Gårdstomte nummer 21 – 24 och en hälsning inför Julen

2025-12-22 av Hedningen

Jag återberättar nu de sista sägnerna om Gårdstomtar ur Per Gustavssons och Boel Werners bok om Gårdstomtar, som kom ut för några år sedan, samtidigt som jag utbringar en skål för Julen och Julblotet, som rätteligen bör firas tre dagar efter Vintersolståndet, och inget annat.

Att Julen rätteligen skall firas på den plats den har idag, och inte bör blandas samman med Midvinterblotet vid Vinterns mitt i Januari, eller Thorrablotet i Thorre eller Thors månad, har man förstås vetat länge. Prokopios visste det på 530-talet, när han skrev om förhållandena i Thule, Wulfila visste det på 300-talet, när han översatte Julmånaden, Fruma Jiuleis till December på Gotiska, och Beda Venerabilis i England på 700-talet visste det, när han sade att Angelsaxarna förstås firade geola eller Jul de också – efter Vintersolståndet och i December.

Över hela Norden, och även i Tyskland och Alpområdet har man tänt eld på ett enormt solhjul vid det nya årets början, och den seden har varit väl dokumenterad av forskare i flera hundra år – egentligen är det bara Heimskringla och Snorre Sturlasson, 200 år efter det att Asatron förbjöds på Island, som blandar ihop Höknätterna vid Vinterns början i Månadsskiftet December-November med Midvintern, och påstår att Julen skulle ha firats då – i Västnorden – men att den kristne Håkon Jarl skulle ha flyttat den till den kristna Juldagen – vilket det saknas belägg för i alla andra källor.

Kort sagt – det finns ingen anledning att tro, att Julen firats på någon annan tidpunkt än just vid Jul, som det rätteligen är och bör vara, och alla spekulationer om en månkalender, kan vi utesluta ur sammanhanget. Tyska forskare har utöver det också visat att nymånen efter Midvintersolståndet, och inte fullmånen, var det rätta datumet för att fira Jul, vilket innebär att Julen även enligt månkalendern inträffade mellan 22 December och absolut senast den 19 Januari, och man bör komma ihåg att Julen räckte tolv dagar, och hela Jultolften. För övrigt – när alla äldre källor säger att Julen firades före nyåret och inte efter det – vad finns då för bevisvärde i 1200-talets osammanhängande uppgifter om att den skulle ha firats i Januari ?

Nu är det alltså snart Jul, och därmed lyser jag även Julefrid över den här bloggen – samt går att fira Jul med mina nära och kära.

Men – innan dess några vittnesbörd om Gårdstomtarna och deras framfart. Från Torpa i Halland berättades det kring 1947, att en bonde var känd för att ha en tomte på gården, men en dag fann han sin gamla märr uppe på Hörännet. Han kunde inte för sitt liv begripa, hurhon kommit dit, så han fick kalla på en hel hop karlar för att alls få ned märren därifrån. Men från ladugården därunder hördes tomtens röst:

”Det är skit till folk som inte har någon armstyrka nuförtiden – Jag lyfte märren ditupp ensam !”

Från Blekinge och Karlskrona-trakten berättade Jan Öjvind Svahn år 1989 om en händelse han fått återberättad under sin barndom. Den finns på sidan 88 i boken ”Ur Oknyttens Värld” som ingår i serien ”Svenska Folksagor” som ni kan köpa på antikvariat. ”På en gård skulle en ko till att kalva under Juletid. Folket turades om för att gå ut och se om där blivit någon kalv, och en kväll var det pigans tur. Naturligtvis visste hon med sig, att det första husbondfolket skulle fråga henne när hon kom tillbaka, var om det fötts någon kvigkalv eller månne en tjurkalv, så hon kände mycket riktigt den nyfödda kalven ute i ladugården mellan benen.”

Men då spratt kalven till, och förvandlades med ens. Det var ingen annan än gårdstomten, som förvänt synen på henne. Och den lille rackaren hoppade runt, dansade och sjöng: ”Pigan tog mig på tasken och koddarna, ja på tasken och koddarna !”

Samma sägen finns också i England, där ett väsen vid namn Hedley Kow från Northumberland eller Nordimbraland, som Nordmännen sa – kan förvandla sig på samma sätt, och oftast uppträder i gestalt av en kalv, som skrämmer vettet ur vägfarande. Om traditionen bakom sägnen inte är Vikingatida, hur spreds den då över Nordsjön, då väl Blekinge och Northumberland aldrig haft några särskilt täta sjökontakter, förutom under Vikingatid ?

Från Kvibille i det på gårdstomtar rika Halland berättas det om en bonde, som på 1930-talet försökte flytta ifrån sin gård, bara för att slippa gårdstomtens spratt. Men flyttlasset välte tre gånger, och när bonden för tredje gången ställt allt i ordning, stack där upp en tomte ur varje bytta, fat och stäva, och de hojtade allesammans ”Vi flötter idag, vi flötter idag…” Och fri från Gårdstomtarna, blev han aldrig…

Exakt samma saga finns i Yorkshire och Northumberland, där den ska gälla en enstaka ”Boggart” eller en vätte av mera ondsint slag, som säger en replik i stil med ”Aye George, we’re flitting too, we’re flitting too” – vilket förstås är Nordiskt språk från den gamla Danelagen – för underligt nog är det just det nordiska ordet ”flitting” eller flytta som står i alla uppteckningar, och inte alls ”moving” som det ju heter på Engelska. Hur gammal är då den sagan, och hur kom den till Danelagen, om inte med Vikingarna ?

Och så var det gårdstomte nummer 24. Från Stenkyrka i Bohuslän berättade man 1948 om en gubbe, som hade en gårdstomte och ville bli av med tomten, eftersom gubben bodde på Tjörn, och var alldeles för kristen. En julkväll sade han till pigan att gå ut i ladugården och hålla upp kjolarna, och det skulle åter upprepas tre julkvällar i rad under Jultolften. Den tredje kvällen kom Tomten in i stugan, och sa till husbonden att han sett tre ekskogar växa upp och ruttna ned, men aldrig hade han sett något så styggt kärringarsel. Bonden låtsades som ingenting, och gav min av att han inget förstod.

”Men nu flyttar jag, och kommer inte igen !” sade Gårdstomten, och sen den dagen såg man inte till honom, men otur och olycka följde bonden allt framgent, för se gårdstomtar skall man hålla sig väl med.

Hej Tomtegubbar ! Tillfälligtvis verkar just kustlandskap, som Halland, Bohuslän och Blekinge vara rika på sägner om Gårdstomtar – betänk nu det och ha en GOD JUL !

”Svenska” Kyrkan har gått i sank – FRAMTIDEN tillhör POLYTEISTER och HUMANISTER

2025-12-16 av Hedningen

Snart kan de kristna i vårt land inte fortsätta med sina eviga lögner längre.

Det blir slut på hela Jesus-köret och Jehova-tjatet.

Den såkallade ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska andliga ockupationsmakten tappar fler och fler medlemmar. Snart är det Hedniska Skiftet här. –

Den tidpunkt, när mer än 50 % av invånarna i vårt land inte längre är kristna – detta är FAKTA, och då finns det ingen återvändo längre.

All tillgänglig statistik visar, att Hedendomen har kommit för att stanna. Detta år har man inte vågat publicera några siffror över hur det ser ut i landets län, kommuner, stift och församlingar. Istället försöker man sopa sanningen under mattan, ljuga, hymla och släta över med hartassen. ”Svenska” Kyrkan säger att den är såå öppen såå, att alla ska vara välkomna – men de VÅGAR inte publicera hur det ser ut i olika Stift och församlingar, trots att de HAR ett eget statistik-kontor med sju års heltidsanställda.

Ändå smusslar, hymlar, fromlar och tasslar de. Rabblar sina litanior och innehållslösa böner på ett totalt bigott sätt – ni vet väl vad begreppet ”bigott” betyder ?

Men – sanningen går inte att dölja.

De kristna har redan förlorat.

FAKTA talar ett tydligt språk.. Detta kan de kristna inte förneka…

Fram till November i år har 41 989 personer låtit hedna sig, och fler lär det bli innan året är slut. De som vunnit sin frihet slipper att betala den straffskatt, lögnaktigt kallad ”Kyrkoavgift” som uppgår till flera procent av realinkomsten, och som gör att varje kristen individ förlorar cirka en miljon kronor under sitt arbetsföra liv.

Om du som läser det här inte redan är Hedning, så tycker vi här på Hedniska Tankar att du ska ta dig en rejäl funderare.

Tror du alls på ”gud” – och varför ska du ge bort en hel miljon av dina egna pengar, när du och din familj och inte minst dina barn kunde ha bättre nytta av den ?

Samtidigt var 17 586 personer såpass dumma, att de lät sig lockas med av detta ”Samfund” trots att det finns många andra kristna kyrkor, stora som små – som INTE tar ut sådana summor av sina medlemmar. Vem som helst kan ändå vara så kristen han eller hon nu vill, UTAN att det kostar något.

SCB -Statistiska Centralbyrån skrev, att antalet invånare i Sverige var 10 587 710 personer i slutet på år 2024.

”Svenska” Kyrkans medlemsantal var 5 426 053 personer 31 December 2024, enligt dess egen statistik.

Det betyder, att bara 51,4 % av den officiella befolkningen i Sverige faktiskt var medlemmar i en före detta statskyrka, som upplöstes REDAN år 2000 – genom Regerings- och Riksdagsbeslut. Detta kan man INTE prata bort. Detta är rena grundfakta.

I år är det INTE mycket annorlunda.

De kristna påstår helt felaktigt, att allt fler och fler människor skulle ”krypa till Korset” under osäkra tider, krig eller kris – men – DET STÄMMER INTE.

Fakta visar något helt annat.

Folk är trötta på Monoteismen. De är trötta på Gud, Jehova och Allah Akbar ni vet. De vill ha sin egen frihet – och de finner den.

Diverse osakliga ”tyckare” typ Joel Halldoff och andra, kan vi helt glömma bort – för de vet inte vad de talar om.

41 989 – 17 586 = 24 403 är det antal medlemmar, ”Svenska” Kyrkan förlorade genom frivilliga utträden – men sanningen är förstås mer komplicerad än så.

Om vi antar, att ungefär samma antal personer ”döptes” 2025 som år 2024 – så blir det 40 242 individer, samtidigt som 59 289 kristna dog och begravdes – så skulle det innebära MINUS 19 047 personer – enligt SAMMA antagande. Tyvärr går det inte att få fram exaktare siffror, månad för månad längre, trots att det där statistik-kontoret med 7 lata, överåriga anställda hos denna ”Svenska” Kyrka FORTFARANDE finns, och datamängderna FINNS också. Det är bara det att dessa K-ä-r-r-i-n-g-a-r (ja just det, nu skrev vi K-ordet ! Kalle Ärlig Rudolf Rudolf Ivar Niklas Gustav Adam Rudolf – ja just så ! ) vägrar säga eller skriva hur det VERKLIGEN är – trots att de mycket väl VET det. De skall ju vara ”proffs” – men ändå kan en ren amatör kvällstid, utanför arbetet – MOTBEVISA allt de påstår….

Låt oss nu se efter. Använd gärna en mini-räknare, och kontrollera själva om ni inte tror på ”Hedniska Tankar”…

24 403 + 19 047 ger oss minst 43 450 färre kristna. Detta betyder, att antalet medlemmar i ”Svenska” kyrkan nu (November 2025) är MINDRE än 5 382 603 personer, ifall antagandena stämmer.

Vi kan kalla det ”frivilliga avgångar” plus ”döpta och döda” om ni vill.

Men – samtidigt – säger SCB – den bästa källa vi alls har – att befolkningen i Riket STIGIT. 1 November i år var folkmängden i Sverige 10 610 264 personer enligt SCB:s officiella statistik, oräknat alla de kriminella personer som uppehåller sig här illegalt, och som INTE ska vara kvar i vårt land.

Det betyder då, att 5 382 603 / 10 610 264 = 50,7 % medlemmar i ”Svenska” Kyrkan – eller hur ? Och…den är FORTFARANDE inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” något annat.

Försök motbevisa detta med fakta – inte åsikter – om ni nu kan.

Enligt vad Riksdag och Regering säger, skall vårt land vara ”multi-etniskt” och ”multikulturellt” nuförtiden.

I media påstår man helt felaktigt, att detta redan skulle vara ”en grundlag” – men vad är då slutsatsen ??

Om det verkligen skulle vara så, ja då finns det INTE utrymme för något annat än Humanism och Hedendom, som går hand i hand.

Och vad är de kristnes ständiga dop och doppande, ja – vattenösande ??

Det handlar mest om stackars små barn, som inte fick välja själva, utan som TVINGADES in i någotslags ”religiös doping” som kallas ”dop” – ett slags medeltida, närmast fars-artad ceremoni, där man också sysslar med symbolisk DJÄVULSUTDRIVNING eller Exorcism på de mycket små och späda barnen, stänker vigvatten på dem och har sig.

Alltsammans saker som inte nyttar någonting till alls, när KNÄSÄTTNING enligt det gamla Nordiska sättet är det enda riktiga. Fadern varligt lyfter upp sitt barn från marken, sätter det i sitt eget knä och svär en helig ed att älska barnet och försvara det så gott han kan, tills att det blir vuxet. Vem barnets mor är, vet man ju i alla fall – när barn föds på naturlig väg – och de flesta kvinnor är väl friska nog i huvudet att älska sin egen avkomma – för det får vi väl ändå hoppas…

Det heter INTE ”Namngivning” enligt Asatron – för det är INTE namnet som är det viktiga här, även om man av rent praktiska skäl förstås måste ha namn som är lätta att uttala och inte är för tillkrånglade.

Detta är INTE någon ”forn sed”. Detta är Tro, Treue, Troth, THE TRUTH – att svära en ED att värna det liv som blev lagt i ens händer – Så gör en ärlig och hederlig människa.

Asatro – efter Asar och Vaners bud. Inget annat !! ( ”Meine Ehre heisst Treue” )

Använd denna händiga blankett, och GÅ GENAST UR ”Svenska” Kyrkan du också – det sparar du pengar på – och du vinner din frihet i andligt hänseende ! Fakt visar också, att mindre än hälften av den såkallat ”svenska” ökenreligionens utövare egentligen tror på JHVH, Allah eller ”gud” som han ibland också kallas. En mycket stor procentandel – så mycket som 30 % eller mer – av medlemmarna är faktiskt Agnostiker eller Ateister, och alltså med bara av slentrian eller gammal vana. De väntas snart gå ur de med, i takt med att Asatro och Hedendom ökar i antal över hal landet.. Vid Statskyrkans upplösning år 2000 var 88% av svenskarna fortfarande fångade i kristendomens garn, men nu inser allt fler och fler av oss att denna kyrka bara blåser oss på pengar, och att den inte alls ger något ”evigt liv”.

På 23 år har 36 % gått ur, och minst 30 % eller mer kan väntas gå ur inom kort. Det enda eviga som finns här, är Sveriges folk, Sveriges land och dess sanna tro – Asatron !

Det gäller också i alla ANDRA länder, för andra folk och land – som har SIN hedendom såklart – för så har de i Japan, Kina med, eller nästan alla länder och stater samt stammar på jorden…

Alla folk Världen över har nämligen fått ha den HEDNA TRO just DE har velat ha i SINA Kulturer – VARFÖR kan vi Svenskar då inte få ha VÅR ??

Varför måste vi hela tiden ”böja oss inför Allah” osv – och göra något som inte är, och aldrig någonsin varit vårt eget ?

”Sanningen skall göra eder fria” lär det stå i de kristnes bibel – men se den har vi aldrig läst. Det behöver vi inte heller.

Inom en mycket nära framtid eller högst 2-3 år från nu kommer det bli en HEDNISK MAJORITET här i riket…

I morgon blir det slut på Monoteisternas enfald, och i stället kommer Polyteismens mångfald härska över vårt land…

”They turn Pagan down in Molkom, with the Asa blues again…”

2025-12-06 av Hedningen

Ja, vår rubriksättning är lite pikant, med en dragning emot det raljanta, men även inför Julen får man enligt den sanna Hedendomen skratta och vara glad, trots att tillvaron i övrigt kanske rymmer få ljuspunkter. Dessutom är det svårt att upprepa vad man hela tiden vetat om i mer än två års tid här på Hedniska Tankars redaktion, och om vi vill få fler läsare i mediabruset, måste vi tyvärr göra som alla andra i dessa AI-skribenternas och det allmänna förflackandets dagar, och komma fram med rubriker som får våra nytillkomna läsare att kanske höja på ögonbrynen lite extra.

”Riksmedia” i Sverige kan inte längre dölja sanningen, utan tvingas bekänna färg. Sverige är inget kristet land längre, och så har det nog aldrig någonsin varit – för de etniska svenskarna är ASTROGNA och HEDNINGAR av hug och håg, och så kommer det alltid att förbli. Återigen rapporterar SVT eller den hart när allsmäktiga Statstelevsionen – som enligt sig självt alltid, alltid är 100 % objektiv och aldrig, aldrig någonsin kan göra det minsta fel – om hur Nordiska Asa Samfundet nu går vidare med sin första officiellt erkända begravningsplats i Molkom, Värmland, Karlstads Kommun och hur den mycket snart kommer att följas av många, många fler.

Kartan ovan är hämtd från det officiella plandokumentet år 2023.

Riksblotsansvarig Tommy Vähäsalo, tillika anställd vid RAÄ, Riksantikvarieämbetet till vardags, kan nu berätta för Statstelevisionen att markarbetena vid Molkom går vidare, och att begravningsplatsen officiellt kommer att invigas nästa sommar. ”Svenska” Kyrkan har fått godkänna, att en del av Molkoms Begravningsplats – den är inte längre någon ”kyrkogård” för marken tillhör inte ”Svenska” Kyrkan eller Lutheranerna – upplåts för Hedningar och Asatroende, en religion som funnits i organiserad form i vårt land sedan åtminstone Bronsåldern – och det kan ingen nu ändra på. Marken, Jorden och landet tillhör oss, och den kommer att förbli vår – den tillhör inte de kristna, eller några andra Monoteister.

Vi andra Hedningar, som troget tjänat vårt eget land och staten i mer än tjugofem år, kan bara applådera. Nordiska Asa Samfundet har nu över 1500 medlemmar i enbart Sverige, och har mer än 5000 medlemmar globalt, eftersom detta samfund är en del av en global, Hednisk och Humanistisk rörelse.

För övrigt anser vi – inom Samfundet Särimner och på ”Hedniska Tankars” redaktion, att alla Monoteistiska religioner och Samfund borde totalförbjudas, och inte få några statliga eller offentliga bidrag överhuvutaget, eftersom de INTE står i överenstämmelse med tanken på Sverige som en demokratisk nation, och våra grundlagar – eftersom även Grundlagarna som bekant kan ändras.

Organisationer, som vägrar att erkänna flera gudar än en, kan helt enkelt inte överleva eller existera inom ett modernt samhälle – och så är det med den saken.

Framtiden kommer att tillhöra Polyteismen och Humanismen – och framtiden är – som vi har sett – redan här.

Om Hyperboréer, Skade och Vinterns Diser… (artikel från 20 Januari 2015)

2025-12-01 av Hedningen

För länge sedan, skriver Maria Kvilhaug på bloggen ”Lady of the Labyrinth”, som i och för sig alltid är läsvärd, men ibland alldeles för spekulativ, noterade Herodotos – han som är all västerländsk historieskrivnings fader – att två kvinnor och fem män från Hyperboréernas ytterst avlägsna land hade kommit till den grekiska ön Delos, där de framgav offergåvor i Artemis tempel, och levde där i långliga tider sedan, tills de slutligen dog. Detta skrevs år 440 innan vår tideräknings början, och Herodotos bör ha uttalat sig om händelser som kan ha inträffat omkring år 480 fK eller ännu tidigare. Hursomhelst nämner han, att Aristeas, en poet från 700-talet fK, redan hade besökt Hyperboréerna, de ”norr om nordanvinden boende”, och för att komma till deras land måste man fara över de skytiska stäpperna norr om Svarta Havet, upp längs den ytterst kalla floden Borsythenes eller Dnjepr, och där – på andra sidan de Ripeiska Bergen – skulle man finna en kall ocean vid vars kuster det fanns bärnsten, och ett folk som levde i ett land där snöflingorna var stora som ulltottar, och i strida strömmar föll från himlen.

Karta, som utvisar Hyperboréernas geografiska belägenhet – som antikens greker såg det…

Klassiska antika författare intygade senare att Hyperboréerna var ljushåriga och mycket resliga, och att de bodde nära Thule som Pytheas hade besökt, men senare tiders geografer hade betydligt dimmigare begrepp om saken, och under 1500-talet försökte lärda män under huset Tudor ivrigt bevisa, att Hyperboréerna skulle ha kommit från England, något Stormaktstidens svenskar var snabba att helt vederlägga och motbevisa. Hursomhelst, Hyperboréerna skulle allesammans härstamma från Boreas, Nordanvindens fruktansvärde gud, samt snö-nymfen Chione, som man tänkte sig som ett slags snöns gudinna.

På Herodotos tid vallfärdade unga män och kvinnor för att klippa av sitt hår, och offra det på graven till de Hyperboréeiska prästinnorna, som ansågs mycket visa, och senare, när kontakten mellan greker och hyperboréer bröts, skickade de senare offergåvor inlindade i halm till Artemis tempel på Delos, varje vinter.

Maria Kvilhaug tycker sig se Freja överallt, men vill man, så kan man träffa sin Freja till och med vid KORVKIOSKEN (se tidigare inlägg)

Nu påstår Maria Kvilhaug – inbiten gudinne-dyrkare och en forskare av det slaget som i stil med den mer tvivelaktiga och nu föråldrade Marija Gimbutas – en snacksalig Litauiska – att det bara måste vara Freja eller möjligen Frigg som var den gudinna, de två okända prästinnorna förde med sig kulten av till antikens Grekland, efter att ha utfört den icke föraktliga prestationen att ha åkt tvärs genom hela Europa, följda av bara ett litet följe om fem man. Problemet med allt det här, är bara att alla källor j-a-g någonsin läst om Herodotos spännande berättelse, inklusive de mer poulära – som hos den kände svenske polyhistorn Alf Henriksson – identifierar Skade, vinterns stora gudinna med antikens Artemis, som dyrkades just på Delos.

Delos var bara en avkrok i den antika Världen, och förresten hade jaktgudinnan Artemis ett tempel i Efesos, som skulle räknas som ett av antikens sju underverk och som var vida större. Ifall nu de två prästinnorna hade dyrkat Freja (alltså Afrodite) eller Frigg (Hera) som kvilhaug tror, eller en allomfattande modergudinna, så kunde de till exempel ha rest till Paphos på Cypern – ett ojämförligt större kultställe för just Afrodite, känt redan på 900-talet fk. eller Eleusis, där de berömda mysterierna firades, till ära för Kore, Persephone och Demeter – mycket viktiga gudinnor under den tidiga antiken allihop, och betydligt närmare Kvilhaugs radikalfeministiska all-inclusive modergudinna, ibland uppdelad i tre entiteter (Freja, Frigg, Hel)

Men – så var det nu inte. Hela tiden, Herodotos berättelse igenom, betonas detta med stränga vintrar – och Skade (eller västnordiska Skadi – modern engelska Skadhi ) var just en vintergudinna, samt en jaktgudinna – precis som Artemis. Hon jagar med pil och båge i bergen och vildmarken – det gör Artemis också. Hyperboréerna skulle härstamma från Nordanvindens gud (Skades far är vind-jätten Tjatse, som kan förvandla sig till en väldig örn – söder om Hyperboréerna bor Arimasperna, i vars land det finns väldiga gripar.) och en ”snönymf” vilket är ett annat sätt att beskriva just Skade, som alltid tänks svarthårig och inte ljushårig, då hon ju är av Jättesläkt. Skandinavien, ”Skadin-aju” eller Skades ö, och Scandia, Skåne och ”Skadanan” (det för sjöfarten skadliga Falsterbonäset, samt Skagens rev högst upp på Danmark) var allesammans uppkallade efter Skade, och kända som geografiska termer redan under antiken, både av Strabo, Ptolemaios och andra geografer.

Varför skulle man nu ha känt till allt detta redan under antiken, om det inte funnits en koppling mellan just Skade och Artemis, som man såg som paralleller redan då ? Sammanträffandena är nästan för många för att vara ren slump…

Skade som jag själv skildrade henne, vintern 2012 – på ett gammalt gravfält nära Stockholm (svarthårig och med grekiska smycken)

Dessutom finns det bevis för att Eddans version av myterna om Skade till en del var kända mycket tidigt i historien. Tjatse – vindguden vars namn är lapskt, och betyder ”smältande vatten” (som om vårvintern) betraktade en dag i örngestalt Oden, Loke och Höner, som var på resa genom den yttersta norden. De hade fällt en myskoxe, som de försökte steka över en öppen eld. Då stal Tjatse halva oxen, och Loke försökte slå till honom med en lång stång, som han tog ur elden. Stången brände fast vid Örnens rygg, men Tjatse flög sin kos med eldguden Loke, som satt fast på sin sida stången. Denna scen beskriv i Tjodolf av Hvins drapa ”Haustlang” eller Höstlång, långt före det Eddan skrevs.

På en hällristning från Lökeberget i Bohuslän ser man exakt samma scen – en fågel flyger iväg, med en lång stång utgående från ryggen, och i stången hänger en ynklig manskropp fast, tillsammans med vad som verkar vara Oxens köttslamsor. En man med fågelnäbb (det är Oden – senare i samma historia förvandlade han sig också till en örn och tog upp jakten på Tjatse ) kastar ett annat vedträ efter den bortilande fågeln, och en tredje gestalt (antagligen den fege Höner) står med händerna i byxfickorna efter vad det ser ut – han är ristad utan armar – och ser passivt på… Denna hällristning kommer från minst 1100 år före kristus, och beskriver perfekt vad som skildras i Brynjulfssons ”Edda” från islands 1600-tal – sådär 2700 år senare – men berättelsen är i allt väsentligt oförändrad. (Säg sedan inte, att Eddans myter har kraft – Bibelns historier är inte alls lika gamla)

Nja, Tjatse dräptes av gudarna till slut, men Skade – hans dotter – hennes namn betyder ”Skada” – men så skadar vintern också – ”scate” som i ”unscated” finns i modern engelska, och ”schade” i tyskan – så hennes namn kommer från det indoeuropeiska språkstadiet och är mycket gammalt – kom vandrande till Asgård, skadad och kränkt, förmäler myten.

Den jagande Skade

Det vilar alltid något argt, vildsint över Skades personlighet, som vi ska se. Hon kallas ”Ondurrdis” eller ”Skiddisen” och det är hon – snarare än vårens Freja – som firas vid det stora Disablotet i Februari, eller Göje månad. En kall vind båser när Skade talar, och hon ler eller skrattar aldrig. Också Artemis är en mycket sträng gudinna, som vi ska se – och liknar Skade till förväxling, medan Freja eller Afrodite har en helt annan personlighet. Artemis och Freja har aldrig varit samma sak, eller samma gestalt – men gång på gång ser man faktiskt direkta överensstämmelser i myterna, där Artemis och Skade faktiskt har mycket likartade historier berättade om sig.

Den jagande Artemis

Asarna fick betala full mansbot för dråpet på Tjatse (nordiska lagar innehöll aldrig fängelsestraff, kroppsstraff eller ens dödsstraff så ofta som medelhavskulturernas generande försök till rättvisa) och Skade krävde därutöver, att de skulle ge henne en bra man att leva ihop med, och dessutom kunna få henne att skratta; eftersom hon förlorat all glädje i livet samtidigt med sin far. Den andra uppgiften löste den listige Loke. Han tog ett rep, och band ena ändan av det om skägget på en getabock (en av Tors bockar !) och den andra ”om sina hemliga ting” som det står i Eddan. Så började en vild dragkamp, och än skrek geten och än skrek Loke, står det i sagan. Då skrattade Skade till sist, och detta var den första Skadeglädjen, för kall och hård är vinterns glädje.

Vad har väl de kristna att sätta emot ? Loke vinner alltid…

Sedan skulle Skade välja sig en man, och den uppgiften löste hon själv. Eftersom rättvisa skulle råda, och ingen ogift Gud framhäva sig på någon annans bekostnad, ställde de sig alla bakom en bonad, under vilken bara deras nakna fötter stack fram…

Då tog Skade och valde den Gud som hade de vitaste fötterna, i tron att det skulle vara Balder, men det var Njord på Noatun, skeppsbyggnadskonstens Gud, som hela dagarna vadar i vatten, och därför har ovanligt rena fötter. Lustigt nog ska renlighet också vara en av de dygder Artemis sägs uppskatta – återigen en likhet. Men – Skade valde efter utseendet, vilket man aldrig ska göra med kvinnor eller män. Njord var morgonmänniska och ville vakna tidigt, men Skade tyckte om att vakna sent, som kvällsmänniskor gör, och föredrog vintern och bergen, framför sommaren och havet. Hennes äktenskap blev aldrig lyckligt, och så skilde hon sig och flyttade upp i Ydalarna, Idegranens dalar, där en kall vind alltid blåser. Också Artemis lever ensam, men lär ha haft sällskap i jägaren Orion, precis som Skade hade sällskap av sin bror, himmelsguden Ull.

En detalj i myterna om Skade jag alltid fäst mig vid, är hur Skade slutligen hämnas på Loke – när hon upptäcker att det är han, som ligger bakom dråpet på hennes far – och hur hon också låter sin vrede gå ut över Sigyn, Lokes sjåpiga hustru. Loke har bedragit Sigyn med i stort sett alla skapade varelser, inklusive Svadlifari, Asgårdbyggmästaren Mundlifaris egen häst – och resultatet blir Sleipner. På Ägirs berömda fest vågar hon inte ens komma med – kanske vet hon hur eldguden Loke blir när han dricker – utan försöker hålla god min. Skade förvandlar Lokes två söner Nare och Vale till vargar, så att de sliter sönder varandra, i Sigyns direkta åsyn – på liknande sätt förvandlade Artemis jägaren Aktiaon, så att han blev söndersliten av sina egna hundar. Nare och Vale har också med frost att göra – av frosten blir händerna nariga, och man blir valhänt. Sigyn hamnar sedan vid Lokes sida i det värsta och understa Nifelhel, och där sitter de sedan till Ragnarök. Sigyn får ständigt tömma en giftskål, eftersom Loke ligger fjättrad, och Skade har – Skadeglad som vanligt – hängt upp två giftormar över Lokes ansikte, som ständigt spyr ut etter. Artemis hälsades som befrierskan från just ormar, och i en version dödades Orion av en orm. Tillfälligheter ?

Sigyn framställs idag av vissa Amerikanska Asatroende som en hjältinna, trots att hon är urtypen för ”missbrukarhustrun” – en sån kvinna, som alltid säger ”men han är ju snäll emot mig när han är nykter i alla fall”, ”det blir bättre bara vi får barn – då lugnar han sig nog, och är inte ute med Tor på äventyr som han brukar” och till slut – allt för ofta ”att han slår mig är nog mitt eget fel – jag skulle haft maten varm när han kom hem, det sa han ju…” Den självständiga Skade, däremot – är Sigyns absoluta motsats. Skade anser förmodligen, att Sigyns beteende ger alla gudinnor i Asgård dåligt rykte, och att hon gått alldeles för långt i sin undergivenhet. Hon kan till och med ha erbjudit Sigyn och hennes avkomma bostad i Ydalarna – där vore hon säker ! – men Sigyn har som vi vet tackat nej, och är trogen Loke i alla fall – vilket skickar henne rakt ned i helvetet !

Även i verkligheten förekommer det, att vad två kvinnor kan göra emot varandra är tusen gånger värre; än vad två män ens skulle kunna tänka ut, ifall de höll på i flera år. Men Skades hat emot Sigyn, är ändå rätt oförståeligt, tills vi börjar tänka efter – vad kan det finnas för anledning till det ? Skade är självständig, och har allt vad hon behöver i sin jakt, men avundas Sigyn ändå. Utåt sett kan Loke och eldgudens maka synas lyckliga, och verka som ett vackert par – Skade vet kanske inte hur Sigyn känner sig inuti… Dessutom har hon barn – och det har inte Skade. Så när som på Freja, hennes enda dotter – uppfostrad hos sin far och helt annorlunda till sättet – kan hon kanske inte få några – och Skade hämnar sig mycket riktigt på just Sigyns barn – och låter henne själv se på medan de dör – det första hon gör…

Byst av Artemis. Från ett grekiskt original

I en antik grekisk myt skryter Niobe, en vanlig människokvinna, med det faktum att hon minsann har fjorton barn, sju döttrar och sju söner, inför gudinnan, och tror sig därför vara förmer än gudarna. Ett typiskt exempel på sk ”hybris” eller grotesk självöverskattning, som många människor idag också visar inför vinterns iskalla majestät. Men Artemis hör detta, och skjuter sina pilar från den höga och kalla vinterhimlen, och inom några ögonblick har alla barnen dött. Sjutalet – en dubblering som alltid förekommer i myterna – kan man bortse ifrån, men som vi ser motsvarar den här myten mycket nära Skades dödande av Nare och Vale.

Apollon, Artemis bror – är en solgud. Ull – Skades bror – är också en solgud. Båda skjuter med pil och påge. I en annan grekisk myt, räddar Artemis kvinnan Callisto, genom att förvandla henne till en björn. Björnar fanns knappast i antikens Grekland, men däremot vimlar det av dem i Norden, i synnerhet i Sveriges norra delar – och björnarna är Skades skyddslingar, får vi veta i Snorres Edda. Alla de här ”sammanträffandena” bildar tillsammans så många och så starka samband, att det blir ganska slående. Artemis och Skade är samma person, samma Indoeuropeiska gudinna från början, under två olika namn.. Och Artemis har inget med Freja att göra – som Kvilhaug ensam hävdar. Många andra akademiskt erkända forskare däremot – inga amatörer – tror däremot på den hypotes, jag redovisat här. Föga förvånande, trots allt..

Se upp för Skades halka i vinterns mörker !

Skade är alltså själva vintern, dess idé och princip, förkroppsligad. Precis som naturen är hon sällan helt ond, men inte helt god heller, och skall man umgås med henne, är det bäst att minnas att det sker på hennes villkor, och att hon sällan eller aldrig varit van att underordna sig människornas vilja. Det är Skade – främst av vinterns diser – som vi ärar vid det kommande Disablotet, vid vårens början och de första tecknen på Vinterns slut. För våra förfäder var Februari en kritisk tid, då de första tecknen på snösmältning och en ny vår var mycket efterlängtade – under en lång vinter kunde visthusbodar och andra förråd sina. Man hade all anledning att hoppas på Skades bistånd, och vintern gav också is och snö att färdas på, för köpenskap och handel – inte för inte var ju Njord Skades förste och ende man.

Uppgiften att Skade skulle varit Odens frilla, finns inte alls i Eddan. Den hittades på av Eyvind Skaldaspillr, eller ”Skaldefördärvaren” – han som ändrade de ursprungliga myterna, och försökte förändra dem, trots att de i fallet Skade – som vi sett – varit oförändrade i 2700 år eller mer. Oden är en mångkunnig Gud, ja den klokaste av alla, och mäkta vis. Ville han ha en frilla, skulle han inte ta vinterns kyliga brud från fjällen och tassemarken, utan välja en varmare kvinna. Inte heller skulle han lägga sig hos den hämndlystna dottern till en jätte, han själv varit med och dödat, för detta strider direkt emot Havámáls råd om att aldrig, aldrig inlåta sig med sin fiendes vän. Skade har sina fördelar, det är sant; och en god kamrat i skidspåret, och värd att dyrka för jaktlycka, om inte annat; men man bör hålla huvudet kallt, när det gäller henne..

Japanerna, förresten, har inom Shinto en direkt motsvarighet till Skade, kallad Yuki-Onna, eller snökvinnan, som också kan vara farlig att möta. Precis som Skade har hon en iskall andedräkt, och legenden om gudinnan, som inte kunde skratta, syns också i Japanernas berättelse om Amaterasu, solgudinnan, som i vredesmod gömmer sig i en grotta, efter att ha blivit kränkt av Susanowo, en Loke-liknande gestalt.

Myternas språk är trots allt universellt, och allmänmänskligt, liksom Polyteismen. I naturreligioner, och Polyteism, finns all sanning av det slaget vi människor behöver – förutom vår förmåga till konstnärligt skapande – och att driva vetenskap. Den som säger något annat, stänger en dörr till sitt eget hjärta – liksom alla dessa galna Monoteister…

Kring Hel och Alvablot (artikel från 29 Oktober 2016)

2025-10-26 av Hedningen

Nuförtiden tycker vissa, att det skall firas något som heter Halloween i Sverige, en kristen förvrängning av det som förut hette Allhelgona och ännu längre tillbaka Alvablot, och något som absolut inte hör hemma här. Människor skall från barnsben drillas till att tro att döden är något ont, och att förfäderna skulle vara spöken, kristna djävlar och demoner. Ungdomen tar det hela mest som en ursäkt för att dricka sig fulla och ställa till med maskerad och fest – så mycket av ursäkter behövs nog inte – de som vill festa, hittar väl alltid på en och annan ursäkt för det ändå. Men – som jag flera gånger skrivit och konstaterat – det verkliga Alvablotet var något helt annorlunda. Det var att fira sina döda anhöriga, vänner och förfäder under värdighet, utan skräp, skrik, skål och dåliga buskisupptåg, utan rädsla och utan skräck.

Varför hela tiden denna kristna rädsla för döden, förresten ? Varför hela tiden försöka skrämma både barn och vuxna till underdånighet, underkastelse och lydnad, med Onda Clowner, Påvar och annat sådant ? De flesta normala människors förhållande till döden är helt annorlunda än de kristnas. I gamla tider hade nästan varje by och gård i landet sitt eget gårdsgravfält – och det finns fortfarande ganska många hus och gårdar i Sverige som har gravhögar från järnåldern på den egna tomten.

”Alvestadkullarna” i Östergötland

Du behövde bara titta ut genom ditt eget köksfönster eller öppna dörren för att kunna se ”ättebacken” där din far och mor vilade, liksom alla dina förfäder – och när dina dagar var slut, skulle du själv kunna bo där i frid och ro. Skrämmande ? – Nej, inte alls… De döda och gårdens egna gravfält fanns som en helt naturlig del i landskapet, lika naturlig som skogen eller åkern, och det var ingen som uppfattade detta som det minsta farligt. Också när kristendomen kom låg byns kyrkogård på nära och behagligt avstånd, och man besökte den, varje gång man gick förbi – ”de dödas åker” eller ”döingåkern” var ett vanligt namn, men inte heller det var något man behövde vara rädd för.

Jag har redan förklarat ursprunget till ordet ”Alf” och ”Asar och Alfer” som i Eddan används omväxlande och på samma gång som ”Asar och Vaner”. Att Vanerna, dessa fruktbarhetens gudar, var detsamma som de döda förfäderna eller Alferna, jordbyggarna, jolbänningarna, vittrorna, ”de små undar jordi” (på Gotland) men att några av dem var tillräckligt stora och starka nog till att betraktas som Gudar – dit hörde ju till exempel Njord, Freja och Frej – har jag redan gått igenom för er, och jag förutsätter att ni är tillräckligt bekanta med dessa ovedersägliga faktum i alla fall. Också Tomten, gårdens ursprunglige bebyggare och grundare, han som alltid fanns kvar för att kontrollera att allt stod rätt till, också i de levandes Värld, hörde dit. Och i inget fall behövde man frukta något av detta – det var en del av vardagen, och inget ”övernaturligt” att vara rädd för, därför att inget kan finnas utanför naturen.

I vår egen tid har vi institutionaliserat döden. Vi flyttar bort den på något sjukhus, och våra kyrkogårdar ligger långt bort, isolerade i landskapet bakom murar och motorvägar. Hela generationer av barn växer upp, som aldrig sett något lik eller någon död människa. I gamla dagar var detta något fullständigt naturligt. Man stod lik hemma i bastun, och innan någon begravdes höll man såklart en vaka eller en mottagning, där alla kom för att ta farväl av den döde eller döda. Ingen såg detta som det minsta konstigt, eller någon vidare orsak till skrämsel. Tvärtom har vi gjort döden så mycket mer skrämmande och obehaglig, just därför att vi fjärmat oss från den och inte längre orkar eller vill se den i vitögat.

Men det har jag. Som ung arbetade jag fyra hela somrar som biträde på ett kristet sjukhus, och fast jag var under 18 år, fick jag ta hand om lik, frakta dem till kylrummet och faktiskt bevittna obduktioner och skriva på protokoll som vittne, även om det förstås var olagligt. Jag har sett mer döda och fler lik än vad som borde vara nyttigt att minnas, och även om detta var på 1980-talet, var jag redan då helt säker på att jag var Hedning, och aldrig någonsin kommer bli kristen, för vad jag såg och upplevde på detta kristna ställe, och hur gamla, sjuka och till sist döda behandlas, var verkligen inte snyggt, det säger jag er. För övrigt gäller de observationerna nu snarast hela vårdsektorn i Sverige – jag upptäckte bara lite tidigare och lite tydligare dödens fysiska sidor, kan man säga – och det var allt – skrämd av det blev jag inte, men däremot lärde jag mig att hysa vördnad för Hedendomen och för livet, liksom för de döda.

Kanhända skriver jag mer om detta någon annan gång, kanhända inte.

Låt oss nu återvända till Asatrons Värld, den värld alla etniska svenskar kommer ifrån; och den Värld – Helheim – de flesta – utom det fåtal som via sin hängivenhet kommer någon annanstans – till sist skall återvända. Jag har skrivit och förklarat för er att Hel, Höljerskan – för det är vad hennes namn betyder – glöm alla felaktiga etymologier, ”fornsedarnas” pajaskonster och helt obevisade påståenden om att namnet skulle ha med ”helande” att göra – för så är det inte alls – ingen kan undfly döden – demoniserats av Sturlasson och de kristna, och att hon ursprungligen inte alls tänktes ta någon skrämmande gestalt.

Norrut och nedåt leder vägen till Hel – det vet ändå de flesta av oss. Hels rike – Helheim – som noga skall skiljas från Hels Vite eller det senare Helvetet – består av helt skilda platser och orter i det hinsides. Där finns Svartalfaheim eller Nifelhem, till exempel, den ”andra dödens” rike för de som dör också från Hel, vilket sker när de levande inte minns sina egna döda mer, och inte längre hedrar dem – samt Nastrand och det yttersta och nedersta helvetet, för de kristna och andra verkligt onda människor. Dit kommer bara de som dödar sina egna fäder och de som sviker sina egna eder, skriver Snorre – alltså de som sviker Asatron och börjar ägna sig åt ”fornsederi” och annat sådant. I Codex Regius-handskriften av Snorres Edda lär det finnas ett tillägg i bläck från en annan, och långt senare författare, som skrev ”och den, som bortlockar någon annans kära”. Den, som bryter sönder två andra människors förhållande, vore också värd att hamna på Nastrand eller likstranden, tyckte den okände skribenten – ett faktum som Frans G Bengtsson, den store essayisten, noterade när han långt senare gjorde sin genomgång av saken.

Till Hels hallar kommer man genom att ta vägen över Gjallarbron, den ljudande spången. Där sitter Modgunn, Hels Väkterska och leder de döda vidare emot det egentliga Helheim, som ligger på Okolners slätt – namnet betyder den okalla, alltså ljumma platsen – och där har Hel också en gillessal för Balder, och för de flesta döda. I Brimers hallar, nämligen; är gott att vara – också Liv och Livtraser, de allra sista levande människorna, som kommer återbefolka den andra Jorden efter Ragnarök – finns där redan, liksom Mimers brunn och mycket annat.

Asatrons dödsrike är visst inte någon ogästvänlig eller kall plats, som vissa tänkt sig – det förhåller sig snarast tvärtom.

Hel själv beskrivs som skrämmande, först i sena källor – och moderna Amerikanska fantasy-illustratörer har tänkt sig, att hon skulle vara till hälften ett skelett, till hälften en levande människa. Men, det finns inget som helst stöd för detta i originalkällorna.

Hel har aldrig avbildats på något skrämmande vis innan 1900-talet. Inte heller är hon till hälften levande, hälften död eller skelettartad eller något annat sådant.

Allt det här är bara vida spridda kristna griller och missuppfattningar. I Gylfaginning står visserligen, att :

Hel kastaði hann í Niflheim ok gaf henni vald yfir níu heimum, at hon skyldi skipta öllum vistum með þeim, er til hennar váru sendir, en þat eru sóttdauðir menn ok ellidauðir. Hon á þar mikla bólstaði, ok eru garðar hennar forkunnarhávir ok grindr stórar. Éljúðnir heitir salr hennar, Hungr diskr hennar, Sultr knífr hennar, Ganglati þrællinn, Ganglöt ambátt, Fallandaforað þresköldr hennar, er inn gengr, Kör sæing, Blíkjandaböl ársali hennar. Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.

Hel fick våld över nio världar, får vi veta, och hon bestämmer alltså över dem alla. Hon ska ge goda hem och gott viste åt alla de, som hamnar hos henne, och det är sådana som dör sotdöd och åldersdöd, alltså de som dör av sjukdom eller ålder. Detta står klart och tydligt utsagt, och på det behöver vi inte tveka. Alla de lögner som står på svenskspråkiga Wikipedia, som att ”hel skulle fallit från himlen och krossat sin benstomme i fallet” är nys, påhitt, snack i backen, fornsediskt trams. Det finns inte en enda uppgift i källorna som stöder något sådant, och det har man bara hittat på i efterhand, men däremot är det sant att ”Hel har en mycket stor bostad, och omkring denna ofantliga gård finns ett stort stängsel. Eljudinir är Hels sal, Hunger hennes tallrik, Svält hennes kniv, Gånglat hennes träl, Gångsvag hennes amma, (inte ”trälkona” – det står ”ambatt”) Fallande förräderi hennes tröskel, Kall Kåre hennes säng, skinande oråd hennes väggklädnad…” genast hör vi hur den kristna demoniseringen kommer igång. Redan Viktor Rydberg visste, att Hels stora Gilleshall, inte alls var någon dålig plats.

På Island och i hela Norden fanns en tradition som hävdade att de döda levde också i sina gravar samtidigt som de var hos Hel, och vissa dagar på året – till exempel vid Alvablotet, men också på Midvinter eller till Jul – kunde de återvända dit och iaktta människorna eller ge dem goda gåvor och hälsningar, som det gjordes på Julen. Till och med dåliga, ”fornsediska” och lögnaktiga källor typ svenska Wikipedia skriver att : ”Det finns till exempel en skildring av döda som lever i en trevlig tillvaro inne i ett fjäll, Helgafjell (Det Heliga Fjället). Där möts ätterna igen och samtalar och äter. Detta kan mycket väl ha betraktats som en del av Hels rike.” Detta är klantigt uttryckt och dåligt formulerat (ordet ”trevlig tillvaro” är i sammanhanget helt malplacerat och låter fullständigt patetiskt, ja småborgerligt ) men det stämmer ändå. Jag har själv kommit i kontakt med flera, som hade den uppfattningen..

Också min gamla farmor – på den tiden hon levde – gick en dag kring med mig – då fem år – på Väsby Kyrkogård i Skåne, där hon kom ifrån. Så fick hon se hur man tagit bort hennes farmors och farfars gravstenar, och lutat dem mot kyrkväggen, trots att gravrätten fortfarande gällde. ”Nu blir de arga, för de kommer se, hur takdroppet från kyrkan rinner ned på dem” sade hon. (Observerar att många ”vättesägner” i Sverige går ut på exakt samma sak – bygger du ditt hus över en gravhög, kommer saker hända dig !) Mitt eget femåriga jag protesterade, och jag sa att man naturligtvis inte kunde se någonting, när man väl var död; men hon fortsatte, och pekade på en hög kulle på kyrkogården, ursprungligen en gravhög den också: ”Här skall jag ligga, så att jag kan se åkern, och den växande säden” – fastän kristen bara till namnet, och gift med en präst, hade hon själv en helt annan tro – och den var starkare än de flestas. Den hette Nordisk Hedendom, även om hon aldrig kom sig för att säga som det var, och uttala det namnet.

”Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.” står det att läsa i Gylfaginning. Många har felöversatt detta, och tolkat det på ett alldeles felaktigt vis. Blå och Svart är ibland samma ord på Norröna, och Hel uppfattas alltså som mörk till hälften. Men ”Hörundarlit” – vad är nu det ? Ordet förekommer också i många andra originalkällor, och i Olafssaga Helga lär det stå om ”Hörundarlit Hungr” – eller ”Hörande kropps hunger” – lit betyder kropp – och Hel är alltså inte blek, inte likfärgad, inte rutten men just levande och hudfärgad till hälften. Visserligen står det också att ”hon är ökänd, och hennes utseende är bistert och grymt” men bara för detta, så behöver vi inte alls tänka oss Hel som ond, eller skräckinjagande… Det står helt enkelt ingenting sådant i källorna.. Vad man ville uttryckta, däremot, var att Hel kunde höra och se, och alltså helt och hållet såg ut som en levande människa, och det var ju också på det viset de döda gestaltade sig, om de alls kom tillbaka till de levandes Värld – det fanns helt enkelt ”ingen skillnad” påv ad vi kan kalla en vålnad eller en levande människa – möjligen kunde de döa uppfattas som skuggliknande, men glöm alla vita lakan, skelett och annat sådant trams.. Så ser de döda inte ut, inte Hel heller. Möjligen ser hon ut såhär:

En sannare Bild av hel, som Norska tecknare skildrat henne ?

Sannare vore, att se Hel som en blandning av ljus och mörker, snarare än något ont..

Ganska få bildkonstnärer, poeter och författare har skildrat den sanna Hel – ”Our lady of light and darkness” (termen kommer inte från mig, men från de amerikanska helstroende) som hon verkligen borde se ut, eller som hon är. Döden är knappast farlig, men oundviklig, och inte något att vara rädd för. Hels rike är en varm, inbjudande plats med stora och rymliga salar. Christina Rosetti, den brittiska artonhundratalsdiktarinnan, som svärmade för allt keltiskt, uttryckte nog saken bäst, helt utan skräck, helt utan rädsla – och de kristnas äckliga, motbjudande zombies, djävlar och demoner Varför kunde vi inte alla se döden så ?

Does the road wind up-hill all the way?

Yes, to the very end.

Will the day’s journey take the whole long day?

From morn to night, my friend.

But is there for the night a resting-place?

A roof for when the slow dark hours begin.

May not the darkness hide it from my face?

You cannot miss that inn.

Shall I meet other wayfarers at night?

Those who have gone before.

Then must I knock, or call when just in sight?

They will not keep you standing at that door.

Shall I find comfort, travel-sore and weak?

Of labour you shall find the sum.

Will there be beds for me and all who seek?

Yea, beds for all who come.

så sant som det är sagt—

2025-10-23 av Hedningen

Alvablot (inlägg från 2015-10-27)

2025-10-19 av Hedningen

Många människor i vårt land vet nuförtiden inte vad som menas med Alvablot, än mindre när det ska firas. Inte ens ibland dem som påstår att de är Hedningar, och som säger att man följer en naturreligion, vet man något, fast naturen är den enklaste klocka som överhuvudtaget finns. Total förvirring tycks råda – särskilt i vissa extremrörelser. I alla tider har man firat en fest för jorden och de döda när hösten verkligen inträtt, och denna fest infaller i vårt land kring första fullmånen i det som kallas Slaktmånad, alltså November, i den gamla svenska kalendern. Man behöver inte flytta helgen till någon kristen Allhelgonadag. Fast allhelgonadagen handlar om samma sak – ärandet av de döda. Så gör även helgen som varit – då firar vi FN Dagen – en annan fest som på sitt sätt ärar de döda eller i varje fall de fallna, den också.

Därför behöver man inte flytta Alvablotet till November månads slut eller något sådant, allt på det mest befängda vis. Eller blanda ihop det med Disablotet i Februari eller den isländska Vetrnaettir eller vinternätterna, som också är en kalendariskt mycket väl bestämd högtid – den ska hållas exakt på lördagen före början av Gormánuðr eller ”stormånaden” då hösten börjar, dvs någon gång kring början eller mitten på Oktober. Självfallet har tidpunkten för höstens eller vinterhalvårets början alltid varierat lite, beroende på var i Norden man bor, och det var kanske en av orsakerna till att Alvablotet tonades ned vad gäller det hedniska Island.

Tillhör du en naturreligion ? Ja, då ska du väl följa naturen och göra vad som är enkelt, värdigt och naturligt också, utan några förkonstlingar…

Naturen själv ger svaret. När det är fullmåne, första månaden efter Höstmånaden – Slaktmånad är ett bra namn, för så heter den – det är då Alvablotet ska firas, inget annat. Naturen skiftar om. Träden fäller sina blad med ens. Jakt – på älgar och andra djur – tar nu sin början och naturen och människorna bereder sig på den långa och mörka vintern. Det sker liksom en slakt av det gamla året i naturen, även om vi kanske lika gärna kunde säga ”Släktmånad” apropos släkten och ärandet av de egna döda. Det är en tid för eftertanke och stilla kontemplation. Inte för skräp, skrik och skrän. I mörket skall tystnaden och friden råda, och där finns heller inget farligt, eller något att vara rädd för. Så var det en gång tänkt, och så bör det vara i år också, liksom alla år.

Vi har haft en lång och varm höst, med klart väder och blåa himlar, och när jag åkt hemåt idag, har jag sett den mest magnifika fullmåne man kan tänka sig. Hur kan folk bara slarva bort eller glömma bort en sådan enkel sak ? Mitt eget firande tog sin början redan i lördags, på sätt och vis – eftersom FN-dagen då passerades och det är en ytterst viktig dag för mig – som har mist åtta kollegor på femton långa år. En del dog här hemma, en del dog i främmande land – somliga kände jag mycket nära och somliga bara till namnet, men varje år har jag ärat dem alla på just den dagen, fast jag i år mist en kollega till – i maj i år, vilket jag redan beskrivit. Statistiker, sociologer, psykologer och många andra har undersökt fullmånens effekt på människans psyke, och funnit att det faktiskt finns en sådan. Våra sömnrytmner påverkas, liksom vår emotionella stabilitet. Särskilt kvinnor sägs bli påverkade – jag vet minst en mycket vacker och tilldragande sådan, som jag nyss firat ett privat ”blot” med av en annan sort, men hennes namn får ni nog aldrig veta – och även sjukhuspersonal, poliser och ambulansmän ska ha märkt, att Fullmånen om hösten är en farlig tid, då det är bäst att dra sig inomhus, för då går många galningar lösa… Polisen har i år – efter de tragiska dödsfallen i Trollhättan, gått ut och på stort allvar varnat allmänheten för att fira Halloween, och andra sjuka ”utklädningslekar” av liknande slag.

Visst, alla förvirrade ungdomar är inte nynazister, ”fornsedare” eller urspårade på annat sätt, och naturligtvis finns det Halloween-firare som bara vill ställa till med någotslags maskerad, eller ungdomar som bara behöver en svag ursäkt för att supa sig fulla, eftersom de fortfarande är unga och oerfarna nog för att tycka, att detta är hjärtans roligt. Men i alla fall – tänk efter ! Vill du klä ut dig och visa upp dig – varför inte då börja med amatörfoto eller något verkligt kreativt – eller gå på bal i frack och lång klänning ??

Hur vill du förresten själv minnas dina döda anhöriga, och dem du har kära ifrån din egen släkt eller bekantskapskrets ?

Vill du minnas dem som blodiga lik, eller huvudlösa zombies ? Som vampyrer kanske ?? – Nej, så vill du väl inte blicka tillbaka på saker och ting… Tycker du att det är ett värdigt och naturligt beteende, att fara på folk och skrika om nätterna, måla dig röd i ansiktet, skrämma och terrorisera folk, och vill du hålla på med hela den kristna helvetes-apparaten, som många människor släpar in i sitt otillständiga, keltiska Haloween-firande modell USA, som inte alls har något gemensamt med den Nordiska allhelgonadagen, eller Alvablotet förutom kanske datumet och årstiden – åtminstone ibland…

Det är inte värdigt att göra så, helt enkelt, och det förstår du nog själv, bara du är vuxen nog att tänka efter. Fira gärna Allhelgona om du är kristen och svensk, men aldrig aldrig någonsin Halloween..

Alvablotet skall vara en tid för stillhet, eftertanke och kontemplation – inte för skräck, zombies, någotslags urspårat ”levande rollspel” och andra avarter, som inte har med Asatro att göra…

Den mest klassiska skildringen av Alvablotets firande eller hur det är att ”hålla heligt” som man sa i de nordiska sagorna, finns i den isländske skalden Sigvat Tordssons ”Austfararvisor” där han skildrar hur han på den norske kristnade kungen Olof Haraldssons bud far österut till Sverige, och kommer till Ed, som av vissa identifieras som Edsskogen i Värmland. Men där blir han utkörd ur den gård, där han ska söka natthärbärge. Man vill inte ha några kristna eller några främlingar hos sig, när denna fest firas och man ”håller heligt” för de döda och förfäderna – det här är en privat högtid, för ätten och de närmast sörjande. Sigvat fick rida vidare till en gård som hette Hov, som vissa anser skall ligga i Västergötland – en sådan ritt på över 150 km är nog omöjlig, ifall den inte skedde under flera nätter – men det gick honom lika illa där. Att ”hålla heligt” innebar att vara hänvisad på sig själv, den egna ätten och din egen familj – de som verkligen är dina nära och kära och dem du minns..

Vem vill ägna sig åt denna sjuka kristna dödskult och morbida helvetes-fantasier, där man alltid uppfattar döden som något ont och skrämmande… ?

När Alvablot och dess fortsättning som Allhelgona KAN vara något vackert, naturligt och stämningsfullt, som för de flesta svenskar… (och varför skulle döden hela tiden vara något att vara rädd för ?)

Få vet nuförtiden också varifrån ordet ”Alv” kommer och vad det betyder. De tror att det skall röra sig om någotslags fåniga varelser med spetsiga öron och lätt feminint, tillfjollat sätt, som mest finns i dåliga fantasy-romaner med denna ständiga, svartvita kristna uppdelning i ont och gott, som hos Tolkien – världens mest överreklamerade författare. Barn gillar honom visserligen, men jag förstår inte hur en enda någotsånär vettig person över 15 år kan gilla sådant snömos. Alv är en jordart, närmare bestämt det vita skiktet av mineraljord, och har samma ursprung som ”albis” eller ”vit” på latin, alltså något ljust, vitaktigt som finns nere i jorden.

Därifrån kommer själva ordet, och därför talar Eddan så mycket om Äringsguden Frej, som råder över grödan, som boende i ”Alvheim” och Vanernas gudasläkte uppfattas ibland synonymt med Alfer (det stavas så, och ska inte sammanblandas med några fantasy-alver). Alferna, ”de små under jorden”, jolbyggarna eller jolbänningarna, som man sa norrut i landet – alla dessa tänktes ursprungligen som förfädernas andar, som bodde nere i jorden, alldeles intill de levandes bostäder på de gamla gårdsgravfälten – och det kändes också tryggt och bra att ha sina döda alldeles intill. Det var inte något skrämmande alls – utan tvärtom något högst naturligt. Hur skulle man annars kunna ta hand om sina fäders jord ?

Alv är ett jordlager, en jordmån – här markerad under matjords-skiktet med en vanlig svensk morakniv – varje svensk bonde vet det ! (men inte förkonstlade stadsbor)

Av Alv kom också Alva – namnet på Hel, den gamla dödsgudinnan, Moder Jord nere i Underjorden, till vars goda och sköna rike alla fick komma till slut. Med kristendomen demoniserades hon, och blev till en ond och skrämmande varelse, som man måste gå runt och frukta, vara rädd och känna ångest inför. Inget skulle varit våra förfäder mer främmande – gilleshallen Okolner, den okalla, var en varm och inbjudande plats, där Hel gav uppehåll åt de verkligt förtjänta, och ingen behövde frysa eller svälta.

Man fick dock inte blanda bort det bästa man hade, och än idag vet lantbrukare och de som värdesätter odling (även andligen ?) att man inte får blanda Alv och Matjord med varandra. Då vissnar och dör grödan till slut, och allt blir bara till en stor, osmaklig lervälling… ”Gör så att jorden mår bra” skriver Dagens Nyheter i sin artikel för hemmaodlaren, och då tror man inte på någon ”blandkultur”

Det stora Veteranmonumentet i Stockholm – för svenskar som stupat i strid för fredens sak. Motivet är ett frö av Yggdrasil – Världsträdet. Enkelt och värdigt – som det skall vara

För några år sedan fanns det ett förvirrat litet gäng människor eller en intolerant liten sekt i Sverige, som tyckte de skulle fira Alvablotet med skrik och gråt, offentligt utställda fotografier på sina närmaste anhöriga döda, och allmän tandagnisslan. Återigen någotslags vansinnig zombie-kult. Förslaget slog aldrig igenom, och glömdes bort efter 12 månader. Någon mexikansk ”Day of the Dead” med sockerglaserade dödskallar och annat sådant, ligger inte för svenskarna – passar inte in i naturen här, och heller inte i folksjälen. Vi vet, att hösten av naturliga skäl skall vara en lugn och tyst årstid – för eftertanke, fina minnen och klara tankar…

Visst – du äger minnet av dina bortgångna, men inte rätten att ställa ut dem till allmän beskådan, och göra dem till åtlöje ? Vet du förresten vad dina anhöriga skulle tycka om att bli ”utställningsföremål” efter döden på Internet ?? – Nej, där ser du ju själv – så ska man inte göra – inte om man har respekt för den egna släkten eller dem det gäller…

Med respekt för de döda menas också, att inte göra dem till något annat, än de faktiskt var medan de levde. Jag antar, att de flesta av dessa ”fornsedares” föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och så vidare faktiskt var kristna – åtminstone till namnet, och de flesta av dem skulle nog inte tycka om att få sina fotografier eller mest personliga intima minnen publicerade på Internet, för att göra så är för det första inte helt riskfritt i dagens läge, och heller inte så värst respektfyllt eller värdigt heller. Lägger du ut bilder på dina egna anhöriga, utan att ens fråga om lov ? – Nej, naturligtvis inte, så skulle ingen av oss göra. Utom rena skitstövlar, förstås… Sina egna innersta tankar, minnen och känslor äger man bäst själv, och det kan också vara direkt farligt att dela dem med fel sorts människor, som inte alls har med saken att göra.Vem vet väl vart foton och minnen kan fara runt på Internet i dessa dagar, så varför dela med sig av det som faktiskt kan vara ytterst privat…

Ett litet minne kan jag dock ge. De flesta av mina förfäder var förstås kristna till namnet, de med. Min far var kompromisslös ateist – när han levde – och min mor är en agnostiker. Min farfar, som var kyrkoherde och präst i statskyrkan, var ”inte mer kristen, än mina gamla skor” eller ”åtminstone aldrig så kristen att det störde” enligt min gamla farmor, som kände honom bäst och närmast av alla. Enligt henne borde jag också blivit präst, och när jag redan som liten protesterade och sa att jag varken haft kallelsen eller ens trott på den kristne guden någonsin, sa hon att det väl inte gjorde något. Det viktiga, ansåg hon, var att vara en ordets förkunnare – vad präster egentligen trodde eller tyckte, visste väl deras hustrur bäst – men vem brydde sig bland folket i socknen ? Nåväl, kanske var hon lite vanvördig här, emot sin make – men så var hon också ganska ärlig, och rättfram med vad hon tyckte – något som jag möjligen fått i arv efter henne.

I dagens Sverige raglar ”andliga sökare” omkring, vilsna och tafatta som förståndshandikappade, och försöker utan all ordning eller logik tillbe Frej, Freja, Hel, Oden och precis alla gudar och makter de kan komma på eller rabbla upp för tillfället – om de ens är nyktra när detta sker – och tror dumt nog, att det ska gå att fira Alvablot på det sättet. Men man får inte en godare smak, bara därför att man rör ihop en massa olika ingredienser som i och för sig skulle kunna vara fina och komma bättre till sin rätt var och en för sig till ett slags motbjudande gröt, eller en exkrementell-kulturell soppa, ungefär som ett enda lapsgojs…

Inget kunde vara felaktigare. Inget kunde vara mer ovärdigt.

Alvablot ska inte vara någon tafflig liten ”skräckfest” med grinande döskallar, någotslags Frejsbeläte eller fjortis-fylla i läskiga skogen…

Fira VÄRDIGT – eller INTE ALLS !

Varför inte fira Alvablotet hemma, med dina anhöriga – och ”hålla heligt” i höstmörkret. Eller kanske med din älskade (kanske får hon ha på sig något som hon tycker är extra fint – så gör min) – om Vanerna och fruktbarheten alls skall vara med, om än inte några Diser, och heller inte Freja i sin vanliga aspekt – sådant hör Våren och det första halvåret till. Oden äras bäst vid Jul, men nu börjar hans årstid – och framförallt dem, som går men ska glömmas – för att nu komma med ett litterärt citat. Hoppas ni känner igen det…

Så skall Alvablot gå till !

Det HEDNISKA SKIFTET är här – efter mer än 700 ÅR AV FÖRTRYCK – äntligen andlig FRIHET för Etniska Svenskar…

2025-10-12 av Hedningen

Nu är det officiellt. Både Statsradion i Sverige och Alternativmedia har tvingats erkänna det, för trots att sanningen tystats ned precis som vanligt, kan den inte döljas längre.

Vad ”Hedniska Tankar” förutspått under årtionden har infriats.

De kristna i landet har ljugit. De har hymlat och fromlat. De har skrattat åt oss Hedningar. De har förföljt och trakasserat oss med häxbränder och konventikelplakat genom århundraden och åter århundraden. Tvångsmässiga husförhör har genomförts. Inte ens i våra egna hem har vi fått vara ifred från denna påstått ”Svenska” Kyrka, som fört en Monoteistisk, Intolerant Mellersta Östern-religion ända in i våra hem och våra sovrum, och de har fördärvat och försökt utplåna en hel kultur.

Men – nu går det inte längre.

Rien Va Plus. Game Over – Das Spiel ist Aus – Vom unser Land Hinaus ! Raus ! Raus !!

Det kristna rackar-packet, i maskopi med Islam måste nu ERKÄNNA FAKTUM och vad vi var de FÖRSTA med att våga publicera överhuvudtaget. Kristendomen är nu en MINORITETSRELIGION och INTE en majoritet i vårt land, för så ÄR det inte längre.

Vetenskapliga fakta bevisar det. Attitydundersökningar från PEW research group i USA och motsvarande opinionsinstitut här hemma i Sverige har för flera årtionden sedan bevisat att de flesta svenskar inte tror på ”gud”, Allah eller JHVH-1, semiternas enfaldige öken-herre, som kräver diktatorisk åtlydnad.

År 2000 – när ”Svenska” Kyrkan eller den Evangeliskt-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten – som den rätteligen BÖR kallas – skildes från Staten, var 88 % av de svenska medborgarna medlemmar i denna oerhört falska ”kyrka” som påstår att den kan ge människor ”evigt liv” och sysslar med en förvriden människosyn, parad med den falskaste av marknadsföring – för ingenting lever för evigt, inte ens den bedragar-organisation, varom vi nu talar – hycklarna som påstår att de skulle ha ”monopol på kärlek” osv osv inbegripet. Det finns inte någon logisk grund för att kristendomen skulle vara ”godare” eller ”mera kärleksfull” än någon annan livsfilosofi eller religion överhuvudtaget, och vad man låter Statsradion framföra, är bara kristet trams.

Idag, Oktober 2025 – är bara 50,5 % av den befolkning som verkligen har medborgarskap i vårt land – de övriga har ingen laglig rätt att vara här – medlemmar i någon ”svensk” kyrka – och det är en utveckling i FRIHETLIGT hänseende som inte många länder i Västvärlden kan ståta med, nu när Islam och de Kristna nästlar sig in överallt med sin livsfientliga propaganda, och sina skrämmande, döds-tillvända religioner, som stämplar till och med mänsklig sexualitet och nästan allt annat mänskligt tänkande eller liv som ”synd”.

År 2026 kommer andelen medlemmar i lögnar-samfundet vara under 50 % – spås det – och därmed är DET HEDNISKA SKIFTET lyckligen genomfört.

Ingenting kan stoppa det, för kristendomen är inget naturligt val för en sund, svensk ungdom eller kommande generationer i en multikulturell omvärld. Framtiden tillhör Polyteisterna och Hedendomen, för allt fler människor hela Världen över kommer att bli Agnostiker eller Ateister – det enda gångbara alternativet i andligt hänseende heter POLYTEISM eller just HEDENDOM, vilket vi länge hävdat.

År 2051 kommer bara 33 % eller mindre av de svenska medborgarna att vara medlemmar i någon ”Svensk” Kyrka, enligt vad dess eget Statistik-kontor om 6-7 personer beräknar.

Kom ihåg vad vi sagt. ”Vid Slutet, står segern !”

Den Hedniska rörelsens mål i vårt land är OFÖRÄNDRAT – nu inleder vi FAS 3 av vårt arbete för Svensk och Nordisk kultur samt vårt folks överlevnad. Under fas 1 etablerade vi fullgoda religiösa alternativ till kristendom, islam eller judendom. De alternativen heter Humanism, och finns redan – jämnsides med de Polyteistiska samfunden, som Nordiska Asa Samfundet och flera andra – däribland det esoteriska ”Samfundet Särimner” som icke är för envar – utan verkar i det tysta, eftersom det just är esoteriskt, inte exoteriskt… Under Fas 2 förde vi ned Islam och Kristendom UNDER 50 % spärren – det infriar vi innan detta decennium är slut , och nu under Fas 3 skall vi allt se till, att deras gemensamma andel av antalet medborgare hamnar UNDER 10 % – medan det sekulära samhället och därmed HEDENDOMEN tryggas !

HEDNA, HEDNA och LUDNA – HEDNISK SOLIDARITET – ARBETARMASSANS – KAMP-ENHET !!

De kristna beskyller oss som vanligt för att vara ”besatta av Satan”, kallar oss för ”höger-extremister” och så vidare – precis som de alltid gjort – och vi vet att deras personförföljelse och terror aldrig slutar, lika lite här som i Gaza eller Ukraina – men Totalitarianismens och Reaktionens blinda kreatur kommer en gång att ta till flykten, inför SÄRIMNERS och Folkflertalets makt.

Det kristna patrasket tror på en ”Yttersta Dom”. Vi Hedningar VET att Ragnarök eller Hösten INTE är slutet, utan början på en NY VÅR ! Livet segrar alltid i slutändan…

”Veturnætur” har ALDRIG firats i Östnorden eller Sverige…

2025-10-09 av Hedningen

Förvirringen här i Midgårds dalar är närapå total, detta år 2025 – inte bara i Sverige. På blogg efter blogg på vårt språk upprepar man Wikipdias dumheter om att det gamla svenska månadsnamnet för Oktober skulle vara ”Slaktmånad” fast alla redan vet, att det är November eller månaden närmast före Jul-månad som är Slaktmånaden. Att Oktober heter Lövmånad på vårt språk tycks man helt ha glömt bort, liksom att September heter Höstmånad efter inhöstandet eller Skörden, som vanligen är färdig i de flesta delar av landet innan hösten börjar på allvar. Ingen bonde eller hederlig svensk har heller börjat med någon slakt innan frosten och tjälen är i backen – och det är den vanligen INTE i Oktober månad.

Vem vet väl vad för slags klockren idioti som kommer härnäst… Kommer man försöka byta plats på Höstdagjämningen eller Vårdagjämningen också ??

Höstdagjämningspunkten, the autumnal equinox, passerade Stockholms horisont exakt klockan 20.19, måndagen den 29 September,

Vi kan nu också konstatera att meterologisk höst råder i hela landet, enligt SMHI. Verklig höst infaller nämligen bara och endast bara när dygnets medeltemperatur går ned under 10 grader, och gnällande och kältrande om ”Öööhuu buuuhuu Kliii-maat-föräääh-ndringar” lönar sig inte alls. På Bronsåldern var årsmedeltemperaturen i Norden cirka fem grader varmare än nu. Ändå klarade man sig bra – med Bronsålderns teknik… Djur och växtlighet anpassade sig också – och tranorna flög väl söderut då med – får vi förmoda. Idag har vi Hedningar både hört och sett deras flykt över Mälardalen.

8 Oktober rådde Höst i Hela Sverige, utom ett par smärre områden på Gotland, Öland och i Skåne

Man har också basunerat ut – via AI och tjatande, chattande ”bottar” att Höstmånadens eller Oktobers Fullmåne skulle heta ”Skördemånen” vilket är rent nonsens, eftersom det är fullmånen i September som vanligen benämnes så.

Alvablotet – som vi har skrivit mycket om – infaller i början av November – detta år den 5:e – eftersom det råkar vara Alvafull eller första fullmånen i den verkliga slaktmånaden då. Höstblot hålls lämpligen i September eller Oktober – vilket var och en som är vid sina sinnens fulla bruk nog kan förstå – medan Skördeblotet tillhör Tor (Olofsdagen, i Augusti) när skördandet inleds – och inte efteråt. Någon ”Thanksgiving” har aldrig någonsin funnits inom Asatro eller Nordisk Hedendom, och det halvdebila lallandet från ”fornsedens” alltmer fåtaliga proselyter, new age osv kan vi glömma..

Om ni inte ens vet vad Alvablot innebär, hänvisar vi er till denna sida och nästa... – för vi har skrivit mycket om höstens blot förr om åren, och vad som står där gäller fortfarande… och för evig tid… Men – det råder vi er alla – håll ISÄR Skördeblot och Höstblot, för det är olika saker – som inte ska blandas ihop med Alvablotet, och de dödas tid kring det som blev det kristna ”allhelgona” fast det aldrig funnits några riktiga helgon, då människosläktet är halvt, nu som förr – så är Hávamáls ord i vissa översättningar – och det stämmer förvisso.

29 September kunde de kristna – och lantbor i Uppland samt några andra landskap i Svealand och Götaland – fira Mickelsmäss, vilket är den rätta tiden för höstmarknader och statares samt tjänstefolks flyttningsdag, ifall vi talar om tiden från sådär 1700-talet till långt in på 1900-talet. Läs Jan Fridegård eller Per Anders Fogelström, så får ni se ! Vi hedningar firar inget sådant tjafs, för vi säger aldrig upp våra löften till makterna och Asatron – men på marknad kan vi gärna gå, om det finns något där som alls är värt att handla eller köpa. Dessutom hade den Hedning, som skriver dessa rader en gång för länge sen god vän som hette ”Mickels” i efternamn, men han var ingen ”frimicklare”, utan en ärlig man och en hederlig, bra karl, om än han inte kom från St Mikkeli i Savolax och skogsfinnarnas land, där man inte har vansläktats.

Vi minns alla dem, som delat arbete, vardag och bröd med oss – för sådan är vår tro.

Medan new age-folket gått vilse i sin synkretism, och ”fornseddarna” fortfarande inte kan enas om en riktig kalender, vill Nordiska Asa Samfundet nu ”sälja på” oss svenskar en märklig nymodighet västerifrån – som ALDRIG tidigare firats i vårt land. Det gäller ”Veturnaettir” eller ”Winter Nights” för de amerikanska Asatroende, som vi i Samfundet Särimner aldrig skulle drömma om att beblanda oss med, ty de flesta som kommer från Trumpilandia är INTE fränder. Även det Isländska Asatruafelagidh har alltid gjort samma ställningstagande vad hela Nordamerika och den Anglosaxiska världen med allt vad dess populär- och vulgärkultur gäller.

Några ”Vinternätter” infaller inte alls i Östnorden under Oktober, undantaget kanske dess allra nordligaste delar – och något Asatroget blot med det namnet är aldrig belagt ur Svenska, Finska, Baltiska, Danska eller andra källor. Endast de Isländska sagornas uppgifter nämner detta blot, som skulle ha skett exakt på Calixtus-dagen för de kristna, alltså den 14 Oktober enligt moderna datum – den dag då Björnen enligt Norrländsk folktro går in i Idet, för att komma ut först på Tiburtius-dagen, den 14 April. De Isländska källorna är dock rikhaltiga – Gísla sögu Súrssonar, Laxdælu, Reykdæla sögu, Njála och Landnámu nämner alla Vetrnaettir, mestadels som en tidsangivelse på året, och inte mer. Det är fullständigt obegripligt hur vissa samfund helt avvisar solstånd och dagjämningar med den enda motiveringen att detta skulle vara ett ”wiccanskt” bruk eller en sedvänja från bondestenålder, men att de själva sedan vill fira övergången från sommarhalvår till vinterhalvår med svag eller ingen motivering alls – ”Vinternätterna” är onekligen ett årstidsbundet blot, men det tillkom på Island och i en Nordatlantisk, Väst-Nordisk miljö (omfattande Island, Norge, Färeöarna, Orkney, Skottland, Danelagen i England och Frisland – med Värmland, Dalsland och Härjedalen samt Jämtland som ”gränsområden” i Sverige)

Isländska Wikipedia uppger att bröllop firades vid Vinternätterna under sen tid – antagligen beroende på höstmarknaderna, och det faktum att Alvablotets tid är direkt olämplig för sådant – bröllop tillhör ju årets ljusa tid och sommarhalvan på året, så detta var sista chansen att alls gifta sig innan Vintern kom på allvar. Sagorna nämner också Knattleik eller bollspel, samt att Gisle – den fredlöse huvudpersonen i Gisla Saga – fäste sig vid kvinnan Vebjörg i Danmark vid denna tid – men det är också allt.

NAS-arna har inte haft någon framgång i sitt blinda efterapande av Amerikaner och därmed likställda, detta år – och de lär nog inte få det i framtiden heller. När endast 6 blotlag försöker fira det helt nyinstiftade arrangemanget – som inte hör hemma i Sverige och inte följer någon svensk hednisk kalender – och tre av de blotlagen får ställa in alltsammans, undrar man vad det över 3000 medlemmar starka Nordiska Asa Samfundet egentligen försöker åstadkomma, men för all del – i Värmland finns en vettig gode, med heltidsanställning på RAÄ (Riksantikvarieämbetet) till vardags – och så får vi inte glömma våra fränder bland Jämtarna.

De har alla orsak att fira, eftersom de är Västsvenskar och därmed kan räkna sig till Västnorden, men 1000 medlemmar i Samfundet Särimner firar antingen på höstdagjämningen, 29 September i år, eller 14 Oktober – och inte alls den 11:e.

Kan HEDNINGARNA FRÅN NORDEN hjälpa Mr Patel i USA när det gäller VALHALL ? (För sjung hopp, för sjung hej, för sjung Eff-Beeh-Aj-Aj-Aj !)

2025-10-04 av Hedningen

Twelve men strong and true
Twelve men fight for you
Varangian Guards all dressed in green
Twelve men – Invisible. The A team…

Twelve men heard the call
Ready to give their all
They bring hope when they are seen
Twelve men – Invincible. The A team…

From Norway’s coldest autumn rains
All the way to Utah’s burning plains

Wherever there’s trouble, night or day
We will come to lead the way
And to guard your freedom’s dreams
Twelve men – Invincible. The A team….

(aningen fritt efter en sång av Barry Sadler, 1966 )

Att vara chef för FBI, Federal Bureau of Investigation eller den ”Federala Utredningsbyrån” är inte lätt. Det är minst lika svårt som att vara Påve, och vill det sig illa kan man bli ställd under åtal eller få ett mycket dåligt rykte i efterhand, likt – på sin tid – J Edgar Hoover, FBI:s längst sittande chefsperson någonsin… Nu så har det hänt igen. De har problem borta i Vinland, och till sist måste även vi Asatrogna Hedningar rycka in, och göra vad vi kan för att rädda vad som räddas kan av ett sönderfallande imperium, nämligen den alltmer sargade och förvirrade stat som kallas US of A eller kort och gott ”Amerika”.

Vi utreder ju emellanåt saker vi också, och för övrigt har den fd. FBI-chefen James Comey ställts under åtal av Trump-administrationen, eftersom han tjänstgjorde under den förre Presidenten, Mr Biden. Man påstår att Mr Comey skulle ha vittnat falskt inför Senaten, och det låter ju allvarligt. En viss President Trump har också sagt att krigstillstånd skulle råda i Portland, Colorado – och att det amerikanska nationalgardet ögonblickligen skall kallas in och ta över allt polisarbete både där och i Chicago, samt i Memphis, Tennessee med flera städer. Staten Oregon har nu åtalat den sittande Presidenten istället, och menar att hans åtgärd med att kalla in Nationalgardet, samt hanteringen av den nya amerikanska utlänningspolisen, ICE – bildad år 2002 – skulle vara rent okonstitutionell..

Förvirringen är närmast total. Något måste göras.

Även tidigare har vi fått se hur poliskårer i storstadsområden i USA förklaras bankrutt, och beordrats att omedelbart ställa in all ordinarie verksamhet och allt utredningsarbete, på order av Donald Trump. Detta skedde efter de såkallade ”Black Lives Matter” eller BLM-riotsen, då en svart alkoholiserad narkoman vid namn George Floyd avled i samband med ett polisingripande. Själva minns vi en tid då förkortningen ”BLM” på svenska stod för ”Bonniers Litterära Magasin”, men det var förstås före Trump-eran.

Förvirrad indier, chef för FBI – lallade och dillade om Valhall – utan att förstå vad det betyder. ”A Moving tribute” ?!? – Nej, men PLUMPT, Trumpt och BARA DUMT…

Även den nuvarande FBI-chefen, Kash Patel verkar svårt sinnesförvirrad, ur stånd att längre veta vad han säger eller skriver eller gör – och minst lika illa däran som Donald Trump, vars mentala hälsa och tankeskärpa kanhända inte längre är den bästa. Vicepresident JD Vance verkar styra USA bakom kulisserna, och vad vi sett i den sk ”Grönlandsfrågan” stämmer till eftertanke. Vill USA ha krig med sina egna Europeiska och Nordiska allierade, eller vad ?

Mr Patel höll nyligen ett uppmärksammat tal, efter det politiska mordet på Charlie Kirk, en av Republikanernas högerkristna demagoger. Han är Hindu, men svamlade om ”Valhall” – vilket han inte har det minsta rätt till…

Charlie Kirk kommer med all säkerhet att hamna i Hel, som de flesta kristna.

Han kommer aldrig, aldrig någonsin att få Skåda Särimner eller Valhalls härlighet, och det kommer nog inte Kash Patel heller…

Svenska internet-media har redan berättat allt om den osammanhängande smörja, Mr Patel vräkte ur sig i ett TV-framträdande strax efter 14 September i år.

”Rest now, brother” var den rubrik, en del ironiska journalister i USA använde för själva anförandet. – Ja, sannerligen – Kash Patel borde ha vilat, inte framträtt offentligt med sådana TV-tal överhuvudtaget… Vi vet också att Charlie Kirk blev mördad på ett universitet i Utah Valley av en radikaliserad galning vid namn Tyler Robinson, 22 år gammal och ”room-mate” med en trans-sexuell person, som tydligen led av ADHD-HBTQB – en mycket vanlig psykisk åkomma nuförtiden. Lite är känt om Tyler Robinsons verkliga motiv, men han angavs slutligen av sin egen far, medan FBI med Kash Patel i spetsen först gick ut med rapporter om att de gripit en gammal judisk man, som senare förklarades helt oskyldig till händelsen.

BBC har publicerat rapporter om dåren Tyler, som inte agerade helt ensam – med tanke på hans formuleringar inristade på patronhylsor, hans klara anknytning till AFA – eller den såkallat ”anti-fascistiska” autonoma rörelsen, som även finns i Sverige, och som President Trump nu vill terror-klassa – vilket varit aktuellt sedan 2020. AFA har länge varit en välkänd ”gruppering” i den svenska säkerhetspolisen SÄPO:s årliga rapporter, och vad för inflytande den gruppen haft och fortfarande har på personer som Greta Thunberg med flera är också väl känt. AFA har blivit terror-klassat i andra länder också, men här i Sverige fortsätter de ”autonoma” sin verksamhet, trots att flera allvarliga våldsbrott mot verkliga eller inbillade ”meningsmotståndare” har skett här med. Man bör minnas, att det såkallade ”Samfundet Forn Sed Sverige” fortfarande har flera klara sympatisörer eller medlemmar i AFA – och den fd ”Rådsgydjan” ibland mystiskt nog stavad ”rådgydja” Emma Hernejärvi har blivit fotograferad på offentliga politiska demonstationer tillsammans med ett flertal personer ur just svenska AFA. Slutligen finns också en Asatrogen organisation i USA vid namn Asatru Folk Assembly, som också förkortar sig ”AFA” men de flesta seriösa Asatroende i Norden, på Island och i Sverige är skeptiskt inställda till den rörelsen, eftersom vissa personer i USA förklarat den vara högerextrem – kanhända inte helt utan saklig grund och skäl… För egen del anser vi här på ”Hedniska Tankar” att AFA som hednisk organisation inte är värre än vilken amerikansk Mormon-kyrka i Michigan eller vilka amerikanska kristna baptister som helst – de har aldrig utfört några organiserade politiska våldsdåd eller mord i alla fall, så vitt man nu vet – och deras svenska anhängare är relativt oskyldiga.

Men USA förblir USA – lika mycket som FBI förblir FBI…

”Times of India” – som i huvudsak är till för Hinduiska läsare – Kash Patel påstås ju vara av Hinduiskt ursprung – noterar följande – i svensk översättning

”En indier som säger till en kristen att de ska mötas i Valhalla är teologiskt helt förvirrad”,

”Vi tror inte på Valhall, din tönt . Det här är verkligen inte rätt tid och plats för att skoja till det”.

”you dork”, ”so not the time and place to be cute”

En FOLKSTORM rasar redan emot Kash Patel som chef för FBI, både i Indien och andra polyteistiska länder och det med rätta. Han är inte, har aldrig varit och kommer sannolikt aldrig att vara Asatroende, och har inte rätt att göra sådana liknelser som han nu gjort. Det tillkommer inte honom, som en dum, enfaldig, kristifierad amerikan.

Låt oss – som de goda Asatrogna Hedningar vi är – först konstatera detta. Vi skall nu förklara allt det som okunniga amerikaner inte vet – med TOLVMANNA-ED som det var under Hednisk tid, och under sanningsförsäkran, såsom stode vi i Senats-förhör:

Till Valhall kommer bara och endast bara de som dött i strid – men inga andra. Politiska mord, olyckshändelser, dråp osv RÄKNAS INTE och leder inte dit.

Till Valhall kommer bara och endast bara de som är VÄRDIGA nog, och som GÖR NYTTA för Asar, Asynjor och alla goda makter inför det RAGNARÖK, som kommer vid tidens slut och ände. De som INTE gör nytta, sett ur ett evighets-perspektiv, giltigt idag, i morgon och för alla tider – kan INTE komma till Valhall – och det eftermälet eller den domen sätts INTE av människor… Dock kan vi alla fråga oss – Hur mycket NYTTA gjorde Charlie Kirk, ens som högerkristen amerikansk debattör och talare ?

Det är INTE chefen för FBI som bestämmer vem eller vilka av de stupade som alls ska få komma till Valhall. Det urvalet görs av Val-Kyriorna, översinnliga varelser som är till för just det syftet, att ”kyrja wal” eller kora Valen. Ingen människa, levande eller död kan någonsin – i förhand eller efterhand – åberopa sig på att få ”veta” vem som kommer till Valhall. Allt sådant bestäms av högre makter, som Kash Patel, Mr Trump osv mfl etc aldrig aldrig aldrig någonsin kommer att förstå vidden av eller ens möta, fastlåsta som de är i sin idiotiska Monoteism och kristendom.

Enligt Grimnesmál, strof 14 – kjosar eller väljer Freja själv – som ”Vanadis” eller Vanernas dis varje dag hälften av de på slagfältet fallna åt sig, eftersom Sessrumnirs väldiga hallar på Folkvangs slätter eller Folkets Vångar kanske rymmer en skara, större än Valhalls. Detta är dock inte belagt ur andra källor – och så var det med den saken ! ”halfan val hon kýss hverjan dag,en halfan Óðinn á”. Detta enda textställe kan också tolkas så, att skaran av Frejas Einherjar – de som är enastående krigare – aldrig kan bli större än Odins, eller det antal som är i Valhall… Sannolikt är de dock färre till antalet än Odins utvalda – varför skall vi återkomma till nedan…

Valkyrior och Diser kan likt Asynjorna anta vilka former som helst, och det utseende de själva väljer… ”I slaktningens mitt, titta aldrig rakt upp”

(Håll fokus på uppgiften, låt dig aldrig distraheras av ”drönare” )

I Grimnesmáls 23:e strof står tydligt sagt, att Valhall har 540 portar, eller 12 gånger 45 portar, alltså 12 gånger 5 gånger 9 ingångar. Nio är ett Odenstal, den femte runan i Utharken är Kaun eller Sken, en udd av ett pentagram, som står för siffran 5 – och 12 är ett heligt tal för Nordborna, då tolv är antalet månader, bland annat. Allt detta är ingen slump, då också själva runraderna är en oktal kod från början, likt den som finns i våra datorer. Vidare sägs det, att varje port är så bred, att den kan släppa igenom 800 Einherjar, när de drar ur till strid – och det är enbart antalet av de män, som går i det främsta ledet – vi vet ingenting om hur många led, som taktfast marscherar fram bakom det främsta – men dödliga kvinnor kan i vissa fall komma till Valhall de också, men det är ytterst svårt att alls komma dit. Långtifrån alla som faller i väpnad strid, har slagits för sitt liv eller i väpnad konflikt emot väpnade motståndare med dödlig utgång för dem själva (detta är det första, och grundläggande kravet !) kan alls aspirera på att få tillhöra de utvaldas skara. Charlie Kirk var ingen soldat eller krigare överhuvudtaget. Han var kristen, och politiker. Därför hamnar han hos Hel. Det går åt Hels vite eller straff-orter som Nástrand, och Glyngves dyhålor för honom, och dit kommer också de som vandrar Lokes vägar, likt ADHD-HBTQB sektens mördare, typ Tyler Robinson, och alla dem – som gör samma livsval.

Många har genom tiderna spekulerat om Valhalls verkliga storlek, och somliga – partiska kristna forskare – vars uttalanden inte är vittnesgilla – har sagt, att Valhall som idé eller tanke kan vara inspirerad av Colosseum, den jättelika arenan i det hedniska och inte kristna Rom, som hade plats för drygt 24 000 personer. Men – antalet Einherjar i Valhall ÄR mycket större än så, ty 540 x 800 = 432 000, och det var bara dem som gick i det främsta ledet, som sagt. Vi kan anta, att minst 800 led kan följa bakom det främsta för enkelhetens skull– vilket skulle bli en mycket stor ”fyrkantsformering” för var och en av de 540 portarna – vilket ger oss – håll i er ! – 34 560 000 eller minst 34 miljoner Einherjar och utvalda – större än den största armé som någonsin existerat på vår planet, eftersom också den Sovjetiska armén, på höjden av sin makt under 1980-talet som mest kunde mobilisera ungefär 22 miljoner soldater. Matematiska uträkningar som dessa kan jämföras med antalet fördubblingar av riskorn på ett schackbräde med 64 rutor, vilket även Hinduiska matematiker kände till, minst 1000 år före någon ”kristus” eftersom det var räknekunniga indier som uppfann just det exemplet…

”Hedniska Tankars” redaktion kan gå TOLVMANNAED på, att vi efter Eddans vittnesbörd en gång räknade ut Valkyriornas Flykthastighet i Valhalls helgade salar. Enligt Grimnesmál 36 är det så att Hrist och Mist bär Vin – som Oden allenast får dricka – och Heidruns helgade mjöd till honom, och de är i sanning Valkyrior, liksom ”Skeggjöld ok Skögul, Hildr ok Þrúðr, Hlökk ok Herfjötur, Göll ok Geirönul, Randgríðr ok Ráðgríðrok – Reginleif, þær bera Einherjum öl.” Dessa elva – men bara dem och endast dem ! – bär öl till Einherjarna, och mjöd också – när det alls skall skänkas i, och det är inte varje dag, må vi säga. Elva är jara-runans och fruktbarhetens förmerande tal, bland annat – men Valkyrirornas fart blir så hög, att de kan röra sig fortare än ljusets hastighet, ja översinnligt fort, fortare än några nervinmpulser går från en hand till en mänsklig hjärna. Och knappt har någon av alla dem, som sitter i Valhall ens märkt att deras horn är tomt, och att ölet tagit slut – för tillfället – förrän en underskön, ursinnigt stark varelse som vi levande inte ens kan uppfatta, fyllt i detta ölhorn på nytt. Därför VET vi med säkerhet, att Valhall ÄR ett paradis, långt bortom de kristnas eller islamisternas tröga fattningsförmåga. Och de, som dväljes där – skall få SKÅDA SÄRIMNER – ja sannerligen, sannerligen !

Antalet ”Sköldmör” – alltså vanliga,dödliga kvinnor som tagit till vapen och fallit i strid, skall inte överdrivas. Vi vet, att kvinnliga krigare eller soldater i alla tider kv varit oerhört sällsynta, särskilt i den Nordiska kulturen. Groteska överdrifter hos kristna författare eller moderna arkeologer och deras svammel om grav Bj 581 på Birka kan vi glömma – kvinnan i den var kortvuxen och anorektisk, och inte i stånd att hantera en pilbåge eller vapen under längre tid. Sannolikt var hon ”krigsmans änka” eller den sista av sin ätt, liksom vissa kvinnor i gravar från Sydnorge – och Hervara-sagans uppgifter om ”Vapentak” – alltså att kvinnor efter fäders och makars död återtog i jord och gravhögar nedlagda vapen måste ihågkommas – men också det var otroligt sällsynt, och förekom bara som bevis på högsta lojalitet inom en och samma släkt. Orden ”krigare” och ”soldat” är inte synonyma begrepp, därför att en soldat uppvisar disciplin, stragegiskt tänkande – som är skild från taktisk förmåga eller skicklighet – en sak författare som Lars Magnar Enoksen aldrig insett – han kan inte ens skilja den rent taktiska eller stridstekniska nivån från den operativa, och förstår knappt vad som menas med strategi- den är alltid långsiktig, och omfattar flera århundraden, årtusenden och hela samhällen, inklusive infrastruktur, försörjning på föda, vetenskap och mänskliga kulturkretsar eller alla civilisationer som helhet – om det vill sig väl – observera Kina och Indiens roller i dagens Värld, eller varför Ryssland på många sätt är geopolitiskt skickligare som stat än Donald Trumps USA. Vi Asatroende Hedningar har för länge, länge sedan förstått – att Soldaterna hamnar hos Oden, men Krigarna hos Freja… och detta kan förtydligas, efter Grimnesmáls vittnesbörd.

Uttrycket ”Av valplatsens fallna, tar Freja var dag hälften” i Grimnesmál 14 – där ordet ”kyss” av Freja används – ska inte förstås så, att de som tillhör den förlorande sidan i en strid blir kyssta av gudinnan, eller att hon – med s-i-n-a diser eller Valkyriror tar dem till Sessrumnir salar på Folkvangs slätt – Sessrumnir är ju rik på sittplatser, och antagligen större än Valhall, som byggnadsverk betraktat. Inte heller är det så, att Oden enbart tar vinnarna, eller de som fått faktisk framgång i strid. Detta bevisas helt klart av källa efter källa i sagalitteraturen, bland annat i berättelserna om Bråvalla slag, stridsvagns-slaget i Mahabarata, den ”stora berättelsen” enligt hinduismen. Mr Patel och ”Times of Indias” alla miljoner läsare borde ta lärdom av detta – i tid. Oden tog slutligen Harald Hildetand av Danmark och Sigurd Ring till sig, eftersom de levat länge på jorden, styrt sina riken väl och möttes i ett slag, så stort, att det var det största som alls utkämpats i Nordens riken. Förgäves har sentida forskare försökt lokalisera Bråvalla tillantingen Småland eller det Bråviken, där det sedan länge funnits en flygflottilj och en flygplats med samma namn – men se ! – Valkyrior följer inga jordiska ”flight paths” och behöver varken GPS eller radiofyrar...Inte ens Medevac-helikoptrar, vore de aldrig så moderna kan jämföras med dem, och om vad Valkyrior är och vilken syssla de har, kan ni läsa om under ”adiafora” på denna blogg, bland annat under avsnitten om Brynhild eller Brynhilde, som okunniga och efterblivna amerikaner nästan förstört i sin populärkultur, som de redan gjort med Marvels Thor. Men – förall del – vi Nordbor är likt det Isländska Asatru-felagid inte långsinta. De flesta amerikaner bär sig åt som auto-infantiliserade barn, och är inte vuxna nog att ingå i ett globalt samhälle, kristna som de ju tyvärr är. Deras egna handlingar och oredan i USA bevisar allt detta, ställt bortom alla mänskliga tvivel – och det är efter handlingarna och inte orden eller tankarna, som de slutligen skall dömas.

Endast de, som VERKLIGEN tror – utan att ”trua á” – utan bara ”trua” och som har KUNSKAP och utbildning om saken borde få bära en sån här ”Shoulder Patch”…

Den tillhör inte några kristna amerikaner och därmed likställda folkelement.

Vad betyder Grimnesmáls eller Odens egna ord – i gestalt av Grimner – den fördolde – när han säger att ”hälften” av de utvalda tillhör Freja ? En rimlig tolkning är – enligt ”Hedniska Tankars” uppfattning – att Frejas Einherjar eller enastående kämpar är just ”krigarare” – men INTE ”soldater”. Odens utvalda har disciplin, strategisk och operativ förmåga – men Frejas utvalda är kanske annorlunda till sinnes, de slåss i huvudsak motiverade av sina känslor, sina passioner om ni så vill. De känner kärlek, likt den stora gudinnan Vanadis själv. Kärleken till land, hem och barn samt de ätter och familjer som blev deras, förmådde dem alla att gå i strid för en rättvis sak. Men aldrig någonsin lät de känslorna helt ta kontrollen över deras inre, och de begick inga krigsbrott, de mördade inte, de ägnade sig inte åt blind terror – eller uttalanden i stil med Mr Patels eller Trumps. Förty – då vore de inte värdiga ens Sessrumnir, eller självaste Freja, som är Vanernas Dis, för evigt och evinnerligen. Kanhända finner vi bland Frejas utvalda också civilister, aktivister och frivilliga utan adekvat utbildning, med felaktig eller bristande materiel, illa fungerande vapen – medan Oden äger yrkeskrigarna, de verkligt kunniga – för all aktivism är inte lika med terror, eller idiotiska hyss likt ”Global Sumud” – ett sjötåg och ett barnkorståg, som aldrig någonsin kommer att hjälpa den civilbefolkning i Gaza den påstod sig värna om – inte minst därför att det finns reella fredsförslag – Mr Trump har försökt ta äran åt sig av dem, men han är redan genomskådad.

Shish-Ke-Bob-Allah ! Så kan USA:s ”religiösa landskap” beskrivas – och vi vet, att det aldrig någonsin går att lita på Amerikaner…

En gång i tiden har ”Hedniska Tankars” redaktion fått några verkligt dumma frågor från parodiskt sinnade amerikaner – men då gäller det våra fränder inom ”The Church of the Subgenius” – ett slags väldigt skämt med kristendomen, som vi redan berättat för er om, under ”adiafora” avsnittet – och för de som behöver friska upp sitt minne, och inte känner till den fiktive profeten och försäljaren ” J R Bob Dobbs” som på sin tid erbjöd ”eternal salvation OR triple your money back” till priset av 30 dollar eller silverpenningar – det har sedermera höjts med den stigande inflationen – så kan vi berätta att de på ett av sina ”Devivals” eller ”Förskräckelse-möten” till skillnad från kristna ”väckelsemöten” eller ”re-vivals” frågat, om inte också ofödda barn eller spädbarn kan komma till Valhall – med tydlig hänsyftning på fanatiska abort-motståndare bland kristna i USA.

Frågan har hängt i luften ett par år, och blivit obesvarad, därför att man aldrig skall svara på narr-aktiga frågor enlig Hávamál, men bortom alla skämt – nej – ofödda barn kan inte anses ”strida” ens om de sparkar sin gravida mor i magen, före födseln – och de kan heller inte anses vara ”väpnade” som alla förstår – så om de dör, eller föds utan liv, kommer de också till Hels salar i den gröna och ljusa underjorden, där det är gott att vara, för Hels riken är många till antalet, och rymmer inte bara straff-orter.

Vi firar snart Alvablot, i år som alltid, ”hvetud I enn, eda hvat ?”

Ett spädbarn, däremot – som drar andan in och ut och som är fött med liv, utan att ryggmärgen ligger bar eller att de inre organen är utanför kroppen vid födseln (sådant står i våra hedniska landskapslagar, förr i tiden stod sådana liv inte att rädda, men med modern läkekonst förmår vi mer, och därför har lagarna ändrats, som alla någotsånär kloka människor vet) kan rent teoretiskt strida – om det kommer över några vapen – sträcker ut sin lilla hand efter en kniv eller en enkel yxa, kanhända – och verkligen möter en fiende, som avser att dräpa det. Men även detta är ytterst sällsynt, och enbart de som gör gudarna och Asarna nytta inför Ragnarök kommer ju till Valhall, hursomhelst.

De flesta av oss inser lätt, att i verkliga krig är barn enbart en belastning och inte en tillgång, även om Hávamáls ord lär oss att ”ingen är så usel, att till intet de duger” – ty sunt förnuft har funnits i alla tider, även om det saknas hos påstådda ”fornsedare” och andra klantskallar av idag.

Illustration av Palle Bregnhöi, Danmark i Anders Baekstedts klassiska ”Guder og Helde i Norden” från 1963, översatt till svenska 1970…. ”Då Gudrid som av kärlek till sin son klädde sig i manskläder och deltog i slaget tog hon sin son Harald och bar honom – som bara var ett barn – därifrån, därför att hans stallbröder flydde. Hon bar honom på sina skuldror till en lund i närheten.. De flesta av fienderna var för trötta för att förfölja dem, men en av dem sköt en pil genom arslet på Harald, medan han hängde utefter ryggen hennes, och Harlad syntes det därför, att han mor påfört honom mera skada än hjälp…” (ur Saxos original)

Sagan om Harald Hildetand av Danmark – av Sköldungarnas hus och därmed Heimdalls blod – berättar om Gyrid Alfsdotter, sondotter av Kung Siggeir av Götaland i Völsungasagan. Saxo Grammaticus, den lärde munken nere i sitt kristna 1200-tal, beskrev allt i sjunde boken av sin ”Gesta Danorum” eller Danernas Historia… Harald Hildetand KUNDE ha kommit till Valhall, tillsammans med sin tappra mor – redan som barn – men ödet och makterna beskärde dem ingalunda detta. Därmed är vi åter inne på detta med Bråvalla slag, eller Mahabarata-slaget – av stort intresse för alla indier och Induer – därmed också för FBI-chefen Mr Patel..

Se, det var så att Harald Hildetand var son av den Hrörek, som var gift med Aud, dotter av Ivar Vidfamne av Skåne. Hrörek eller Rörek var densamme som den son till Hrothgar, Hroar, Roar eller Roddaren som nämns i de egentliga Sköldungasägnerna, och Gyrid – Harald Hildtands mor – var i sin tur gift med den Halvdan eller Halv-Dan som från Skåne gjort sig till kung av hela Själland dessutom, men som nämns i Ynglingasaga.

Man har sagt att alla dessa personer skulle vara ohistoriska, men se – det stämmer inte – för bakom sägnerna – lika tilltrasslade som förhållanden inom USA:s maktelit idag – se bara på Trump-klanen, Kennedys, klanen Clinton och så vidare – finns verkliga, historiska personer. Och visst – de som slåss för en rättvis sak, väljer att stödja det som är bestående och inte agerar ansvarslöst i sina gärningar eller ord, kommer till Valhall – men ingen kan straffas för sina tankar om saken – eller tankar om sådana, som helt klart INTE kan komma dit.

Det är summan av vad som lärs ut här, och det må de eftertänksamma noga besinna och grunna på.

Om Gyrid gäller förresten också, att hon blev gift med Halvdan i Gårdarike eller de ryska länderna, som dåförtiden även omfattade ett fritt Ukraina, och att hon själv nog var hugstark nog att framsäga ett kväde i den hall där hon gifte sig om trohet för evigt – eftersom man felaktigt hade sagt henne att Halvdan vore död. Härav kan man se, vad slags kvinna hon var – och hon höll verkligen vad hon lovade, sedan mannen i hennes liv dött i strid mot en man som hette Visäte, och som var Skåning. Honom hämnades Harald på, fastän två tänder i hans mun blev utslagna, men sedermera växte väldiga betar ut – säger några – och därav fick han heta Hildetand, tro det den som vill och kan – efter Hildisvin, Frejas väldiga galt. Sådana lär människorna ha varit förr, enligt Saxo – men hur de numera vansläktats, kan vi ju alla se och tydligt märka.

Fältropet – Till Valhall ! – höjdes i modern tid första gången av NORSKA soldater på uppdrag i Afghanistan – i VERKLIG Strid och under krigsförhållanden – av deras egen Bataljonchef i Telemarks-bataljonen år 2009.

De hade RÄTT att använda de orden, eftersom många av dem de facto VAR – och ännu ÄR – Asatroende, som riskerade sina liv i kamp mot Monoteistisk Islam och Talibaner

Och i alla krig gäller, att båda sidor kan använda sig av samma sorts taktiska uppträdande…symboler eller till och med ceremonier – men för den skull är de inte alltid av samma skrot och korn…

Det gäller att välja rätt sida inför historiens dom, här i livet och inför nästa, som sagt….

Sveriges Namn – och solens, eldens och ljusets Gudar – Ull och Frej

2025-09-27 av Hedningen

Nu över till åter ett intressant inlägg från ”Hedniska Tankars” ständige medarbetare Jawad Mofrad – som sänt oss många spännande artikelmanus i år – 2025. Verksam inom Mytologi, Etymologi, Språk och historia som vännen Jawad är – har han en spännande teori – som han faktiskt inte är den förste att lansera…

Varifrån kommer egentligen namnet ”Sverige” ? Var inte bronsålderns gamle solgud Ull, eller Ullr – liksom senare Frej – Svearnas huvudgud ? Har Tyr, eller Ziu, Zeus Jupiter, Djaus Pitar hos perserna i Iran kanske också med saken att göra – Himmels- och solgudarna har varit många till antalet, fast ingen av dem har varit helt allsmäktig, som hos Monoteisterna ? Har vi inte alla ett Indoeuropeiskt förflutet, och binds inte såpass olika länder som dagens Sverige och Iran ihop av saker som Zoroasters lära, Mithraismen och mycket, mycket mer – ”alternativa” former av Hedendom eller Humanism, som råkat i skymundan ?

Ja, vem vet… ? Vetenskapen om det som varit och det som är framtiden går vidare…liksom hela Världshistorien…

Redan i början av 1900-talet fanns det faktiskt forskare i Sverige som tänkte mycket djupt kring dessa frågor, och skrev böcker som först nu – sådär 120 år senare – kommit i nyupplaga… Josef Helander (1870 – 1905) var präst i ”Svenska” Kyrkan, men blev bara 35 år gammal… Hans anteckningar utgavs år 1906 – och återpublicerades år 2017 på Virvelvinds förlag…

Men nu – utan vidare spisning – ger vi ordet till Jawad Mofrad:

Sveriges namn har anknytning till sol-ljus-eld guden Ull-Frej

Sammanfattning: Vad har guden Frej gemensamt med guden Ull i nordiska mytologin ?

1- De forntida grekerna ansåg att Hyperborea (Norden) var sol-ljus guden vinters hemvist och han påminner mest sol-ljus guden Ull (glans, härlighet) – på Gotiska ”Wultuz” – Hedniska tankars anmärking. Å andra sidan har Sveriges speciella gud varit Frej med binamnet Skirner (den strålande). Frej i betydelsen vän är synonym med den östliga sol-ljus guden Mithra (vän).

2- Ull är skidåkare och Frej är ägaren av redskapet Skidblaner, som kan vecklas ihop och stoppas i en pung. Det visar att de kan varit identiska från början. (Ull eller Ullr har en strålande sköld – ”Ullar gulli” som står framför honom som en solskiva – han är också Vintersolens gud…)

Ull eller Ullr, som den tyske konstnären Johannes Gehrts tänkte sig honom anno 1915 – senare kom man att blanda ihop denna bild med månguden Balder…

3- Det kan antas att svearnas namn har anknytning med både gudar Ull och Frej. Med andra ord Ull kan vara en aspekt av Frej, eftersom slaviska sol-ljus -och eld gudar Svarog och Svarogich är identiska med Ull.

4- Den Nordiska sol-ljus guden Ull har även varit eldens gud och traditionen med kremering hör till hans kult enligt Grimnismal:
”Ulls gunst äger alla gudar, den som först mig frälsar ur flamman.”

Men varifrån kommer namnen Sverige och Sweden?

Gåtan har en enkel lösning:

Eftersom svenskarna dyrkade sol-eldens gud, fick de namnet sve[d]ar. Se i Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist: Varianter av ordet sveda/ sve[d]a (bränna) i svensk etymologisk ordbok härleder båda namnen Sweden och Sverige från ordet sveda, som uttalades ”svea”. I så fall betyder de här två namnen ”landet av folk som dyrkar sol-eldguden Ull (glans)” Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudar- den som först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42)

Ull (glans) är son av gudinnan Siv är ett annat namn till gamla Sveda-/Svea-. Saxo nämner att Ollerus (Ull) ersatte Oden som högste gud. I ett kväde omtalas man avlägger ed vid Ulls ”ring” (symbol för solguden): Wulthus ett ord i silverbibeln som betyder gudomlig strålglans – härlett ur Ull. Ull anses vara en kvarleva av bronsålderns ljus-eld gud. Valborgsmässa är den kristna versionen av festen för ljus-eld-skogsguden Wulthus (Phul, Ull)…

Solen som en sköld fanns redan som föreställning och idé under Nordisk bronsålder..

Vul-kan (phul-kana, bål-kana): härleds som ”brandspray” – Sanskrit कण m. kaNa spray (eldsprutande – phol finns omnämnd i ”Merseburger-formlerna” )

Otto Sjögren skriver i Sveriges historia, häfte 7 att ”ljusets och livets modergudinna hette hos venederna Siva (Siv), vars namn betyder den ljusa eller vita.”
Han skriver i häfte 9 att ”Folket kallade sig svear, vilket namn redan den gamla prosakrönikan och efter henne Laurentius Petri härledde av svedjandet (sveda).”
Götarnas asadyrkan har ersatt den gamla svearnas sol-eldsdyrkan. Ptolemaios nämner svenskar, samer och finländare i tur och ordning under namnen firasoi (eldguds- dyrkare), fauonai (fä-unnai, renskötare) och finnoi (finnar, sumpmarksfolket).

Namnet Ull har även haft liknande berydelse som samernas under eldstaden boende väsen Sarakka som var främst de havande kvinnornas eldgudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”. Hennes namn kommer av sarrat, fläka sönder senor till trådämnen. Samerna kan ha inspirerats sin gudinnas namn av svenskarnas eldguds (Ulls) namn.

Etymologi för Asken Yggdrasill: Jag tror att den korrekta etymologin av detta namn är: Ygg: huge द्रु m. dru tree -शिला f. shilA (syll) top of the pillar supporting a house
tree (n.): ”perennial plant growing from the ground with a self-supporting stem or trunk from which branches grow,” Middle English tre, from Old English treo, treow ”tree,” also ”timber, wood, beam, log, stake;” from Proto-Germanic *trewam (source also of Old Frisian tre, Old Saxon trio, Old Norse tre, Gothic triu ”tree”), from PIE *drew-o-, suffixed variant form of root *deru- ”be firm, solid, steadfast,” with specialized senses ”wood, tree” and derivatives referring to objects made of wood.

sill (n.):
Middle English sille, from Old English syll ”beam, threshold, large timber serving as a foundation of a wall,” from Proto-Germanic *suljo (source also of Old Norse svill, Swedish syll, Danish syld ”framework of a building,” Middle Low German sull, Old High German swelli, German Schwelle ”sill”), perhaps from PIE root *swel- (3) ”post, board” (source also of Greek selma ”beam”).

Man har redan antagit: Yggdrasill betyder ”idegranspelare”, som härleder yggia från *igwja (som betyder ”idegransträd”) och drasill från *dher- (som betyder ”stöd”). Idegranen blev symbol till eld-skog guden Ull (Ask). Ask (aska, egentligen glödande kol) syftar på sol-eldguden Ull: Ask (Ull) och Embla (Jumala/Jubmel) som räknades förfäder till svenskar och samer/finnar.

Shivini – jämför Hinduismens Shiva (?!?) – en sol- himmels- och skapargud från Uratu ca 1200 – 600 år före vår tideräknings början…(a drawing based on an image on an object (a belt) from the History Museum of Armenia)

About the word root svea:

The name svea itself had the meanings light and fire in ancient times:
Shivini (Urartian: 𒀭𒅆𒄿𒌑𒄿𒉌, romanized: dši-i-u2-i-ni), also known as Siuini, Artinis, Ardinis, was a solar god in the mythology of the Iron Age kingdom of Urartu in the Armenian Highlands.[a] He is the third god in a triad with Khaldi and Theispas. The Assyrian god Shamash is a counterpart to Shivini. He was depicted as a man on his knees, holding up a solar disc. His wife was most likely a goddess called Tushpuea who is listed as the third goddess on the Mheri-Dur inscription.

Armen Petrosyan and other scholars argue that his name derives from a Hittite source, and is, therefore, of the same Indo-European origin as the names of Ancient Greek Zeus and Roman Jupiter.
Zeus: supreme god of the ancient Greeks and master of the others, 1706, from Greek, from PIE *dewos- ”god” (source also of Latin deus ”god,” Old Persian daiva- ”demon, evil god,” Old Church Slavonic deivai, Sanskrit deva-), from root *dyeu- ”to shine,” in derivatives ”sky, heaven, god.” The god-sense is originally ”shining,” but ”whether as originally sun-god or as lightener” is not now clear.

The Norse sun-fire god Ull (shine) and his mother Siv (light) are equivalents to these gods and they are another names for Sveda-/Svea-: In Hittite: siu-, siuna- (c., §73): god
In Slavonic: Svarog: *Skvara, Old Russian: Skvara (skvara), Old Church Slavonic Skvara (skvara) (fire, flame, sacrifice, smoke, vapors). In Sanskrit:
Svar (स्वर्).—i. e. sū + an (with r for n), I. n. ([Rigveda.] i. 105, 3), The sun. In avesta: Khvan (svan): shining Hvara (khvara, svara): shiner In Persian:
Su- (sva-): light In German: sun (n.) ”the sun as a heavenly body or planet; daylight; the rays of the sun, sunlight,” also the sun as a god or object of worship; Middle English sonne, from Old English sunne ”the sun,” from Proto-Germanic *sunno (source also of Old Norse, Old Saxon, Old High German sunna, Middle Dutch sonne, Dutch zon, German Sonne, Gothic sunno ”the sun”), from PIE *s(u)wen-, an alternative form of root *sawel- (svar-) ”the sun.”

Torslunda helmet: Two warriors with boars upon their helmets (Frejs svener, ynglingar)

Svearnas namn i förhållande till guden Frej

Det är troligt att man har tolkat Frejs svenner till ”de med galthjälm”, en senare uppfattning (från järnåldern, Hedniska Tankars anmärkning) Namnet Frej i avestaiska betydelsen “vän” syftar väl på hans guda släkte namn “van” (vän) även på den östliga sol-ljus guden Mithra och Arya: मित्र n. mitra friend मित्र m. mitra sun अर्यमन् m. aryaman bosom friend अर्यमन् m. aryaman sun Arya (अर्य). A friend

Enligt Otto von Friesen är svear ett adjektiv med betydelsen «de besläktade» alltså «släkten, fränderna (friends), stam förvanterna».

Nordiska folkstammar hos Ptolemaios

Ptolemaios nämner svenskar, samer och finnar i tur och ordning under namnen firasoi (eldgudsdyrkarna, väringar, svenskar), fauonai (fä-unnai, renskötarna, samer) och finnoi (finländarna, sumpmarksfolket, finnar).

De andra nordiska folkstammarna hos Ptolemaios: Chaideinoi (avigt folk) och levoni (samlare). Enligt Ptolemaios bodde de i nordvästra och centrala Skandinavien. De kan ha varit norrmän och finnvedingar (smålänningar): Chaideinoi har fått även namnen hill-evioner och hyperbore’er. Hill-evioni (avioni): de som är i avig-sidan av berget. Hyperbore’er (de övernordliga) har varit norr-avigner: norrmän.

Dauciones och gutae som enligt Ptolemaios bodde i södra Skandinavien: Dauciones (daner) har tolkats som de som har haft skräckinjagande krigshundar (”grand danois ” ??)
Gutae (götar) kan betyda häst skötare: घोट m. ghoTa horse Skandinavien enligt Ptolemaios: ”Västra delen” bebos av (1) Chaedini ”Östra delen” bebos av (2) Favonae och (3) Firaesoi
”Norra delen” bebos av (4) Finni ”Södra delen” bebos av (5) Gutae och (6) Dauciones ”Mellersta delen” bebos av (7) Levoni

(Jämför också med Jordanes, och de stammar han nämnde i ”Getica” – från 500-talet – Hedniska Tankars anmärkning)

I vilket Nina Paley, 56 år, tilldelas SAMFUNDET SÄRIMNERS Kulturpris för 2025 – För sin KAMP EMOT MONOTEISMEN…

2025-04-04 av Hedningen

Idag, den 4 April 2025, kan Samfundet Särimner stolt utse en ny värdig pristagare för vårt kulturpris, tillsammans med våra fränder i den Hedniska Bloggosfären i Sverige. Hon tilldelas priset för sin mångåriga Kamp emot Monoteismen, och sitt arbete för tankens frihet, samt konstnärlig och litterär verksamhet på Internet utan copyright eller finansiella krav – alltsammans saker som hon verkat för under en lång rad av år. Mera om Nina Paleys liv och verk kan ni läsa här – och fastän någon läsare kanske blir förvånad av att vi nu ger priset till en rysligt ”woke” Amerikansk judinna och ”Kulturtant”, så ber vi er i så fall att läsa detta stycke extra noga., inklusive själva motiveringen till varför just hon ska få själva priset. Vår Hedendom känner inga gränser – och det gör inte hennes heller.

DU ser inte SÄRIMNER – Men han ser DIG – TILL OCH MED när DU SOVER !!

Såhär i Påsktid, kan det vara bra att studera hur hon en gång för alla gör upp räkningen med Moses, det idiotiska Mosaiska rättssystemet, och den halvkristna, motbjudande unkna soppa, som serveras av bland annat ”Fornsedarna” med deras drogpåverkade dravel om ”Påskblot” eller det löjliga snömos, som Eddie Råbock, alias Mohammed Omar just idag serverar på bloggen ”Det Goda samhället” fast vi har hört samma gamla visa från honom många gånger förut.

Här på denna blogg står vi för REN HEDENDOM – och INGET ANNAT. Så är det, sett ifrån vårt elektroniska Hlidskjalf, varifrån vi nu tillsammans med moder Frigg ser ut över ALLA Världar.

Begrips !

Gudinnedyrkan och Gimbutas dogmer skall inte överdrivas – men här är en tecknad långfilm om hur det kan gå…

Men – låt oss inte gå händelserna i förväg. Igår hade Nanna Nepsdotter, dotter av Mörkret självt, Balders Maka enligt Asatron sin Namnsdag, och detta sammanföll nästan med Solförmörkelsen över Norra Halvklotet, som vi redan berättat om. Solförmörkelser uppstår som vi alla vet och som alla Hedniska Folk – inklusive Nordborna – alltid vetat därför att månen passerar framför solskivan, helt eller delvis.

De som någonting kan och någonting vet, är redan upplysta om att Balder är fullmånen, inte någon semitisk ”Baal” eller Herren, och att Nanna, hans maka, är månen i Nedan. Höder – Balders mörke bror – är Månen i Tunglet, alltså den mörkaste av de fyra månfaserna, varav Tungelsta och andra svenska orter fått sitt namn. Idiotiskt trams, som ”mörkmåne” och New Age-fasoner, kan samtliga av er läsare och läsarinnor därute ta och stoppa upp där ryggen slutar, för vårt svenska språk skall inte misshandlas, eftersom även vi etniska svenskar faktiskt får lov att ha vår egen kultur, med ord som är enkla, lättfattliga och bra. Här är vi inte vidskepliga av oss, nämligen. Vale – slutligen – Balders och Nannas son, som hämnas den döde fadern, endast en natt gammal – är Nymånens skära – och hela myten om Baldersbålet – den förmörkade solen – är en MÅN-MYT – vilket ”Hedniska Tankars” redaktion inte alls är de första att räkna ut – för detta har vi förklarat för er, många många gånger förut.

Vale, Balders Hämnare, Höder, Balders Dråp och Baldersbålet, allt på samma Frimärke från Färeöarna av Anker Eli Pedersen, anno 2003

Somliga korkskallar sätter Nanna i samband med Inanna, Sumerernas gamla mångudinna, och Ishtar – som inte alls har med månen utan Morgon- och Aftonstjärnan Venus och Freja att göra. Detta är dock en betydlig överdrift, eftersom det inte finns de ringaste godtagbara bevis för den saken. Våra förfäder var kloka nog att uppfinna det mesta själva, och behövde inte hjälp utifrån, även om vi för dagen talar om Nina Paley, och en och annan medelhavskultur, som nog aldrig stått i någon varaktig förbindelse med vår. Sysslar man alls med kulturer och språk, måste man ha ett strukturerat tänkande. För övrigt var det VÅR BRODER I SÄRIMNER – Henrik Andersson i Västergötland – som på bloggen ”Ideell Kulturkamp” firade Nannas dag först av alla i år – för rätt skall ändå vara rätt.

Nanna, dotter av Nep (som i Neppr – dvala eller vanmakt, alltså mörkrets tid eller natten) ska inte sammanblandas med Inanna…Hon har fortfarande namnsdag varje 3 april i vårt land

Som alla vet är Samfundet Särimner ett Esoteriskt, INTE ett Exoteriskt samfund. Det är ICKE för alla och envar. Vissa personer är helt enkelt alldeles för okvalificerade för att ens få inträde, och det finns många och helt naturliga anledningar till varför det ska vara så. Vi kan bara skratta åt diverse nya svenska Facebook-grupper och annat elektroniskt otyg, startade av Jämtlänningen Björn Johansen, låt vara att han är en bra karl, och även en tjänande broder. Just nu har han på eget bevåg och eget initiativ försökt ta upp Sveriges Asatrosamfunds gamla mantel från 1991 – det samfund ”Hedniska Tankars” chefredaktör själv var med och grundade – vilket är fullständigt, komplett onödigt när NAS eller Nordiska Asatrosamfundet ändå finns (anslut er – men det sker på egen risk ! ) och vi ändå har en fungerande folkrörelse här i landet. Vi är alla ”Folkbuilders” för att tala med en viss Amerikansk organisation, som lånat och stulit hela konceptet från oss svenskar – men själva säger vi ”Folkbildare” för vad vi menar med ”Bildning” är någon helt annat, och då krävs även vad som kallas ”Folkvett” – just det som ”fornsedens” fulsvans i drog- och schamansvängen samt den röd-gröna woke-extremismen totalt saknar, och heller aldrig har haft. Särimner sysslar aldrig med politik, men han är generös nog att tillåta åsikter – om de framförs väl.

För er som inte vill se en hel tecknad långfilm – se det moderna slutet på denna lilla video om ”Det heliga landet” – Alla länder är heliga för dess invånare, men vad leder Monoteism, Judendom, Kristendom och inte minst Islam slutligen till ?

”Ideell Kulturkamp” skrev nyss en artikel om Ordensväsendet – som numera är återinfört i vårt land – det skedde anno 2024 – efter att alla officiella ordnar och utmärkelsetecken avskaffades år 1974 – utom Serafimerorden, som Konungen själv kan utdela, i egenskap av Statschef i Sverige – av alla länder. Detta visar också FARAN MED ATT UTDELA KULTURPRISER och liknande, som om inte fallet ”Svenska Akademin och Bob Dylan” kude vara nog. Visste ni att Konung Carl XVI Gustav Folke Hubertus, kung av sitt eget Folk, ovist och dumt nog tilldelade Nikola Ceaucescu, Rumäniens Diktator – just storkorset av Serafimerorden år 1980 – fastän han aldrig borde ha gjort det. Vi hedningar glömmer aldrig, vi är allvetande och vi minns. ”Ideell Kulturkamp” har fortfarande alla fakta i målet, och vi minns hur Serafimern snabbt blev omdöpt till ”Rumänska Ronkar-Orden” i de kretsar, där vi vanligen rör oss.

Ändå tilldelar vi ÅRETS SÄRIMNER – 2025 – trots alla betänkligheter – till Nina Paley, som sagt.

Hon får priset för lång och trogen tjänst, ty även den, dem eller de som ej vet att de tjänar SÄRIMNER skall slutligen hans tryne få skåda, ja sannerligen, sannerligen !

Aktiv på Creative Commons, som hon är – en företeelse på Internet som grundades av Juridik-professorn Lawrence Lessig, tror vi på henne ändå, och hennes goda vilja, även om hon kanske lider av post-covid just nu, i det USA där hon – tyvärr för henne – olyckligtvis befinner sig. Ursprungligen försökte hon försörja sig som serietecknare, med fadda kopior av ”Katten Gustav” eller ”Garfield” som han egentligen heter, men detta varade bara en tid. Hon kom på bättre tankar, och lät hedna sig. Detta skedde i Indien, i närvaro av hennes dåvarande make, och där kom hon för första gången i kontakt med en levande polyteistisk kultur, istället för den amerikanska dynga som förut omgett henne.

Snart blev det skilsmässa av, vilket kan studeras i verket ”Sita sings the Blues” om den gudinna, som är motsvarigheten till Gerd eller moder Jord, enligt den Indoeuropeiska traditionen, vill säga. Då först hednades hon – året var 2008 , och att hon betecknar sig som Ateist gör oss alls ingenting som Asatroende, ty Ateister är också Hedningar, och så var också ”Den egna Kraftens Män” (Och Kvinnor) på Grettes och Bergthoras tid.

Sedan dess har det gått utför med vår Värld, som bekant – och med Mellanöstern och USA allra mest – men – Sådan är Monoteismen.

Vid Slutet, står Segern – och det blir en Vårens och Livets Seger.

Snart firar vi Segerblot, inte Påsk – och därefter Vanadis, Freja själv – som heller aldrig kan besegras.

Hon är som Särimner evig, och se – Särimner är med er, alla dagar intill Ragnarök och alltings slut och ände, ty han återföds varje dag, alltid och evinnerligen – och du skall ICKE söka dig andra GALTAR till att jämföra med honom !!

Teckning – Peter Madsen – Danmark

Hedniska Tankar

Vi Hedningar försvarar Sverige och dess intressen, vår Frihet och vår rätt att leva som vi SJÄLVA väljer

Etikettarkiv: Asatru