Profilbild för Okänd

Trump, Trump, Trump… (Don’t get Trumped – GET EVEN !!) – – inlägg från 2025-01-25

av

USA:s nytillträdde President Mr Donald trump går från klarhet till klarhet på sitt eget sätt och vis. Nyligen har det meddelats i svenska och internationella media att det oseriösa företaget Google vikt ned sig för Presidenten och krälar runt i stoftet inför ett av hans allra dummaste tilltag hittills, nämligen att Mexikanska Golfen skall döpas om till ”Amerikanska Golfen” och att all Världens atlaser och geografisk information därför  omgående måste bytas ut.

GRAVT OKUNNIG I GEOGRAFI precis som de flesta Amerikaner ???

Men – som det svenska ordspråket säger – ”En ann är så god som en ann !” citerar vi klämkäckt här på Hedniska Tankars centrala redaktion. Därmed tänker vi bära oss åt precis som Mr Trump….

Alla vet ju att det heter VINLAND och Ingenting annat... så följaktligen:

We – by the powers vested in us by THOR and ODIN positively DEMAND that Google will DELETE every instance of the word ”America” as a geographic term, and that it WILL REPLACE it with the correct name – that is VINLAND and nothing else, within the next 24 hours. If these demands aren’t met – We will do as Mr Trump already has done, and THREATEN THE ENTIRE WORLD with NUCLEAR WAR and all-out use of ATOMIC WEAPONS – for no particular reason (save that WE CAN !)

 

GRÖNLAND tillhör DANMARK – och inte Amerika… och namnet är felaktigt, för VINLAND hette det allra först – några äldre historiskt noterade namn är helt enkelt inte kända…

Mr Trump har också påstått, att han skulle kunna göra slut på det fortfarande pågående ryska erövringskriget emot Ukraina inom 24 timmar, räknat från sitt senaste tillträde. Han har nu innehaft Presidentposten i mer än 6 dagar eller nästan i en hel vecka, men fortfarande är konflikten inte ett enda förbannat dugg närmare någon form av lösning överhuvudtaget. Det enda vi fått höra från Washington DC i svenska media är som vanligt att alltihop skulle vara President Zelenskys fel, och att denne skulle ha prisgett sitt eget folk, precis som den ryska propagandan hävdar, och det står redan klart att det nog måste resas allvarliga tvivel på om President Trump alls är lojal mot Ukraina eller ens lojal emot Europa och sina egna allierade. Hans aggressiva och fullkomligt obalanserade utspel om att försöka ta över Grönland från Danmark bär syn för sägen. Inte ens hans egna anhängare kan längre tro på honom, och därför kan vi med gott samvete kalla Donald Trump för en inpiskad lögnare, och en man som inte håller vad han lovat.

 

 

Från Ukraina och vederhäftiga källor inom det Ukrainska Försvarsdepartementet (vars siffror är LÄGRE än de amerikanska, eller vad som förekommer i USA:s officiella statistik) kommer det samtidigt uppgifter om att Ryssland som nation hittills har förlorat 833,000 soldater under sina såkallade ”specialoperationer” i Ukraina intill dagens datum. Förutom det har Ryssland också förlorat 9,876 stridsvagnar, 20,573 pansarskyttefordon av olika slag, 22 366 artilleripjäser av alla kalibrar, 1263 raketpjäser, 1050 luftvärnssystem, 369 stridsflygplan, 331 helikoptrar, 23 399 UAV:er av olika slag, 3053 kryssningsmissiler, 28 örlogsfartyg, 1 ubåt, 35 269 lastbilar eller bränslefordon samt 3718 ”specialfordon” av diverse typer.

Det torde vara självklart för alla bedömare, att detta är mångdubbelt mer än de Ukrainska förlusterna inom de flesta av dessa kategorier, och att den Ukrainska regeringen faktiskt gör något KONKRET och bestående för att förbättra Världsläget, till skillnad från Mr Trump och hans nytillträdda administration, som inte vidtagit några konkreta åtgärder eller har några praktiska resultat att redovisa överhuvudtaget. Ukrainas hjältemodige President Vladimir Zelensky har också varnat resten av Världen för att alls tro på Mr Trump eller befatta sig med honom, vilket förmodligen är klokt och en ganska förnuftig slutsats.

Bland det dryga 40-tal ”Presidental Decrees” eller Direkta Order från Presidenten till Amerikanska myndigheter som sett dagens ljus de senaste dagarna, och de andra utspel som gjorts från Vita Huset kan man man bara notera två goda ting, så vitt vi Asatrogna Hedningar i Norden ser det, och så som vi uppfattar saken. President Trump har för det första uppmanat Jordanien med flera Islamistiska stater i Mellersta Östern att ta sitt ansvar, och låta utrymma Gaza i sin helhet – eller åtminstone bereda plats för så många Palestinska Araber som möjligt på sitt eget territorium, eftersom detta INTE är Europas och allra minst Nordbornas och svenskarnas ansvar.

Förutsatt att Mr Trump et consorties verkligen kan infria detta, och vi kan ta det som en målsättning, är vi beredda att stödja saken – för inte en enda anhängare av Islam borde i fortsättningen beredas plats på svensk mark, ja sannerligen, sannerligen.. Mr Trump skall också enligt samstämmiga mediakällor ha låtit upphöra med rekryteringen av Transvestiter, Trans-personer eller rättare sagt Trams-Personer och därmed likställda inom USA:s Försvarsmakt, med motiveringen att de som lider av ADHD-HBTQB(I) – där I:et antagligen står för ”Idiot !” – inte hör hemma inom någon Försvarsmakt överhuvudtaget.

Vi ber att få instämma. Personer som har uppenbara och grava psykiska problem, och som inte ens vet om de är man eller kvinna skall inte ha någon offentlig anställning alls, varken i USA eller någon annanstans.

USA:s president Donald Trump väntas underteckna två nya presidentordrar som skärper restriktionerna för transpersoners militärtjänstgöring och avslutar mångfalds- och inkluderingsexperiment inom försvaret.

Den ena ordern innebär att transpersoner återigen förbjuds att tjänstgöra öppet i militären — — Ordern stoppar även användandet av ”påhittade” så kallade könsneutrala pronomen och förbjuder transvestiter att använda anläggningar avsedda för det motsatta könet. Dessutom tas all offentlig finansiering av könsbytesingrepp för militär personal och deras familjer bort.

I en skrivelse från Vita huset framgår att militärens prioriteringar är stridsberedskap och, och att inflytandet från radikala mångfalds- och genusideologier ska elimineras. Skrivelsen slår också fast att Bidens tidigare politik tvingat skattebetalarna att betala miljoner för könsbyten, vilket beskrivs som oförenligt med militärens behov. Samtidigt förbjuder en andra order alla program för ”mångfald, jämlikhet och inkludering” (DEI) inom militären. Alla DEI-kontor ska avvecklas, och de amerikanska militärakademiernas läroplaner ska granskas för att eliminera ”radikal ideologi”.

Försvarsminister Pete Hegseth uttrycker sitt stöd för förändringarna på sociala medier. ”Ingen mer DEI inom försvarsdepartementet. Inga undantag eller förseningar”, skriver han.

– Citat från ”Fria Tider” 2025-01-28

Ifall svenska politiker också ville följa denna policy – som borde vara styrande för hela NATO – kunde mycket vara vunnet – så därvidlag ha Mr Trump och USA:s försvarsminister Hegseth – som är av norsk börd – alldeles rätt.

Profilbild för Okänd

HEBDO ! HEBDO !! SO-LI-DA-RI-TET – HEDENDOMENS KAMP- ENHET !!

av

Igår, 7 Januari 2025 råkar det vara tioårsdagen av det besinningslösa muslimska terror-dådet emot Skämttidningen ”Charlie Hebdo” vilket förstås många skribenter och media uppmärksammat – även i Sverige.

Men trots att Islam är Världens farligaste Monoteistiska religion – för något annat gäller inte under detta årtusende – finns det dem i den svenska pressen, som hela tiden visar undfallenhet emot Terroristerna, och inte tillåter, att Frankrikes polismakt och rättsvårdande myndigheter försöker skydda sina egna medborgare. I Dagens Nyheter skriver den Vänsterblivna översättarinnan Rebecka Kärde – associerad till den korrupta ”Svenska Akademin” och ett av Hängbröstvänsterns ledande namn – ni minns väl skandalen Jean-Claude Arnault och allt den förde med sig för Sverige som nation – att det skulle vara ett ”problem med liberala principer”

Hon står rakt fram i svensk press och argumenterar för att hela Västvärlden skall ”vika ned sig” för islamisternas våld, och att det är ”synd” om de stackars personer från MENA-länderna som befinner sig i Frankrike, bara därför att fransk polis självklart nog genomsökt deras lägenheter och så vidare efter det fruktansvärda MORD-attentatet. Vad är det för Bullshit ? Hur kan en tidning som DN – som på falska grunder kallar sig ”liberal” fastän den hela tiden agerar som ett Såsial-akrobatiskt familjemagasin av sämsta snitt, ens publicera den sortens inlägg ? Det är dålig smak, väldigt dålig redaktionell policy från DN:s sida – och det torde väl inte förvåna någon, oss Hedningar allra minst. Vill Kärde och kompani i det muslimska lägret använda sin yttrandefrihet, så kunde de skriva bloggar som vi, eller använda sig av nät-tidningen ”Arbetaren” (fortfarande vänstersocialistisk) där Fru eller Fröken Kärde faktiskt hör hemma. Hon har skrivit där förr.

Hon har inte i DN att göra. Inte i någon ”Svensk” Akademi heller.

Alla andra större svenska media – och media över hela den fria Världen – fördömer idag Islam, och attacken emot Charlie Hebdo – vilket heller inte förvånar någon.

Till och med Statstelevisionen, alltid Vänsterbliven och aldrig någonsin opartisk eller ens saklig – trots vad den hela tiden påstår – fördömer idag vad som hänt, och FORTFARANDE händer i vår omvärld. Också DN:s egen ledarredaktion struntar i Rebecka Kärdes sätt att uppföra sig i media, och försvarar den Västerländska demokratin utan att försöka problematisera den i onödan, vilket ju är precis vad Kärde i sin fullkomligt verklighetsfrånvända Vänsterblivenhet ägnar sig åt.

Tveklöst är islam den FARLIGASTE religionen i hela världen. Den här GALNINGEN från USA oskadliggjordes på Nyårsafton 2024… Omfattar man Monoteistiska religioner som Islam eller Kristendom, slutar det som regel ALLTID såhär…

Idioten Shamsud-Din Jabbar dödade 14 personer på Bourbon Street i New Orleans, Louisiana, och skadade 37 stycken andra oskyldiga offer allvarligt. Vi känner alla till tillvägagångssättet från Drottninggatan i Stockholm för några år sedan, tyska Julmarknader i Magdeburg – exemplen är nu otaliga. Lyckligtvis kunde rättsvårdande myndigheter oskadliggöra muslimen, som uppges ha varit en civilanställd såkallad ”HR-expert” från USA:s Försvarsmakt, enligt vad som påstås i andra källor på Internet – och även  svenska media.

Brukar inte USA:s Försvarsmakt tämligen ofta vara till för att skydda Världen i allmänhet från den här sortens islamister ? frågar vi oss nu, såsom varande svenska Hedningar och goda POLYTEISTER, som förespråkar fredligt civilmotstånd för att förebygga det här. Vapenmakt måste ibland användas, sant nog – men när den dessvärre behöver användas, är det ofta försent. Ett förebyggande arbete, som går ut på att kväva ALLA Monoteistiska religioner i sin linda, och se till att de får så få anhängare som möjligt – tills att mänskligheten kommer på bättre, Hedniska Tankar och den här sortens religiösa element dör ut av sig själva, vore den rätta medicinen – anser vi !

Men – OM nu även USA:s försvarsmakt är infiltrerad av islam – vad betyder då det ? Borde det inte betyda, att myndigheter i USA eller Joint Cheifs Of Staff – för att bara nämna ett exempel – borde se över sina rutiner -för säkerhets skull… Religiösa fanatiker har inte i någon statsförvaltning att göra, särskilt inte i dess vapenförande delar – därom torde man nog vara relativt ense.. Humanister, däremot – eller Polyteister – agerar inte såhär, rent statistiskt sett – och vore det inte lämpligt, att i så fall uppmuntra just polyteism, samt fler Hedningar även ”over there” ?

 

Charlie Hebdos Jubileums-utgåva från 10-årsdagen av attentatet, ser DE FACTO ut såhär…

Vad säger Charlie Hebdos nuvarande Chefredaktör, Monsieur Riss, som själv överlevde attacken, trots att han sårades i ena skuldran ? 11 av hans kollegor dödades av två muslimer, 10 andra blev allvarligt skadade.. Jo, om den saken vågar vår vänsterblivna Statstelevision faktiskt ge besked…  Monsieur Riss – som ännu är aktiv som skribent, och visst inte – pas du tout ! – har några planer på att sluta skriva, han säger som såhär:

”Satir har en särskild förmåga som har kunnat ta oss igenom dessa tragiska år: optimism”

À la bonne Heure – säger jourhavande HEDNING – et ca – c’est l’espririt Gaulois !

Vive La France Libre ! Vive La Republique !!

SATIR är något dessa STACKARS DÅRAR inte tål – De svarar med JIDDER, HAT och VILDA VRÅL ! (teckning hämtad från Charlie Hebdo)

Vi Asatrogna och Polyteister samt HUMANISTER har som ni kanske vet en särskild Gudom också för själva HÄDELSEN, ja alltså BLASFEMIN samt inte minst Humorn och Satiren. Han heter Loke eller Loki, som ska uttalas ”Lokke” -eller ”Locke” ifall ni inte visste det – för så heter han på god svenska. Vi dyrkar inte honom precis, men vi tolererar honom. Redan dansken  NFS Grundtvig – som faktiskt var kristen biskop till namnet, men aldrig särskilt djupt troende – och grundare av Folkhögskolerörelsen i Norden sade en gång att:

Frihed for Loke såvel som for Thor vore det ideal, en sann demokrati borde sträva efter.

Endast så får man HEBDO, endast så får man ett gott skratt till livs – och VERKLIG yttrandefrihet och religionsfrihet, för religionsfrihet innebär också frihet från SKADLIGA religioner, och yttrandefrihet är detsamma som att: ”Om ONT du ser, kväd då att ONT det är, men glöm ej att glädjas åt det som är gott” som det står i en översättning av Hávamál – och där står också ”Giv ej dina fiender frid !” vilket ska tolkas så att ”fridh” är ett rättsligt begrepp, alltså ett juridiskt undantag – för så var det enligt Germansk rätt – ”grid” eller ”tingsfrid” är liknande begrepp… liksom Julefrid – förresten… Uttrycket betyder alltså inte att man ska slå folk på käften, eller använda tillhyggen eller så – för så var det aldrig menat.. Kristna människor, däremot – förstår inte skillnaden, därför att de inget kan eller vet om just Havamál, eller Odens egna ord…

I Asatron har HÄDELSEN i form av trickstern Loke en SJÄLVKLAR status, som förhindrar att extremism alls uppkommer… så är det i alla Polyteistiska religioner…

 

Nu finns det förstås de som säger, att ”jaha, men nu berättar ni gamla sagor” eller ”sådant inte kan hända här” i Såsialdemokraturens Sverige...Men då förstår man inte, att vi Hedningar till SKILLNAD från de Vänsterblivna och Efterblivna kristna inte lever i ett elfenbenstorn, utan i högsta grad ute i den svenska verkligheten.

Vi minns alla de mörka åren med Sahlin och Löfvén. Man har sagt, att 2024 var ett ”ödesår” för Världens demokratier – det var SVT:s reportrar som stod för det uttrycket – och de skriker likt stuckna grisar och skållade svin om att FPÖ i Österrike är ”värre än Hitler” samt att Maktgalena Andersson, gemenligen kallad ”Magadan Magda” måste ta över Regeringen, nästa gång det blir Parlamentsval i Sverige. Inget kunde vara felaktigare. Vi minns attentaten på Drottninggatan. Vi minns läraren Samuel Paty i Frankrike, som fick huvudet avskuret av ännu en islamist, när han försökte lära ut vad yttrandefrihet faktiskt innebär till sina elever i en av Paris förorter.

Medan Såsialdemokraterna och deras lejda kreatur i Centerpaskit under Muharrems ledning hela tiden välkomnar ökad Islamisering, finns det också VERKLIGA socialister som FLYTT från Iran, och massor av Invandrare här i Sverige, som skanderar ”Kvinna – Liv – Frihet” och som befinner sig bland oss, just därför att de är MOTSTÅNDARE till det religiösa våldet, och INTE vill se mer Islam, kristendom eller liknande. Det får vi inte glömma – och varför gör vi inte gemensam sak med dem, som i Frankrike – och bränner fler slöjor och Koraner ? Vår hedniska hållning är faktiskt att det är på sin plats, för en RIKTIG kvinnorörelse kan aldrig någonsin acceptera ”Profetens” lära som en giltig ideologi.

 

Här är ännu ett finfint exemplar av arten Homo Sapiens Sapien, som heter Abdulkadir Mumin – fast han inte är något Mumin-troll precis… Han kommer från Göteborg, de ”Goa Gubbarnas” stad enligt svenska Socialdemokrater, och där har han varit synnerligen aktiv inom Bellevuemoskén – som hela tiden fått frikostiga bidrag från Göteborgs Stad – och det Såsialdemokraturiska partiet..

Svenska Såsialdemokrater har nämligen i 40 år och mer trott – totalt naiva som de är – att det går att ”köpa sig fria” från terrorismen, genom att ge islamisterna mer och mer pengar. Hela det Bidragsindustriella komplexet har satts i rörelse för att finansiera Moské efter Moské – och vi minns alla ”GävleImamen” och hans släkt, som av mystiska skäl ”inte skulle gå” att utvisa , eftersom de var efterlysta i sitt egentliga hemland för flera terror-brott de påstods ha begått där, fast de dolde sig bakom ett hastigt och lustigt tillkommet ”svenskt medborgarskap” – liksom den senare så kände ”Kurdiske Röven” eller Rövar-hövdingen Röwa Majid – som nu lär finnas i Turkiet.

Men men – ”ursäkta förlåt, vad vi bär oss klumpigt åt” – för att nu citera Magnus Uggla.  Man ska ju aldrig kommentera enskilda fall,heter det – för sådant är ju dålig press-etik, som vi vet. I fallet med den aktningsvärde Herr Muminfrån Somalia, som tillika är ”Predikant” och Somalier – så påstås han nu – hör och häpna ! – ha blivit brittisk medborgare istället för svensk, samt vara en av ledarna bakom IS och Al-shabaab – ja -man förstår inte riktigt hur det hänger ihop, men flera mediakällor skriver faktiskt så – och de kommenterar detta ”enskilda fall” helt utan hämningar, fast SVT, SvD och DN förstås inte vågar säga ett endaste litet knyst. Fega kristna, helt enkelt..

Också ”Svenska” Kyrkan har stött den aktningsvärde ”Predikanten”  ”herr Mumin” från Somalia, som påstås leda IS – hur det nu kan komma sig. ”Svenska” Kyrkan hade tills helt nyligen en Ärke-någonting, vars valspråk var ”Gud är större” eller en direkt översättning av ”Allah Akbar !” på svenska…

Vidare – ni får ursäkta att vi blott citerar, kära läsare och läsarinnor, mes amis citoyens et citoyennes !  –Men minns ni dessa unga snillen, från Nybodaskolans vaktmästeri, samt ”den islamiska föreningen” på Sikvägen 1 i Tyresö, där det också fanns en bidragstagande, kommunal moské.. ?  Bröderna Elias och Rasmus Johansson, idag 25 respektive 23 år gamla, är etniska svenskar – fast vid ungefär 15 och 13 års ålder kom de -helt plötsligt enligt vad deras egen mor sagt i en intervju – hem en dag och sa att de ville ”konvertera till Islam” eftersom deras invandrande skolkamrater förmått och trugat dem till det. Uppenbarligen föll de också för någon ”herr Mumin” till predikant – likt den civilanställde totalidioten i USA – New Orleans, Bourbon-street ni vet…

Minst fyra personer står idag åtalade, och trots att de greps av SÄPO – den svenska Säkerhetspolisen – redan INNAN de kunnat utföra några attentat, har de inte fått några straff alls. Alla är de fortfarande ostraffade, och man vet redan att de två etniskt svenska bröderna försökt rekrytera flera minderåriga för Islams sak i ”närområdet” eller”Duwwääth grabbet Abo på Orten -vi schbela bja Rap muzik häh vah ?

Bildkälla: SÄPO och alternativmediet ”Samnytt”

Man har säkrat video-inspelningar där de svär trohet till IS och förorts-kalifatet med laddade skjutvapen i sina händer – sägs det – men till försvar säger de att de förstås är helt oskyldiga – jajamensan! – och att stygga,stygga SÄPO är såå taskiga emot dem såå -för inte får man filma i en gudstjänst-lokal förstår ni – men se vifta med AK-47 och pistol, ja det är ju som vi alla förstår en helt normal ”gudstjänst” i snart sagt vilken andakts-lokal som helst, och en för Allah högst behaglig gärning

Deras advokater har ävenså lagt fram detta tunga och ”förkrossande” argument. Jämför med vad Rebecka Kärde skriver i Dagens DN om hur ”synd” det är om alla de stackars, stackars små oskyldiga i Frankrike, som blivit såå trakasserade av President Macron och hans stygga,stygga ”Fliqs” eller just Poliser… Såklart är det bra illa, att varje nation här i Världen behöver Snutar, samt flitigt med Snutifikation – men vad finns annars att göra ? Bara acceptera vilka fasoner som helst ?? –

Känner ni igen Rebecka Kärde och de vänsterblivas argument ? Vill ni fortfarande rösta på Muharrems, galna Gretor eller Magadan Magda Andersson till nästa val, eller nyktrar ni till – och kommer till Hednisk Insikt ?

Svenska Dagbladets ledarsida har just för dagen något att säga om svensk yttrandefrihet, satir, västerländsk demokrati – och MÖRDANDET på Charlie Hebdos redaktion. För egen del står vi på deras sida, men knappast på ”Svenska” Statstelevisionens eller Dagens Nyheters.

Varför så är fallet, borde närmast vara pinsamt uppenbart, även inför Allah och Envar..

TYR – tisdagens Gud – miste sin hand i kampen mot Fenris. Charlie Hebdos chefredaktör blev skjuten i skuldran. Vad är skillnaden ?

       (PS: De gav inte upp. Vi hedningar är inte sådana – som ni säkert förstår. Alla kulturer är inte ”lika mycket värda” nämligen…)

Profilbild för Okänd

DANMARK ändrar sitt Riksvapen efter mer än 600 år… ”SANCTUS LIBER !” – HELIGA FRIHET !!

av

”Her ligger kecke Mend, hvis Been oc Blod er blandet
Iblandt hinanden, saa at Ingen siger andet
End de er aff een Slect; de var oc aff een Troe
Dog kunde de med Fred ey hos hinanden boe”

– Inskrift på Monumentet från slaget vid Lund, 1676
(Skriven av Hans Gerner, Dansk prästman anno 1681)

 

Historiker och andra, inklusive professo Dick Harrison från Skåne – som fortfarande skriver sina krönikor i SvD – lär tvista om flest svenskar har dött i krig emot Danmark eller Ryssland- men sanningen är, att det stora landet i öster alltid varit vår främsta fiende. Med Danmark, vårt närmsta grannland i Syd och vårt broderfolk danskarna förhåller det sig annorlunda. Det var under kristna kungar som Danmark och Svea rike råkade i krig – för bönder och enkelt folk på båda sidor gränsen har alltid stiftat ”bondefreder” och kommit bra överens med varandra.

Under Hednisk tid tillhörde Skåneland, alltså Skåne, Blekinge och Halland alltid Danmark, liksom Ranrike eller Bohuslän var en del av Norge – och det får vi aldrig glömma.

Först i och med Valdemarerna och senare under Kalmarunionens tid – en union som kunde enat de Nordiska rikena en gång för alla, men som inte blev bestående på grund av den tyska Hansan och kapitalintressen från ett kristet Europa – blev krigen mer regel än undantag, och sedan dess har det Danska Riksvapnet innehållit en sköld med de tre kronorna – och Danskarna har ställt långtgående krav på Göta och Wendes Riken, som Sverige alltid haft rätt till. Under 1500-1700 talen orsakade detta ännu fler döda, och ledde till Wasaättens långvariga kamp för Sveriges sak – men trots ockupation av delar av Sverige under Kristian II Tyrann ( I Danmark kallad Kristian den Gode) och slaget vid Lund, 4 December 1676 på Sliparebacken eller Sanct Libers Hög gav sig aldrig Sverige och Svearna under Danmarks krona. Någon ”Sankt Liber” fanns aldrig – men namnet betyder ”Heliga Frihet” eftersom Skåningarnas ting en gång stod där – innan Lund ens fanns, för i mer än 1000 år var Uppåkra vid Helge Å Skånes största stad – grundad redan på Bronsåldern.

 

 

Numera innehåller det Danska Riksvapnet Färeöarnas Bagge, och Grönlands Isbjörn…

Konung Fredrik X av Danmark har uttalat sig för fyra dagar sedan, och nu är det officiellt. Danmark avstår från alla anspråk på Svenskt territorium, även heraldiskt sett. Våra länder ingår lyckligen i samma Försvarsallians, och för första gången detta sekel har vi därmed en tryggad fred i Norden, sedan Finland och Sverige övergett sin tveksamma neutralitet, som inte längre tjänar våra länder särskilt väl, då vi för hela Europas och Världens skull måste återuppta kampen emot våra fiender i öst – och med det menas Ryssland och Vitryssland, samt alla dem som stöder dessa länder, Turkiet och de Muslimska staterna inbegripet.

Danska historiker har redan kommenterat, att Danmark måste följa med sin tid. ”Hedniska Tankar” behandlade redan under Donald Trumps första presidentperiod det idiotiska kravet från USA på att få ”köpa” Grönland, som dock aldrig någonsin kommer vara till salu, och aldrig överges, med mindre än att USA förklarar Danmark och därmed hela Norden krig, och försöker med vapenmakt. Isåfall kan Donald Trump vinka ajö till hela NATO, och därmed faller Världsfreden som idé för hela Europas del, för det enda alternativet vore en folkomröstning av Grönlands invånare – och någon sådan kommer aldrig att äga rum, inte under detta århundrade. Amerika kan ta sina planer på hänsynslös exploatering av Nordiska naturtillgångar och stoppa upp dem någonstans där ryggen slutar, för av naturtillgångar och kolonier har USA redan nog. Priset kommer bli förlorade allierade i hela Europa, och förlorad prestige för all framtid – och vårt svar står kvar, liksom svaret från Danmarks Statschef – Fredrik X.

 

Svaret till Mr Trump är KLART OCH ENTYDIGT – HÅLL TASSARNA BORTA FRÅN GRÖNLAND – FÖR ANNARS….

Vi vill erinra våra läsare i USA – Mr Trump – The President Incubent – eftersom han ännu inte ”svurits in” om att det dog fler människor under slaget vid Lund än på Omaha Beach, och att det stupade fler nordbor där än amerikaner under Normandie-invasionen 4 Juli 1944.  Så våldsamma var stridigheterna, när Danskar och Svenskar senast drabbade samman på allvar.

Ett blodigare slag har aldrig stått i Norden, säger fakta och historikerna – och är Mr Trump då beredd att offra minst 14 000 döda för Grönlands sak ? Vi skulle inte tro det, inte ännu i alla fall…

Hur tror ni då det blir, Mr President – om vi står sida vid sida i kampen för Ukraina ? – Ja, se där har ni en fråga att lösa. Ni har sagt att ni skulle kunna stifta fred i Ukraina på ett enda dygn, med eller utan Ukrainsk medverkan. Låt oss då se om ni talar sanning den här gången, eller om ni ljuger – likt de ledare Sverige tyvärr ännu har.

Statschefen i Danmark däremot, ljuger inte om Grönland, och det hedrar honom.

Angående monumentet över slaget vid Lund, där rumäner, tattare och därmed likställda stulit bronskanoner – därför att vårt land dåligt vårdar sig om sin historia, så har det blivit återställt, 23 Oktober 2024 – som alla här redan vet.

”Sanctus Liber” – Heliga Frihet – Hur många oförätter och hur många krig som begås i ditt namn, lever du ännu bland oss i alla fall…

 

Vi fortsätter att försvara det som är vårt – för de som slåss för sina egna länders sak, slåss till sist för hela Världen.

Kristendomen skall falla, liksom Monoteismen och med den alla totalitära system. Framtiden tillhör oss Hedningar och Humanister – och om den saken är vi fullständigt övertygade…

 

Ett minnesvärt ögonblick bland många, 4 December 1676. Karl XI återvänder till höjderna vid Sliparebacken och ”Sanctus Liber” efter att ha varit frånvarande från slagfältet i mer än 5 timmar – han leder personligen ett genombrott och en kavallerichock genom de danska linjerna – och en dansk pukslagare lyder honom, när han signalerar till anfall…

 

 

Profilbild för Okänd

Hedniska Tankars ÅRSKRÖNIKA 2024

av

Årskrönikor är ju legio såhär års, eller allmänt förekommande. Varje år sedan 2014 har Hedniska Tankar funnits här på WordPress, och före det på en hel del andra sajter – vårt Hedniska Bloggande sträcker sig mer än tjugo år tillbaka i tiden, och fortfarande är vi verksamma som en av de allra största bloggarna om Hedendom och Asatro överhuvudtaget i Sverige, ja större än många enskilda samfund och föreningar som publicerar egna hemsidor för den saken. Som vanligt kan vi presentera utmärkta siffror för det år som gått genom WordPress.coms statistikfunktioner, men tyvärr ser vi att vårt antal av besökare gick ned under förra året.

 

 

Utbytet av vår läsekrets har fortsatt, och den vackra sinus-kurva som vi noterade i årskrönikan för 2023, gick inte vidare uppåt. ”Fornsedare”, flummare och andra oseriösa vrak, inklusive våra läsare i USA – som vi faktiskt ville bli kvitt – till den största delen – försvann – och vi fortsätter skriva nästan uteslutande på svenska, även om vi behärskar engelska, tyska och andra språk – för en hedning måste i dagens Värld vara flerspråkig och inte bara enspråkig eller tvåspråkig. En globaliserad kultur, där alla människor tvingas till att tala Donald Trumpsk amerikaniserad Engelska vore det absolut värsta, som överhuvudtaget kunde tänkas hända för kulturen i Midgårds dalar, och den amerikanisering och Mellanöstern-ghetto-mentalitet som råder i dagens Sverige vill vi bekämpa av alla krafter.

Från en blygsam början med cirka 30 000 enskilda besökare år 2015, steg antalet enskilda besökare till exakt 104 169 under rekordåret 2019 – och 2020 var det också över 100 000 personer från hela Världen, som under loppet av ett års tid besökte denna sida.  Under 2022 däremot, hade antalet enskilda läsare minskat till 38 665, men 2023 steg läsarantalet kraftigt till 53 751 personer, alltså enskilda IP-adresser, inte ”enskilda klick” eller personer som kanske ”av misstag” gick in på sidan.

Förra året, 2023 minskade däremot antalet läsare till 23 854 personer – så 2023 års uppgång blev tyvärr inte stadigvarande, utan byttes ut emot en minskning.

Förstod alla dessa läsare och läsarinnor (nej, något tredje gives fortfarande inte !) alls vad de läste, och vad blev egentligen resultatet ? Kanske bäst att stanna upp och tänka efter ett slag..

Man kunde fråga sig, om en blogg kring detta med Hedendom, Humanism och Asatro (men i-n-t-e New Age, falsk ”forn sed” eller andra förvanskningar) med syftet att skriva och rapportera om ”udda” ämnesområden och livet i allmänhet, sedd från en svensk horisont alls kunde väcka ett så stort intresse, hela Världen över.  Att 23 854 personer alls engagerat sig, är ju faktiskt glädjande, men det finns vissa baksidor, som i år liksom under 2023 och tidigare tycks vara oupplösligt förenade med varje försök till yttrandefrihet i landet Sverige.

Sedan 2014 har Hedniska Tankar fått motta inte mindre än tre mer eller mindre klara mordhot, samt – under 2023 – en polisanmälan, ifall nu någon råkar undra, eftersom det gällde en person som ägnade sig åt vad som även Svensk Polis medgav var olaga hot. Dock tog vi inte detta fall till domstol, och lade ingen tid och energi på att driva det vidare – antalet hot emot yttrandefriheten i vårt samhälle ökar ständigt.

Vi har blivit föremål för hackers – också i form av kollegor på ”vanliga” arbetsplatser, DOS-attacker, attacker riktade personliga Google-konton och annat – fråga mig inte HUR vi kan veta detta, eller om detaljerna, men vi vet och förstår mycket väl, vem eller vilka som legat bakom dem. Huvudsakligen består de här personerna av den ”ful-svans” till ett Asatrosamfund som kallar sig Nordiskt, samt förstås de alltför många ”fornsedarna” och vad de ägnar sig åt. Utåt sett uppvisar de en ren och legal verksamhet, och de har snyggare och flashigare Internet-presentationer, javisst – men de som känner dem väl och vet vad som förisggår i deras inre krets, kommer att inse en hel del.

Vi skulle vilja beteckna båda Samfunden som sekt-liknande, men som vi ofta sagt om de kristna, en annan stor Öken-religion från Mellanöstern och vissa andra religioner, politiska livsåskådningar med mera, så finns det mycket, mycket värre exempel här i Världen.

Man kan jämföra ”fallet Hedniska Tankar” med DN-journalisten Clas Swahn (nej, jag tänker av förklarliga skäl inte länka till alla källor den här gången) som också blivit föremål för liknande saker, då han undersökt marginella företeelser i samhället, UFO:n, osannolika händelser och andra gåtfulla fenomen, som visat sig bero på helt naturliga saker – och dessutom skrivit hela böcker om sekter i Sverige – bland annat.

Karta över Hedniska Tankars spridning över Världen, 2024

Men, trots allt detta fortsätter vi – våra fiender har inte lyckats driva bort oss från Internet, inte lyckats stoppa vår Hedendom och Humanism.  ”Hedniska Tankar” har letat sig in nästan överallt, men vår spridning över Världen är nu mindre än förra året. Vi har nästan helt tappat vår representation i Afrika – den allra fattigaste Världsdelen, på Grönland, i Litauen och Vitryssland, samt såklart i de flesta muslimska länder och delar av Latinamerika, där det finns för mycket katolicism. Där finns kanske inte plats för något självständigt tänkande, eller också är det så att befolkningen i dessa riken och länder har fullt upp med att försöka överleva för dagen och stunden, och helt enkelt har bättre saker för sig – och därför borde vi kanhända gratulera dem…

 

De tio största Läsarnationerna för Hedniska Tankar, 2024

 

Precis som förra året är det Sverige, USA och Norge som leder i antalet enskilda läsare (inte i antalet ”klick” eller IP adresser). Gudarna ske lov och pris har de amerikanska läsarnas antal drastiskt minskat, liksom deras procentandel – det gäller för oss Svenskar, Européer och Nordbor att BRYTA Usas kulturella dominans på nätet och i Världen. Därefter kommer som vanligt Finland på fjärde plats, inte oväntat, eftersom mer än en miljon Finländska medborgare fortfarande talar, läser och skriver svenska i någon form, trots ”Sannfinländare” och annat patrask i Finlands Riksdag, som försöker förstöra de historiska band, som hållit våra länder samman genom årtusenden.

Ryssland var det femte största landet under 2023, men har nu fallit till åttånde plats, med enbart 71 läsare. Det är vi tacksamma för. Under nuvarande politiska förhållanden, kan vi inte längre ha något med Ryssland att göra överhuvudtaget, och Hedningarna där får klara sig utan vår hjälp – i väntan på att tiderna blir bättre för oss alla. Danmark var sjätte största läsarnation under 2023, men har nu fallit till nummer sju, med 97 läsare. Däremot går vi framåt i Tyskland, som ökat från 137 till 157 läsare, och så även i Frankrike – som inte alls fanns med på listan 2023 – men som förekommit under denna bloggs hittills bästa år, 2018-2020. Orsakerna till detta är okända, och kan bero på rena tillfälligheter. Kina har försvunnit från listan, medan Nederländerna har kommit in på plats nummer nio, och Spanien har sjunkit i placering till nummer tio, från att ha varit uppe på 194 läsare.

I fallet Kina beror det nog på Kinesiska myndigheters intresse för länder i Väst helt allmänt, men man måste vara medveten om, att det i Katalonien med omnejd finns de som intresserar sig för de gamla Västgoterna och de Hedniska kontakter man haft med Norden, och i Nederländerna finns faktiskt Asatrogna samfund – Asatron är spridd över hela vår Värld, och till stor sorg för de som aktivt försöker bekämpa den, som exempelvis ”Svenska” Kyrkan här hemma i Sverige och vår Statstelevision SVT – som intar en extremt fördomsfull och fientlig hållning – så håller vi ut, överallt där vi finns.

Ni kan ändå inte stoppa oss, kära Monoteister och Anti-Humanister på SVT, DN och SvD – ja nästan hela Sveriges journalistkår, kristna fähundar, brödskribenter och ni som ”sålt ut” vårt land till islam… ! Vi däremot tjänar inga kommersiella intressen, och är i många hänseenden – inte minst ideologiska – mycket mer oberoende än vad ni någonsin varit, eller kommer att vara.

 

 

Ser man till det totala antalet visningar, är denna blogg nu farligt nära att gå UNDER siffran 50 läsare per dag – och om det upprepas under flera månader i sträck under 2025, anser vi det knappast vara mödan värt att skriva fler nya inlägg – då får den här bloggen och dess tre medarbetare gå vidare till andra verksamheter, på det att vi måtte kunna fortsätta bekämpa de totalitära krafterna i Världen – och fortsätta verka för Asatro, Hedendom och Humanism, med fredliga medel som inte skadar någon.

Vi tror på yttrandefrihet, men inte på vinklande, fake news eller de som ständigt går Monoteismen till handa. Ett visst Asatroget samfund i Sverige har utropat 2025 till Tors år – men vi helgar det åt Oden, runornas och kunskapens gudom – och fortsätter i sådan anda – tills att vi stupar, tills att vi dör – och av förklarliga skäl inte är i stånd att producera något nytt material !

 

Kampen går Vidare !

Profilbild för Okänd

DIKT OCH ÅKALLAN – ÅKALLAN OCH LÖFTE ?

av

Åkallan och Löfte ingick på sin tid en diktsamling, som gavs ut av en svensk Nobelpristagare. Hans liv var skiftande och intressant. Han drunknade nästan på Vättern, när den båt han satt i kantrade, tillsammans med en nära släkting ombord. Han reste till Beirut, som var en dålig och otrivsam plats i Mellanöstern redan då. Han fick vandra förbi Olshammar och flera smedjor med sin käraste, eftersom hans släktingar förbjudit honom att gifta sig med just henne, och han var inte alls så konservativ, som okunnigt folk idag påstår. Nej, den Nobelpristagare jag talar om skrev poesi, också när han var över 80 år gammal och borde ha dragit sig tillbaka för längesedan, och om någon nuförtiden kallar honom för förlegad, är det för att han var tvungen att skriva den sorts poesi som folk dåförtiden ville ha, därför att poesi för det mesta inte ger några pengar att leva av överhuvudtaget.

 

                              Gustaf Fröding, Nobelpristagare Verner von Heidenstam (1859-1940) och Albert Engström badade NAKNA på Sandhamn år 1905.

De var män, som hyllade HEDENDOMEN i Sverige – och inte alls kristna så att det störde.

De led heller inte av någon ADHD-HBTQB eftersom de allesammans var Heterosexuella av sig, faktiskt…

Verner Von H firade sitt bröllop på Blå Jungfrun, Hedningarnas och Häxornas ö i Kalmarsund…

 

Men – en man ur vår samtid, som vet hur lite pengar det ger att skriva poesi och utkämpa en Ideell Kulturkamp, också idag – är vår Asatrogne frände Henrik Andersson från Västergötland, som kämpat med sin egen högst personliga Hedniska Blogg sedan 2012, alltså i mer än tolv långa år. Han har utgett otaliga småskrifter om Hedendom, ordlistor där han förklarar dess grundläggande begrepp, böcker om hur Blot och Årets fester kan förklaras, hur Högtider skall hållas – utan att förfalla till inbillat ”fornsederi” eller new age, synkretism eller att på annat sätt blanda bort korten.

Nu ger han också ut sin första diktsamling i 101 exemplar – och den vill Hedniska Tankars tre personer starka redaktion verkligen ställa sig upp och rekommendera.

 

 

Vad Jalkr-runan eller Algiz står för, vet de invigda. Henrik Anderssons poesi är avsedd att läsas högt, om än den är frivers, och av den orimmade sorten. Redan Heidenstam skrev fri vers i obunden meter, förresten – och idag har verklig skaldepoesi – som kräver massor av tid och större språk-känsla än vi nutidsmänniskor har – för länge sedan dött ut som konstart, tragiskt nog. Detta är enkla, folkliga, okonstlade dikter – hymner till Ratatosk, ekorren – den ratade tossen – som är korrespondent i Världarnas och Varats träd.

Man kan använda texterna även då man blotar, eller tjänar de gudomar vi Nordbor har som sina egna, och som bara tillhör oss. Varje folk och varje kultur på hela jorden har sin Hedendom, och sin förkristna historia, sant nog – men om man inte är Same, ska man inte utöva Samisk religion, eller på falska grunder påstå att man är det. Är man inte svensk, utan amerikan – kan man utöva den sorts Hedendom, som finns i Amerika – men verklig Asatroende kan man aldrig bli – och bara Japaner kan bli företrädare för Shinto – för utan japanskt påbrå, så går inte det – faktiskt – för så råkar det vara i Japan.

Vi möter dikter, som erinrar om Erik Axel Karlfeldts ord om ”den vår, som de svage kallar höst” och dikter till Skade, vinterns hårda gudinna, som förvisso kräver mycket av människorna, då hon är av jotnars släkte. Vi möter Vidar, som inte bara är en Odens son och arvtagare utan en, som hämnas fadern – för hämnd är ett ord som kan förstås på många sätt – den största hämnden är att leva vidare, även efter Ragnarök, även efter varje vinter – och att som Asarna trogen överleva Monoteismen och de fientliga makterna – alla dem, som vi ändå möter varje dag.

Detta är inte sådan poesi, som man läser hastigt – eller några Tranströmmerska futiliteter, någon Björn Ulvaeus-mässig trivialitet eller några barnsliga ”Mello” inslag.

Det är ord som kräver att läsaren noga kan begrunda och besinna dem, samt tolka alltsammans rätt.

Den som vill inhandla ett ex av förstaupplagan- tryckt i 101 ex – torde få sno sig på – och använda länken här för att snarast sätta sig i förbindelse med ”Ideell Kulturkamp”….

 

 

Profilbild för Okänd

Ett Läsarbrev under Julen

av

Hedniska Tankar publicerar sällan läsarbrev, men emellanåt är alla dess tre redaktionsmedlemmar sysselsatta med att få ordning på vår korrespondens. Den 21 December – på Midvintersolståndets Dag – fick vi ett läsarbrev från Johan Forsgren i Fagersta, som utan oss kanske inte hade blivit Hedning – och nu vore det bäst, om han själv, oavkortat får berätta sin historia – alla vi Asatrogna Hedningar och Etniska Svenskar har ju faktiskt en…

Den Forsgrenska Asken

 

Då du delger så mycket av det hedniska livet på bloggen så tänkte jag att det nu är dags att du får ta del av mina egna upplevelser. Och just idag så råder ändå vintersolståndet.Flyttade in i vår villa som är belägen på området andra sidan i Fagersta för snart 40 år sedan. Att vi just har husnummer 3 och som kan vara kopplingen till valknuten skall jag nog låta vara osagt men så här i efterhand så har tecknen låtits upprepat sig.

På vår tomt finns en självsådd ask då jag flyttade en hallonhäck för att antal år sedan och som idag har växt sig allt större. För tolv år sedan byggde vi ut vår fastighet och hade hjälp av en del firmor. Grävmaskinistens första kommentar var: skall jag gräva bort trädet! Det är inget träd utan en ask med stort värde blev så svaret från mig.
Under grävningen stötte vi på ett mindre vattenflöde från äldre runda tegelrör strax intill askens rötter, vilket ledde till extra jobb då jag var tvungen att på något vis ta hand om dräneringen till en egenbyggd brunn med nedsänkt pump.

När utbyggnaden så började att bli klar och jag skulle ta ned byggställningen så skrek vår yngste son som en stucken gris då det låg en stor huggorm i vår trädgård och det är enda gången som vi faktiskt haft besök av orm under alla mina år i fastigheten. När det var dags för stenläggning med granit för den uteplats som vi har var formen sedd från asken en nia, vilket jag inte tänkte på vid förarbetet.

Jag har även ett stort intressen för äldre hobbyfordon och har alltid drömt om just en Hot Rod. Hittade många delar från en annons på blocket som jag då kunde börja mitt bygge med. Och just dessa delar har tillhört Hazze From som tävlade med sin Ford Top fuel som hette Ragnarök. Hazze var mycket noga med att vi skulle hålla vårt nordiska arv vid liv och hade många fina lackeringar på sina bilar. Nu börjar min Ford 34:a ta form och den skall lackas i en kulör som är mörkgrön då jag vill ha kopplingen till naturen. Det kan nog även kopplas till Edred Thorsson bok ” Green runa ”

En mindre skogsväg leder mellan vår fastighet och företaget Epiroc drilling Tools där jag jobbar.
Då vi har korpar runt om oss i skogarna så har jag ibland följe av ett par och det är lite fascinerade att se ett par korpar leka i luften med sina säregna läten.
Att jag gick ur Svenska kyrkan är faktiskt hedniska tankars förtjänst och det kändes som en stor befrielse.
Om du tror att detta är hittepå så är du välkommen på besök för en närmare beskrivning vilken dag som helst under året.

Mvh Johan Forsgren

 

Så långt en Asa-trogen läsare – och där ser man. Hedniska Tankar kan väl tillfoga, att vi ingenting kan och ingenting vet om just Hot Rods i stort sett, men vi minns en skåning från 1983, som lärde oss en hel del om dem, och en Hedning med sinne för Västerländsk magi av alla slag, som under det tidiga 2000-talet flyttade till Strömstad och byggde Kit Cars, vilket inte alls är samma sak, eftersom man då utgår från en färdig byggsats – en Hot Rod får man däremot tillverka helt själv, med de delar man kan hitta och som står till buds. Känslan i detta är väl som med en träbåt, ty en del män bygger träbåtar, men andra män bygger vagnar och andra fordon.

Släktnamnet ”From” är ett vanligt svenskt soldat- och knektnamn, och det får oss att tänka på Jan Fridegårds eller rättare sagt Fride Johanssons far, Johan Alfred From-Johansson (1863 – 1941) som är begraven vid Tillinge Kyrka, mellan Västerås och Enköping i Mälardalen. Han förekommer i Fridegårds roman ”Torntuppen” som är en av de mest Hedniska kortromaner som skrivits i Sverige, eftersom den helt tar avstånd från kristendomen, och handlar om hur soldaten, smeden och bonden From stannar kvar i sin egen bygd, för han vakar över den och bevarar allt gott, även efter döden – som de kristna helt missuppfattat. Fridegård skrev denna bok just 1941, när hans far dött – och krigsåret 1941 liknar ganska mycket år 2024 efter vår moderna tideräkning – men det är en annan historia.

Edred Thorsons böcker om Runor, slutligen – hör till dem vi kan rekommendera, för han är en klok karl, och en av de bättre amerikanska Runologer med verklig känsla för Asatro och Esoterica som alls finns. Boken ”Green Runa” innehåller hans småskrifter för åren 1978-1985 då han var som mest produktiv – vår första bok av honom köpte ”Hedniska Tankar” redan 1981 i en viss bokhandel i San Francisco, California, US of A – men om den boken och andra av samma författare, kan man redan läsa under rubriken ”Konst, Böcker och Resor”, underrubrik ”Litteratur och Böcker” här ovan

 

Profilbild för Okänd

Archiater Urban Hiarnes Pepparkakor (repris från 2020)

av

Av Pepparkakor blir man snäll, säger ett svenskt ordspråk, men jag vet inte om det stämmer på mig såsom Asatroende Hedning. Jag har under de tre senaste dagarna konsumerat ungefär 80 stycken av den mindre, runda sorten (ungefär 4 cm i diamter) men kan fortfarande inte notera någon större skillnad, bara så ni vet.

En man som också gillade pepparkakor, tydligen, var den store svenske läkaren och vetenskapsmannen Urban Hiärne, som uppnådde titeln Archiatriker eller Archiator, som man stavade på 1600-talet, vilket är detsamma som dagens överläkare. Hjärne var född i det svenska Ingermanland, där St Petersburg nu ligger – området var ända sedan Vikingatiden svensk provins och befolkat av såväl Ingermanlänningar som etniska svenskar – numera är det helt förryskat, och även Ingermanlänningarna har nästan helt utrotats till följd av ryska folkmord – men Hjärne flyttade som 15-åring till det egentliga Sverige, och började studera medicin på Uppsala Universitet som 17-åring. Han levde tills han var 83 år gammal, och trots en fattig och enkel bankgrund blev han en av de rikaste och lärdaste männen i det dåtida Sverige.

Han upptäckte Medevi Brunn i Östergötland, en ”rätt martialisk surbrunn” som han själv skrev. Som bekant finns hälsokällan kvar än idag, men frågan är om den inte blev alltför populär, Hjärne själv såg enbenta personer och de som förlorat en hel hand försöka ”drikkja till sig nye lemmar” vid Medevi – vilket han själv avvisade som fullständigt omöjligt, därför att inte ens det bästa och renaste vatten i Världen skulle kunna ha den effekten. Berömd är också hans insats emot Häxprocesserna i Sverige – trots att man försökt nedvärdera den.  ”Svenska” Kyrkan skulle säkert ha fängslat, avrättat, torterat och bränt hundratals, eller rentav tusentals svenska kvinnor på bål, om det inte vore för Urban Hjärne. Han var visserligen inte den enda motståndaren till de kristnas ständiga våld och terror i dåtidens trolldomskommissioner, men den som först väckte frågan om de kristna kunde vara riktigt kloka i huvudet, genom ett ironiskt påpekande om de trodde, att alla häxanklagade skulle lida ”någon specimen torturae” som han sa.

Hiaernes självporträtt, när han var 25 år gammal.

Tortyr var ända sedan de hedniska lagarna förbjudet enligt svensk rätt, vilket hans samtida mycket väl visste. Å andra sidan förnekade Hjärne inte heller Satans, Blåkullas eller Häxors existens – han bara starkt ifrågasatte hela bevismaterialet – ”Svenska” Kyrkan lät ju minderåriga barn vittna mot sina föräldrar, påstod att häxor kunde flyga på kvastar och annat, som 1600-talets vetenskap redan motbevisat, och utöver det höll Hjärne för sin del på med både västerländsk magi, runor och Kabbala. Det sägs förresten att han fortfarande går runt och spökar på Bromma Kyrkogård, där det Hjärneska gravkoret ligger.

Ifall nu någon av mina läsare skulle påträffa honom där (koret är den vita byggnaden till höger) någon mörk natt i Midvinter, kan ni ju passa på att fråga vad Archiater Hiaerne tycker om dagens politiker och dagens Sverige, eller det ömkliga ”Landet Löfvén” som vi nu alla tvingas bo i. För min del tror jag inte han gillar det särskilt.

Men – i en gammal receptbok, skriven av en viss Sofia Lovisa von Ascheberg, som också gästade Medevi – småningom blev hon Grevinnan Wachtmeister, och gift med en av Sveriges allra största amiraler – står det skrivet ett pepparkaksrecept, som jag antar är Sveriges äldsta bevarade.. Och så här står det med Grevinnans egen spretiga handstil… 

 

Man tager 1 mark (ca 425 gram) gott smör, 3 marker honung ( 1275 gram) hwilken smältes och kallnar, samt 4 marker (1700 gram) godt hwetemjöl. Smöret arbetas nu medh miölet så starkt, att man kan sikta det genom en sikt, och sedhan arbetas deht miölet uti honungen, sambth lägges däruto 1 skedblad stötta och siktade, torra pomeratzskal.

Ho somph nu hafwer rådh, lägger därtill 1 lod mald cardamom (ca 14 gram kardemumma) 2 lod malde kryddeneilikeblomst, väl torr ock så rikligen ingifer föhr magans uppwärmande, dock höghst 3 lod (42 gram ingefära).

Kafla så ut deht litet tjåkare än en dubbel slant ( 2 daler kopparmynt var dåförtiden ca 4 mm tjock) och tag uth deht med ett litet glas eller huru stort som behagas, gräddas på spjäll i ugnen, men de tål ej stohr hetta, deht ähr lagom att sätta i ugnen sedan man lyktat att grädda et helt brödbak.

Dessa pepparkakor kunna länge, ja året om föhrvaras, och av en sats får man väl hundrade. Men, några dagar efter de ähr bakte, ähr de wäl hårde. Om det skulle finnas några små klumpar som oaktat allt brukande och arbete ej will gå igenom siktet, så skall deht tagas bårt, ty allt miölet skall med smöret vähl arbetas och siktas..

Där hör ni, Hedningar små ! Detta rätten och packen eder efter !

Profilbild för Okänd

Varifrån Kommer ”Sankt Staffan” och Staffansritten ifrån ? (repris från 2020)

av

”Staffan var en stalledräng.
Vi tackom nu så gärna.
Han vattna’ sina fålar fem,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.”

Nästan alla svenskar känner till Staffansvisan, som man brukar sjunga till Lussi och Jul. Nästan alla forskare är också helt eniga om att den inte har någonting alls med en påstådd biblisk Stefanus att göra, en person som skulle stenats ihjäl av en uppretad folkmassa efter jesu död vid Påsken, och därför inte har det minsta med vår Nordiska Jul att göra.

Den berömda takmålningen av Staffan från 1200-talet och Dädesjö kyrka, 100 år efter att ”Staffansritten” till Frejs ära kristifierades…

Nej, säger forskarna – den nordiske Staffan har samband med Frejskulten och den Hedniska Julen – den Jul som enligt de allra äldsta källorna firades jämnt 3 dagar efter Midvintersolståndet, för så skrev den byzantinske hävdatecknaren Prokopios redan under tidigt 500-tal. Som bekant faller Midvintersolståndet alltid på den 21:a eller 22:a December enligt vår tideräkning – den gregorianska kalendern – och Jul firades därför sedan allra äldsta tid och de skriftliga källornas vittnesbörd om förhållandena i landet Thule eller den yttersta Norden den 24:e och 25:e december.

Senare försök att koppla den hedniska Julen till några ”Höknätter” enligt sen, Isländsk tradition, eller påstå att Jul skulle ha firats i Januari är dömda att misslyckats, eftersom det bygger på lösryckta påståenden från det isländska 1200-talet, 200 år efter det att kristendomen infördes på ön.

Vi vet också att Lussi, det hedniska ursprunget till Lucia, ursprungligen inföll 13 dagar senare eller 13 dagar efter den 13 December, då vi firar Lucia nuförtiden. Förvirringen om dessa datum beror på övergången från Juliansk kalender till den Gregorianska, vilket för Sveriges del skedde först 1753, ungefär samtidigt med de första vittnesbörden om den nutida Lucia-traditionen, från herrgårdar i Västergötland. Detta innebär att Julen – och hedendomens ljusfest i Thule – skulle ha firats omkring 26 December, vilket forskare visste redan i och med Oscar Montelius på 1800-talet, och 26 December eller Annandag Jul är också det datum folktraditionen pekar ut för den stora Staffansritten, då man tidigt på morgonen skulle rida i sporrsträck till närmsta åt norr rinnande källa, för att fålarna skulle ”vattnas” eller dricka märg i benen för det kommande året.

Lucianatten räknas också som den mörkaste och längsta natten i svensk folktradition, och det stämmer ganska bra, om vi räknar med den kalenderförskjutning som infördes på 1700-talet. Prokopios säger, att kvinnorna i Thule hälsar den nya solen i vita kläder och med bälten av halm, och det stämmer med den senare Lussi-traditionen. Där Freja – eller Lussi – finns, finns också hennes bror Frej, och hästen är Frejs djur – att hästoffer skedde vid Jularna vet vi också ur det arkeologiska materialet – det vet man från de senaste utgrävningarna vid Gamla Uppsala.

Kappridningen till närmsta källa byttes senare – på 1700-talet och vidare framåt – ut emot en Staffansvandring med Julbockar, Stjärngossar och andra folkliga upptåg, långt efter det att man glömt bort de ursprungliga hästoffren, eller ritten till Frejs ära – men fortfarande var datumen oftast de rätta – det var i slutet på December, 24-26 i Julmånaden, som Julen skulle firas och allt detta skulle ske. Alla nutida människor vet också, att det är då Julen skulle firas, och så var det som sagt också i de äldsta källor vi har, från 530-talet, närmare bestämt. Frej är också den gud, som råder över sol och solsken, vet vi enligt Gylfaginning och Eddan, och vad skulle då passa bättre än att ära honom vid Midvintersolståndet.

Trots att senare folklorister ivrigt förnekat, att Julskinkan och svinhuvudet på alla svenska Julbord skulle ha något med Frej att göra – grisen är ju också hans djur, och Galten Gullinborsti anses också Frej själv rida på – så var alla forskare från tidigt 1900 tal och än tidigare övertygade om också detta, och ingen, absolut ingen har kommit med några verkliga motargument eller motbevis, så av hävd firar vi fortfarande Frej – på rätt dagar och som sig bör..

Det var också under det tidiga 1100-talet, som den katolska kyrkan först godkände någon ”Sankt Stefan” och som vi alla vet, lär Gudahovet i Gamla Uppsala ha bränts ned av de kristna först på 1090-talet – 1072 är ett datum som nämnts för det sista nio-årsblotet där, 1090 ett annat, även om det väl inte är fastställt, när förstörelsen av en hel kultur egentligen kulminerade. Till saken hör också att Ungrarna under tidigt 1000-tal hade och ännu har sin egen ”Szent Istvan” eller ”den helige Stefan” som var en Ungersk kung, död 1037, och han var förvisso en stor krigare och kavallerist – Ungrarna har alltid varit ett hästfolk – och detta skulle kanske förklara hur den svenske Staffan eller Stefan blev en ”Stalledräng” som visan säger..

”Staffansritten” – här med en Julbock i spetsen – har firats i hela landet, till och med i Skåne – här ett exempel från det nordskånska Toarp, nära Ängelholm…

Kanhända var det så, att tyska missionärer berättade om den Ungerske Kungen, som ju antog kristendomen – för hedningarna i Svealand, och för övrigt finns det också ett falskt, av katolska kyrkan aldrig erkänt svenskt helgon, som också kallats just för Stefan eller Staffan, och som skulle vara ”Hälsinglands Apostel” till råga på allt – och han anses av många vara just ”Staffan Stalledrängs” egentliga upphov..

Adam av Bremen, som är huvudkällan, berättar om en skändlig folkförrädare med namnet Stenfinn – som i Tyskland kristnades av en biskop Adalbert (död 1072), och utsågs till en av sju missionsbiskopar, som skulle kristna och förstöra Sverige. Sannolikt var Stenfinn västgöte, men i alla fall en överlöpare och förrädare, som övergett hela sitt folk och slutit sig till de kristna. Han skulle först ha verkat i Uppsala och Sigtuna, sägs det, men kom senare att bege sig till först Gästrikland och sedan Hälsingland – men där fick han ingen särdeles framgång, som vi skall se..

Bakom flera medeltida helgonbilder i Norrländska kyrkor sticker Frejskultens hästar fram… och den apokryfiske ”Sankt Staffan” erkändes aldrig av den katolska kyrkan som något ”helgon” för Sverige.

Man bör minnas, att man långt in på Medeltiden ansåg, att ”Hälsingland” var namnet på i stort sett alla Norrländska landskap med undantag för Gästrikland, som inte hade någon egen Landskapslag, men löd under Upplandslagen. Jämtland och Härjedalen hörde under denna tid till Norge, som alla vet, och förutom Lappland, Norrbotten och Västerbotten (som redan under sen bronsålder koloniserats av svenskar) var alltså Ångermanland och Medelpad inräknade i Hälsingland, och löd under den ursprungligen hedniska Hälsingelagen, och långt in på 1300-talet skall det ha hänt, att Hälsingarna utan pardon slog ihjäl fogdar och uppbördsmän, som kom från Uppland och söderifrån, eftersom de inte räknade sig som skattskyldiga till någon kung, utan var fria bönder i ett fritt rike, precis som Jämtarna.

Den tidiga medeltidens ”Stor-Hälsingland” ingick i det svenska riket, liksom Finland, Estland och Fjärrkarelen..

I Hamrånge-trakten, på den Gästrikländska sidan av Ödmårdens vida skogar, berättas ännu en sägen om hur ”Sankt Staffan” jagades tillbaka in i Gästrikland av uppretade Hälsingar och Hedningar, och hur han slutligen slogs ihjäl där – vilket var en rättvis dom, och helt i linje med Hälsinge-lagens bestämmelser. (Författaren Tord Andersson har själv skildrat detta i boken ”Sällsamheter i Gästrikland” på sidan 118 och framåt.)

Enligt vissa bragtes ”Staffan” om livet vid Tönne å, på den Gästrikländska sidan, eftersom Hälsingarna inte brydde sig om petitesser som att de var utanför sin fristats område, och han upp ”Staffan” först där. I Skog och Hamrånge socknar har man angett Mordbäck som den riktiga platsen, och den visades också för resenären Abraham Abrahamsson Hülpers anno 1758.

Tönnebro vid Mordbäck var en av de sista värdshusen innan man kom in i Ödmårdens hemska skogar…

Hälsingarna reste först på 1600-talet en ”Helige bror Staffans stupa” på kyrkogården i Norrala, dit liket efter den snabbt bortjagade ”missionären” ska ha blivit fört och begravt. 1928 satte man också – helt ohistoriskt – upp en minnestavla vid Själstuga by, långt inne i skogarna på den Hälsingländska sidan av gränsen, vilket var helt fel, eftersom Stenfinn aldrig varit där.

Redan författaren Albert Viksten tog upp en annan sägen, enligt vilken ”Staffan” ska ha förstört det hedniska viet i Söderala, och det var det som blev anledningen till att han jagades ut ur Hälsingland, och rättvist avdagatogs, på samma sätt som man bör göra med alla kristna missionärer, varhelst de dyker upp. Redan namnet Söderala kommer av -al, som ju är namnet på en hednisk kultplats.

I Söderala kyrka hittade man också i början på 1900-talet den berömda Söderala-flöjeln från omkring 1025, som av vissa forskare antas komma från förstäven på ett stort Vikingaskepp, men några skeppsfynd har aldrig gjorts i just Söderala med omnejd. Den skulle lika gärna kunna antas komma från det Gudahov, som en gång funnits på platsen. Anledningen till att man alls påstår att den kommer från ett skepp, är att vi har en ristning från 1100-talets Bergen, som visar stävarna på en hel rad av långskepp, och där förekommer flöjlar, som mycket liknar den från Söderala – likaså på Bayeaux-tapeten.  I själva verket finns det inget som hindrar, att den inte varit uppsatt på en byggnad – jämför med vad den helt samtida Adam av Bremen skriver om ”den gyllene tak-kedjan” på ”templet” i Gamla Uppsala..

Även om man inte kan bevisa det, så kan Söderala-flöjeln – originalet finns nu på Historiska Muséet i Stockholm – vara en av de sista resterna från ett Hedniskt, Asatroget Gudahov som vi alls har kvar i landet – och det är en fascinerande tanke..

I Hälsingland har det – betecknande nog – aldrig rests några statyer över någon ”Sankt Staffan” för Hälsingarna tyckte och tycker alltjämt, att denne usle folkförrädare inte är något att fira. Men vi kan alla erinra om deras starka rättsmedvetande, som tog sig uttryck i Forsaringen – den i järn smidda runring med utdrag ur Hälsingelagen som handlar om hur en man skall ”göra rätt för sig” och som kan jämföras med andra runringar av samma typ genom mer än tusen års tradition, som Pietroassaringen – märkt med runtexten ”Gutanowi Heilag” eller ”Det heliga från Goternas vi”.

Forsaringen och andra fynd från Hälsingland påminner om att det inte fanns några kyrkor där alls före 1200-talet, men däremot Vin och Hedniska Gudahov, som vi kan ha tydliga rester kvar av än idag..

En tysk forskare, en viss FW von Schubert, som reste genom Hälsingland år 1817, beskrev de delvis Hedniska Hälsingarna såhär:

”Män och kvinnor är stora till växten, av en kraftfull kroppsbyggnad, fulla av mod och självkänsla, av kärlek till friheten, lagen och fäderneslandet, gästfria, tjänstaktiga utan egennytta, milda och välvilliga, stilla och allvarsamma”

Kort sagt – de var Hedningar !

Medlemmar ur den nutida föreningen ”Årsunda Viking” från Gästrikland och Hälsingland

 

En av de tidigaste skildringarna av möten med Hälsingar, som också nämner just Hästoffer vid Jul – och därmed tangerar Staffans-myten kommer från ”Heimskringla” och berättelsen om den norske kung Sverre och hans ”Birkebeinar”. På 1170-talet gjorde kung Sverre likt Stenfinn en andra färd genom Sverige, men i trakten av Amungens och Mållångens sjöar, på gränsen till Alfta, mötte honom Hälsingarna och hela deras här, som var trettio hundraden eller mer än 3000 man stark, står det i krönikan. Men kung Sverre var ju kristen, och Hälsingarna hade så bestämt, att var man skulle kallas Niding, som hjälpte de kristna in i landet, eller alls gav dem fred, också under Julen.

Ingen av Sverres män skulle heller få komma till Hälsingarnas stora ting, och där föra hans talan, så med 200 ”Birkebeinar” eller fattiga krigare – vars ben förblev lindade med björknäver – hade den kristne Kungen föga att sätta emot – och Asatron, får vi anta på goda grunder – var ännu kvar i Hälsingland på 1170-talet. Först senare gavs kungen grid eller frid att besöka tinget, och då stod de få krigare som han hade med sig uppställda till strid, och i god ordning, får vi veta.

Hälsingarna fann det föga hedersamt att med 3000 man nedslå 200 arma stackare under Julen, och gav så Kung Sverre tillstånd att tala i egen sak, och förklara varför han kränkt gränserna till deras hedniska land. Kung Sverre bad då om nåd, och sade att han inte gjort Hälsingarna något ont, utan bara ville dra vidare åt Norge till, och detta beviljades. Så lät han leda fram två hästar till slakt, och sade att det talet nu skulle spridas vida omkring, att man i Hälsingland var så snål på mat, att också kristna där måste äta hästkött (som är en hednisk vana) för att bärga livet.

Detta gjorde verkan, och den man som mest varit emot Sverres genomfart, bjöd honom så till gästning – och förmodligen hände allt detta vid Juletid, 1176, enligt vad forskare konstaterat – i Svenska Turistföreningens årsbok från 1965 kan man läsa mer om saken.

Så rådde då Julefrid, och hästoffer – och kanske är berättelsen om Kung Sverres färd, genom ett hedniskt och självständigt Hälsingland – också en av källorna till ”Staffansritten”. Förmodligen var det Hälsinglands Lagman – som ännu lär ha varit hedning – som bjöd Kung Sverre till gästning, det året – och Hälsingland var som sagt ännu ett hedniskt land – utan kyrkor eller annan ohyra.

Manhelgdsbalken i Hälsingelagen kan också förklara , hur Hälsingarna såg på saken, och varför de förjagade Stenfinn ur sitt land, och rättvist slog ihjäl honom, nära gränsen till det Gästrikland han kom ifrån. Den innehåller också bestämmelser om frid och Julefrid, och även om den är nedskriven på 1200-talet, då Hälsingland blivit kristet, är den värd att ihågkommas. Om män möter varandra i villande skog eller ute på allmän väg, utdöms inga böter, och där kan man alltså slå ihjäl varann saklöst, för på fjället eller i skogen finns ingen lag, eller Polis.

Det var ett hårt jobb att ta sig mellan Kungsgårdarna under Uppsala Öd på den gamla tiden – och i Norrland färdades man mest när isen lagt sig, på Julen och Vintrarna..

Men på gårdarnas betesmark, där ”ytterst gå horn och hovar” utdömdes 2 marker lödigt silver för mandråp, och i mellanhagen, eller den inhägnade betesmarken mellan skogen och ägorna än mer, ja dubbelt upp. Redan 2 marker silver var mer än 420 gram, och därför mycket mer än tre-fyra årslöner för gemene man. Skedde något på ängsmark (som gödslades och såddes) betalades ännu mera, och på åkerfast äng och åker mera ändå. Friden var än större och mansboten än mer i inhägnader, kornlada, ”båtlänning”, humlegård, fägård och halmlada, och så kom än strängare bestämmelser för ladugård och så gårdstun…

Skillnaden mellan Utangård och Innangård framgick mycket tydligt i de Nordiska lagarna

I själva boningshuset eller på bondens går räknade man med åtta fridssektorer, först förstugan, alltså utrymmet mellan tröskeln och eldstaden, eldstaden självt, utrymmet mellan eldstad och ”gavelbänk” där bondens högsäte stod, Gavelbänken eller Högsätet självt, så utrymmet mellan denna och ”kvinnobänken” med hustruns plats till höger, så kvinnobänken självt, och så den äkta sängen.

Att nu bryta Julefriden så att någon blev ”slagen uti sin säng” kostade 144 marker lödigt silver – en helt otrolig summa om 30,5 kilo och mer – medan det redan var 72 marker mellan eldstad och gavelbänk, men om hustrun i huset finner mannen på bar gärning med en annan kvinna i sin säng, ja då gällde inga böter alls, och hustrun kunde fritt slå ihjäl mannen – eller omvänt… för män och kvinnor i Hälsinglands skogar var jämlikar, även i detta avseende…

Så var en gång lagen i Hälsingland, och BETÄNK NU DETTA UNDER JULEN, SVENSKA FOLK – OCH HÅLL JULEFRID FÖR ENVAR

Profilbild för Okänd

”Om hur Jul dracks hos Harald Blåtand” enligt Frans G Bengtsson (repris från 2019)

av

I anslutning till gårdagens text om Julskinkan, denna för hela Julhelgen och Julglädjen så essentiella maträtt, vill Hedniska Tankar nu publicera Frans G Bengtssons berömda skildring av Kung Harald Blåtands Julgille ur ”Röde Orm”. Många är de svenska hedniska familjer som läst denna text som ett slags obligatoriskt hedniskt julevangelium kring Midvintersolståndsdagen, eller annars före Jul. Till och med filmrecensenten Orvar Säfström och krönikörer i Helsingborgs Dagblad har bekänt att de gjort så, Hedendomen till fromma, och all kristendom till förfång…

Frans G Bengtsson, född 1894 på Rössjöholm i Skåne – samma plats där han placerade sin romanfigurs hem – var hedning ut i fingerspetsarna, och hade aldrig mycket till övers för kristendomen. Han dog i förtid vid 60 års ålder redan 1954, men hans text – som aldrig låtit sig översättas med någon större kvalitet till engelska eller något främmande språk – tår för evigt kvar som en av de klassiska skildringarna av sin tid, och inte minst den hedniska Julen. Han fick också åtskilligt med tackbrev för den under sin levnad, och folkets kärlek blev hans belöning – något nobelpris eller andra utmärkelser fick han aldrig, men han borde ha fått det. Det bästa brev han fått, enligt honom själv, var ifrån en brådmogen 7-åring, som frågade honom om ölet i Kung Haralds Hall inte blivit förstört sedan Sigtryggs avhuggna huvud fallit i det – tvekamper var denne unge man inte emot, men att så mycket gott öl skulle förfaras, ansåg han vara en stor skada…

Charlie Christenssons serie-version av ”Röde Orm” hör till de mindre lyckade adaptioner som genomförts…

 

Läs gärna denna text för era egna barn och efterkommande – och LÅT HEDNA ER om ni inte redan gjort det…

Nu bars julfläsket in; och härmän och hövdingar tystnade när de sågo det komma och drogo andan djupt och grinade av glädje; många lossade sina bälten för att vara fullt redo från början. Ty ehuru det fanns folk som påstod att man hos kung Harald, nu på han ålders dagar, stundom kunde märka en snålhet rörande silver och guld, hade aldrig något sådant blivit sagt om honom på tal om mat och dryck, minst av dem som varit på julgille med honom.

Fyrtioåtta ollonsvin, väl gödda, var vad kung Harald brukade låta slakta till jul; och han brukade säga, att om detta också inte räckte till för hela julen, blev det dock alltid en god smakbit åt envar, och därefter finge man nöjas med får och oxar. Köksfolket kom två och två, i en lång rad, med stora rykande kittlar mellan sig; andra buro tråg med blodkorv. Köksdrängar med långa gaffelspett följde med; och sedan kittlarna ställts ned bredvid borden, stucko de spetten i spadet och fiskade upp stora bitar, som lades för gästerna i tur och ordning, så att ingen mannamån kunde ske; och åt envar lades en god aln blodkorv, eller mera om någon så ville. Brödkakor och stekta rovor lågo i lerfat på borden; och vid bordsändarna stodo kar med öl, så att horn och kannor alltid kunde hållas fyllda.

När fläsket kom till Orm och Toke, sutto de orörliga, vända mot kitteln, och följde noga hur drängen fiskade med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur länge det varit sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.

– Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla.
– Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.

Han stack sin korv i munnen, så långt in den gick, och bet av och tuggade; därpå vände han sig hastigt om på nytt och nappade efter tjänaren, som ville gå vidare med tråget, och fick honom i tröjan och sade:

– Låt mig genast få mera korv, om det inte är mot kung Haralds bud; ty jag har länge farit illa i andalusiernas land, där det inte finns föda för män, och det är nu sju julars blodkorv jag längtat efter och aldrig fått smaka.
– Med mig är det likadant, sade Orm.

Tjänaren skrattade och sade att kung Harald hade korv nog åt alla. Han lade till dem var sin längd av den tjockaste sorten, och de kände sig nu lugna och började äta med allvar.

Nu talades inte mycket på en god stund, varken vid kungens bord eller de andra, utom när män sade till om mera öl eller prisade kungens julmat mellan tuggorna.

Visste du att Kung Haralds gilleshall har återfunnits, och att man i den också hittat BEVIS för julskinka, samt grisslakt ? – Jodå, danska arkeologer har gjort den upptäckten, och mera om den kan du läsa här.

För övrigt var det också så att när norska arkeologer upptäckte Leif Erikssons ”Leifsbudir” eller övervintringsstället på New Foundlands Nordspets, så försökte amerikaner och andra göra allt vad de kunde för att bortförklara denna upptäckt. Det minns inte många idag, men så var det. Det avgörande beviset – utom nordiska hustomter och artefrakter – var ett avgnagt skinkben, som måste gravlagts en Jul – för skinka ätes inte av Inutier eller Indianer – det kan bara och endast Nordmän göra !

Profilbild för Okänd

Inför Midvinternatten… (inlägg från 2022-12-21)

av

Fullmånen i Julmånaden eller Julafullet inträffar nu, just i kväll. Vi befinner oss fortfarande i Odens och Åsgårdsreiens tid, då nätterna är som mörkast. De kristna firar fortfarande sina Nikolausar och sina alltför många katolska helgon, men jag vill för min del varken ha med dem eller några nya Ärkebiskopar att skaffa.

En god vän i den hedniska bloggosfären har observerat, att ännu ett Heite (men ingen Kenning) för Oden är Hnikar, men få torde minnas varifrån det Odensnamnet kommer. Rätt svar är att det bland annat förekommer i Gylfaginning, Grimnesmál och tillika Reginsmál, där Sigurd själv får råd av en förklädd gud, stående på ett berg. Att Regin betyder ”makter” i plural, borde ni veta vid det här laget, och att Jolnér, den stora Jularen, han som gör så att det blir Jul  – är Julens sanne upphovsman, kanske ni till slut har lärt er. Repetition är all kunskaps moder – och därför säger jag er nu, sannerligen sannerligen – att Hnikar fanns före Nikolaus, och inte tvärtom…

Det gäller förvisso också att skilja på Gårdstomtar och själve Jultomten, alltså Jolner, som bara finns i singularis, och inte i flertal. Igår firade vi Finlands frihets dag. En viss finsk kamrat stod framför mig idag, bildligt talat. Han kom i mina tankar, pionjär som han var – från Nylands Brigad dessutom – liksom en hel del andra, som jag saknar.

Jag minns Harry Järv, en man som det var mig förunnat att möta bara två gånger i livet, och som vid båda tillfällena gav mig ett hårt slag i solarplexus. Den första gången skedde det, därför att jag stod i vägen för honom utanför hans bostad strax nära Mariatorget i Stockholm, anno 2008 –  det var om sommaren, och jag var klädd i skinnjacka – det retade ”Järven” – en man som var 88 år det året, och när filmen ”framom främsta linjen” – en film om en ytterst kort period i hans liv -hade premiär, stötte vi på varann igen.

Jag påminde honom om det första mötet, då han tog till knytnävarna. Han hade just inget minne av det, men lovade mig på stående fot att göra om det desdo grundligare, så att han k-u-n-d-e få minnas det, vid sin ålder – och jag kan garantera er, att det var kraft i den högernäven.

Hans valspråk var ”Det finns bara tre saker jag kan – Närstrid, Kommatering och Fotografering” men det var fel, ty han kunde en hel del om skrivande också.

En gång under det tidiga 2000-talet, hängde ännu en ljusskylt med denna symbol i närhet av Tavastgatan, Södermalm, Stockholm. Mycket få personer har ännu rätt att bära och bruka den symbolen. Jag lånar den en stund, men bara för att väcka allmänhetens minne.

 

Att få stryk av en mästare, är alls ingen skam. Jag gav inte ens igen, någon av de två gångerna, men jag visade honom en kria jag skrivit, den andra gången – ett blogginlägg, såklart. Han sade till mig rätt ut, att sådan där gröt- och mjölkprosa, menlös och blodlös ville han aldrig mer läsa. Antingen skriver man kärnfullt, och så att det retar och upprör en hel del läsare, eller också inte alls. Han lämnade oss en Midvinterdag det året, 2008 – och på ett sätt var det självklart att han skulle lämna oss alla just då, då porten mellan världarna står öppen.

Jag minns ett slags gravöl på Tennstopet i Stockholm. Punkare, Anarkister – för Harry Järv var Kropotkiansk anarkist ut i fingerspetsarna, till skillnad från alla Bakunianska anarkister – och den skillnaden måste man vara klok nog att inse, för det är en avgrundsdjup skillnad. Där satt också ett antal mycket gamla och fåordiga män – de är ännu färre nu – en Åbo-tidning jag läste igår berättade om den allra siste av dem, ensam i ett sällskap han själv grundat – men så mycket skall bli sagt, att vi hade alla påverkats av denne mångsysslare, småningom vice Riksbibliotekarie, som ville bli ihågkommen för helt andra saker än dem han inte fick välja, när han var ung.

Han samlade antika manuskript hemma i sin lägenhet, och donerade dem efter sin död till Lycéet i sin hemstad – för i det svenska Finland går man ännu på Lyceum, inte Gymnasium. Han var in i det sista verksam, då det gällde projekt som det nyaste Biblioteket i Alexandria – en mänsklig kulturskatt, som funnnits i flera varianter och utföranden, och som byggts upp och raserats, bränts och förstörts av islamister och åtskilliga andra under tidernas lopp, men som nu heter Bibliotheca Alexandrina, precis som det en gång var menat, och fortfarande är.

Vid hans begravning grät till och med punkarna, även om jag själv inte gjorde det. Det känns underligt att använda en sådan formulering om en man ur hans generation – men jodå – punkarna grät – och den natten, på Tennstopet, några dagar efter Midvinter 21 December 2008, var vi alla medlemmar i Harry Järvs nu nedlagda, litterära spaningskompani. En ensam förpost, javisst – men inte utan sambandsmedel, och trygga i sin förvissning om att kunna kalla på förstärkningar när de behövs.

Jag undrar vad den gamle Kompanichefen från det svenskspråkiga Infanteriregemente nr 81 från det finska Österbotten hade sagt om dagens Ukraina-krig. Han trädde en gång i skriftväxling med en av sina motparter på den ryska sidan, 1939 – 1940; men gjorde aldrig om det. Det ryska spaningskompaniets chef berättade om avrättningar i Karelen, som ryssarna genomfört ”av humoristiska skäl” som ryssen uttryckte det, medan Harry Järv som alla vet skrev och fotograferade – trots kameraförbud vid fronten och mycket annat – av humanistiska skäl, inte något annat.

Det gäller att välja sida här i livet.

Man må sedan bidra med stort och litet – Harry Järv fick aldrig bli Riksbibliotekarie på det fjärran, Kulturmarxistiska 1970-talet, eftersom man skrev och sade bakom han rygg att han hade ”slagits för Hitler” – vilket är fel i sak, därför att Harry Järv slogs i två finska krig emot Stalin, och under den mesta tiden befann sig inte Finland och Tyskland i en allians, som var högst nödtvungen för Finlands del.

Man nekade honom Mannerrheim-korset också, eftersom Marskalken personligen lär ha förbjudit det, och Harry Järvs officerskarriär fick ett snabbt slut, sedan han mist vänster fot och en bra bit av vänster ben nedanför knäet 4 September 1943 i ett ryskt minförsåt. Han ”inlät sig ofta i resonemang med underlydande” som det hette, och var påfallande omilitärisk i sitt sätt att lägga upp och planera spaningsuppdrag, vilket var orsaken till alla de uteblivna utmärkelser, som han rätteligen kunde ha fått, även om de ändå var många nog.  Många är historierna som berättats om honom, och jag rekommenderar boken ”Oavgjort i Två krig” som är ganska så tunn och mager, men en god introduktion till Harry Järvs prosa. Där finns även följande anekdot, som jag nu tar fritt ur minnet, sedan jag fått den bekräftad ur säker källa.

Han var noga med fakta, in i det sista – också på sin ålderdom. Under sitt sista krig hände det, att han en gång fick en fråga av en rikssvensk bekant om innehållet i en av Moskvatidningarna, nuförtiden utbytta emot RT ”Russia Today”, samt RIA Novosti och andra öppna källor, som ni inte bör läsa. Svensken tyckte att dessa media var rena löjan. ”Jo, det håller jag med om” svarade Harry Järv. ”Här till exempel är en artikel om att stödjepunkten med namnet ”fågeln” blivit intagen, och att närmare 70 ryssar stupat”.

”Det är lögn – ja en betydande överdrift ” -sade Harry Järv – och han fortsatte – ”det var jag som personligen ledde det där anfallet, och jag kan försäkra er att de dödas antal absolut inte översteg 20 stycken – resten flydde ju sin kos – så visst är Moskva-tidningarna skräp…”

Då vart svensken alldeles tyst, men Harry Järv kanske unnade sig ett leende.

Till Valhall kom han aldrig, och det lär varken ni eller jag göra, kära läsare. Det är få förunnat att alls komma dit, och det är icke vi – utan en högre makt – som korar valen. Och det är ingenting att skratta åt, ”Lillejul” eller inte – men kanske kan vi le en smula.

 

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Inför Julblotet, Vintersolståndet 2024

av

”Som två blodspår skulle kristendomen och frihetskampen gå bredvid varandra genom seklerna. Staden på ön skulle utplånas, och ingen skulle under långa tider veta var den legat. Men de två spåren, som började där, har ännu efter ett årtusende inte nått sitt mål”

– Slutorden ur romanen ”Offerrök” av Fride Johansson, alias Jan Fridegård, 1949

 

Midvinterblot och Julblot är två olika saker, och INTE samma sak – vilket är viktigt att komma ihåg.  Tillika finns det något som heter Vintersolstånd, en rent astronomisk företeelse som våra Förfäder noga kunde beräkna – på någon timme när – det kan man redan med hjälp av stenkalendrar, eller en skeppssättning, och att mäta solhöjd på sjön eller över takåsar är heller inte svårt – det har man kunnat i alla tider.

Fullmånen i Julmånad, alltså Julmånen har redan passerats, eftersom den i år inföll 15 December, och nu befinner den sig i nedan tills att Tunglet inträffar, 22 December, och månen går sedan i ny på nytt.  ”Tungel” som i ortnamnet Tungelsta heter det på svenska – new age trams om ”mörkmånar” kan ni glömma.

Allt nog – den dag som är Lördagen 21 December är idag rätta tidpunkten för jublotet. DÅ – och bara DÅ. Er Hedning har i sitt liv mött skrikande, oartikulerade Västgötska Lastbilschaufförer med ett förflutet i ”Biker-miljön” eller lokala MC-klubbar – och dessa galningar har under direkt hot förklarat för oss på ”Hedniska Tankar” att deras fäder och förfäder minsann firade Midvintern vid den tidpunkt, som Islänningar firar Thorrablot på. Och för all del, vi måste ge även galningarna rätt, även om vi inte är i logistikbranchen – men vi känner dem allihop – blott alltför väl – och om vi hade tio fördelningar, divisioner eller kanske tre armékårer av sådana män, vore mycket vunnet i vår Värld, i synnerhet österut och i Ukraina. ”Man väntar ej med dem attack – Man GÖR !” skrev på sin tid Johan Ludvig Runeberg – Finlands nationalskald – och Finland hade nationaldag den 6 December i år.

 

Kampen står för evigt mellan Hedendom och Humanism på den ena sidan, Kristendom, Islam och andra Totalitära Läror på den andra.

Denna bild togs i Ukraina i år – där många städer gått under och förstörts. Hur många städer skall då gå under, innan vår mänsklighet lär sig läxan ? HUR MÅNGA ??

Nästa år – har vi förklarat – är ett Odens År, eftersom detta år var ett år för Tyr eller rättvisan. Asatron är grundad på en nioårscykel, ty av hävd var det alltid så i Svea Rike att de stora bloten hölls i Gamla Uppsala just vart nionde år, och inte vart sjunde. Men sju är veckans dagar, och Odens dag, följer på Tyrs. Våra Götar, okunniga som de är, vill fira Tors år direkt på Tyrs, helt utan rim eller reson, helt utan logik i deras tro. Nu säger eder Särimners Sändebud, ja sannerligen, sannerligen – att han nog skall fira Midvinterblot eller Thorrablot med dem, och det blir något de ej skall glömma.

Deras dag kommer. Snar och Säker nalkas den – och liksom Julen är och har varit Nordbornas gåva till mänskligheten, återstår en ännu större uppgift för oss. Krigens år skall en gång vara förbi, och då kommer ett år av kunskap, återuppbyggnad och större visdom.

Sådant är Odens Budskap, oavsett vilket år det sker, oavsett vilken tidpunkt vi talar om. Oden själv ska leda oss, och än är det långt till Ragnarök. Ni ska inte tro på de kristna, inte på Thunbergeriet, inte på SVT – för mänskligheten kommer trots allt att överleva länge till, trots drönare, AI och de genomvidriga Muharrems, som nu förbereder sig på att försöka ta över Sverige, återigen – stödda av Magadan Magda – men än är det långt till 2026 – och vi får hoppas på förnuftets seger.

I en liten landsortshåla, någonstans i Mälardalen ligger ett bortglömt antikvariat, nära en järnvägsstation. Dess ägare är gammal nu, och fadern – som grundade firman – är ännu äldre, ja 90-årig. Där stegar vår Hedning in, för att köpa en bok, glad i hågen såhär före Jul, och blotet – som nu kommer. ”Den boken, skall du veta, gav min son lust att läsa” säger antikvariatets ägare till Hedningen. – Jaså, svarar han. Ingen läser böcker längre, läskunnigheten i vårt land sjunker, liksom överallt annars – och vi behöver inte fråga vilka befolkningsgrupper som drar ned den. Men en god trilogi var detta, på sin tid. Dess skapare var färgad av sin miljö, och det Världskrig han såg utspela sig rakt framför honom.

De båda männen samtalar en stund, och därefter går Hedningen hem till sin familj med boken, som han skall ge till en god väns yngsta barn, som vistas långt borta – och vars mor förlorat vårdnaden om honom i en domstolsprocess, som nog aldrig bort äga rum – för Kärring-statens rättvisa, ger Hedningen inte mycket för, Moder Frigg till trots. Julgåvan kommer inte denna Jul, utan om många Jular – ty en man kan förstå vad han är gjord av – och varifrån han kommer – först när han blir en man.

 

 

Fride Johansson, 1897 – 1968 gjorde sig känd som en proletär författare, men hatade Sovjetmakten.

En man, utan illusioner. Hedning och Humanist. Aldrig kristen.

Fride Johansson, en av dessa Johanssöner, Andersöner och Pettersöner var Hedning rakt igenom. Han vägrade acceptera kristendomen, han slogs för evigt emot det totalitära och hans böcker bevisar det – liksom hans liv – för de som nu forskat kring det, och är bekanta med den Mälardal och det Svearike, som var hans. Han skrev ”Jag – Lars Hård”. ”Torntuppen” om sin egen fars död, anno 1941 – ett år som påtagligt liknar vårt eget – i ett annat land dog en bysmed, frivillig i en lokal brandkår, och han var i år 83 år gammal – född just 1941, som genom ett sammanträffande.

Tror ni då att Fride Johanssons värld är borta, och oaktat förvridningarna, och den spegel han såg Sveriges hedna tid genom – är den då så olik vad vi just nu ser ?

Fride Johansson blev journalist, först i trettioårsåldern, men var alltid en skrivande man. Hans far dog strax före sin åttioårsdag, efter att ha huggit ved till vintern – och Fride Johanssons mor och ende bror gick med i en såkallad ”frikyrka” – en fanatisk, kristen sekt som gjorde honom arvlös. Före allt det där, hade han hunnit återvända till sin hemstad, landsortshålan – där en Hednisk man långt senare köpte hans mest kända Trilogi. Det var medan han fortfarande var ung. ”Jag har liksom satt mitt märke på den här stan” sade han, inför fadern – 70-årig – och denne svarade, lungt och stilla – enligt vad en annan man vid namn Bengt Järbe berättat i en av sina böcker: ”Märke, säger du… Jag var dum nog att gå in på Stadshotellet du ser där borta en kväll – men fick fyra man efter mig. Två av dem slog jag ned, med mitt knogjärn. De andra två lyckades jag springa ifrån – och märket på planket, kan du själv se här”

Så berättas det, på antikvariatet i den lilla Landsortshålan. Hedendomen och Humanismen lever, men den tar sig uttryck på lite olika vis. Fride Johanson blev en Hednisk Man, men hans far Johan Alfredsson From dog som påstådd kristen – i alla fall till namnet, men knappast gagnet. Själva kommer vi från en släkt, som låtit Hedna sig – och så skall det förbli.

Låt oss vara Hedningar – och Humanister. Ned med Islam, ned med all kristendom, ned med Monoteismen, ned med all totalitärianism !

 

Profilbild för Okänd

Julhögen – en tradition som ännu lever (repris från 2020)

av

Till de Hedniska traditionerna från Asatrons tid hör att låta maten stå framme på Julbordet över Julnatten, så att Odens följe i den vilda jaktens tid och förfäderna kan ta för sig av den, efter vad man en gång trodde – och i vissa fall ännu tror. Också traditionen med Julhög, en hög av bröd, kakor och andra godsaker som skulle räcka över hela Julen, och som får stå framme framför var och ens plats vid matbordet lever ännu kvar.

Julhög från det nutida Västergötland (foto: Ideell Kulturkamp)

Denna sedvänja är visst inte utrotad, som det felaktigt står på Wikipedia. Åsa Holmgren, forskare på Institutet för Språk och Folkminnen, tillämpar ännu seden med Julhög, och så gör många andra. Till och med många receptsajter tar upp sedvanan. Mest utförlig beskrivning finner ni här.  Vårt dagliga bröd har alltid varit viktigt, ända sedan för 5 – 6000 år sedan, då vi svenskar först blev bönder. Särskilt viktigt blev det vid julfirande och andra högtider. Det bakades många olika slag av bröd och av olika finhetsgrad och sädesslag – Kornbröd nämns i Eddadikten Rigsthula om Heimdalls vandringar som det tarvligaste av allt, råg som något bättre och vete- och havrebröd som finast – det åt man bara till helgerna, och förärade makterna vid Bloten. Hade man råd; användes siktat mjöl och till limporna hade man vört från ölbrygden.

Bild från Kalmar Läns Museum – Julhög med äpple överst, en god ost samt olika sorters kakor. Främst en av Frejs eller ”Staffans” ryttare..

Julhögarna bestod av runda brödkakor i olika storlekar och olika tjocka med den största grova kakan underst. Högre upp i stapeln kom mindre och finare bröd som en kringla eller stor lussekatt. Högst upp fanns kanske en bit ost, lite smör och ett rött äpple. Runt omkring högen låg pepparkaksgrisar och ofta figurer av hästar, som ju alltid hört hedendomen till. Sambandet mellan ”Staffansritten” på Annandagen och guden Frej skall jag berätta mer om en annan gång. Särskilt Såkakor, vars sista rester skulle plöjas ned till våren i den nya åkern, och som på så sätt skulle bevara lite av Julens kraft – vattnet tog man gärna från någon åt norr rinnande Torskälla i trakten – fick ofta ligga underst i var och ens Julhög – och det bruket kan vi ännu iaktta och hålla i helgd.

”Julahögen var byggd i pyramid, den största och grövsta jullimpan i botten, sen den grovsävade kakan med hål i mitten och därnäst en fin-sävad, lite mindre kaka. Alla bröden voro runda, grovlimpan vägde omkring 3 skålpund (nästan 1,5 kg), de andra omkring hälften så mycket. Allt matbrödet var mjukt, slätt och välformat. Överst på högen låg minst en vacker sk tolvhålakringla (lyxbröd som sällan baktes utan till julen). De som hade kaffe använde detta bröd som kaffebröd, annars åts de torra. I en del gårdar saknades somliga år den lille lille osten (beroende på minskad mjölkmängd). Överst ett rött grant äpple. Fanns gott om äpplen, lades sådana runt omkring de olika julhögarna. Vid barnens julhögar ställdes dessutom deras jul-a-gåbba, vilka bakats av den vitaste degen. Den förställde en julgubbe, en julkäring, julgris – bock med horn, tupp, höna.”

Upptecknat: 1949 av Alma Nilsson
Informanter: Upptecknarens mor (född 1834) och mormor (född 1803)
Plats: Härlunda, Småland
Arkivnummer: 19964, frågelista M119

Särskilt indelta soldater blev av sina rotebönder bjudna på Julhög, vilket föjande uppteckning från Dalarna visar. Seden kan gå ända tillbaka till de Hirdmän som fanns på Kungsgårdarna inom Uppsala Öd, för också Vasakungarna och medeltida regenter gav Julhög och Julgåvor till sina knektar.

”På julbordet lades en bröstöd (brödhög) bestående av 15 à 20 kakor tunnbröd, vilket fick kvarligga över jul. En hög av tjockbullar staplades upp i bredd med tunnbrödshögen och ävenledes fick kvarligga på bordet helgen över.—

På julaftonsmorgonen skulle husmodern ställa iordning julgästen till soldaten som då kom på besök hos samtliga sina rotebönder. Soldatens julgäst bestod av en kaka tunnbröd, en tjockbulle, en köttbog eller lår, samt ca 2 à 3 mark smör.”

Upptecknat: 1937 av Fräs Erik Andersson
Plats: Boda, Dalarna
Arkivnummer: 10338 (frågelista M119)

På institutet för språk och folkminnen är man säker på, att seden med Såkakor är mycket äldre än kristendomen, och kommer från Hednisk tid. Helt säkert är den samtida med det första brödet, skriver man. Till och med i dag, när de flesta av landets invånare bor i städer, har man påträffat många, som iakttar den gamla vanan att göra såkakor, och lägga de sista smulorna av dem i trädgårdslandet till våren, för att få lycka med sådd och skörd. En rest av den gamla Frejskulten – sägs det.

Julhög från Leksand, med tupp som i Yggdrasil, Världsträdets topp…