket sker när de levande inte minns sina egna döda mer, och inte längre hedrar dem – samt Nastrand och det yttersta och nedersta helvetet, för de kristna och andra verkligt onda människor. Dit kommer bara de som dödar sina egna fäder och de som sviker sina egna eder, skriver Snorre – alltså de som sviker Asatron och börjar ägna sig åt ”fornsederi” och annat sådant. I Codex Regius-handskriften av Snorres Edda lär det finnas ett tillägg i bläck från en annan, och långt senare författare, som skrev ”och den, som bortlockar någon annans kära”. Den, som bryter sönder två andra människors förhållande, vore också värd att hamna på Nastrand eller likstranden, tyckte den okände skribenten – ett faktum som Frans G Bengtsson, den store essayisten, noterade när han långt senare gjorde sin genomgång av saken.

Till Hels hallar kommer man genom att ta vägen över Gjallarbron, den ljudande spången. Där sitter Modgunn, Hels Väkterska och leder de döda vidare emot det egentliga Helheim, som ligger på Okolners slätt – namnet betyder den okalla, alltså ljumma platsen – och där har Hel också en gillessal för Balder, och för de flesta döda. I Brimers hallar, nämligen; är gott att vara – också Liv och Livtraser, de allra sista levande människorna, som kommer återbefolka den andra Jorden efter Ragnarök – finns där redan, liksom Mimers brunn och mycket annat.

Asatrons dödsrike är visst inte någon ogästvänlig eller kall plats, som vissa tänkt sig – det förhåller sig snarast tvärtom.

Hel själv beskrivs som skrämmande, först i sena källor – och moderna Amerikanska fantasy-illustratörer har tänkt sig, att hon skulle vara till hälften ett skelett, till hälften en levande människa. Men, det finns inget som helst stöd för detta i originalkällorna.

250px-hel_1889_by_johannes_gehrtsHel har aldrig avbildats på något skrämmande vis innan 1900-talet. Inte heller är hon till hälften levande, hälften död eller skelettartad eller något annat sådant.

Allt det här är bara vida spridda kristna griller och missuppfattningar. I Gylfaginning står visserligen, att :

Hel kastaði hann í Niflheim ok gaf henni vald yfir níu heimum, at hon skyldi skipta öllum vistum með þeim, er til hennar váru sendir, en þat eru sóttdauðir menn ok ellidauðir. Hon á þar mikla bólstaði, ok eru garðar hennar forkunnarhávir ok grindr stórar. Éljúðnir heitir salr hennar, Hungr diskr hennar, Sultr knífr hennar, Ganglati þrællinn, Ganglöt ambátt, Fallandaforað þresköldr hennar, er inn gengr, Kör sæing, Blíkjandaböl ársali hennar. Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.

Hel fick våld över nio världar, får vi veta, och hon bestämmer alltså över dem alla. Hon ska ge goda hem och gott viste åt alla de, som hamnar hos henne, och det är sådana som dör sotdöd och åldersdöd, alltså de som dör av sjukdom eller ålder. Detta står klart och tydligt utsagt, och på det behöver vi inte tveka. Alla de lögner som står på svenskspråkiga Wikipedia, som att ”hel skulle fallit från himlen och krossat sin benstomme i fallet” är nys, påhitt, snack i backen, fornsediskt trams. Det finns inte en enda uppgift i källorna som stöder något sådant, och det har man bara hittat på i efterhand, men däremot är det sant att ”Hel har en mycket stor bostad, och omkring denna ofantliga gård finns ett stort stängsel. Eljudinir är Hels sal, Hunger hennes tallrik, Svält hennes kniv, Gånglat hennes träl, Gångsvag hennes amma, (inte ”trälkona” – det står ”ambatt”) Fallande förräderi hennes tröskel, Kall Kåre hennes säng, skinande oråd hennes väggklädnad…” genast hör vi hur den kristna demoniseringen kommer igång. Redan Viktor Rydberg visste, att Hels stora Gilleshall, inte alls var någon dålig plats.

På Island och i hela Norden fanns en tradition som hävdade att de döda levde också i sina gravar samtidigt som de var hos Hel, och vissa dagar på året – till exempel vid Alvablotet, men också på Midvinter eller till Jul – kunde de återvända dit och iaktta människorna eller ge dem goda gåvor och hälsningar, som det gjordes på Julen. Till och med dåliga, ”fornsediska” och lögnaktiga källor typ svenska Wikipedia skriver att : ”Det finns till exempel en skildring av döda som lever i en trevlig tillvaro inne i ett fjäll, Helgafjell (Det Heliga Fjället). Där möts ätterna igen och samtalar och äter. Detta kan mycket väl ha betraktats som en del av Hels rike.” Detta är klantigt uttryckt och dåligt formulerat (ordet ”trevlig tillvaro” är i sammanhanget helt malplacerat och låter fullständigt patetiskt, ja småborgerligt ) men det stämmer ändå. Jag har själv kommit i kontakt med flera, som hade den uppfattningen..

Också min gamla farmor – på den tiden hon levde – gick en dag kring med mig – då fem år – på Väsby Kyrkogård i Skåne, där hon kom ifrån. Så fick hon se hur man tagit bort hennes farmors och farfars gravstenar, och lutat dem mot kyrkväggen, trots att gravrätten fortfarande gällde. ”Nu blir de arga, för de kommer se, hur takdroppet från kyrkan rinner ned på dem” sade hon. (Observerar att många ”vättesägner” i Sverige går ut på exakt samma sak – bygger du ditt hus över en gravhög, kommer saker hända dig !) Mitt eget femåriga jag protesterade, och jag sa att man naturligtvis inte kunde se någonting, när man väl var död; men hon fortsatte, och pekade på en hög kulle på kyrkogården, ursprungligen en gravhög den också: ”Här skall jag ligga, så att jag kan se åkern, och den växande säden” – fastän kristen bara till namnet, och gift med en präst, hade hon själv en helt annan tro  – och den var starkare än de flestas. Den hette Nordisk Hedendom, även om hon aldrig kom sig för att säga som det var, och uttala det namnet.

inde2x

”Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.” står det att läsa i Gylfaginning. Många har felöversatt detta, och tolkat det på ett alldeles felaktigt vis. Blå och Svart är ibland samma ord på Norröna, och Hel uppfattas alltså som mörk till hälften. Men ”Hörundarlit” – vad är nu det ? Ordet förekommer också i många andra originalkällor, och i Olafssaga Helga lär det stå om ”Hörundarlit Hungr” – eller ”Hörande kropps hunger” – lit betyder kropp – och Hel är alltså inte blek, inte likfärgad, inte rutten men just levande och hudfärgad till hälften. Visserligen står det också att ”hon är ökänd, och hennes utseende är bistert och grymt” men bara för detta, så behöver vi inte alls tänka oss Hel som  ond, eller skräckinjagande… Det står helt enkelt ingenting sådant i källorna.. Vad man ville uttryckta, däremot, var att Hel kunde höra och se, och alltså helt och hållet såg ut som en levande människa, och det var ju också på det viset de döda gestaltade sig, om de alls kom tillbaka till de levandes Värld – det fanns helt enkelt ”ingen skillnad” påv ad vi kan kalla en vålnad eller en levande människa – möjligen kunde de döa uppfattas som skuggliknande, men glöm alla vita lakan, skelett och annat sådant trams.. Så ser de döda inte ut, inte Hel heller. Möjligen ser hon ut såhär:

32f724f76ab1169985ebb136eeae6b1aEn sannare Bild av hel, som Norska tecknare skildrat henne ?

2ac42e063e3f251c4f6628e64ad8fad1

Sannare vore, att se Hel som en blandning av ljus och mörker, snarare än något ont..

Ganska få bildkonstnärer, poeter och författare har skildrat den sanna Hel – ”Our lady of light and darkness” (termen kommer inte från mig, men från de amerikanska helstroende) som hon verkligen borde se ut, eller som hon är. Döden är knappast farlig, men oundviklig, och inte något att vara rädd för. Hels rike är en varm, inbjudande plats med stora och rymliga salar. Christina Rosetti, den brittiska artonhundratalsdiktarinnan, som svärmade för allt keltiskt, uttryckte nog saken bäst, helt utan skräck, helt utan rädsla – och de kristnas äckliga, motbjudande zombies, djävlar och demoner Varför kunde vi inte alla se döden så ?

Does the road wind up-hill all the way?
   Yes, to the very end.
Will the day’s journey take the whole long day?
   From morn to night, my friend.
But is there for the night a resting-place?
   A roof for when the slow dark hours begin.
May not the darkness hide it from my face?
   You cannot miss that inn.
Shall I meet other wayfarers at night?
   Those who have gone before.
Then must I knock, or call when just in sight?
   They will not keep you standing at that door.
Shall I find comfort, travel-sore and weak?
   Of labour you shall find the sum.
Will there be beds for me and all who seek?
   Yea, beds for all who come.

s168-mor-repro

Profilbild för Okänd

Alvablot (inlägg från 2015-10-27)

av

Många människor i vårt land vet nuförtiden inte vad som menas med Alvablot, än mindre när det ska firas. Inte ens ibland dem som påstår att de är Hedningar, och som säger att man följer en naturreligion, vet man något, fast naturen är den enklaste klocka som överhuvudtaget finns. Total förvirring tycks råda – särskilt i vissa extremrörelser. I alla tider har man firat en fest för jorden och de döda när hösten verkligen inträtt, och denna fest infaller i vårt land kring första fullmånen i det som kallas Slaktmånad, alltså November, i den gamla svenska kalendern. Man behöver inte flytta helgen till någon kristen Allhelgonadag. Fast allhelgonadagen handlar om samma sak – ärandet av de döda. Så gör även helgen som varit – då firar vi FN Dagen – en annan fest som på sitt sätt ärar de döda eller i varje fall de fallna, den också.

Därför behöver man inte flytta Alvablotet till November månads slut eller något sådant, allt på det mest befängda vis. Eller blanda ihop det med Disablotet i Februari eller den isländska Vetrnaettir eller vinternätterna, som också är en kalendariskt mycket väl bestämd högtid – den ska hållas exakt på lördagen före början av Gormánuðr eller ”stormånaden” då hösten börjar, dvs någon gång kring början eller mitten på Oktober. Självfallet har tidpunkten för höstens eller vinterhalvårets början alltid varierat lite, beroende på var i Norden man bor, och det var kanske en av orsakerna till att Alvablotet tonades ned vad gäller det hedniska Island.

manen_1

Tillhör du en naturreligion ? Ja, då ska du väl följa naturen och göra vad som är enkelt, värdigt och naturligt också, utan några förkonstlingar…

Naturen själv ger svaret. När det är fullmåne, första månaden efter Höstmånaden – Slaktmånad är ett bra namn, för så heter den  – det är då Alvablotet ska firas, inget annat. Naturen skiftar om. Träden fäller sina blad med ens. Jakt – på älgar och andra djur – tar nu sin början och naturen och människorna bereder sig på den långa och mörka vintern. Det sker liksom en slakt av det gamla året i naturen, även om vi kanske lika gärna kunde säga ”Släktmånad” apropos släkten och ärandet av de egna döda. Det är en tid för eftertanke och stilla kontemplation. Inte för skräp, skrik och skrän. I mörket skall tystnaden och friden råda, och där finns heller inget farligt, eller något att vara rädd för. Så var det en gång tänkt, och så bör det vara i år också, liksom alla år.

Vi har haft en lång och varm höst, med klart väder och blåa himlar, och när jag åkt hemåt idag, har jag sett den mest magnifika fullmåne man kan tänka sig. Hur kan folk bara slarva bort eller glömma bort en sådan enkel sak ? Mitt eget firande tog sin början redan i lördags, på sätt och vis – eftersom FN-dagen då passerades och det är en ytterst viktig dag för mig – som har mist åtta kollegor på femton långa år. En del dog här hemma, en del dog i främmande land – somliga kände jag mycket nära och somliga bara till namnet, men varje år har jag ärat dem alla på just den dagen, fast jag i år mist en kollega till – i maj i år, vilket jag redan beskrivit. Statistiker, sociologer, psykologer och många andra har undersökt fullmånens effekt på människans psyke, och funnit att det faktiskt finns en sådan. Våra sömnrytmner påverkas, liksom vår emotionella stabilitet. Särskilt kvinnor sägs bli påverkade – jag vet minst en mycket vacker och tilldragande sådan, som jag nyss firat ett privat ”blot” med av en annan sort, men hennes namn får ni nog aldrig veta – och även sjukhuspersonal, poliser och ambulansmän ska ha märkt, att Fullmånen om hösten är en farlig tid, då det är bäst att dra sig inomhus, för då går många galningar lösa… Polisen har i år – efter de tragiska dödsfallen i Trollhättan, gått ut och på stort allvar varnat allmänheten för att fira Halloween, och andra sjuka ”utklädningslekar” av liknande slag.

Visst, alla förvirrade ungdomar är inte nynazister, ”fornsedare” eller urspårade på annat sätt, och naturligtvis finns det Halloween-firare som bara vill ställa till med någotslags maskerad, eller ungdomar som bara behöver en svag ursäkt för att supa sig fulla, eftersom de fortfarande är unga och oerfarna nog för att tycka, att detta är hjärtans roligt. Men i alla fall – tänk efter ! Vill du klä ut dig och visa upp dig – varför inte då börja med amatörfoto eller något verkligt kreativt – eller gå på bal i frack och lång klänning ??

Hur vill du förresten själv minnas dina döda anhöriga, och dem du har kära ifrån din egen släkt eller bekantskapskrets ?

Vill du minnas dem som blodiga lik, eller huvudlösa zombies ? Som vampyrer kanske ?? – Nej, så vill du väl inte blicka tillbaka på saker och ting… Tycker du att det är ett värdigt och naturligt beteende, att fara på folk och skrika om nätterna, måla dig röd i ansiktet, skrämma och terrorisera folk, och vill du hålla på med hela den kristna helvetes-apparaten, som många människor släpar in i sitt otillständiga, keltiska Haloween-firande modell USA, som inte alls har något gemensamt med den Nordiska allhelgonadagen, eller Alvablotet förutom kanske datumet och årstiden – åtminstone ibland…

Det är inte värdigt att göra så, helt enkelt, och det förstår du nog själv, bara du är vuxen nog att tänka efter. Fira gärna Allhelgona om du är kristen och svensk, men aldrig aldrig någonsin Halloween..

candles

Alvablotet skall vara en tid för stillhet, eftertanke och kontemplation – inte för skräck, zombies, någotslags urspårat ”levande rollspel” och andra avarter, som inte har med Asatro att göra…

Den mest klassiska skildringen av Alvablotets firande eller hur det är att ”hålla heligt” som man sa i de nordiska sagorna, finns i den isländske skalden Sigvat Tordssons ”Austfararvisor” där han skildrar hur han på den norske kristnade kungen Olof Haraldssons bud far österut till Sverige, och kommer till Ed, som av vissa identifieras som Edsskogen i Värmland. Men där blir han utkörd ur den gård, där han ska söka natthärbärge. Man vill inte ha några kristna eller några främlingar hos sig, när denna fest firas och man ”håller heligt” för de döda och förfäderna – det här är en privat högtid, för ätten och de närmast sörjande. Sigvat fick rida vidare till en gård som hette Hov, som vissa anser skall ligga i Västergötland – en sådan ritt på över 150 km är nog omöjlig, ifall den inte skedde under flera nätter – men det gick honom lika illa där. Att ”hålla heligt” innebar att vara hänvisad på sig själv, den egna ätten och din egen familj – de som verkligen är dina nära och kära och dem du minns..

tumblr_Vem vill ägna sig åt denna sjuka kristna dödskult och morbida helvetes-fantasier, där man alltid uppfattar döden som något ont och skrämmande… ?

allhelgona

När Alvablot och dess fortsättning som Allhelgona KAN vara något vackert, naturligt och stämningsfullt, som för de flesta svenskar… (och varför skulle döden hela tiden vara något att vara rädd för ?)

Få vet nuförtiden också varifrån ordet ”Alv” kommer och vad det betyder. De tror att det skall röra sig om någotslags fåniga varelser med spetsiga öron och lätt feminint, tillfjollat sätt, som mest finns i dåliga fantasy-romaner med denna ständiga, svartvita kristna uppdelning i ont och gott, som hos Tolkien – världens mest överreklamerade författare. Barn gillar honom visserligen, men jag förstår inte hur en enda någotsånär vettig person över 15 år kan gilla sådant snömos. Alv är en jordart, närmare bestämt det vita skiktet av mineraljord, och har samma ursprung som ”albis” eller ”vit” på latin, alltså något ljust, vitaktigt som finns nere i jorden.

Därifrån kommer själva ordet, och därför talar Eddan så mycket om Äringsguden Frej, som råder över grödan, som boende i ”Alvheim” och Vanernas gudasläkte uppfattas ibland synonymt med Alfer (det stavas så, och ska inte sammanblandas med några fantasy-alver). Alferna, ”de små under jorden”, jolbyggarna eller jolbänningarna, som man sa norrut i landet – alla dessa tänktes ursprungligen som förfädernas andar, som bodde nere i jorden, alldeles intill de levandes bostäder på de gamla gårdsgravfälten – och det kändes också tryggt och bra att ha sina döda alldeles intill. Det var inte något skrämmande alls – utan tvärtom något högst naturligt. Hur skulle man annars kunna ta hand om sina fäders jord ?

jpods5mAlv är ett jordlager, en jordmån – här markerad under matjords-skiktet med en vanlig svensk morakniv – varje svensk bonde vet det ! (men inte förkonstlade stadsbor)

Av Alv kom också Alva – namnet på Hel, den gamla dödsgudinnan, Moder Jord nere i Underjorden, till vars goda och sköna rike alla fick komma till slut. Med kristendomen demoniserades hon, och blev till en ond och skrämmande varelse, som man måste gå runt och frukta, vara rädd och känna ångest inför. Inget skulle varit våra förfäder mer främmande – gilleshallen Okolner, den okalla, var en varm och inbjudande plats, där Hel gav uppehåll åt de verkligt förtjänta, och ingen behövde frysa eller svälta.

Man fick dock inte blanda bort det bästa man hade, och än idag vet lantbrukare och de som värdesätter odling (även andligen ?) att man inte får blanda Alv och Matjord med varandra. Då vissnar och dör grödan till slut, och allt blir bara till en stor, osmaklig lervälling… ”Gör så att jorden mår bra” skriver Dagens Nyheter i sin artikel för hemmaodlaren, och då tror man inte på någon ”blandkultur”

20130528-170452Det stora Veteranmonumentet i Stockholm – för svenskar som stupat i strid för fredens sak. Motivet är ett frö av Yggdrasil – Världsträdet. Enkelt och värdigt – som det skall vara

För några år sedan fanns det ett förvirrat litet gäng människor eller en intolerant liten sekt i Sverige, som tyckte de skulle fira Alvablotet med skrik och gråt, offentligt utställda fotografier på sina närmaste anhöriga döda, och allmän tandagnisslan. Återigen någotslags vansinnig zombie-kult. Förslaget slog aldrig igenom, och glömdes bort efter 12 månader. Någon mexikansk ”Day of the Dead” med sockerglaserade dödskallar och annat sådant, ligger inte för svenskarna – passar inte in i naturen här, och heller inte i folksjälen. Vi vet, att hösten av naturliga skäl skall vara en lugn och tyst årstid – för eftertanke, fina minnen och klara tankar…

alvablot

Visst – du äger minnet av dina bortgångna, men inte rätten att ställa ut dem till allmän beskådan, och göra dem till åtlöje ? Vet du förresten vad dina anhöriga skulle tycka om att bli ”utställningsföremål” efter döden på Internet ?? – Nej, där ser du ju själv – så ska man inte göra – inte om man har respekt för den egna släkten eller dem det gäller…

Med respekt för de döda menas också, att inte göra dem till något annat, än de faktiskt var medan de levde. Jag antar, att de flesta av dessa ”fornsedares” föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och så vidare faktiskt var kristna – åtminstone till namnet, och de flesta av dem skulle nog inte tycka om att få sina fotografier eller mest personliga intima minnen publicerade på Internet, för att göra så är för det första inte helt riskfritt i dagens läge, och heller inte så värst respektfyllt eller värdigt heller. Lägger du ut bilder på dina egna anhöriga, utan att ens fråga om lov ? – Nej, naturligtvis inte, så skulle ingen av oss göra. Utom rena skitstövlar, förstås… Sina egna innersta tankar, minnen och känslor äger man bäst själv, och det kan också vara direkt farligt att dela dem med fel sorts människor, som inte alls har med saken att göra.Vem vet väl vart foton och minnen kan fara runt på Internet i dessa dagar, så varför dela med sig av det som faktiskt kan vara ytterst privat…

Ett litet minne kan jag dock ge. De flesta av mina förfäder var förstås kristna till namnet, de med. Min far var kompromisslös ateist – när han levde – och min mor är en agnostiker. Min farfar, som var kyrkoherde och präst i statskyrkan, var ”inte mer kristen, än mina gamla skor” eller ”åtminstone aldrig så kristen att det störde” enligt min gamla farmor, som kände honom bäst och närmast av alla. Enligt henne borde jag också blivit präst, och när jag redan som liten protesterade och sa att jag varken haft kallelsen eller ens trott på den kristne guden någonsin, sa hon att det väl inte gjorde något. Det viktiga, ansåg hon, var att vara en ordets förkunnare – vad präster egentligen trodde eller tyckte, visste väl deras hustrur bäst – men vem brydde sig bland folket i socknen ? Nåväl, kanske var hon lite vanvördig här, emot sin make – men så var hon också ganska ärlig, och rättfram med vad hon tyckte – något som jag möjligen fått i arv efter henne.

I dagens Sverige raglar ”andliga sökare” omkring, vilsna och tafatta som förståndshandikappade, och försöker utan all ordning eller logik tillbe Frej, Freja, Hel, Oden och precis alla gudar och makter de kan komma på eller rabbla upp för tillfället – om de ens är nyktra när detta sker – och tror dumt nog, att det ska gå att fira Alvablot på det sättet. Men man får inte en godare smak, bara därför att man rör ihop en massa olika ingredienser som i och för sig skulle kunna vara fina och komma bättre till sin rätt var och en för sig till ett slags motbjudande gröt, eller en exkrementell-kulturell soppa, ungefär som ett enda lapsgojs…

Inget kunde vara felaktigare. Inget kunde vara mer ovärdigt.

hqdefaultAlvablot ska inte vara någon tafflig liten ”skräckfest” med grinande döskallar, någotslags Frejsbeläte eller fjortis-fylla i läskiga skogen…

250px-Alfablot_at_boulder_without_flash

Fira VÄRDIGT – eller INTE ALLS !

Varför inte fira Alvablotet hemma, med dina anhöriga – och ”hålla heligt” i höstmörkret. Eller kanske med din älskade (kanske får hon ha på sig något som hon tycker är extra fint – så gör min)  – om Vanerna och fruktbarheten alls skall vara med, om än inte några Diser, och heller inte Freja i sin vanliga aspekt – sådant hör Våren och det första halvåret till. Oden äras bäst vid Jul, men nu börjar hans årstid – och framförallt dem, som går men ska glömmas  – för att nu komma med ett litterärt citat. Hoppas ni känner igen det…

Så skall Alvablot gå till !

Profilbild för Okänd

Ett Läsarbrev…

av

”Hedniska Tankar” får som vanligt mycket reaktioner så här års, och utan vidare publicerar vi ett läsarbrev från signaturen Bi Varg – vars alias antagligen är valt med tanke på Beowulf, som kan ha hetat Björn och varit en Konung över Götaland, på den tid Beowulfsagan utspelades, alltså någon gång mellan 570 och 625 ungefär...

Underbar läsning, denna omtalade älgen, turister ska alltid köpa älgsouvenirer, här har du ett par bilder jag tror du kommer gilla. Bjuder på en huligan-bild med, även om vi är hatade av alla, lite som ni hedningar var av alla kristna innan dessa mjäkiga tider tog över. Det var det närmaste jag kunde komma, att visa Gudarna mod, då jag inte har någon slags utbildning eller godkändes i dessa tider att bära vapen, blev det ingen karriär i försvaret, lyckliga dem. Hoppas du icke är dömande gällande det, men antar det tillhör ungdomen.

Jonas Baba och de 40 RÖVARNA !

Antar vi av Loke-blod hör hemma i Hel ändå, men jag undrar om jag skulle ta och lära mig runor eller fornnordiska, skulle man då kunna ställa Freja framför månen igen eller på något annat sätt kasta några ord och även få verbala svar, kanske är för långt för ljudet att nå fram där dom är, har ingen aning.

Men jag fick ju i alla fall se nån sommaräng i någon rökig bild framför en ek på kyrkogården, strax efter hon stodo i eld framför månen, bärandes spjut och sköld, i nån slags stridsklänning som viftade vid fötterna, om det var hon. Antar att hon ville trösta mig och visa mig att även jag möjligtvis har en chans att få en placering där i efterlivet, om jag bättrar mig.

Jag vet inte hur långt mina egenskaper och attribut går men de vet att jag går att lita på, det är satt som säkert. Det kunde slutat illa de där nätterna när jag röt på en höjd, samma höjd, ensam mitt i natten, bredvid de döda, helt obelyst under en stor himmel. Har säkert skrivit om det förut, det tåls att upprepas. Är det möjligt tror du? Att föra konversation, på riktigt alltså inte i nån jävla trans eller psykos med massa flummerier och hokus-pokus eller helt i känslorus så hjärnan själv spelar nån jävla hallucination för dom, som i kyrkan när de faller ihop och sprattlar 😂

Vetenskap och teknologin är ju uråldrig men glömd..

  Jag tror det går, men jag är inte där än.

MVH

Profilbild för Okänd

På VILKEN sida står TT, SvD och våra sk ”Opartiska” och ”Liberala ” Media…? KRISTNA SEKTER tränger sig på – in i VÅRA HEM…

av

TT reportern Petra Hedbom är en mycket märklig kvinna. Hon ”värvades” till Tidningarnas Telegrambyrå redan 2021, och förutsattes vara en vetenskapligt utbildad reporter, som skulle skriva neutralt och faktamässigt sakligt om det som händer i vårt samhälle. Men det stämmer inte. Man har ljugit för oss. Antingen det nu beror på fru Hedbom själv och hennes preferenser, religiöst sett – eller på svenska medias falska journalistik i allmänhet, så har hon både för TT:s räkning och SvD – Svenska Dagbladet – släppt ifrån sig en massa ”reklam” för den ”Svenska” Kyrkan, som snart engagerar mycket mindre än 50 % av svenska medborgare, och en ännu lägre andel av etniska svenskar. Se vad vi skrev så sent som igår – om sådant som Svenska media ”vinklar bort”, tystar ned och VÄGRAR ERKÄNNA…

 

STOCKHOLM 2021-12-02
Nyanställda reportern Petra Hedbom.
Foto: Duygu Getiren / TT

 

Vad Petra Hedbom skrivit för TT och SvD är nämligen såpass vinklat – redan i rubriken – att det osar ”fake news” på långt håll – och vore det inte för en viss försåtlig ironi, som hon möjligen kan sägas ha smugit in i sammanhanget, vore hennes ”vetenskapliga” trovärdighet lika med noll och intet. Framtiden får utvisa vad hon verkligen står, för hon skriver som en ”köpt” skribent eller rättare sagt en kristen fanatiker.

 

”The Church Lady” från den amerikanska Humor-serien ”Saturday Night Live” – Känns hon igen ??

Petra Hedbom skriver rakt fram att kristendomen skulle öka i Sverige, trots att det inte alls är sant. Hon påstår att ”andligheten växer” – men ger bara utrymme för de kristna och Monoteistiska former av andlighet. Det kan inte kallas neutralt, utan är en fullständigt partisk rapportering. Hon ger utrymme åt en fanatisk präst från Luleå Domkyrkoförslamning vid namn ”Stefan Aro” (ett taget namn, imiterande kriminalreportern ”Hasse Aro” ) som börjat ”sälja” välsignelser av hus – och trängt sig på hos enskilda familjer, med motiveringen att detta vidskepliga daltande och de kristnas Mumbo-Jumbo skulle ”Behövas” i det svenska samhället – men något sådant behöver vi inte alls.

Man påstår i Hedboms direkt osakliga artikel att ”Välsignelser av hus” skulle vara ”tradition” i den svenska Tornedalen, där den ökända Korpela-Sekten härjat. ”Korpelanerna” trodde att ”förbunds-arken” i form av ett stort, silverfärgat UFO skulle hämta dem till en bättre Värld, när det kristna Harmageddon väl inträffade, och de sysslade även med offentlig ”kamning” av varandras könshår och annat sådant. Sen när – och av vilka – undrar vi – var det som ”välsignelse av byggnader” var allmänt praktiserat i vårt land, oavsett om det är Bollnäs, Tornedalen eller andra Tasse-marker vi talar om… ??

Man intervjuar en skinntorr gammal nucka vid namn Carina Hedman, som  tillsammans med sin familj flyttat in i ett över 100 år gammalt hus i Hälsingland, som de i egenskap av privillegierade fått ombyggt åt sig själva.

 

Vittnesgill person ? ”Church ladies” vart vi än tittar… (bildkälla SvD)

Carina Hedman är ”själv diakon” får vi veta, och medlem i ”Svenska” Kyrkan – som INTE har rätt att representera Sverige och svenskarna, därför att kyrkan är SKILD från staten sedan mer än 25 år – och i hög grad partisk. All denna förtäckta reklam står snart varje någorlunda objektivt sinnad läsare upp i halsen, för sådant här borde inte få publiceras av TT, än mindre påstått ”liberala” tidningar, som aldrig aldrig aldrig redovisar ett enda ”andligt” alternativ, eller låter den VERKLIGA svenska folkreligionens utövare komma till tals. 

Prästerna skall få ”fria händer” att tränga sig in i folks hem, utforma ceremonier ”lite som de vill” ungefär som under 1800-talets Husförhörs-tid och Konventikel-plakat, då man FÖRBJÖD alla privata sammankomster som INTE stod i ”Svenska” Kyrkans regi. Allt detta enligt den ”objektiva” SvD artikeln, som är en tunnt maskerad partsinlaga från samhällets makthavare.

Och inte bara det. Det finns mera hat, hot och hets – som prästen Aro i Luleå står för, och får leverera – rakt in i våra Vardagsrum…

”I den katolska tron är hemvälsignelser ett vanligt inslag” skriver man. Det skall ske som ett årligt återkommande inslag till trettondagen, allt enligt de kristna vidskepelserna.

Svenska Hem skulle vara ”en otrygg plats” påstår hycklaren Aro. ”Oro, rädsla, sömnsvårigheter och ångest kommer ofta i spåren av engagemang i ockulta sammanhang. I extrema fall kan tvångsmässiga handlingar eller paranormala aktiviteter utlösas och även påverka hemmiljön negativt.” – ”Det händer att vi möter människor som har sökt andlighet som inte finns i de traditionella svenska kyrkorna…”

VEM är det egentligen som begår ”tvångsmässiga handlingar”, Pastor Aro ? Vem ?? Så fort någon söker en annan ”andlighe” eller ett annat sätt att leva än den påstått ”Svenska” Kyrkans, väljer Humanism, Hedendom eller kanske vetenskapens väg – ja då är ni där med ert bönerabblande och fromlande. Jotack – vi känner er typ sedan flera hundra år – och det gör nog ”Tornedalingarna” också…

Ockultism är alltså något farligt enligt er, paranormala fenomen också. Snart talar ni åter om djävulsbesatthet, exorcism, demon-utdrivning och så vidare – sådant som den katolska kyrkan ägnade sig åt på medeltiden – och FORTFARANDE håller på med, år 2025... Och de som är Asatroende – ja – förföljelsen och anklagelserna fortsätter naturligtvis – nu som alltid…

 

”Käära Tornedalingar… Ni ger väl lite pengar till den NÖDSTÄLLDA Svenska Kyrkan, och Hamas frihetskämpar i Gaza…De behöver mera ammunition till sina AK-47:or”

(teckning av Skämt-tecknaren Eigil Schwab ur ”Naggen” år 1913 – nödtorftigt moderniserad )

Svenska Kyrkans stöd till mer Islam i Sverige, och vad denna i hög grad politiserade ”Kyrka” i själva verket håller på med torde vara tiullräckligt välkänt för de flesta svenskar eller invånare i Sverige. Vi har sett dess stöd till ”Galna Greta” och hennes ”Globala Sumud” som kapsejsat utanför Gaza, och slutat i ett enda stort ingenting alls.

Vi har sett hur kyrkan vägrat ställa upp för Salwan Momika, den kurdiske fd.plutonchefen som brände sin Koran, eftersom han inte längre kunde tyst se på medan hans hemland förstördes av Monoteisternas ständiga krig. Vi har sett hur svenska SÄPO – efter vad man falskeligen påstod – skulle ge honom en skyddad adress, och hur han SKÖTS NED på sin balkong i Hovsjö, Södertälje. Hans mord är fortfarande olöst, och svensk polis – inklusive Säkerhetspolisen – lägger som vi vet inte ned särskilt stora resurser på att lösa det. Har ni kristna präster med er ”godhet” och ert löjliga såkallade ”kärleksbudskap”  talat med hans far eller flickvän ? Om de nu ens vill tala med hycklare som er, det vill säga. Vi här på Hedniska Tankar vill det verkligen inte – för när det gäller personer som er, och allt vad ni representerar av falskhet – så vill vi faktiskt vara i fred, och det vill de flesta andra som bor i det här landet också.

VEM eller vilka är det, som gör ”svenska hem otrygga” Pastor Aro, Luleå Dum-kyrko-förslamning ? Kan NI svara oss på det ??

Skulle det vara någon ”ockultism” eller Horn-Per, ja gammel-Erik ni vet, alltså Satan, Iblis eller djävulen själv, själve Djävelen – kanhända ?

I er bibel lär det stå någonting i stil med: ”Se min broders blod ropar till mig från marken !”

Vi Hedningar är inte för något ”Interfaith”. Vi ställer inte upp på er falska ”religionsdialog” eller era ”tvåstatslösningar”.

Hamas eller det beväpnade slöddret i Gaza har vägrat lägga ned sina vapen, och än är ingen gisslan släppt.

Pastor Aro och hans gelikar vill ta hela vårt svenska folk som gisslan, och tvinga iväg dem till sitt ”heliga land” och den ”kyrka” som vi redan sett tillräckligt av – ser ni inte likheten, kära läsare och läsarinnor ?

 

Vi kräver bara rättvisa och frihet, liksom Zoroasterna i Iran, och alla de andra grupper som årtusenden igenom plågats av all er kväljande, stinkande Monoteism. Vi förblir Humanister, Polyteister och Hedningar. Vi vill inte ha era ”välsignelser” elle era ständiga intrång i våra hem, vårt hemland eller ens er fortsatta närvaro på vår hemplanet.

Packa er härifrån, ta ert TT och era köpta journalister i SvD med er – och dra era färde.

Det är alltsammans.

Vi slutar med en fin liten melodi, skriven av Punk-gruppen KSMB från anno 1980 – en annan tid i ett annat Sverige, då verklig yttrandefrihet fortfarande var möjlig, utan obehagliga konsekvenser…

 

 

När du är bakfull och vill sova
Får du besök utav vittnen från Jehova

Lägg en hundring i kollekten
Och du blir hedersgäst i sekten

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Ja ere nån dörrterror då?

Feta damer med fläskiga ben
Gapar och skriker i Frälsningsarmén
På Guds bekostnad lever orkestern men
Det är DU som får betala festen

Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Men ere nån dörrterror (Halleluja, Ha-Halleluja!)
Ja ere nån dörrterror då?

Narkomaniserat barfotasvin
Vill banka och slå på Hare Krishnas tamburin

Flata snubbar med rakat hår
Som hoppar och skriker och bankar och slår

Men ere nån dörrterror (Hare Harry Krishna, Ha-Hare Krishna!)
Men ere nån dörrterror (Hare Harry Krishna, Ha-Hare Krishna!)
Ja ere nån dörrterror då?!

Profilbild för Okänd

Det HEDNISKA SKIFTET är här – efter mer än 700 ÅR AV FÖRTRYCK – äntligen andlig FRIHET för Etniska Svenskar…

av

Nu är det officiellt. Både Statsradion i Sverige och Alternativmedia har tvingats erkänna det, för trots att sanningen tystats ned precis som vanligt, kan den inte döljas längre.

Vad ”Hedniska Tankar” förutspått under årtionden har infriats.

De kristna i landet har ljugit. De har hymlat och fromlat. De har skrattat åt oss Hedningar. De har förföljt och trakasserat oss med häxbränder och konventikelplakat genom århundraden och åter århundraden. Tvångsmässiga husförhör har genomförts. Inte ens i våra egna hem har vi fått vara ifred från denna påstått ”Svenska” Kyrka, som fört en Monoteistisk, Intolerant Mellersta Östern-religion ända in i våra hem och våra sovrum, och de har fördärvat och försökt utplåna en hel kultur.

Men – nu går det inte längre.

Rien Va Plus. Game Over – Das Spiel ist Aus – Vom unser Land Hinaus ! Raus ! Raus !!

 

 

Det kristna rackar-packet, i maskopi med Islam måste nu ERKÄNNA FAKTUM och vad vi var de FÖRSTA med att våga publicera överhuvudtaget. Kristendomen är nu en MINORITETSRELIGION och INTE en majoritet i vårt land, för så ÄR det inte längre. 

Vetenskapliga fakta bevisar det. Attitydundersökningar från PEW research group i USA och motsvarande opinionsinstitut här hemma i Sverige har för flera årtionden sedan bevisat att de flesta svenskar inte tror på ”gud”, Allah eller JHVH-1, semiternas enfaldige öken-herre, som kräver diktatorisk åtlydnad. 

År 2000 – när ”Svenska” Kyrkan eller den Evangeliskt-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten – som den rätteligen BÖR kallas – skildes från Staten, var 88 % av de svenska medborgarna medlemmar i denna oerhört falska ”kyrka” som påstår att den kan ge människor ”evigt liv” och sysslar med en förvriden människosyn, parad med den falskaste av marknadsföring – för ingenting lever för evigt, inte ens den bedragar-organisation, varom vi nu talar – hycklarna som påstår att de skulle ha ”monopol på kärlek” osv osv inbegripet. Det finns inte någon logisk grund för att kristendomen skulle vara ”godare” eller ”mera kärleksfull” än någon annan livsfilosofi eller religion överhuvudtaget, och vad man låter Statsradion framföra, är bara kristet trams. 

Idag, Oktober 2025 – är bara 50,5 % av den befolkning som verkligen har medborgarskap i vårt land – de övriga har ingen laglig rätt att vara här – medlemmar i någon ”svensk” kyrka – och det är en utveckling i FRIHETLIGT hänseende som inte många länder i Västvärlden kan ståta med, nu när Islam och de Kristna nästlar sig in överallt med sin livsfientliga propaganda, och sina skrämmande, döds-tillvända religioner, som stämplar till och med mänsklig sexualitet och nästan allt annat mänskligt tänkande eller liv som ”synd”.

År 2026 kommer andelen medlemmar i lögnar-samfundet vara under 50 % – spås det – och därmed är DET HEDNISKA SKIFTET lyckligen genomfört.

Ingenting kan stoppa det, för kristendomen är inget naturligt val för en sund, svensk ungdom eller kommande generationer i en multikulturell omvärld. Framtiden tillhör Polyteisterna och Hedendomen, för allt fler människor hela Världen över kommer att bli Agnostiker eller Ateister – det enda gångbara alternativet i andligt hänseende heter POLYTEISM eller just HEDENDOM, vilket vi länge hävdat.

År 2051 kommer bara 33 % eller mindre av de svenska medborgarna att vara medlemmar i någon ”Svensk” Kyrka, enligt vad dess eget Statistik-kontor om 6-7 personer beräknar.

 

Kom ihåg vad vi sagt. ”Vid Slutet, står segern !”

Den Hedniska rörelsens mål i vårt land är OFÖRÄNDRAT – nu inleder vi FAS 3 av vårt arbete för Svensk och Nordisk kultur samt vårt folks överlevnad.  Under fas 1 etablerade vi fullgoda religiösa alternativ till kristendom, islam eller judendom. De alternativen heter Humanism, och finns redan – jämnsides med de Polyteistiska samfunden, som Nordiska Asa Samfundet och flera andra – däribland det esoteriska ”Samfundet Särimner” som icke är för envar – utan verkar i det tysta, eftersom det just är esoteriskt, inte exoteriskt… Under Fas 2 förde vi ned Islam och Kristendom UNDER 50 % spärren – det infriar vi innan detta decennium är slut , och nu under Fas 3 skall vi allt se till, att deras gemensamma andel av antalet medborgare hamnar UNDER 10 % – medan det sekulära samhället och därmed HEDENDOMEN tryggas !

 


HEDNA, HEDNA och LUDNA – HEDNISK SOLIDARITET – ARBETARMASSANS – KAMP-ENHET !!

De kristna beskyller oss som vanligt för att vara ”besatta av Satan”, kallar oss för ”höger-extremister” och så vidare – precis som de alltid gjort – och vi vet att deras personförföljelse och terror aldrig slutar, lika lite här som i Gaza eller Ukraina – men Totalitarianismens och Reaktionens blinda kreatur kommer en gång att ta till flykten, inför SÄRIMNERS och Folkflertalets makt.

 

Det kristna patrasket tror på en ”Yttersta Dom”. Vi Hedningar VET att Ragnarök eller Hösten INTE är slutet, utan början på en NY VÅR ! Livet segrar alltid i slutändan…

Profilbild för Okänd

”Veturnætur” har ALDRIG firats i Östnorden eller Sverige…

av

Förvirringen här i Midgårds dalar är närapå total, detta år 2025 – inte bara i Sverige. På blogg efter blogg på vårt språk upprepar man Wikipdias dumheter om att det gamla svenska månadsnamnet för Oktober skulle vara ”Slaktmånad” fast alla redan vet, att det är November eller månaden närmast före Jul-månad som är Slaktmånaden. Att Oktober heter Lövmånad på vårt språk tycks man helt ha glömt bort, liksom att September heter Höstmånad efter inhöstandet eller Skörden, som vanligen är färdig i de flesta delar av landet innan hösten börjar på allvar. Ingen bonde eller hederlig svensk har heller börjat med någon slakt innan frosten och tjälen är i backen – och det är den vanligen INTE i Oktober månad.

Vem vet väl vad för slags klockren idioti som kommer härnäst… Kommer man försöka byta plats på Höstdagjämningen eller Vårdagjämningen också ??

Höstdagjämningspunkten, the autumnal equinox, passerade Stockholms horisont exakt klockan 20.19, måndagen den 29 September, 

Vi kan nu också konstatera att meterologisk höst råder i hela landet, enligt SMHI. Verklig höst infaller nämligen bara och endast bara när dygnets medeltemperatur går ned under 10 grader, och gnällande och kältrande om ”Öööhuu buuuhuu Kliii-maat-föräääh-ndringar” lönar sig inte alls. På Bronsåldern var årsmedeltemperaturen i Norden cirka fem grader varmare än nu. Ändå klarade man sig bra – med Bronsålderns teknik… Djur och växtlighet anpassade sig också – och tranorna flög väl söderut då med – får vi förmoda. Idag har vi Hedningar både hört och sett deras flykt över Mälardalen.

 

8 Oktober rådde Höst i Hela Sverige, utom ett par smärre områden på Gotland, Öland och i Skåne

 

Man har också basunerat ut – via AI och tjatande, chattande ”bottar” att Höstmånadens eller Oktobers Fullmåne skulle heta ”Skördemånen” vilket är rent nonsens, eftersom det är fullmånen i September som vanligen benämnes så.

Alvablotet – som vi har skrivit mycket om – infaller i början av November – detta år den 5:e – eftersom det råkar vara Alvafull eller första fullmånen i den verkliga slaktmånaden då. Höstblot hålls lämpligen i September eller Oktober – vilket var och en som är vid sina sinnens fulla bruk nog kan förstå – medan Skördeblotet tillhör Tor (Olofsdagen, i Augusti) när skördandet inleds – och inte efteråt. Någon ”Thanksgiving” har aldrig någonsin funnits inom Asatro eller Nordisk Hedendom, och det halvdebila lallandet från ”fornsedens” alltmer fåtaliga proselyter, new age osv kan vi glömma..

Om ni inte ens vet vad Alvablot innebär, hänvisar vi er till denna sida och nästa... – för vi har skrivit mycket om höstens blot förr om åren, och vad som står där gäller fortfarande… och för evig tid… Men – det råder vi er alla – håll ISÄR Skördeblot och Höstblot, för det är olika saker – som inte ska blandas ihop med Alvablotet, och de dödas tid kring det som blev det kristna ”allhelgona” fast det aldrig funnits några riktiga helgon, då människosläktet är halvt, nu som förr – så är Hávamáls ord i vissa översättningar – och det stämmer förvisso.

29 September kunde de kristna – och lantbor i Uppland samt några andra landskap i Svealand och Götaland – fira Mickelsmäss, vilket är den rätta tiden för höstmarknader och statares samt tjänstefolks flyttningsdag, ifall vi talar om tiden från sådär 1700-talet till långt in på 1900-talet. Läs Jan Fridegård eller Per Anders Fogelström, så får ni se ! Vi hedningar firar inget sådant tjafs, för vi säger aldrig upp våra löften till makterna och Asatron – men på marknad kan vi gärna gå, om det finns något där som alls är värt att handla eller köpa. Dessutom hade den Hedning, som skriver dessa rader en gång för länge sen god vän som hette ”Mickels” i efternamn, men han var ingen ”frimicklare”, utan en ärlig man och en hederlig, bra karl, om än han inte kom från St Mikkeli i Savolax och skogsfinnarnas land, där man inte har vansläktats.

Vi minns alla dem, som delat arbete, vardag och bröd med oss – för sådan är vår tro.

 

Medan new age-folket gått vilse i sin synkretism, och ”fornseddarna” fortfarande inte kan enas om en riktig kalender, vill Nordiska Asa Samfundet nu ”sälja på” oss svenskar en märklig nymodighet västerifrån – som ALDRIG tidigare firats i vårt land. Det gäller ”Veturnaettir” eller ”Winter Nights” för de amerikanska Asatroende, som vi i Samfundet Särimner aldrig skulle drömma om att beblanda oss med, ty de flesta som kommer från Trumpilandia är INTE fränder. Även det Isländska Asatruafelagidh har alltid gjort samma ställningstagande vad hela Nordamerika och den Anglosaxiska världen med allt vad dess populär- och vulgärkultur gäller.

Några ”Vinternätter” infaller inte alls i Östnorden under Oktober, undantaget kanske dess allra nordligaste delar – och något Asatroget blot med det namnet är aldrig belagt ur Svenska, Finska, Baltiska, Danska eller andra källor. Endast de Isländska sagornas uppgifter nämner detta blot, som skulle ha skett exakt på Calixtus-dagen för de kristna, alltså den 14 Oktober enligt moderna datum – den dag då Björnen enligt Norrländsk folktro går in i Idet, för att komma ut först på Tiburtius-dagen, den 14 April. De Isländska källorna är dock rikhaltiga  – Gísla sögu Súrssonar, Laxdælu, Reykdæla sögu, Njála och Landnámu  nämner alla Vetrnaettir, mestadels som en tidsangivelse på året, och inte mer. Det är fullständigt obegripligt hur vissa samfund helt avvisar solstånd och dagjämningar med den enda motiveringen att detta skulle vara ett ”wiccanskt” bruk eller en sedvänja från bondestenålder, men att de själva sedan vill fira övergången från sommarhalvår till vinterhalvår med svag eller ingen motivering alls – ”Vinternätterna” är onekligen ett årstidsbundet blot, men det tillkom på Island och i en Nordatlantisk, Väst-Nordisk miljö (omfattande Island, Norge, Färeöarna, Orkney, Skottland, Danelagen i England och Frisland – med Värmland, Dalsland och Härjedalen samt Jämtland som ”gränsområden” i Sverige)

Isländska Wikipedia uppger att bröllop firades vid Vinternätterna under sen tid – antagligen beroende på höstmarknaderna, och det faktum att Alvablotets tid är direkt olämplig för sådant – bröllop tillhör ju årets ljusa tid och sommarhalvan på året, så detta var sista chansen att alls gifta sig innan Vintern kom på allvar. Sagorna nämner också Knattleik eller bollspel, samt att Gisle – den fredlöse huvudpersonen i Gisla Saga – fäste sig vid kvinnan Vebjörg i Danmark vid denna tid – men det är också allt.

NAS-arna har inte haft någon framgång i sitt blinda efterapande av Amerikaner och därmed likställda, detta år – och de lär nog inte få det i framtiden heller.  När endast 6 blotlag försöker fira det helt nyinstiftade arrangemanget – som inte hör hemma i Sverige och inte följer någon svensk hednisk kalender – och tre av de blotlagen får ställa in alltsammans, undrar man vad det över 3000 medlemmar starka Nordiska Asa Samfundet egentligen försöker åstadkomma, men för all del – i Värmland finns en vettig gode, med heltidsanställning på RAÄ (Riksantikvarieämbetet) till vardags – och så får vi inte glömma våra fränder bland Jämtarna.

De har alla orsak att fira, eftersom de är Västsvenskar och därmed kan räkna sig till Västnorden, men 1000 medlemmar i Samfundet Särimner firar antingen på höstdagjämningen, 29 September i år, eller 14 Oktober – och inte alls den 11:e.