Profilbild för Okänd

Stora Björnvändardagen (repris från 2024)

Idag är det Stora Björnvändardagen enligt gammal svensk folktro. Detta säges vara den dag då alla björnar vänder sig i sina iden, för att istället sova på andra sidan, men de kristna firar en dum och onödig, icke historiskt belagd fest som kallas ”Pauli Omvändelse” istället. Detta efter en vilsekommen Syrisk kavallerist vid namn Paulus, som en gång ramlat av sin häst på vägen till Damaskus, så att han slog i huvudet och i ett helt liv därefter anfäktades av allehanda befängda kristna griller, till ingen särdeles nytta. Vår egen allmoge visste bättre, och hyllade våra lokala björnar, vilket vi gott kan göra än idag.

 

Folktron hävdar envist att björnarnas idegång börjar kring den 15 Oktober och slutar på Tiburtiusdagen, den 14 April, vilket enligt vad den senare björnforskningen räknat ut faktiskt stämmer, i alla fall om man ser till den svenska björnstammen i Norra Svealand och Södra Norrland. Man skulle vara extra tyst i skogen denna dag, för att inte väcka den björn som sover – just under själva vändningen, ansågs björnen lättväckt.

Midvinter, alltså mitten på Vinterhalvåret, skulle enligt många källor också infalla just idag – och lika mycket snö som det fallit innan 25 Januari, skulle enligt folktron falla innan årets snöfall var slut. Detta borde betyda, att det kommer att snöa minst en halvmeter till i Mälardalen, men om det nu blir så får vi väl se. Och, i den gamla Bondepraktikan från 1500-talt stod följande att läsa:

  • Om solen skiner denna dag blir det ett fruktsamt år, men om det regnar eller snöar blir det medelmåttigt med dyrtid.
  • Storm denna dag ger krig och dimma ger boskapsdöd.
  • Man ska dock taga sig i akt om det blir en mörk dag, för då kommer man att få ”bära mången till kyrkogården”

 

Tjo ! Dags att vända om !

Profilbild för Okänd

Jawad Mofrad om Pohjola… den yttersta Norden…

Nu lämnar vi ordet till ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem Jawad Mofrad som har en hel del att säga om Pohjola, det halvt mytologiska land och rike som anses ligga i den yttersta Norden, eller med andra ord det allra nordligaste av Finland – Sveriges förlorade Rikshalva och Broderland i Öst… Detta – kanhända – angående det inlägg om ”Biskop Henrik” och den finske bonden Lalli, som vi publicerade vid Hindersmäss, eller den 19 Januari i år, eftersom ”Henrik” fortfarande har sin namnsdag kvar i de svenska och finska officiella kalendrarna.

En del hävdar att verklighetens Lalli levde i Satakunta på 1100-talet tillsammans med sin hustru Kerttu (eller Kerstin) nära nutidens Björneborg, och de flesta finnar, finlands-svenskar och finländare av alla slag minns Lalli som en folkets man, ja en nationalhjälte. Även det finska Bondeförbundet – sedermera Centerpartiet – har haft en nyhetstidning, uppkallad efter just Lalli, och många – både liberaler och andra – har läst denna frisinnade publikation. Tidningen utgavs genom nästan ett helt sekel, och kanske kommer ”Lalli” tillbaka som en nät-tidning, rätt vad det är – det behöver inte alls röra sig om något entonigt ”Lallande”…

 

Pohjola (Nifelheim, ”Norrland” eller Pohja, är ett mytiskt land som beskrivs i det finska nationaleposet Kalevala. Landet ligger norr om Väinölä (vanernas/Frejs land, Sverige) där
eposets hjältar bor. Landet Pohjola är kylans och det ondas hemvist. Det centrala temat i boken är maktkampen mellan det mörka Pohjola och det ljusa Kalevala ( ”sjöarnas land”
Finland, Suomi):

Kalven, bildlig anv. av kalv, ytterst vanligt namn på mindre sjöar, som äro belägna vid större sådana (någon gång också om vikar av större sjöar); stundom även  Badkalven (fsv. Rådkalf) vid Rasjön Småland,
Utterkalven vid sjön Uttran Södermanland. Samma bruk i Norge. I Norrland, Norge o. på Själland även om mindre öar vid sidan av större; i Norge också om fjällnamn. – Hit hör däremot knappast sjön. Kalven (fsv. Kalf) i Kalfs sn Västergötland., om också sannolikt sjönamnet är primärt i förh. till sockennarnnet; jfr dock SOÄ VII. 2: 285. – I vissa fall såsom Kalvgöl, Kalvtjärn uppträder djurnamnet. kalv i egentl, betyd.; jfr Ko-, Ox-, Tjursjön osv. – Se närmare förf. Sjön. 1: 290 f. ᚱ. (Svensk etymologisk ordbok by Elof Hellquist,1922).

Den Mytiska Sampo som hör till Ilmarinen (Heimdall ??) har tolkats på många sätt: bland annat en världspelare eller ett världsträd och kvarn eller en marknad.
Detta påminner Asken Yggdrasil i Uppsala -och Stockholmsområdet som har hört till Heimdall (Ilmarinen). Det mytiska trädet Yggdrasil (Ygg-dra-syll) kan betyda skräckinjagande träd/trädstam och det
har syftat på Stockholmsområdet med mångfaldiga kvarnar och dess Birkas marknad..

 

Pohjolas portar på himlen (Pohjolas norrsken)

Bild från Wikipedia – 1870 sågs norrskenet klart och tydligt i Guildford, Surrey, England – en händelse som ytterst sällan inträffar

 

Andra teorier förlägger Pohjola-landet ännu längre norrut, i trakterna av Rovaniemi – idag mest känt över nästan halva Världen för sitt ”tomteland” eller det nybyggda nöjesfält, där själva Jultomten anses bo – att förlägga Jultomtens hemvist till Nordpolen, eller Ryssland är inte lika populärt på 2000-talet som under Engelskt 1800-tal.

Om detta land – liksom resten av Norden inklusive Island – kan Simon Reeve, annars känd från BBC – ett mycket bättre TV-bolag än exempelvis svenska SVT – berätta. Utbildningsradion UR har än så länge – och fram till 2027 -öppna länkar till hans Tv-serie i 3 delar från 2025, dvs i fjol. Vi rekommenderar särskilt del 1 (som utspelar sig i just Norra Finland) samt del 3 (mestadels Sverige och Danmark, inklusive Järvafältet, Stockholm sektor Nordväst – där ”Hedniska Tankars” redaktion fortfarande finns).

Simon Reeve är i år 53 år gammal, och har gjort dussintals dokumentär-serier för BBC från olika Världsdelar, och han är en man som aldrig väjer för svåra frågor eller dagsaktuella problem – och allt som är på gott eller ont. Vad han pratar om och redovisar, är inget för småttingar, inget meningslöst ”gullegull” utan handfast verklighet. Han är gift med en kvinna från Holland sedan många år, och dessutom far till ett barn. Ni bör tro honom på hans ord, och hans ärliga uppsåt, långt borta i Hammersmith, London, UK.

Han har hjälpt oss Hedningar och stått vid vår sida många gånger – och det är allt vi kan säga eller skriva i just detta fall. 


Norrsken (Aurora Borealis) i trakten av Falun och Mellansverige, vecka 3 år 2026

 

Rörande Pohjolas husfru, Louhi, är hon en varelse av exat samma slag som ”Hel” i Asatro och Nordisk Mytologi. Hon är kärv, ytterst anskrämlig till sitt utseende och kanske inte så god att tas med alla gånger, vilket även den store sjöfararen, barden och vikingen Väinömöinen får erfara. Loviatar – Pohjola-fruns dotter – skall vi inte ens nämna här – men hon är ett naturväsen som kan uppfattas på många olika sätt, och i Elias Lönnroths original-version av ”Kalevala” har hon dussintals med nära besläktade yngre kvinnor eller flickor i samma ålder. Vi skall försöka att återkomma till detta ämne – men avstå nu från överdrifter – och gör INTE som Amerikanerna, som med diverse ”rollspel på nätet” ljuger, omtolkar eller våldför sig på både Loviatar, Louhi och hela Kalevalas innehåll.

Visserligen skriver man i en del svenska översättningar av Kalela om hur ”Hiisis hemska sånger” sjungs i Pohjolas salar, men ”Hiisit” i plural är vad Nordborna kallar Resar eller Thursar, och hur andra där på den orten  ”jojkade lapska låtar” vilket mest låter som entonig olåt för dagens öron – men – det är en helt annan historia..

 

Louhi (i fågelgestalt) försöker överfalla Kalevalas hjältar (Målning av Axeli Gallén-Kallela, 1896)

Profilbild för Okänd

Frej och Frejas dag (repris från 2022, delvis omarbetad)

Idag har Frej och Freja namnsdag enligt den svenska almanackan. Vanernas stora syskonpar är på intet sätt gifta med varandra, och har aldrig någonsin varit det heller, trots alla ovederhäftigheter som sprids per Internet, från diverse personer som ägnar sig åt sk ”forn sed” och annat, som man garanterat inte skall och inte bör hålla på med. Det är bara i ”Lokasenna” eller Oegirsdrikkja, där Loke på det allra grövsta sätt smädar och lämnar ut Freja, och på helt falska grunder anklagar henne för Incest med sin egen bror – och därför tror ”Fornsedare” och därmed likställda på Lokes struntprat, fake news och lögner – lika värdelösa som den svenska Statstelevisionen SVT:s nyhetssändningar, eller uttalanden från en viss Donald Duck eller om det nu var Donald Trump…

Freja är en gudinna för kärlek och mänsklig sexualitet, javisst – men hon är 100 % Heterosexuell, för inte någonstans i Eddan nämns det, att hon skulle varit bisexuell eller lesbisk. Naturligtvis har mer eller mindre okunniga amerikaner börjat spekulera, förvrida hennes gestalt och försökt göra tecknade serier, som inte alls har med gudinnan att göra. Genom tiderna har det gjorts flera försök att tvinga sig på henne, ändra de nordiska källorna och säga att A) Alla kvinnor var naturligtvis lätt bisexuella, åtminstone på Vikingatiden eller också B) Nej – det förekom inte, och om eller när det alls förekom, så höll man tyst om det. Kanske rörde det bara kvinnorna själva ifråga – det var som det var därför att det blev som det blev, och mänsklig sexualitet överhuvudtaget är som bekant vansinnigt övervärderat – i de flesta kulturer – vilket vi märker en vinterdag som denna.

Det närmaste vi kommer – för att säga något som faktiskt har med svensk kutur att göra – är en tavla av Anders Zorn – alltså ren ”Zorn Porn” med ett motiv ur Völsunga-Sagan…


”Brynhild och Gudrun” av Anders Zorn, ur en upplaga av Erik Brates kända Edda-översättning från 1913…

Vad som verkligen händer i denna Sagas 28:e kapitel är mycket riktigt att Gudrun sitter på stranden av floden Rhen, och frågar Brynhild eller Brynhilde om vad hon tycker om Sigurd Fafnesbane, en man som de båda två är väl bekanta med. Brynhildes gestalt, alla Valkyriors störst Valkyria – har vi redan kommenterat ingående, och det finns ingen anledning att skriva dåliga parodier. Här står överhuvudtaget inte något om sex, även om den Hedning som skriver dessa rider ofta tjuvlyssnat i diverse offentliga bastubyggnader, bannik, saunas – väl dold bakom träväggar, som skilt ”herrarnas” från ”damernas” och ensam i mörkret fått avlyssna och nedteckna allt vad kvinnorna på andra sidan bastuväggen sagt om sina karlar, och ders fysiska företräden, tillkortakommanden och allt möjligt annat. Var det någon som trodde, att nutidens kvinnor inte är minst lika grova i mun som männen, eller att Lokes släkt dött ut här i Midgårds dalar ? Vi Hedningar vet vad vi vet, och vad vi hört och sett av kvinnor i alla land, vet vi också.

För de av våra kvinnliga läsare som känner att de genast, nu – ofördröjligen och i ett sammanhang bara måste idka lite gammaldags ”tribadi” (sånt fanns redan på Strindbergs tid hos Siri von Essen och andra adelsdamer) och gnida era könsdelar emot varann, i en frenetisk och virvlande dans, eller ta fram era Olisboi från ön Lesbos i den Grekiska övärlden, där skaldinnan Sapfo skrev upphetsat och ingående om unga flickors kärlek, långt långt före alla kristusar, så har Hedningens dotter – snart 20 – äntligen förstått er. ”Envar, som av tjej-snusk blir pigg – kan kolla in och få sig bilder på ett ligg”

Hon har ett tips på nutida serie-tidningar från USA, i någotslags fri fantasy-stil, som inte har något alls med verkligheten att göra, utom ”Xena – the barbarian princess” och andra TV-dumheter i samma stil, eller fånig amatör-buskis från Östersund, något vi också behandlat apropå vad man gjort av Petterson-Bergers ”Arnjot”.

 

”Heathen” skall detta skäligen amatör-mässiga mästerverk heta, med en bi/lesbisk / tjolahopp tjolahej rödhårig tjej i huvudrollen, det finns hur många tidningar eller album eller vad ni nu vill att köpa eller läsa, och sedan kan ni ju rulla runt, knulla runt och byta kön med varandra i sänghalmen om ni vill, flickor små. Men begär inte av andra människor att de nödvändigtvis måste delta, eller att ni ska tjäna pengar genom Statsbidrag eller ”allmänna arvsfonden” på det hela. Sådana helt idiotiska saker har förstås redan hänt, men oavsett om vi rör oss med egenfinansierad prostitution, eller offentliga skökor måste vi säga er, att detta är inte vad Freja eller Frej är till för.

Det finns för övrigt MINST 11 244 folkbokförda personer i Sverige som har stulit Frejas namn, och går omkring och kallar sig för detta, helt i strid med svenskt namnskick, och nordiska traditioner. Vi har redan påpekat, varför detta är olämpligt. Hur många personer som missbrukar namnet som ”mellan-namn” eller efternamn är inte känt enligt den bristfälliga statistik som Skatteverket numera för. SCB, den Svenska Statistiska Centralbyrån, har nämligen slutat samla in data, och därför har kvaliteten på alltsammans sjunkit, i detta 10,6 miljoners Svitjod, där detta skrivs

För närvarande finns det minst 2000 personer som heter Frej, och medtagit olika, mer eller mindre varierade stavningar av Frejs och Frejas namn, uppgår antalet namnbärare och namnbärerskor till flera tiotusental, efter vad vi gissar – men Freja är fortfarande oerhört mycket populärare än sin bror – antagligen därför att Sex säljer…

Frej är som alla vet gift med Gerd, och om det giftet kan Skirnirsmál i Eddan berätta mycket. Freja är alltjämt ogift, och kommer så förbli – men hon trånar efter Od eller Svipdag – och här möter oss ett stort mysterium – för vad Freja egentligen söker, är kunskapen i dess renaste form, och den man, som mer än alla andra kan lära henne den – även om hon knappast vet, vem han egentligen är. Tillika är hon ensamstående mor, och har döttrarna Hnoss och Gersimi – Smycke och Dyrbarhet – från ett tidigare gifte eller sängelag – men vem som är far till dem, vet ingen människa – och kanske bara gudinnan själv…

 

Frej och Freja är ett syskonpar, men inget bröllopspar…

 

I veckan har det också varit Pela och Fadimes dag – och vi står kanhända inför ett nytt Världskrig, med början i Ukraina. Stackars Pela och Fadhime var unga kvinnor från andra länder än vårt, och de mördades av sina egna fäder, bröder eller familjer – vilket vi aldrig någonsin får glömma. Så gör inte vi svenska eller nordiska män emot våra kvinnliga släktingar eller vänner, för i de flesta fall har vi fått lära oss själva och er andra, att aldrig någonsin bära sig åt på det befängda viset.

Väl informerade, som en del av mina läsare antagligen är – så lämnar vi dessa ämnen därhän för dagen, nu när vi egentligen inte hinner skriva något politiskt.

Kanhända gör vi det ändå nästa vecka, eller så snart räkan visslar, för att citera ett ryskt ordspråk.

Sköt er – ack ni hedna och ni ludna  – och sov lugnt, sov gott, sov i ro – som björn i Vinterbo…

 

 

Profilbild för Okänd

Hindersmäss – och ”Dagen Henrik” (repris från 2024)

Igår, den 19 Januari var det Hindersmäss, ett av de datum som ansetts vara det rätta för Höknätterna eller Mindvintern, och det då efterföljande Midvinterblotet i Thorre månad. I Finska Österbotten firas dagen till minne av Lalli Befriaren, som rättvist undanröjde den onde biskop Henrik, som med tvång och våld försökte kristna dessa trakter, men som fick Lallis yxa i skallen. Det finska folket minns Lalli ännu, och honom skall vi fortsatt ära som en stolt och hednisk man !

 

Ta aldrig skit från biskopar eller kristna !

 

Många är de personer, företeelser och till och med media, som uppkallats efter Lalli, frihetskämpen – som var en självägande bonde. Den finska Centern eller Bondeförbundet hade en tidning som hette så, och som utkom i hela Norra Finland i nära 100 år – med det sista huvudkontoret i Björneborg.

En finsktalande skribent har sagt: ”Den frie finnen böjer sig inte för orättvisan; han gör som Lalli och dräper den som vill förtrycka honom”.

I Sverige kallades denna dag för Hindersmäss, och blev föremål för många marknader på isen, där vanligt folk kunde mötas och byta varor i sämja och frid – utan kristen påverkan eller pålagor. På grund av det hårda väglag eller Menföre som kan råda så här års, kallades dagen också för Hindersmäss, då de kristna alltid varit ett hinder för fredlig utveckling och välstånd här i Norden, med sitt ständiga besnattande och olika pålagor.

 

Numera kallas ”tiondet” för ”kyrkoavgift” men det handlar om en dold skatt på ca 3 % som man vill tvinga på alla svenskar – till och med små barn…. Oavsett om du är svensk, finne eller finlandssvensk, så kan du göra som Harry Järv och många andra – GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och vägra ha någonting med den att göra. Följ Lallis och frihetens exempel – vandra fri och stolt på Vinterns vägar !

 

Låt inte Fogdar, Förtryckare och Kyrkans folk plundra er in på bara kroppen ! Vi betalar redan mer än 30 – 40 % på vad vi tjänar i det här landet…

 

Profilbild för Okänd

Dikt från en av läsarna… ”Hedningens Vrede”

Nu publicerar vi – rakt av – en dikt som vi fått av våra läsare – till vår stora glädje. Den är skickad från ”Ideell Kulturkamp” – vår granne i den Hedniska Bloggosfären…

Hedningens  vrede

Hedning kallas
den hårde kämpen,
en fiende till svek
och falska ord.

Han skådar i mörker
där andra vacklar,
och smygkristet folk
sina rötter glömt.

”Bort med korset
som dolts under särken,
bort med mjäkighet
i asars hus!

Vekhet är giftet
som Vite Krist sådde,
men Hedningar skall rensa
vår fäderejord.”

Ingen pardon
mot de ryggradslösa,
som talar om Oden
men ber till ett lamm.

Med blicken som stål
går han rakt genom dimman,
där ulvarna ylar
i falskhetens skrud.

Nu ryktet går
om den djärve mannen,
som dräper de lögner
som lönnligt sprids.

Ärad han vandrar,
en fruktad kämpe:
Varulvsdräpare,

Lönnrothsbane.
Profilbild för Okänd

Pouge Mahone ! till KNUT…Men ett nytt år börjar med sång…

I föregående inlägg fann vi ett läsarbrev, och inför Mellandagarna – som vi nu befinner oss i – fortsätter ”Hedniska Tankar” i samma anda. Den Nordiska och Hedniska, Asatrogna Julen varar som bekant i minst tolv dagar – den såkallade Jultolften – och ibland i tjugo, till Tjugondag Knut, som vi firar efter Knut den Store, som härskade också över de Brittiska öarna, och inte efter någon feg, lismande kristen som Knut Lavrad.

Jultolften nämns redan i Heimskringla och de Isländska Sagorna, och den har ingenting alls med kristendomen att göra, trots okunniga skribenter på svenska Wikipedia. Knut den Store var som alla vet kristen endast till namnet, och styrde också över Frisland samt delar av Irland, Orkney eller Jorkna, Shetland och Färeöarna, samt Island och Skåneland och Ranrike tillika – vilket Wikipedias eländiga brödskribenter helt glömt bort. Men i sitt hjärta och sin hug var han Hedning, och Asatroende, samt stod de gamla gudarna nära – vilket vi alla bör minnas.

 

I den andan publicerar vi nu – under den kommande månaden – en rad sånger av den Irländske poeten Shane McGowan (1957 – 30 November 2023) – mera känd som grundare av bandet ”Pouge Mahone” vilket på Anglifierad Gaeliska betyder det samma som ”Kyss mig där ryggen slutar !” på god svenska. Förvisso var han en stor suput, alkoholist och dessutom knarkare, men trots sitt missbruk hyllas han av Hedniska Tankars yngsta kvinnliga redaktionsmedlem, som återupptäckt hans sångskatt via sin far. Att McGowan avled samma dag som Karl XII, är också en händelse som ser ut som en tanke – och The Pouges – bandet alltså – har mycket riktigt återförenats under 2024, samt bokat in konserter under 2025 – och nu när vi inte kan se ”Knorkator” på scen i Leipzig nästa år, hyllar vi i alla fall den stackars avdöde Shane genom flera hedniska versioner av hans texter – ty mycket i dem är inte bara självupplevt av honom, utan av många hedna och ludna män, vilka samtliga kan skriva under på vad som sjungits, och sjungas skall – i hundratals år…

 

Geir Stavgard’s Song

Copyright Hedningen och Hedniska Tankar, 2024
(Originalets text av Shane McGowan, the Pouges, från Albumet ”Rum, Sodomy and the Lash” 1985)

Oh my name is Geir Stavgard,
I am an Asatru Mann
and a roving young soldier I’ve been
– I’m a man you don’t meet every day

I have huge tracts of land
I have men at command
I have always ten Daler to spare
So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Well, I took out my dog
And him I did shoot
all down in the county Killdare

So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Then, fill up your horns and tankards with ale
Whatever it costs, I will pay
and be easy and free while you’re drinking with me
– I am a man you don’t meet every day

 

 

Fotnötter, till de som inte begriper hela texten, eller vartåt den syftar:

  • Frasen ”Huge tracts of land” eller ”Stora landamären” förekommer i filmen ”Monty Python and the Holy Grail” (Monti Pyton ok then Hölie Grailen ) i scenen om Sir Lancelots bröllop, samt är lånad därifrån
  • Originalets ”Shilling” har utbytts mot det svenska Daler, vilket på Tyska stavas Thaler, och är en myntsort som inte alls har något med nutida Dollar att göra, lika lite som svenska Skilling, vilka förekom först på 1800-talet
  • John Peel, som i den skotska sången ”D’ye ken John Peel with his coat so grey” gav troligen Shane Mcgowan inspiration till strofen om hunden, som blev skjuten. Den verklige John Peel, 1776-1854 var en legendarisk jägare efter räv, skotsk ripa och storvilt, som fick en hel del sånger sjungna till sitt minne. Hugade kan läsa mera på länken här.
  • ”Beer” fanns inte i England eller på de brittiska öarna under hednisk tid. Då drack man ohumlad ALE i huvudsak, eller vanligt öl, som var överjäst och inte underjäst, som idag

 

(inlägg skrivet 27 December 2024)

Profilbild för Okänd

Om Eiktyrner/Audumbla och Ask och Embla

Nu över till ett bidrag från Javad Mofrad, redaktionens medarbetare:

Eiktyrner (ekträdets gud/gudinna, Jumbla, Embla) är en annan aspekt av urkon Audumbla (den rika Jumbla)

Eiktyrner:

Det finns fyra hjortar som betar på Yggdrasils grenar: Dain, Dvalin, Duneyr och Duratror, vars namn betyder ungefär ”döing”, ”dvala”, ”dånare” och ”slummer”. Dessutom finns hjorten Eiktyrner på Valhalls tak (som också räknas till Yggdrasil), som dricker från trädet och från vars horn det droppar vatten som fyller världens floder.

Audumbla:

Audhumbla, även Audumla och Ödhumla, är i nordisk mytologi namnet på en mytisk urko. Från hennes spenar drack jätten Ymer (”den mörkhåriga”) mjölk i tidernas gryning. När hon slickade på rimfrostpudrade stenar med salt i, framträdde en man, som kallades Bure (”bruna/rödaktiga”) och som blev gudarnas stamfar. Han fick sonen Bor (”fader, avlare”), som gifte sig med jättinnan Bestla. De fick barnen Oden, Vile (Veles) och Ve (helig= Svantovit), som i sin tur blev Ymers banemän.

Ask (solguden Heimdall) och Embla (himelsgudinnan) som träd och stamfader och stammoder har varit Asken Yggdrasil (Heimdall) och Jumbla (Jumala).

Jumbla/Jumala: En annan möjlighet är Jumala, den högsta gudomen i forntida finsk mytologi, även om ”Jumbla” är en mindre vanlig stavning för detta, potentiellt med koppling till baltiska rötter. ”Jumala” är ett ord i finska och andra finsk-ugriska språk som betyder ”Gud” eller ”gudom”.

Om Kalevas (Ilmatars) söner Väinämöinen och Ilmarinen:

Ägir är Väinämöinen. Väinämöinen är den centrala, vise hjälten i Finlands nationalepos Kalevala, en mäktig trollkarl och sångare med magisk röst, som härstammar från luftens dotter Ilmatar och ofta
beskrivs som en halvgud och uråldrig vis man som skapade världen och kantele-instrumentet. Hans namn kan komma från det finska ordet ”väinä”, som betyder en lugn vik eller sel, vilket
antyder hans koppling till vatten och landskap. Ägir (Haenir, hav/häv-nir) eller Äge (även Lä, Le eller Hlér), fornvästnordiska Ægir, fornsvenska möjligtvis *Æghir, är i nordisk mytologi en jätte som härskar över havet. Namnet Ägir betyder hav. Han är son till jätten Fornjot, bror till Låge (elden، Loke/Lodur) och Kåre (vinden, finska Ilmarinen, ersätts av Oden/Heimdall) och morfar till Heimdall.
Ägir känd som en gästvänlig öl-bryggare som ofta välkomnar gudarna till sina stora festmåltider i sitt gyllene palats under vattnet, men förknippad med havsens faror och skeppsbrott genom sin maka Rán och deras nio våg-döttrar, och representerar både havets glädje och dess farlighet.

Heimdall (”den strålande världsträdets grenars gud”)

Heimdall är en gåtfull gud i nordisk mytologi, nära kopplad till Världsträdet Yggdrasil (”skräckinjagande trädstam”), som han symboliserar och övervakar, fungerande som en kosmisk väktare och en länk mellan världarna, född ur havets vågor (de nio mödrarna) och mänsklighetens skapare som Rig, men även som ”den som lyser över världen” och signalerar Ragnarök med sitt horn Gjallarhornet.

Heimdalls Roll & Funktion

Väktare: Hans namn kan betyda ”den som lyser över världen”, och han vakar ständigt över gränsen till Asgård, med övermänsklig syn och hörsel.

Världsträdets Representant: Heimdall ses som en representant för världsträdet Yggdrasil, ibland kallad ”världspelaren” (axis mundi), och är knuten till alla nio världar.

Mänsklighetens Stamfader (Rig): Förklädd till guden Rig skapar han de tre samhällsklasserna (träl, bonde, hövding), vilket knyter honom till både världens ordning och människorna.

Ragnarök: Han är den som ska blåsa i sitt horn, Gjallarhornet, för att varna gudarna när jättarna inleder Ragnarök.

Kosmisk Varelse: Eftersom hans namn kan betyda ”blomstrande träd” (dallr), kopplas han starkt till Yggdrasil, som binder samman de nio världarna.

Kosmisk Ordning: Han är en central figur som speglar den kosmiska strukturen och upprätthåller världens ordning, ett slags levande världspelare.

Heimdall & Världsträdet i Mytologin: Han föds ur havet av nio mödrar (vågorna/världarna). Han är vittne till och en del av den nordiska världsbilden där allt från Asgård till Helheim är sammanlänkat via trädet. I slutet av mytologin spekuleras det i om han ska härska över den nya världen efter Ragnarök.

 

Profilbild för Okänd

Dagen Sigurd….

Idag har Sigurd namnsdag i den svenska almanackan. Sigurd, Fafnes Bane var den största av hjältar, och kallades nere på den Europeiska kontinenten länge för Siegfried , drakdödaren. Också Sigge och Sigbritt har fortfarande namnsdag på denna dag, som våra Gudamakter ske pris fåt vara oförändrad i den svenska namnlängden sedan 1901. Också i Finland, vår förlorade östra Rikshalva har Sigurd namnsdag sedan 1929, och Sjul – ett vanligt namn i forna tiders Dalarna och Norrland, Sigvard, Sigmund, Sigrun och Signild, Siegnilde, samt även Lokes hustru Sigyn har eller har haft sina namnsdagar just idag, även om de kristna i vårt land som vanligt försökt stryka dem ur kalendern, bara för att vi skall glömma bort vilka vi är, och inte längre kunna utöva den kultur, som är Nordbornas egen. Mer om Sigyn som gudamakt och vem hon är kan ni läsa på länken här.

Även Sixten kan räkna sin namnsdg idag, eftersom han i Norden aldrig haft med någon latinsk påve vid namn ”Sixtus” att göra. Sixten Sigbjer, mera känd som Sigge Stenröse, vår gamle frände och skeppskamrat från 1990-talet lever fortfarande, och han var precis som vi en av dem som grundade Sveriges Asatrosamfund, innan det förflackades och förföll till att bli något helt annat än det var tänkt.

De kristna har försökt göra allehanda hitte-på-helgon av Sigurd, som till exempel den Engelske ”Saint George” – eller”Sankt Georg” – men han är en ren bluff, liksom andra kristna drakdödare av samma slag – för några drakar har ju aldrig funnits i verkligheten, och vad dessa kristna sagor beträffar, är ingen av dem sann – därför att det är i mytens och trons Värld den verklige Sigurd hör hemma.

 

 

Siegfried och Fafner, som de tedde sig i Fritz Langs klassiska film ”Ring des Nibelungen” från år 1924 – en av de mest verklighetstrogna filmer som någonsin gjorts om Nibelungen-eposet, och som inte förvanskar innehållet, olikt dagens amerikanska skräp…

 

Bakom alltsammans skymtar Arminius eller Herman, samt segern över de romerska pansarkolonnerna av marscherande legionärer i slaget vid Teutoburger Wald, tidigt i September år 9 enligt vår tideräkning, med det är en historia som vi berättat för er många gånger förr, liksom historien om hur vi besökte muséet vid Kalkrieser Berg, där den Germanska segern över mer än 30 000 tungt beväpnade fiender avgjorde Världshistorien för all framtid. Bland annat blev ju resultatet det, att ”Germania Magna” aldrig erövrades, att kristendomen aldrig fick lika hårt fotfäste i det fria Norden som söder om Alperna, att Saxare, Angler och Jutar kunde kolonisera England, att USA uppstod som ett resultat av en Engelsk kolonisering i Nordmännens ställe – och den historiske ”Sigurd” är alltså i hög grad värd att fira, eftersom han skapade förutsättningarna för den Värld vi ser idag, även om han aldrig slogs emot en drake, utan bara en makthungrig, skoningslös stormakt som redan dåförtiden begick lika många folkrättsbrott som Trumps USA eller Putins Ryssland av idag.

På Ramsundsbergets ristning – vars vackra miljö helt har vanställts efter felaktiga beslut av en fullständigt inkompetent person vid namn Ingrid Birath från Strängnäs kommun (läs inlägget från 13 april 2018 på länken här)  – finns han fortfarande, genomborrande pansar-ormens kropp som vid ett klassiskt vägöverfall, och än så länge har ingen lyckats förstöra den. Sigurds anda lever – än idag !

 

Profilbild för Okänd

Raud den Rammes dag (repris från 2022)

I morgon firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas Raud the Strong – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i största allmänhet.

Han var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga; ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.

(inlägg från 9 Januari 2025)

Profilbild för Okänd

Hedna och Ludna Festivaler – Första Halvåret 2026

Hedniska Tankar kan – som den första hemsidan i Sverige – avslöja de Hedna och Ludna begivenheter som kommer att äga rum under 2026. Här kommer vårt kalendarium:

27 Januari (Thorre månad) – Up Helly Aa – Lerwick, Shetland

Up Helly Aa är Shetlands största Vikingafestival, som firats i sin nuvarande form sedan 1880-talet. Den tar vanligen formen av långa processioner genom alla städer och större orterr, innan man avslutar med det rituella brännandet av ett långskepp i kopia. Mera info om årets evenemang finner du på länken här.

16 Februari – 22 Februari (Goe Månad) – Jorvik, York, England

Yorks vikingamuseum är med rätta berömt, och i år håller man en stor fest den 18 Februari, samt avhåller vikingatida idrotts-spel och mycket mer under de dagar som anges ovan. Mera info följer här.

 

3 April – 6 April (Gräsmånad)  Vårmarknad i Hedeby, Tyskland.

Hedeby, den gamla handelsstaden, är numera delvis rekonstruerad. Man tar inträde, 12 Euro. Hundar äga ej tillträde.

27 April (Gräsmånad) – 3 Maj (Blomstermånad) Vikingamarknad i Ribe, Jylland, Danmark

”Hundratalas” hantverkare och köpmän enligt programbladet

30 April (Gräsmånad) – 1 Maj (Blomstermånad) Alsnu Vikingadagar, Adelsö, Mälaren

Föreningen Alsnu Vikingar är i år 26 år gammal, och det här är den 26:e marknaden i ordningen.

4 Maj – 5 Maj (Blomstermånad)

Ale Vikingamarknad, Älvängen, Alafors

22 Maj – 24 Maj (Blomstermånad)

Tinget i Björnevåg, Agder, Norge

5 – 7 Juni (Sommarmånad)

Avaldsnes Vikingamarknad, Norge

150 utställare utlovas.

13 – 14 Juni (Sommarmånd)

Als Vikingamarknad, Danmark

 

 

 

Profilbild för Okänd

Asatro är INGEN ”Sed”….

Begreppet ”Asatro” har alltid funnits. Det uppfanns inte alls under 1800-talet eller ens på 1200-talet, eftersom det redan finns i Eddan, som går tillbaka på källor  och skalder från 900-talet och än tidigare. Trua, Tru,treue osv moderna avledningar, kommer från urgermanska och proto-indoeuropeiska ordstammar, som var kända redan 1500 år före vår tideräkning – liksom begrepp som på norröna heter ”Trua á Asom ok Ölfvom” – att tro Asar och Vaner. Ja – just tro utan att använda den moderna formuleringen ”tro ” något, för använder du prepositionen ”på” som i tro på ”jultomten, gud” osv osv öppnar du logiskt sett för en abstraktion, eller den möjligheten att sagda Jultomte eller de kristnes gud inte finns.

Följaktligen heter det bara ”tro” som i ”tro du mig !” enligt vad våra isländska sagesmän upplyser oss om, och det är tvivelsutan helt riktigt. Språk och ord styr tanken. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.

 

En ”sed” däremot är bara en mekanisk återupprepning, en sak som görs utan all eftertanke. Följaktligen finns det inget som heter ”forn sed” och något sådant nämns bara i kristna källor, minst 200 år efter det att Asatron officiellt hade avskaffats, bland annat på Island. ”Hedniska Tankar” fördömer allt bruk av den politiserade New Age-termen ”forn sed” och reser också NIDSTÅNG emot alla dess utövare !

 

Vår TRO är en ren VILJE-YTTRING och skall också betraktas som en sådan….