Nu är vi redan inne i Thorre månad, eller Torsmånaden – som i Västnorden – det vill säga allting Väster om Västergötland – inföll i Januari. I Östnorden och i den Germanska delen av Europa var Augusti detsamma som Torsmånad – kring skörden och Olofsdagen – som ursprungligen var helgad åt Tor och ingen annan. Detta syns i de gamla Hedniska kalendrar som man alltid tillämpat i Svea Rike, inklusive våra gamla månadsnamn.
Mera om Thorrablotet, som rätteligen infaller första fullmånen i Januari, kan ni läsa här.
I år infaller Första Fulllmånen i Januari den 6:e, vilket alltså är rätt tid för Thorrablotets inledning, och hela månaden Thorre – som markerar Midvintern – eftersom Vinterns mitt INTE bör förväxlas med Vintersolståndet, 21 December – alla vet vi ändå att Januari brukar vara årets kallaste månad, och det stämmer även i år – några särdeles ”Klimatförändringar” råder inte – annat än i det sociala klimatet människor emellan, där SVT och skumma nyhetsaktörer fortsätter försöka splittra hela Sverige med sin politik, som inte längre är relevant för den verklighet de flesta svenskar upplever. Vi vet att Vintern är ett säsongvis uppträdande fenomen, som följt med oss ända sedan den senaste istiden och än längre tillbaks – och det idiotiska Thunbergeri vi matas med i media imponerar inte på oss. Kortsynta politiker, som dansat efter ”Galna Gretas” och Såsial-demokratisk pipa ligger bakom skadorna på landets infrastruktur, och det ”snökaos” media alltid skriar och väsnas om – likt stuckna grisar.
Fullmånen sken över vintriga skogar också i Januari 2023, enligt ”Fotosidan”
Isländska restauranger och landets turistnäring borde ta fasta på bruket att äta rester efter Julbordet, och ta hand om vad som återstår av det goda sovel vi fått innan Knutsdagen, tjugondag knut, som infaller jämnt 20 dagar efter Julafton, alltså 12 Januari 2025. Knutsdagen firar vi Asatrogna hedningar efter Knut Den Store, inte den kristne och eländige Knut Lavrad – och Thorre månad räcker till nästa fullmåne, som infaller i Göje månad eller Februari – den 12 Februari 2025 – närmare bestämt.
Alltså får vi fira Thorrablot och Knutsdag med bara en dags mellanrum, just i år – och det kan ju vara praktiskt, för de av våra läsare som ännu är kristna av sig, och inte vågat ta steget fullt ut och GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och inte ha mer med Islam eller Kristendom att göra – vilket vi rekommenderar alla våra läsare att göra – snarast möjligt. Om ni inte redan gjort det, så LÅT HEDNA ER GENAST och bli Asatrogna samt Humanister som vi – det är det bästa ni kan göra, och det bästa nyårslöfte som finns att ge.
Det är ni skyldig er familj, och även era barn !
I Halland och Götaland äter man gärna Långkål till Julen, eller kokad grönkål, uppvärmd i lite matfett. Frågar man människor i Mälardalen eller längre norrut i vårt land efter vanlig Grönkål att äta till Jul – eller som rester att koka soppa på (även stjälkarna kan tillvaratas !) så tittar de på en som om man vore galen, trots att Grönkål är lätt att odla i hela Europa. Stockholmare och därmed likställda exemplar, som helt vansläktats och tappat kontakten med vår Svenska och Nordiska natur tror att det är fråga om några kvistar att dekorera skinkan med – trots att ingenting kunde vara felaktigare.
Nej, god närodlad grönkål kan man själv unna sig, oavsett om man har god jord att odla i eller inte. Söderut, på Söderslätt i Skåne var det vanligare med Brunkål till Julen, alltså vanlig vitkål hackad i bitar, kokt och anrättad med smör och lite sirap, vilket ni kan läsa mera om i nedanstående goda bok – som fungerar som hjälpreda även i köket.
I denna bok behandlas matkulturen för hela Göta Rike – samt delar av Svea
Dess författare dog 2023, men hans insatser för god mat i Norden blir nog inte bortglömda i brådrasket. Grönkålssoppa är utmärkt och värmande mat såhär års i vintermörkret, och lätt att göra. Fräs samman lite matfett, överbliven ister och fett från julskinkan, eller lite margarin tillsammans med vetemjöl. Koka väl hackad grönkål eller dess stjälkar i lite grönsaksbuljong eller fruset skinkspad, om ni har kvar det. När kålen är mjuk, tillsätt mjöl- och fettblandningen, lite i taget och rör om väl. Koka upp, och låt koka 15-20 minuter. Servera med kokta ägghalvor, tärnat fläsk, stekt bacon eller vad som är över av er julskinka, ty skinkan håller muslimer och kristna borta från ert hus och hem, i synnerhet om ni äter grönkålssoppan med fläsk i på en fredag – för det tål inte katolikerna – som vill förbjuda alltsammans…
God och enkel samt närande mat för det HEDNISKA Hushållet… Begrips !
När Hedniska Tankars chefredaktörs farmor ännu levde, berättade hon hur det var i Ljotgodaland eller Luggude Härad, ännu så sent som på början av 1900-talet. ”Ljot” betyder sannolikt att utgjuta något, öl, blod eller soppa i samband med blot – vad som står på Svenska Wikipedia numera är felaktigt. Samma vittnesbörd om större gårdar – med kanske en familj om 6-7 personer och lika många drängar eller pigor – finns också i Nils-Arvid Bringeus bok, om någon skulle undra. Husfadern skar och fördelade brödet till var och en, varje måltid – och om inte han, så kvinnan i hushållet eller ”störstdrängen” eller ”förstdrängen” – eller den äldsta kvinnan – om det var i ett mindre hushåll, ett enstaka torp eller ett fattigt hemman i skogsbygderna. Överallt rådde samma svenska matkultur, sedan Asatrons tid.
Alla fick sin soppa i tur och ordning – och sin brödbit av god, grov skånsk kavring – som längre norrut i Götaland ersattes av Vörtbröd, ännu längre norrut av Rågbröd.
I Engelska språket höll sig orden ”Hleford” eller ”Hlefdige” – fördelare av bröd, ”Lefsa” eller tunnbröd på norska – gotiskans ”Hlaifs” – jämför modern engelskas ”loaf of bread” – kvar väldigt länge – och blev till ”Lord and Lady” med tiden – men så långt som Dowton Abby, eller andra feodala sammanhang behöver vi inte gå. Vi svenskar är och förblir ett enkelt bondefolk, utan överklass. Hos oss har stark kungamakt och fria bönder alltid haft övertaget över adel, präster och borgerskap – utom i modern tid och möjligen en kort tid på 1600-talet, då vansinniga pfaltzare från Tyskland ville införa feodalismen hos oss med. Men – vårt folk stod emot, och så har det varit i hela Norden, vår gemensamma historia igenom. Minns ni ”Allmogen” och andra svenska historiebloggar som vi länkat till här till höger ? Läs dem, och vägra ta del av SVT:s och Nomenklaturans kulturförvanskningar !
Också större gårdar sände sina yngsta döttrar ut som pigor till en närliggande gård – och yngsta pigan fick stå upp hela måltiden, vid nedersta bordsänden, redo att duka ut eller sätta fram mat åt de andra – först när de andra hade ätit, åt hon. Det var inte lättare för de yngre drängarna, för de serverades sist – husfader, fru och barn i huset fick alltid först – men alla fick lika och i tur och ordning – goda husmän och husmödrar, som såg till att alla fick sin beskärda del har alltid funnits – och detta, som vi nu har berättat om – hände sig i en by kallad Väsby, döpt efter ett Vi eller en helig plats, så sent som på 1910-talet.
Åsboland, Ljotgodaland, Odensjö och så gott som alla Härader var Hedniska Land – och blir det en gång på nytt…Härad kommer av ordet för Här, Hundare eller Hundrade är ett annat, centralt rättsligt begrepp, fött i Germanien och det gamla Rom. Det har ingenting med kristna ”socknar” att göra.
Så var det i Ljotgodaland, efter gammal hävd – och den håller vi ännu på i vårt Hedniska Kosthåll, medan långkålen kokas till soppa… Och mat ges åt Midgårds barn – som det är och skall vara här på Jorden.
Hell Jolner – Oden är Julens Herre !
Hedniska Tankar 