Författararkiv: Hedningen

Profilbild för Okänd

HÄXPROCESSERNAS tid i Sverige är INTE slut – de FORTSÄTTER….

av

”Varhelst en HEDNING finns,
från Novaja Zemljas fjäll
till Ceylons brända dalar
– Han är min vän,
Min bror !”

– Ganska fritt efter Bengt Lidner, svensk skald (1757 – 1793)

Snart är det den Internationella Blasfemi-dagen, som alltid nu på Höstarna. Vi kan också minnas Hedniska Tankars inlägg om det svenska Norrlands moderna populärlitteratur, och HOTEN emot den Svenska Yttrandefriheten, som blir fler och fler i takt med att Islam, ”Magadan Magdas” Socialdemokrater och ”Svenska” Kyrkan vill vrida klockan tillbaka, och fortsätter stå på fel sida av historien.

Ni kanske också minns slutet på Norrlands-inlägget, där vi nämnde Anders Pederson Kempe (1622 – 1689) en svensk officer som var modig nog att förneka Jesu existens redan på 1660-talet, strax innan Häxprocesserna i Sverige kom igång, och ”Svenska” Kyrkan dödade, brände, avrättade, fängslade och torterade inte bara hundratals utan tusentals etniska svenskar, i maskopi med dåtidens myndigheter. Hade det inte varit för deras sk ”kristna” religion hade detta aldrig hänt, och nu som förr sprider Monoteisterna sina totalitära läror, använder sig av Skenrättegångar och rena Häxprocesser – allt med uppsåtet att skada, mörda och förfölja enskilda individer – också i Vårt Land.

Vårt Sverige, här och nu – 2024 !

Kanske minns ni också den här mannen – Salwan Momika. Hans enda ”brott” är att ha varit Plutonchef i Kurdistan och Norra Irak, vilket han blev efter att ha sett sitt eget land förödas, i strider mellan Islamister under Sunna, och Islamister under Shia. Hans tjänstgöring bedrevs i enlighet med internationell lag, och han begick inte ett enda krigsbrott, eftersom han blivit grundligt undersökt av inte bara Svenska och andra myndigheter. Han har däremot förnekat Islams gud och vågat bränna Koranen – vilket inte är förbjudet enligt svensk lag – och man har utvisat honom till Norge. Dit flydde ju också Anders Pederson Kempe, när ”Svenska” Kyrkan trakasserat honom sönder och samman, och förföljt och hotat honom under flera års tid – och Kempe ville aldrig mera gå i krig – för hans skador förändrade honom, på samma sätt som Salwan Momika och hans medåtalade Salwan Najem – närapå hans bror, men en man från en annan släkt, med fredligare bakgrund – förändrats.

Vi Hedningar förstår dem, för vi är för yttrandefrihet. Nu utvisar Norge Salwan Momika, och utlämnar honom till den svenska Sk. rättvisan. Våra media – med Svenska Dagbladet i spetsen för smutskastnings-kampanjen –  hetsar emot honom, och skriver enbart negativa saker. De påstår att han måste dömas för det inbillade brottet ”Hets Mot Folkgrupp” – Men muslimer är inte någon ”Folkgrupp” enligt svensk lag, och att använda detta Lagrum som det heter på juridiskt språk är fullständigt absurt, därför att det strider emot allmänna rättsgrundsatser och all praktisk tillämpning i form av prejudikat.

Skall man ens döma på så svaga grunder, så måste hela Lagstiftningen i Sverige ändras, Yttrandefriheten upphävas och ersättas med Sharia-lagar, precis som Socialdemokraterna och ”Svenska” Kyrkan vill.

Man påstår, att Salwan Momika skulle ha skadat vårt förhållande till främmande makt, och att han – helt hypotetiskt – skulle kunna ge upphov till ”terror-attacker” i Sverige. Detta sker i en samtid, när Säpo eller Säkerhetspolisen i vårt land nämnt att det är RYSSLAND som statsaktör som är det stora hotet emot Europa och Sverige. Alla någotsånär insatta bedömare torde vara nog insatta i det faktum att Islamsk terrorism ALLTID är ett hot i alla fall, och att vi med osviklig säkerhet kan förutspå, att både rent gängkriminella, avsigkomna flyktingar som aldrig borde släppts in i Sverige och många andra grupper KOMMER att begå terror-dåd emot oss alla ÄNDÅ, och att skylla allt detta på ”firma Salwan & Salwan” har för det första inget orsakssammanhang och för det andra ingen logiskt eller juridiskt hållbar koppling – och för det tredje är det löjligt att döma en man till döden eller fängelse i flera år, enbart för att han ska ha ”sårat de troendes känslor” i något helt annat land, i Mellanöstern eller Ayatollornas Iran – kanhända..

Ändå fortsätter svenska Åklagare som Anna Hankkio vid Svea Hovrätt att närmast krampaktigt utreda Momika-fallet, med målet att ge honom minst två års fängelse. Att hundratusentals Ukrainska medborgare samtidigt får ”sårade känslor” för att ”Svenska” Kyrkan, hela Partigrupper och Kommuner i Sverige håller Homosex-parader i Sverige på Ukrainas nationaldag, tänker ingen på. Sårar inte detta också miljontals soldaters känslor i Ukraina, och är detta vad de slåss för ? Påverkar inte sådant också vårt förhållande till ”främmande makt” – och borde inte dessa svenska Kommunalråd, som i tider av kris och krig slösar bort svenska skattebetalares medel på fullständigt onödiga manifestationer, också dömas till fängelse – för korruption, kanske ? Vad är det svenska samhället av idag, annat än dekadent och korrupt ?

Bortom dekadensen finns humorn – som firma Salwan & Salwan flitigt använt sig av i sina manifestationer, liksom Jyllands-Posten. Vår tid genomsyras av allsköns populärkultur, och att dra alltför stora växlar på att Salwan Momika vågat spela den fina låten ”Remove Kebab !” på bandspelare under en enstaka manifestation – när nästan ingen av åskådarna kunnat höra den, är också vanvett. Den enda person på SvD eller i svenska media som under den gångna veckan vågat använda lite sans och sunt förnuft är Ida Ölmedal, som retoriskt frågar vad som är skillnaden mellan att bränna Koranen, eller ”Maos Lilla Röda”. Måste man – som i 1970-talets Kina – avrätta människor eller genomföra en ”kultur-revolution” eller döma dem till fängelse, bara för något sådant ? Lars Wilks och Rasmus Paludan är två andra aktuella exempel från vår samtid – Ida Ölmedal vågar inte ens nämna namnet Wilks – han var ju etnisk svensk, samt svensk medborgare. Vi vet också var våra politiska partier – som Muharrem-partiet och många andra – står i fråga om etniska svenskar…

För mig påminner – populärkulturellt sett – och nu får ni ursäkta att jag raljerar – men det beror bara på att jag vill sätta saker i deras rätta perspektiv och låta dem få sin rätta dignitet – Firma ”Salwan och Salwan” ganska mycket om ”Blues Brothers” eller ”Jake & Elwood Blues”. Jake Blues – spelad av John Belushi i filmen från 1980 släpptes ju ur fängelse – han hade begått en mindre, ekonomisk förseelse – och sökte upp sin bror Elwood (spelad av Dan Akroyd). Båda var de tvångsmässigt uppfostrade av katoliker på ett barnhem, och var på flykt undan Whoppie Goldberg som katolsk nunna och negress. Då blev de Blues-musiker istället, och ville bara få sjunga ut sin smärta – något fel med det ?

Den store svenske Reformatorn Olaus Petri skrev en gång i sina berömda domar-regler ungefär som så – att ”All misshandel kan inte rymmas i lagboken” och däri hade han rätt. Numera har man strukit dessa Ordspråk – präglade av svenskt tänkande och sunt förnuft – ur alla på papper förekommande lageditioner – men sunda förnuftet säger, att vi svenskar aldrig någonsin får vika ned oss för Kristendomen eller Islam. Visst – Olaus Petri nämnde jhvh – men ”gud” existerar INTE.

De Monoteistiska religionerna ska bort ur vårt land, bort ur vår samtid – för de har inte längre här att göra.

Leve Hedendomen ! Leve Humanismen !! Leve Asatron !!!

Frihet åt Salwan & Salwan !!

Profilbild för Okänd

Hur Kalmar Kommun MISSKÖTER sitt historiska arv

av

I Norge, Danmark och andra länder är man stolta över det egna landets kultur och historia. I Sverige däremot, gör Regering och Kommuner gemensamt allt för att omintetgöra och förminska de etniska svenskarnas kulturella identitet. Ett exempel – av många – som kommit fram den sista tiden är historien om Museibåten Aluette i Kalmar, som sänktes i Kalmar hamn år 2019. Nu hotar en av Kalmar Kommuns största sevärdheter att gå under till följd av vanvård, enligt vad statstelevisionen SVT befarar i en artikel, som publicerades för några dagar sedan. Kalmar Kommun ger inga bidrag till föreningen Aluette, som i mer än 25 år har vårdat och seglat kopian av Kalmarbåten, och man kan verkligen fråga sig vad det är för slags personer, som tillåts styra och ställa i Kommunens Kulturnämnd.

Risken finns, att skeppet helt förstörs och kommer att huggas upp, ifall den kommunala kulturpolitiken i Kalmar med omnejd tillåts fortsätta som nu – man får hoppas att folkliga protester kan ändra på saken…

Varför vill Kalmar Kommun förstöra vackra skepp som det här ?

Profilbild för Okänd

”Svenska” Kyrkan har gått på pumpen – DET HEDNISKA SKIFTET är snart här…

av

Snart kan de kristna i vårt land inte fortsätta med sina eviga lögner längre. Det blir slut på hela jesus-köret och jehova-tjatet. Den såkallade ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska andliga ockupationsmakten tappar fler och fler medlemmar. Snart är det Hedniska Skiftet – eller den tidpunkt, när mer än 50 % av invånarna och det stora folkflertalet i vårt land inte längre är kristna – ett ovedersägligt faktum, och då finns det ingen återvändo längre. All tillgänglig statistik visar, att Hedendomen har kommit för att stanna. Detta år har man inte vågat publicera några siffror över hur det ser ut i landets län, kommuner, stift och församlingar. Istället försöker man sopa sanningen under mattan, ljuga, hymla och släta över med hartassen. Men – sanningen går inte att dölja. De kristna har redan förlorat.

FAKTA talar ett tydligt språk.. Det här kan de kristna inte förneka…

Siffror från 2023 visar att bara 52 % av befolkningen alls vill ha med denna påstått ”Svenska” Kyrka eller ökenreligionens anhängare att göra, och 48 % har redan hednat sig ! Detta betyder, att vi inom en mycket nära framtid eller högst 2-3 år från nu kommer att ha en HEDNISK MAJORITET i riket… I morgon blir det slut på Monoteisternas enfald, och i stället kommer Polyteismens mångfald härska över vårt land…

 

Fram till Juli i år har 17 368 personer låtit hedna sig, och fler lär det bli innan året är slut. De som vunnit sin frihet slipper att betala den straffskatt, lögnaktigt kallad ”Kyrkoavgift” som uppgår till flera procent av realinkomsten, och som gör att varje individ förlorar en miljon under sitt arbetsföra liv. Om du som läser det här inte redan är Hedning, så tycker vi här på Hedniska Tankar att du ska ta dig en rejäl funderare. Tror du alls på gud – och varför ska du ge bort en hel miljon av dina egna pengar, när du och din familj och inte minst dina barn kunde ha bättre nytta av den ?

Använd denna händiga blankett, och GÅ GENAST UR ”Svenska” Kyrkan du också – det sparar du pengar på – och du vinner din frihet i andligt hänseende ! Fakt visar också, att mindre än hälften av den såkallat ”svenska” ökenreligionens utövare egentligen tror på JHVH, Allah eller ”gud” som han ibland också kallas. En mycket stor procentandel – så mycket som 30 % eller mer – av medlemmarna är faktiskt Agnostiker eller Ateister, och alltså med bara av slentrian eller gammal vana. De väntas snart gå ur de med, i takt med att Asatro och Hedendom ökar i antal över hal landet.. Vid Statskyrkans upplösning år 2000 var 88% av svenskarna fortfarande fångade i kristendomens garn, men nu inser allt fler och fler av oss att denna kyrka bara blåser oss på pengar, och att den inte alls ger något ”evigt liv”. På 23 år har 36 % gått ur, och minst 30 % eller mer kan väntas gå ur inom kort. Det enda eviga som finns här, är Sveriges folk, Sveriges land och dess sanna tro – Asatron !

 

Profilbild för Okänd

Nordiska Asa Samfundet LEVERERAR, ”Fornseden” långt efter…

av

”Hedniska Tankar” har känt till denna nyhet ett längre tag. När Länsstyrelsen i Värmlands Län ger sitt godkännande, kommer vårt land ha sin första – men inte den sista – legalt godkända gravplatsen för Asatroende. ”Svenska” Kyrkan har lidit ett nytt nederlag, eftersom den nu tvingats erkänna Asatron – vårt lands ursprungliga religion – som ett fullvärdigt religiöst alternativ. ”Fornsederiets” alltmer fåtaliga anhängare har inte lyckats skapa någonting alls på mer än 25 år, men Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande är den överlägset största Hedniska organisationen i Sverige, med mer än 5000 medlemmar, har lyckats åstadkomma detta på mindre än två år sedan förslaget först väcktes; enligt vad Hedniska Tankar erfar.

I Molkom och utanför Nyeds kyrkogård kommer en gravplats för totalt 60 stycken urngravsättningar att uppföras vid Borssjöns stränder. Kyrkoförvaltningen har redan godkänt anläggningen, och därmed föreligger inget hinder för Länsstyrelsens snara godkänande. Gravplatsen är tänkt att följas av många fler, utspridda över hela landet, och utgör bara det första steget i det som varit den Hedniska folkrörelsens viktigaste mål – erkännandet av Asatron som den huvudsakliga religionen i landet, och ännu ett steg på vägen emot de Monoteistiska religionernas avskaffande. Ett detaljplaneförslag föreligger redan i färdig form, och det kan ni ta del av via bilderna här nedan, eftersom ”Hedniska Takar” alltid är först med det senaste. Anläggningen är inte avsedd för såkallade ”fornsedare” eller anhängare av New Age, utan bara och endast bara Asatroende – men 60 platser är snålt tilltaget. Minst 8 liknande anläggningar behövs, innan man täcker upp det framtida behovet, varför inte på den UNESCO-skyddade Skogskyrkogården i Stockholm, eller invid Uppsala Högar, som omedelbart också borde förklaras som Världsarv i enlighet med UNESCOs bestämmelser.

 

Profilbild för Okänd

Ulrik och Alrik (repris från 2023)

av

Idag har Ulrik och Alrik namnsdag enligt 1905 års almanacka. Vad Ulrik, ett allt igenom tyskt namn gör i den svenska almanackan kan man undra över, särskilt om det funnits två svenska konungar av Ynglingaätten som hetat Erik och Alrik. De var söner till Kung Agne, samme kung som dog vid Agnefit eller det senare Stockholm, Angefit var en gång Agnes ängar, och där firas nu en bög-festival, som jag helt och hållet kommer bojkotta.

I Agnehögen vid Sollentuna station vilar Kung Agne än – hans hög har aldrig blivit utgrävd, men är daterad till 400-talet – och en intilliggande hög, som grävdes ut på 1920-talet och sedan förstördes, är i alla fall gjord före år 600, så Ynglingasagans kronologi är faktiskt inte helt omöjlig i alla fall, trots att den akademiska forskningen såklart förnekar den.

Kung Agne vilar ännu ostörd vid Sollentuna station

Men Erik och Alrik betyder samma sak – ensam allhärskare. De två bröderna var en dag ute och red, och slog ihjäl varann med hästbetsel, berättar sagan – ett högst ovanligt sätt att dö på. De bör ha levat vid 300-talets slut, eller under det tidiga 400-talet båda två. De skulle i sin tur ha efterträtts av Alf och Yngve – men båda dessa namn är varianter på guden Frejs namn – Yngve-Frej är ju av Alfernas ätt, och Alvheim är Frejs gudaboning i det hinsides.

Därför har man velat se dem som ohistoriska, och likaså historien om Dageid, Alreks hustru och mor till Alf och Yngve, har man velat peta bort ur historieböckerna. Men Hugleik, som var son till Alf, är i alla fall en fullt historisk person, som nämns i inte mindre än 3 olika Europeiska källor från 510-talet, så vilka var då Erik, Alrik och Dageid, och var någonstans i Sverige residerade de ?

Hugo Hamiltons uppfattning om hur Erik och Alrik slog ihjäl varandra, tecknad 1830

Samtidigt med den förmodade Alriks existens fanns i alla fall en fullt historisk Alarik ibland Goterna, vars urgamla kungaätt, Amalerna, ju skulle ha kommit från Götaland. Alarik och hans Västgoter var de första att inta Rom, och under hans faders, Atanriks tid, upplevde goterna ett inbördeskrig mellan hedniska och arianskt kristna goter.

Alarik, Roms besegrare, dog år 410 och det är nog hans minne vi bör fira, just denna dag. I Kimstad, Östergötland, mitt i goternas gamla hemland, rider ännu två takryttare från 1600-talet mot varann på kyrktaket som figurer i plåt, och dessa har man länge antagit skulle föreställa Alrik och Erik, men inte någon Ulrik ! Senare har man försökt bortförklara dem som söner till Olof Skötkonung, vilka skulle ha ridit i kapp, men det stämmer inte – ryttarna på taket rider helt enkelt emot varann, som var och en kan se – så de kristna undanflykterna kan vi glömma

Erik och Alrik, det säger jag er !

 

Profilbild för Okänd

Singö och andra platser i Eddans geografi – Samt VERKLIGHETENS…

av

Nu när det förra inlägget i denna Hedniska blogg handlat om en verklig plats, som existerar i sinnevärlden – nämligen Konungariket Sveriges huvudstad och vi också nämnt vad som pågår där, så kunde vi också nämna andra platser, händelser och personer. Visste ni att öar som Singö i Roslagen, och Samsö i Södra Östersjön faktiskt är både omnämnda och beskrivna i Eddan ? – Jodå, så är det…

Samsö är omnämnt i Harbardsljod, där Tor möter färjkarlen Harbard, och uppmanas ”gå runt” Östersjön, vilket han också gjorde – eftersom – se ovan under Asatro, sidan för ”Tor” – han faktiskt dyrkats i alla de länder och av alla de folk som kantar Östersjöns stränder, inklusive alla samer, finnar, balter och slaver – Horagalles, Tore-Karl, Perkele, Pirun, Perun, Perkunas har nämligen varit känd som åskgud hos dem alla, och det har också Donar hos kontinentalgermanerna, liksom Thor eller Tor hos oss – och han är rakt igenom samma gudom, sedan bronsålder fram till nutid.

Harbard (i förgrunden) och Thor enligt Frank Stassen, 1920

I Harbadsljod nämns också Järavallen och Öresund – sundet där Harbards och Tors träta utspelar sig – också detta är platser som finns i verkligheten, och som är solitt förankrade i Midgårds eller den här Världens geografi. Harbard har av vissa kristna fähundar förklarats vara densamme som Oden, men det stämmer inte alls. Andra har i honom sett Loke, vilket är en riktigare hypotes, men den Harbard eller hårige bard som beskrivs är lika unik som någonsin Alexander Bard i vår nutid (han är som bekant en man med ett skägg, han också ) och därför att se som ett helt självständigt väsen, ja en ”Värn” eller landvärnare för Danmark. Ni vet väl att det inte alls står ”Dom över död man” i Havámáls ofta groteskt felöversatta och vantolkade 77:e strof, för där står faktiskt uttryckligen ”Hvern” eller just ”Värn, värnare” och inte alls ”man” i största allmänhet. Det är inte om allmogemän den 77:e strofen handlar, utan om krigare, ja de som värnar och försvarar sitt land.

 

Eddans geografi är grundad på faktiska observationer av Nordisk natur, gjorda av praktiskt sinnade sjöfarare. Inser man inte det, förstår man den inte överhuvudtaget. Detta är Singö, i det yttersta Roslagen…

På Singö finns till exempel skyttevärn från två världskrig, och de är tillräckligt starkt gjutna i betong för att stå kvar i kanske tusen år till av Nordisk historia. Den som inte begriper detta, kan inte tolka eller begripa Eddan överhuvudtaget, för det är inte allom givet att förstå, vad den faktiskt handlar om.

”Singasteinn” eller det Signade skäret från Ulf Uggasons och skaldediktningens ”Husdrapa” där Loke och Heimdall kämpar i solnedgången, förvandlade till väldiga sälar eller havsdjur, är visst ingen ”sjönöt” eller liknande, som en del flummiga katoliker felaktigt har trott. Ön är en fast bestämd geografisk plats, likaväl som det ”Vågaskär” Sturlasson nämner i sin poetiska Edda, och det faktum att Singasteinn nämns flera gånger i den Norröna litteraturen, och då alltid som namn på en ö eller en faktisk plats, bevisar sanningen i detta. Dumheterna om att Singasteinn skulle vara frön av ”Moluckböna” eller Entada Gigas som med vinden skulle ha förts till Islands kuster är bara sentida, kristet trams från 1600-talet – för några sådana växter har aldrig funnits vid Östersjön på 150 årmiljoner minst, och Bärnsten eller Brisinga-men var tillräckligt välkänt sen stenåldern i Nordeuropa. De kristna amsagorna kan vi därför glömma, för de är inte sanning.

Loke och Heim-Dall har båda med eld och ljus att göra. Därför är det inte så konstigt att tänka sig dödsfienderna, kämpande i sälhamn om den nedåtgående solen vid det nordliga havets stränder…

Solen är också Frejas smycke, eller just ”Brisinga-men” alltså Havsglansen – och det är om dess sista ljus Sälhanarna kämpar, när den sjunker i havet – för på Singö finns de facto både gråsäl och knubbsäl än idag… Att Singö är ett äkta nordiskt namn har också varit känt i hundratals år, liksom -arn och -garn namnen, som är vanliga i Roslagen – Rusernas rike, varifrån Väringar kom och Ryssland en gång grundades – så mycket är i alla fall känt också av de ytterst få, som idag skall gälla för väl utbildade svenskar.

Att Singö är en välsignad ö, och att dess granit kan sjunga som hårt stål vet var och en som varit där, och det är kanske värt att komma ihåg i vad som av hävd är Njords och Rans månad – havets gudomar är aldrig så väl sinnade emot människorna som just nu, alldeles före hösten. En annan, mer legendarisk plats är Gunnilsöra eller Gunnarstenarna, som till skillnad från Singö, Samsö, Anholt eller andra isolerade öar i Nordliga vatten faktiskt INTE existerar på några moderna sjökort – men en gång fanns faktiskt Gunnilsöra på riktigt, vilket enbart de som vuxit upp i Roslagen eller är vana skärkarlar kommer ihåg, och det är för dem, som denna text skrivs. Inte för Stockholmare, eller därmed likställda. ”Gun” i Gun-hild eller Gun-nar, Gun-lög och så vidare betyder ju strid, och är numera på Engelska namnet på ett slags vapen, likgiltigt vilket. Gunhild, hustru till Erik Blodyx fick i England namnge flera kastmaskiner, eftersom de inte på något sätt var okända till sin konstruktion av Vikingarna heller – sådant artilleri byggdes som bekant redan under Paris belägring på 800-talet.

Samsö, Singö och andra holmar i havet var ju lämpliga inte bara för försvar, utan också för Holmgång, Holmgangr, och om detta skedde i djurens värld – som sälarna ovan visar, i gudavärlden också – så skulle det ju även kunna ske i människornas – efter hur man faktiskt tänkte, kände och trodde.

Carl Gripenhielms karta från 1695 anger ”Guns Stenar” eller Gunnarstenarna som en faktiskt existerande ögrupp, sydost Gillöga, kurs 180 grader från Svenska Högarna. Sedan dess har bara enstaka observationer gjorts. Gunnarstenarna utanför Nynäshamn finns dock på riktigt…

Gunnarstenarna tillhörde Ran eller Havsfrun, som är ett och samma slags väsen. I fallet Gunnilsöra hann dock ingen fiskare kasta stål över dem, och därför sjunker de i havet likt solen varje kväll – så trodde man också under 1950-talet, enligt Edward och Edwin Matz skärgårdshandböcker, publicerade kring år 1980, där de sista uppgifterna om Gunnilsöra och Rospiggar finns. Numera tror ingen på just dem, men att hägringar av öar kan synas även på Östersjön i klart väder, företrädesvis under Augusti och vid soluppgång eller solnedgång är förvisso sant. De som sett det, vet !

De kristna har alltid försökt bortförklara eller förvanska den kärlek till den Nordiska naturen och Havet, som vi Hedningar ännu känner, och alltid har känt – i tusentals år.

Märkets fyr och Signilskär bortom den svenska Riksgränsen tillhör rätteligen Åland och Sverige. Det är bara en naturlig fortsättning på Singö i Roslagen, och med samma namn…

 

Utanför Åland ligger till exempel Signilskär – som är den första ö man kommer till, förutom Märket – ett sjömärke – ifall man seglar emot Åland. Till och med Eckerö eller Åkerö-linjens färjor tar idag samma rutt, ty Eckerö är den första bofasta socknen på just Åland, och så har det varit sedan urminnes tid. Man talar ännu klockren svenska och inte finska där, för Åland är svenskt, svenska är det enda officiella språket, inte arabiska eller något annat – 95 % eller så av Ålands befolkning är etniska svenskar – och det är skillnad emot hur det svenska fastlandet numera gestaltar sig. Själv känner er hedning inte mindre än två familjer med ”Riks-svenskar” som utvandrat till just Åland och bosatt sig där, för i Stockholms förorter är det idag tack vare Svensk Såsialdemokratur och Fredrik Reinfeldts regering så förbannat illa med ”skjutningar” och allt annat, att inget hederligt folk kan bo kvar. Den som i likhet med Hedningen själv besökt Åland denna sommar kan också konstatera, att nästan alla taxichaufförer, vårdpersonal, poliser, biblioteksanställda osv på Åland talar god och ren svenska, mycket bättre än på det svenska fastlandet, och att man även vintertid lever lyckligare där som svensk eller svenska, är ett som är säkert. Moskéer finns inte på Åland, kyrkorna är stängda om Söndagarna, används knappast och utlänningar finns bara i Mariehamn, Ålands enda huvudstad, grundad på 1860-talet av ryssar – den är döpt efter en Tsarhustru och har inte ett enda förbannat dugg med någon katolsk ”Jungfru Maria” att göra.

De kristna dillar och lallar ännu om att någon Engelsk eller möjligen Irländsk prinsessa vid namn ”Signill” skulle ha dykt upp på de ensliga skären, men detta är en 1200-talslegend, och bara dum kristifikation – för något sådant har aldrig inträffat, aldrig bevisats och tillhör inte den verkliga historien om dessa öar. Singö och Signillskär har samma upphov, och det är inom en Hednisk kultur, inget annat. Här jagades säl långt fram i tiden, och det är sjömän, fiskare och seglare som hör hemma i skärgården, inte präster eller munkar.

På Eckerö, slutligen – står idag ett gult och stort posthus, som är synligt långt långt ut till havs. Det är huset för den Ryska Posten, sedan dess ett talesätt – och en fånig lek för barn i Sverige (till och med i huvudstaden) men byggt 1828 av den tyske arkitekten Engel på Tsarens befallning. Densamme byggde också nästan hela det dåtida Helsingfors, men någon kristen ängel var han visst inte. Det var inte ryssarna heller. De försökte hela tiden erövra både Åland, Finland och Sverige – och än har deras ständiga krig emot oss och resten av Europa inte upphört, som alla vet – men historien om hur Ålänningar, Finnar och Svenskar besegrade det röda oket, får vänta tills en annan gång, för det är endast med Hedniska Tankars hjälp som de Nordiska folken kan överleva eller alls ha en framtid.

I hundratals år – och i det hårdaste väder gick Postleden över Ålands Hav. Albert Engström, som skrev ”Isbåten Pilens sista resa” och många andra har beskrivit hur det faktiskt var…

För övrigt var inte det ryska post- och tullhuset först. Det första ”gula hus” som byggdes för den urgamla postledens skull (organiserad post över Ålands hav har funnits sedan åtminstone medeltiden) byggdes 1756 i Grisslehamn, och där står det ännu – trots att ryssen anno 1755, 1719, 1718, 1717 och än tidigare gång på gång bränt ned alltsammans – vi ser fortfarande hur exakt samma ryssar far fram i Ukraina – och 1800-talets försök av diverse Tsarer att övertrumfa, vad svenskarna redan åstadkommit, blev inte heller det bestående. Idag är Eckerö posthus bara semestermål för turister, eller sommarnöje för postanställda på Åland, men Grisslehamns post fungerar ännu – och Postrodden – som funnits i modern upplaga sedan 1974 – och just i år kan fira 50 års jubileum som modern tävling – innehåller inte bara Allmogebåtar, utan även Vikingatida båtar – för under dess senaste 50-åriga historia har det hänt flera gånger.

 

Gaffelrigg eller Råsegel ? Det är bara att välja…Det här är INTE något för våra ”Muharrems” eller de med Center-bord…

Detta är något annat än de vattenkastningsfestivaler som vanpryder hela Stockholm, men så finns det också ett friskare, sundare Sverige utanför vår huvudstad.

Ett sant Sverige, vars folk vet vilka de är och var de kommer ifrån, inte minst och som hedrar allt det, som deras förfäder och förmödrar fick utstå, i hårdare tider än vår – och under annan väderlek – för snart nog är det höst även i Svea Rike, liksom i Njords, Rans och Ägirs.

Detta – ack ni Hedna och ni Ludna, borde ni allesammans noga besinna och samt och synnerligen rätta er efter !

Vi avslutar dagens Hedniska Predikan med en vacker sång, som i och för sig kommer från de ryska länderna, på andra sidan Östersjön, och den ryska sånggruppen ”Arkona” som på sin tid hade något att säga – men det var före Putins krig…

 

 

Profilbild för Okänd

Svenska Psalmboken inte tillräckligt ”Woke” – ÄNNU MERA AdHd-HBTQB PÅBJUDES !! (repris från 2022)

av

De kristna i landet och inte minst den påstått ”Svenska” Kyrkan upphör aldrig att förvåna. De har själva låtit kungöra att de ska göra om hela Psalmboken och kasta ut alla välkända gamla folkmelodier i ett billigt försök att ”ta poäng” på Politisk Korrekthet och försöka framstå som mera ”Woke” vilket de tror skall locka allt fler och fler grupper i samhället, och få dem att krypa till korset allesammans, genuflektera och ha sig.

Reklam för Homosex är den nya trenden, och såkallad ADHD-HBTQB(i) – alltså ett närmast sjukligt, hastigt påkommet beslut att göra bögar av barn (eller själv göra sig till bög) och andra saker och ren förkortnings-sjuka, som hos KPLM(r) på sin tid – det nya i:et inom parantes står väl antagligen för Idiot – är något som kyrkan inte försummar att genast haka på. Plötsligt vänder man upp och ned på hela Bibeln – ändamålet helgar medlen – och gör allt för att bli populär – fast blir man egentligen det..??

Den kristna dagstidningen ”Världen idag” håller inte med om värdet av de senaste skattefinansierade spektaklerna- som du och jag och alla andra som arbetar får betala, betala och betala… ”Panem et Circenses” som det hette på den dekadente Caligulas tid, eller ”Bröd och Cirkusar” – allt i ett fåfängt försök att locka massorna… Flaggviftande och skränande drar de kristna genom huvudstadens gator, fast vad tjänar det till ?

Nämen Usch Usch Usch – Ebba Busch !

Vår Regering ska ha framställt ett nytt lagförslag i ”transbejakande riktning” och man förväntar sig att de såkallade Kristdemokrafterna röstar med – fast vad har kristendom med demokrati att göra ?

Flera personer är nu, bland annat på sociala medier, frågande till om de fortsatt kan ge partiet sin röst. ”Som kristen kan man inte gå med i detta spektakel. [Det blir] Kristna Värdepartiet för min del”, skriver en person i en kommentar på Facebook. ”Undrar om vissa av KD:s nuvarande företrädare missat de kristna värderingar som var grunden för partiets bildande”, funderar en annan person.

Riksdagsledamöterna Tuve Skånberg och Hans Eklind, som båda representerar detta parti – för egen del anser jag att religiöst motiverade partier inte har i Sveriges Riksdag att göra överhuvudtaget – lär ha sagt: Inte med den agendan, med sexuell lössläppthet och drogförhärligande. Pride är inte primärt för att stå för alla människors lika värde utan det är för att promota RFSL:s agenda där bland annat acceptans av prostitution ingår.

RFSL:s högsta ledning är också kända för att ha gjort flera uttalanden, där de argumenterar för en legalisering av pedofili. Frågan är väl då om även det ska anses ”stå i samklang” med det kristna budskap som Ebba Busch och Kristdemokraterna säger sig vilja företräda. Kommer man försöka med röstfiske och nya psalmer även där – fast ”gud som haver barnen kär” finns ju redan…

”Knubbiga Små Bambinos och Söta Små Kerub-Stjärtar… Mycket av den kristna bildkonsten är helt klart PEDOFIL liksom hela den sliskiga mytologin kring ”det oskyldiga Jesusbarnet” ni vet...

Själv föreslår jag på stående fot att Psalmen ”Det är en Ros utsprungen” genast byts ut emot Kristet Utseendes fina sång ”Kairos Fjollor”. Den som inte OMEDELBART håller med stämplas som ruskigt intolerant och hatisk till natur, samt blir föremål för ett större mediadrev. Allt som betyder något är ju ändå det kristna utseendet, eller hur – men inte längre själva innehållet, för det vill vi inte veta av i alla fall… Protester tolereras inte alls, sanna demokrater som vi naturligtvis är, och bara såå toleranta – så åt alla, som dristar sig att ha det minsta – ja vi säger det minsta – av en egen åsikt, skriker vi klämkäckt och taktfast ”Fascist-jävel !”

Sedan totalförbjuder vi även ”Den Blomstertid nu kommer” som psalm.

Istället ersätter vi den tvångsmässigt med Onkel Kånkels värdefulla komposition ”Homo-Tider” och förklarar en gång för alla, att detta är det allra yppersta som vårt samhälle kan erbjuda av konst och litteratur.

Tycker ni inte själva att det blir Jätte-Jättebra så, Ebba Busch och alla Kristna ??

Ja – kort sagt…

Homotider !
Jag känner att jag börjar få fjång
(Homotider)
Det måste vara bögsäsong

En riktig gaysauna här i det gröna
Överallt hör man bögarna stöna
Jag min penis med stjärt ska belöna
Om jag är gay för dig!

Homotider gay gay, homotider
Ollon mot ollon och pungar som möts
Homotider gay gay, homotider
Penis mot rövhål och skinkor som nöts

(Homotider)
Jag känner mig kåt som en hund
(Homotider)
Du kan väl ligga på mage en stund?

Tänk att ligga naken på stranden
Med penis djupt i en bög från de Arabiska landen
Som pillar pung med den andra handen
Det vore helt o'gay för mig!

Homotider gay gay, homotider
Ollon mot ollon och pungar som möts
Homotider gay gay, homotider
Penis mot rövhål och skinkor som nöts
Homotider gay gay, homotider
Finger i anus, bajs i min mun
Homotider gay gay, homotider
Förskrynklade könsförvirrad penis och pung

(Homotider)
Det känns som om min stjärt är för trång
(Homotider)
Din penis har sånt jätteomfång

Vi kan leka perversa lekar
Vi kan ballen i solen steka
Vi kan anus med penis smeka
Om det é o'gay för dig!

Homotider gay gay, homotider
Ollon mot ollon, pungar som möts
Homotider gay gay, homotider
Penis mot rövhål, skinkor som nöts
Homotider gay gay, homotider
Finger i anus, bajs i min mun
Homotider gay gay, homotider
Förskrynklade könsförvirrad penis och pung
Könsförvirrad penis och pung
Könsförvirrad penis och pung
Könsförvirrad penis och pung
Profilbild för Okänd

”På Marmorklipporna” (Repris från 7 Juli 2015)

av

På Marmorklipporna (inlägg från 17 Juni 2015)

”På Marmorklipporna” eller ”Auf den Marmorklippen” är som de bildade läsarna kanske vet en roman av Ernst Jünger, författaren till ”Im Stahlgewitter”, ”Heliopolis” och många andra böcker. Men, det finns riktiga marmorklippor också – och dem har jag nyligen besökt. Mera om Ernst Jüngers roman kan ni få veta hos min gamle parhäst Lennart Svensson, som redan 2007 skrev en recension i min och hans anda om boken. För övrigt har han själv också skrivit en utopisk roman med titeln ”Antropolis” vilken jag själv fått i recensionsexemplar men som jag aldrig riktigt kommit mig för att recensera. Gamla vänners litterära verk är svåra för mig att recensera objektivt, och eftersom jag inser mina tydliga begränsningar skriver jag inte mer om saken – allt jag kan göra är en kraftigt försenad rekommendation innan jag nu börjar skriva ett resekåseri…

DSCF0263

 

Alla vet, att marmor egentligen är samma sak som kraftigt sammanpressad kalksten, och att världens bästa marmor kommer från trakten runt Carrara, Italien. Visst, vårt eget land har grå och trist Kolmårdsmarmor för trappsten och byggnader, eller den långt finare grågula eller blå Ekebergsmarmorn från Närke. Det finns till och med norsk marmor. Men, det kan inte hjälpas. Den marmor, som sedan åtminstone 200 fk har brutits i fyra små bergsdalar i Toscana, räknas fortfarande över hela världen som den allra mest värdefulla, när det kommer till konstföremål eller skulptur. Orsaken är dess vithet och jämnhet i kristallstrukturen, som inte lär finnas någonstans annars på hela Jorden. Det har spekulerats om att den vita Carrara-marmorn av ”Michelangelo-kvalitet” skall vara på väg att ta slut, vilket kanske kan stämma – eftersom Italiensk marmor från Carrarra idag mest används till blekmedel i tandkräm, skurpulver (jo, faktiskt !) och till bänkskivor i kök och badrum – samt som byggnadssten, som i rikt mått exporteras till bland annat fjärran östern. 1999 skall man ha utvunnit inte mindre än 1,5 miljoner kubikmeter sten, och av detta fick man tre miljoner ton marmorspill (för tandkrämsanvändning och annat) samt en miljon ton högvärdig skulpturmarmor… 150 stenbrott lär fortfarande vara i gång i industriell skala, och vill man ha tag i äkta Carrarra-marmor, gör man bäst att åka till ort och ställe i Italien.

DSCF0005

Att åka till Carrara är dock inte det lättaste, om man likt en hedning som mig själv skyr all privatbilism och förlitar sig på kollektiva färdmedel eller ren muskelkraft, vilket är det bästa sättet att färdas på om man vill uppleva någonting här i Världen. (”Tor går eller åker, de övriga gudarna rider” står det i Eddan). Närmaste järnvägsstation i Carrara-Avenza är inte så högfrekventerad, och bara en liten anhalt på resan mellan Genua och Pisa, eller omvänt. Inte många turister stiger av där, och de som vet hur man tar bussen från Massa di Carrarra (en tråkig, charmlös modern förort) är ännu färre till antalet. Men jag vet, för jag har redan varit på ort och ställe en gång tidigare, och köpt marmor även då. Staden Carrarra har ungefär 63 000 invånare och är ungefär lika stor som Borås, men är mera sevärd – det måste sägas – men trots sitt rykte, vimlar den precis inte av några bländvita marmorstatyer i samma klass som Michelangelos ”David”.

Stenindustrin i staden är mycket anonym, och trots att det pågick en ”marmorfestival” i staden såg jag inte annat än de ständiga bänkskivetillverkarna, men däremot inga konstnärer i arbete. Vill man se sådant, eller besöka stenbrotten (det finns massor av firmor som kör rundturer med jeep och 4-hjulingar för mer än 60 Euro per person) får man ge sig upp i bergen sådär 6-7 km från staden – så är det med den saken. Någon souvenir-industri som säljer marmor i små kvaniteter finns inte heller, annat än några mer eller mindre tillfälliga stånd och barracker längs bergsvägarna upp emot Fantiscritti, Bedizzano, Miseglia och till slut den bästa stenhuggarbyn av dem allihop – Colonnata – som är mer än en mil avlägsen och bara kan nås genom en smal och slingrande serpentinväg, som för upp emot berg med en höjd av 1000 meter över havsytan, eller mer.

Colonnata_(Carrara)

Colonnata var en stenhuggarby långt innan ”kristi”  påstådda födelse, och är fortfarande en mäkta hednisk plats, inbäddad bland sina berg – trots närvaron av en liten katolsk kyrka i ett undanskymt hörn av byn och ett stenhuggarmonument. Stenhuggarna och marmorarbetarna, förresten – var ända sedan 1800-talet äkta anarkister – och inte ens Mussolini på sin tid kunde ta anarkismen eller radikalismen ur dem – men så är ju också nästan varje skapande människa anarkist eller i vart fall anark till sin natur. Sedan langobardernas eller de första germanernas invandring i Italien har La Maremma – Toskanas sumpiga kustremsa – en gång hem för malariamyggor – varit besatt av vildsvin, som i rikt tal frodats här – och Lardo e Vino – Grisfett och Rödvin – är än idag Colonnatas stolthet och viktigaste exportprodukt, förutom då själva marmorn.

lardo-di-colonnata-marmo

Ära de som äras bör – Arbetets hjältar – Arbetets ära – Sic Semper Porcus !!

På den gamla tiden fraktade marmorarbetarna ned sina block till kusten med en lizza eller en träsläde, liknande de släpmedar och i marken fasta glidträn (nej, man rullade inga skepp !) som Vikingarna använde för att transportera skepp och båtar. Experimentalarkeologer har också i Egypten bevisat, att något forntida ”plockepinn” där man använt rullande stockar inte alls fungerar. Under lasten från flera ton tunga block eller skepp, är det endast glidmedar och fasta träbanor som gäller – det förstod Colonnatas invånare (idag lite över 260 stycken) redan under antiken…

LizzaturaFig38-1

Fasta glidträn, rep och släpmedar – visst inga ”rullar”

Idag är det lastbil som gäller, och vandrar man omkring på den smala väg som leder upp till byn, får man akta sig för vilt tutande ekipage. Är man sedan en oförvägen hedning, och söker sig upp i själva marmorbergen för att plocka spillbitar, gäller det att bokstavligt talat hoppa undan för lastbilarna, och se till så att man inte utlöser några skred eller själv rasar utför en brant – på vägen ned finns många små kors och minnesmärken, liknande dem som står i grekiska byar längs varje vägkant, för att påminna om dem som rasat ut för stup, begravts i stenras eller liknande…

DSCF0007

Stenhuggarna behövde fettet eller Lardo – som än idag tillverkas efter en särskild tillagningsmetod och kryddas med bland annat Rosmarin, havssalt, oregano, kanel och peppar – det smakar helt utsökt och liknar marmorn till utseendet, vilket jag kan försäkra er. En god baconsmörgås med Pomodori och en halv liter Birra Moretti kostar inte mer än 3,20 Eur eller 30 kronor på det lokala caféet – som är en smula billigare än alla de Larderior eller till och med Latinska Lardarium som finns i byn… Bara en pensione finns för de vägfarandes uppehåll, men den är mycket bra. Tillsammans med rödvinet – som nog intogs i formen av syrat vin, eller till hälften vinäger – blandat med vatten till sk ”Posca” var det animaliska fettet helt enkelt en nödvändighetsvara, i alla fall om man sysslar med hårt arbete som stenhuggeri dagarna i ända..

images
lardo-di-patanegra-stagionato-in-conca-di-marmo-kg2--2506-BIG-1

Särimners späck må du prisa – dig till hälsa och lycka i Världen !

Dioskorides, den romerske arméläkaren från Kejsar Neros tid, rekommenderade inte bara Posca för invärtes bruk. (Det var den svamp med ”vinäger” som räcktes jesus på korset) Han rekommenderade också, att legionärerna skulle tvätta sina fötter med vinäger, för att förebygga blåsor eller skavsår. Jag omsatte en gång detta råd på svenska arméns moderna kängor – men det lär jag inte göra om – mina kängor stank av vinäger i mer än ett halvår ! För övrigt använde romerska soldater också en svamp med ättika vid latrinbesök – och det är väl därför de förde ättikssvampen emot jesu mun – han var ju en stor skitstövel, i deras ögon… allrahelst som han sökte att förbjuda alla andra Gudar, Gudinnor och Makter, samt ville förstöra allt vackert, sant och riktigt här i Världen… Romarna förstod att göra ett Polyteistiskt världsrike, och när det gick över i Monoteism, gick det mycket riktigt under. Det finns en stor lärdom häri, som också vår tid bör ta åt sig av.

IMG066

Nåväl – även vid detta besök fick jag tag i mer än två kilo fullvärdig ”statuario” som kan vara dels gulvit, dels helt vit – även om den inte alltid är av Michelangelo-kvalitet. Man kan bearbeta marmor utan hammare och mejslar – som man ju bara kan använda då man arbetar med stora stenblock i bildhuggar-tradition – för marmor från Carrara är så mjuk, att den låter sig sågas sönder med en vanlig Sandvik bågfil av svenskt stål – som biter ! – samt svenska stålfilar av samma fabrikat. På det sättet kan man göra konst i det lilla formatet, som sedan kan omsättas till större konstverk. På bilden ovan ser ni hur jag fått till ett klyvhugg eller en spricka att spräcka med handkil på mindre än en minut (i den lilla marmorkuben) och högre upp ligger min egen uppfinning – ett itusågat marmorägg med nio vulster och nio falsar – som på en antik kolonn – men med den skillnaden, att detta är ett slags snurra, som kan märkas med de första nio runorna i runraden, och som slumpgenererar fram runor eller siffror, om man låter den snurra snabbt emot underlaget, som ett slags 9-sidig tärning. Större modeller för 24 runor går förstås också utmärkt att tillverka.

20130528-170452

Det finns få monument av Äkta Carrara-marmor i vårt eget land – men här ser ni ett av dem. Det är det nya Veteranmonumentet på Djurgården, som har formen av ett frö av Världsträdet Yggdrasill, med tillhörande bänkar och hednisk meditationsplats – också i bländvit marmor. Fram tills för bara några år sedan fick vi i vårt land inte ha några monument av denna typ alls, trots att mer än 60 000 svenska män och kvinnor tjänstgjort i olika krig eller väpnade konflikter utomlands för fredens skull – en insats som verkligen bör ihågkommas, och inte döljas som om det vore något vi skulle behöva skämmas över.

Nu – tack vare hedniska konstnärer – har vi alla en värdig plats att ihågkomma våra döda och levande kamrater på. Det kan vi tacka makterna, och marmorn !

IMG068

 

Här har jag också en liten skiss i skala 1:60 – originalet blir ca 1 meter långt, 1 meter högt och 70 cm brett till en minnestavla över Pansargeneralernas Pansargeneral, George S Patton (1885 – 1945) – att placeras i terrängen på den riktiga ”Patton Hill” med utsikt över Hågadalen i Uppsala – men historien om Pattons sista Sverigebesök är såpass spännande, att jag sparar den till ett annat tillfälle. Liksom den inskrift, som jag tänkt förse monumentet med, om jag nu får Länsstyrelsens tillstånd att låta uppresa det. Visste ni förresten att Patton också var Hedning, i så måtto att han faktiskt trodde på Valkyrior och Själavandring ?

bastogn03-1

George S Patton har – som här i Bastogne, Belgien – också andra monument resta över sig – men inget i Hågadalen vid Uppsala – än så länge !

PanoramaColonnata

Mycket kan man fundera på i Toscanas berg, eller vid den lilla port som leder in från torget i Colonnata till resten av byn, som varit oförändrad sedan medeltiden.

17477_massa_carrara_colonnata

Med vinet och köttet – om än inte fettet – som inspiration kan man också nalkas Freja eller – i Italien – Venus, eller Sköldmön i mitt liv, som finns helt nära, i en stad av Carraras storlek. Henne hade jag också tänkt ägna en marmorstaty – om än i det lilla formatet – så småningom kan den ju alltid utföras i naturlig storlek eller kolossalformat, om situationen så skulle kräva, huggen ur ett väldigt block av Carrara-marmor. Hittills nöjer jag mig med att göra som istidsjägarna, och som män gjort i alla tider, och hedra henne med en byst, så att säga.

01164

Att utgå från en färdigköpt staty som den här vore bara fusk, även om man bara behöver förse den med hennes ansikte – kroppen har ju helt samma proportioner… Och skönhetens proportioner, världen över; hos alla människoraser, alla kulturer och båda könen, har faktiskt alltid utgått från viss facial symmetri, eller vissa oföränderliga matematiska lagar, som de flesta skulptörer och konstnärer känt till. De finns redan i den hedniska grekisk-romerska konsten, och även i nordisk konst från långt före kristus…

Brassempouy_tete

Redan för 25 000 år sedan kunde konstnärer göra ”mini-porträtt” i elfenben – ett material som mycket påminner om marmor i hårdhetsskala, men som spricker mycket lättare – och redan dessa, de första avbildningarna av ett kvinnligt ansikte i hela världshistorien, visar höga kindknotor och regelbundna drag. Även en annan staty med en ålder av 32 000 år från Österrike visar liknande, symmetriska och långsträckta drag i helkroppsgestalt…

200px-Venus_vom_Galgenberg

Redan istidens mästare hade vissa proportioner i blodet. Analys av antikens – och senare även renässansens – hedniska konst visar på samma sak…

birth-of-venus
botticelli-golden-mean-beauty1

Redan Botticellis ”Venus födelse” innehåller mer än Gyllene Snittet, och vissa matematiska och astronomiska hemligheter…

Idag finns det faktiskt datorprogram och liknande som man kan använda för att beräkna sk ”Marquaart-kurvor” över mänskliga ansikten. Forskning visar nämligen att vad människor i alla kulturer och alla länder på vår jord uppfattar som ”tilldragande” eller ”vackert” i hög grad avgörs av ansiktets symmetri – men samtidigt får ett vackert ansikte inte heller vara för symmetriskt. Absolut symmetri uppstår sällan i naturen, och uppfattas lätt bara som ett slags spegling, varför det är i matematiska förhållanden, typ det gyllene snittet eller andra rätt komplicerade figurer den sanna skönheten ligger, sägs det. Läs detta blogginslag på länken här, om ni inte tror mig !

Profilbild för Okänd

Att skriva NAKEN….

av

”Der Arbeiter Tantzt nicht ! – Er Schwitzt !”
Arbetaren DANSAR inte – Han SVETTAS !

– Sagt och skrivet av Ernst Jünger, (1885 – 1998)
i boken ”Der Arbeiter – Arbetaren” av anno 1933

 

Medan SVT – vår kära statstelevision – som vanligt dränker oss i braskande rapporter om extremväder och global uppvärmning kan vi lugnt konstatera att det faktiskt inte uppmätts några temperaturer över 30 grader i Sverige i år alls, utom i förra veckan. Bilden ovan kommer från Surahammars kommun, där man agerar förnuftigt på lokalplanet, och inte drar allt för långtgående slutsatser – som en kommunledning borde. Vad som sker i Göteborg och i Almedalen på Gotland – ibland omdöpt till Palmedalen – lämnar jag utanför denna blogg för tillfället..

En sak är säker. ”Hedniska Tankar” tar inte semester från Asatron eller Hedendomen i år heller. Vi förblir Hedningar och Humanister, trots att denna blogg allt som oftast byter ämne. För dagen skriver vi essäer, recensioner – men inte reseberättelser eller marknadstips. Dessutom – allt skrivande här sker i naket tillstånd – med tanke på väderläget är det ändå bäst – och redan ordet ”Gymnasium” ifall vi nu ska uttrycka oss gymnasialt eller enkelt, så att även yngre generationer eller utsocknes kan hänga med, betyder ju – ”plats där man uppträder naken”

 

Gustaf Fröding (närmast kameran) Verner von Heidenstam och Albert Engström

Tre klassiska svenska författare som INTE DROG SIG för total nakenhet ! (foto från Sandhamn, 1896)

Därmed är vi inne på den ovedersägliga kopplingen mellan skrivande och nakenhet. Uttrycket ”Jag skriver alltid naken” är något jag själv anammat på flera sätt än ett, redan under 1980-talet. Det kommer från en författare vid namn Harlan Ellison, ursprungligen Ohio-bo, men ganska snart hemmastadd i Kalifornien. Jag tror att Thomas Mann eller någon annan tysk författare från början av 1900-talet för sin del konstaterade att skrivande kan vara en fysiskt påfrestande verksamhet, lika värmealstrande som smide, eller rättare sagt en smeds arbete i en smedja.

Sådant har vi Hedningar iakttagit på Birka förr om åren, men detta med att hålla allt i minnet, medan man långsamt smider sina ord och meningar till satser, slår i referensverk, dricker vatten och äter de torftigaste av måltider, mest bestående av sallad, frukt och växtdelar – i trettio graders värme och mer – allt det disponerar för att vara fullständigt avklädd framför tangentbrädet. En sann ordsmed är kanske inte bara avklädd enbart om sommaren, lika lite som någon skapande konstnär – se mitt senaste populärkulturella inlägg om Cerebus the Aardvark (Hard Work!) och den Kanadensiske tecknaren Dave Sim – som kanske inte bara simulerat fram sina verk.

Allt som skrivs på Hedniska Tankar, är egentligen ”first draft” som det heter på Engelska, dvs text som kommer fritt ur författarnas hjärnor, och sedan rätt ut på nätet, bara. Vi har tid för högst tre omarbetningar av en text – men aldrig någonsin fler än så. Strindberg, den gamle filuren i sitt Blå Torn – som i själva verket var gulmålat, redan från början – var i sina senare verk modern nog att ta med formuleringar som ”nu suger cleanern” och med det menade gamle August en fullt fungerande dammsugare, visserligen i grannlägenheten och i jätteformat – samt mycket, mycket bullrig – och samtidigt med detta gick han an på Lessebo finbrukspapper – vilket han var noga med att betona – samt förde anteckningar på löst papper om vad han – helt för hand – tänkte skriva. Visserligen kan vi kanhända tänka oss att unga fröken Fanny Falkner, som ju tillhörde grannskapet skrev ut några av hans manus på maskin – skrivmaskinen var ju uppfunnen – och knattrade flitigt, också hon. Man har ofta anmärkt, att Hedniska Tankars chefredaktör har ett våldsamt tangentanslag, liknande det man måste använda på en gammal Halda – men ska man skriva, måste man ta i – och svettas – som bekant.

Skrivmaskinsmisshandlare och Ordblandare förenen eder – Ni har ingenting att förlora, utom era gamla Haldor…

(Här en Halda i sentida svensk kopia från Åtvidaberg, innan ens det numera nedlagda företaget ”Facit” grundades…)

 

Även Verner von Heidenstam – Nobelpristagare i Litteratur precis som Thomas Mann – hade inget emot kroppskultur och nakenhet. Hans far var ju fyrmästare, och själv höll han i trettioårsåldern på att omkomma i en roddbåtsolycka på Vättern, så där ser man. Och i själ och hjärta var också han hedning, liksom Fröding och många andra.

För dagen, timmen och stunden läser er Hedning diktverket ”Hedningar” av KG Ossiannilsson, en svensk poet vars verk varit bortglömda en mycket lång tid, men som kommit i nyutgåva liksom diktsamlingarna ”Masker” (1901) och ”Örnar”  (1903). Han slutade som aktiv Socialdemokrat, förresten – och var en sann fiende till all Monoteism – men han började som Radikal och Liberal. Dagens ynkliga kryperi från idel ”sossar” med deras ständiga Kyrko- och Islamkramande från det stora Magdalenahemmet, befolkat av idel skitstövlar i svensk politik – ger jag inte mycket för. Vi ser ändå hur det (S) märkta partiet hela tiden går de totalitära makternas ärenden.

I fjol – 2023 – vågade faktiskt Bonniers förlag utge ”Hedningar” – från 1902 i nyupplaga… Det var modigt gjort, med tanke på att innehållet är som gjort för att vantolkas och misstänkliggöras – som de flesta essäer eller diktsamlingar. Men – å andra sidan var det Albert Bonniers förlag som utgav denna bok av ”KG” som i ”Kul Grej” första gången också.

Tidevarv förgår. Personligheter och Humanism består.

Profilbild för Okänd

Inför de hedniska Midsommarbröllopen (repris från 2023)

av

Denna Midsommar kommer många par i Sverige gifta sig efter Asatrogna, men inte kristna ritualer. Jag känner själv till inte mindre än fyra par, som planerar sina Hedniska Midsommarbröllop, för de vill inte ha någon kyrka eller någon påstått ”allsmäktig” gud som ska lägga sig i deras personliga förhållande eller relationer, och varför skulle någon alls vilja det, förresten ?

Att gifta sig vid Uppsala Högar – utan någon kristen kyrkas inblandning – är numera en Hednisk tradition

Vi har skrivit om Bröllop och Trolovning under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, och även gett er ett fullt fungerande exempel på en hednisk bröllopsceremoni, som jag själv vigt folk efter under min tid som Gode, även om jag inte har något Godord för tillfället. Missupfattningarna om de Hedniska bröllopen är många. En av de mest spridda villfarelserna är att det som kallades Handfästning – som var ett löfte mellan Kungar, alltså en diplomatisk överenskommelse, likt Handfästningen i Konungahälla – dagens Kungälv – en Konungaförsäkring, som inte hade något med bröllop att göra. Allt wiccansk och new age trams om ”Handfasting” och andra skruvade ritualer kan ni därmed glömma – det är väl bara de fåtaliga utövarna av ”forn sed” som alls ägnar sig åt sådant.

Det amerikanska on-line magasinet Scandification publicerade nyligen en artikel, som påstår sig innehålla sanna fakta om Nordiska bröllopstraditioner, tyvärr helt utan att redovisa källor för sina ibland ganska märkliga observationer, som jag nu tänker kommentera i lite större detalj. Det hedniska bröllopet var först och främst en förbindelse mellan två olika ätter eller släkter – de älskande visste ju redan att de hörde samman, och trolovat sig hade de ju redan tidigare och inte så mycket en religiös ritual inför Gudamakterna, även om man nu kunde befästa sin trohet och löfte inför dem med, liksom inför Tinget och folkförsamlingen.

Det amerikanska magasinet skriver – dumt nog – att ordet Bröllop på vårt språk skulle komma av den kapplöpning, som de inbjudna skulle ha genomfört till närmaste krog eller gilleshall, så snart den högtidliga akten var avklarad. Det är förstås rena dumheter, eftersom fornsvenskans brūþløp (fornnordiska brúðhlaup), betyder brudfärd, rätt och slätt – även åar har sitt lopp och solen har sitt lopp över himlen, men det går sakta och rusar inte iväg – och det finns heller inga större belägg för att Bröllop alltid skulle ha skett på Fredagar – Friggs dag i Västnorden, men Frejas dag här i Svealand och Sverige.

Sant är emellertid att ”mundr” eller hemgift alltid skulle lämnas till bruden av brudgummens ätt eller familj – i händelse av en senare skilsmässa, skulle hon kunna ta dessa pengar att leva på – på järnåldern fanns ju inget system med socialförsäkringar – men på detta sätt kunde man från äldsta tid garantera att ingen kvinna gick lottlös från ett äktenskap, och att skilsmässa, om den nu inträffade – inte innebar något negativt för kvinnan. Som ni ser, har Hedendomen och Asatron alltid varit överlägsen den senare kristendomen på de flesta punkter, och hur långt efter islam är ifråga om kvinnosyn – ska vi inte ens tala om…

Att bröllop alltid firats med stora fester, och företrädesvis utomhus, under våren eller försommaren – årets vackraste del — kan vi också förutsätta. Det amerikanska magasinet påminner oss påpassligt om att ursprunget till engelskans ”Honeymoon” eller smekmånad, kommer ur det av honung och klaraste källvatten bryggda mjödet, för utan honung, inget bröllopsmjöd. Att det är maken, som ger makan en Morgongåva, morgonen efter bröllopsnatten (och inte omvänt, som amerikanerna helt felaktigt skriver ) har också varit självklart, alltsedan äldsta tid – men redan Goterna begränsade gåvans storlek, så att den inte behövde omfatta hela byar eller orter, likt Morgongåva i Heby Kommun, nu en ort med 1491 invånare – frikostig likt en konung, måste i sanning den man vara, som ger sin hustru sådant, även om där varit ett hejdundrande sängelag, eller bruden ovanligt vacker.

Ett brudbad, eller att bada före bröllopet – bruden gjorde det tillsammans med brudtärnorna, och sina närmaste kvinnliga vänner – var också tradition i Norden, långt in på Medeltiden, och frågan är varför inte fler utövar den seden till Midsommar.

Mannen badade bastu tillsammans med sina vänner, ofta under ölande – och dagens ”svensexor” hörde nog till saken förr också – ingen skall föreställa sig något annat, eller att det gick till alltför annorlunda. Men viktigast var Vighammaren, den som skulle placeras med skaftet uppåtvänt i brudens knä, för god äring och fruktbarhet, bröllopskransarna av ängsblommor och ringeden, som skulle utväxlas på en stor Edsring, innan man själv gav varandra mindre fingerringar av guld- som vi fortfarande gör – kyrkan och de kristna lyckades inte heller utrota den fina sedvänjan, även om de träget försökt förstöra nästan allt annat som är vackert, inklusive att det var samvaron mellan man och kvinna det handlade om, för släktets fortbestånd och landets bästa, inte förhållanden mellan man och man, eller kvinna och kvinna, för slika hjonelag bör man ej sammanviga, och ingen kan heller tvinga en redlig Gode eller Gydja därtill.

Torshammaren var också för att ge paret beskydd, och för att få starka och livsdugliga barn – sådan var den bakomliggande tanken. Det behövdes också, då folksjukdomar och risken för att dö i barnsäng var större än nu, liksom barnadödligheten. Man vet inte, om de små hammarförsedda ringar som hittats i hela Mälardalen kan ha varit föbundna med bröllopsceremonierna – men ”guldgubbarna” eller de små guldblecken, som i hundratal och tusental hittats vid Gudahov i stolphål och i marken, och som oftast bär avbildningar av en manlig figur och en kvinnlig, var det helt säkert. Kanhända deponerades de där inte bara för välgång och lycka, utan också som ett slags skatt till Goden och gudarna.

Nu skall det vigas, vad som redan parats – och månde det vara och hålla, till livets slut.

Glad Midsommar, svenska folk – och alla övriga !

Profilbild för Okänd

Island i våra hjärtan (repris från 2023)

av

Idag är det Islands nationaldag. Vi här i Norden, och allra mest de av oss som är etniska nordbor och Asatroende hedningar har alltid haft och kommer alltid att ha nära band till denna ö i Nordatlanten. När de kristna kom med sina lögner, mördande och plundrade, lyckades ändå den Hedniska kulturen och religionen överleva i detta land av eld och is, långt långt borta från Europa.

Visserligen kristnades Island till namnet kring år 1000, men det blev så bestämt av Thorgeir Ljosvetningargode, den främste av Lagmän, att var och en skulle ha rätt att Blota på sin tomt och sitt gårdstun, ty vad var och en verkligen tyckte, hade ingen stat och ingen kyrka någonsin rätt att bestämma över.

I Europa flammade kättarbål, och häxprocesser rasade. Korståg företogs, och krig rådde då som nu i mellersta österns, av Monoteister dominerade ökenländer. Men lugn stod Thorgeirr på Lagberget, med Torshammaren och svärdet i sina händer. Minst 789 år före Franska Revolutionen, och ”Droits du Homme” fastslog han en gång för alla religionsfrihetens princip, som cirka tusen år senare skulle ta handfast form i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Frihetens arv är än idag Islands speciella gåva till Världen. Tack vare lagmännen, skalderna och de lärda godarna, traderade de Eddan och berättelserna om Gudamakterna till oss. Utan Islands unika ställning, och respekten för språk och traditioner, hade detta aldrig hänt. Islänningarna har ända fram tills idag och helt nyligen sluppit att ha Moskéer och icke-Nordiska Invandrare på sin ö, men dessvärre har det gott så långt, att 9,3 % av befolkningen är av icke-nordiskt ursprung – och innan 2030 kan utvecklingen ha försämrats ytterligare, ned emot det träsk som Sverige och Danmark befinner sig i.

Hur ska vi Nordbor och vår kultur kunna överleva i framtiden ? Det är ju redan tydligt nog, att ”samlevnad” eller ”samexistens” med Öken-kulturer och Monoteister inte är möjlig. Snorre Sturlasson dräptes av andra kristna till sist, och hur situationen är i dagens Svitjod vet vi också. Kanhända är den enda chansen att göra som våra förfäder gjorde. De for ut för att kolonisera nya Världar, och använde de skepp de hade. För dem blev Grönland och senare Vinland det Goda en helt ny Värld, som de var i full färd med att kolonisera, innan kristendomen stängde dörren för all utveckling framåt och perverterade deras sinnen.

Men om vi kastar av oss all kristendom, all islam och all monoteism överhuvudtaget – tänka då på vad vi kan skapa, och åstadkomma… Kanske bygger vi ett nytt Island utanför vår egen Värld – och utan att vara alltför utopisk – tänk er ett homogent, väl fungerande samhälle av likar – utan främlingskap – som det Nordiska Folkhemmet en gång var, och kanske kunde bli – även om det lär ta oss hundratals år att skapa något sådant, nu när Slavreligioner och felaktig politik håller oss tillbaka…

Att tänka fritt är att tänka stort – och bakåt leder ingen väg…