VÅRSTÄDNINGEN på Hedniska Tankar är nu överstökad…

2024-05-09 av Hedningen

Vårstädningen på hedniska Tankar är nu överstökad. Från 498 publicerade inlägg på den löpande bloggen har vi nu gått ned till 202, och därmed är över halva innehållet antingen slängt i papperskorgen, eller återfinns i vårt rikhaltiga artikelarkiv…Ibland måste man göra sig av med vad som skrivits tidigare, och efter tusentals skrivna inlägg under mer än tio år av daglig verksamhet, är det klart att alla artiklar inte kan vara lika bra skrivna eller lika aktuella. Det är precis likadant i vilken dagstidning eller blogg som helst, och man kan ändå inte begära, att just denna blogg skulle prestera och presentera ett odödligt mästerverk varje dag…

Låt oss nu kort beskriva vad ni finner här på Hedniska Tankar, och ge en liten bruksanvisning till de klickbara rubrikerna i rött här ovan…

Under Huvudrubriken ”Adiafora” här ovan finner ni två underrubriker, betitlade ”Samer” samt ”Häxor, Häxeri och annat Okult”. Adiafora är det villkorliga, det ständigt skiftande, och under huvudrubriken återfinner ni inte mindre än 19 långa kåserier och inlägg om allt från Skogsbränder till Discordianer, Gudinnan Eris och hur själve fan blev ovanligt lös i Detroit. Att Samerna INTE är något ”urfolk” eller någon ”ursprungsbefolkning i Sverige känner förhoppningsvis de flesta läsare till, eftersom Samerna flyttade in minst 7-8000 år efter de etniska svenskarna, som funnits här ända sedan inlandsisen smälte bort i söder. Du får 11 bra formulerade och väl argumenterade inlägg om ämnet, och därefter följer 14 inlägg om hur ”Svenska” Kyrkan förföljt, mördat, torterat, fängslat och avrättat tusentals svenska kvinnor och män – samt belyser det faktum, att häxförföljelser sorgligt nog ännu förekommer på vår jord…

Huvudrubriken ”Arkeologi” samlar inte mindre än fyra underrubriker, ”Arkeologi i Sverige”, ”Arkeologi i Utlandet”, ”Nordisk Arkeologi” och ”Förmänniskor”. Det sista avsnittet – om människans utvecklingshistoria och varför vi är här, hör av naturliga skäl hemma under arkeologin som sakområde, och har därför flyttats dit. Detta avsnitt behandlar både enskilda föremål, hot mot kulturarvet, hur personer både i Norge och Sverige försökt förstöra fornfynd, enbart därför att de hatar Asatron och den Nordiska kulturen, samt om spännande upptäckter och nya forskningsrön, utom vad gäller runfynd och runor, som har en annan huvudrubrik. ”Arkeologi i Sverige” innehåller 59 inlägg medan ”Arkeologi i Utlandet” innehåller 27 inlägg, bland annat om de groteska planerna på att bygga en motorvägstunnel rakt under Stonehenge och mycket annat – Svenska media har i vanlig ordning ignorerat allt, men av mig får du veta sanningen ! Sedan följer 24 inlägg om Nordisk Arkeologi, och så till sist 10 inlägg om förmänniskor, moderna Gen-test och en del annat.

Huvudrubriken ”Asatro” har en mängd underrubriker, för några av de viktigaste Guddomarna, av vilka vi har minst 147 stycken. Under Huvudrubriken får du lära dig, varför kristna företeelser som ”bön” eller ”altaren” ALDRIG någonsin ingått i Asatron, och vad trons fundamenta verkligen innebär, genom inte mindre än 39 väl formulerade inlägg – Tips på grundböcker och annan vederhäftig information du bör läsa (till skillnad från medias lögner, bluff-makare som den ökände Fredrik Gregorius mfl). Här publiceras äkta vara, och kunskap från hedningar med mer än 30 års erfarenhet. Oden har tillägnats 10 inlägg, Tor 17 stycken, Frej 7 stycken, Freja 18 inlägg, Frigg 6 inlägg, Njord 2 inlägg, Idun 1 inlägg, Tyr 4 inlägg, Heimdall 3 inlägg, Skade 7 inlägg, Loke 6 inlägg, Sigyn 1 nytt inlägg, Vidar och Vale 3 inlägg, Ull 1 inlägg, Mindre Asar och Asynjor 7 inlägg, samt slutligen en nyinsatt sida om Valkyrior och Sköldmör – samt skillnaderna dem emellan – med 7 inlägg. Det förtjänar att påpekas att antalet inlägg på intet sätt representerar vad jag anser om de olika gudomarnas betydelse eller makt, utan bara utgör vad jag råkat skriva ned för tillfället. Helt säker kan du som verkligen vet vad som menas med begreppet ”Fulltrui” hitta en del läsvärt här…
Huvudrubriken ”Folktro” – som är nyinsatt – innehåller 7 inlägg om Hjulormen, med mera…

Huvudrubriken ”Hedendom” har underrubrikerna ”Danmark”, ”Finland”, ”Norge”, ”Island”, ”Ukraina” och ”Hedendom utanför Norden”. Detta avsnitt innehåller mycket mer fakta om Asatron som internationell företeelse än vad du kunde ana, och här finns många värdefulla fakta. ”Hedendom” innehåller 2 inlägg, ett om en nu dömd gudsförsmädare, som hånade vår Asatro men gick ett tragiskt öde till mötes, och ett annat om Årshjulet och tidens hjul…”Danmark” får sin Asatro behandlad i 24 inlägg. I Danmark är asatron mycket mindre förföljd och mer socialt accepterad än i det synnerligen intoleranta, islam-dominerade och kristifierade Sverige, där en viss nomenklatura styrt alltsedan 1950-talet, och det bör man komma ihåg. ”Finland” tillägnas 7 inlägg – såsom varande vår bättre hälft och vår östra Rikshalva, som inkompetenta politiker låtit gå förlorad för oss. Om Sverige och Finland åter kunde vara ett land och ett rike, samt om befolkningsutbytet i Sverige kunde upphöra, så skulle mycket vara vunnet. Norge behandlas i 8 inlägg – situationen där är allvarlig, eftersom det har hänt att Asatroende mördats av sinnessjuka, kristna fundamentalister – men även i Norges land börjar Monoteisterna ge med sig. Island får 27 inlägg – här har Asatron ett fast grepp om en nation, som än så länge inte är i upplösningstillstånd och ett sådant ömkligt förfall som den svenska. Därefter följer 2 inlägg om Ukraina – ett annat land som kämpar för sin överlevnad – inläggen skrevs under det första Ukraisk-Ryska kriget, som nu är historia, men som följts av ett annat, vida destruktivare. ”Hedendom utanför Norden” har 32 inlägg, och här kan du läsa både om Asatroende i USA, Ryssland, förföljda hedningar i Litauen, och även i staten Israel, där asatron nu faktiskt är officiellt erkänd…

Huvudrubriken ”I Naturen” innehåller mängder av inlägg om björnar, bävrar, ekorrar och många andra djur – det har blivit 30 inlägg genom åren – även svenska läkeväxter och mycket i vår flora finner du fakta och inlägg om här..
Huvudrubriken ”Rekonstruerade Vikingaskepp” innehåller 19 väl skrivna inlägg om nutida skeppskopior, Jack Warners plagiat och litterära stöld av Rune Edbergs böcker, färder jag själv gjort och mycket mer.

Huvudrubriken ”Om denna blogg” innehåller 4 lösa inlägg om bakgrunden till mitt skrivande, ur mer generell synpunkt, inklusive kommentarer från läsarna.
Huvudrubriken ”Monoteister och Andra” innehåller 42 inlägg om Asatrons ständiga fiender och förföljare, alla dem som vill utrota och dräpa oss. Detta är allvarligt menade varningar för religioner och livsåskådningar som inte borde vara tillåtna någonstans på vår planet, för ”Religionsfrihet” innebär också frihet från de religioner, som vill skada och förtrycka människorna. Underrubriken ”Svenska” Kyrkan innehåller 45 inlägg om den Evangelisk-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten, som hela tiden försöker styra vårt lands politik, inte tillåter ens de späda barnen att vara i fred, och som inte heller tillåter, att vi Asatroende får bedriva självständiga begravningar och ha våra egna begravningsplatser utan kyrklig inblandning. Du får också veta sanningen om Ärkebiskopinnan Antjé Jackelén samt pedofila präster som begår övergrepp i den ”Svenska” kyrkans hägn. Underrubriken ”Katoliker” innehåller 41 inlägg om den Katolska religionen, som tyvärr är tillåten i Sverige, trots att miljontals övergrepp begåtts av dess präster och allehanda katolska funktionärer hela världen över. Inte ens påven kan råda bot på den pedofila struktur, som sitter i själva hjärtat av den här äckliga, frånstötande kulten. Även de sk ”Frikyrkor” som Livets ord och Knutby Filadelfia får sig några inlägg – sidan ”Kristna Sekter” skildrar deras destruktiva framfart i 10 inlägg.. Alla vet vi att Islam är den farligaste av de tre Monoteistiska Ökenreligionerna, som vägrar att tillåta andra gudar än deras egna, och alla säger att bara de har rätt. Denna vidriga tro har numera fått ett starkt fäste i Sverige, och ställer alltmer högljudda krav på bidrag från statsmakten och att få styra hela samhället. Läs och förfasas över 50 inlägg – men jag hoppas du gör som Herr Paludan – gå ut och bränn upp varje Koran ! Judendomen, däremot är den enda Monoteistiska religion jag som hedning har någorlunda sympati för. Precis som Asatron har den varit svårt förföljd genom årtusenden, och skulden för detta åvilar nästan helt och hållet islamisterna och de kristna, som vi alla vet. Ämnet avhandlas på en egen sida med 14 inlägg, med tydligt fokus på debatten om Omskärelse, en ful ovana bland Mosaiska Trosbekännare.

Huvudrubriken ”Högtider och Blot” återvänder till Hedniska och gladare ämnen. Här hittar du först och främst 11 inlägg om hur Blot skall bedrivas, vilka regler som gäller och inte minst hur du bör uppföra dig – som en vuxen människa – vilket sk ”fornsedare” och annat ovärdigt patrask sorgligt nog inte kan… Därefter följer 23 inlägg om Gudahov (det heter inte ”tempel” !! )och hur de som byggt sina egna sådana i Sverige har fått sina skapelser nedbrända och skändade av fanatiska kristna, tråkigt nog – samt instruktioner på hur du snabbt och enkelt kan bygga dig ett gudahov i gör-det-själv-version nästan som i byggsats från IKEA, samt om gudahov i Danmark, Norge och andra mer demokratiska länder, där vi Asatroende inte hatas eller förföljs. Underrubriken ”Jul och Midvinter” innehåller 37 inlägg om detta ämne, följt av underrubriken ”Thorrablot” om Julens avslutning med 2 inlägg. Så följer 9 inlägg om Disablot, 20 inlägg om Vårblot, ytterligare 7 inlägg om Vårdagjämning och Höstdagjämning, samt 15 inlägg om Midsommar – en av det svenska årets mest Hedniska festdagar, förutom Julen. Skördeblot och Höstblot (som inte är samma sak) har begåvats med 3 inlägg, och sedan kommer 13 inlägg om Alvablotet. Min genomgång av årshjulets kalenderbundna fester avslutas med 9 inlägg. Under denna huvudrubrik finns också 8 inlägg om Knäsättning – det korrekta namnet för upptagandet i en Asatrogen ätt. Bröllop och Trolovning har fått 5 inlägg, inklusive en skriftlig text till en Asatrogen Bröllopsceremoni, författad av mig själv. Begravning och Jordfästning, slutligen, innehåller 7 inlägg – och här har ni nu vederhäftig information om Asatron för alla livets skiften, hela året runt !

Huvudrubriken Konst, böcker och resor innehåller först och främst underrubriken ”Konst” med 24 artiklar om olika konstnärer, levande eller döda, samt deras verk. Så följer 21 inlägg om Litteratur och Böcker, inklusive tal om enskilda författare och boktips för bra böcker om Asatro. Underrubriken ”Skulptur” innehåller 2 inlägg om enskilda skulpturer eller skulptörer, och så följer 18 inlägg om Musik, Poesi och Film. Efter dem är det dags för 12 inlägg från mina utlandsresor, med viss tyngdpunkt på Italien och det rika Florens. Huvudrubriken innehåller också en nyinsatt Underrubrik på temat ”Sverigereportage” där jag behandlar platser i Sverige av synnerlig betydelse för Asatron och Hedendomen, plus en del annat. Här ingår 24 inlägg, samt en hel del självbiografiskt material.

Huvudrubriken ”utöva ALDRIG Fornsed” innehåller skarpa varningar för drognissar, missbrukare av alla sorter, avsigkomna miljöpartister och sådana som försöker förstöra vårt kulturarv genom att utmåla det som en semi-kristen, new age mässig dynga – något Hedendomen inte kan stå för, och heller aldrig varit. Denna ”Ful-svans” av dåliga människor som verkliga Asatroende och Hedningar – inom såväl Nordiska Asa Samfundet som många andra sammanslutningar fortsätter tyvärr att förstöra för alla oss andra, och ju fortare du får reda på sanningen om dem, ju bättre är det för dig rent personligen, för här har jag skrivit 20 inlägg om sådant du bör undvika.
Huvudrubriken Litterära texter, poesi, egna verk och bearbetningar innehåller sådant skönlitterärt stoff jag skrivit helt själv, eller som en bearbetning av andra författare och upphovsmän. Hittills räknar rubriken 12 inlägg, men det är möjligt att jag kommer att börja utge böcker så småningom.

Huvudrubriken ”Nordiska Namn” är helt ny, och innehåller 9 inlägg, både om personnamn och platsnamn med klar anknytning till Nordisk kultur och Asatro.
Huvudrubriken ”Filosofi och Politik” innehåller många kontroversiella inlägg, som utmanar den sk ”PK-tro” och ”wokeism” som tyvärr spritt sig i de Nordiska länderna på senare tid, tack vare islams och kristendomens alltför stora inflytande. Förutom de 14 inlägg som finns under själva huvudsidan, så finns det också 9 inlägg under underrubriken ”Thunbergeri, Thunbergera, om det sjuka barnet vid namn Greta Thunberg, som skändligen fått skämma ut hela vårt land med sitt tal i FN. Hon lider som bekant svårt av FAS eller Fetal Alcohol Syndrome, ett resultat av att hennes mor missbrukade alkohol och andra vanebildande substanser under graviditeten, och resultatet blev som vi sett inte alls bra, utan ett mänskligt misslyckande. Underrubriken ”Yttrandefrihet” innehåller 3 inlägg om en central rättighet, som i vårt land sakta men säkert blir alltmer kringskuren, och hotas av många förbud, inte minst genom de kristnas och den (S)-märkta nomenklaturans inflytande. Till sist följer också en underrubrik märkt PK-hets, Center-pa-skit. och ”Gröna” Kommunister om en del mindre trevliga politiska företeelser och personer, som tyvärr ännu tillåts sätta sin prägel på vårt Sverige – men full yttrandefrihet innebär också att man har rätt att bekämpa dess fiender, vilket är viktigt att komma ihåg. Denna sida samlar 9 inlägg, som tagits bort ur det ordinarie flödet.

Huvudrubriken ”Eddan och Runorna” kommer till sist, och skall snart kompletteras. Huvudrubriken innehåller 22 inlägg, men följs av ”Hedniska Tankars Runkurs” som med inlägg ger dig den kunskap du behöver för att bli verkligt ”runsk” och inte minst vetande om den 24-typiga äldre runraden, samt hur du skall använda den för esoteriskt och religiöst bruk i din vardag. Hela runkursen är som du märker inte helt färdigskriven ännu, utan innehåller bara 18 delar av 24… Underrubriken ”Enskilda runinskrifter” innehåller 30 inlägg, både om runstenar och andra inskrifter från Sverige, övriga Norden eller världen utanför Norden. Avsnittet ”Runkampen” slutligen, innehåller 16 inlägg om hur en av de allra sämsta politiker vårt land någonsin haft, en kladdsock med namnet Morgan ”Mollgan” Johansson tog sig före att försöka förbjuda både Torshammaren och Runorna, eftersom han ville skada alla etniska svenskar och förstöra deras kulturella identitet. Som vi sett, misslyckades hans planer skändligen, och hans Regering har numera förpassats till den historiens sophög, där Regeringar av det slaget otvivelaktigt hör hemma. De Sverigefientliga krafterna segrade inte den gången, och det berodde bland annat på att jag själv tog initiativet till en offentlig namninsamling, som Nordiska Asa Samfundet förde vidare till seger – och kampen är inte avslutad ännu. Vi Asatroende kämpar fortfarande för trons och tankens frihet, mitt inne i vårt eget land !

Tillsammans blir nu detta ett artikelarkiv med 1077 inlägg, skrivna genom många år av hårt arbete i Asatrons tjänst. Ingen annan nu levande person med en bloggsida har någonsin skrivit så mycket. Och utan att förfalla till hybris eller självöverskattning må jag säga er alla, att det är svårt att vara ödmjuk, när man vet att man är bäst.

Dessutom fortsätter den löpande bloggen – som nu har 202 publicerade inlägg, och många många fler på gång.

Kom ihåg att vår Asatro är Evig, och som Särimner uppstår den åter varje dag !

”När de står på sin Balkong – Hej Dinge Dång” eller ”För sjung hopp för sjung Aj Aj Dubai !” (repris från 2021)

2024-05-09 av Hedningen

Nu har det hänt igen. Lagarna i en och annan religiös diktatur har visat sig vara löjligare än någonsin, och diktaturen skämmer därför ut sig själv, när man vill arrestera och fängsla de som behagar skämta med den. I Dubai skall det ha hänt, att ett tjogtal unga kvinnor visat sig nakna på en balkong i en skyskrapa, trettio våningsplan eller mer ovan markytan, vilket knappast någon förbipasserande alls lär ha varit i stånd att uppfatta – men i alla fall – Dubais myndigheter mobiliserar omedelbart sina Sharia-lagar, och skriker om den ”Västerländska osedligheten” enligt vad såväl den svenska kvällstidningen ”Excessen” (nej förlåt, jag menar naturligtvis Expressen) som Daily Mail i Storbritannien kan rapportera..

”Smaken är som Baken – Alltid delad” säger ett svenskt ordspråk. Vi skulle gärna vilja visa denna bild i ocensurerat skick, men tyvärr går inte det, pga den prydhet och censur som numera florerar på internet.

Enligt Kiev Post skall minst 11 av de agerande skönheterna, som utmanat Sharian i Frejas namn, säger jag er – I FREJAS NAMN ! – vara Ukrainskor, medan resten härrör från andra länder i Östeuropa, och organisatören bakom allt skall vara en ryss vid namn Alexey Kontsov, 33 år gammal. För egen del undrar jag bara varför de muslimska männen helt enkelt inte kan titta bort, ja vända huvudet åt andra sidan, eller studera en dagstidning istället för att glo på Ukrainskor, 80 meter bort upp i luften – men samtliga av de agerande ska nu ha blivit gripna, och kan komma att straffas med upp till 6 månaders fängelse uppger svenska kvällstidningar.

För övrigt – Ukrainskor eller ej – förutsatt att en man ser en naken kvinna på 80 meters avstånd, snett nedifrån – Kan mannen i så fall ens upptäcka några detaljer – och uppstår därmed någon osedlighet ? Det vore svårt att se något alls på det avståndet, i alla fall för närsynta utan glasögon 🙂

Den gamla fina snapsvisan ”När jag står på min balkong…” gör sig osökt påmind i sammanhanget... Ack dessa Monoteister !

Varför alls göra så stor affär av kroppslig nakenhet ?

Och är folk inte nakna i badrum och sängkammare i Dubai ? Föds inte människor nakna där också – eller hur är det ställt, egentligen ?

Svaret på alla frågor lyder Freya Freja Freyja !!

Sk ”Krist-Demokrati” i KRIS…. (inlägg från 2023-03-23 i repris…fortfarande AKTUELLT… tyvärr…)

2024-05-08 av Hedningen

”Titta – ropar ungarna – det är ju Skyttedal !
Hon Dansar, full och påtänd, i EU:s stora sal…
Och se, så många droger hon redan har på jobbet
som Ful-Haschet, Medellin-Kolan, Tramadolen och några till”

Melodi: ”Sjösala Vals” av Evert Taube, svensk folklig sångare

Krisen inom det sk ”Krist-Demokratiska” partiet i Sverige blir allt vildare och vildare – fast detta parti är något av ”a contradiction in terms” eller en ren självmotsägelse. Kristendomen är inte demokratisk, och den har aldrig varit det heller. Enligt sin fiktive grundare Jeschua ben Yussuf – vars existens aldrig bevisats (de kristna kan inte ens enas om hans dödsdag, utan firar den på olika datum varje år, bara för att dölja att alltsammans är hitte-på ) så måste alla människor dyrka och tillbe denna religion, och man kan inte tolerera några avvikelser därifrån Detta står i den sk ”Bergspredikan” och de kristnas påstått heliga bok, som inte är helig alls. Deras åsikter stämmer inte med nutida demokrati, eller de mänskliga rättigheternas principer om åsiktsfrihet.

Vi här på Hedniska Tankar anser, att Monoteistiskt färgade partier med totalitära uppfattningar om religion inte har i vår Riksdag att göra. De utgör ett hot emot den nationella demokratin, och därför bör de också avlägsnas ur parlamentet, så fort det bara är möjligt. Nu håller dessa ”Kristdemokrater” på att avskaffa sig själva, och denna Tors Dag kan vi konstatera att efter Partiledarinnan Ebba Busch Thor (hur kan man alls kalla sig kristen, och vara direkt uppkallad efter Asa-gud – Kan en sådan politiker alls ha någon trovärdighet ?) avskedat partiets nye partisekreterare, så behåller hon underligt nog Sara Skyttedal som EU-parlamentariker, trots att denna öppet pläderat för legalisering av Hasch, och ökat narkotikamissbruk.

Inte sedan det uppdagades, att Centerpartiets Fredrik ”Fjollan” Federley sammanbott med en ”frigångare” till dömd pedofil (22 barnvåldtäkter), och en 7-årig liten flicka, som detta ”vackra par” hastigt och lustigt fått ”adoptera” har Sverige varit utsatt för sådan skam och nesa i EU sammanhang, trots sitt pågående ordförandeskap.

Ebba Busch Thor har tydligt sagt ifrån, att Sara Skyttedals drogliberala hållning är fullständigt oacceptabel, och att hon därmed inte kan företräda något ”kristdemokratiskt” parti. Jag citerar, från Statstelevisionen – och den tror ni väl på, inte sant goda medborgare och medborgarinnor – för det är ni väl ?

– Som förtroendevald för Kristdemokraterna kan man inte bruka narkotika även om det sker i land där det är lagligt, säger Busch. — — Busch säger också att förtroendet är förbrukat om Skyttedal använder narkotika igen.

Enligt den kristna nyhetstidningen Dagens Nyheter, som fortfarande kallar sig ”oberoende liberal” utan att vara det – man har en katolik som Chefredaktör – hur liberalt är det ? – skulle Ebba Busch Thor också ha sagt att många inom (KD) redan tappat förtroendet för Skyttedal, helt och hållet. Det borde nog vara sant. Haschbruk ingår väl inte i den så berömda ”kristna värdegrunden” – eller ?? – Ja, det är alltså för närvarande en öppen fråga..

Vi på Hedniska Tankar drar oss till minnes en text från bandet ” The Kristet Utseende” som anno 1994 publicerade en låt på sitt album ”Sug och Fräls” med titeln ”DEN KRISTNA TJACK-FABRIKEN”. Just då, 1994 – var det mest på skämt, förstås. Ungefär som ett slags grov satir. Ungefär som detta blogg-inlägg – som också är grov satir och inget annat.

Men under Ebba Busch Thors och Sara Skyttedals ledning, har ”Tjack-fabriken” i Kristen Regi blivit en skrämmande verklighet.

Vad sägs om det, godvänner ?

Här kommer texten – och ett litet Youtube-klipp:

Vi jobbar stenhårt, dag och natt
Uti tjackfabriken
Vi sprider sjukdom, våld och död
Och säljer snö på fiken

Täta alibin och kristen täckmantel
Kilovis med heroin som kyrkan vaktar
I maskopi med gamla SS-generaler
Som sticker giftiga kanyler i analer

Den kristna tjackfabriken puttrar på
Samhället vet ej vad som pågår

Ja, Den kristna tjackfabriken puttrar på
Samhället vet ej vad som pågår

(Ok – det var en anstötlig liten text. Och det där om de gamla generalerna var förmodligen inte sant. Men ändå… tänk efter…ska vi ha narkotikaförespråkare eller missbrukare i vårt parlament, och låta dem bestämma vilka lagar vi ska ha… Lika vettigt som att låta Gudrun Schyman, gammal och försupen – diktera svensk alkoholpolitik…)

Favorit i Repris: DT om ”Förlåtelseläran”

2024-05-07 av Hedningen

DT, som uttydes ”Dalarnas Tidningar” och inte ”Delirium Tremens” påbörjade för ett bra tag sedan en artikelserie om vad vi kan kalla svensk forskning inom Esoterica, och har också intervjuat en lång rad annars förbisedda forskare inom ämnet. Även om artikelserien inte är ny, var de ändå såpass intressant att jag som kunnig och påläst hedning skulle uppmärksamma den. Först ut var religionshistorikern Jörgen Magnusson, expert på koptiska.

Ökenreligionerna kom till i en helt annan miljö än den nordiska, och helt andra sociala sammanhang än vad som är relevanta för oss idag. Därför är det också bäst att helt undvika dem.

Han förklarar för tidningens läsare att det är mycket lätt att ha åsikter om religion och livsfilosofi, men att färre personer känner till väsentliga fakta, och det gör man först när man verkligen har läst originalen till de handskrifter, religionen ifråga åberopar sig på. Kristendomen, till exempel, skiljer sig inte mycket från de andra Abrahamitiska ökenreligionerna, och åberopar sig på en helt fiktiv frälsare, som aldrig någonsin funnits i verkligheten. Också en av de texter, som ligger till grund för den kristna ”förlåtelseläran” är helt feltolkad, avslöjar han.

Själv menar Jörgen Magnusson till exempel att Jesusord som man hittills ansett syfta på moraliska felsteg, som i Markus 12:1-12, liknelsen om arrendatorerna i vingården, egentligen gäller felhantering av rent ekonomiska skulder.

I Mose lag finns regler om att skulder skulle avskrivas med jämna mellanrum, som vart sjunde år, sabbatsåret, eller vart femtionde, jubelåret. Genom att nollställa ekonomin utjämnade man ekonomiska skillnader som, om de blev stora, födde sociala spänningar som kunde hota det judiska samhället. Men på Jesu tid hade man frångått bestämmelserna för att kunna göra affärer med den romerska ockupationsmakten.

– Nu gick man förbi Mose lag, vilket gjorde att människor fick gå från hus och hem. Jesus var liberal exempelvis vad gällde renhetsföreskrifter vid måltider, men när det gällde reglerna kring skuldavskrivning är han striktare än andra laglärde, säger Jörgen Magnusson.

Tjafset om ”och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro” handlade alltså inte alls om någon moralisk skuld, eller ens om förlåtelse, ifall nu någon trodde det. Det handlade om pengar. Reda pengar, som räknades i ädelmetaller, som silver och guld.

Frälsaren sa inte alls någonting om att man skulle förlåta sina medmänniskor, eller någonting sådant. Det här handlade bara om business.

Nu är det i och för sig så att förlåtelse, som tanke eller begrepp, fungerar mycket bra i vardagslivet, eller kanske biltrafikens underbara värld. Vi kanske förlåter vår nästa och våra medmänniskor små felsteg, saker de sagt eller gjort eller till och med skrivit, och vi får skilja på livets väsentligheter kontra dess oväsentligheter. Ingen normal och vuxen människa skulle väl i onödan gasa på rakt över en rondell, bara för att hinna före sina medtrafikanter till nästa trafikljus och därmed bara vinna några få sekunder i tid ?

Sedan finns det många saker i livet vi varken kan eller bör förlåta. Att ständigt förlåta allt, innebär att man blir trampad på av främlingar. Det innebär att man blir hunsad, toppriden och slagen till slant, och får se hur helt väsensfrämmande kulturer och religioner tar över ens eget land, och det är ingenting man kan tåla i längden, lika lite som rent förtal eller lögner.

”Förlåtelseläran” har därför ett begränsat värde, om ni talar med mig, även om den som moralisk princip kanske fungerar bra i de flesta enklare situationer. Jag själv har noll tolerans emot droger i samband med religion, till exempel. Jag har noll tolerans inför kriminella, och grupper som ”forn sed” och de som vill förstöra vårt svenska kulturarv, till exempel. Jag kan förlåta en hel del, i personliga och intima relationer inte minst, och jag har förlåtit mycket genom åren också. Jag brukar vara hårdare i skrift än i verkliga livet, vilket alla som känner mig i verkligheten kan intyga, och de som endast känner mig enbart genom bloggsidor eller internet, känner mig i själva verket inte alls..

Kommunpoeten…Hatad, Älskad, kanske Hedning… ?? (repris från 2022)

2024-05-07 av Hedningen

Rimmar i timmar
gör yrkesmedveten
Kommunpoeten.
Skriver han för dagen,
eller för evigheten ?

– Dikt av ”Hedningen”, 2022-05-31

Att Tranemo Kommun i Västergötland numera kan ståta med en egen Kommunpoet, har förstås inte gått er hedning spårlöst förbi. Redan förra hösten började ett drev i media om att närmare 900 000 kronor skulle ha investerats i ett lokalt projekt, med syfte att anställa just en poet. Då – hösten 2021 – reagerade jag själv negativt på det hela – men efter flera uppslag i SvD:s pappersupplaga – som jag bara skumläste för fem dagar sedan, och inte alls tog del av ordentligt, har jag ändrat uppfattning, och svängt om 180 grader i frågan.

”Ich hatt’ ein kameraden, ein besser findst du nicht !” Kommunpoet Jimmy Alm inställer sig för tjänstgöring ! (bildkälla: SvD)

Som jag uppfattat saken, är detta inte ett slags Poeta Laureatus-befattning, eller en ren sinekur, som bara tilldelats en lokal begåvning lite hur som helst, kanske tillsammans med en egen tjänstebostad i form av ett gratis kulturhus, och massor av fringe benefits – inte i något av landets tre storstadsregioner eller ens någon universitetsstad, utan en ren landsortskommun i Västergötland.

Ånej. Kommunpoeten är en vanlig mellangrå tjänsteman – föreställer jag mig åtminstone – och har även andra uppdrag och sysslor – poesin eller själva skaldskapet måste uppfattas som en ren tillika-uppgift – och kanske tjänstgör vederbörande poet i sin dagliga gärning på ortens fritidsförvaltning, kulturförvaltningen eller till och med den såkallade ”Upplevelseförvaltningen” eftersom det numera faktiskt förekommer i flera kommuner att ingenting lever upp till sitt namn, medan kommuninvånarna upplever att förvaltningen lever upp pengarna, en upplevelse av rang, fast det mesta verkar leva upp och ner och ingen återupplivning sedan står att få, så att säga.

Det påminner om någon revymakares gamla kuplett om Nizhny Novgorod, förresten:

Inte min älsklingsplätt
Nizhny Novgorod
Men den enda djävla plätt jag nånsin sett
Nizhny Novgorod

Och man har redan gjort mig grundligt införstådd
med att jag kommer att bli präktigt klådd
ifall jag blir funnen gådd
för långt ifrån just –
Nizhny Novgorod

En del människor tillbringar väl förmodligen hela sitt liv i Tranemo med omnejd, skulle man förmoda – och upplever väl inte något kulturliv heller. Kanhända är det där kommunpoeten kommer in i bilden, som ett slags bygdeoriginal, ett lokalt snille – vad vet väl jag – men just ordet eller termen ”bydgeoriginal” är en hedersbeteckning i mina ögon, eftersom det krävs ganska mycket för att stå ut med att vara ett sådant, och det gäller väl också de flesta kommunpoeter.

Jimmy Alm har blivit årets mest utskällda man, inte bara i sin hemtrakt, utan också i Sociala media – läser jag i bladen. Nå – välan – säger jag då – då måste väl karln vara Hedning, för var han det inte från början, så har han blivit det – åtminstone i de flestas – och Etablissemangets ögon.

Jag föreställer mig honom lite som Stig Dagerman – han med sina Dagsedlar – eller som en dagsvers-makare i stil med Alf Henriksson – tillräckligt beläst för att veta vad han talade om, klassisk humanist ut i fingerspetsarna, och om inte det så i alla fall en genuint proletär diktare, kanske en tragisk och något vilsen poet, i stil med Nils Ferlin.

Tranemo Kommun, förresten – har en trana i sitt vapen – inte beväpnad med en sten i ena klon, vilket heraldikens tranor alltid har – utan med en glasblåsarpipa.

Enligt Wikipedia och Riksarkivet skall vapenskölden se ut såhär. Inte alla kommuner i Sverige har ens något Kommunvapen heller, fastän detta annars är standard över så gott som hela EU. Vissa – som Tomelilla Kommun i Skåne, har spårat ur fullständigt och försöker använda en lokal staty som någotslags logotyp istället, och en del storstadskommuner gör förstås ännu fantasilösare saker, trots att Riksheraldikerämbetet – som jag skrev om igår – faktiskt finns, och ser till att vi har en ordnad skyltning för alla statliga myndigheter, själva Riket, Länen – numera fegt utbytta emot ”Regioner” utan att det egentligen påbjudits i lag – och till sist kommunerna.

Om nu detta är nära nog EU-standard, så varför skulle inte ett lokalt kulturliv, bestående av åtminstone en Kommunpoet med uppgiften att i ord skildra varje orts egenart, traditioner och historia få finnas ? Tjugo år eller mer kan gå innan idiotiska, trögfattade och av sin prestige fullkomligt uppblåsta och låsta kommunpolitiker kan enas om någon gemensam symbol att få gillad och stadfäst, rent heraldiskt – och innan dess har de knappt något giltigt brevpapper att utfärda sina skrivelser på.

Tranan, till exempel – är vaksamhetens fågel enligt heraldiken, och stenen som den vanligen håller upplyft i ena klon påstås den enligt legenderna hålla för att den omedelbart skall vakna, ifall stenen faller till marken om eller när tranan faller i sömn. En lämplig symbol även för kommunens poet, som ständigt inte bara bör utan skall vara med när och där något händer, ibland förvaltningen eller medborgarna.

För sina insatser och sin överlevnad under det gångna året tilldelas Jimmy Alm härmed årets Kulturpris från Samfundet Särimner, utgjort av Ganska Lilla Särimner i Trä.

Vi har också instiftat det vanliga kulturpriset, samt Särimner med Svärd, Särimner med Eklöv och Svärd, och så till sist Stora Riddarkorset av Särimner med Svärd, Eklöv och Briljanter. Dessa grader tillkommer icke mig att dela ut ensam, vore jag ens Ordförande i Sällskapet för Inbördes Beundran, vilket jag skrev om så sent som igår. Den sista och högsta utmärkelsen har bara utdelats en enda gång, och tillföll Jim Lyngvild i Danmark, på grund av hans enastående insatser för Asatron i Danmark, tillika näringsliv och kulturlivet som helhet i detta nära grannland. Det kan gå flera generationer eller århundraden innan den utmärkelsen åter utdelas, skall ni veta; och ska man ens pretendera på den, måste man vara bevisat, dokumenterat hednisk, Asatroget ortodox och dessutom en mångsysslare utan all ände. Därför är det mycket få, ytterst få, ja knappt ens någon mänsklig varelse överhuvudtaget, som ens når dit.

Samfundet Särimner är esoteriskt, icke exoteriskt till sin natur, och alltså solis sacerdotibus eller endast för de invigda. Det räknar ungefär 700 medlemmar, och måste tvivelsutan räknas som mycket farligt, ja en stat inuti själva staten.

”Be careful, be very careful – because we are organized now !”

Ett annat bygdeoriginal – och kanske en kommunpoet in spe – det fanns inga kommuner alls i Sverige på hans tid – var en viss Johannes Olsson (1818 – 1886) – känd som ”Bråna-Smeden” – och för mig påminner han också ganska mycket om Jimmy Alm av idag, kommunpoet som han nu är eller har blivit. Bråna-Smeden kom i och för sig från trakten av Mellerud i Dalsland, och inte från Tranemo i södra Västergötland, men det gör för tillfället mindre.

”Kommunpoeter” har funnits tidigare – här är en lämplig kandidat till den titeln…

Han var son till en lokal klockare, men började redan som barn revoltera emot all kristendom, och återgå till vårt folks hedniska ursprung. Det berättas att när klockaren äntligen skulle skicka sonen ur huset och sända honom till skola i Vänersborg för att så småningom bli kristpräst, så skrek den ännu unge rimsmeden att ”Nu kommer jag inte tillbaka, innan jag blir doktor i Wittenberg!” och då ansåg fadern att det var högmod, samt ett hån emot de kristnes gud, så Johannes Olsson fick ingen utbildning alls – men blev otroligt beläst med tiden, och slukade alla texter och all information han kom åt – samt blev utrustad med ett otroligt minne. Dessutom var han också byns lokale urmakare, som alltid visste vad klockan var slagen. Han vägrade tydligen tro på en allsmäktig gud, i alla fall på så sätt att han var rationalist och praktisk, som de flesta bönder.

Han blev aldrig utgiven i bokform heller, utom sent i livet, och sporadiska alster fanns att läsa i någon lokal 1800-tals tidning i Åmål eller just Vänersborg – och han levde nästan enbart i Järns socken – på så sätt var han en verklig smed – och dessutom grovt satirisk, folklig om ni vill – någonting en ”Kommunpoet” väl också bör vara. Hans dikter spreds från mun till mun, och kopierades hela bygden över i lösa vaxdukshäften. I pigkammare och drängstugor lästes han, kanske också på bondgårdarna, men aldrig i fint folks gemak. Vaxdukshäftena, sångerna och allt det andra förresten – kan nog betraktas som dåtidens ”sociala media”

Flera tusen dikter var hans verk, och enligt Erling Matz i ”Bohusläns och Dalslands sällsamheter” ville man till sist bränna hela hans produktion, men så sent som 1974 hittades nya originalmanuskript på trakten – de var använda som omslagspapper för långrevar, tafsar och fiskedon – eftersom Brånasmen struntade i kyrka, husförhör och alltihop – han vägrade att ha med Svenska Kyrkan att göra, tycks det – och efter att en lokal hembygdsforskare ryckt in, förvarades hans dikter så sent som på 1970-talet i den fd. arresten till Melleruds Tingsrätt – smeden blev till exempel åtalad genom de kristnas försorg, för ”sårande av tukt och sedlighet” eftersom han hade skrivit följande:

Denne sme’n går på liksom en tjur – sa’n !
Låsen springer för var mödomsbur – sa’n !
Snart i varje tärna
smeden skjuter gärna
en ny varelse, en ny natur – sa’n !

Nästan varje vacker flicka vill – sa’n !
låna smedel kil och fil och drill – sa’n !
Alla flickor kilas
vilja nu och filas
trinna utantill och innantill – sa’n !

Vi vet alla att ”Det är Hårda Bud i Mellerud!” På 1860-talet utbröt en fruktansvärd svält, och svenskar emigrerade i massor till Amerika. I Dalsland var det så illa, att folket bokstavligen frös och svalt ihjäl – och till Järns socken beviljade man 1700 riksdaler ”till de nödlidande” som det hette. Men – den kristna sockenstämman och ortens pamp, en viss Andreas i Siribyn, drev igenom att man skulle bygga ut ortens kyrka istället, för alla pengarna – och låta de fattiga arbeta. Men nästan inga individer fanns, som alls kunde klassas som arbetsföra – där fanns knappt några vuxna män kvar, utan kärringar och utsvultna barnungar mest och när Brånasmeden ställde sig i spetsen för en folklig protest, åtalade Domkapitlet i Karlstad honom – och stämde honom inför Häradsrätt…

Åtalspunkten var ärekränkning, men man lyckades aldrig fälla Brånasmeden, som hela tiden svarade domstolen med fler dikter, och inlagor på vers. Och vid frikännandet skrev han:

Jag tryckte handen på en bov / sen gick jag hem och tvätta näven…

Länsman, som varit åklagare för kyrkans sak, kom efter med häst och vagn i sällskap med Kronofogden, som hånfull lär ha ropat;

”Du smed som har svar på allt – Vad har de för sig i helvetet just nu ?”

Och Bråna-sme’n han svarade;

Jo, där stekes och bräses med väldig flit – för det väntas båd fogdar och länsman dit !”

Sånger och romaner har också skrivits om Brånasmeden, som var ”Kommunpoet” redan för mer än 140 år sedan. Hans liv var en berättelse om svåra tider, om rättsövergrepp, översitteri och andefattig kristendom samt inte minst bymentalitet.

Men sådant finns idag också, som vi vet. Det är inte bara såkallade ”Kommunpoeter” som hela tiden råkar ut för det…

En MANING i Frejas Månad (Favorit i Repris)

2024-05-06 av Hedningen

Favorit i Repris: VI HEDNAR LANDET ! (repris från 4 Maj 2023)

2024-05-06 av Hedningen

Det har nyligen varit Första Maj, och därmed sjunger vi följande käcka hedniska KAMPSÅNG:

VI HEDNAR LANDET (melodi: ”Vi bygger Landet”)

Vi hednar landet, som Asarna gav
Befriar var korsträl och kristen slav
Vi hednar landet med tankar och ord
En gärning i strid för dess heliga jord

Vi äro tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Malmen ur berget och milornas kol
stöper vi järn av och smider till stål
stålet skall ena och rädda vårt land
från Mohammed, Sossar och Rövarband

Vi äro tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Vi är gevärens och plogarnas män
Vi reste bygden, och värnade den
Vi är de kvinnor som bördorna bar
skapade lyckan och höll henne kvar

Vi är de tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Hör hur det ekar, i berg och skog
en arbetets sång, genom sekler av knog
Susar av axen från gulnande säd
stiger i klangen från släggor och städ

Vi är de tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000… (repris från 2020)

2024-05-05 av Hedningen

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst. Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser. St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080.

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmark – oräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987. Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i London – efter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England.

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

Gullvivan eller Oxläggan är en FREJAS blomma…

2024-05-04 av Hedningen

Emedan Hedniska Tankars redaktion helt oförmodat fått sig en trädgårdstidskrift i sin brevlåda, noterar vi att man skriver om Prustrot eller Julrosor i detta blad – men det borde man inte ha gjort… Julrosen är starkt giftig i alla sina 4-5 uppenbarelseformer, och råkar vara den växt, som lär ha lagt Alexander den Store i graven – han förgiftades med en stor mängd rödvin, spetsat med extrakt från rötterna av Helleborus Niger, som var en känd läkeväxt i antiken – och förutom det så var han en suput, ja en fullblodsalkoholist redan vid 33 års ålder…

Låt inte öknarnas läror och folk förgifta ditt liv ! Tänk på den store Alexander, och hur hans trogna soldater tog ett sista farväl av honom….

En oskyldigare växt är i så fall Gullvivan, som den oftast kallas på svenska – även om detta inte är växtens rätta namn på vårt språk. På latin heter den Primula Veris, alltsedan Carl von Linné, den gamle Smålänningen uppfann sitt Sexualsystem, som var alldeles för frigjort för de kristna – och som han än idag är flitigt kritiserad för av sippa, kristna skribenter.. Några belägg för att namnet ”Gullviva” skulle ha förekommit på svenska, finns inte förrän på 1600-talet enligt Svenska Akademins Ordbok, som ju anses ha facit. Det är bara i Sydsverige och närmare bestämt Skåne, som man har kallat Gullvivan för just Gullviva – namnet Oxläggor är betydligt äldre, säger forskarna – och var det namn som man antagligen använde under Hednisk Tid i Sverige – och i alla fall i hela Mellansverige.

Att namnet Oxläggor är äldre, inser man lätt av blommornas form, som liknar benet på en ko eller oxe. Så länge det förekommit boskapsskötsel i Norden, så har namnet Oxläggor också förekommit, och det är vanligt från Småland och längre norrut, ända till Tornedalen, där Gullvivan har sin nordligaste växtplats idag – även om också andra namn förekommer i sena dialekter. På franska heter Gullviva ”primevére” och ”primavera” är ju ordet för årstiden Vår på Italienska, som för evigt förknippas med Venus, Afrodite och alltså Freja..för dessa är ju Indoeuropeiska gudinnor, som funnits i minst 5-6000 år eller ända sedan mänsklighetens gryning. På Engelska heter växten ”Cowslip” och det namnet skulle komma av att den begärligt skulle ätas av kor eller boskap, vilket nog är osäkert.

På Botticellis ”la Primavera” dansar de tre Gracerna eller Nornorna tillsammans med Våren – som är Freja eller ”Vårfrun” på en äng, där det bland annat växer gullvivor..

Kajsa Warg skriver i ett berömt recept från sin kokbok att man kunde göra mjöd av den, och det är som utgångspunkt för mjöd eller vin, som Gullvivan varit mest vanlig – och fått sin äldsta medicinska användning – polacker och tjecker menar fortfarande att växten tillhör ”lekarna” (som det heter på Polska) och alltså läkarvetenskapen. Man har också påstått, att ordet ”Gullviva” skulle ha kommit av ”Gyllene” och ”Hviv” vilket skulle vara en skir vävnad för kvinnor att svepa sig i om våren, som en slöja eller ett medeltida huvudlin, men det kan ingen bevisa. Samtidigt betyder ordet ”Viv” eller ”Hviv”, ”Vif” kvinna i allmänhet på Norröna och nutida svenska samt alla Nordiska språk, även om de kristna som vanligt fjantar runt, och påstår att även detta ord skulle ha ”osäker härledning” vilket det inte alls har, eftersom det är känt sedan minst 800-talet. Tyskans ”weib” för kvinna är ännu äldre, och minst 300-tal, använt redan av Sueber och andra Germaner vid Rhen – och Sveberna hade enligt sagan täta band med Norden, eftersom de utvandrade därifrån.

Engelskans ”wife” eller ”wyf” – som Vikingarna sa när de var där – har också samma ursprung. Som vanligt missuppfattade Engelskorna saken, naiva som de var – och trodde att Nordmännen ville gifta sig, när de bara talade om kvinnor i största allmänhet. Några Engelskor kom att samleva med Nordiska krigare, och fick lära sig att tilltala dem med ordet ”Husbond” – som bara PIGOR eller trälkonor använder – och fick säga ”jaa husbond”, eller”nää husbond – inte i stjärten, snälla..!” ”så tätt som svinen blinkar” som man säger i Skåne. Och så kommer det sig att vårt Nordiska och svenska ord för ”man” eller ”make” (som betyder like, alltså jämlik) på engelska heter ”Husband” som i ”animal husbandry” än idag. På ryska heter ”herr” eller ”Sir” för övrigt ”Gospodin” vilket ursprungligen – på näver-brev med runor – stavades ”Hasbodin” och är det ord, som unga damer i Novgorod och Kiev fick lära sig att säga – kanske den hårda vägen…

Det är lätt att bli lurad, särskilt om Våren – Eller hur flickor ?

Varje gång jag hör rika Engelska eller Amerikanska kvinnor i London eller New York säga ”my husband…blah blah bla..” börjar jag gapskratta. De ställer sig själva på husdjurens eller pigornas nivå i samhället när de använder det ordet inför oss Hedniska, Asatrogna män – och de förstår inte ens ordets ursprung !

Man har spårat ordet ”Viv” hela vägen tillbaka till vad man kallar ”proto-germanska” – alltså 500-talet före kristus, och därmed är begreppet ”Gullviva” nog helt säkert förknippat med kvinnor, Freja och blonda kvinnor (med gyllene hår) i synnerhet. Det kan ingen förneka.

RÖDA gullvivor är en SPONTAN MUTATION som lär ha upptäckts av Linnés lärjungar på 1700-talet. Numera odlas de för plantering i trädgårdar.

På tyska heter Gullvivan ”Schlüsselblume” eller ”Nyckelblomma” vilket kommer sig av en ovanligt smaklös kristifikation, utförd med tvång på 1000- och 1100-talen. Precis som Frejas eller Friggs övriga växter tvångskristnades av intoleranta missionärer, utplånade man också minnet av vad GULLVIVAN egentligen var för något. Samma öde drabbade växter som Friggas mantel eller Daggkåpan, Gulmåran eller Freja Sänghalm samt Nyckelpigan – som också uppträder först i maj månad. Tyskans ”Maikäfer” betyder maj(skal)bagge – vi kallar arten för ”Nyckelpiga”, men i tysk slang betyder ”käfer” lustigt nog ”tjej, brud, ung kvinna (i allmänhet)”

Det var först den judehatande och åt folkmord på Polacker, alla Slaver och Nordbor vända 1100-talsnunnan Hildegard av Bingen (hon var nära vän med Konrad av Marburg, som var en av tidens hårdaste inkvisitorer och bödlar) som började använda ordet ”Himmelschlüsselein” eller ”Himmelsnyckel” om Gullvivan. Kristna sagor uppstod, om att en slug hednisk trollkarl skulle ha använt en knippa gullvivor som dyrk, och funnit en bakdörr till den kristna himlen. Sagan är fullständigt ologisk, eftersom ingen anständig människa – allraminst en Hedning – skulle vilja komma till ett sådant dödtrist ställe -men skåningen och Brännvins-experten Bengt Sjögren traderade i alla fall storyn på s. 143 i sin bok”Brännvinskryddor i Skog och Mark” (1975, ISBN 91-1-970382-1) De dumma kristna trodde, att St Petrus (som anses vakta himmelrikets nycklar) blev så rädd för den ensamme hedningen, att han tappade sin nyckelknippa istället – en ängladräng fick fara och hämta den nere på jorden – men se ! – då hade den redan förvandlats till ett präktigt stånd med gullvivor…

Alla dessa förvirrade och sentida kristna berättelser har gett upphov till förväxlingar av växter – och sällsynta orkidéer på Gotland och annorstädes har nästan utrotats, bara för att klåfingriga kristna på 1800-1900 talen och senare tolkat de här historierna bokstavligt. Men – de går tillbaka på en äldre, Hednisk verklighet.

I Hohe Meissners berg i Odenwald – Odens egen skog – står Frau Holle eller gudinnan Hel ännu vid sin offersjö…

Man trodde ursprungligen att ”Frau Holle” eller Hel – ibland också förväxlad med Frigga eller Freia – som hon stavas på tyska – var en ”Schlüsselfrau” som likt Venus i Wagners opera om Tannhäuser med hjälp av en gullvivsknippa ledde in sina gunstlingar i ett högt berg, där enorma skatter vilade – och rika på guld kunde de sen vandra glada därifrån, enbart med de magiska gullvivornas hjälp. Detta var sagornas sätt att berätta, hur glad och fri från sorger människan kan leva, om hon vänder kristendomens dystra dödskult ryggen, och istället går ut i naturen och lär sig av vad hon ser – som hedningarna gjort i alla tider.

På 1950-talet till 1980-talet tvingades svenska skolbarn i Mälardalen lära sig att Gullvivan var FRIDLYST och att det rådde TOTALFÖRBUD på att plocka den. Fridlysningen gäller i och för sig fortfarande, men nu är plockande av Gullvivor tvärtemot vad många tror inte TOTALFÖRBJUDET längre. Den (S)-märkta nomenklaturan har gett med sig något litet, och numera får man plocka ODLADE gullvivor på sin egen tomt – det kan ingen förbjuda.

Bara om man ”gräver upp plantan med rötterna” eller plockar den för kommersiella ändamål blir det förbjudet, enligt Naturvårdsverkets hemsida, anno 2024. Lustigt nog är det också TOTALFÖRBUD för all plockning i Skåne och Hallands län, fastän blomman är ovanligt talrik där, precis som den varit i alla tider. I Närke är Gullvivan faktiskt Landskapsblomma, och kanske är det därför som just Örebro Län – märkligt nog ! – fortfarande har kvar TOTALFÖRBUDET från 1950-talets flydda dagar. Annars är Gullvivor inte alls någon ”rödlistad” art i Sverige, utan spridda över hela Europa och Eurasien – där stammen också kallas för ”livskraftig” men ”sparsamt förekommande” – och det är ju klart, jämfört med maskros eller rölleka, vitsippor eller så är ju gullvivan ”ganska” sällsynt – men odlad har den alltid varit – på grund av ängsbruket i gamla tider.

Gullvivan är spridd över hela Eurasien i två varianter – en Europeisk och en Kaukasisk underart – den kan odlas nästan VARSOMHELST på Norra Halvklotet… (bildkälla: Tjeckiska botanister på Wikipedia)

Härmed kommer vi in på Gullvivan som nyttoväxt och dess medicinska användning – som också går tillbaka till Bronsåldern, kanske ännu längre. En del av oss har blivit påtvingade lärdomen att ”Gullvivor är giftiga” och att de skulle vara minst lika farliga som Liljekonvaljer, exempelvis – av halvdebila kristna lågstadiefröknar, uppfödda på Socialdemokratiska floskler och 1960-talets ”röda sanning”.

Men – det stämmer inte. Gullvivans rot och jordstam är giftig i stora doser – det är sant – för att den innehåller kanske 5-8 % av såpliknande ämnen, som kallas saponiner, bland annat två ämnen kallade Primulaglandin A och D, som idag används bland annat i syntetiserade hjärtmediciner. Men – jämfört med Julros, Liljekonvalj, Gullregn och de flesta växter som förekommer i svenska trädgårdar lite varstans – utan varesig förbuds-skyltar eller varningstext – är Gullvivan knappast farlig alls – ifall nu ingen dåre eller barnunge med vett och vilja förtär hekto-vis av rotstocken – som ”smakar svagt av anis” – vilket redan Linné visste…

Blad – och rensade blommor – kan utan risk ätas som de är, eller beredas på olika sätt – den vanligaste användningen har dock varit att göra te av den torkade rotstocken emot bronkit, eller besvärlig rethosta – vilket man gjort i hela Europa norr om Alperna – recept finns bevarade i Sverige från åtminstone 1500-talet och framåt..

Överlevnads-experten Fil Dr Stefan Källman, som anlitats av Svenska Armén uppger på s 140 i sin bok ”Vilda Växter som Mat och Medicin” (ISBN 91-534-1690-2) att blad av Daggkåpa (som gjordes till ”bakteriedödande pulver” i 1960-talets skyddsrum) skulle kunna blandas med blad av Gullviva, och ge ett ”mycket bättre te än orientaliskt te” bara för smakens skull. Det är en konstig uppgift, eftersom minst två andra källor ur Hedniska Tankars medicinska bibliotek säger att man ska blanda de torkade Gullvive-bladen med ”torr Citronmeliss” – alltså Hjärtansfröjd på svenska – Anders Retzius ansåg att det var så i sin ”Flora Oeconomica Sveciae” (1806) för att få ett verkligt gott te, som också är sömngivande, svagt laxerande och urindrivande – men det är nästan de flesta svenska läkeväxter i sig…Condrad Quensel, som skrev sin svenska botanik år 1802 – alltså ungefär samtidigt – skrev att:

Fordom ansåg man denna växt vara värkstillande, sömngivande och ett säkert medel för slag. I synnerhet torde roten, som luktar likt anis äga goda egenskaper. I hushållningen känner man till ett smakligt vin som tillreds av blommorna med socker genom jäsning. — Roten lagd på dricka ger detta en god smak, och blommorna tilldelar brännvin sin vackra färg– I England och Holland används också de första bladen såsom andra grönsaker om våren till sallat.

Retzius höll inte alls med om det här med ”dricka” i betydelsen vatten, men menade att roten hade svag verkan emot hosta och ”fluss” i halsen – vilket stämmer. Anledningen till att man fridlyste växten under 1950-talet, var bland annat att Gullviva – sk ”Veris-pastiller” användes som halstabletter istället för Senegarot – som fortfarande ingår i ”strepsils” och många andra preparat som säljs på apotek – under både första och andra världskriget använde nästan alla Europeiska stater Gullvivor – odlade eller vilda – istället för importerad Senega.

Saponinerna och övriga ämnen i roten är slemlösande – vilket förklarar deras värde som hostmedicin vid torr hosta eller rethosta – men de har ingen hostdämpande effekt alls på allergier och liknande.

Torra, mogna blomställningar av Gullviva – ”självsår” sig gärna – om de får stå kvar i naturen… Det är bara att märka ut plantan med en pinne, och komma tillbaka.. Sedan kan man ODLA gullvivor på tomten eller balkongen (örten är flerårig)

Nu kommer vi in på det här med Oxlägge-Mjödet som redan Cajsa Warg skrev om i sin bok Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber (1755) – återigen ser vi gudinnan Frejas krafter här ! Man skulle enligt Harald Thunaeus – i ”Mjödet genom tiderna” bara använda Gullvivan eller Oxläggan som mjödkrydda, vilket redan våra förfäder måste ha gjort, mycket, mycket tidigt i historien. Också polacker och tjecker har gjort samma sak, vilket tyder på kryddans ålder – den existerade långt långt långt före någon humle, eller någon kristendom – och kan vara en av de äldsta mjöd- eller ölkryddorna överhuvudtaget.

Cajsa Warg rekommenderade ett stop (1,308 liter) väl rensade Gullvive-blommor (bara blommorna, inte det gröna hyllet !) till en kanna = 2 stop (2,76 liter) honung och åtta kannor (10,64 liter ) vatten. Med tanke på hur dyrt honung är idag, och hur många mjödrecept det ändå finns på nätet, kunde man lika gärna förenkla det hela litet, men behålla proportionerna, vilket är det viktiga. Antag, att vi tar 500 gram honung istället, vilket är ganska lätt att komma över. Ni behöver då 250 gram väl rensad gullviva, vilket inte är omöjligt att odla själv – och förutsatt att ni inte SÄLJER ert mjöd (kommersiell användning – ni kan bli jagade av svenska myndigheter i resten av ert liv !) och fyra liter vatten – vilket räcker till åtminstone Midsommar-mjödet – hur ni ska få tag på god mjödjäst (använd inte vinjäst – låt det spontanjäsa istället!) är dock en annan historia – jag råder er att tala med en van mjödtillverkare.

Målningen ”Cowslip Wine” av den brittiske konstnären Arthur Hopkins (1909) visar hur man under HELA den Viktorianska Eran och halva 1900-talet gjorde VIN eller MJÖD av Gullvivor ute i Europa – Här hemma har staten försökt FÖRBJUDA alltsammans, stödda av ett visst (S)-märkt kristet folk-förtryckarparti.. KNARK säljs nu på Tjärna Ängar eller i vilken förort som helst – och vi vet VEM och VILKA som kommit hit och säljer det…Ska det vara bättre det, kanske ?

Anders Retzius, som dog 1821 i Stockholm – fast han var Skåning och från Universitetet i Lund – hade en del att säga om Oxlägge-vin och Mjöd, vilket kan vara nyttiga att citera – under hans tid gjorde man också Kanderade Gullvive-blommor i socker på Konditorierna – till konfekt. Förutom salladen på gullvive-blad, som också kan vara värd att minnas, och prova. Så var hans släkt också kommen från det Hedniska Odensvi, såklart..

Bladen ätes väl, men utan begär av Geten, Fåret och Hästen. De har för detta varit mycket använde till föda för människor, och njutits dels i Grönkål, dels stuvade, dels till sallat. man har även bakat in dem i pannkakor, men detta bruk har givit vika för andra grönsaker… — —

Det såkallade Oxlägge-vinet, som av em beredes, är en god, läskande och sund dryck. Det beredes på flera sätt med och utan vin —((Vitt vin, halvsött och inte torrt, torde vara bäst – men vilket vin som helst – rosé exempelvis – som är billigt nog och inte surt, går att använda –Hedningens anmärkning))– Fyra kannor gott källvatten (5,32 liter – 4 liter kan också räcka) kokas en halvtimma med fyra skålpund socker (1,7 kg eller 1,28 kg för en mindre sats) kokas så en halv timma och skummas, tages av elden och när det är så svalt att det är blodvarmt (alltså 37 grader) tillägges 1 kanna väl rensade Oxläggblommor, dem man i en stenmortel krossat, två till fyra sönderskurne Citroner, samt fyra skedblad god jäst, och sättes att jäsa. Efter tre dagars jäsning eller mindre, allt eftersom värmen är i luften, frånsilas allt genom en silduk, och blommorna pressas lindrigt.

Vätskan sättes på ett ankare (har man ingen trätunna, kan man ta en glasdamejeanne) vari jäsningsrum lämnas, och för övrigt bör man tillkorka och hartsa det väl. När det legat så i fyra veckor, avtappas det på buteljer…

Där hör ni nu, ack alla Ni Hedna samt Ludna – Gack ut och gör sammalunda, på det att ni må hava gott mjöd eller vin till Midsommar, ja sannerligen sannerligen !

Vi avslutar detta fina, poetiska och ack så sensibla inlägg i Freja Freya Freyjas namn – och för våra Valfrejor – alltså sådana som ÄR Freja därför att de själva valt det – med en liten sång, signerad av Finn Zetterholm och Bengt Sändh – på sin tid.

Finn Zetterholm, Finn Zetterholm – det är vår nya sport – ja Finn Zetterholm – för – han har kommit bort…

En MANING i FREJAS månad: VÄND ÖKENRELIGIONERNA RYGGEN !

2024-05-04 av Hedningen

Medan skrålande Muslimsk pöbel öppet visar sig på Malmös gator, det besinningslösa Judehatet växer i Sverige och Campus i USA ockuperas av idel fanatiska antisemiter, är det lätt att glömma att vi befinner oss i början av Frejas månad och tiden intill Midsommar, då Jorden borde ha fred. I Sveriges värsta ankdamm talar ”Magadan Magda” Andersson för att utesluta hela länder ur EU och väl snart även NATO, som om hon trodde att hela Världen skulle dansa efter hennes pipa. Det kommer inte precis göra EU eller NATO starkare, just i den stund vi behöver alla goda krafter för att stå emot det totalitära Ryssland.Det är så dumt, andefattigt och enfaldigt, att bara pöbeln i USA kunde vara ännu dummare.

Men – från Mellanöstern och det påstått ”Heliga Landet” (kom ihåg att varje land är heligt för dess invånare…) kommer en fredsapell signerad Nidal Shokeir från Financial Express, som Hedniska Tankar gärna instämmer i. Vem är Nidal Shokeir ? frågar ni kanske. – Jo, det ska vi berätta för er. Han är professor i Statskunskap och internationella relationer från Libanon, utbildad i Paris, Frankrike och en man med insikt – innan MENA-länderna lämnades åt att styra sig själva, och ett fullständigt kaos utbröt på grund av Islam, var ju Libanon och Syrien franska protektorat, på samma sätt som Israel och Egypten var protektorat under brittiskt styre – och det bästa vore kanske om dessa araber och därmed likställda sätts under förmyndare igen, innan de ställer till med Världskrig. Vad vi ska göra åt Iran och Ryssland återstår att se, men det borde vara helt tydligt för alla att dessa länder är totalitära skurkstater.

Kom ihåg: ALLA de Abrahamistiska religionerna är DÖDSRELIGIONER !

Vi måste vända Ökenreligionerna ryggen, en gång för alla – och göra rent hus med varje form av kulturyttring, som kommer från dem. Sådan är Nidal Shokeirs slutsats. Skall den Hedniska, Västerländska och Humanistiska Civilisationen ha någon chans, så är det dags att en gång för alla lämna Ökenkulturerna åt sitt öde, och isolera dem. Översatt till svenska skriver Nidal Shokeir såhär, angående Mellanöstern och Världens framtid:

Tyvärr har verkligheten idag nått nya oöverträffade nivåer av eskalering, med ett framtida scenario som verkar mer nedslående än någonsin tidigare. Det råder en påfallande frånvaro av hopp. Trots oräkneliga tragedier finns det inga påtagliga tecken på optimism. Tvärtom, situationen fortsätter att försämras och balanserar farligt nära på gränsen till kaos.

De senaste händelserna, inklusive attacken den 7 oktober och de efterföljande konflikter som kriget i Gaza och relaterade har lett till understryker den flyktiga stabilitet som präglar regionen.. Krig och andra former av väpnade angrepp kan bryta ut när som helst. Den senaste tidens spänningar mellan Israel och Iran har ytterligare bekräftat omöjligheten av stabilitet i denna region under det nuvarande status quo.

Den grundläggande frågan som Mellanöstern står inför idag är den oroliga samexistensen av två motstridiga kulturer.

De kan samexistera motvilligt, men de är långt ifrån att mötas. — — Problemet i denna region är den påtvingade samexistensen mellan de som outtröttligt arbetar för framsteg och välstånd och de som enbart ägnar sig åt att sprida kaos och förstörelse. — —

Hur kan en livskultur samexistera med en dödskultur? Hur kan en kultur av måttfullhet och tolerans samexistera med en tsunami av extremistiska idéer, vare sig de är religiösa, ideologiska eller sociala? Hur kan konceptet om den moderna staten samexistera med logiken hos icke-statliga aktörer, miliser och bråk?

Uppriktigt sagt är dessa legitima och väsentliga frågor, men de sammanfattar på ett kortfattat sätt karaktären av den nuvarande huvudvärk som drabbar denna strategiska och viktiga region.I ljuset av allt detta måste vi fråga oss, efter alla dessa många år av på varandra följande elände och tragedier, hur länge kommer kulturen av demagoger och hycklare att få fortsätta att råda och dominera ödet och vägen för folken i denna region?

Hur länge kommer de högljudda och falska slogans som höjts av några av befolkningen i denna region att förhindra uppkomsten av hopp, optimism och möjligheter till framgång? Är det inte dags för människorna i denna region att få vila och sova gott, även för en liten stund, bort från spänningar och eskalering? Är det inte dags att hoppas och drömma om en bättre morgondag, som står i proportion till ambitioner? Är det inte dags att välja livet?

Så talar alltså en fransk professor i Statskunskap, och inför denna sommar kan vi också vänta oss en folkens fest i Paris, den HEDNISKA fest som heter Olympiska Spel, och som alltid varit präglad just av fred och ädel tävlan, men aldrig krig.

Endast HEDENDOM och HUMANISM kan rädda situationen. Varken kristendom, Islam eller Judendom har ett enda gångbart svar.

Välj Freja ! Välj den Nordiska Våren och Hedendomen !

Sakura / Ohka

2024-05-01 av Hedningen

I Göteborgs Botaniska Trädgård lär årets festival för Körsbärsblommor redan vara över. I Stockholms Kungsträdgård, däremot – blommade Körsbärsträden den 1 Maj – och nådde just idag sin kulmen. Blomningen är nyckfull, och trots allt dumt prat om klimatförändringar i våra media infaller den i år ovanligt sent – precis på samma datum som var det vanliga under 1980-talet. Förra året kunde Stockholmarna se samma Körsbärsträd blomma redan i Februari. Larmrapporter från ”Galna Gretor” torde vara fullständigt onödiga, denna första dagen i Blomstermånad, helgad åt Freja.

I Japan – Körsbärsblommornas land framför andra – är det sedan länge så att Meteorologerna träget publicerar data om trädens blomning från Okinawas öar i söder, upp förbi Kyushu och Shikoku till Honshu – huvudön – och vidare emot Tohoku – Japans Norrland och slutligen Hokkaido, där Japan tar slut och Ryssland börjar vid Sakhalin. I dagens Japan är firandet en hjärtesak, man håller picknick under träden, lika livat som på studentfester i Uppsala – det ska sjungas, drickas Saké och has ledigt en dag, när allt detta sker.

Men – för de som verkligen tror, för de som verkligen är Hedningar – också Asatron har ju liknats vid ett slags Nordisk Shinto – jag har nämnt likheterna många gånger förr – betyder körsbärsträdets blomning så mycket mer. Japanska språket innehåller två ord för en och samma blomma – Sakura och Ohka. Sakura är blomman i livet, i dess korta blomning, den som slutar med Sakura no Fubuki – ett snöfall av blommor, kronblad som i strömmar singlar ner mot marken – och Ohka är Körsbärsblomman i döden, bevarad som ett minne.

Det finns ingen motsättning i detta – om man är Japan. Man skulle kunna jämföra med andra centrala, kulturella begrepp som Honne och Giri – vilka också kan översättas – en smula oriktigt – som hjärtats väg, kontra pliktens. Inte heller där finns några motsägelser, för också Honne-Giri kan vara en helhet.

Under ett helt liv har jag – Hedningen – upplevt vårar, till bredden fyllda med Körsbärsblommor – och det kommer från ena halvan av min släkt. Jag vet inte varför vi valt att leva våra liv just så, men det är svårt att förklara vad körsbärsblommor faktiskt betyder för oss – i våra Hedniska Tankar, i våra mörkaste och ljusaste stunder. Det finns naturligtvis inget sätt att berätta släktens blomsterfyllda historia utan att också samtidigt berätta min egen – de flesta av mina läsare och läsarinnor kommer att avvisa vad jag just nu tänker skriva som den värsta formen av sentimentalt pjoller, en historia som inte angår någon – saker ni inte vill läsa eller påminnas om, hursomhelst.

Min gamle far- avliden 1997 – var alltid förtjust i körsbärsblommor. På hans sista arbetsplats fanns reproduktioner av Johan Krouthen – Linköpingskonstnären – han som ensam måste ha målat fler blommande körsbärsträd än någon annan konstnär i den svenska konsthistorien, och som av en ren slump råkade dö i slutet på min fars födelseår. Någon gång på 1970-talet bestämde sig min far för att plantera ett körsbärsträd på baksidan av vårt radhus i en Stockholmsförort. Jag vet inte om det står kvar, men det är inte otänkbart. Han prydde sitt skrivbord med en liten japansk porslinsstaty av tre apor – redan när han var några och tjugo, följde aporna från Toshugu Shrine, Nikko med honom – i form av en billig efterapning visserligen – hans andra hustru kom att dänga dem i golvet, så att en flisa flög av – och det var inte det enda hon slog sönder, hemma hos min far. En stor samling konstglas – svensk kristall – gick också i tusen skärvor, på grund av henne – och min far överlevde inte sin pension med mer än två månader – och den andra hustrun med knappt fyra. Vad hennes släkt angår, lever den förstås fortfarande, men jag erinrar mig de tre apornas budskap.

Den första apan håller händerna för öronen, och hör inget ont. Den andra håller för munnen, och kan följaktligen inte säga något ont. Den tredje döljer sina ögon, och kan såklart inte se något fel med vad de andra aporna i flocken faktiskt har för sig. För Buddhister, till exempel – har dessa apor blivit en symbol. Numera lär de också pryda svenska vinförpackningar, så att folk kan dricka sig asberusade – och bli alkoholister – precis som min fars andra hustru. Längre norrut i Tohuku – som befinner sig Norr om Tokyo – befinner sig Fukushimas prefektur, och så Sendais stränder. Min far var allt bra lycklig, när han mötte en delegation Japaner därifrån, mot slutet av sitt liv – av en ren händelse fick han en bit silke från Sendai – för om han alls förstod eller identifierade sig med någon kultur här i världen – på sin ålders höst – vill säga – så skulle det nog vara den japanska. När han väl dog, hade han sett ut en egen plats åt sig – på samma griftegård där Krouthén kommit att vila – tyvärr är platsen idag omgiven av en tät granhäck – men i bakgrunden växte – och växer – ett ungt körsbärsträd… Varje år, vid en viss tid – innan granhäcken växte sig för stor – kunde man inte se hans grav framifrån, utan att också betrakta det där körsbärsträdet. Han hade själv tänkt ut det så, och just där fick han vila. Det såg jag till. Dessvärre gravsattes hans andra hustru också på samma ställe, men i 36 år har jag ensam betalat, betalat och betalat till den ”Svenska” Kyrkan för den dubbelgraven – den andra hustruns barn har aldrig brytt sig om att lägga ut en enda sketen spänn för sin avlidna mor.

Hon dög till slut inte någonting till för dem heller, varken i detta liv eller nästa.

En kvinna ur min egen släkt, däremot – har alltid hetat duga. Jag har svurit en helig ed till just henne om att aldrig mer skriva en enda rad för mycket om hennes liv.

Scen från en av Tokyos parker…

Så länge hon vandrar här i Midgårds dalar, vill hon få vara ifred för sitt förflutna – men hon har också sagt mig, att det kan göra detsamma när hon är död. Östergötlands residensstad kom närapå att bli hennes hem, under 1990 talet. Hon var trebarnsmor, och hade en hel allé av körsbärsträd – eller i alla fall 6 stycken – som jag minns – framför sitt hus, någonstans söder om den staden. Mer än tjugo år senare lever hon ännu vid Öresunds stränder – i det som är släktens hjärta – vårt hem – den bit av Världen varifrån vi kommer. Nu har hon – ifall jag räknar rätt – mer än tolv träd att se ut över – från sin privata balkong – och om man inte kan skörda någon frukt från just dem, så ger de varje vår ett hav av blommor. Barnen är nu fyra, hon är längesedan mormor och farmor – och – som alltid – 6 år äldre än er Hedning, än mer Hednisk – då hon lätt råkar i vrede.

Vi mäter som förr våra krafter, så fort vi träffas. Ofta blir det inte, för på den tredje dagen kan det hända, att vi sparkar varann på smalbenen som under familjemiddagar förr – och sanna är Hávamáls ord om att ljuv lätt blir led, om länge man sitter, borta på annans bänk. Men av all min släkt är hon mig kärast, därför att hon har fått utstå mest – och ändå överlevt.

Hon stod med mig under det första körsbärsträdet, det där året – 1978 – och hon svimmade och föll till marken under det. I den stunden var hon svag och bräcklig, hennes kropp så lätt – som en fågels. Er hedning vill inget säga om hur hon såg ut, vad som hänt den kvinna, som är min allerkäraste syster. Jag trodde jag skulle mista henne där och då – men nej då – hon lever än, kör bil och kan göra 90-graders svängar med hjälp av handbromsen – håller man exakt rätt fart så går det bra. Folk tycker jag är konstig som går för hand, ror för hand, seglar utan motor – undviker alla former av privatbilism och aldrig skaffar mig en motorcykel – som hon gjorde. Redan på nittonhundratalet bytte hon ut motorcyklarna emot hästar, och nöjer sig numera med en hästkraft i taget – utom när hon har ett behov av att likt Freja i sin falkhamn röra sig snabbare, fortare, längre och högre.

Hávamál lär oss – i sin 163:e och näst sista strof – om den artonde runan i ”Runatal Odins” och i den sista halvstrofen att:

– allt er betra,
er einn of kann;
þat fylgir ljóða lokum,
-nema þeiri einni,
er mik armi verr,
eða mín systir sé.

Allt är bättre,
som bara en man kan
– Det följer av sångens slut
förutom den enda
som i mina armar var
eller jag som min syster såg.

Den artonde runan är Eh, hästrunan – och där slutar Runatal i alla bevarade manuskript från Islands forntid. Frigg – har man sagt – känner ensam Odens hemligheter, och det han inte kan yppa för någon – eller den enda kvinna han någonsin sett som sin syster – Freja är hennes namn – så tror ändå de flesta bland de allvarsamma kvinnor och män, som ännu läser och tolkar Eddans ord.

Lätt faller körsbärsblommornas kronblad.

Sakura – Ohka. Liv och död, sammanflätade till en helhet. Ett enda ögonblick av klarhet, minnen av något som var men inte är, framtid, hågkomster – återkomster.

Redan då är allt fullbordat. Räcker det inte för oss att få leva i ett nu, att få vara och ha varit människor – om så bara för en stund, en dag, en timme – den tid det tog att skriva detta inlägg – och ändå uppleva och skapa något vackert ? Mycket har man kallat oss Hedningar, javisst. Många namn har vi fått bära – men skönheten – är den också vår ? – när livet ler i blomlik Maj ??

En Valborg att minnas – från Jonsered ?!?

2024-05-01 av Hedningen

Valborg, Walphurgis 2024. Den sista April. Ett datum, som betyder så mycket – för Hedningarna i Sverige – för de icke-kyrksamma, för alla dem som är fjärran från Islam, fjärran från Eurovision, fjärran från Israel och ökenreligionerna. Igår blev Hedniska Tankar glatt överraskad av sin Statstelevision, SVT 1 – som sände en Valborgskonsert från Jonsered, och Säve-åns Dalgång av alla platser..

En bruksort, någonstans i Sverige – Västsverige den här gången. Skogen, Järnet och Fabrikerna. Allt som gjort vårt land stort. Eric Eriksson, en enkel man och skådespelare – som guidade oss genom 45 minuter av sång, musik och landskap. Enkla, klara röster utan kristifikation. Bob Dylan, en nobelpristagare än längre västerifrån – och kanske föredrar vi ”Bob” framför ”god”.

Vad kunde en Svensk hedning mer begära – inga studentkörer från Uppsala eller Lund, inga skrålande människomassor, men en enkel och värdig hyllning till slut – som det är och skall vara. Vårens och Kärlekens eldar, brinnande i natten – inte trons vidriga paroxysmer från öknar, fjärran ifrån.

Jonsered är mera än en plats på kartan. Tor och Torslanda finns inom räckhåll, Onsalas halvö, Fjärås bräcka, Westrogothia – Västergötland…

En gammal herrgård – en prisbelönt park – ett naturreservat i Säveåns dalgång. Så enkelt och underbart kan livet vara. TV-programmet lär vara inspelat i samarbete med Warner Brothers, sägs det. För Hedniska Tankars del kunde det gärna få förbli ett ”stående” inslag, många Valborgsnätter ännu…

Hedniska Tankar

Vi Hedningar försvarar Sverige och dess intressen, vår Frihet och vår rätt att leva som vi SJÄLVA väljer

Månadsarkiv: maj 2024