Jag återberättar nu de sista sägnerna om Gårdstomtar ur Per Gustavssons och Boel Werners bok om Gårdstomtar, som kom ut för några år sedan, samtidigt som jag utbringar en skål för Julen och Julblotet, som rätteligen bör firas tre dagar efter Vintersolståndet, och inget annat.
Att Julen rätteligen skall firas på den plats den har idag, och inte bör blandas samman med Midvinterblotet vid Vinterns mitt i Januari, eller Thorrablotet i Thorre eller Thors månad, har man förstås vetat länge. Prokopios visste det på 530-talet, när han skrev om förhållandena i Thule, Wulfila visste det på 300-talet, när han översatte Julmånaden, Fruma Jiuleis till December på Gotiska, och Beda Venerabilis i England på 700-talet visste det, när han sade att Angelsaxarna förstås firade geola eller Jul de också – efter Vintersolståndet och i December.
Över hela Norden, och även i Tyskland och Alpområdet har man tänt eld på ett enormt solhjul vid det nya årets början, och den seden har varit väl dokumenterad av forskare i flera hundra år – egentligen är det bara Heimskringla och Snorre Sturlasson, 200 år efter det att Asatron förbjöds på Island, som blandar ihop Höknätterna vid Vinterns början i Månadsskiftet December-November med Midvintern, och påstår att Julen skulle ha firats då – i Västnorden – men att den kristne Håkon Jarl skulle ha flyttat den till den kristna Juldagen – vilket det saknas belägg för i alla andra källor.
Kort sagt – det finns ingen anledning att tro, att Julen firats på någon annan tidpunkt än just vid Jul, som det rätteligen är och bör vara, och alla spekulationer om en månkalender, kan vi utesluta ur sammanhanget. Tyska forskare har utöver det också visat att nymånen efter Midvintersolståndet, och inte fullmånen, var det rätta datumet för att fira Jul, vilket innebär att Julen även enligt månkalendern inträffade mellan 22 December och absolut senast den 19 Januari, och man bör komma ihåg att Julen räckte tolv dagar, och hela Jultolften. För övrigt – när alla äldre källor säger att Julen firades före nyåret och inte efter det – vad finns då för bevisvärde i 1200-talets osammanhängande uppgifter om att den skulle ha firats i Januari ?
Nu är det alltså snart Jul, och därmed lyser jag även Julefrid över den här bloggen – samt går att fira Jul med mina nära och kära.
Men – innan dess några vittnesbörd om Gårdstomtarna och deras framfart. Från Torpa i Halland berättades det kring 1947, att en bonde var känd för att ha en tomte på gården, men en dag fann han sin gamla märr uppe på Hörännet. Han kunde inte för sitt liv begripa, hurhon kommit dit, så han fick kalla på en hel hop karlar för att alls få ned märren därifrån. Men från ladugården därunder hördes tomtens röst:
”Det är skit till folk som inte har någon armstyrka nuförtiden – Jag lyfte märren ditupp ensam !”
Från Blekinge och Karlskrona-trakten berättade Jan Öjvind Svahn år 1989 om en händelse han fått återberättad under sin barndom. Den finns på sidan 88 i boken ”Ur Oknyttens Värld” som ingår i serien ”Svenska Folksagor” som ni kan köpa på antikvariat. ”På en gård skulle en ko till att kalva under Juletid. Folket turades om för att gå ut och se om där blivit någon kalv, och en kväll var det pigans tur. Naturligtvis visste hon med sig, att det första husbondfolket skulle fråga henne när hon kom tillbaka, var om det fötts någon kvigkalv eller månne en tjurkalv, så hon kände mycket riktigt den nyfödda kalven ute i ladugården mellan benen.”
Men då spratt kalven till, och förvandlades med ens. Det var ingen annan än gårdstomten, som förvänt synen på henne. Och den lille rackaren hoppade runt, dansade och sjöng: ”Pigan tog mig på tasken och koddarna, ja på tasken och koddarna !”
Från Kvibille i det på gårdstomtar rika Halland berättas det om en bonde, som på 1930-talet försökte flytta ifrån sin gård, bara för att slippa gårdstomtens spratt. Men flyttlasset välte tre gånger, och när bonden för tredje gången ställt allt i ordning, stack där upp en tomte ur varje bytta, fat och stäva, och de hojtade allesammans ”Vi flötter idag, vi flötter idag…” Och fri från Gårdstomtarna, blev han aldrig…
Och så var det gårdstomte nummer 24. Från Stenkyrka i Bohuslän berättade man 1948 om en gubbe, som hade en gårdstomte och ville bli av med tomten, eftersom gubben bodde på Tjörn, och var alldeles för kristen. En julkväll sade han till pigan att gå ut i ladugården och hålla upp kjolarna, och det skulle åter upprepas tre julkvällar i rad under Jultolften. Den tredje kvällen kom Tomten in i stugan, och sa till husbonden att han sett tre ekskogar växa upp och ruttna ned, men aldrig hade han sett något så styggt kärringarsel. Bonden låtsades som ingenting, och gav min av att han inget förstod.
”Men nu flyttar jag, och kommer inte igen !” sade Gårdstomten, och sen den dagen såg man inte till honom, men otur och olycka följde bonden allt framgent, för se gårdstomtar skall man hålla sig väl med.
Hej Tomtegubbar ! Tillfälligtvis verkar just kustlandskap, som Halland, Bohuslän och Blekinge vara rika på sägner om Gårdstomtar – betänk nu det och ha en GOD JUL !
Många är de insamlingar som sker i Midgård såhär års, av naturliga skäl och naturliga orsaker. I morgon är Midvinterdagen – som de flesta nutida svenskar och nordbor associerar med Midvinterblotet. Men Midvinterblotet – som inte skall blandas ihop med någon Vintersolståndsdag – skedde under Yngre Järnålder och Vikingatid i själva verket – som vi redovisat på annan plats – sannolikt i mitten av Januari, Thorre månad – då kölden var som starkast och vintern halvgången. Se bland våra länkar här ovan – och läs denna bok från 1990-talets början – som förklarar hur allt hänger samman…
Göran Stålboms verk från 1992 kan fortfarande rekommenderas. Innan Sveriges Asatrosamfund urartade fullständigt, och övergick i ”fornsed” – ett new-age orienterat mischmasch som inte gör någon människa glad – var det i hög grad de fakta som redovisas här vi byggde vår framställning på – och idag har Nordiska Asa Samfundet övertagit den vettiga, logiska och – i görligaste mån – vetenskapligt korrekta trosuppfattning som rådde under åren 1994 – 1998. Tro och vetande behöver inte nödvändigtvis stå i direkt motsättning med varandra, inte bland visa män och kvinnor.
Vad man än ägnar sig åt här i livet, måste man redovisa fakta på korrekt sätt, och inte komma dragandes med lögnaktigheter.
Hela initiativet har sannolikt inletts ”Hedniska Tankar”, ”Ideell Kulturkamp” med flera Hedniska Bloggar i Norden uppmanat till hjälpåtgärder, bland annat i fallet Ukraina – för närvarande det största hotet emot Nordens säkerhet och oberoende överhuvudtaget, och en fråga för hela Europa.
Men – hur är det egentligen ? Behöver vi ännu en hjälporganisation på Internationell Botten såhär års, och är användandet av namnet ”Röda Hammaren” – hittills utan symbol, heraldik och liknande – egentligen nödvändigt, eller ens korrekt.
Som vi alla vet är de Monoteistiska Religionerna Kristendom och Islam i ständigt krig med varandra, och detta år kan vi – som alla år sedan år 610 – se skadeverkningarna av Monoteismen på vår enda hemplanet. Först 2005 instiftades vad man påstår är ”Den röda kristallen” – men som i verkligheten är en RÖD ING-RUNA – vilket inte torde vara okänt, eftersom ”Hedniska Tankar” skrev om detta i ett tidigare inlägg för 17 år sedan.
Vad Ing-runan står för är också välkänt – och framgår av nedanstående bild – för guden Frej och ”Ing” är ett och samma väsen. Följaktligen behövs inga ”Röda Hammare”.
Övriga försök till att skapa överflödiga symboler som ”Röda Davids-Stjärnan” (ännu en Monoteistisk religion, som orsakar fler problem än den löser) samt ”Röda Lejonet och Solen” som fanns under Mohammar Riza Shah Palawi – den siste Shahen av Iran, som avled 1979. ”Röda Lejonet och Solen” avskaffades följande år, 1980 – och sedan dess finns den symbolen inte längre, och kan inte användas i Internationella hjälpsammanhang.
De OGILITIGA symboler som syns här – får inte användas och skall inte användas – lokalt eller internationellt – när det gäller ”Katastrofhjälp” eller Sjukvård…
Vi Nordbor, Européer och Svenskar har på sitt sätt skäl att vara tacksamma och stolta. En gång – på 1960-talet – trodde Svenska politiker på fullt allvar att vi kunde representera den ”Tredje Ståndpunktens Väg” som det då kallades.
Idag är vi inte längre neutrala – det är man aldrig – men ”Den Tredje Ståndpunkten” gäller som vi kan se fortfarande – åtminstone i detta sammanhang. Vi förblir HEDNINGAR, Icke-Abrahamiter, Icke-Monoteister – utan just de HEDNINGAR och ASTROENDE vi faktiskt är.
I den Röda Ing-runans tecken finns segern – och freden !!
Från Mellösa, nära Flen i Södermanland kommer en berättelse om Gårdstomtar, som kan vara äldre än man tror.
Första gången den skrevs ned var runt 1943, men ett motiv i den – gissa vilket – går tillbaka till Asatrons Värld…
På en gård han aldrig drängen tröska klart säden före Jul, för Gårdstomten drog ständigt ny säd till Ladan, som vissa tomtar har för sed. Så, en mörk kväll ställde sig drängen på vakt innanför dörren till ladan med en stor slägga, och plötsligt gick dörren upp. Det var Gårdstomten om kom in. Ute regnade det, som dt ofta gör vid den här årstiden och tomten sa: ”det regnar smått, det regnar smått” när drängen drämde till honom med släggan, rätt i huvudet, men tomten bara fortsatte gå och sjöng ”Det faller stora droppar också, det faller stora droppar också…”
Engelsk illustration från 1884 till Sagan om Tors färd till Utgårdaloke, och mötet med Skrymer
I sagan om Tors Färd till Utgårda-Loke, som återfinns i Sturlassons Edda, förekommer Jätten Skrymer, som i verkligheten inte är någon annan än Utgårda-Loke själv. Han förvänder synen på Tor, så att han drämmer hammaren i tre stora fjäll, och orsakar dalar; samtidigt som Skrymer till slut vaknar och säger att en fågel i träden ovanför kanske skitit på honom, efter Tors hårda hammarslag. Den senare sägnen redovisar samma motiv i något omtolkad form, och då förstår vi hur gamla sägnerna om Gårdstomtar kan vara.
Gårdstomte-sägen nummer tjugo kommer från Angelstad i Småland, där man så sent som på 1930-talet berättade en sägen om en man som ute på vägen såg en Gårdstomte, och gjorde misstaget att hälsa på den – för ser man tomtarna, bör man inte nämna att de är där om man vill undgå deras vrede. Mannen fick en rungande örfil, och irrade så runt i timmar, utan att hitta rätt väg eller kunna ta vara på sig. Till slut vrängde han sina kläder ut och in, och då blev han varse att han stod rakt framför en stor göl ute på en skogsmyr. Hade han inte vrängt kläderna i tid, hade han rent gått ner sig, men nu hade han tur, och undgick detta öde.
På Gotland finns som bekant Bysen, ett väsen som antas ha fått sitt namn efter Hiisit, de finska trollen eller jättarna, och de leder också ofta folk fel på liknande sätt – så därifrån kommer antagligen denna sägen innan den flyttades till Småland, och dessutom överflyttades på en Gårdstomte, som sällan eller aldrig lär narra folk på detta vis, trots sin ofta omvittnade kärvhet.
Men Hiisit, sägs det, eller väsen som leder folk fel väg, eller som orsakar desorientering och yrsel hos de som försöker störa de dödas frid, finns ofta nära järnåldersgravfält i den finska folktron. Ett mycket närbesläktat väsen är Dagståndaren i Skånsk folktro, som förklaras som en osalig, som inte i tid hinner tillbaka till sin egen grav innan soluppgången. Så sent som 1984 mötte jag faktiskt själv en Skånsk pansarkapten, som på fullt allvar trodde på fenomenet – han hade iakttagit att folk ofta snubblade, gick bort sig eller råkade ut för oförklarliga motorstopp intill en väg över ett gravfält i närheten av Sösdala – men om det är sant, vet jag inte – för osvuret är oftast bäst när det gäller sådana skånska kaptener… Vi minns det underliga fallet med två avsigkomna individer, som ville grunda ”De Vittfarnas Café” i närheten av just Sösdala-fältet, men det slutade i Byggnadsnämnden, och med misstankar om Fornminnesbrott, oklara vägdragningar och mycket annat – som våra läsare kanske minns.
Cafét finns kvar, liksom ansatser till en hel stugby, men en vistelse där är inget vi vill rekommendera. Skumma Julenissars antal är numera legio.I trakterna av Vätteryd, som just fått sitt namn av de vättar, som ska finnas på platsen, finns ett enormt järnåldersgravfält med mer än 600 bevarade gravrösen. Dit bör man inte gå efter solens nedgång…
Snart kan de kristna i vårt land inte fortsätta med sina eviga lögner längre.
Det blir slut på hela Jesus-köret och Jehova-tjatet.
Den såkallade ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska andliga ockupationsmakten tappar fler och fler medlemmar. Snart ärdet Hedniska Skiftet här. –
Den tidpunkt, när mer än 50 % av invånarna i vårt land inte längre är kristna – detta är FAKTA, och då finns det ingen återvändo längre.
FAKTA talar ett tydligt språk.. Detta kan de kristna inte förneka…
Fram till November i år har 41 989 personer låtit hedna sig, och fler lär det bli innan året är slut. De som vunnit sin frihet slipper att betala den straffskatt, lögnaktigt kallad ”Kyrkoavgift” som uppgår till flera procent av realinkomsten, och som gör att varje kristen individ förlorar cirka en miljon kronor under sitt arbetsföra liv.
Om du som läser det här inte redan är Hedning, så tycker vi här på Hedniska Tankar att du ska ta dig en rejäl funderare.
Tror du alls på ”gud” – och varför ska du ge bort en hel miljon av dina egna pengar, när du och din familj och inte minst dina barn kunde ha bättre nytta av den ?
Samtidigt var 17 586 personer såpass dumma, att de lät sig lockas med av detta ”Samfund” trots att det finns många andra kristna kyrkor, stora som små – som INTE tar ut sådana summor av sina medlemmar. Vem som helst kan ändå vara så kristen han eller hon nu vill, UTAN att det kostar något.
”Svenska” Kyrkans medlemsantal var 5 426 053 personer 31 December 2024, enligt dess egen statistik.
Det betyder, att bara 51,4 % av den officiella befolkningen i Sverige faktiskt var medlemmar i en före detta statskyrka, som upplöstes REDAN år 2000 – genom Regerings- och Riksdagsbeslut. Detta kan man INTE prata bort. Detta är rena grundfakta.
I år är det INTE mycket annorlunda.
De kristna påstår helt felaktigt, att allt fler och fler människor skulle ”krypa till Korset” under osäkra tider, krig eller kris – men – DET STÄMMER INTE.
Fakta visar något helt annat.
Folk är trötta på Monoteismen. De är trötta på Gud, Jehova och Allah Akbar ni vet. De vill ha sin egen frihet – och de finner den.
Diverse osakliga ”tyckare” typ Joel Halldoff och andra, kan vi helt glömma bort – för de vet inte vad de talar om.
41 989 – 17 586 = 24 403 är det antal medlemmar, ”Svenska” Kyrkan förlorade genom frivilliga utträden – men sanningen är förstås mer komplicerad än så.
Om vi antar, att ungefär samma antal personer ”döptes” 2025 som år 2024 – så blir det 40 242 individer, samtidigt som 59 289 kristna dog och begravdes – så skulle det innebära MINUS 19 047 personer – enligt SAMMA antagande. Tyvärr går det inte att få fram exaktare siffror, månad för månad längre, trots att det där statistik-kontoret med 7 lata, överåriga anställda hos denna ”Svenska” Kyrka FORTFARANDE finns, och datamängderna FINNS också. Det är bara det att dessa K-ä-r-r-i-n-g-a-r (ja just det, nu skrev vi K-ordet ! Kalle Ärlig Rudolf Rudolf Ivar Niklas Gustav Adam Rudolf – ja just så ! ) vägrar säga eller skriva hur det VERKLIGEN är – trots att de mycket väl VET det. De skall ju vara ”proffs” – men ändå kan en ren amatör kvällstid, utanför arbetet – MOTBEVISA allt de påstår….
Låt oss nu se efter. Använd gärna en mini-räknare, och kontrollera själva om ni inte tror på ”Hedniska Tankar”…
24 403 + 19 047 ger oss minst 43 450 färre kristna. Detta betyder, att antalet medlemmar i ”Svenska” kyrkan nu (November 2025) är MINDRE än 5 382 603 personer, ifall antagandena stämmer.
Vi kan kalla det ”frivilliga avgångar” plus ”döpta och döda” om ni vill.
Men – samtidigt – säger SCB – den bästa källa vi alls har – att befolkningen i Riket STIGIT. 1 November i år var folkmängden i Sverige 10 610 264 personer enligt SCB:s officiella statistik, oräknat alla de kriminella personer som uppehåller sig här illegalt, och som INTE ska vara kvar i vårt land.
Det betyder då, att 5 382 603 / 10 610 264 = 50,7 % medlemmar i ”Svenska” Kyrkan – eller hur ? Och…den är FORTFARANDE inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” något annat.
Försök motbevisa detta med fakta – inte åsikter – om ni nu kan.
Enligt vad Riksdag och Regering säger, skall vårt land vara ”multi-etniskt” och ”multikulturellt” nuförtiden.
I media påstår man helt felaktigt, att detta redan skulle vara ”en grundlag” – men vad är då slutsatsen ??
Om det verkligen skulle vara så, ja då finns det INTE utrymme för något annat än Humanism och Hedendom, som går hand i hand.
Och vad är de kristnes ständiga dop och doppande, ja – vattenösande ??
Det handlar mest om stackars små barn, som inte fick välja själva, utan som TVINGADES in i någotslags ”religiös doping” som kallas ”dop” – ett slags medeltida, närmast fars-artad ceremoni, där man också sysslar med symbolisk DJÄVULSUTDRIVNING eller Exorcism på de mycket små och späda barnen, stänker vigvatten på dem och har sig.
Alltsammans saker som inte nyttar någonting till alls, när KNÄSÄTTNING enligt det gamla Nordiska sättet är det enda riktiga. Fadern varligt lyfter upp sitt barn från marken, sätter det i sitt eget knä och svär en helig ed att älska barnet och försvara det så gott han kan, tills att det blir vuxet. Vem barnets mor är, vet man ju i alla fall – när barn föds på naturlig väg – och de flesta kvinnor är väl friska nog i huvudet att älska sin egen avkomma – för det får vi väl ändå hoppas…
Det heter INTE ”Namngivning” enligt Asatron – för det är INTE namnet som är det viktiga här, även om man av rent praktiska skäl förstås måste ha namn som är lätta att uttala och inte är för tillkrånglade.
Detta är INTE någon ”forn sed”. Detta är Tro, Treue, Troth, THE TRUTH – att svära en ED att värna det liv som blev lagt i ens händer – Så gör en ärlig och hederlig människa.
Asatro – efter Asar och Vaners bud. Inget annat !! ( ”Meine Ehre heisst Treue” )
Använd denna händiga blankett, och GÅ GENAST UR ”Svenska” Kyrkan du också – det sparar du pengar på – och du vinner din frihet i andligt hänseende ! Fakt visar också, att mindre än hälften av den såkallat ”svenska” ökenreligionens utövare egentligen tror på JHVH, Allah eller ”gud” som han ibland också kallas. En mycket stor procentandel – så mycket som 30 % eller mer – av medlemmarna är faktiskt Agnostiker eller Ateister, och alltså med bara av slentrian eller gammal vana. De väntas snart gå ur de med, i takt med att Asatro och Hedendom ökar i antal över hal landet.. Vid Statskyrkans upplösning år 2000 var 88% av svenskarna fortfarande fångade i kristendomens garn, men nu inser allt fler och fler av oss att denna kyrka bara blåser oss på pengar, och att den inte alls ger något ”evigt liv”.
På 23 år har 36 % gått ur, och minst 30 % eller mer kan väntas gå ur inom kort. Det enda eviga som finns här, är Sveriges folk, Sveriges land och dess sanna tro – Asatron !
Det gäller också i alla ANDRA länder, för andra folk och land – som har SIN hedendom såklart – för så har de i Japan, Kina med, eller nästan alla länder och stater samt stammar på jorden…
Alla folk Världen över har nämligen fått ha den HEDNA TRO just DE har velat ha i SINA Kulturer – VARFÖR kan vi Svenskar då inte få ha VÅR ??
Varför måste vi hela tiden ”böja oss inför Allah” osv – och göra något som inte är, och aldrig någonsin varit vårt eget ?
”Sanningen skall göra eder fria” lär det stå i de kristnes bibel – men se den har vi aldrig läst. Det behöver vi inte heller.
Inom en mycket nära framtid eller högst 2-3 år från nu kommer det bli en HEDNISK MAJORITET här i riket…
I morgon blir det slut på Monoteisternas enfald, och i stället kommer Polyteismens mångfald härska över vårt land…
Detta är en plats vi skrivit om tidigare. Två medarbetare på ”Hedniska Tankars” redaktion – båda är vuxna kvinnor över 20 år – känner igen gegorafin och den kartskiss som visats i programinslaget.
Vi vidhåller vad vi sagt. Det här kan sannolikt vara mycket mer än blott och bart anonymt ”skattsökeri” eller förberedelse till systematiskt plundring.
Det krävs inte mycket för att inse, att man INTE kan hitta guld eller silverskatter med denna klumpiga metod, som de kriminella använder sig av. Till och med de mest obegåvade av tjuvar kan nog inse detta – att springa runt i ett höstligt landskap och gräva på måfå i jorden, lönar sig knappast – det här är platser som finkammats så många gånger, och är så välkända att de lösfynd man eventuellt skulle kunna hitta, nog bara rör sig om rent metallskrot, skräp, enstaka myntfynd.
Motivet bakom alltsammans kan vara rituellt, eller ideologiskt motiverat.
Uttrycket ”Hatbrott” kan verka starkt, men det kan möjligen vara ett motiv av flera – så här före Midvinter och Jul.
En eller en hel grupp av individer, som finns i Mälardalen hatar Svensk Nationell identitet och just Vikingatiden som historiskt fenomen så mycket, att de totalt vill förstöra den.
Detta bör rimligen ingå i Polisens och Rättsvårdande myndigheters utredning av saken – och för säkerhets skull vill vi publicera en kort tabell över de språkliga uttryck ”Hedniska Tankars” redaktion använder i sina egna bedömningar, när vi arbetar vidare med frågan.
Vi hoppas att de skyldiga grips, lagförs och straffas nästa år – 2026
De bör straffas HÅRT – och kännbart – i det här fallet rekommenderar vi ”snabb prevention” – vilka ”lagrum” eller paragrafer det blir tal om, återstår att se…
Vi har att ta hänsyn till vad som är:
Sannolikt – Highly Likely – mer än 80 % chans
Troligt – Likely – mer än 60 % chans
Möjligt – Possible – mer än 40 % chans
Tveksamt – Unlikely – mindre än 20 % chans
Vår hypotes eller åsikt är, att det kan vara ”Fornsedare” eller ”Hedendomens ful-svans” och diverse individer med flera sorters problem eller olika ”symptom” som är i farten. Renodlade ”politiska aktivister” med hatbrottsmotiv från Högerhåll – som i dagens terror-dåd i Bondi Beach, Australien eller andra fall av ”aktivism” åt helt motsatt håll på den politiska skalan, modell ”Galna Greta”, Thunbergeri osv kan vi troligen utesluta.
Men allt detta hör tyvärr ändå till dagens verklighet, som vi möter den i Midgårds och Svitjods sorgedalar, anno 2025 efter hur åren räknas nuförtiden…
Till dess – försök fira Chanukka, Yule, Jul, X-Mas eller till och med Kwanza och årets slut under någotsånär lugna och värdiga former…
I åratal har Länsstyrelsen i Uppsala Län helt försummat Uppsala Högar.
En till intet förpliktande skötselplan, som inte alls är juridiskt bindande har resulterat i ”Påvestenar”, Nedhuggna Ekar, diverse förfulande ”Församlingsgårdar” med mera som den sk ”Svenska” Kyrkan tillåtits bygga. Statskyrkan upplöstes som bekant redan år 2000. Bara omkring 55 % av Sveriges vuxna befolkning är medlemar i detta mycket märkliga Evangelisk Lutheranska Samfund – som INTE borde ha rätt att företräda det Svenska Folket överhuvudtget, eftersom Sverige enligt sina grundlagar är och skall vara ett sekulärt samhälle.
Grundlagarna förutsätter nämligen, att alla officiellt godkända samfund – också Humanister och Asatroende – skall vara likställda, och i övrigt torde det gälla, att miljön kring högarna bevaras orörd. Så ser det INTE ut på platsen i dagsläget, och den sk ”Församlingsgård” som byggts på platsen, helt slentrianmässigt – lämnar mycket övrigt att önska.
Personalen på det närbelägna Upplandsmuséet, och dess stora besökscenter och museum vid högarna säger att den ingenting ingenting kan göra och saknar befogenhet att ingripa – vilket är korrekt.
Gång på gång – GENOM ALLA ÅR – har Seriösa Hedniska Organisationer som Nordiska Asa Samfundet hävdat, att området SKALL ha UNESCO-skydd, samt finnas på FN:s Världsarvslista, eftersom Högarna faktiskt är en plats av central betydelse för hela Riksgrundandet, och skapandet av det moderna Sverige som nation.
Hela tiden – i inlägg efter inlägg under mer än 20 års tid på olika internet-forum och bloggar, har Hedniska Tankar krävt samma sak.
Men vad har svenska politiker och våra regeringar – oavsett om de varit borgerliga eller socialdemokrater – hela tiden gjort under dessa två decennier som gått ? Jo, de har ordnat så att rena futiliteter, struntsaker helt utan betydelse för den svenska allmänheten skall UNESCO-skyddas istället. Exempelvis har dessa närapå totalidioter kunnat UNESCO-förklara företeelser som ”Struwes Meridianbåge” – några enstaka ”mätpunkter” av 34 markerade och 254 kända finns i vårt land. Det var nämligen så att ett gäng armégeografer besökte Norra Sverige, Norge och Ryssland under 1800-talets början – men detta borde ju vara FULLSTÄNDIGT BETYDELSELÖST idag, utom för ett ytterst litet antal experter.
Det horribla beslutet genomfördes på felaktig och osaklig grund redan år 2005, sedan rena klåpare – troligtvis på Länsstyrelsen i Norrbottens län fått hand om saken. Vem som helst borde ju ändå inse, att de väl kunnat skydda spåren av diverse Samiska eller etniskt Svenska, fysiska kulturarv istället – för det är just det UNESCO-skyddet ursprungligen varit till för.
Eftersom Europa i dagsläget faktiskt står inför ett allvarligt krigshot, utbredd kriminalitet, en felslagen invandrings- och befolkningspolitik och mycket annat, är det ändå dags att ifrågasätta alltsammans.
Rörelser av den här typen drar ALLTID till sig diverse egendomliga individer, och troligen är det väl i kretsar som dessa, som personerna med metallsökare finns. Det är i alla fall inte otänkbart,även om vår redaktion inte består av några Polismän, och det inte är vår uppgift att leda någon förundersökning, innan Åklagarmyndigheten och Tingsrätten får ta hand om saken.
Men man kan ändå jämföra med rörelser som Knutby-Sekten, Livets Ord, Narconon, Scientologerna, Maranata osv – rörelser som också funnits eller finns i just Uppsala Län – och som många gånger haft en STARK KOPPLING till länet som sådant. Samtliga av dessa fick till slut böter eller fängelsestraff i en del fall – och det var ju kanhända inte så konstigt. Vad de här personerna ägnat sig åt, torde vara Riksbekant. Alla vet det redan.
We rest our case.
Vi vet ändå vad vi vet, eftersom vi lämnade dessa samfund för minst 10-15 år sedan…
Vill sedan rättsvårdande myndigheter kontakta oss, är det ju upp till dem – vi har som sagt en hel del att berätta…
Som bekant är det Nobeldagen idag, 10 December 2025, den tionde dagen i Julmånaden (Yule-Month) enligt Asatron och den gamla svenska månadskalendern. Nu när vi diskuterar detta med kultur, Hedningar och Humanister som vi alla är – ty intet mänskligt är oss främmande – kan vi notera att nobelpriset i litteratur tilldelats en viss László Krasznahorkai– en Ungersk författare vi inte vet ett enda dugg om, eftersom vi aldrig läst en enda bok av just honom. Vi vill inte tro på lösa rykten, eller vad media i vårt land säger – och vi har aldrig kunnat tala eller förstå det ungerska språket.
Vi minns en annan Ungersk författare vid namn Ferenc Karinthy däremot, och 1980 utgav ”Bra Böckers” förlag i Höganäs en svensk översättning av en kortroman med titeln EPEPE, gjord av Mårten Edlund. Boken finns fortfarande att beskåda i ett ensamt exemplar på ”Hedniska Tankars” huvudredaktion. Man har beskrivit kortromanen som ett verk, ägnat att utforska språkets förvirring och identitetens bräcklighet, och det är faktiskt sant. Den som gav oss denna bok i gåva var en dåförtiden ung man som hette Breander i efternamn. Han gick som vi på gymnasiet, vi var gymnasister – unga studenter bara, och dåförtiden var det så ställt, att den unge man som gick brevid oss, hastigt hade förlorat sina föräldrar i en tragisk olycka – för alltid. Han saknade ord, språket räckte inte till för att beskriva vad han upplevde och kände, den gången.
Boken blev ett redskap för honom för att återfå allt det han förlorat – och därför fick den Hedning som skriver detta läsa den, för att uppleva och förstå. ”EPEPE” är namnet på en kvinna, inte en man i Herr Karinthys roman – för övrigt – men det är bara en detalj i sammanhanget, liksom att Karin – thy – betyder något på svenska kombinerat med Norröna. Däremot är det INTE sant att ”språket är ett virus” eller att det finns ”forellpristagare i glitteratur” vilket en skämtsam svensk författare vid namn Sture Lönnerstrand skrev i ett slags ”diktbok” 1960 med titeln ”VIRUS” – delvis inspirerad av ett slags Tage Danielssonsk grallimatik – på 1960-talet skrev man ganska mycket nonsens-verser, och även den gamle underground-författarenWilliam S Burroughsmissförstod detta med språk.
Att tala språk är inte farligt. Man blir inte sjuk av det. Tvärtom är det NÖDVÄNDIGT att ha ett skrivet språk också för sina tankar, och för att kunna komma ihåg dem – och sedan HANDLA eller AGERA i enlighet med det skrivna. Det måste vi alla minnas, trots att både Sture Lönnerstrand och William S Burroughs är borta nu, och inte längre finns med oss.
Men – deras ord lever ändå kvar, kanske för evigt – när andra människor finner de rätta orden, återigen – och förstår att tolka dem rätt.
Odin själv fann runorna, och han gav dem till oss Hedningar, på det att vi måtte läsa och förstå, men läsning utan eftertanke nyttar föga. Så är det.
För detta behövs inte alls någon ”forn sed” för begreppet ”sed” är bara en tom mekanisk upprepning, en handling utan innebörd eller förstånd. Verklig Asatro och Hedendom, däremot – det är något helt annat. Den eller de som inte inser detta har ingenting ingenting ingenting alls lärt eller förstått, och vet heller inte vad det innebär att handla, verka och leva.
Vi här på Hedniska Tankar är Asatroende, inget annat. Så har det alltid hetat, så heter det ännu på Island, och det finns inte den minsta anledning att ändra på det begreppet, därför att språket styr tanken. Därför skall språk alltid skrivas och talas rent, klart och tydligt, ty så vill Odin / Oden själv och Makterna faktiskt ha det. Annars finns det inga värdiga nobelpristagare överhuvudtaget.
Men mäktig och befriande kan språkets kraft vara, till slut, när alla ord blir sagda eller skrivna – och kanske är vissa böcker också värda sitt pris.
Runorna och det skrivna ordet kan återskänka människorna tron på livet, och besegra den tyngsta sorg, ja också i årets mörkaste natt vid den Midvinter, som snart kommer.
Ock weestu eij hwarför wij Swänske kalla Juul/. Därför/ at Werldsens Lius/ då wänder om sijn’ Hiuul – citat från Samuel Columbus, Måål-Roo eller Roo-Måål (kring år 1670)
Redan själva ordet ”Jul” kommer av årshjulets och runhjulets välvningar, som alla vet och tydligt kan se…
Jag vet det. Jag säger det och jag förkunnar det. Odin själv gav mig något av sin kraft, för att också ni alla därute skulle Hednas, för att ni skulle förstå i Hamn, Hug och Kropp – för människans inre liv styrs av tre delar, inte två som de kristna felaktigt tror. Kropp och ”själ” står inte i motsatsförhållande till varandra. Att tro något sådant vore en betydlig förenkling.
Gävlebocken – en gigantisk Julbock – ett väsen ur den Svenska och Nordiska Folktron vars ursprung man påstår skulle vara osäkert – har alltid fruktats och hatats av de kristna, som hela tiden velat skada, förinta och bränna upp bocken, även om den bara är av halm. Tors Bockar har helt uppenbart med saken att göra – och därmed är frågan avgjord. Ändå fortsätter vissa fanatiker av idag att hota och förbanna. Även i Juletid påstår de att vi alla ska brinna i helvetets eld, precis som diverse Muslimer och alla andra som tror på Totalitära Läror.
Särskilt österifrån – hos Putin och hans anhang – hörs den refrängen upprepas gång på gång, medan en viss Donald Trump påståtts ha aspirerat till Nobels Fredspris, därtill uppmanad av hans eget svansdingel av idel galningar, en tjutande mobb av hundrackor långt bortom ärlighet, vishet och förstånd. Det enda pris han har tilldelats på senare tid, lär vara FIFA:s pris för fotboll eller ”soccer”, ett lagspel som inte alls har något med USA att göra från början. Mycket nöje – Mr President – kanske kan fotbollen förbättra er hälsa – men det är er Administration, i Pentagon, Vita Huset och i övrigt som bör ha äran och utmärkelserna – inte ni själv. Media och pöbeln är sig lik, överallt – men de visa vet bättre än att uppföra sig som pöbel.
Kom ihåg er dödlighet, yvs inte för mycket – Asar och Vaner styr oss alla – och lyssna till diktarnas ord….
”We are the hollow men We are the stuffed men Leaning together Headpiece filled with straw.
Alas!
Our dried voices, when We whisper together Are quiet and meaningless As wind in dry grass
– T S Eliot, ”The Waste Land” – 1922
”Himmel och Jord vill ingens väl – de ser på alla väsen som vore de hundar av halm”
”Heaven and Earth are not benevolent; they treat the myriad creatures as straw dogs.”
Lao Tsu, 700 – 600 år före kristus, ur ”Tao Te Ching”
Natten må vara aldrig så mörk, men det finns en väg ut ur mörkret. Dock måste man ha kraft nog att tolka den rätt – så är det med språk och runor. För de olärda, som talar utan eftertanke blir till slut bara en hop tjattrande apor, journalister som vräker ur sig saker utan mening, tomma citat de tolkat fel, men inte kan stå för. Läsning utan eftertanke, nyttar föga. I Odens eller Odins sällskap – eller när du möter en man, som fått Odens kraft att skapa och förgöra – gäller det att noga tänka sig för, innan krafterna vänds åt fel håll…. Kanske kan filmklippet ovan få oss att inse detta…
Låt oss återvända till vår Gävlebock, som funnits i Gävle sedan 1966. – Hälsingland, provinsen norr om denna stad har ju en bock som symbol, och det finns många som bär den symbolen med glädje och stolthet i sina hjärtan. Journalisten Stig Gavlén tjänstgjorde bland annat på Arbetarbladets redaktion i Gävle, och han skapade idén om en gigantisk halmbock till Julglädje för alla och envar. Han var Hedning i själ och hjärta, för han talade för folket i Brynäs, på andra sidan Gavleån, där slitna trähus och fattig miljö, utanförskap och isolering präglade en proletär, ja Hednisk stad. Det var inte för de kristna han talade, utan för de som ingen Julglädje fick, för Julen är ju som alla vet en Hednisk Tradition från början – den föddes i Norden, det är där den hör hemma – ”jesu födelse” har föga eller intet med saken att göra, de kristna har helt enkelt våldfört sig på den hedniska traditionen, stulit och kapat något som inte var deras från början
Alla ville ställa upp för staden – bocken blev ett kulturfenomen i sig. Men så hände något. Oförståndiga individer, klåfingriga, de som bara missförstod och inte kunde tolka runor, förgrep sig av ren dumhet på Gävles bock.
Löst flygande halmstrån, till exempel – från en Julbock kanske – kan bli brandorsak, när som helst…
Vi vet också, att en viss stat i Öster, med dess allierade i Islamistiska, Totalitära, Religiöst styrda stater faktiskt KAN förklara krig emot vårt land, i princip när som helst.
Vår nuvarande Statsministers uttalanden bär syn för sägen, på flera sätt än ett – och vad han säger är ingen folksaga, utan sanning.
Vad sker, då en helt annan Regering med helt andra målsättningar kan ta över statsrodret inom 9 månaders tid – då sjunker ”Kronan” åter med man och allt.
En svag minoritetsregering, företrädd av ”såsialdemokraturen” – ifall vi får raljera – sådant är ännu inte förbjudet eller brottsligt – kan i värsta fall tillträda – och då rivs för dagen högst nödvändiga beslut upp, ännu en svag, handlingsförlamad, ofärdig minoritetsregering utan ansvar eller handlingsförmåga tillträder, liksom så många gånger förr i 2000-talets Sverige.
Minns Fredrik Reinfeldt, förloraren som lade ned stora delar av vårt lands militära försvar, och som till slut inte ens dög till ordförande i Fotbollsförbundet – apropå FIFA och Mr Trumps senaste ”utmärkelse”.
Snart kommer månne hårdare tider än någonsin förr – och då må vi åter- i Odens Midvinternatt, själva Julnatten – betänka vad som kan ske, om Årshjulet vrids om alltför hastigt.
Han visste inte vad Asatro eller Svensk Folkkultur och Folktro verkligen var – han blandade ihop begreppen totalt – och han blev någotslags aktivist. Formellt sett dömdes han aldrig för något, han satt bara häktad – men blev aldrig dömd – och stora delar av skadeståndet efterskänktes ändå. Han var inte svensk, utan bara en gäst i vårt land, som ingenting visste, ingenting förstod – och hans vänner i Sverige kan ha lurat honom, dragit in honom i något han aldrig ville eller tänkte göra.
Lawrence Jones från Cleveland, Ohio har sedan dess levt i största obemärkthet, och idag är han närmare 77 år gammal – han är inte längre 51 år fyllda…
Det är ju ändå trots allt Jul – och aktivism i symbolisk form – som inte kostar mycket, och bara kräver symboliska insatser, kan inte skada – för alla kan vi bli eller vara aktivister, på vårt eget sätt.
Inte Nobelpris, men Kulturpris. En sångare med sammanbitna läppar, som levt ett långt liv…
Döm därför inte de litterära människorna så hårt, utan lyssna till ett gladare budskap.
Bob Dylan, tilldelades Nobelpriset år 2007 – men avhämtade det först 2008 – han fick också ett fint Kulturpris av Barak Obama, som var USA:s förste svarte president när det begav sig – men till Sverige och svenskarna lär Mr Dylan först ha sagt att han mest av allt var musiker, inte författare.
Inte poet, bara låtskrivare. En som lånat Odens eller Brages krafter, och tytt runorna så gott han förstod – liksom oss alla.
Låt oss då – kvinnor och män, ja en samlad mänsklighet – för ”kön” är inte en ”social konstruktion” utan en rent biologisk nödvändighet – ställa oss upp i Julnatten och Nyåret.
Låt oss svärja en helig ed, vid Asar och Vaner, i Hedendomens och Humanismens namn.
Svär att skilja på tanke, ord och handling – och tänk rätt, övergå till ord och handla därefter.
I allvarets stund, lär de ovisa, visa misskund mot de svaga.
Det är allt – och det är vad som finns att tänka eller säga – kunde vi sedan omsätta allt detta i framtiden, vore mycket vunnet för Midgård oss alla.
GOD JUL – GOTT NYTT 2026 – Må Ragnarna vara med er…
och nu – musik – hela texten till ”Ballad of a thin Man” från 1966 – obetydligt förändrad…
Ja, vår rubriksättning är lite pikant, med en dragning emot det raljanta, men även inför Julen får man enligt den sanna Hedendomen skratta och vara glad, trots att tillvaron i övrigt kanske rymmer få ljuspunkter. Dessutom är det svårt att upprepa vad man hela tiden vetat om i mer än två års tid här på Hedniska Tankars redaktion, och om vi vill få fler läsare i mediabruset, måste vi tyvärr göra som alla andra i dessa AI-skribenternas och det allmänna förflackandets dagar, och komma fram med rubriker som får våra nytillkomna läsare att kanske höja på ögonbrynen lite extra.
Kartan ovan är hämtd från det officiella plandokumentet år 2023.
Riksblotsansvarig Tommy Vähäsalo, tillika anställd vid RAÄ, Riksantikvarieämbetet till vardags, kan nu berätta för Statstelevisionen att markarbetena vid Molkom går vidare, och att begravningsplatsen officiellt kommer att invigas nästa sommar. ”Svenska” Kyrkan har fått godkänna, att en del av Molkoms Begravningsplats – den är inte längre någon ”kyrkogård” för marken tillhör inte ”Svenska” Kyrkan eller Lutheranerna – upplåts för Hedningar och Asatroende, en religion som funnits i organiserad form i vårt land sedan åtminstone Bronsåldern – och det kan ingen nu ändra på. Marken, Jorden och landet tillhör oss, och den kommer att förbli vår – den tillhör inte de kristna, eller några andra Monoteister.
Vi andra Hedningar, som troget tjänat vårt eget land och staten i mer än tjugofem år, kan bara applådera. Nordiska Asa Samfundet har nu över 1500 medlemmar i enbart Sverige, och har mer än 5000 medlemmar globalt, eftersom detta samfund är en del av en global, Hednisk och Humanistisk rörelse.
För övrigt anser vi – inom Samfundet Särimner och på ”Hedniska Tankars” redaktion, att alla Monoteistiska religioner och Samfund borde totalförbjudas, och inte få några statliga eller offentliga bidrag överhuvutaget, eftersom de INTE står i överenstämmelse med tanken på Sverige som en demokratisk nation, och våra grundlagar – eftersom även Grundlagarna som bekant kan ändras.
Organisationer, som vägrar att erkänna flera gudar än en, kan helt enkelt inte överleva eller existera inom ett modernt samhälle – och så är det med den saken.
Framtiden kommer att tillhöra Polyteismen och Humanismen – och framtiden är – som vi har sett – redan här.
För länge sedan, skriver Maria Kvilhaug på bloggen ”Lady of the Labyrinth”, som i och för sig alltid är läsvärd, men ibland alldeles för spekulativ, noterade Herodotos – han som är all västerländsk historieskrivnings fader – att två kvinnor och fem män från Hyperboréernas ytterst avlägsna land hade kommit till den grekiska ön Delos, där de framgav offergåvor i Artemis tempel, och levde där i långliga tider sedan, tills de slutligen dog. Detta skrevs år 440 innan vår tideräknings början, och Herodotos bör ha uttalat sig om händelser som kan ha inträffat omkring år 480 fK eller ännu tidigare. Hursomhelst nämner han, att Aristeas, en poet från 700-talet fK, redan hade besökt Hyperboréerna, de ”norr om nordanvinden boende”, och för att komma till deras land måste man fara över de skytiska stäpperna norr om Svarta Havet, upp längs den ytterst kalla floden Borsythenes eller Dnjepr, och där – på andra sidan de Ripeiska Bergen – skulle man finna en kall ocean vid vars kuster det fanns bärnsten, och ett folk som levde i ett land där snöflingorna var stora som ulltottar, och i strida strömmar föll från himlen.
Karta, som utvisar Hyperboréernas geografiska belägenhet – som antikens greker såg det…
På Herodotos tid vallfärdade unga män och kvinnor för att klippa av sitt hår, och offra det på graven till de Hyperboréeiska prästinnorna, som ansågs mycket visa, och senare, när kontakten mellan greker och hyperboréer bröts, skickade de senare offergåvor inlindade i halm till Artemis tempel på Delos, varje vinter.
Maria Kvilhaug tycker sig se Freja överallt, men vill man, så kan man träffa sin Freja till och med vid KORVKIOSKEN (se tidigare inlägg)
Nu påstår Maria Kvilhaug – inbiten gudinne-dyrkare och en forskare av det slaget som i stil med den mer tvivelaktiga och nu föråldrade Marija Gimbutas – en snacksalig Litauiska – att det bara måste vara Freja eller möjligen Frigg som var den gudinna, de två okända prästinnorna förde med sig kulten av till antikens Grekland, efter att ha utfört den icke föraktliga prestationen att ha åkt tvärs genom hela Europa, följda av bara ett litet följe om fem man. Problemet med allt det här, är bara att alla källor j-a-g någonsin läst om Herodotos spännande berättelse, inklusive de mer poulära – som hos den kände svenske polyhistorn Alf Henriksson – identifierar Skade, vinterns stora gudinna med antikens Artemis, som dyrkades just på Delos.
Delos var bara en avkrok i den antika Världen, och förresten hade jaktgudinnan Artemis ett tempel i Efesos, som skulle räknas som ett av antikens sju underverk och som var vida större. Ifall nu de två prästinnorna hade dyrkat Freja (alltså Afrodite) eller Frigg (Hera) som kvilhaug tror, eller en allomfattande modergudinna, så kunde de till exempel ha rest till Paphos på Cypern – ett ojämförligt större kultställe för just Afrodite, känt redan på 900-talet fk. eller Eleusis, där de berömda mysterierna firades, till ära för Kore, Persephone och Demeter – mycket viktiga gudinnor under den tidiga antiken allihop, och betydligt närmare Kvilhaugs radikalfeministiska all-inclusive modergudinna, ibland uppdelad i tre entiteter (Freja, Frigg, Hel)
Men – så var det nu inte. Hela tiden, Herodotos berättelse igenom, betonas detta med stränga vintrar – och Skade (eller västnordiska Skadi – modern engelska Skadhi ) var just en vintergudinna, samt en jaktgudinna – precis som Artemis. Hon jagar med pil och båge i bergen och vildmarken – det gör Artemis också. Hyperboréerna skulle härstamma från Nordanvindens gud (Skades far är vind-jätten Tjatse, som kan förvandla sig till en väldig örn – söder om Hyperboréerna bor Arimasperna, i vars land det finns väldiga gripar.) och en ”snönymf” vilket är ett annat sätt att beskriva just Skade, som alltid tänks svarthårig och inte ljushårig, då hon ju är av Jättesläkt. Skandinavien, ”Skadin-aju” eller Skades ö, och Scandia, Skåne och ”Skadanan” (det för sjöfarten skadliga Falsterbonäset, samt Skagens rev högst upp på Danmark) var allesammans uppkallade efter Skade, och kända som geografiska termer redan under antiken, både av Strabo, Ptolemaios och andra geografer.
Varför skulle man nu ha känt till allt detta redan under antiken, om det inte funnits en koppling mellan just Skade och Artemis, som man såg som paralleller redan då ? Sammanträffandena är nästan för många för att vara ren slump…
Skade som jag själv skildrade henne, vintern 2012 – på ett gammalt gravfält nära Stockholm (svarthårig och med grekiska smycken)
Dessutom finns det bevis för att Eddans version av myterna om Skade till en del var kända mycket tidigt i historien. Tjatse – vindguden vars namn är lapskt, och betyder ”smältande vatten” (som om vårvintern) betraktade en dag i örngestalt Oden, Loke och Höner, som var på resa genom den yttersta norden. De hade fällt en myskoxe, som de försökte steka över en öppen eld. Då stal Tjatse halva oxen, och Loke försökte slå till honom med en lång stång, som han tog ur elden. Stången brände fast vid Örnens rygg, men Tjatse flög sin kos med eldguden Loke, som satt fast på sin sida stången. Denna scen beskriv i Tjodolf av Hvins drapa ”Haustlang” eller Höstlång, långt före det Eddan skrevs.
På en hällristning från Lökeberget i Bohuslän ser man exakt samma scen – en fågel flyger iväg, med en lång stång utgående från ryggen, och i stången hänger en ynklig manskropp fast, tillsammans med vad som verkar vara Oxens köttslamsor. En man med fågelnäbb (det är Oden – senare i samma historia förvandlade han sig också till en örn och tog upp jakten på Tjatse ) kastar ett annat vedträ efter den bortilande fågeln, och en tredje gestalt (antagligen den fege Höner) står med händerna i byxfickorna efter vad det ser ut – han är ristad utan armar – och ser passivt på… Denna hällristning kommer från minst 1100 år före kristus, och beskriver perfekt vad som skildras i Brynjulfssons ”Edda” från islands 1600-tal – sådär 2700 år senare – men berättelsen är i allt väsentligt oförändrad. (Säg sedan inte, att Eddans myter har kraft – Bibelns historier är inte alls lika gamla)
Nja, Tjatse dräptes av gudarna till slut, men Skade – hans dotter – hennes namn betyder ”Skada” – men så skadar vintern också – ”scate” som i ”unscated” finns i modern engelska, och ”schade” i tyskan – så hennes namn kommer från det indoeuropeiska språkstadiet och är mycket gammalt – kom vandrande till Asgård, skadad och kränkt, förmäler myten.
Den jagande Skade
Det vilar alltid något argt, vildsint över Skades personlighet, som vi ska se. Hon kallas ”Ondurrdis” eller ”Skiddisen” och det är hon – snarare än vårens Freja – som firas vid det stora Disablotet i Februari, eller Göje månad. En kall vind båser när Skade talar, och hon ler eller skrattar aldrig. Också Artemis är en mycket sträng gudinna, som vi ska se – och liknar Skade till förväxling, medan Freja eller Afrodite har en helt annan personlighet. Artemis och Freja har aldrig varit samma sak, eller samma gestalt – men gång på gång ser man faktiskt direkta överensstämmelser i myterna, där Artemis och Skade faktiskt har mycket likartade historier berättade om sig.
Den jagande Artemis
Asarna fick betala full mansbot för dråpet på Tjatse (nordiska lagar innehöll aldrig fängelsestraff, kroppsstraff eller ens dödsstraff så ofta som medelhavskulturernas generande försök till rättvisa) och Skade krävde därutöver, att de skulle ge henne en bra man att leva ihop med, och dessutom kunna få henne att skratta; eftersom hon förlorat all glädje i livet samtidigt med sin far. Den andra uppgiften löste den listige Loke. Han tog ett rep, och band ena ändan av det om skägget på en getabock (en av Tors bockar !) och den andra ”om sina hemliga ting” som det står i Eddan. Så började en vild dragkamp, och än skrek geten och än skrek Loke, står det i sagan. Då skrattade Skade till sist, och detta var den första Skadeglädjen, för kall och hård är vinterns glädje.
Vad har väl de kristna att sätta emot ? Loke vinner alltid…
Sedan skulle Skade välja sig en man, och den uppgiften löste hon själv. Eftersom rättvisa skulle råda, och ingen ogift Gud framhäva sig på någon annans bekostnad, ställde de sig alla bakom en bonad, under vilken bara deras nakna fötter stack fram…
Då tog Skade och valde den Gud som hade de vitaste fötterna, i tron att det skulle vara Balder, men det var Njord på Noatun, skeppsbyggnadskonstens Gud, som hela dagarna vadar i vatten, och därför har ovanligt rena fötter. Lustigt nog ska renlighet också vara en av de dygder Artemis sägs uppskatta – återigen en likhet. Men – Skade valde efter utseendet, vilket man aldrig ska göra med kvinnor eller män. Njord var morgonmänniska och ville vakna tidigt, men Skade tyckte om att vakna sent, som kvällsmänniskor gör, och föredrog vintern och bergen, framför sommaren och havet. Hennes äktenskap blev aldrig lyckligt, och så skilde hon sig och flyttade upp i Ydalarna, Idegranens dalar, där en kall vind alltid blåser. Också Artemis lever ensam, men lär ha haft sällskap i jägaren Orion, precis som Skade hade sällskap av sin bror, himmelsguden Ull.
En detalj i myterna om Skade jag alltid fäst mig vid, är hur Skade slutligen hämnas på Loke – när hon upptäcker att det är han, som ligger bakom dråpet på hennes far – och hur hon också låter sin vrede gå ut över Sigyn, Lokes sjåpiga hustru. Loke har bedragit Sigyn med i stort sett alla skapade varelser, inklusive Svadlifari, Asgårdbyggmästaren Mundlifaris egen häst – och resultatet blir Sleipner. På Ägirs berömda fest vågar hon inte ens komma med – kanske vet hon hur eldguden Loke blir när han dricker – utan försöker hålla god min. Skade förvandlar Lokes två söner Nare och Vale till vargar, så att de sliter sönder varandra, i Sigyns direkta åsyn – på liknande sätt förvandlade Artemis jägaren Aktiaon, så att han blev söndersliten av sina egna hundar. Nare och Vale har också med frost att göra – av frosten blir händerna nariga, och man blir valhänt. Sigyn hamnar sedan vid Lokes sida i det värsta och understa Nifelhel, och där sitter de sedan till Ragnarök. Sigyn får ständigt tömma en giftskål, eftersom Loke ligger fjättrad, och Skade har – Skadeglad som vanligt – hängt upp två giftormar över Lokes ansikte, som ständigt spyr ut etter. Artemis hälsades som befrierskan från just ormar, och i en version dödades Orion av en orm. Tillfälligheter ?
Sigyn framställs idag av vissa Amerikanska Asatroende som en hjältinna, trots att hon är urtypen för ”missbrukarhustrun” – en sån kvinna, som alltid säger ”men han är ju snäll emot mig när han är nykter i alla fall”, ”det blir bättre bara vi får barn – då lugnar han sig nog, och är inte ute med Tor på äventyr som han brukar” och till slut – allt för ofta ”att han slår mig är nog mitt eget fel – jag skulle haft maten varm när han kom hem, det sa han ju…” Den självständiga Skade, däremot – är Sigyns absoluta motsats. Skade anser förmodligen, att Sigyns beteende ger alla gudinnor i Asgård dåligt rykte, och att hon gått alldeles för långt i sin undergivenhet. Hon kan till och med ha erbjudit Sigyn och hennes avkomma bostad i Ydalarna – där vore hon säker ! – men Sigyn har som vi vet tackat nej, och är trogen Loke i alla fall – vilket skickar henne rakt ned i helvetet !
Även i verkligheten förekommer det, att vad två kvinnor kan göra emot varandra är tusen gånger värre; än vad två män ens skulle kunna tänka ut, ifall de höll på i flera år. Men Skades hat emot Sigyn, är ändå rätt oförståeligt, tills vi börjar tänka efter – vad kan det finnas för anledning till det ? Skade är självständig, och har allt vad hon behöver i sin jakt, men avundas Sigyn ändå. Utåt sett kan Loke och eldgudens maka synas lyckliga, och verka som ett vackert par – Skade vet kanske inte hur Sigyn känner sig inuti… Dessutom har hon barn – och det har inte Skade. Så när som på Freja, hennes enda dotter – uppfostrad hos sin far och helt annorlunda till sättet – kan hon kanske inte få några – och Skade hämnar sig mycket riktigt på just Sigyns barn – och låter henne själv se på medan de dör – det första hon gör…
Byst av Artemis. Från ett grekiskt original
I en antik grekisk myt skryter Niobe, en vanlig människokvinna, med det faktum att hon minsann har fjorton barn, sju döttrar och sju söner, inför gudinnan, och tror sig därför vara förmer än gudarna. Ett typiskt exempel på sk ”hybris” eller grotesk självöverskattning, som många människor idag också visar inför vinterns iskalla majestät. Men Artemis hör detta, och skjuter sina pilar från den höga och kalla vinterhimlen, och inom några ögonblick har alla barnen dött. Sjutalet – en dubblering som alltid förekommer i myterna – kan man bortse ifrån, men som vi ser motsvarar den här myten mycket nära Skades dödande av Nare och Vale.
Apollon, Artemis bror – är en solgud. Ull – Skades bror – är också en solgud. Båda skjuter med pil och påge. I en annan grekisk myt, räddar Artemis kvinnan Callisto, genom att förvandla henne till en björn. Björnar fanns knappast i antikens Grekland, men däremot vimlar det av dem i Norden, i synnerhet i Sveriges norra delar – och björnarna är Skades skyddslingar, får vi veta i Snorres Edda. Alla de här ”sammanträffandena” bildar tillsammans så många och så starka samband, att det blir ganska slående. Artemis och Skade är samma person, samma Indoeuropeiska gudinna från början, under två olika namn.. Och Artemis har inget med Freja att göra – som Kvilhaug ensam hävdar. Många andra akademiskt erkända forskare däremot – inga amatörer – tror däremot på den hypotes, jag redovisat här. Föga förvånande, trots allt..
Se upp för Skades halka i vinterns mörker !
Skade är alltså själva vintern, dess idé och princip, förkroppsligad. Precis som naturen är hon sällan helt ond, men inte helt god heller, och skall man umgås med henne, är det bäst att minnas att det sker på hennes villkor, och att hon sällan eller aldrig varit van att underordna sig människornas vilja. Det är Skade – främst av vinterns diser – som vi ärar vid det kommande Disablotet, vid vårens början och de första tecknen på Vinterns slut. För våra förfäder var Februari en kritisk tid, då de första tecknen på snösmältning och en ny vår var mycket efterlängtade – under en lång vinter kunde visthusbodar och andra förråd sina. Man hade all anledning att hoppas på Skades bistånd, och vintern gav också is och snö att färdas på, för köpenskap och handel – inte för inte var ju Njord Skades förste och ende man.
Uppgiften att Skade skulle varit Odens frilla, finns inte alls i Eddan. Den hittades på av Eyvind Skaldaspillr, eller ”Skaldefördärvaren” – han som ändrade de ursprungliga myterna, och försökte förändra dem, trots att de i fallet Skade – som vi sett – varit oförändrade i 2700 år eller mer. Oden är en mångkunnig Gud, ja den klokaste av alla, och mäkta vis. Ville han ha en frilla, skulle han inte ta vinterns kyliga brud från fjällen och tassemarken, utan välja en varmare kvinna. Inte heller skulle han lägga sig hos den hämndlystna dottern till en jätte, han själv varit med och dödat, för detta strider direkt emot Havámáls råd om att aldrig, aldrig inlåta sig med sin fiendes vän. Skade har sina fördelar, det är sant; och en god kamrat i skidspåret, och värd att dyrka för jaktlycka, om inte annat; men man bör hålla huvudet kallt, när det gäller henne..
Japanerna, förresten, har inom Shinto en direkt motsvarighet till Skade, kallad Yuki-Onna, eller snökvinnan, som också kan vara farlig att möta. Precis som Skade har hon en iskall andedräkt, och legenden om gudinnan, som inte kunde skratta, syns också i Japanernas berättelse om Amaterasu, solgudinnan, som i vredesmod gömmer sig i en grotta, efter att ha blivit kränkt av Susanowo, en Loke-liknande gestalt.
Myternas språk är trots allt universellt, och allmänmänskligt, liksom Polyteismen. I naturreligioner, och Polyteism, finns all sanning av det slaget vi människor behöver – förutom vår förmåga till konstnärligt skapande – och att driva vetenskap. Den som säger något annat, stänger en dörr till sitt eget hjärta – liksom alla dessa galna Monoteister…
En sån här Julstjärna skulle enligt fanatiska kristna ”kunna erinra om ett pentagram” och måste därför ratas…
Skulle fel spets hänga nedåt, är det enligt Arne Wiig ett säkert tecken på att husets eller lägenhetens invånare dyrkar Satan, säger han – och så kan de kristna inte ha det. Själv tycker jag nog inte, att frågan är ”extremt känslig”. Snarare skulle jag vilja påstå, att den som ens hävdar något sådant på allvar är ”extremt intolerant”, eller möjligen ”extremt fånig” ja löjlig rentav. SVT har också genomfört en omröstning, som visar att en såpass stor mängd om 16 % av respondenterna (ca 15 800 stycken) håller med Arne Wiig i hans kristna intolerans.
Skulle någon ens på allvar tro, att man ”dyrkar Satan” i detta mellansvenska hushåll ?
Pastorn hängde en människostor Tomte i en galge utanför sin frikyrka, till stor sorg för ortens alla barn redan 2009, och så har han hållit på sen dess. Men hans danska grannar fann på råd. De skickade Pastorn massor med grammofonskivor med Julmusik ”På Loften sidder Nissen med sin Julegröd, ja Julegröd” och annat sådant, en strid ström av tomteförsedda Julkort visade sig i Pastorns brevlåda varje dag, och lättklädda danska kvinnor i minimala tomte-underkläder visade sig, dansande i ring utanför pastorns fönster..
Och varifrån kommer själva ordet ”Jul” ? Ordet är av Nordiskt ursprung, och binds till Årshjulets välvning. Det har ingenting med någon ”Christmas” eller någon kristus att göra, eftersom Julen är en helt och hållet hednisk företeelse.
Innan 300-talet efter kristus, då den romerske Kejsar Konstantin med tvång och våld hade infört kristendomen över hela sitt imperium, var det ingen, absolut ingen som ens visste när den helt fiktive och påhittade ”Jesus” (som aldrig funnits – inte ett enda historiskt godtagbart bevis för denna persons existens har någonsin skådats !) skulle ha varit född. Innan påven Liberius år 352 fastställde 25 December som rätt datum, trodde många kristna att Jesu födelse skulle ha inträffat 25 mars, och även flera andra datum angavs som det ”rätta” för denna påhittade fantasifigur.
Redan folklivsforskaren Martin P:son Nilsson från Lund avslöjade 1915 ( i boken ”Årets folkliga fester”) hur de kristna stal hela Julen, och försökte sabotera den hedniska Midvinter-festen till solens återfödelse (”Sol invicta” firad av Mithraismen och flera andra hedniska religioner över hela Medelhavsområdet, också i Grekland och Rom) och hittade flera källor, som avslöjade hur stölden gick till, och hur de kristna försökte sno åt sig vad som inte var deras… Han hittade till och med källor från 700-talets Syrien, som rakt av erkänner, att de kristna biskoparna märkte att Hedningarnas Julfest drog de kristna till sig, och därför försökte de helt fräckt ”ta över” och kristna den – som de också gjorde i vårt eget land.
För egen del har jag nu hängt upp en traditionell cirkelrund Julkrans – som visar Årshjulets gång – på min ytterdörr, tillsammans med en i järn smidd TORS HAMMARE. Och måtte inga lögnaktiga eller intoleranta kristna komma in, och störa min Jul – för den firar jag som jag själv vill – utan Julstjärnor, advents-stakar eller andra kristna påhitt..
Det finns många lögner om hedendom och Asatro som en del fördomsfulla eller rentav illvilliga personer sprider över hela Internet. En av de mest groteska är att det på något sätt skulle ingå en period benämnd ”vent” – liknande den kristna Advent – i våra förberedelser inför Julen, vilket bland annat skulle ta sig uttryck i särskilda ”Väntljusstakar” liknande seden med Adventljusstake, som inte är äldre än 1920-30-talet, och som direkt inspirerats av tyska förlagor.
Adventsljus har alltså ingenting, ingenting alls med svensk folkkultur, och ännu mindre med Hedendom att göra. Den ende person, som någonsin hävdat att hans eget fåniga påhitt med ”Venteljus” (felstavat – ordet är inte ens korrekt svenska) är en viss medlem av något samfund som påstås syssla med ”forn sed” i Åmål, eller någon annan idiotisk avkrok, någonstans. Men detta är inte ”fornt” för fem öre – utan ett påhitt från 2010.
Äldre än så är inte denna sedvänja, och den har inte ett förbannat dugg med hedendom eller Asatro att göra.
FÄ var just ordet, ty det är idel FÄHUNDAR som hittat på detta… FÄ och UR är dessutom INTE samma runa…
”Tradition” anger vanligen någonting, som överlämnats i flera led – till exempel inom en släkt. Det är vad ordet betyder.
”Nyuppfinner” man sk traditioner så är det faktiskt bara ”hitte på” eller vad man själv känner för – för stunden – och det har inte ett enda dyft med traditioner att göra.
Vem som helst kan naturligtvis hemskt gärna göra så, ifall han eller hon nu vill – eller känner för det – men det är inte en ”äkta tradition”…
”Morgonposten” är numera nedlagd för länge sen, eftersom den var ett slags Charlie Hedbo-aktig publikation, som också publicerade nyheter typ Aftonbladet, Excessen, ”The Sun” eller ”Attack of the 50 ft Elivs Clone”
Det är bara lite hushållstips inför Julen, eftersom det är Slaktmånaden November nu – inte någon kristen ”Candlemass”.
Vi är ASA-TROGNA HEDNINGAR och HUMANISTER i vårt hushåll.
Vi accepterar inte någon Monoteism, ingen Islam, ingen Mosaisk tro, inga Kristna – och vi diskuterar bara med dem som följer just vår egen värdegrund – precis som vissa ”Såsial-demokrutter”
Hej Tomtegubbar ! Tillfälligtvis verkar just kustlandskap, som Halland, Bohuslän och Blekinge vara rika på sägner om Gårdstomtar – betänk nu det och ha en GOD JUL !
Redan våra JULELJUS Innehåller FLÄSK och Grisfett – liksom
Hedniska Tankar 