Malung – Hednisk Socken i Hednisk bygd – liksom hela Dalarna

Varje Allmänbildad svensk vet, att Dalarna och de Norrländska landskapen inklusive Hälsingland var de trakter av vårt land, där Hedendomen höll sig kvar längst. De sista hedniska Samerna kristnades inte förrän långt in på 1800-talet, och före 1320-talet fanns inte några kyrkor i Dalarna överhuvudtaget, vilket till och med ”Svenska” Kyrkan håller med om numera.

Dalrunor, denna den sista utlöparen av runskriften i Sverige, fortsatte att användas intill ungefär 1920, och många är de spår, som Hedendomen och Asatron satt över hela vårt land.

Malungs Tingslag i Dalarna

Idag hittade jag en intressant referens till Malungs Socken, som år 1177 stavades ”Molungr” och fortfarande var en totalt hednisk bygd, enligt den norska Kung Sverres saga. Kungen var fördriven från Norge, och avstod klokt nog från varje plan på att försöka kristna invånarna, som därför tog emot honom väl. Då hade ingen konung överhuvudtaget besökt orten, och Malungsborna, som var hedningar allihop erkände ingen kung, skattmas eller överhet, för de var alla självägande bönder, och så skulle det förbli långt in på 1200-talet.

Svenska Kyrkan påstår nu, att Torsångs kyrka i trakten av Borlänge strax nära Stora Tuna och Dalarnas Tingsplats, mycket längre söderut, skulle vara den första kristna kyrka som alls byggdes i Dalarna, men den är från 1320-talet. Man påstår också att det skulle kunna finnas spår av en äldre träkyrka under den, men det har aldrig blivit bevisat, för inga utgrävningar har skett under kyrkgolvet, och allt sådant är i brist på bevis bara spekulation. Många historiker har också ansett, att någon kristendom inte alls var etablerad i Dalarna förrän långt efter 1230-talet och Birger Jarls tid.

Här hedrades TOR och INGEN ANNAN !!

Kyrkan kan än idag inte förneka, att Torsång har sitt namn efter Tor, och att namnet kommer antingen av ett Tors Ånger (en fors eller ett vattenfall i en å) eller Tors Vångar, alltså Tors Åkrar. Man erkänner motvilligt, att här stod ett Tors Vi, och att kyrkan och de kristna förstört hela viet och ockuperat en plats, som de aldrig haft rätt till, precis som det skett på alldeles för många heliga platser i Sverige, som ännu vanpryds av fula kyrkobyggnader. Torsång är dock en kyrka i de gamla Gudahovens stil, och det sägs på dess hemsida att det på ”vänstra” gaveln skall finnas en Mansfigur, som lär föreställa Tor Själv, och som skall ha dyrkats som helig även långt fram i tiden. Vilken gavel det är, beror ju på hur man står vänd, och frågan är väl om det inte är v-ä-s-t-r-a gaveln man menar, eftersom kyrkans ingång ligger just i väster – men alla som besökte kyrkan måste i så fall ära Tor först av allt, vilket kan vara något att tänka på såhär efter ”Heliga Tors Dag” som vissa tror skulle vara Krille Ballong, någotslags himmelsfärdsdag eller något..

Åskan uppkommer när TOR kör med sina bockar, och sen må väl Darwin ha sagt vad han vill !!

Inuti kyrkan finns också ett sk ”gubbvalv” eller rent hedniska utsmyckningar, som mycket påminner om de hedniska huvuden och gudafigurer man hittat i Norska stavkyrkor.  (se detta tidigare inlägg om det ämnet). Hur gamla de valvmålningarna är kan man ju diskutera – jag har inte sett någon uppgift om saken – men möjligen är de också 1300-tal, och har suttit där sedan valven slogs – en av figurerna har en tydlig torshammare i form av ett rött färgfält på sin dräkt, och vi vet ju allihop att de hedniska Godarna just var klädda i rött – är detta bara en tillfällighet, eller vad – och vad har de andra tre ”gubbar” som syns i valven månne för attribut ? Även om det är en fantasifull hypotes, och helt obevisat – kan vi gissa på att det är Tor, Oden, Frej och kanske Njord eller Ull – eller rentav Tyr – som sitter i kyrkans valv ?? (Jag har inte hittat fler bilder, men ”gubben” på fotot längst upp till vänster verkar ”lustigt” nog ha en slokhatt som attribut – och det har som vi vet själve Oden, som ju bland annat har ”sidhatt” som heite eller tillnamn.. Ren slump, eller en ”meningsfull tillfällighet” ?

De läsare som vet, får gärna höra av sig…

Också i Dalom tycks Tor långtifrån besegrad, och har vunnit insteg i Torsångs kyrka…

Byrjendur – mot en ny början för Asatron i Danmark

Our voice is not afraid of any other voice – but our differences are differences – not empathy… We need a new unity !”

 – Sagt av Milan Fras i Rockbandet ”Laibach”, 1992

Allt fler och fler människor i de Nordiska länderna känner sig kallade till Asatron, och vill formulera dess budskap i enlighet med den ideologi, som jag i många år fört fram här på bloggen ”Hedniska Tankar”.

Från Danmark kommer nu ännu en internet-sajt, där ett samfund kallat ”Byrjendur” som funnits ända sedan 2015 lägger fram sina ideologiska principer, vilka allesammans kommer mycket nära eller rättare sagt är slående lika min egen hedniska grundfilosofi. Dansk Asatro har länge varit starkt, och enligt en del beräkningar finns nu mer än 8000 organiserade Asatroende i det landet, om man ser till alla organisationer och samfund som öppet publicerat sig, och alltså är exoteriska, eller öppna för vem som helst.

Självfallet bär det tilläggas, att inte alla hedniska samfund, i Danmark eller någon annanstans är just det (det finns esoteriska riktningar av Asatro också, och de är inte för ”vem som helst” för där måste man komma med per rekommendation, och via personkännedom och personliga färdigheter – Samfundet Särimner som med mer än 700 medlemmar verkar i Sverige och även inom den svenska statsförvaltningen, är just ett sådant esoteriskt samfund – vi är ett slags ”stay behind” rörelse – bland annat )

Mot EN NY VÅR i Danmarks Rike. ”og det er FRÖJAS sal…”

Snarare än att diskutera olika sorters blot, namnen på dem, kalenderfrågor eller enskilda gudomar och hur de uppfattas, har Byrjendur formulerat den egna ideologin först av allt, och det tycker jag är bra. Grunden, säger man, är Folkmedvetenhet, och att man som Asatroende är medveten om att man de facto tillhör ett visst etniskt ursprung och en viss kultur, samt ett historiskt sammanhang – vilket alla människor och alla folk enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna faktiskt HAR rätt till – även det svenska folket, trots att just dess rättigheter idag ofta förnekas eller förvanskas av en del politiker, liksom rättigheten till en svensk eller nordisk kultur och historia överhuvudtaget. Detta innebär emellertid inte alls, att man på något sätt skulle anse sig bättre eller överlägsen någon annan etnisk gruppering, folkstam eller kultur respektive religion – några sådana värderingar läggs inte alls i detta – eller för att citera den danska sajten:

At være folkebevidst er at være bevidst om, at man tilhører et folkeligt fællesskab og at man således identificerer sig med folkestammen, hvilket indebærer ansvarsfølelse for dennes lykke og trivsel, samt stolthed over både tilhørsforholdet og selve folkestammen. Vi mener, at alle folkeslag alene har glæde af en sådan tilgang.

För det andra är Asatron tydligt anti-totalitär, och värdesätter yttrandefrihet, uttrycksfrihet och rätten till en individuell livsföring, utan överhöghet från kyrka eller stat.

Som stolte nordboere bliver man desværre nemt tillagt ønsker om at ville undertrykke andre, hvilket vi kan afvise da vi er i bund og grund er antitotalitære, altså imod tvang, ensretning og centraliseret magtmonopol, og vi hylder den nordiske tradition for frihed, lav magtdistance og tillidskultur. Så sådanne beskyldninger grunder frem for alt i uvidenhed og paradoksalt nok en manglende vilje til at acceptere forskellighed.

Vi er også natursakralister (Se fodnote 3), da vi anser naturen for at være hellig og dermed ukrænkelig, hvilket betyder, at naturen ikke skal lide unødig overlast, men skal varetages og anvendes i taknemmelighed og med omtanke. Som del af den nordiske folkeæt har vi tilmed et særligt ansvar for og tilhørsforhold til den nordiske natur. Ligesom vores kultur, fædreland og slægt ikke er noget vi ejer, men noget vi har ansvar for at hævde, dyrke og overlevere i samme eller bedre stand end modtaget. Således er det vores ansvar og hellige pligt med fornuft, at værne vores nordiske natur mod unødig rovdrift og tilsvining (uden at være forblændet af illusionen om klimatosseriet).

Endelig er vi antimonoteister (Se fodnote 4) og har derfor en direkte modvilje mod religiøst sandhedsmonopol og kan på ingen måde acceptere, at mennesker der dyrker deres egne guder bliver kaldt vantro og det der er værre. Vi forbeholder os retten til at være kritiske overfor monoteisme, både ud fra et historisk synspunkt, men i sandhed da også ud fra et fremtidsrettet perspektiv.

ENA: Etnopluralisme – Natursakralisme – Antimonoteisme er vigtige standpunkter, da de netop søger at beskytte hhv. folkestammernes, naturens og gudernes eksistensgrundlag (se Magterne, Jorden og Folket).

Natursakralismen, eller medvetenheten om naturens helighet, skall inte överdrivas eller slå över i ”klimatosseri” skriver man på den danska sajten. Snarare är Etnopluralismen, kampen för rätten till det egna landområdet – en okränkbar rätt till – och den nationella självständigheten viktiga mål, och det innefattar också kampen emot totalitära läror, som till exempel Monoteism, och avskyvärda religioner som Islam och Kristendom, vilkas mål alltid varit att undertrycka den fria och starka, stolta människan.

Sådant vänder man sig i det goda gamla Danmark nu alltmer bort ifrån, och i stället vill man i styrka och frid dyrka sina fäders gudar och gudinnor. Vem kan alls invända emot den saken, ifall vi faktiskt har religions- och åsiktsfrihet ?

Eriksdagen, 2020

Igår inföll dagen Erik i den gamla svenska almanackan. Erik, den ensam mäktige, är som de flesta vet ett heite eller tillnamn på guden Frej, och 18 maj var även under den katolska tiden en sk ”Gångedag” då den Helige Eriks skrin fördes ut ur Uppsala Domkyrka och bars omkring åkrarna, precis som Frejs bild ”cum ingenii Priapo” som Adam av Bremen skriver, bars runt landet under Frösgång, som det hette allra först.

Det fejkade helgonet Erik Jedvardsson erkändes aldrig av den katolska kyrkan – men FREJ är Stockholms och Svearnas rätta skyddsgud..

Man har påpekat att namnet Erik fortfarande är det vanligaste manliga namnet i Sverige, som sig bör, och att Frej, äringens gud, också kan avvärja sjukdomar och katastrofer, så en ”Frösgång”i protest mot Regeringen Löfvén och dess lejda kreatur, som Anders Tegnell och andra, är nog på sin plats.  Inte mindre än fjorton svenska Kungar har burit namnet Erik, som förutom Karl är det vanligaste Kunganamnet i vårt land – i alla fall vad man anser enligt den kungalängd, som varit tradition sedan 1500-talet, eller i dryga 500 år.

Johannes Magnus Kungalängd från 1520-talet är inte så felaktig som man kan tro, för räknar vi bakåt från Erik den Fjortonde, finner vi för det första Erik av Pommern som den trettonde, och han styrde landet helt eller delvis under tre olika perioder under striderna med Karl Sverkersson Bonde på 1400-talet. Erik Magnusson, andre son till Magnus Eriksson var kung över både Sverige och Skåne på 1340-talet, men dog i pest, och var den tolfte Erik. Före honom var Erik Eriksson, mera känd som Erik den läspe och halte kung mellan 1234 – 50, och han styrde vårt land bättre i de 16 år han regerade än vår nuvarande Regering, och i förbifarten hann denne elfte Erik både med att grunda handelsstaden Hjo och mycket annat.

 

Kung Erik Knutsson av den Sverkerska ätten styrde hela vårt land från Näs slott på Visingsö, och han var Erik den tionde, vars sigill syns här ovan. Han var en god Årkonung, står det i krönikorna, och precis som Frej var ansvarig för årsväxten, skulle Konungen med Erik-namnet garantera att alla undersåtar hade mat för dagen och fick en god skörd, vilket var hans uttryckliga plikt. En ledare som Stefan Löfvén hade aldrig någonsin accepterats i 1200-tales Sverige, och till och med under ett påstått ”kristet” århundrade, höll man fast vid det hedniska bruket med ”årkonungar” för att garantera äringen.

Näs slottsruin, till hälften utplånad av Vättern, som den ser ut idag jämfört med storhetstiden under 1200-talet

Erik Jedvardsson, som inte alls var helig, omkom som en klantskalle under ett sk ”korståg” till Finland, och dog som en hund. Han blev endast med svårighet accepterad av Götarna, och svek dem under sin Eriksgata, den heliga procession runt hela landet, som alla Konungar av Svea Rike måste göra enligt åtminstone Vikingatida, hednisk tradition. Som alla kan se och märka, hör redan Eriksgatan som företeelse också ihop med namnet Erik, som namn på den sakrale, höghelige konungen över ett helt land. Det var Erik nummer Nio, men det har funnits betydligt flera fullt historiska konungar med namnet Erik än så.

Erik Stenkilsson och Erik Hedningen, måste räknas som historiska ifall man vill tro Adam av Bremen och andra krönikor, och de blir då Erik åtta respektive sju. Med dem är vi nere på det minnesvärda året 1066, och således är de Vikingatida, inte medeltida. Också Dick Harrison och flera moderna historiker godkänner dessa kungar som fullt historiska.

Erik Segersäll är också en fullt historisk person, och var då den sjätte Erik. Han var född hedning år 945, och förblev hedning under hela sitt liv, även om man påstår att han i Danmark skulle ha gällt för en kristen under två enstaka år i sitt liv, vilket är omtvistat. Hursomhelst var han inte kristen så det störde, och alla vet att han ensam offrade till Oden för att få seger i slaget vid Fyrisvall, och därför blev han Konung, med hedniska Asar på sin sida, och aldrig någonsin någon blek vitekrist.

Den Erikska ätten var besläktad med både det danska kungahuset och den senare Stenkilska ätten, liksom ätten Piast i Polen – om vi antar att Sigrid Storråda var polsk…

Erik Segersäll var Erik den sjätte, men Erik Årsäll – som nämns i minst fem oberoende historiska källor – betvivlas sedan det kulturmarxistiska 1970-talet av en del historiker, trots att de inte kunnat ogiltigförklara de källor, vari han omnämns. Betecknande nog har även Danmark en långt senare kung med namnet Erik Ejegod eller Äringsgod, och gång på gång möter vi kunganamnet Erik kopplat till äring, årsväxt och skörd.. Här har kungalängden – som ju gjordes upp på femtonhundratalet – råkat i oordning, för Erik Årsäll skall ha föregått Blot-Sven, som ju levde långt efter Erik Segersälls och Olof Skötkonungs tid, eller närmare bestämt vid tusentalets slut, då hela Sverige fortfarande var hedniskt, och Gudahovet i Gamla Uppsala fortfarande bestod.  Fanns Erik Årsäll, så var han Erik den Femte, och även de som inte vill erkänna honom, måste acceptera att vi haft minst nio Erikar på tronen, vilket är fler än alla andra länder någonsin haft, Norge och Danmark inbegripet.

Vi vet också allihop att det är Yngve-Frej som var Ynglingaättens upphov, och att den styrde Sveariket före Erik Segersälls tid. Erik Ringsson, som ska ha regerat 935-36 och vidare framåt, är bekant både från Hervarasagan och Adam av Bremens krönikor, och kan mycket väl vara en historisk person han också. I så fall var han Erik den Fjärde, medan Erik den Tredje måste ha hetat Erik Anundsson och varit av Björn Järnsidas ätt, ett sidospår på Ynglingarnas stamträd, har man ansett. Erik Anundsson, mera känd som Erik Väderhatt, nämns också i legenden från Kungshatt, som var historisk sanning långt in på 1800-talet, och finns omnämnd i minst fyra historiska, var för sig oberoende källor, så åtminstone en lokal tradition i Svealand måste sägas existera, vilket tyder på att även han möjligen kan vara en historisk person – även om historiker av facket aldrig velat erkänna det.

Oskar Leonard Anderssons målning från 1860 visar Erik Väderhatts språng från klippan vid Kungshatt, ner i Mälaren. Nu på Nationalmuseum

Järnhatten på Kungshatt, över 50 meter ovanför Mälarens yta. Den har stått sedan 1600-talet

Rimbert skriver i sin krönika över Ansgar, att Svearna på 860-talet hade en Kung Erik, vilka de ”hälsade som en gud” vilket återigen tyder på att namnet Erik kanske var en härskartitel för Frejs ställföreträdare på jorden, så att säga, snarare än ett verkligt personnamn. ”Erik” – den ensamt mäktige – innehåller också latinets Rex, keltiskans Ri och till och med Sanskrits ”Raja” har etymologerna sagt, alla med betydelsen Kung, enväldig härskare. Kanhända var den Erik Rimbert omnämner densamme som Erik Väderhatt, kanhända inte. I alla fall nämner han en Kung Erik som en känd och säker företrädare till Kung Björn, som ju satt på Adelsö och Birka när den kristne fördärvaren och illgärningsmannen Ansgar kom dit 834, vilket ingalunda införde kristendomen i vårt land, eftersom hedniska kungar bevisligen fanns minst etthundrafemtio år efter det årtalet.

Om vi accepterar Munsöätten som historisk, så är antingen Erik Refilsson eller Erik Björnsson Erik den Andre. Dessa två anges ibland som samregenter över var sin del av riket- kanhända Svea- och Götaland, och hursomhelst finns de båda två i Hervarasagan förutom Rimberts krönika, vilket visar på att det funnits både en lokal och utländsk tradition om dem, och att man i alla fall på tusentalet antog, att det rörde sig om historiska personer, som skulle levat och härskat över Sverige och Svitjod under åttahundratalets första årtionden.

Erik och Alrik finns även som takryttare på Kimstads Kyrka i Östergötland. Där har de suttit sedan åtminstone 1690-talet, och dåförtiden var man övertygad om att deras existens var en historisk sanning.

Anser vi att dessa två regenter fanns, så fanns också en Erik den Förste, eller Erik Agnesson, som ska ha levat redan på 400-talet, tillsammans med sin bror Alrik – dessa båda kungar skall ha slagit ihjäl varandra med hästbetsel – ungefär som man i mytens värld anger Balder och Höder som varandras bane (Höder blev ju dräpt senare för dråpet på sin bror). Först i detta led är vi inne på sagans värld, eller mytiska sagokungar utan förankring i verkligheten. Snorre Sturlasson skriver mycket riktigt att Alf och Yngve (två andra namn på Frej – Frej är ju Alfernas eller Vanernas furste) skulle ha efterträtt Erik och Alrik – och tydligtvis var alla dessa namn snarare titlar – namnet på den helige ärings- eller årkungen – Frejs jordiske representant, linhårig och blåögd som alla sanna Svear, och satt att i evigheters evighet härska över ett stort och heligt rike.

Om en Hednisk Ek, och en mäkta Hednisk Irländare…

Vi lever i Landet Löfvén. Ett land, där vanliga svenskar efter ett helt liv som lojala skattebetalare nekas vård i respirator, nekas morfin när de är döende, och där utländsk vårdpersonal helt kan negligera läkares föreskrifter och låta etniska svenskar omkomma av vanvård. Kommer ni ihåg Anita Pettersson, en 55-årig kvinna från Borlänge, som nekades bedövning och syrgas på dödsbädden, och vars dotter – som var utbildad sjuksköterska – slog larm om vad som försiggick. Läkarna hade skrivit ut en enda morfinspruta, för att lindra plågan och ångesten under andnöden, och dödskampen under hennes allra sista timmar. De utländska vårdbiträdena förvägrade henne till och med detta, och allt hon fick var några lugnande tabletter.

Och hon är inte det enda fallet. Regeringen Löfvéns lydiga redskap – jag har kallat dem ”Vårdens Taimourer” – har diskret gjort noteringar i patientjournaler om vem som ska nekas all vård, ifall de insjuknar i Corona. Eskilstuna-Kuriren kan idag redovisa hur folkmordet på svenskarna går till, och hur noga det förberetts i Södermanland, ett av de allra värst drabbade landstingen.

I de individuella vårdplanerna införs diskreta begränsningar ”0- HLR, 0 – slutenvård”, vilket innebär att patienten inte kommer att få hjärt- och lungräddning ifall den fått ett hjärtstopp. Noll slutenvård betyder att patienten inte kan läggas in på sjukhus, utan att behandlingen istället begränsas till palliativ vård i hemmet.

Enligt läkaren Björn som Eskilstuna-Kuriren har pratat med, införs sådana begränsningar inte bara på de äldre patienterna, utan även på de som är födda på 50- och 60-talet, som även är relativt friska och på sin höjd behöver hjälp med dusch hemma, men annars lever ett fullgott liv.

Behandlingsbegränsningarna innebär i princip en dödsdom för patienten som kommer att nekas sjukhusvård om den insjuknar. Begränsningarna gäller all typ av vård, inte bara coronasmittan. Inte sällan införs de i strid med gällande regler utan att patienten eller ens anhöriga blir informerade. Det händer även att det görs av en sjuksköterska istället för en läkare. (Eskilstuna-Kuriren, 2020-05-12)

I dessa tider, då hela vårt folk fortsätter att lida och plågas, gäller det att inte förlora hoppet. En god nyhet kommer från Dagens Hultsfred, som den 12 Maj redovisade hur Rumskulla-eken, numera omdöpt till Kvill-eken fått sina första gröna blad för i år. Eken är över tusen år gammal, efter vad som antas, och är en Hednisk Organism från en Hednisk tid.

Visserligen finns det ännu äldre Hedniska Livsformer i Sverige, för i fjällen lever fortfarande minst 20 granar som är äldre än 8000 år, och som sett vårt land och folk födas, blomstra och nu sjunka ned i glömskan och förintelsen, den förintelse som krafter inom landets ledning så noga förberett, och ivrigt försöker genomföra..

Länsstyrelsen har helt dömt ut det gamla trädet, och sagt att det måste dö. Inga skötselåtgärder kommer vederfaras det, och det projekt man tidigare satsat mycket pengar på nere i det snåla Småland, nämligen att klona eken och låta dess telningar leva vidare, redovisar inget som helst resultat, berättar tidningen. Inte bara vår folkstam lider under inkompetenta, Sverige-fientliga politiker. Till och med själva trädstammarna och naturen lider, i takt med att Statsmaktens företrädare försöker utplåna den.

I sin inkompetens försökte 1950-talets ”naturvårdare” staga eken – vars volym är mer än 60 kubikmeter – med stålband, som ätit sig in i dess bark. Men eken var seg, för den växte över metallen och knäckte den i småbitar, precis som ni ser på bilden. 1967 spelade Vilgot Sjöman in porrfilmen ”Jag är nyfiken Gul” där Lena Nyman i en bärande scen blev påsatt och rövknullad inne i ekens ihåliga stam, men den dog inte av det heller. Man har belagt den med kedjor, borrat i den, fjättrat den med stålwire, som gör irreparabel skada – med trädet grönskar ännu, ger sig aldrig utan lever alltjämt vidare. Så är det också med vårt eget folk, det svenska folket.

Svamp, insekter och parasiter fortsätter att hota trädet – men det bär ännu frukt, och vem vet om ett ekollon från samma träd inte kommer att spira, långt inne i den Småländska skogen, när Stefan Löfvén inte lever mer, och Anders Tegnell och alla byråkratiska små fähundar av hans sort, aldrig mer tillåts ha det minsta inflytande över Sverige.

Vår tid skall komma. Vårt folk skall vakna. Hedendomen ska växa och grönska, som den största av alla ekar, som det väldigaste av alla träd.

”En feg liten nickedocka, som styr en annan. The tail, that wags the dog” ( Teckning av J A Ander, svensk karikatyrtecknare)

Trots alla de svenskar, som lojalt kämpar på i samhällsviktiga yrken och befattningar, från Polis till Militärt Försvar, från brandkår och ambulans till de hederliga läkare och människovänlig sjukvårdspersonal som ännu finns kvar, har vi under Löfvén och hans Sossar blivit ett sjukt land med en sjuk moral, och ännu sjukare ideal. Istället för att offra oss för våra medmänniskor och vårt land, istället för att ständigt ta nya tag, och arbeta på för det allmänna bästa – som i alla andra länder – uppmanas vi att ”stanna hemma vid de minsta symptom”.

Vad händer om ”flockimmunitet” inte finns, vilket WHO:s experter redan förklarat ? Då faller hela den påstådda ”strategin” som ett KORTHUS I KORSDRAG…

Maskandet, smiteriet och arbetsskyggheten har blivit det enda ideal, som Löfvén-regimens hantlangare försvarar. Det är en stor, fet spottloska i ansiktet på alla de av oss, som trots allt fortsätter gå till våra arbeten, och håller landet igång. Snabbköpskassörskor, brevbärare, egna företagare, åkare, lastbils- och busschaufförer. Inte heller de kan ”skjuta ut sig” eller sluta jobba, för då faller hela vårt samhälle omkull. Socialdemokratin, som fortfarande kommer med den slitna lögnen att den företräder vanligt folk, har ingenting utom döden eller beskedet att ”ni ska ta farväl av våra anhöriga” (direkt citat från vår Statsminister, som kom med det beskedet så sent som i Påsk) som ”nationell strategi”.

Från S-kansliets Slaktarbod: ”Sisådär lille svensk – Sesådär lilla Svenska – Mössan i hand, och kryp kryp kryp och bocka bocka bocka inför överheten....”

Med stolthet i rösten kommer jag ändå kunna säga till våra efterkommande, att jag överlevde detta år i vår mörka nutidshistoria, trots att jag med tanke på min tuberkulos, blodproppar och vätskande sår tillhörde en ”riskgrupp” som vår fega, inkompetenta Regering försökte ta livet av, och dömde ut. Med stolthet i rösten kommer jag att kunna säga, att jag stod upp för mitt land, trots att det gav mig föga tillbaka, och att jag aldrig slutade hoppas, den kalla våren 2020. Jag kommer att kunna säga, att jag försvarade mina anhöriga, alla vänner och det land som är mitt.

– Det är en bortförskaffning av de svaga i samhället som sker. Man utnyttjar det faktum att de rensas bort av viruset. Man hänvisar till en strategi som man kallar för flockimmunitet, men som inte existerar i den medicinska världen som annat än ett misslyckande när man inte har några metoder som fungerar för att segra över sjukdomen.

– Senicid är värre än mord och det är ett resultat av de strategier som regeringen och Folkhälsomyndigheten tillämpar. Och de förklaringar man ger och vad man gör, stämmer inte överens med verkligheten, med vetenskap, beprövad erfarenheter eller sunt förnuft. Det vi kan se och observera, det som sägs och de riktlinjer som lämnas ut på olika nivåer inklusive sjukvårdsmyndigheter leder att människor just nu kvävs till döds utan syrgas. Man arbetar samtidigt med olika former av informationskampanjer från regeringen som förmedlas vidare av statsägd massmedia och ger medborgarna information som är vilseledande och falsk. Så, det vi ser just nu att de rekommendationer som finns leder till massdöd i Covid-19 infektion i svaga grupper.

Vad är det som pågår i Sverige egentligen?

– Det som händer är att man med öppna ögon låter människor dö i fruktansvärda plågor, och man förföljer och straffar den medicinska personal som vittnar och larmar. Jag har under denna perioden på flera veckor samlat bevismaterial på det som händer i Sverige i form av skriftliga dokument, videor, inspelningar, vittnesmål från sköterskor, läkare, vittnesmål från anhöriga, från alla regioner i landet, där jag kan föra i bevis att de riktlinjerna vi just nu har är fel vetenskapligt sett, samt vad de leder till i den praktiska vårdsituationen.

(Läkaren Jon Tallinger i en intervju med Katerina Magasin 2020-05-13)

Är ni läsare inte – liksom jag – trötta på Regeringen Löfvéns förbannade struntprat och lögner  ?

Vi kommer förmodligen aldrig att uppnå ”flockimmunitet” i det här landet, för flocktänkande, och att i farans stund agera som en fårskock, leder alltid till döden. Individen är alltid starkare än kollektivet, och i framåtandan, djärvheten, förmågan att som den stora eken i Kvill aldrig sluta kämpa, trots att man själv dömts ut av ”experter” gång på gång – däri sitter vår överlevnad.

Vårt land har många fiender. Vi har dem inne i det egna landet, och i ledande positioner, runt om i vårt samhälle. Men vi får aldrig ge upp, utan fortsätta kampen för en ny regering, ett bättre Sverige och ett värdigare liv för oss, som faktiskt hör hemma här och som kommer från det här landet. Som en påminnelse om det vill jag publicera åter en liten notis, som faktiskt inger hopp, en sån här dag.

Borta på Irland – den gröna ön, som jag ju nämnde i mina skriverier så sent som för två dagar sedan – levde en man vid namn Darrag Carrol, som arbetade som kock i Dublins län.

Men Darragh besökte Tromöya, utanför Arendal i Norge, som jag också seglat förbi, på ett skepp benämnt ”Havhingsten av Glendalough”, bättre känt som en kopia av Skulderlev 2, fastän det nu var många år sedan. Och jag minns den resan, som det var igår. Nu började Hedendomens röst ropa på honom, och hans fäders blod kallade, lika oemotståndligt som en ek, som spränger stålband och vars djupa rötter sträcker sig tillbaka genom jorden till forntiden. Darragh måste blivit hedning – det är åtminstone vad jag tror, för man skall minnas, att de gamla Kungarna av Agder, de som via Åsa Haraldsdotter gav upphov till  Halvdan Svarte, han som begravdes i Gokstad-haugen och slutligen Harald Hårdråde – den störste av dem alla – sanna ledare och krigare, i en avsevärt bättre men hårdare tid.

Jag seglade för om masten, stående i den lyfting ni ser här. Det skedde 2007.

Så tände Darragh Carrol en helig eld, hämtad av frisk kärnfuru från de norska kungarnas ö. Han köpte sig ett seglande skepp av ekvirke, med hjälpmotor visserligen, och gav sig ut på Nordsjön för att återskänka också det katolska Irland lite hopp, och tända Asatrons renande eld i sitt hemland, för att förjaga de kristna hundarna, och St Patrik, som kallade oss hedningar för ormar och grodor.

He said that it would be fitting to bring the fire from Tromoya to the Hill of Uisneach in County Westmeath – an ancient Irish ceremonial site. (Irish Central, 14 Maj 2020)

Hoveskogen på Trömöya, där frisk kärnfuru till master ännu växer, nu som förr…

I tre dagar seglade han ensam från Haugesund i Norge till Shetland, och därifrån till Orkneys öar, de som en gång var Jorknaland, och Norska jarlars hemvist. I mitten av Januari i år råkade han vid Skottlands nordspets ut för stormen Brendan – en storm uppkallad efter de kristna – och höll på att gå i kvav. Han styrde mot Lough Eriboll, den närmsta hamn han kunde finna, när vinden blev så stark, att han inte längre kunde stå upprätt på däcket till sin skonare, och där kapsejsade han, när båten vattenfylldes 20 meter från land.

Men gudarna sviker ej den man, som hjälper sig själv, och det skall vi alla minnas…

Darragh Carrol lyckades bärga sig från stormen genom att bryta sig in i en tom sommarstuga, vars ägare förlät honom, då det gällde livet; och en sjöman har rätt att handla i nödvärn, då det gäller att frälsa sig själv eller andra – för detta är ännu internationell lag. Så bärgade han sin kutter, och kunde fortsätta sin resa. Nu var hans motor förstörd av inläckt vatten, men han seglade ständigt – själv har jag aldrig förlitat mig på motorer överhuvudtaget, utan som oftast rott råseglare ned för Dnjepr, över Östersjön (där jag innehar flera hastighetsrekord, tillsammans med två andra män) och på Svarta Havet och Nordsjön, där jag också seglat.

Nu – skrivs det – har Darragh Carrol nått sitt hemlands kust, medan Pandemin rasar, och kristna och hedna män  och kvinnor dör, hela Världen över. Mycket har förändrats i vår värld, men den som själv sätter segel, och bevarar Asatrons heliga eld i sitt hjärta – se han ska aldrig förgås – och med den elden ombord, ämnar Darragh Carrol nu segla upp för floden Shannon, tills han når Uisneachs kulle, där ekträd ännu grönskar, och där hedniska kungar en gång härskade, mitt på Irlands ö – denna plats är ännu lika helig för Irlands hedningar, som någonsin Gamla Uppsala för oss.

This land was always ours – It was the proud land of our fathers – It belongs to us and them – NOT to any of the others… ” (The Pouges, 1988 )

Hedendomen kan aldrig någonsin besegras. Den finns i varje folk och i varje man, som kräver och tar sin frihet. Falska ledare, lögnhalsar, monoteister och kristna. Alla kommer de en dag att sopas bort, tillsammans med Islam och alla andra totalitära åskådningar och filosofier. Kvar kommer vi hedningar att stå, likt tusenåriga ekträd, grönskande också i vår ålderdom, och på vårt yttersta. Vi kommer att skänka denna värld frid, och visa den ett bättre föredöme, än allt vad som varit och som snart skall förintas.

Regeringen Löfvén och dess ständiga missbruk av det svenska folkets förtroende kommer inte att vara för evigt. Den kan fortfarande avsättas genom fria val, och förpassas till den historiens sophög, där Regeringar av det slag som vår nuvarande egentligen hör hemma.

Evigt grönskar livets träd, och det kan dessa dumma små despoter och skitstövlar aldrig ändra på.  ”Och mullen gror, och vi människor skall leva”

Nytt från Landet Löfvén – LÖGNERNAS LAND…

Dödligheten per capita i Covid-19 fortsätter att stiga i vårt land, som visat sig vara ett av de allra allra slappaste i hela Världen på att införa någon form av restriktioner. Nu gör alla kappvändares kappvändare, ”Svetsar-Steffe” Löfvén själv plötsligt en helomvändning, och går ut i ett tv-sänt tal till nationen,  och säger att alla ”icke-nödvändiga” resor ur landet måste vara förbjudna till absolut minst den 15 Juli.

Vilket hästarsle ! Vilken Kladdsock !!

Karln har också mage att offentligt påstå, att det skulle råda INRESEFÖRBUD till Sverige, trots att 20 828 personer, såkallade ”flyktingar” (som knappast flyr från något annat än rättvisan, och sina utblottade landsmän i hemländerna) under årets första kvartal invandrat till Sverige, om man får tro SCB, eller Statistiska Centralbyrån, ibland kallad Sadistiska Chokade Byråkrater…

Det påstådda ”inreseförbudet” fanns även i Februari och Mars, om jag inte minns fel, och vem som helst kan se, att vad Regeringen Löfvén pysslar med bara är ett tomt spel för gallerierna, och att deras påstådda ”förbud” mot inresor inte är värt pappret det är skrivet på, ensingång. Mer än 20 000 personer har ju redan brutit mot det, och ingen som helst smittskyddskontroll av dessa personer har ens skett, utom via ”frivillighet”. Man häpnar över naiviteten, inkonsekvensen och alla misstag, som vår Regering begår på löpande band.

Vi minns alla att Regeringen Löfvén tidigare i vår förbjudit alla tester, och att man nu inte ens testat all vårdpersonal. I Januari påstod Dr Mengele, nej förlåt jag menar Dr Anders Tegnell, denne firade ”epideolog” att Sverige inte hade några direktflyg till Kina, trots att det var fel i sak, och att inga tester behövdes för inresande från just Kina. Han har också upprepade gånger sagt, att det skulle vara ”säkert” för vårdpersonalen att jobba utan masker eller säkerhetsutrustning, att det är de enskilda Landstingens sak att besluta om, och att ”Flockimmunitet” är en god nationell strategi, fast man nu hävdar att det inte alls är så…

Schengenländerna och EU länderna beslöt nyligen gemensamt, att deras gemensamma gränser skall öppnas för turism inom EU ”så snart som möjligt”, dvs efter 15 Juni, inte JULI…

Hästarsle ! Hästarsle !! Hästarsle !!!

Med tanke på hur ”den store Svetsaren” alltid svassat för EU, och vilken Sannskyldig Bryssel-slickare han alltid varit, är det ju nu ganska egendomligt, att Stefan Löfvén plötsligt går totalt emot EU:s gemensamma, och samlade politik.

Schweiz har beslutat öppna sina gränser emot Frankrike, Tyskland och Österrike den 15 Juni. Detta är fakta.

Tyskland har redan öppnat sina gränser emot Benelux-länderna, trots att Belgien är en av de mest Corona-drabbade länderna i hela Europa, också utanför Schengen.

Tyskland avser också att öppna sina gränser emot Frankrike, och Frankrike har lovat att öppna sina gränser mot Tyskland, också den 15 Juni.

Danmark och Tyskland förhandlar som bäst om ett snart öppnande av gränser.

Ylva Johansson, tidigare S-märkt arbetsmarknadsminister i ett land där arbetslösheten nu når över 8.1 % och fortfarande växer lavinartat, är nu EU-kommissionär, och krävde för två dagar sedan att alla EU länder genast skulle lyssna på henne, och omedelbart öppna samtliga interna gränser – så fort som möjligt.

OBSERVERA att Ylva Johansson knappast höjer Sveriges anseende utomlands, genom att först gå emot sin egen Statsminister (tillika partiledare hos S) och sedan gå emot hela den policy, som alla EU länder redan förefaller vara överens om. Hennes uttalanden saknar all logik, och man undrar vad den beror på, om det inte är den berömda ”feministiska utrikespolitiken” ni vet, den som Stefan Löfvén gjort hela vårt land till åtlöje med inför FN, där hans sedvanliga floskler möttes av idel skrattsalvor..

Ska man skratta eller gråta ? Vad är detta för ”stolpskott” till politiker ??

Ylva Johansson har också sagt, att EU:s krishantering och samordning totalt brister – och det kan man ju verkligen anse, med tanke på hur dåligt ledarskapet och samordningen är inom hennes eget parti – som nu ska vara i Regeringsställning… Borde inte en EU-kommissionär ha viss insikt i vad Sveriges Statsminister skulle förväntas säga, och följa Statsministern, förresten ?

Samtidigt har det i fall efter fall framkommit, hur etniska svenskar nekats vård i respirator och skickats hem från svenska sjukhus – för att dö…  Redan från början förklarade ju Svetsaren-Ledaren för oss, att ”vi skulle ta avsked av våra anhöriga” som han sa i TV, och att ”tusentals svenskar kommer att dö” – vilket också skett, bekvämt nog för det Socialdemokratiska partiet, som nu kan ersätta svenska pensionärer med nya islamister som invandrat, och som kan drillas och dresseras till att rösta på S i nästa val. Alla andra partier är ju ”rasister” som bekant, utom S-regeringen och dess handgångna redskap i sjukvården…

Jag har varnat er därute för Regeringen Löfvéns ”triage” och dess sjukvårdspolitik. Nu börjar den också skörda fler och fler offer, på fullt allvar – och allt våra tv-nyheter har att erbjuda, är att vårdbiträdena och hemtjänst-assistenterna från muslimska länder ska ges mer ”utbildning” – troligen för att ”man inte såg det komma som det ju så vackert heter..

Jag har också varnat er för ”Vårdens Taimourer” och vad Regeringens arbetsmarknadspolitik i många fall har lett till, rörande vården av våra äldre. Här följer en skrämmande bikt – av många...

Lempi Johanna Lundeström, 89, flyttade in på äldreboendet Forsgläntan i Gällivare i slutet av mars. Tre veckor senare var hon död – liksom halva avdelningen.

Samtidigt har de anställda tvingats skydda sig mot corona med dammsugarpåsar, i stället för den utrustning de fått gratis genom donationer.

– Det är jätteolyckligt att det blev som det blev på just den avdelningen, säger Gällivares socialchef Annette Viksten Åhl.  (Expressen 13 Maj 2020 — min kursivering)

Anders ”Bagdad Bob” Tegnell har nu också polisanmälts för sin släpphänthet, sin brist på ledarskap och sina grymma experiment med ett helt folk:

Det är läkaren Jon Tallinger – som själv inte står bakom polisanmälan men som tidigare har riktat hård kritik mot Sveriges coronahantering – som publicerar anmälan på Facebook.

Enligt anmälaren är Anders Tegnell ”till stor del ansvarig” för de många döda inom svensk äldrevård. Detta eftersom statsepidemiologen inte rekommenderat de anställda att bära munskydd eller FFP3-masker.

Massdöden bland de äldre uppges inte ha inträffat om Tegnell ”fattat beslut grundat på vetenskap, att personalen alltid ska bära munskydd när de arbetar med de äldre”. Anmälaren hänvisar bland annat till att symptomfri personal misstänks ha spridit smittan till de äldre. ”Brotten som Tegnell gjort sig skyldig till är vållande till annans död, vållande till kroppsskada, grovt tjänstefel samt brott mot smittskyddslagens krav på att smittskyddet ska bedrivas vetenskapligt och att smittskyddsåtgärder ska vidtas. Brottet faller under allmänt åtal, någon målsägande behövs därför inte för att åklagare ska kunna väcka åtal”, står det i polisanmälan. (The World News, 2020-05-13)

Sajten ”Kulturbilder” som annars ofta behandlar hedendom och angränsande ämnen, har dokumenterat flera fall av hur etniska svenskar i arbetsför ålder nekats respirator – och dött på Löfvén-Regeringens sjukhus – polisanmälan är minst sagt på sin plats, liksom anmälan till Europa-domstolen…

”Anita Pettersson blev inlagd på Falu lasarett med bekräftad coronainfektion i slutet av mars. Men trots att hennes tillstånd successivt försämrades nekades hon både syrgas och intensivvårdsplats – trots att det fanns lediga intensivvårdsplatser på sjukhuset, enligt dottern.

Till slut släpptes anhöriga in för att ”ta avsked”, eftersom sjukvården bedömde att Anita inte skulle klara sig så länge till. Det var då dottern spelade in den chockerande videon. På videon syns hur kvinnan kämpar för att få in luft. Det syns även blåmärken på hennes händer som ofta uppstår hos allvarlig sjuka i Covid-19 till följd av blodproppar. Trots att läkaren ordinerade morfin för att lindra dödskramperna vägrade personalen att använda det. Det enda som Anita fick, enligt dottern som själv arbetar som undersköterska, var lugnande.

Läkaren Jon Tallinger som i flera inlägg på Facebook uppmärksammat ett behov av syrgas för Covid-patienter har publicerat videon med flera kommentarer. Han kallar den behandling som Anita fick av sjukvården för ”misshandel och tortyr”. (Svenska Kulturbilder 2020-05-13)

Sverige är nu ett land där människor i fullt arbetsför ålder nu långsamt plågas ihjäl, därför att man av ”okänd anledning” nekar dem lediga intensivvårdsplatser och lediga respiratorer… Och de ansvariga ställs aldrig till svars..

SVT och flera ledande svenska media har tidigare ljugit oss alla rakt upp i ansiktet, och sagt att WHO skulle ha ”hyllat” Dr Tegnell och Svetsar-Stefans insatser – trots att WHO:s experter i själva verket sagt raka motsatsen, dvs att Regeringen Löfvéns åtgärder bara är ett farligt experiment med en hel befolkning…

Michael Ryan var enligt Business Insider ”märkbart oroad” över idén om att man accepterar att en infektion sprider sig genom en befolkning och dödar en del av den för att nå en påstådd flockimmunitet som forskare inte ens kan visa är uppnåbar.

Han förklarade att det är en kalkyl som inget ”ansvarsfullt” land borde vara villigt att använda sig av.

Ansvarsfulla länder ”värdesätter varje medlem i sitt samhälle och försöker göra allt för att skydda hälsan, samtidigt som de naturligtvis skyddar samhället, ekonomin och andra saker”, fortsatte han. (Fria Tider 13 Maj 2020)

Kort sagt – att vår egen Regering ljuger för oss, börjar nu bli mer och mer uppenbart.

Den påstådda ”strategin” om ”Flockimmunitet” visar sig vara att cyniskt spel, för att få landets etniskt svenska invånare och våra fattig-pensionärer att dö, och för att få dem ersatta med lydig valboskap utifrån…

Talet om ”allas lika värde” har varit en bluff, en floskel, en lögn. Nytt för dagen är också att en person som lider av Fetalt Alkoholsyndrom, sektledarinnan Greta Thunberg, nu inbjudits till ”CNN:s särskilda expertpanel” i Covid-19 krisen – ungefär som om man trodde, att hon kunde göra den minsta nytta där…

Data visar, att Sverige nu är det sjätte mest Covid-19 drabbade landet i Världen, om man ser till dödligheten per capita. Portugal, som har 28 319 insjuknade, jämfört med Sveriges 28 582, har bara registrerat 1184 döda – emot Sveriges 3529 – personer som till viss del även mördats av de egna myndigheterna. Detta faktum kan inte enbart skyllas på att Portugal skulle vara sämre på att registrera dödsfall på äldreboenden.

Det nuvarande svenska dödstalet är större än både Danmarks, Norges, Finlands och Islands tillsammans, och dessa länder noterar knappt några stigande dödstal längre, medan Sveriges kurvor visar död, död och åter död för landets egna invånare i allt snabbare och snabbare takt.

Trots att Tyskland har 174 284 fall för dagen, ligger de tyska dödstalen bara på 7 868. Detta är inte ens dubbelt upp mot Sverige, trots att Tyskland har mer än 7 gånger så många insjuknade i absoluta tal, och mer än 8 gånger så många invandrare som Sverige.

Hur man än räknar, måste man säga att den svenska Regeringen och sjukvårdssystemet Misslyckats, Misslyckats och åter Misslyckats, mycket beroende på att den består av Kladdsockar, Hästarslen och Skitstövlar, i nu nämnd ordning. Och det är inte alls ”för tidigt i pandemins utveckling” att säga detta, för efter fem månader har vi ändå ett facit.

Och Führer Löfvén säger att vi inte får resa utomlands.

Kanhända vill han förhindra emigration, eller att vi etniska svenskar söker hjälp någon annanstans, exempelvis på Island, eller vad tror ni ?

Loke månde skratta i sitt Hels Vite, nere på Nastrand och i Glyngves dyhålor, om han nu dväljes där.

Själv gör jag det inte. Jag tänker fly från detta land, så fort det bara går, under den tid som står mig till buds, och medan jag ännu lever..

Delade meningar om Danskt fynd av Loke på spänne (??)

Häromdagen såg jag en gammal artikel från Vitenskab.dk, som tar upp ett fornfynd, som fortfarande inte verkar vara färdiganalyserat av forskningen.  Av skäl, som jag skall komma till i nästa inlägg, tror jag nästan det är ett exempel på vad vi kallar synkronicitet, och om inte just det, så i alla fall ett exempel på människohjärnans förmåga att se mönster i vad som sker, för gudomar och influenser har en tendens att göra sig påminda nästan samtidigt.  Under sista halvan av 2016 fann man ett remspänne vid boplatsen Ågård nära Köge på Själland, som möjligen avbildar Loke flygande i Fågelhamn.

Fynd som avbildar Loke är sällsynta rent generellt, och förutom stenen från smedjan i Snaptun på Jylland, och två Engelska stenkors, har man knappt hittat några avbildningar, som med säkerhet kan anses avbilda just Loke. Antagligen är det mycket mera sannolikt att man Blotade eller offrade till honom just för att hålla honom borta, snarare än att i onödan försöka påkalla hans uppmärksamhet. Detta syns också i den sentida ramsan ”Lokke Lokke Leirman, her faar du en bentand, saa gir du meg en guldtand” som man läst och rabblat i Danmark och Norge då man tappat sina tänder, eller i den likaledes sentida svenska ramsan mot Getingar, en vers som är aktuell såhär års: ”Geting, Geting etterspik, från Loke är du kommen, och du är honom lik, stick i sten, men int i ben, stick i mull, men int i hull, sticker du mig så faller du döder omkull” som finns i flera varianter, till exempel en där Lokes namn bytts ut emot den kristne Satan. Att Loke också kan omskapa sig till flugor och bromsar med flera stickande insekter vet vi dels från myten om smidandet av Tors hammare, där Loke ju förvandlar sig till en broms, som sticker smeden Brokk, och dels från myten om stölden av Frejas Brisingamen, där han förvandlar sig till en bitande lus i Frejas säng…

Emellertid, de två är såta vänner för det mesta, och eftersom detta är Frejas månad; kan då Loke vara långt borta ?

 

Falken är Frejas fågel…

Att Loke lånar Frejas Falkhamn påfallande ofta, vet vi också – det är förresten inte det enda plagg han lånar av henne, då Loke är genompervers… Det är just Loke, flygande med Falkhamnen, som vi ser på spännet från Köge, enligt den danska kvinnliga arkeologen Nanna Holm, och hon tolkar också ett sedan länge berömt spänne från Uppåkra utanför Lund på samma sätt.

Men kritiker har inte saknats. Museiinspektör Jens Ulriksen vid Sydöstdanmarks Museum ansåg att det lika gärna kunde röra sig om Tjatse, Oden eller den flygande Freja själv, och på Danmarks Nationalmuseum ansåg Peter Vang Petersen att spännet från Köge också skulle kunna avbilda en fågel, snarare än en människa, men det går inte att omtolka Uppåkra-spännet, som bevisligen visar en manlig och mänsklig figur med rovfågelsvingar.. Ågård, där fyndet gjorde, är helt säkert en hövdinga- eller till och med Kungsgård med samma status som Lejre, och i det sammanhanget har man föreslagit Oden, snarare än Loke, som den avbildade på spännena, som också helt säkert bars av manliga personer…

Den arkeologiska debatten går antagligen vidare, även om jag inte hört mera om den på ett tag…

Uppåkra-spännet i detalj

Samma spänne på frimärke från 2015, med Uppåkras Gudahov i bakgrunden

Det Hedniska Skiftet är bara en TIDSFRÅGA…

Det sprids mycket fake news och lögner på Internet just nu, i dessa Covid-19 tider. En av de mest seglivade lögnerna, som omhuldas av ”big media” i Sverige är att svenska folket skulle ha krupit till korset, skrämda av Corona-viruset. Men detta är bara kristen propaganda som har kablats ut av ”Svenska” Kyrkans egna företrädare. Utöver en marginell ökning i antalet begravningar sker ingen ökning alls i intresset för ”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige, som den rätteligen bör kallas, eftersom den inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än någon annan religion som finns här i landet.

 

Inte heller hjälper det ett enda dugg med bönerabblande, vigvatten-stänkande, eviga litanior, syndabekännelser, självskade-beteende, kryperi inför påstått ”Allsmäktiga” gudar och annat sådant, ifall Covid-19 knackar på. Många tror kanske att kristendomen på något sätt skulle hjälpa dem, men låt oss nu slå all sådan idiotisk vidskepelse ur hågen så fort det bara går.

Här hjälper varken böner eller klagosånger – men att kritisera den regering och de ansvariga som släppte in sjukdomen i vårt land och som fortfarande sprider den, är verkligen på sin plats !

Dessutom visar ”Svenska” Kyrkans egna siffror att den trend som ligger fast och väl bevisad sedan mer än 50 år tillbaka fortsätter gälla. Svenska folket och de etniska svenskarna fortsätter hoppa strömhopp från den kristna kyrkan, för den har ingenting mer att ge. Redan förra året var mer än 43,3 % av befolkningen i vårt land Hedningar, och vi blir bara fler och fler !

2019 gick 50 426 personer netto ur ”Svenska” Kyrkan på frivillig grund. Under år 2020 års första fyra månader har ytterligare 17 276 personer i avsmak vänt sig bort från den ”Svenska” Kyrkan,enligt den senaste statistiken. Under samma period lät bara 3027 personer sig indoktrineras och blev medlurade, tack vare kristna ränker. Detta ger ett ytterligare frivilligt netto-utträde på 14 249 personer, som inte tänker låta sig toppridas av en totalitär ideologi, eller någon ”Herre” längre.

Vid 2019 års början påstod ”Svenska” Kyrkan själv, att den hade 5 899 242 medlemmar. Befolkningen i vårt land var då enligt SCB, statistiska centralbyrån, 10 230 185 personer. Kontrollera själv mina källor, om ni inte tror mig.. Det skulle innebära, att det då fanns 57,7 % rätt-troget kristna i det här landet – enligt kyrkan själv är ju alla dem, som vågar tro på något annat hedningar per automatik, och vi kan jämföra det med de 88 % som var medlemmar år 2000, då vi etniska svenskar för första gången fick vår religionsfrihet på allvar, i och med att ”statskyrkan” upplöstes.

Nu har befolkningen stigit, och den växer helt okontrollerat, främst via fri invandring. Underligt nog Covi-19 testar man inte ens de som kommer in via gränserna, och smittspridare kan bara ”vandra in” i landet, helt utan någon kontroll alls. Det är Regeringen Löfvéns verk – vi vet alla hur dess sätt att styra ser ut.

Befolkningstillväxten uppgår till mer än 1 % per år, och det säger sig självt att detta inte är hållbart, och inte en miljömässigt sund utveckling  – men ändå protesterar ”Miljöpartiet” som säger sig vilja skydda den orörda naturen i Sverige emot de skyhöga invandringssiffrorna. Såhär kan det inte fortsätta, för Sverige är inte ens idag självförsörjande, och om hundra år kommer ju befolkningen ha mer än fördubblats.. Det beräknas, att befolkningen enligt SCB var 10 338 368 personer i slutet på Februari 2020. Ifall befolkningstillväxten var lika hög som förra året under Mars och April 2020, skulle det innebära 15 741 personer extra.

Det innebär, att Sveriges befolkning har vuxit med 123 924 personer sedan 2019, oräknat de som befinner sig här illegalt, och inte syns i SCB:s siffror.

Låt oss nu för enkelhets skull anta, att dödligheten och barnafödandet uppgår till ungefär samma värden som 2019, och att andelen av de döda som var medlemmar i kyrkan, eller dop-frekvensen (ja, ni vet väl att de kristna försöker öka sitt medlemsantal via övergrepp på barn – det ÄR hemskt, jag vet – men tyvärr alldeles sant ! ) är lika hög som då, fastän den sannolikt har sjunkit, i och med att fler och fler föräldrar övergår till en demokratisk livssyn, och slutar upp att tvinga sig på sina egna barn, och bryta mot både Barnkonventionen och deklarationen om Mänskliga Rättigheter, som garanterar att varje individ själv ska få välja sin religion, utan att stämplas, brännmärkas eller tvingas under den tidiga barndomen.

”Dopfrekvensen” för denna skamliga form av ”religiös doping” var 37,4 % 2018, och om vi antar att den var lika hög under Januari 2019 fram till April 2020 så ger det tragiskt nog  0,374 x 50 019 eller 18 707 individer vars rättigheter tagits ifrån dem redan i mycket späd ålder, och som alltså blivit utsatta för rena övergrepp, och frihetskränkningar.

Lyckligtvis kan detta mer än nog balanseras av ett dödstal om 119 825 personer, ifall vi gör ett försiktigt antagande, och tror att samma antal personer dog mars – april 2020 som förra året. Antagligen är det inte helt sant, eftersom Corona-pandemin kan ha höjd dödssiffrorna. Om vi nu antar att graden av medlemskap i Svenska Kyrkan var lika stort bland de döda som 2019, leder det till 93 464 kristna färre – Asarna ske lov och pris !

Tillsammans blir det ett ”naturligt avkristnande” om 93 464 – 18 707 = 74 757 kristna färre här i landet. Nu kan vi addera och lägga ihop. De kristna har förlorat 74 757 + 115 101 ”själar” eller personer som nått befrielse från deras Slav-gud JHVH-1 och vars håg har ändrats åt Hedendomen till. Nu har de bara 5 709 834 medlemmar kvar – och färre ska det bli !

Med en befolkning som vuxit till 10 462 292 personer betyder det, att det nu bara finns 54,5 % kristna kvar i landet – men om dessa ens ”tror på gud” vill jag låta vara osagt.

Säkert är, att 45,41 % eller mer av oss svenskar redan är Hedningar. 

Vårt antal växer för varje dag – och till slut når vi det hedniska skiftet – den punkt då andelen hedna är mer än 50 % i Sverige. Det kommer inträffa redan under detta årtionde, och själv ser jag fram emot den glädjens dag, då vårt folk äntligen befrias efter 700 år av andligt förtryck.

 

”Then som Will Conthrollera Mina Källor får Tagha ett Snach med Tiuren Bruno.” (tipstack till Muralgranskaren)

Vi kommer sen – naturligt nog – till frågan om varför folk vill låta hedna sig. Här är några svar, som jag tror är av viss betydelse i sammanhanget.

1. Undersökningar visar att mindre än 10 % av svenskarna lär tro på en ”allsmäktig” gud som ska bestämma precis allt i deras liv, och som de ska visa låtsad underdånighet emot

2. Både kristendom och islam är totalitära system som inte hör hemma i något demokratiskt samhälle överhuvudtaget. ”Svenska” Kyrkan tror på något som kallas ”Bergspredikan” och som innebärr, att alla andra religioner och kulturer utom den kristna skall utplånas från Jordens yta – men hur det ska ske säger de inte helt klart. Islam tror på precis samma sak, men tillägger att ”jihad” eller våld också får användas.

3. Övergreppen emot små och späda barn har vi redan varit inne på. Lägg därtill också vissa aggressiva sekter, som Knutby Filadelfia, Livets Ord, Guds barn mfl som alltid följer i ”Svenska” Kyrkans spår, även om denna officiellt säger att den tar avstånd från våld, religiöst tvång och brott emot lagen om religionsfrihet, var 4:e och sista paragraf lyder:

Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan.

Med trossamfund förstås, förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst. (Lagen gäller också barn och omyndiga. Således är ”Dop” olagligt i Sverige – liksom enligt FN: Barnkonvention och FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna.)

Religiös indoktrinering av barn är förbjudet i de flesta civiliserade länder. Varför kan Svenska Kyrkan inte acceptera det, och LÄMNA VÅRA BARN I FRED ??

4. Kopplingen mellan kristendom och extrem Islam blir alltmer tydlig. ”Svenska” Kyrkans Ärkebiskop är känd för sina totalitära åsikter, vilket redan den berömda ”Affären Radler” visat. Hennes valspråk är ”gud är större” vilket är en direkt översättning av jihadisternas  ”Allahu Akbar !”  Biskopar som den i Växjö har försvarat minaretbyggen och nya moskéer, där antisemitism och andra garanterat olämpliga åsikter torgförs, liksom ett extremt kvinnoförtryck. De flesta svenskar känner inte igen sig i det här. De har förstått att ”Svenska” Kyrkan är en politisk organisation lång ute på vänsterkanten, som inte enbart sysslar med ”andlig” verksamhet – och tar därför avstånd.

Bara under de senaste dagarna har sajten ”Ledarsidorna” på ett mycket intressant sätt visat hur det bidragsindustriella komplexet, Det Muslimska Brödraskapet (som är en illegal terrorist-organisation) och bland annat Miljöpartiet samarbetar, vilket inte alls är en fördel för svensk demokrati. Bakom alltihop döljer sig också den ökända rörelsen ”Tro och Solidaritet”, och flera bulvan-organisationer, personer inom och utom extrem islam som står som ”Målvakter” inne på Regeringskansliet och myndigheter som SST, den såkallade ”Nämnden för stöd till trossamfund” som helt vägrar att stödja demokratiska och polyteistiska alternativ, som Humanisterna eller Nordiska Asa Samfundet (som är opolitiskt)

Allt det här om vi får tro ”Ledarsidorna.se” och det bör vi nog, för de bevis de redovisar är ganska långtgående – och ger klara skäl för oro…

Nu börjar svenskarna mer och mer genomskåda detta, och det leder till att fler och fler går ur, och inte vill ha med en islamistisk, politiserad kyrka att göra.

5. Den oetiska hanteringen med Guldhandel, och hur ”Svenska” Kyrkan finansierar sin verksamhet genom att stjäla guld från döda kroppar väcker också avsky – berättigat nog..

LIKA SOM BÄR ? – Ja, den frågan kan faktiskt ställas…

Man vet att det enbart 2019 stals guld för över 40 miljoner kronor, som ”Svenska” Kyrkan sedan använde för att finansiera sin egen verksamhet. Detta skedde i samarbete med ett utländskt bolag, ”Fenix A/S” från Norge, som har ett mycket underligt ”Monopol” på att plundra lik inne på svenska krematorier. Guldtänder, titanspik och mycket annat stjäls från döda icke-medlemmars kroppar, och på ett liknande sätt arbetade redan Nazismens ”dödsfabriker”…

Också staten och ”Allmänna Arvsfonden” (som delar ut pengar till extrem Islam i form av ”Studieförbundet Ibn Rushd” ) är med bakom den kristna likplundringen. Tänk er en person som är Mosaisk Trosbekännare, eller med andra ord Jude. Tror ni att den personen skulle vilja stödja öppet Antisemitiska organisationer efter döden; via guldtänder och allt?

Eller en person som varit ateist under livstiden ? Tycker ni att det är ”ok” att man stjäl den personens kropp, utvinner guld ur den och sedan ger pengarna till ”Svenska” Kyrkan ? Just nu stjäls tandguld mm för miljonbelopp – och ändå är över 43 % av svenska folket inte med i den kyrka, som rakt fram knycker, stjäl och ”baxar” guld från de döda.

Det här är en oetisk, smutsig hantering – och även om de flesta svenskar inte känner till den och därför inte protesterar, när mormors tänder och svenska fattig-pensionärers kroppar får finansiera mer islam (hur skulle d-i-n mormor ställa sig till det, om hon nu inte kommer från Arabien ?) men fler och fler svenskar vågar ändå protestera – och GÅ UR svenska kyrkan…

Fler anledningar, till exempel att människor vill bli betraktade som vuxna, och själva få bestämma över sin framtid och sina pengar finns också.

Så LÅT INTE LURA DIG – LÅT HEDNA DIG ISTÄLLET – DET TJÄNAR DU OCH HELA LANDET PÅ…

 

VANADISBLOTET – Återigen….. (kan somliga aldrig LÄRA sig…. ??)

Nu när diverse ”kommunala snillen” I Vänersborg, Sölvesborg och andra, liknande orter är alldeles för trögtänkta och oinsatta, kanske det är på sin plats att erinra om Valborgs Hedniska ursprung, återigen – eller Vanadisblotets faktiska betydelse.

Vanadisblot och de andra Vårfesterna handlar inte om döden. De har de aldrig någonsin gjort, och kommer aldrig någonsin att göra, utom i en del lögnares och lögnaktiga små New Age-Samfunds perversa fantasi.

Fjärran från all denna kristna smuts, detta felaktiga tänkande och dessa ständiga kristna fördomar står på sätt och vis debattören Mohamed Omar i ”Det Goda Samhället” – som i och för sig fortfarande har en kristen grundsyn, men som i alla fall är intresserad av hedendomen, och dessutom har den ibland kristna ytterligt sällsynta förmågan att faktiskt lära sig något om den.

Eddie Råbock alias Mohamed Omar har i alla fall lärt sig så mycket, att han begriper vad en Nordisk vår är för något, och vad våren handlar om.Våren handlar om livet, alstrandet, fruktbarheten och återfödelsen – allt vad som krävs för att inse en såpass enkel sak, som minsta barn ändå borde begripa från födseln, är att titta sig omkring i skog och mark, och se vad som faktiskt sker i naturen just nu.

Han har nämnt det ytterligt hedniska begreppet Majdrottningar, men tror felaktigt att det bara förekommer i England, eller härrör från medeltidens katolska karnevalsupptåg eller gillessammanslutningar, men se där tar han alldeles fel. Hela fenomenet är betydligt äldre än så, och det borde till och med Mohamed Omar inse, nu när han intervjuat skaparen bakom bloggen ””Brons och Blod” som är arkeologiskt bildad, och som borde kunna upplysa honom om ett och annat, som han helt och hållet missat, och inte känner till, i kraft av sina begränsningar som skribent.

Såkallade ”May Queens”, Majdrottningar, Pingst-Brudar,  Majbrudar, ”Walepurgas”, Vanadiser, eller Blomsterbrudar, Midsommarbrudar och liknande förekommer över hela det Indoeuropeiska området, och de har aldrig någonsin haft något med en katolsk Jungfru Maria att göra, eftersom de allesammans för det första inte är några jungfrur, för det andra heller inte tänkt vara det och för det tredje med kraft och inlevelse ägnar sig åt att bli av med sin jungfrudom, så fort det överhuvudtaget är möjligt, och detta är deras väsentligaste funktion.

Jag har också förärat den unga damen på bilden ovan – Egtvedt-kvinnan, en  mycket lång artikel betitlad ”Hon dansade en sommar” (se under ”arkeologi” ovan) eftersom det var just precis vad hon gjorde, och det i ett troslöst tillstånd, som ni kan se. Hon fanns redan på bronsåldern, och hon hade många många många medsystrar, inte bara i Danmark utan också i Sydsverige.

Ni kan hitta den artikeln under rubriken ”arkeologi” ovan, ifall ni inte känner till vem Egtvedt kvinnan var, eller omständigheterna kring fyndet av henne, funktionen av hennes snörkjol – som var genomskinlig och inte dolde någonting, hennes t-shirt aktiga top – som i och för sig var i ylle, men mycket tunnt och sträckbart sådant – Merino-ull från alpområdet faktiskt, liksom de senaste DNA-analyserna av henne, som visar att hon inte alls var någon danska var en blond Schwabiska och kom från Sydvästra Tyskland, vilket vissa forskare redan klarlagt på 1920-talet och även 1930-talet, då även en helt annan forskargrupp ville annektera henne.

Hon har omvärderats, utretts, studerats i över 7 decennium – men ÄNDÅ missar de senaste rekonstruktionerna – som den polska ovan – viktiga detaljer, när det kommer till henne, och hennes olyckliga frånfälle. Hon hade aldrig några skinnskor eller sandaler på fötterna, för några sådana fanns inte i hennes ytterst välbevarade grav, där hår, mjukdelar, inre organ och allt gravgods var bevarat. Däremot hade hon benlindor eller vad vi kan kalla motsvarigheten till benvärmare, samt en spricka på höger vadben eller fibula – i alla fall enligt en källa jag läst, men för omväxlings skull inte tänker länka till, eftersom litteraturen kring denna kvinna och flera med henne är ”legio”.

Vi har ytterst välbevarade brons-statyetter från Grevens Vaenge och andra platser i Danmark som visar kvinnor – alla är ”topless” – som utför akrobatiska rörelser eller knäfall med ena armen höjd och andra besynnerliga poser, som man måste träna och åter träna – sedan barnsben ! – för att alls kunna utföra.  Så gott som alla seriösa arkeologer instämmer i en sak, Egtvedt-kvinnans dräkt är ytterst opraktisk för någon typ av hantverk – man vill inte tälja i trä, arbeta med brons eller ens lera med bart underliv, och dessutom alldeles för kall, ens under ljusa sommarkvällar (även om bronsålderns klimat var 4-5 grader varmare än nu) – för sömn och vila hade Egtved-kvinnan en stor, rombisk yllemantel med sig i graven, som kunde användas som sovplagg eller för att svepa in sig i – och den benskada hon ådragit sig, är inte något fullt ”benbrott” (vilket hon skulle kunna få genom att snava och falla framstupa efter att höger fot fastnat under en fot i skogen) – utan konsistent med hopp, volter, belastningsskador – av den typ man kan få av att landa utanför en nutida ”hoppmatta” som står i många moderna villaträdgårdar.

Betydelsen av de sk ”voltigörerna” (som alla saknar penis – män på hällristningar avbildas nästan alltid med fullt erigerade penisar ) som hoppar över skepp på många platser i både Sverige, Danmark och Norge har jag redan berört, liksom den uppenbara likheten med bronsstatyetten från Grevens Vaenge ovan. Vi VET med säkerhet att Egtvedt-kvinnans dans var hård, snabb, ryckig och akrobatisk – den var lika mycket ”show-dans” och akrobatik som nutidens Östeuropeiska Pole-dance – vilket inte är någon djävla lek eller någon halvtaskig striptease det heller. De som tänkt sig att de sett Egtvedt kvinnan i en dröm, eller som fått telepatiska budskap från just henne får ursäkta, men med all respekt för deras egna danskreationer (som misstar sig på de svarta, bylsiga ylledräkterna – Egtvedt-kvinnans topp var snarast kanariegul, och hon var klädd i lysande, skarpa färger, avsedd att ses och beundras på långt håll) så var ”Majdrottningens” dans inte lika långsam, eller någon orientalisk ”magdans” med svajande höfter den gången…

Vi kan också titta på vad andra civilisationer i Medelhavet ägnade sig åt, redan 200 år FÖRE fröken Egtvedt – som man tyvärr inte k-a-n klona, beroende på mossvattnet och järnsyrorna i hennes grav, även om jag i England redan mött någon med samma bystmått, kroppslängd, midjemått och höftmått – tillika ungefärligen samma ansiktsprofil och huvudform, även om det aldrig gjorts några ordentliga ansikts-rekonstruktioner på forensisk nivå av själva originalet..

Ingen djävla lek – och inget för barnrumpor… ”The winner takes it all, the loser takes the fall” för att citera popgruppen ABBA

Hur det Minoiska ”tjurhoppet” gick till – det kräver hård träning, specialisering, artisteri och konstnärsskap om man ska lyckas…

Man har tänkt sig att Egtved-kvinnan hörde till en särskild, utvald och ytterst liten grupp av prästinnor – vars uppgift var och är att gestalta och kreera Freja själv, fruktbarhetens och kärlekens gudinna – och detta var även gladiatorspel, underhållning för massorna eller show, lika mycket som religiös dyrkan eller en rit – och aldrig aldrig aldrig någon tom ”sed”.

Märk även bronsplattan – solformad och med solspiraler – en symbol för Midsommar – som Egtved-kvinnan bar i ett ylleband runt veka livet. Om vi tänker oss henne dansande i ljuset från facklor eller en stor Valborgseld, förstår vi genast varför. Bronsplattan måste ha kastat reflexer åt alla håll, som en nutida strobe light eller ”disco-kula”. Åskådarnas uppmärksamhet riktades nedåt midjan, och till snörkjolen och vad som fanns att bjuda på under den, inte hennes ansikte. Om hon alls var någon ”prästinna” så är det mycket tydligt, vad hennes ämbete gick ut på – för det var bara en enda sak. Vi vet att Egtvedt kvinnan besökte Danmark och näset vid Södra Jylland – en viktig handelsstation mellan öst och väst, där rikedomen, bronset och bärnstenen fanns – tre gånger i sitt liv. Strontium-analysen av hennes tänder visar vad hon ätit, och var i värden hon befunnit sig, mot berggrunden sett. Första gången när hon var riktigt liten, ca 4-5 år (för att invigas, och påbörja träning och uttagning ??) andra gången 14-15 kanske (tävlingarna började) och sista gången när hon var 20-21, snarare än 18 (återigen, baserat på tänderna, inte benstommen = säkrare rättsmedicinskt bevis)

Tyvärr dog hon strax före Midsommaren, som vi alla vet. Hon var utmärglad då, nästan anorektisk. Ingen vet exakt vad hon dog av – hennes lik ruttnade ju bort väldigt snabbt, så snart hennes tunga ekkista eller ”tidskapsel” öppnats – den var ju inte ens till för henne, utan en betydligt längre, antagligen manlig individ – och vi har kvar den lilla Rölleke-blomman, en Achillea Millefolium, den som botar sjukdom och smärta i just anklar och fotleder – ”tusenbladig soldatört” – som Dioskorides,  Romersk Arméläkare på Kejsar Augustus tid, en gång sa.

Somliga har gissat på epilepsi, andra på en aneurysm eller blodpropp i hjärnan – men ingenting tydde på det när man öppnade hennes grav, 1921. Lungsjukdom eller ett plötsligt virus, som hon inte tålde – en svår förkylning efter en lång lång vinter, och en mödosam rodd upp från Tyskland igen – det tog knäcken på henne, alldeles för tidigt. Hon fick aldrig dansa den sista dansen, den sista chansen att vinna – att bli den levande Freja, eller kanske solkvinnan Sif, Sunna, Gefjon och Njärd – men hon vann ändå, trots samtidens sorg – och den fina, men snabbt arrangerade begravning hon fick. Vi har kvar björknäverspannen, fylld med vad som INTE är mjöd, absolut inte öl, men en blandning av tranbärsvin o-c-h mölska – alltså mjöd med inslag och öl – och en alkoholstyrka på över 17 % – så starkt som man alls kunde jäsa något i hennes samtid – och hon har mer än 12 liter av denna goda dricka med sig i graven – mer än tillräckligt för hennes egen konsumtion ”party-pingla” och lokal sevärdhet som hon säkerligen var – och begravningsgästerna, vilka de än var – kände inte för att festa, när de väl tog avsked.

Men hon dog aldrig. Hon vann tävlingen ändå, och hon blev vad hon önskade bli – för 3000 år och mer har gått – och vi minns henne fortfarande – hon är för alltid med oss...

Kanhända ska jag inte foga in liknelser eller sångnummer från diverse, dåliga, obskyra och med kristen paranoia och fördomar gentemot Hedningar inpyrda skräckfilmer i sammanhang som de här, jag vet. Men ”Willow’s song” från det svunna 1960-talet är en ohöljd, sexuell hyllning till alla ”May Queens”, past present and future – som de ÄR och SKALL vara. Filmen ”The Wicker Man” bör ni undvika, eftersom den är lika dålig som vissa nutida skräp-deckare, skrivna av någon dålig medelmåtta vid namn Lamotte, eller något.

Men – originalscenerna ur den filmen – nakenscener för övrigt – håller måttet – och har tagits bort från Youtube, där man inte vågar visa dem längre, just på grund av deras öppet och ohöljt sexuella innehåll – för som vi vet är ju just den kvinnliga sexualiteten, utlevelsen och extasen oerhört skrämmande för de flesta Monoteister, och de flesta kristna – och ständigt återkommer de till sina ”hangups” vad beträffar detta – liksom sina ständiga ”nojor” vad beträffar påstått ”hedniska människo-offer”

Emellertid – och som jag sa – i Skåne och Danmark har man hittat många motsvarigheter till fröken Egtvedt (inte fru, för några barn födde hon aldrig, det vet vi av symfyserna i hennes bäcken) och i Danmark också. De är för övrigt rikare utstyrda än henne. De har guld i sina gravar – egyptiska glaspärlor – handelskontakterna med Medelhavet var tätare än ni begriper – och de har inte hon. Deras snörkjolar hade hängen av brons, som gjorde skön musik eller klingade extra vackert när  bärerskan rörde sig eller dansade – ungefär som höga klackar på ett parkettgolv.

Görslöv, Färslöv, Köpinge, Glumslöv, Vallåkra. Östergötland. Hela Danmark. Överallt samma kvinnor, samma danserskor. Halskragar, förstadiet till den öländska folkvandringstidens och Frejas Brisinga-men – allt det som Fröken Egtvedt, fattig som hon var, faktiskt aldrig hade och aldrig fick under livstiden – men som hon tydligtvis kompenserade med andra talanger.  I mer än 3000 år levde traditionen kvar, för ”den som varit Pingstbrud, får aldrig någonsin nån riktig Brudeskrud” som man sa i Skåne på min gamla farmors tid.

Sk ”Blomsterbrud” från Östergötland, som hon tedde sig i det tidiga 1800-talet och den skånske Folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgrens tid

Den senare, sydsvenska Pingstbrudstraditionen utövades dock aldrig av barn eller efterblivna – vad som står på svenska Wikipedia är som vanligt fel i sak – men däremot skulle huvudpersonen förstås vara den vackraste – och även kåtaste – kvinnan i byn, ja ”en riktig dansekatta” som man sa. Det handlade mest om att ungdomen skulle festa och ha roligt, ”Blomsterbrudar”, ”maj-sjungande” och allt annat sådant – det gäller att skilja mellan Skördemaj och Vår-maj, på precis samma sätt som man INTE ska blanda ihop en ”Midsommarstång” med en ”Majstång” (eftersom det är två helt olika saker, med olika syften och tid) har också bloggen ”Brons och Blod” uppmärksammat, liksom vad jag sagt om Martin P:son Nilssons gamla bok ”Årets folkliga fester” där ”majandet” eller de gröna kvistarnas symbolik finns grundligt utredd och förklarad – för den som är klok nog att läsa innantill, vill säga.

Nu återstår bara att berätta att ”May Queens” i nutidens England mest blivit en angelägenhet för småflickor och barn, vilket det aldrig någonsin var från början. Hela traditionen har där ”gullifierats” pga kristet inflytande, sk ”christian belittlement” eller kristet förminskande, något som drabbat mängder av ursprungligen hedniska traditioner från Nordeuropa. Tänk bara på ”påsk-kärringarna” hemma hos oss, kontra den beska verklighet, som ”Svenska” Kyrkan utsatte hundratusentals kvinnor för, i flera århundraden.

Folkminnesarkiv och Bildbanker kan berätta om de sista (??) Svenska Majdrottningarna, som på 1950-talet ännu åkte i raggarbils-kortege eller red till häst genom våra svenska småstäder. Seden hade gullifierats, förvanskats och förljugits bortom allt vett och förstånd – och helt förlorat sin ursprungliga, garanterat hedniska innebörd – därmed blev den också just en tanketom, betydelselös ”sed” och inte en levande tro, inte en levande kraft, energi eller inlevelse..

Det var precis vad de kristna i Sverige ville, och samma tanketomma, lidelsefria folkhemsraserade, (S) märkta vrak, som de alla försökte göra oss till, lever väl i stort antal ännu.

Men i England, ja ja ! – där finns ännu minnet av den här damen – LADY GODIVA  vid namn… Kristna historiker av Angelsaxiskt ursprung har tänkt sig att Lady Godiva skulle ha varit en fullt historisk, levande person – Hon skulle ha varit maka till Leofric, Earl av Mercia på det tidiga tusentalet, men kom antagligen från Danelagen, och var änka. Hon var född som en hednisk kvinna, inte en kristen. Redan hennes namn – Godgyfu – innebär inte alls någon ”guds” gåva, men ”den goda giverskan” – alltså samma namn som den Nordiska Gefjon i den danska sagan – och Gifu, gåvorunan – som är den första av just Frejas runor.

Legenden påstår falskeligen, att hon skulle ha ridit naken på en vit häst genom staden Coventrys gator, bara för att ge mera pengar till kristna kloster, men de tidigaste omnämnandena av något sådant är från 1100-talet, mer än ett sekel efter den påstått historiska Godivas död – och om hon fanns, red hon säkerligen inte naken genom just Coventry – även om sådana traditioner k-a-n ha funnits. Snarare var det nog så, att den verkliga Lady Godiva var en helt igenom hednisk kvinna, som inte tålde att bli nedtryckt av kristna män, och därvid blev det som det blev – för med Frejas makt på sin sida, kan man som veterligt uträtta och överleva väl mycket, helt utan skada eller minsta men.

Jag vet till och med de som varit med och efterskapat dem, än idag – barbacka, troslösa och alltihop – men det är förstås en annan historia. Liksom andra ritter, utförda av en viss Cordelia (namngiven efter den tredje dottern hos Kung Lear, ni vet) i min egen släkt, och av mitt kött och blod, men mer om det eller just henne eller hennes mor, tänker jag inte berätta.

Bild från Hyde Park i London – ”Insamling emot barncaner” skulle det röra sig om, enligt fotograf JJ Hunt – jodå så att sörru…

Hur våren ska firas, emellertid, torde ni själv begripa – efter tycke och smak – och sköt er nu, hedningar små – för ni är kanske inte lika djärva som somliga, och saknar helt förmåga att komma undan med lika mycket, som somliga redan planerat, genomfört, bedrivit och avslutat, helt utan skamkänslor, kristen skuldmoral eller något annat sådant, inklusive meningslös ”sed”, som visst inte är ”forn” utan en levande tro – inget annat !

 

 

 

Veckans KLADDSOCK och SKITSTÖVEL inom Lokalpressen….

”A writer shouldn’t write what he doesn’t know”

– Harlan Ellison, Amerikansk Författare, 1934 – 2018

 

En av mina gamla favoritförfattare från tonåren sade en gång att en författare eller en skribent, vilken som helst, var som helst och på vilken nivå som helst – det må vara lokalpressen, personliga bloggar eller diverse kolumnister i DN eller SvD vi diskuterar – inte skall skriva eller yttra sig om ett ämne, som vederbörande inte vet det minsta om, eller inte behärskar.

Brist på förstånd, omdöme och förmåga att tänka efter innan man talar kan såklart yttra sig på olika sätt, i olika sällskap eller samhällsklasser.

Själv brukar jag i kraft av just mina egna fördomar eller preferenser indela mänsklighetens avskum eller dessa klantskallar i två olika grupper, som jag för enkelhets skull vill benämna med de klangfulla epiteten KLADDSOCKAR eller SKITSTÖVLAR, vilket egentligen är sydsvenska, dialektala uttryck.

En KLADDSOCK är förstås inte så farlig egentligen, för med det uttrycket menar jag en person som mest verkar ha en förskräcklig otur när han eller hon tänker, förutsatt naturligtvis att vederbörande alls gör just det.

Valborg, Vanadisblot och Alvablot är inte alls samma sak. Den som inte ens förstår att skilja mellan dessa begrepp, skall icke yttra sig om Asatro överhuvudtaget.

 

Utmärkelsen ”VECKANS KLADDSOCK” ger jag härmed med varm hand till ingen mindre än Stefan Kärvling från trakten av Vänersborg, som skrivit en mängd dumheter om Valborg och Asatro, omdömen som i sig inte är förklenande, men som han inte har det minsta täckning för, utan har gripit ur tomma luften, och baserat på någotslags känsloprat, eller ”stämningar” hos honom själv.

Herr Kärvling är annars kommunpolitiskt intresserad, och skriver annars en mängd intressant stoff om ”Varför Älgmuséets VD fick avgå” och mycket om den lokala fritids- och kulturnämnden, som tycks vara ett säte för all slags vänskapskorruption, ”lokal nomenklatura” och andra vidrigheter, som han skildrar mycket exakt och bra – jag har läst dem med intresse, men hyser föga lust att fördjupa mig i dem, såhär en fredagseftermiddag. När det kommer till dessa ämnen och många andra, hyser jag den allra största respekt för honom som skribent, men jag säger återigen, att det vore klädsamt eller smakligt, om herr Kärvling i fortsättningen slutade yttra sig om sådant han inte alls kan förstå, inte upplevt, inte kan härleda till fakta, utan baserar endast och endast bara på hans egna stämningar, humör och känslointryck just den här våren – med all respekt för Herr Kärvlings känslor…

Det finns heller ingen skam i att vara en KLADDSOCK, rätt och slätt; för alla kan vi ha oturen att tänka till för lite, då och då.

Med rena SKITSTÖVLAR, däremot – förhåller det sig annorlunda.

 

En skitstövel inte bara tänker fritt, utan handlar också fel. Skitstövlar i allmänhet kan oftast tänka – till skillnad från Kladdsockarnas begränsade skara – men de både tänker och handlar fel, ljuger, förvanskar, och sprider rena lögner på grund av hat och illvilja – eller sina egna ideologiska preferenser.

Ok, nu skall jag inte säga att jag i och för sig v-e-t något i veckans värsta fall, eller det största och tydligaste exempel på en klar och uttalad SKITSTÖVEL inom ämnet ”Asatro i lokalpressen” denna vecka, men priset som sämste skribent – någonsin ! – går till en viss Herr Marcus Bernhardsson i staden Sölvesborg – vars kultur- och kommunalpolitik oclkså blivit känd i vida kretsar för han yttrar sig inte bara felaktigt om Asatron sådär i största allmänhet eller därför att han inte vet, utan därför att han medvetet ljuger, efter vad jag kan se. (och om jag nu har fel, så må han få genmälesrätt, samt rätta mig)

Herr Bernhardsson utgår från ortnamnet Torrahem, strax nära hemstaden Sölvesborg, som han på ytterst svag etymologisk grund och helt utan att ange några källor härleder till Åskguden Tor. (Här är en tänkbar digital källa – vi BÖR vara vänliga också emot Herr Bernhardsson, nu när han intresserat sig för ämnet)

ecrasez l’infame !

Därefter spårar Bernhardsson ur fullständigt. Han påstår att man efter ”varje” åskvärder skulle offrat människor på Listerlandet under Vikingatiden, helt utan källor, helt utan rimlighet, helt utan varje form av anständighet – och att detta skulle vara lokal folktro. Vilka är källorna till dessa bisarra påståenden ? Ur vilken hembygdsbok eller liknande har de hämtats, nu när herr Bernhardsson skall vara bibliotekarie, till på köpet..

Herr Bernhardssons tal om ”människo-offer” är inget annat än kristna amsagor, berättelser utan värde typ Adam av Bremens skräckhistorier, eller – som nu senast – baserade på dåliga TV serier av amerikanskt snitt, New York producerade skräckfilmer om Sverige, gjorda av en eller annan rik jude (jo, faktiskt – det finns ett sådant exempel – jag ska inte säga vilket) – och som sagt – med risk för att bli tjatig – VILKEN lokal tradition är det, som sagde Bernhardsson egentligen åberopar sig på ??

”Sydöstran” i Skåne säger som såhär om sin egen redaktionella policy:

Så här jobbar Sydöstran med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Är nu herr Bernhardsson ”trovärdig och opartisk” kantro – ens som lokaltidningsredaktör ? Vilka är hans förstahandskällor, hans sanning, hans relevans ? -Eller är han bara en SKITSTÖVEL – rätt och slätt – skam till sägandes – men så förefaller det i alla fall vara…

Det här är bara en personlig blogg, vilket alla läsare för länge sedan torde ha insett, och jag frånsäger mig absolut och rent definitionsmässigt alla som helst krav på att vara opartisk, eftersom jag de facto är en part i målet – åtminstone här och nu, i denna stund – och jag är inte någon dagstidning, en representant för någon kommunal nämnd, samfund eller ens något myndighetsorgan.

Tor vige !

SÄRIMNER ser er – och ser ner på er !

I Repeat: ”Kilo India Alpha – One down, some 30 more to go… Copy that, OVO…”

”No snowflake in an avalanche ever feels responsible”

– Översatt yttrande tillskrivet Stanislaw Jerzy Lec, Polsk poet och författare.

Denna Tors Dag har jag nåtts av nyheten att en viss Erik Otterberg, fornsedare från Göteborg påstås vara död av Covid-19 viruset. Eftersom jag inte fått påståendet konfirmerat ur oberoende eller sakliga källor hade jag inte tänkt att länka till det, och enligt min uppfattning och högst personliga omdöme eller rentav smak vore det hursomhelst opassande att göra så.

Jag kan inte säga att jag sörjer eller på något sätt reagerar inför det inträffade, annat än med en vag känsla av avsmak och avsky. Jag känner varken hat, glädje, vrede eller någonting, förutom möjligtvis en stor likgiltighet och en vis tomhet inombords – och trots allt ändå en hel del medkänsla med hans närmaste, som kanske skulle varit förtjänta av ett bättre öde.

Erik Otterberg framstod för mig som en mycket obehaglig och lögnaktig person. Han var vänsterextrem, och hade de allra mest totalitära uppfattningar om människor och samhälle som man överhuvudtaget kan ha. Han var också en av de drivande krafterna bakom ”fornsederiet” som rörelse i Västsverige – även om den rörelsen gudarna ske lov och pris dagligen får allt mindre och mindre anhängare, och var på sin tid också en ambitiös ”påhejare” av Göteborgskravallerna anno 2001 – även om han var alldeles för feg för att gå ut på gatorna och själv agera aktivist – och ett tag blev han närmast ”Rättshaverist” på grund av det.

Han framlevde sitt vuxna liv och yrkeskarriär huvudsakligen som ”teaterman” eller regissör på amatör-teater nivå och blev de sista åren av sitt liv även Filmrecensent och en flitig bloggare. På det planet kan jag förstå honom, för hans filmrecensioner var alldeles utmärkta, och höll sig sakligt nog till sitt ämne utan att sväva ut i för mycket politiska jönserier, ”Vänsterblivenhet” och annat, som bara allt för ofta var hans karaktäristiska kännemärke. Han var på intet sätt en god förebild, och absolut ingen ledare, eftersom han hela tiden var partisk, orättvis och faktiskt bröt emot just de humanistiska ideal, han falskeligen påstod sig försvara.

”Famous last words” – Liten situationsbild ur Baldersagan…

Han förvrängde Sveriges kulturarv, Hedendomen och Asatron, och det skedde genom att delta i en rörelse vars enda väsentliga mål är just detta; och som tyvärr ännu finns kvar, även om dess företrädare blir allt färre och färre medan åren går, och dess hatfyllda, skränande mobb blir allt mindre och mindre.

Tidvis försökte han även slå mynt av sin övertygelse inte bara genom hårt vinklade, politiska teaterpjäser som angrep, sårade och förlöjligade människor ur hans samtid – han stämplade väldigt många som varande ”nazister” och överöste dem med alla möjliga fula tillmälen – utan också genom hantverk, och genom att försöka sälja gudastatyer av olika slag, som hans hustru och sambo också var med och gjorde. Även på det planet kunde jag kanske förstå honom, men jag låter honom ligga ogill, obegraven och står som Thökk – vars namn inte alls betyder ”tack” (vad som står på Wikipedia både i den svenska och engelska versionen är FEL I SAK – även där spred Otterberg och hans gelikar många fula lögner genom att agera ”slamkrypare”, och mången Lönnroth rotar väl än i Lönn..) vid ett högst imaginärt likbål, och gråter bara torra tårar just nu.

Thökk betyder i själva verket tåka, dimma, dis och mörker – det visste Anders Baekstaed redan på 1960-talet, och vad därutöver är, är enbart tomhet och tystnad.

Nedåt och Norrut går vägen till Hel. Dit går alla dem, vars livstråd har tagit slut och tvärt klipps av, de som bara går bort; blev efter i sin efterblivenhet och som ändå snart ska glömmas.

Men vi själva och Asatron lever. Här och på Island. Här och i alla land och riken, där människorna är anständiga eller i varje fall någorlunda artiga emot varandra och för det mesta behandlar varann som fränder. Tyvärr kan jag som ni förstår inte säga så om just Erik Otterberg, som jag nu för allra sista gången omnämnde i skrift – det lär knappast bli några fler gånger, och för mig har han – och kanske 20-30 av hans gelikar – redan för länge sedan varit ”personas non grata”.

I följande inlägg skall jag omnämna ett bättre exempel ifrån det Yndiga Danmark – det grannland som är Frejas Sal, och där det också rent av finns ett Danskt Folkeparti, även om vi just denna gång kanske borde stå över politiken, som våra grannar och fränder gör allra mest.