Profilbild för Okänd

”Som de bär sig åt…på svenska SOM-institutet….”

Man inleder aldrig en mening med ordet ”Som” på svenska, i alla fall inte i en skriven text -möjligen kan man apostrofera med citat-tecken, ifall man vill återge talspråk – men att låta flera meningar i rad börja med ordet ”Som” är fullkomligt avskyvärt, och på lekskole-nivå. Frågan är då bara vad den bara alltför välkända forskarinnan Marie Demker vid Göteborgs Universitet håller på med. Detta lärosätes ideologiska profil är ju känd sedan länge, så även Fru Demkers.

Men – alltnog, SOM ska i detta fall betyda Samhälle, Opinion, Media – och det låter ju ganska intressant, även för en Hedning – eller hur ?

”Som Somliga forskarinnor forskar med Dekanus grad, somt borde stannat inom ”de goa gubbarnas” stad….”

Tidigare Dekanus Demker har haft den stora glädjen att presentera den stora, stora årligen återkommande nationella SOM-undersökningen för oss, och där kopplar hon genast ihop Världsreligioner och religiös tillhörighet med Invandring, och driver naturligtvis stenhårt den tesen att bara för att majoriteten av alla etniska svenskar är Islamfientliga, så skulle vi också genast vara ”främlingsfientliga”. Att påstå något sådant – redan i den inledande rubriken är inte alls vederhäftigt, kära fru Demker och så kan ni inte bara skriva.

Ni har inga som helst statistiska bevis för den saken, eftersom en negativ inställning till Islam, Kristendom och annan Monoteism kan bero på helt andra saker, och att genast försöka låsa fast er vid politiska åsikter och partitillhörighet fungerar inte heller. Vi synar er bluff, som ni lagt fram vid ungefär 63 års ålder. Det står mig ännu fritt, att göra det – eftersom detta ska vara ett fritt land,efter vad som sagts mig.

Ni vägrar för det första att erkänna Humanism- etisk Humanism eller Vetenskapligt grundad sådan – som religion eller livsval. Ni vägrar för det andra att låta för Norden och Sverige inhemska religioner ta plats, och förnekar deras existens, genomkristifierad Såsialakrobat som ni troligtvis är. Ni får verkligen förlåta mig, men jag tror inte att man med bästa vilja i Världen kan anta era teser som vetenskapligt hållbara. För er gäller bara Hängbröstvänsterns sanning, efter det felaktiga intryck jag fått av att läsa hur ni går igenom vad som skulle ha varit en urvalsundersökning av en ”panel” av medborgare – gjord på högst cirka 10 000 individer, vilket är en mycket svag och kanske inte alls representativ grund för ett land med nu mer än 10,5 miljoner invånare.

Det må så vara, att 44 % – minst – av ert lilla, lilla urval är vad ni kallar ”agnostiker” eller ”människor med annan religiös identitet” än Monoteistiska villfarelser, som Världsbefolkningen i allmänhet för länge, länge sedan borde ha slutat med. Varför säger ni inte sanningen – och kallar dessa 44% för Hedningar, vilket de ju faktiskt ÄR ?

VÅRT Sverige skall vara ett Sekulärt Samhälle – INTE ett ”kristet” !

Varför pläderar ni hela tiden för mer islam, ständigt mer, mer… Vad är det som är så negativt med att intresset för Judendomen, och acceptansen därav ökar i Sverige ? Varifrån kommer alla era dumma insinuationer, goda Fru Marie Demker ? Är det bara er ”informationsansvarige” vid det Götebosska Univeesitetet som plitat ned dem  – eller har jag missförstått någonting ? Har man felciterat er ??

Svenskarna har även en positiv inställning till Buddhism, påstår ni – och då MÅSTE bli slut på er dumma kristifikation. Vill ni återkatolicera oss ? I så fall kan ni ju notera, att er ”egen” undersökning visar, att Katolikerna är den grupp i det svenska samhället som har mest NEGATIV inställning till Invandrares religioner, nu när ni vurmar så mycket för dem, och inte tycker om etniska svenskar – vilket klart och tydligt framgår ur vad ni har skrivit, redan i inledningstexten till er presentation… Ni var då mig en motsägelsefull gammal gumma, för det är ni ju.

Ni noterar också att 50 % av de tillfrågade ”svenskarna” – alltså svenska medborgare – håller med om påståendet, att religionsfriheten helt eller delvis är hotad…

Det är en SAMMANSVÄRJNING förstår ni fru Demker – BATAVERNAS Sammansvärjning…svårt att sova när sådant händer, eller hur ? – för som Hjalmar Gullberg en gång skrev: ”Det är ej nog att ha sin trygga bärgning, om luften som man andas ej är fri. Så möttes några män till sammansvärjning.

Så möts en ofärdsnatt kanhända vi.”

 

Visst är det så, goda Fru Demker.  Vet ni varför ? Jo, för att ni och ert institut, hela er akademiska karriär på ett mycket, mycket grundläggande sätt varit en del av problemet, men inte av lösningen. Religionsfriheten ÄR verkligen hotad i vårt land – och däri har allmänheten alldeles rätt. Det är ni själv och er kristenhet som hotar den – i förening med de mest extrema former av Monoteism och andlig likriktning man kan tänka sig. De mosaiska trosbekännarna i vårt land har under närmare två tusen år av hårt förtryck från er andra Monoteister lärt sig anpassning och att bli framstående kulturpersonligheter, och jag tror inte alls på någon ”sammansvärjning” i deras fall. Visserligen måste vi ta avstånd från Israeliska Flygvapnet och vad President Netanyahu – likt ett Jehu – ägnar sig åt -det är också sant – men hjälp är på väg – Internationella Domstolar och Omvärlden i stort har börjat reagera.

Varför kan ni då inte erkänna Nordiska religioner som sanna, och omfatta en Icke-kristen, Humanistisk kultur ?

Hur är det med Shinto, till exempel ? Har ni hört talas om den religionen ?? Det finns många människor av Japanskt ursprung i Sverige också, liksom ett Koreanskt – och de stör inte någon – i religiöst avseende. De arbetar och gör rätt för sig. De är inte ens särskilt kriminella, och de agerar inte på uppdrag av någon Kinesisk Regering, eller något Världsomfattande Huawei. Men – som ni bär er åt, gamla Fru Demker – och det vid 63 års ålder…. Som SOM-undersökningarna går på…

 

 

Ps. Ovanstående text är ett kåseri – inte en vetenskaplig avhandling. Det gäller att förstå skillnaden, för alla människor är inte lika.
Profilbild för Okänd

Dagen Vera

Se Greta Thunberg hon chansar
Hon stirrar autistiskt och ler
Hon drömmer om våld och om uppror
Som i New Yorks studentakvarter

Hon drömmer om napalm och snutar
Och Palestiniers eviga krig
För aldrig nånsin vår Greta hon slutar
Att bedra en hel värld – och sen dig !

Inför röda korset hon bävar
Bedårad, förlorad, förledd
Bland svajiga, brajiga ungar
Som på Gazas nedskitna redd.

Och aktivister ses tälta i Lundar
I sin flygande pöbel-hets vals
För det hela Regeringen blundar
Trots vrålen från de som ger hals

Och Polisen den kommer och bilarna tutar
När piket-styrkan sen hälsar på
Med rivna små tält det nu slutar
Och tokvänstern griper man så.

Ja Greta Thunberg hon chansar
Hon stirrar autistiskt och ler
Hon drömmer om våld och om uppror
Som i New Yorks studentakvarter

Man skrattar, när Greta bärs bort
I Tvångströja ovanpå båren
Och Greta glöms bort inom kort…

(Aningen fritt efter ”Se Svarte Rudolf han dansar” av Erik Axel Karlfeldt, 1909)

Idag är det ”Dagen Vera” i den nutida svenska almanackan, och namnet ”Vera” lär betyda sanning, medan några hävdar att Veronika – ett annat namnsdagsbarn denna Tors dag – skulle vara en förvrängning av grekiskans Berenike, som man påstår skulle betyda ”Segerbringerska”. De kristna fanatikerna däremot hävdar att Veronika skulle betyda ”sann ikon” och påstått heliga ikoner, som man aldrig aldrig får kritisera, finns det ju många även i dessa dagar.

Idag på morgonen gick Malmö-polisens Piketstyrka äntligen in i Lundagård, där Pro-Palestinsk Pöbel hade slagit läger. Samtidigt med detta var man tvungen att avhysa fler aktivister från Kungliga Tekniska Lekskolan – förlåt – vi menar naturligtvis Högskolan – ledda av en viss Greta Thunberg. Ett tjugotal personer frihetsberövades, 3-.4 är gripna – arrest borde gälla den förvuxna snorunge som tillåts hävda rakt fram i SVT att hennes autism skulle vara en ”superkraft”. Återigen har hon förts bort av Svensk polis, som den allra dummaste av våra ”yrkesdemonstranter”. Inför stundande Terminsavslut och Doktorspromotion, måste de flesta svenska Universitet och Högskolor få någon form av studiero, och därför går det inte längre att bära sig åt som nedanstående bilder visar.

bildkälla: Instagram

För att citera en känd svensk Partiledare, aktuell såhär inför EU-valet: Vad gör de här individerna i vårt Sverige, varför fortsätter de sina Monoteistiska religionskrig på våra gator ? Vad ska det hela tjäna till, och tror man verkligen detta påverkar eller förbättrar situationen i Palestina det allra minsta ?

Tydligen är detta tältlägrens tid, nu när sommarsolståndet snart nalkas. Ett antal ligister vill fira, genom att förstöra för andra. Vi har ”grupperingarna” som slogs inne på Akademiska Sjukhuset i Lund i färskt minne, liksom pöbeln som slogs på Järvafältet förra året. Vid en sk ”Eritreansk Kulturfestival” slutade det med att 53 personer skadades av stenkastning, när Regeringstrogna och Regimkritiska Eritreaner drabbade samman – Vad är det för slags ”kultur” kan vi fråga – och varför skall den alls utövas här i Sverige ?

Nu pågår den sk ”Järvaveckan” för fullt igen – men arrangemanget har denna gång flyttats till Spånga Idrottsplats – som inte alls är belägen på Järvafältet – och det är kanske lugnast och bäst så. Inte bara det sk ”Interreligiösa Rådet” medverkar, och tycks för tillfället acceptera Asatron, även om detta råd eller oråd inte förstår att skilja mellan verklig Asatro å ena sidan,samt ”fornsederi” och Galna Gretas små pårökta proselyter å den andra. Vi har som sagt sett tillräckligt i Huvudstadens Nordvästra Sektor redan – det konstaterade vi så sent som igår. Även Försvarsmakten, Brandförsvaret och inte minst Polisen måste nu delta i denna Djärva Järva-vecka, som skall vara någotslags Almedal eller kanske Mumin-dal, efter vad vi hört. Hedniska Tankars redaktionsmedlemmar förhåller sig klentrogna till alltsammans, men tror på positiv rapportering – utan alla dessa ”Galna Gretor”.

Från Statstelevisionen – och säkra källor -rapporteras idag att den sk ”Kurdiske Röven”, alltså Prakt-Arslet Röwa Majid – som han ofta kallas – samt det sk ”Rumba” eller ”Rumpa” nätverkets svansdingel – det senare är ju en ”ny” såkallad ”gruppering” som avknoppats från Röwen och hans Röwarband faktiskt tagit emot pengar av Iran för att utföra antisemitiska terror-dåd i Sverige.

Bland annat skall det ha rört sig om skottlossning emot Israels ambassad, samtidigt som ”Galna Greta” personligen skanderat om hur ”Sionismen skall krossas” och så vidare i sitt blinda judehat.

Vi svenska Hedningar förhåller oss kallsinniga. Vi är inte antisemiter, och har heller aldrig varit det.

Profilbild för Okänd

Mors Dag och Dagen Blenda 2024

Dagarna passerar fort i vår Hedniska Kalender, detta ofridens år 2024 enligt vår tideräkning. Knappt har vi hunnit fira Mors Dag i  Sverige – en högtid som bara funnits hos oss sedan 1919, och som egentligen startades av kvinnliga fredsaktivister i USA kring 1905 – det var en kvinna där som ville fira sin mor, medan man i dagens Ryssland kanske mest uttrycker sig på ”moderspråket” – maternitsya som det heter på ryska, vilket betyder att svära.

Igår – 27 Maj – hade Blenda eller Blända namnsdag enligt den svenska almanackan, och detta är också helt följdriktigt, nu när Frejas månad går över i Friggs – enligt hur vi Asatroende i Sverige ser på saken. Där Freja är den unga dottern, som man först firade om Fredagarna, så är Frigg modern – som man firade i Västnorden. Blenda har för alltid kommit att stå som symbol för Värend – en av de ”Små landen” i Småland, och särskilt hedniska kvinnors frihetskamp. Att vi då också firar en Veterandag – bland amerikanska Hedningar också ”Einherjar Day” eller ”Memorial Day” (som dock inte skall blandas ihop med ”Remembrance Day” i Storbritannien, som bara ägnas åt stupade i Första Världskriget) har även det med saken att göra – liksom vår Svenska Nationaldag, 6 Juni – som infaller när sommaren är som skönast.

Vilket bättre tillfälle finns i Nordanlanden än att börja och avsluta något här, och sedan hålla det i minnet – innan sommaren är över. I Arjeplogs kommun vill man sluta släpa Samebarn och andra till kristna kyrkor så här års – och även etniskt svenska barn borde få befria sig från Monoteismens ok, nu när kvinnofriden skall förbättras just i den förort till huvudstaden där er Hedning sedan länge bor, denna gång med särskilt utkommenderade fastighets-skötare, som i nära samverkan med Polis och Kvinnojourer skall kontrollera minsta märke i dörr, minsta klösmärke på varje tapet och genast kontakta myndigheterna, så fort minsta misstanke uppkommer, framförd av precis vemsomhelst, närsomhelst, hursomhelst…

Sedan urminnes tider har det funnits en sägen om en Kung Alle av Värend, som en lokalhistoriker vid namn Petter Rudebäck skrev ned, antagligen redan på 1670-talet, och trots att Erik Dahlberg i ”Svecia Antiqua et Hodenia” fyllde på med ortnamnsforskning kring ett Småländskt Bråvalla och mycket mer, rymmer Sagan mer än ett korn av sanning. Blenda kan mycket väl ha varit en historisk gestalt, någon gång under en fjärran järnålder, då hon samlade Värends kvinnor, och lät dem bjuda en våldgästande här av danskar till fest, då Kung Alle och hans män befann sig på krigståg. Till och med Jurister från våra dagar har fått erkänna ”Värends Rätt” som tillförsäkrar Nordiska kvinnor och andra större rättigheter än de annars haft eller ännu har. Både Karl XI, Gustav III och Karl XIV Johan, Marskalk av Frankrike erkände den rätten.

Erik Dahlbergs karta över Värend och Bråvalla Hed, 1698

Efter den inledande festmåltiden – som dukats fram i rent försåt – gick Blendas kvinnohär till anfall. De stred i dagar, veckor och månader – och i århundraden efteråt skulle nya strider följa. Ryttarskaror på över 1000 man red härs och tvärs genom landskapet, tills fienden besegrades och kriget var vunnet. Man slogs inte bara till fots, utan också till sjöss och på vatten, ja i luften – ty själva Ragnarna var vreda, och deltog i slaget. I Väderlanda finns Blendas kulle eller gravhög, och där ska hon ha haft sin sätesgård, som hon fick på gamla dagar. Så skall det ha gått till, säger hävderna.

Blenda (i röd hängslekjol som på Järnåldern) och Värends kvinnor av August Malmström, 1860. Tavlan finns hos Växjö Museum.

I Växjö finns det tyvärr ansvarslösa personer, som velat förvanska, amerikanisera och förbarnsliga hela Blenda-sägnen. Lokalhistoriker från Kronoberg vet bättre, och förvanskar inte historien, skönmålar inte heller. SVT – en högst tvivelaktig källa – visar oss på rena lögnare av amerikanskt format, lika väl som de visar oss de män, som ännu kan hålla sig till sanningen. Historien om Blenda är inget tomt BländverkDen är i högsta grad dagsaktuell, denna veterandag 2024 – då detta blogginlägg skrivs.

 

Profilbild för Okänd

Favorit i Repris från 2021: I Trefaldighetstid

De kristna påstår att de skulle vara ensamma om att fira Trefaldighet med källdrickning såhär års, fast ingenting kunde vara felaktigare. Tiden mellan Frejas månad, Maj; den vackraste tiden på året, och Friggs månad, Juni, har alltid firats med offer i heliga källor – för vattnet, som ska ge liv åt grödan är ett mycket viktigt element såhär års. Vi vet alla att det finns tre stora Asar i det höga, Oden, Tor och Frej. Nornorna är också tre till antalet – Urd, Skuld och så Verdandi, framtidens Norna. Det finns tre stora Asyjnor, som var och en representerar kvinnans tre åldrar – Freja för den ogifta kvinnan, Frigg för kvinnan som maka och mor, och slutligen Hel för den gamla kvinnan, efter klimakteriet. Tre var de gudar som skapade Ask och Embla, det första människoparet. Tre är Asgårds, Midgårds och Hels riken, och mycket riktigt är också Parcerna – Nornornas latinska motsvarighet, och Moirerna – deras motsvarighet på grekiska också tre, liksom Poseidon, Zeus och Hades, som var för sig styr tre mäktiga riken eller existensplan – och i själva verket är Tretalet, eller den Trefaldiga gudomen, något som är centralt för alla Indoeuropeiska folk, enligt vad forskare kom fram till redan på 1950-talet.

Nornorna öser vit Ör, eller slam över asken Yggdrasils tre stora rötter varje dag, får vi lära oss i Eddan, och det gör de vid den källa, som heter Urdabrunnen. Asarnas runa, Ass, har nummer tre i Utharken, det esoteriska sättet att använda den äldre runraden – och det är inte Thursrunan, motsättningarnas och tvåtalets runa, som kommer på denna plats, som ”fornsedare” och annat okunnigt patrask tror.

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 3 – Kapitel 3 – Om Götarnas tre hufvudgudar. – Utgivningsår 1555.

Olaus Magnus trodde att götarna dyrkade tre stora huvudgudar, Oden, Tyr och Frigg – och nästan alla av de påstått ”kristna” Trefaldighetskällorna har ett hedniskt, Asatroget ursprug – här skall jag bara räkna upp några av de namnkunnigaste, samtidigt som jag vill erinra om andra, som nyligen också skrivit om källkulten i Norden.

Bland de mest kända Trefaldighetskällorna finns Svinnegarns källa – Svinnegarn har ingenting med Svin att göra, utan betyder den svinna eller snabba, bekväma fiskeplatsen (garn) som varit i bruk ända sedan Bronsåldern. Kristna forskare har lagt stor möda på att bevisa att den skulle vara helgad åt en katolsk Sankt Bartolomeus, när den i själva verket är helgad åt Frej. Genom hela den katolska tiden försökte man utrota alla de ”avskyvärda vidskepelser och signerier” som bedrevs vid källan intill Midsommartid – just kopplingen till Midsommar tyder också på Frejsdyrkan – han har ju sin stora tid just då. Hela Årsunda Härad hade sitt centrum just här, och ännu på 1780-talet kunde så många som 6000 personer samlas kring källan – numera är den – efter alla igenfyllningsförsök, till slut odrickbar – och källans klara flöde håller på att grumlas och sina för alltid – så vid Svinnegarn har de kristna tyvärr lyckats i sitt destruktiva uppsåt.

Om Svinnegarn inte är mycket att se nuförtiden, trots att den varit en av de mest namnkunniga källorna i Norden, så finns det ändå massor av kallkällor kvar. Numera är de flesta av dem naturskyddade, och eftersom de finns spridda över hela landet, kan de kristna inte lorta ned dem med colibakterier och gödsel, vilket redan har hänt i Svinnegarn. Vid Skatelöv nära Växjö finns en ”Heliga Tors Källa” – och om den finns en känd strof ur Värend och Virdarna…

”Thor lät vattnet springa av grund
god makt hade han
det botade en blind i samma stund
Thors heliga namn…”

Många av källorna lövades till Trefaldighet eller Midsommar, med björkar och gröna blad. Nära Lundsbrunn i Västergötland finns till och med en ”Sankt Odens Källa” och man ser att de hedniska gudarna var först – senare försökte man ersätta Tor med Hammaren med Sankt Olof med sin Yxa, och Frej försökte man förvandla till ”Sankt Erik” fast detta tog sig aldrig riktigt, lika lite som försöken att förvandla Oden till ”Sankt Jakob” eller ett ryttarhelgon istället för en stormens och vindens rytande ryttargud… I Taxinge i Södermanland finns Drottningkällan – som man försökt koppla till Katarina Jagellonica från Litauen, hustru till Johan III som skulle hämtat sitt vatten här – vilket är föga troligt – Gripsholm och Mariefred har också haft flera Trefaldighetskällor, och sanningen är nog att det är Frigg eller Saga, hon från ”Sökkabäck” eller Fensalar som spökar – just Frigg har också anknytning till källor och källsprång… Drottningkällan är en järnkälla eller en sk ”Surbrunn” som man sa på 1600-talet – förr ansågs det som hälsosamt och stärkande att dricka järnhaltigt vatten – men nuförtiden ratar vi det, som varande en felsmak..

Vid Frostbrunnsdalen, söder om Borlänge fanns en gång Tuna Ting – centralort för hela Dalarna och där ligger en annan hednisk offerkälla, som används än idag.

Strax nära gården Hov i Hackås – Hov kommer av Gudahov – i Jämtland, söder om Storsjöbygden finns ännu en offerkälla, och vid Hammarby, sydväst Uppsala, finns Tiohundralands stora offerkälla, som de kristna tyvärr har försökt ta över, trots att platsen inte alls tillhör dem, och de ingenting har att skaffa där.

Vid Gillberga gård på Enhörnalandet i Södermanland, finns en källa som nuförtiden kallas Mars Källa – med långt a – av ordet ”Mar” för vik eller hav – där Ansgar ska ha rastat, sista anhalten före Birka – men om han verkligen gjorde det är osäkert – källan är en Torskälla, och här finns Tors Hammare ännu avbildad, som det är och skall vara.

Källan inramas av stenar, tre av dem med olika budskap. På den mittersta står årtalet ”MMIII” (2003) samt ”Mars Källa – Den som tror på dess kraft får hälsan och oskulden åter”. Mars källa ansågs ha magiska krafter. Största hälsobringande effekt hade den på trefaldighetsaftonen. Traktens befolkning samlades vid källan och drack vatten. Kring sekelskiftet 1900 upphörde denna tradition. Mars källa uppmärksammades av Anton Flentzberg, kyrkoherde i Mariefred, och beskrivs i tidskriften Fataburen från år 1909 enligt följande:

På fastlandet finna vi den s.k. Mars källa, belägen i närheten af Gillberga gård, närmare bestämdt söder ut från denna, men nedanför norra sluttningen af en skogsbevuxen höjd. Källan, som äfven kallas Gillberga källa, flyter åt norr. Hon synes dock åtminstone i senare tid icke hafva haft någon synnerlig dragningskraft på befolkningen. Men med anledning af den iakttagelse, som man trott sig göra, att i närheten af de s.k. offer- eller trefaldighetskällorna ofta ett tingsställe varit beläget, så må äfven här den anteckningen göras, att invid Mars källa ligger en kulle med åtskilliga i krets ordnade större stenar, hvilka sannolikt bildat en domarring.

Mars Källa i Ytterenhörna

En annan Torskälla finns på Rödön i Jämtlands centralbygd vid Storsjön – redan Rödön har fått sitt namn efter Tor, den rödskäggige Asen. Torekällbergets källa i Södertälje är åter en – här har också själva gudanamnet ”Tor” bevarats, och de kristna har inte kunnat ändra på den saken. På Röjeråsen vid Rättvik finns åter en – många Trefaldighetskällor rinner i likhet med Svinnegarns källa mot norr – Norr var ju det väderstreck där Helheim fanns, dödens och sjukdomarnas hemvist, och vattnet tog enligt folktron allt ont med sig dit – särskilt bra var det om källan var en kallkälla. Också en hel del sk ”Hälsobrunnar” som Sätra Brunn och Ugglevikskällan, alldeles norr om Stockholms innerstad började som hedniska offerkällor – och kan nyttjas så än idag…

Profilbild för Okänd

”Hedningar från Polen, dvs Ingenstans ?”

En gång i tiden, anno 1979, översattes en Polsk Roman av en viss Kazimiers Brandys till svenska – och dess titel var ”I Polen, dvs Ingenstans”. Jag måste erkänna, att jag aldrig någonsin läst den boken, och heller inte vet någonting alls om Pan Brandys författarskap – hans efternamn låter märkvärdigt Litauiskt, men hans förnamn klingar äkta Polskt, likt Polska kungar av ätten Piast – eller på Vasaättens tid – för en kort tid var Polen och Sverige samma land. Översättare det året var en viss Mira Teeman – hennes förnamn klingar Tjeckiskt eller ryskt, hennes efternamn kanhända estniskt. Men – nu var det inte om den där boken jag skulle tala – boken från Solidaritetsåret 1979 och Lech Walesas tid – utan om Polen i mitt hjärta, eftersom jag alltid – ja allt sedan min barndom varit lika mycket från Östeuropa som från Norden.

Så ville Polens unga bara fira Kupala, Kupalo – den Polska Midsommarens fest – en natt av frid, kärlek och glädje – Vem är då vi att missunna dem detta ?

Jag är uppvuxen bland Östeuropéer, människor från Finland, Baltikum – och de slaviska länderna – detta var de första utrikes nationer jag en gång kände till – 30 år efter ett Världskrig, ungefär. Norge och Danmark fanns också i utkanten av mitt medvetande, och visst älskade jag även våra Nordiska språk högre än de andra, förutom tyska – inte engelska – eftersom det var det första större Europeiska, Kontinentala språk jag kom i kontakt med först. Engelskan, i samma språkfamilj, och till och med lätt latiniserad franska – allt det där kom senare för min del.

Nu har det gått 40-50 år – och nyhetssajten ”Notes from Poland” upplyser oss alla om utövarna av Rodzimowiercy – en av Polens snabbast växande religioner – jag har redan berättat för er om Dievturiba eller det gudadrivna Litauen.. Polens officiella Statistikkontor, GUS kan också hjälpa till, när vi vill se, lära och förstå vad det Polska folket är, vad det alltid har varit, var det kommer ifrån. Kasjuber och andra – de som en gång talade Nordslaviska språk – en språkgrupp som enbart Günter Grass, den gamle Nobelpristagaren från Danzig och Östersjökusten kunde upplysa oss om – fastän han närapå fråntogs sitt nobelpris på grund av ren hets, och en förföljelsekampanj som man drog igång för något han påstods ha gjort vid ungefär 16-18 års ålder. Staden Goldap, norr om de Masuriska sjöarn, på gränsen till det som nu ska heta Kaliningrad Oblast, men som en gång var en del av ett fredligt Litauen. Allt det. Allt detta.

According to the latest GUS report about religious denominations, published in 2022, there are four Native Faith organisations in Poland, with a total of between 3,300 and 3,400 members. The largest – the Native Church of Poland (RKP) – has been growing year-on-year since 2011 and has 2,723 members as of 2021.

Additionally, at the end of January a new Native Faith organisation – the Religious Association of Polish Native Believers “Ród” – was registered with the interior ministry.

  • Katarzyna Skiba, 24 may 2024

Nu vill en ny generation börja om – de tillber Sventovit, Svantevit – han som dyrkades i Arkona på Rügen, innan den danske ärkebiskop Absalon förgöraren kom dit – ni vet han som anses ha grundat Köpenhamn. Jag har själv fått besöka Wollin, det dåtida Jomsborg – för Jomsborg och Jarlarna av Jom fanns inte att söka vid Greifswalder bodden, utan öster därom, på andra sidan den väldiga floden Oder, inne på Polskt område. Hur skulle jag någonsin kunna glömma ?

Swiatowid – Gajowniki – som det stavas på God Polska…

Somliga ”Rodnoverys” – inspirerade av vad som är vanligt Österifrån, på den ryska sidan gränsen – säger sig förstås vara Monoteister, föraktar allt vad Polyteism heter och vill upphöja just Sventovit till det högsta väsendet, ja en påstådd allfader. Men – själv förblir jag Polyteist – och för mig kommer den Hedna, forna tron i alla länder alltid vara så. Jag är sannerligen okatolsk, ja närmast fanatisk anti-katolik, även om det naturligtvis funnits en Polsk Påve, närapå Helgonförklarad, omgiven av idel småpåvar, kardinaler och annat – de senare har ju dessvärre gjort sig hemmastadda även i vårt eget land – men ju mindre påverkan de tillåts ha på vårt samhälle, ju bättre. Katolicism, med allt vad det medför – var totalförbjudet i Sverige så sent som på 1800-talet, och för min del har jag inget emot tanken på ett sådant totalförbud igen, oaktat att det påstås finnas en reformerad Katolsk Kyrka på en av Essingeöarna i Mälaren – det gudahuset far jag gärna förbi..

Kartskiss över Jomsborgs och Wollins placering i verklighetens geografi… myggrika, låglänta trakter om sommaren

Swinemünde – vid floden Swine – ty så heter den ännu på tyska – är ett ännu värre mygghål, lika tätt på knott och insekter som Tärnsjö vid Dalälven – och man kan bokstavligt talat skrapa av stora skaror av stillasittande stickmyggor från vänster arm – och därefter höger – och så vänster igen – inom loppet av ett par minuter i skuggan på en av stadens fåtaliga uteserveringar – för staden Świnoujście – dit ni bekvämt kommer med Polferries – gör i detta – och kanske andra avseenden skäl för sitt namn. Försiktighet är av nöden, även i vad som skulle vara och ännu är en kurort vid Östersjökusten – nöjesliv av tveksamt slag saknas inte heller, mest för tyska turister.

Wollin – eller Jomsborg – som det en gång var – en rekonstruktion finns numera på fel flodstrand, men 800-900 talets verklighet var vida större…

I Wollin får katolikerna ha kvar sin katedral – en taxichaufför från Świnoujście ville tvunget försöka intressera mig för den, men de verkliga Polackerna får ha kvar sitt museum, gravfälten, höjderna utanför staden – den verkliga bebyggelsen – och Kung Harald Blåtands minnessten får ännu stå orörd – mitt i stan – där den blivit upprest med största heder.

Mitt hopp står till de unga polackerna, till de som bygger, arbetar, vårdar och värnar. Allt det, som Polens folk ännu är bra på. Vilken nations brandmän var i främsta ledet, vid den stora Kårböle-branden år 2018 ? Det var polska brandmän… Varifrån kommer byggnadsarbetarna, som bygger svenska hus i hela Sydsverige ? Från Polen, naturligtvis. Vilket folk slogs vid Monte Cassino, vid Arnheim, i luften över Storbritannien 1940, i Syriens öknar, i Nordafrika – och besegrade ett svenskt linjeskepp vid Oliwa, 1627 – en av de få sjömilitära framgångar Polen haft – förutom vad dess ubåtsmän och Westerplattes försvarare en gång kunde uträtta.

Polen är en omistlig del av Europa, dess bålverk och försvar – en geopolitisk roll som det polska folket fått dela med alla dem, som befolkat Litauen och Ukraina.

Låt oss aldrig glömma dem, aldrig svika våra 1000 år och mer av gemensam historia.

 

Profilbild för Okänd

Är du med i ”Svenska” Kyrkan ? – DINA personuppgifter har RÖJTS….

”Svenska” Kyrkan, eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten i Sverige, som den väl rätteligen bör kallas är en organisation, som inte gör ett enda dugg för att skydda sina medlemmars integritet. Dess större anledning är det att GÅ UR den och aldrig någonsin mer ha det minsta med den att göra – ifall du inte redan har gjort det – likt 49 % av befolkningen i Sverige – så kan du göra det på länken här.

”Svenska” Kyrkan  är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund. Den skildes från staten redan år 2000, och den har ingen som helst rätt att påstå att den på något sätt skulle representera svenska folket, eller de etniska svenskarna. Redan under förra året kom det fram, att denna mycket penning-stinna och inflytelserika organisation hade drabbats av en sk ”Ransom-ware” attack på nätet.  Det hela rubriceras av de kristna själva som ett utpressningsförsök, men vad det handlar om, kan mycket väl vara en folklig och frihetlig protest-aktion, även om man än idag inte vet vad för slags personer som står bakom själva attacken.

Hursomhelst vägrade ”Svenska” Kyrkan att betala lösensumman till de anonyma upphovsmännen bakom aktionen, och idag – 21 Maj – kan vi alla se följderna. Hundratusentals, ja miljontals personuppgifter har lagts ut på det sk ”Darknet” – den kriminella delen av Internet..

Kyrkan har vägrat att kommentera vilka som fått sina uppgifter röjda, men vilket slags information det var avslöjades redan förra året på den korrupta organisationens egen hemsida. Det är tydligt att Kyrkan inte gjort det minsta för att skydda sina egna medlemmar. Säkerheten har varit under all kritik. Data, som borde ha varit sekretessbelagd, kan nu befinna sig i händerna på främmande makt eller kriminella. Detta kan få mycket allvarliga konsekvenser för varje kristen persons liv, eftersom de kan komma att bli utsatta för bedrägerier, överfall, ”Polska Tavelförsäljare” eller andra bedrägeriförsök och intrång i privatlivet. Barn och nära anhöriga kan också komma att drabbas, och bli föremål för brott eller ”kartläggning” – något som i framtiden kan få mycket, mycket obehagliga följder…

 

 

Poliser, Brandmän, Läkare, Sjuksköterskor och alla sorters ”nyckelpersonal” i det svenska samhället har redan råkat mycket, mycket ILLA ut idag….

Och VARFÖR ? – Jo, på grund av sina kopplingar till ”Svenska” Kyrkan. På grund av att de trätt i samband med den….

Hade de bara HEDNAT SIG i TID – så hade detta ALDRIG HÄNT….eller ens behövt hända…

Enligt ”Svenska” Kyrkan som indirekt själv erkänner sig medskyldig till de brott som har begåtts är det bland annat följande information som har läckt ut:

  • personer som haft kontakt med kyrkan i olika ärenden, till exempel medlemsfrågor, boka lokal, dop, vigsel eller begravning
  • personer som kontaktat kyrkan i egenskap av huvudman för begravningsverksamheten
  • vuxna som deltar i kyrkans verksamhet, som körer, musikensembler eller föräldragrupper
  • barn som deltar i kyrkans barnverksamhet
  • ideella medarbetare
  • kandidater till kyrkoval
  • tidigare anställda i Svenska kyrkan

De data som har röjts kan också i vissa fall omfatta porträttbilder, kontouppgifter, hemadresser, åsikter om röster i sk ”Kyrkoval” med mera

Ja, kära läsare och läsarinnor. Det här var inga roliga saker. Främmande makt kanske har de här uppgifterna – liksom kriminella aktörer runt om i Världen. Detta är ett ALLVARLIGT SÄKERHETSHOT – och det MÅSTE varje enskild medborgare bara förstå.

Kom ihåg att Hedniska Tankar har VARNAT er. Vi har gång på gång VARNAT för att ha det minsta med den sk ”Svenska” Kyrkan att göra. Ni skulle ha gått över till Särimner – I TID – men nu kan ni inte förlita er på jesus kristus – den skägglurken kommer ALDRIG att hjälpa er i alla fall.

Ni har en sista chans. Ni KAN ännu GÅ UR och kapa alla band med ”Svenska” Kyrkan – som visat sig rent undermålig ur säkerhetssynpunkt. Ni KAN rädda er själva.

Är det inte värt att ta den chansen, så säg ? Om inte annat, bör ni snarast GÅ UR kyrkan för era barns och anhörigas skull…deras säkerhet borde komma i främsta rummet.

 

NI kan FORTFARANDE falla tillbaka på oss HEDNINGAR – VI GER MER – och det är VI och inte kyrkan, som FÖRSVARAR vårt Rike !

Profilbild för Okänd

Glöm inte Azovstal !

 

Idag – för precis ett år sedan – föll Azovstal och Mariupols sista försvarare – som tillfälligt fick kapitulera inför den ryska övermakten. De är inte bortglömda, ens symboliskt – och Ukraina fortsätter sin kamp för nationell överlevnad via frivilliga insatserni läsare och läsarinnor kan bland annat ge bidrag här.

Inte en enda svensk mediakälla har för dagen uppmärksammat det jubileum, som man nu nödgas fira i Ukraina. Det säger en hel del om den svenska Nomenklaturan och de makthavare vi själva har, och det säger ännu mer om den svenska journalistkåren och dess ryssvänliga inställning. Vi här på Hedniska Tankar står däremot på Ukrainas sida, men stöder inte Islam eller några Palestinier – bara så att ni vet !

 

bildkälla: Associated Press (AP) 20 Maj 2023

Hur många av de 2500 som överlämnade sig, och gick in i fångenskapen som frigetts, överlevt eller fortfarande sitter inspärrade under mycket hårda och omänskliga förhållanden är osäkert, men kampen för rättvisa går vidare – i Ukraina liksom på alla andra håll i Världen. Och till de osäkra säger vi ett ord – TYR !

Profilbild för Okänd

Dagen Erik passeras – och var ligger Alvheim ?

Alfheim Frey
gáfu í árdaga
tívar at tannféi.

Ur Grimnesmáls 5:e strof i Eddan

”Alvheim Frej
gavs i årdagar
från Tivarna i tandgåva”

 

Igår var det som bekant Dagen Erik i den svenska almanackan, den dag som var tidpunkten för Frösgången eller bärandet av Frejs bild över åkrarna enligt Asatron – ett fenomen jag skrivit om förr i denna blogg. Först långt senare blev där en vandring med ”St Eriks skrin” genomförd av katoliker på åkrarna utanför Uppsala, men det var på  den kristna medeltiden. Alla svenskar är medvetna om att någon Erik Jedvardsson aldrig blivit erkänd som helgon av den katolska kyrkan, och även det skjutglada gäng av högerextrema, nutida katoliker som bildat sina egna högst konstifika ”ungdomsföreningar” i dagens Sverige,. Hoppas kan vi alltid… bäst vore nog om hela det katolska byket försvann ifrån Sverige. Vårt Sverige.

Nej, Eriksdagen har i år firats av de få – de som verkligen är makterna trogna – som vår vän Henrik Andersson i Västergötland till exempel – och andra Västgötar har också firat den på ett bra och värdigt vis. Det gäller inte minst Lokalhistorikern Bo Larsen i Göta-Älvdalen, för det är faktiskt där Alfheim eller Alvhem ligger, på riktigt.

Orten nämns i Grimnesmál i Eddan, och det är inte den enda helt verkliga och faktiska geografiska lokalitet som de facto nämns där, för även Järavallen, denna geologiska lämning från Litorinahavets tid nämns i Eddan, liksom Öresund – och det sker i Harbadsljod, färjkarlens och Tors ropade och ljudande dialog över sundet, om någon skulle undra. Tivarna, vars namn kommer av guden Tyrs namn – det var mycket riktigt Tisdag eller Tyrs dag igår – är ett annat namn för Asarna, och när Frej fick sin första tand, gavs han Alvheim i tandgåva – för på det sättet – med rika gåvor –  hälsade man inte bara den främste av Vaner, utan alla ättelägg som föddes in i en släkt, eller det Hedniska samhället.

Alfheim eller Alvhem existerar alltså faktiskt och på riktigt, nära Ale i Göteborgs dalgång, och nämns även i Beowulf-sagan, liksom dess kungsgård – i Gaeternas eller Götarnas rike. Där blommar vitsipporna och de skönaste blommor rikligt, som dessa bilder visar – och där låg en gång Frös eget Vi eller hans helgedom, som också är Frövi – en annan ort i Västergötland. Också i Norge finns Alfheim, de facto och i sinnevärlden, till exempel – för enligt vissa sagor var Alfheim en annan benämning på Ranrike, eller det hedniska Östfold och Bohuslän, sedda som ett landskap och en provins. Numera har till och med en idrottsstadium utanför Tromsö tagit upp samma namn, men det är förstås en annan historia.

Alvheim finns, inte bara som naturstig i Västergötland, utan som en fysisk realitet, överallt i den mänskliga tillvaron

Alvheim existerar alltså fysiskt, liksom den store Yngve-Frej eller Erik, den för evigt mäktige.

Men somliga förstår honom inte. De känner inte hans rätta namn, har ingen insikt i vår Nordiska natur, och de förnekar honom och hans blotta existens. De vänder sig bort från allt det sköna och det ljuva i vår Värld, ja till och med kvinnorna tycker de skall täckas över med stora svarta skynken, så att ingen man skall bli ”frestad” av deras vackra och björk-slanka kroppar.

Visste ni att ingen rätt-trogen Muslim får vara Florist, eller Blomsterhandlare och sälja blommor till oss Hedningar ? Joho, så är det – för det står i Hadhiterna – och jag citerar:

Inget ska säljas till otrogna i samband med deras högtider eftersom det innebär bistånd till deras osanning och godkännande av deras innoverade högtider. Det verkar vara tid för det nu, vissa uppmanar till någon blomsterhögtid. Det är inte tillåtet. Blomsterhögtider är inte tillåtna, de är typiska för hädarna. I islam har vi inte fler än två högtider: Fitr och Adhhâ.

Så talar de, dessa öknens skenheliga kolportörer, Västerlandets och Kulturens fiender i vårt land. De förnekar till och med markens blommor, själva naturen, ja allt vi etniska svenskar håller för heligt och sant. De hoppar och stampar på Herren Frej, och förstår inte hans innebörd och makt.

Vi får inte fira några blomsterfester säger de, dessa intoleranta imamer. Vi får alltså inte fira Valborg – som ärar Freja, Vanadisen – och som är en hednisk blomsterfest. Vi får inte fira Första Maj – som är en Hednisk Blomsterfest, i annan tappning. Vi får inte fira vårens intåg, inte sjunga maj-visor. Vi får inte fira Pingst med Pingstliljor ensingång, förmodar jag – och ingen Frösgång heller – allt för dessa ÖKNENS DYSTER-KVISTAR.

Inte ens Mors Dag, med Violer till Mor får väl firas – enligt denna Monoteistiska Intolerans, dessa Abrahamiter med sin Öken-religion och sin skägg-lurk till Profet ?

Eller har jag missförstått någonting här ? Utfärda då, kära Imamer, genast en Fatwa som hyllar Frej – och som godkänner och accepterar hans allmakt, allt vad han står för och allt vad vi ser i naturen så här års

För oss är ASATRON, och tron på Vanerna är den enda sanna religionen – den som passar i Norden, I Sverige, och i våra Svenska landskap. Inte alla kulturer är likvärdiga, inte alla kulturer hyllar samma sak och tänker på samma sätt – som vi kan se – och för mig gäller endast HEDNISKA TANKAR

Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de.” (Matteus, 6:28)

Det är så sant som det är sagt – Till och med vissa kristna verkar ha förstått det..

Profilbild för Okänd

Pingst – Högtiden som ingen längre firar – ersätts lämpligen med Frejsgång och Majbrudar.. (inlägg från 21 Maj 2018)

I lördags var det Dagen Erik enligt den svenska almanackan, den dag som Sankt Eriks skrin bars över åkrarna, en tradition som inte alls är kristen utan härleds ur den Frösgång som brukade firas såhär års, och en fest som var alltigenom hednisk. Jag har skrivit om den förr, se artikeln från 11 Maj 2015 under rubriken ”Vårblot” här ovan. De kristna påstår att vi ska fira något som heter Pingst istället för våren, naturens uppvaknande och den goda årsväxt vi alla vill ha. Knappast någon enda svensk firar pingsten numera, och ovetskapen om allt detta kristna mumbo-jumbo har gått så långt, att till och med kvällstidningen Aftonbladet numera måste förklara för oss svenskar varför vi ska sysselsätta oss med all denna kristna smörja.

Frej – här på Gyllenborsti – var en gång ”Sviagod” eller Svearnas Gud. LÅT OSS HEDNA DEM MED BACON, säger jag…..

Annandag Pingst är också avskaffad som helgdag i Sverige sedan år 2004, dvs för mer än 14 år sedan, och ersatt med den svenska nationaldagen den 6 Juni istället, som det är och bör vara, därför att Nationen hursomhelst är långt viktigare än själva kristendomen, som alla sanna svenskar vet. Men de monoteistiska fanatikerna rabblar sina böneramsor, och lallar och dillar om någotslags ”helig ande” som de tror ska utbreda sig över mänskligheten, och till och med tränga in i kroppen på mycket små och späda barn. Om detta inträngande eller denna osmakliga penetration skall tänkas ske framifrån eller kanske bakifrån kan jag dock inte svara på, men för all del – är ni intresserade eller lagda åt det hållet kan ni ju fråga närmsta kristpräst – vi hedningar håller i alla fall inte på med en massa konstiga religiösa riter med spädbarn, och andra tokerier i den stilen.

En och annan svensk vet kanske, att Esaias Tégner – en biskop av Växjö som hade stor sympati för det hedniska – han skrev ju ”Fritjofs Saga” – kallade pingsten för ”Hänryckningens Tid” men då var det säkerligen ingenting kristet han tänkte på, utan allt det goda och hedniska vi kan möta i naturen så här års. Särimner är liksom Gyllenborsti och de andra galtarna en symbol för naturens livgivande krafter, som kommer tillbaka år efter år, och den gröna jorden, som rätt utnyttjad och odlad ger människosläktet allt det behöver, utan att kräva något mer än arbete och kunskap i gengäld. Själv firade jag Pingsten genom att bli utnämnd till Blotförrättare inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, som jag verkligen hoppas att ni stöder..

Några ”heliga andar” från mellanöstern behövs inte för oss svenskar och nordbor. Vi ser det heliga i naturen själv, och vi behöver ingen Allah, ”gud” eller Jehova i vårt land, därför att vi redan har Yngve Frej, han som är Erik eller den ensamt härskande, och en gång ska Asatron härska ensam över detta land, precis som den en gång gjort och åter bör göra. Med den insikten kommer frid, ja Frodefred, ty Frej är förvisso en fredlig och frodig gud, älskad av kvinnor allt över Världen, och hans uppenbarelse kan vi se även idag, ja till och med i Aftonbladet..

”och Frej var bland Ö-danerna först sedd”

 

En annan tradition som är vanlig såhär års, och som är dokumenterad över hela det indoeuropeiska Europa av såväl Engelska, Tyska som slaviska forskare, är bruket att utse ”Majbrudar” eller ”Pingstbrudar” – ett bruk som man i nästan varje land i Europa helt säkert vet är mycket äldre än kristendomen, och kanske ytterst sett går tillbaka på den romerska ”Floralia” festen, Kelternas Beltane eller Vanadisblotet, den tyska Walphurgisnacht eller Valborg. Ibland har detta bruk kopplats till den första Maj, ibland till Pingst, men traditionen är över hela Europa ständigt densamma. En ung kvinna eller flicka utses halvt på skämt till kärleksgudinnans representant på jorden, och hon antas fira sitt ”bröllop” just i Maj, när naturen är som vackrast och härligast, och detta blir en stor livets och kärlekens fest. Cornelius Tacitus, den romerske senatorn och författaren, beskriver Nerthus eller Jordgudinnan Njärd, Gerd eller Jords fest hos ”Nerthus-folken” på de danska öarna kring 70-talet enligt vår tideräkning, och även om en del forskare velat koppla den festen till Midsommar, finns det inte ett enda ord i Tacitus originaltext som talar om när den festen äger rum, mer än att vattnet är badbart när festen sker, och att Nerthus bor i en grönskande lund, vilket innebär att festen måste ha ägt rum under försommaren, eller i alla fall sommarhalvåret, eftersom alla andra tolkningar av tidpunkten är omöjliga.

Nerthus tänktes ofta i vitt, och med dolt ansikte…

Då Nerthus kommer, ”majas” och smyckas med lövade stänger, som symboliserar Frejs mandom och makt, och till och med i en såpass sen källa som 1300-talets norska Flatöyarbok, ingår Gunnar Helmings Saga – där ”Frejs Hustru” – alltså Gerd nämns, och hur hon symboliskt får ersättas med en levande kvinna, som tänks fira sitt bröllop med Guden. Många är de författare – Vilhelm Moberg till exempel – som skrivit pjäser eller romaner om detta, till ära för Gerd, Frej och Vanerna, vars fest detta är…

Nerthus, och hennes badande eller nedsänkande i en sjö, dit hon återvänder efter att ha låtit sig hyllas av människorna, syns också i den slaviska festen ”Kupala” som ännu firas i Ryssland, Ukraina och angränsande länder. Överallt möter oss gudinnan i naturen, överallt plockas blommor och firas fester till hennes ära, och enbart hon, Freja, Vanerna och Frej hyllas, i det som är livets stora mysterium, större än all kristendom och några ”heliga andrar” eller någon pingst, som vi hedningar inte firar och inte behöver...

Några ”heliga andar” från mellanösterns öknar eller någon trist ramadan med svält och lidande behövs inte. Man kan fira hänryckningens tid på ett bättre och naturligare vis…

 

Profilbild för Okänd

I Ersmässotid (repris från 18 Maj 2022)

Om nu Dagen Erik och Herren Frej av hävd firats i Sveland, så har det skett också i Norrland, och över hela Sverige. Ett exempel – av många – är den lilla orten Gnarp i Nordanstigs kommun, som bland annat gett upphov till Sveriges nuvarande Överbefälhavare Michael Bydén  samt post-punk-bandet Kristet Utseende (ni MÅSTE minnas att ett Kristet Utseende, många gånger kan DÖLJA Hedniska Tankar…) och till slut även sådana storheter som Dagens Nyheters trendkänslige recensent och lustigkurre Fredrik Strage.

Bersberget i vinterskrud

På Bersberget (namnet har inget med Bärs att göra, ”kristet utseende” och deras sångtexter till trots – det är en variant av Bålsberget eller Balsberget, ett ortnamn som finns överallt i Sverige där vårdkasar och Valborgs eldar tänts om våren…) samlas de alla, och ”Ersmäss” i Gnarp är ännu en Hednisk tradition, av obestämbar ålder, för som den lokala hembygdsgården skriver:

Efter reformationen och den successiva övergången från katolicism till lutherdom/protestantism har namnet Ersmäss dröjt sig kvar utan att ha någon kyrklig betydelse. På vissa håll har Ersmäss firats som en slags småhelg, som t ex i Ragunda och Vilhelmina, där man har hållit Ersmässkalas med kaffe och kornmjölspannkaka.

Erik den Heliges dödsdag utmärktes på runstaven med ett huvud krönt med kunglig krona och ett sädesax påminnande om att Erik ansågs vårda sig om det späda och för frosten utsatta sädesaxet. S:t Olof ansågs ha samma funktion för det mogna axet. Det gamla uttrycket ”Ersmässeax ger Olsmässekaka” eller ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka” åsyftar att om höstrågen gått i ax till S:t Eriksdagen (18 maj) ska den hinna mogna så tidigt att man av dess mjöl kan baka kaka till S:t Olofsdagen (29 juli.)

Andra folkliga traditioner, företrädesvis i Norrland, påminner om Eriksdagens betydelse för kommande väder, sådd och skörd. Uttrycket ”Om Erik den lurken kommer med päls, går sommaren i vacker skjorta” syftar på att om det råder kallblåst och kyla vid Ersmäss så är det ett tecken på kommande godväder. Men om det är varmt och står solrök över skogen så är det dåligt tecken inför sommaren.

Ersmässregn sägs också vara bättre än både silver och guld. Ersmäss betraktades även som den första vårdagen eller våranddagen, den dag när vårbruket skulle börja. I Hammerdal i norra Jämtland ansågs våren vara normal när björklöven på våren var stora som musöron.

Gnarps kyrkoherde under åren 1922-1956, Ernst Ålander, har i flera handskrivna dokument skildrat Ersmässfirandet i Gnarp och han var även i många år självskriven vårtalare vid firandet på Bersberget. Han beskriver omkring år 1930 Bersberget som ”ett av de många eldbergen i Gnarp”. Han skriver bl a att han, när han kom till Gnarp år 1922, ”om aftonen på Eriksdagen den 18 maj efter solens nedgång kunde se ersmässeldarna brinna på alla berg, kullar och åsar. Men de har slocknat efterhand. Blott på det allra förnämsta eldberget, Bersberget, fortlever seden med oförminskad kraft”.

Han skriver också ”att man förr i tiden aldrig släppte ut boskapen, kraka, på bete om våren förrän man tänt Ersmässobrasorna, dansat omkring dem under fiolmusik och låtit pojkarna blåsa de hemskaste ljud och läten i bockhorn och oxhorn, allt medan starka och viga ungdomar roade sig med att hoppa över elden för att visa hur djärva och orädda de voro. Sannolikt ville man med dessa skärande missljud skrämma vilddjuren, björn, varg, lo och det blodtörstigaste av dem alla, järven, som ännu någon gång kan visa sig här, t ex i början av fjolåret, att lämna tamdjuren i fred. Vanligt var att man tog spådomar ur elden. Så t ex trodde man att det skulle bli ett gott år om lågan steg hög och klar som en ljus pelare mot skyn, ty då skulle kornet växta stort och vackert och bära strida och välmatade ax. Men om flamman inte ville stiga, utan böjde sig ned mot marken skulle det bli ett dåligt år, ja kanske t o m nödår.

Ännu kan Bersberget, där Ersmässfirandet alltid lyktade i svunna tider och där förr alltid tjärtunnan på sin stång reste sig över bålet, sagda afton vara svart av folk från när och fjärran. Nu kommer man dit för att lyssna till talen och vårsångerna och fröjdas åt Ersmässbrasan, som alltjämt lockar de urgamla minnenas makt.”

Sånger som ”Kom till Gnarp” – ”Det brutala Gnarp” och ”Gnarp Orania” ingår i THE Kristet Utseendes repertoar.

KOM IHÅG att ett KRISTET UTSEENDE kan DÖLJA HEDNISKA TANKAR

Även Fredrik Strage och Överbefälhavaren har klara kopplingar till DET HEDNISKA GNARP

Profilbild för Okänd

Dagen Erik – om att fira Markens Gröda och Andlig Odling… (artikel från 18 Maj 2017)

Idag har Erik Namnsdag i den svenska almanackan, och under den katolska tiden ansåg man att det här skulle vara Erik den Heliges Helgondag, även om Kung Erik Jedvardsson (1156-1160) bara regerade i högst fyra år och var en i allra högsta grad ohelig person, som nog knappt ens kunde kallas kristen, och dessutom aldrig någonsin erkänts som helgon av den katolska kyrkan. Erik är inte ens beatus, eller saligförklarad, och följaktligen kan man inte ens vara säker på att han är i den kristna himlen; för som alla Erikar sitter han väl hos Frej i Alfheim

Frej är härskaren på Gullinbursti, Alvheims herre, skördens och odlingens beskyddare, Gerds make och den som gav bort svärdet Gambantein för hennes skull.

Redan själva namnet Erik är nämligen ett heite eller tillnamn för Frej högst personligen, Svearnas urgamla skördegud, som funnits sedan minst bronsåldern, och Hågakungens tid i Uppsala. I traditionell svensk historieskrivning räknar man alltsedan 1500-talet med 14 olika Erikar på tronen – och av dem var Erik Jedvardsson bara nummer IX eller nio. Erik eller Airikir, den ensamt och evigt mäktige, var namnet på bronsålderns heliga Sveakungar, och även långt fram i tiden trodde man att grödan direkt berodde på Kungens person – under en god kung skulle skördarna bli bra och hela landet blomstra, men under dåliga konungar som Domalde, inträffade motsatsen.

Sankt Eriks skrin eller Kista förvaras än idag i Uppsala Domkyrka. För inte så länge sedan bars skrinet över åkrarna på denna dag.

Alltsedan medeltiden har det förekommit en lokal tradition kring Gamla Uppsala med bärandet av Sankt Eriks heliga skrin, vilket alla forskare antar är en direkt fortsättning på bärandet av Frejs heliga bild, eller hur Frejs kultstaty fick åka i vagn över åkern, precis när de första groddarna kom upp. I ”Ögmundarthattten” – en Isländsk sagatåt – även känd som ”Gunnar Helmings Saga” nämns hur islänningen Gunnar besöker Svea Rike ellerr Svitjod under 1000-talets första hälft, och där träffar på Frejskonan eller Gerd, Guden Frejs hustru, hon som också heter Njärd eller Jord, och är själva det rika åkerfältet. Frejskonan är i berättelsen en verklig kvinna, en ”Majdrottning” enligt hednisk sed, som får åka i vagnen med den heliga Frejsbilden, men Islänningen tar Frejs plats och gör henne med barn, vilket är helgerån.

Det falska helgonet Erik Jedvardsson erkändes först bara i Sveland, där han var kung redan 1150. Först 1156 erkände götarna honom, och så blev han ihjälslagen av en tronpretendent ur Sverkerska ätten, eftersom han själv var släkt med Stenkil den äldre. Detta skedde år 1160, och även om man senare ljög och påstod att detta skulle ha hänt utanför Uppsala Domkyrka, där en källa redan fanns – Slottskällan, eller källan på St Eriks torg – så vet man av samtida urkunder, att det skedde under bråk och fylla, visst inte i anslutning till någon gudstjänst, för Påven Alexander III skrev att Erik blev ihjälslagen, ”in potacione et ebrietate” alltså under drickande och berusning. Att komma som våldgäst till någons gård och slå ihjäl en person under pågående gille, räknades som ett nidingsdåd enligt alla hedniska lagar, men mördarna var ju som vanligt kristna, och hur dålig laglydnaden blev när kristendomen kom, vet vi ju alla. Antagligen var det också Nidningsdådet mot Erik Jedvardsson som fick Upplands bönder att se honom som helig, och bära hans kropp över åkrarna, precis som de alltid gjort med sina forna kungar i mer än tusen års tid av obruten tradition vid det laget.

Eriks skalle – från en kraftfull man i 40-års åldern, bevisligen en krigare, som tillfogats skador på halskotorna och alltså blivit av med huvudet, samt hans krona – av enkel Vikingatida typ som den langobardiska järnkronan – visades för allmänheten senast år 2014, då hans kista öppnades.

Bevisligen hade han levat 2-3 år i Uppland, och i minst 20 år dessförinnan bebott Västergötland, enligt vad isotopanalyser utvisat. Helt säkert var han ingen medeltida idealkung, eller någon skönlockig yngling av den typ som finns i Stockholms Stads vapensköld numera, för enligt de första sigillbilderna såg han helt annorlunda ut…

Att Yngve-Frej, Ynglingaättens mytiske grundare, och Guden Frej är helt identiska, känner nog de flesta riktiga svenskar till, och vet man inte det, så är man nog ingen riktig svensk. Men vad betyder egentligen berättelserna om Frej, åkerbruksguden, han som gav bort sitt eget svärd för Gerds eller Jordens och en älskad kvinnas skull, och som när Ragnarök väl kommer, istället får kämpa med ett hjorthorn ?

Frej är en äringsgud, men hans berättelse handlar visst inte bara om något så enkelt som enbart fruktbarhet eller gröda, eller jorden som förnyar sig varje år. Odling och Odal handlar liksom växande om mycket mer än så – för det finns också något som heter andlig utveckling, omdöme och mognad, vilket självskadande, fakta-förnekande ”fornsedare” och annat byke, som nu dessvärre tillåts hållla till i Uppsala-trakten, inte kan förstå, och heller aldrig någonsin kommer att förstå, eftersom de helt enkelt saknar alla intellektuella eller mentala förutsättningar för att alls begripa något.  Hedendomen av idag är visst inte ”forn” som många tror, och kan inte degraderas till blott och bart en fruktbarhetskult.

Yngve-Frej som den gode Konungen syns också i många andra mytologier, där den gode Kungens person anses ha inflytande inte bara på naturen och sådd och skörd, utan på hela folket, hela landet. Britternas Kung Arthur, ”the once and future King”, Fredrik Barbarossa i Tyskland, Holger Danske i Danmark, Olaf Tryggvason i Danmark, och ytterst sett den Indoeuropeiska och Indiska föreställningen om Kung Rama, eller Ramredan hans namn är heligt, och en skyddsformel – som är en inkarnation av vindguden Vishnu – Odens närmaste motsvarighet, pekar åt samma håll.

I ”Runatal Hávamáls” räknar Oden upp en hel serie galdrar, som alla ingår i hans magiska färdigheter, och som beskriver vilka egenskaper en god kung eller en bra ledare skall ha. I en strof nämns nio stora galdrar, men i Hávamál 146 och framåt intill kvädets näst sista strof räknas det upp inte mindre än 18 stora galdrar, där det första botar orättvisor, och häver vrångvisa domslut, det andra botar sjukdomar och ger läkande kraft – en egenskap som också medeltidens kungar ansågs ha, medan det tredje undanröjer skada och hot, det fjärde befriar ur fångenskap och så vidare.

Skåda Särimners Sändebud !

Allt detta var känt långt långt före kristendomen, och ingick i kungarnas och Odenskultens vetande. För de som känner innehållet i Rigsthula, till exempel, är allt detta inget nytt. Långt senare skulle den kristne mystikern Bernhard av Clairvaux tala om sju ridderliga dygder, som utvecklats just ur detta Germanska krigarideal, men som finns och funnits även inom andra kulturer, också så långt bort som i Japan, och dess Bushido. Odens nio eller arton dygder, och de arton stora galdrarna, som Yngve-Frej fick i arv, och kanske gav åt Ynglingaättens konungar, passar mycket väl in i det här sammanhanget, och man kan också erinra sig det, som kallas De sju Barmhärtighetsverken. Själv uttyder jag dem såhär:

  1. Att mätta de hungrande – vilket är Frejs, äringens och skördens funktion.
  2. Att ge dryck åt de törstande främst alla dem, som törstar efter verklig kunskap, därför att de ingenting vet.
  3. Att klä de naknaeller med andra ord, att stoppa alla dem, som är kvar i ”fornsederi” och beteer sig fullständigt omdömeslöst åt.
  4. Att hysa de husvilla – vilket betyder att bygga upp det egna landet, med Hov och Hargar.
  5. Att bota de sjuka – också de andligen sjuka, för normlöshet och brist på fasta regler eller inriktning i livet, är också en sjukdom !
  6. Att befria de orätt fängslade – och häva orättvisor som i Odens första galder. Lögn, Faktaförnekande osv är också ett slags fängelse, liksom Kristendom och andra totalitära system
  7. Att begrava de döda – somliga måste ibland tyvärr ”åka ut ur prästbetyget” – ”Att nedslå det onda” kan det också heta

Sådan är Herren Yngve Frej – han som håller Livets Svärd

Profilbild för Okänd

17:e Maj idag – låt oss skapa ett HEDNISKT Norge…

Som bekant firar Norge och alla Norskor och norrmän sin nationaldag idag. Även i Norge upplöstes statskyrkan – men det skedde först 2017. Tyvärr tillhör hela 63,7 % av Norges befolkning denna evangelisk-lutheranska förtryckarapparat, men det skall vi ändra på…

Sorgligt nog finns det också 3,1 % katoliker bland den norska befolkningen numera, och – ännu värre – 3,4 % muslimer, som inte hör hemma i Norge eller de Nordiska länderna överhuvudtaget. Men – den forna ”statskyrkan” minskar stadigt, och Asarufelleskapet Bifrost består… Liksom andra Asatrogna rörelser, som inte vill ha med New Age, påstådd men förfalskad ”forn sed” och liknande att göra..