Snart kan de kristna i vårt land inte fortsätta med sina eviga lögner längre. Det blir slut på hela jesus-köret och jehova-tjatet. Den såkallade ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska andliga ockupationsmakten tappar fler och fler medlemmar. Snart är det Hedniska Skiftet – eller den tidpunkt, när mer än 50 % av invånarna och det stora folkflertalet i vårt land inte längre är kristna – ett ovedersägligt faktum, och då finns det ingen återvändo längre. All tillgänglig statistik visar, att Hedendomen har kommit för att stanna. Detta år har man inte vågat publicera några siffror över hur det ser ut i landets län, kommuner, stift och församlingar. Istället försöker man sopa sanningen under mattan, ljuga, hymla och släta över med hartassen. Men – sanningen går inte att dölja. De kristna har redan förlorat.
FAKTA talar ett tydligt språk.. Det här kan de kristna inte förneka…
Siffror från 2023 visar att bara 52 % av befolkningen alls vill ha med denna påstått ”Svenska” Kyrka eller ökenreligionens anhängare att göra, och 48 % har redan hednat sig ! Detta betyder, att vi inom en mycket nära framtid eller högst 2-3 år från nu kommer att ha en HEDNISK MAJORITET i riket… I morgon blir det slut på Monoteisternas enfald, och i stället kommer Polyteismens mångfald härska över vårt land…
Fram till Juli i år har 17 368 personer låtit hedna sig, och fler lär det bli innan året är slut. De som vunnit sin frihet slipper att betala den straffskatt, lögnaktigt kallad ”Kyrkoavgift” som uppgår till flera procent av realinkomsten, och som gör att varje individ förlorar en miljon under sitt arbetsföra liv. Om du som läser det här inte redan är Hedning, så tycker vi här på Hedniska Tankar att du ska ta dig en rejäl funderare. Tror du alls på gud – och varför ska du ge bort en hel miljon av dina egna pengar, när du och din familj och inte minst dina barn kunde ha bättre nytta av den ?
Använd denna händiga blankett, och GÅ GENAST UR ”Svenska” Kyrkan du också – det sparar du pengar på – och du vinner din frihet i andligt hänseende ! Fakt visar också, att mindre än hälften av den såkallat ”svenska” ökenreligionens utövare egentligen tror på JHVH, Allah eller ”gud” som han ibland också kallas. En mycket stor procentandel – så mycket som 30 % eller mer – av medlemmarna är faktiskt Agnostiker eller Ateister, och alltså med bara av slentrian eller gammal vana. De väntas snart gå ur de med, i takt med att Asatro och Hedendom ökar i antal över hal landet.. Vid Statskyrkans upplösning år 2000 var 88% av svenskarna fortfarande fångade i kristendomens garn, men nu inser allt fler och fler av oss att denna kyrka bara blåser oss på pengar, och att den inte alls ger något ”evigt liv”. På 23 år har 36 % gått ur, och minst 30 % eller mer kan väntas gå ur inom kort. Det enda eviga som finns här, är Sveriges folk, Sveriges land och dess sanna tro – Asatron !
”Hedniska Tankar” har känt till denna nyhet ett längre tag. När Länsstyrelsen i Värmlands Län ger sitt godkännande, kommer vårt land ha sin första – men inte den sista – legalt godkända gravplatsen för Asatroende. ”Svenska” Kyrkan har lidit ett nytt nederlag, eftersom den nu tvingats erkänna Asatron – vårt lands ursprungliga religion – som ett fullvärdigt religiöst alternativ. ”Fornsederiets” alltmer fåtaliga anhängare har inte lyckats skapa någonting alls på mer än 25 år, men Nordiska Asa Samfundet, som fortfarande är den överlägset största Hedniska organisationen i Sverige, med mer än 5000 medlemmar, har lyckats åstadkomma detta på mindre än två år sedan förslaget först väcktes; enligt vad Hedniska Tankar erfar.
I Molkom och utanför Nyeds kyrkogård kommer en gravplats för totalt 60 stycken urngravsättningar att uppföras vid Borssjöns stränder. Kyrkoförvaltningen har redan godkänt anläggningen, och därmed föreligger inget hinder för Länsstyrelsens snara godkänande. Gravplatsen är tänkt att följas av många fler, utspridda över hela landet, och utgör bara det första steget i det som varit den Hedniska folkrörelsens viktigaste mål – erkännandet av Asatron som den huvudsakliga religionen i landet, och ännu ett steg på vägen emot de Monoteistiska religionernas avskaffande. Ett detaljplaneförslag föreligger redan i färdig form, och det kan ni ta del av via bilderna här nedan, eftersom ”Hedniska Takar” alltid är först med det senaste. Anläggningen är inte avsedd för såkallade ”fornsedare” eller anhängare av New Age, utan bara och endast bara Asatroende – men 60 platser är snålt tilltaget. Minst 8 liknande anläggningar behövs, innan man täcker upp det framtida behovet, varför inte på den UNESCO-skyddade Skogskyrkogården i Stockholm, eller invid Uppsala Högar, som omedelbart också borde förklaras som Världsarv i enlighet med UNESCOs bestämmelser.
Idag har Ulrik och Alrik namnsdag enligt 1905 års almanacka. Vad Ulrik, ett allt igenom tyskt namn gör i den svenska almanackan kan man undra över, särskilt om det funnits två svenska konungar av Ynglingaätten som hetat Erik och Alrik. De var söner till Kung Agne, samme kung som dog vid Agnefit eller det senare Stockholm, Angefit var en gång Agnes ängar, och där firas nu en bög-festival, som jag helt och hållet kommer bojkotta.
I Agnehögen vid Sollentuna station vilar Kung Agne än – hans hög har aldrig blivit utgrävd, men är daterad till 400-talet – och en intilliggande hög, som grävdes ut på 1920-talet och sedan förstördes, är i alla fall gjord före år 600, så Ynglingasagans kronologi är faktiskt inte helt omöjlig i alla fall, trots att den akademiska forskningen såklart förnekar den.
Kung Agne vilar ännu ostörd vid Sollentuna station
Men Erik och Alrik betyder samma sak – ensam allhärskare. De två bröderna var en dag ute och red, och slog ihjäl varann med hästbetsel, berättar sagan – ett högst ovanligt sätt att dö på. De bör ha levat vid 300-talets slut, eller under det tidiga 400-talet båda två. De skulle i sin tur ha efterträtts av Alf och Yngve – men båda dessa namn är varianter på guden Frejs namn – Yngve-Frej är ju av Alfernas ätt, och Alvheim är Frejs gudaboning i det hinsides.
Därför har man velat se dem som ohistoriska, och likaså historien om Dageid, Alreks hustru och mor till Alf och Yngve, har man velat peta bort ur historieböckerna. Men Hugleik, som var son till Alf, är i alla fall en fullt historisk person, som nämns i inte mindre än 3 olika Europeiska källor från 510-talet, så vilka var då Erik, Alrik och Dageid, och var någonstans i Sverige residerade de ?
Hugo Hamiltons uppfattning om hur Erik och Alrik slog ihjäl varandra, tecknad 1830
Samtidigt med den förmodade Alriks existens fanns i alla fall en fullt historisk Alarik ibland Goterna, vars urgamla kungaätt, Amalerna, ju skulle ha kommit från Götaland. Alarik och hans Västgoter var de första att inta Rom, och under hans faders, Atanriks tid, upplevde goterna ett inbördeskrig mellan hedniska och arianskt kristna goter.
Alarik, Roms besegrare, dog år 410 och det är nog hans minne vi bör fira, just denna dag. I Kimstad, Östergötland, mitt i goternas gamla hemland, rider ännu två takryttare från 1600-talet mot varann på kyrktaket som figurer i plåt, och dessa har man länge antagit skulle föreställa Alrik och Erik, men inte någon Ulrik ! Senare har man försökt bortförklara dem som söner till Olof Skötkonung, vilka skulle ha ridit i kapp, men det stämmer inte – ryttarna på taket rider helt enkelt emot varann, som var och en kan se – så de kristna undanflykterna kan vi glömma
Nu när det förra inlägget i denna Hedniska blogg handlat om en verklig plats, som existerar i sinnevärlden – nämligen Konungariket Sveriges huvudstad och vi också nämnt vad som pågår där, så kunde vi också nämna andra platser, händelser och personer. Visste ni att öar som Singö i Roslagen, och Samsö i Södra Östersjön faktiskt är både omnämnda och beskrivna i Eddan ? – Jodå, så är det…
Samsö är omnämnt i Harbardsljod, där Tor möter färjkarlen Harbard, och uppmanas ”gå runt” Östersjön, vilket han också gjorde – eftersom – se ovan under Asatro, sidan för ”Tor” – han faktiskt dyrkats i alla de länder och av alla de folk som kantar Östersjöns stränder, inklusive alla samer, finnar, balter och slaver – Horagalles, Tore-Karl, Perkele, Pirun, Perun, Perkunas har nämligen varit känd som åskgud hos dem alla, och det har också Donar hos kontinentalgermanerna, liksom Thor eller Tor hos oss – och han är rakt igenom samma gudom, sedan bronsålder fram till nutid.
Harbard (i förgrunden) och Thor enligt Frank Stassen, 1920
I Harbadsljod nämns också Järavallen och Öresund – sundet där Harbards och Tors träta utspelar sig – också detta är platser som finns i verkligheten, och som är solitt förankrade i Midgårds eller den här Världens geografi. Harbard har av vissa kristna fähundar förklarats vara densamme som Oden, men det stämmer inte alls. Andra har i honom sett Loke, vilket är en riktigare hypotes, men den Harbard eller hårige bard som beskrivs är lika unik som någonsin Alexander Bard i vår nutid (han är som bekant en man med ett skägg, han också ) och därför att se som ett helt självständigt väsen, ja en ”Värn” eller landvärnare för Danmark. Ni vet väl att det inte alls står ”Dom över död man” i Havámáls ofta groteskt felöversatta och vantolkade 77:e strof, för där står faktiskt uttryckligen ”Hvern” eller just ”Värn, värnare” och inte alls ”man” i största allmänhet. Det är inte om allmogemän den 77:e strofen handlar, utan om krigare, ja de som värnar och försvarar sitt land.
Eddans geografi är grundad på faktiska observationer av Nordisk natur, gjorda av praktiskt sinnade sjöfarare. Inser man inte det, förstår man den inte överhuvudtaget. Detta är Singö, i det yttersta Roslagen…
På Singö finns till exempel skyttevärn från två världskrig, och de är tillräckligt starkt gjutna i betong för att stå kvar i kanske tusen år till av Nordisk historia. Den som inte begriper detta, kan inte tolka eller begripa Eddan överhuvudtaget, för det är inte allom givet att förstå, vad den faktiskt handlar om.
Loke och Heim-Dall har båda med eld och ljus att göra. Därför är det inte så konstigt att tänka sig dödsfienderna, kämpande i sälhamn om den nedåtgående solen vid det nordliga havets stränder…
Solen är också Frejas smycke, eller just ”Brisinga-men” alltså Havsglansen – och det är om dess sista ljus Sälhanarna kämpar, när den sjunker i havet – för på Singö finns de facto både gråsäl och knubbsäl än idag… Att Singö är ett äkta nordiskt namn har också varit känt i hundratals år, liksom -arn och -garn namnen, som är vanliga i Roslagen – Rusernas rike, varifrån Väringar kom och Ryssland en gång grundades – så mycket är i alla fall känt också av de ytterst få, som idag skall gälla för väl utbildade svenskar.
Att Singö är en välsignad ö, och att dess granit kan sjunga som hårt stål vet var och en som varit där, och det är kanske värt att komma ihåg i vad som av hävd är Njords och Rans månad – havets gudomar är aldrig så väl sinnade emot människorna som just nu, alldeles före hösten. En annan, mer legendarisk plats är Gunnilsöra eller Gunnarstenarna, som till skillnad från Singö, Samsö, Anholt eller andra isolerade öar i Nordliga vatten faktiskt INTE existerar på några moderna sjökort – men en gång fanns faktiskt Gunnilsöra på riktigt, vilket enbart de som vuxit upp i Roslagen eller är vana skärkarlar kommer ihåg, och det är för dem, som denna text skrivs. Inte för Stockholmare, eller därmed likställda. ”Gun” i Gun-hild eller Gun-nar, Gun-lög och så vidare betyder ju strid, och är numera på Engelska namnet på ett slags vapen, likgiltigt vilket. Gunhild, hustru till Erik Blodyx fick i England namnge flera kastmaskiner, eftersom de inte på något sätt var okända till sin konstruktion av Vikingarna heller – sådant artilleri byggdes som bekant redan under Paris belägring på 800-talet.
Samsö, Singö och andra holmar i havet var ju lämpliga inte bara för försvar, utan också för Holmgång, Holmgangr, och om detta skedde i djurens värld – som sälarna ovan visar, i gudavärlden också – så skulle det ju även kunna ske i människornas – efter hur man faktiskt tänkte, kände och trodde.
Gunnarstenarna tillhörde Ran eller Havsfrun, som är ett och samma slags väsen. I fallet Gunnilsöra hann dock ingen fiskare kasta stål över dem, och därför sjunker de i havet likt solen varje kväll – så trodde man också under 1950-talet, enligt Edward och Edwin Matz skärgårdshandböcker, publicerade kring år 1980, där de sista uppgifterna om Gunnilsöra och Rospiggar finns. Numera tror ingen på just dem, men att hägringar av öar kan synas även på Östersjön i klart väder, företrädesvis under Augusti och vid soluppgång eller solnedgång är förvisso sant. De som sett det, vet !
De kristna har alltid försökt bortförklara eller förvanska den kärlek till den Nordiska naturen och Havet, som vi Hedningar ännu känner, och alltid har känt – i tusentals år.
Märkets fyr och Signilskär bortom den svenska Riksgränsen tillhör rätteligen Åland och Sverige. Det är bara en naturlig fortsättning på Singö i Roslagen, och med samma namn…
Utanför Åland ligger till exempel Signilskär– som är den första ö man kommer till, förutom Märket – ett sjömärke – ifall man seglar emot Åland. Till och med Eckerö eller Åkerö-linjens färjor tar idag samma rutt, ty Eckerö är den första bofasta socknen på just Åland, och så har det varit sedan urminnes tid. Man talar ännu klockren svenska och inte finska där, för Åland är svenskt, svenska är det enda officiella språket, inte arabiska eller något annat – 95 % eller så av Ålands befolkning är etniska svenskar – och det är skillnad emot hur det svenska fastlandet numera gestaltar sig. Själv känner er hedning inte mindre än två familjer med ”Riks-svenskar” som utvandrat till just Åland och bosatt sig där, för i Stockholms förorter är det idag tack vare Svensk Såsialdemokratur och Fredrik Reinfeldts regering så förbannat illa med ”skjutningar” och allt annat, att inget hederligt folk kan bo kvar. Den som i likhet med Hedningen själv besökt Åland denna sommar kan också konstatera, att nästan alla taxichaufförer, vårdpersonal, poliser, biblioteksanställda osv på Åland talar god och ren svenska, mycket bättre än på det svenska fastlandet, och att man även vintertid lever lyckligare där som svensk eller svenska, är ett som är säkert. Moskéer finns inte på Åland, kyrkorna är stängda om Söndagarna, används knappast och utlänningar finns bara i Mariehamn, Ålands enda huvudstad, grundad på 1860-talet av ryssar – den är döpt efter en Tsarhustru och har inte ett enda förbannat dugg med någon katolsk ”Jungfru Maria” att göra.
De kristna dillar och lallar ännu om att någon Engelsk eller möjligen Irländsk prinsessa vid namn ”Signill” skulle ha dykt upp på de ensliga skären, men detta är en 1200-talslegend, och bara dum kristifikation – för något sådant har aldrig inträffat, aldrig bevisats och tillhör inte den verkliga historien om dessa öar. Singö och Signillskär har samma upphov, och det är inom en Hednisk kultur, inget annat. Här jagades säl långt fram i tiden, och det är sjömän, fiskare och seglare som hör hemma i skärgården, inte präster eller munkar.
På Eckerö, slutligen – står idag ett gult och stort posthus, som är synligt långt långt ut till havs. Det är huset för den Ryska Posten, sedan dess ett talesätt – och en fånig lek för barn i Sverige (till och med i huvudstaden) men byggt 1828 av den tyske arkitekten Engel på Tsarens befallning. Densamme byggde också nästan hela det dåtida Helsingfors, men någon kristen ängel var han visst inte. Det var inte ryssarna heller. De försökte hela tiden erövra både Åland, Finland och Sverige – och än har deras ständiga krig emot oss och resten av Europa inte upphört, som alla vet – men historien om hur Ålänningar, Finnar och Svenskar besegrade det röda oket, får vänta tills en annan gång, för det är endast med Hedniska Tankars hjälp som de Nordiska folken kan överleva eller alls ha en framtid.
I hundratals år – och i det hårdaste väder gick Postleden över Ålands Hav. Albert Engström, som skrev ”Isbåten Pilens sista resa” och många andra har beskrivit hur det faktiskt var…
För övrigt var inte det ryska post- och tullhuset först.Det första ”gula hus” som byggdes för den urgamla postledens skull (organiserad post över Ålands hav har funnits sedan åtminstone medeltiden) byggdes 1756 i Grisslehamn, och där står det ännu – trots att ryssen anno 1755, 1719, 1718, 1717 och än tidigare gång på gång bränt ned alltsammans – vi ser fortfarande hur exakt samma ryssar far fram i Ukraina – och 1800-talets försök av diverse Tsarer att övertrumfa, vad svenskarna redan åstadkommit, blev inte heller det bestående. Idag är Eckerö posthus bara semestermål för turister, eller sommarnöje för postanställda på Åland, men Grisslehamns post fungerar ännu – och Postrodden – som funnits i modern upplaga sedan 1974 – och just i år kan fira 50 års jubileum som modern tävling – innehåller inte bara Allmogebåtar, utan även Vikingatida båtar – för under dess senaste 50-åriga historia har det hänt flera gånger.
Gaffelrigg eller Råsegel ? Det är bara att välja…Det här är INTE något för våra ”Muharrems” eller de med Center-bord…
Detta är något annat än de vattenkastningsfestivaler som vanpryder hela Stockholm, men så finns det också ett friskare, sundare Sverige utanför vår huvudstad.
Ett sant Sverige, vars folk vet vilka de är och var de kommer ifrån, inte minst och som hedrar allt det, som deras förfäder och förmödrar fick utstå, i hårdare tider än vår – och under annan väderlek – för snart nog är det höst även i Svea Rike, liksom i Njords, Rans och Ägirs.
Detta – ack ni Hedna och ni Ludna, borde ni allesammans noga besinna och samt och synnerligen rätta er efter !
Reklam för Homosex är den nya trenden, och såkallad ADHD-HBTQB(i) – alltså ett närmast sjukligt, hastigt påkommet beslut att göra bögar av barn (eller själv göra sig till bög) och andra saker och ren förkortnings-sjuka, som hos KPLM(r) på sin tid – det nya i:et inom parantes står väl antagligen för Idiot – är något som kyrkan inte försummar att genast haka på. Plötsligt vänder man upp och ned på hela Bibeln – ändamålet helgar medlen – och gör allt för att bli populär – fast blir man egentligen det..??
Vår Regering ska ha framställt ett nytt lagförslag i ”transbejakande riktning” och man förväntar sig att de såkallade Kristdemokrafterna röstar med – fast vad har kristendom med demokrati att göra ?
Flera personer är nu, bland annat på sociala medier, frågande till om de fortsatt kan ge partiet sin röst. ”Som kristen kan man inte gå med i detta spektakel. [Det blir] Kristna Värdepartiet för min del”, skriver en person i en kommentar på Facebook. ”Undrar om vissa av KD:s nuvarande företrädare missat de kristna värderingar som var grunden för partiets bildande”, funderar en annan person.
Riksdagsledamöterna Tuve Skånberg och Hans Eklind, som båda representerar detta parti – för egen del anser jag att religiöst motiverade partier inte har i Sveriges Riksdag att göra överhuvudtaget – lär ha sagt: Inte med den agendan, med sexuell lössläppthet och drogförhärligande. Pride är inte primärt för att stå för alla människors lika värde utan det är för att promota RFSL:s agenda där bland annat acceptans av prostitution ingår.
Själv föreslår jag på stående fot att Psalmen ”Det är en Ros utsprungen” genast byts ut emot Kristet Utseendes fina sång ”Kairos Fjollor”. Den som inte OMEDELBART håller med stämplas som ruskigt intolerant och hatisk till natur, samt blir föremål för ett större mediadrev. Allt som betyder något är ju ändå det kristna utseendet, eller hur – men inte längre själva innehållet, för det vill vi inte veta av i alla fall… Protester tolereras inte alls, sanna demokrater som vi naturligtvis är, och bara såå toleranta – så åt alla, som dristar sig att ha det minsta – ja vi säger det minsta – av en egen åsikt, skriker vi klämkäckt och taktfast ”Fascist-jävel !”
Sedan totalförbjuder vi även ”Den Blomstertid nu kommer” som psalm.
Istället ersätter vi den tvångsmässigt med Onkel Kånkels värdefulla komposition ”Homo-Tider” och förklarar en gång för alla, att detta är det allra yppersta som vårt samhälle kan erbjuda av konst och litteratur.
Tycker ni inte själva att det blir Jätte-Jättebra så, Ebba Busch och alla Kristna ??
Ja – kort sagt…
Homotider !
Jag känner att jag börjar få fjång
(Homotider)
Det måste vara bögsäsong
En riktig gaysauna här i det gröna
Överallt hör man bögarna stöna
Jag min penis med stjärt ska belöna
Om jag är gay för dig!
Homotider gay gay, homotider
Ollon mot ollon och pungar som möts
Homotider gay gay, homotider
Penis mot rövhål och skinkor som nöts
(Homotider)
Jag känner mig kåt som en hund
(Homotider)
Du kan väl ligga på mage en stund?
Tänk att ligga naken på stranden
Med penis djupt i en bög från de Arabiska landen
Som pillar pung med den andra handen
Det vore helt o'gay för mig!
Homotider gay gay, homotider
Ollon mot ollon och pungar som möts
Homotider gay gay, homotider
Penis mot rövhål och skinkor som nöts
Homotider gay gay, homotider
Finger i anus, bajs i min mun
Homotider gay gay, homotider
Förskrynklade könsförvirrad penis och pung
(Homotider)
Det känns som om min stjärt är för trång
(Homotider)
Din penis har sånt jätteomfång
Vi kan leka perversa lekar
Vi kan ballen i solen steka
Vi kan anus med penis smeka
Om det é o'gay för dig!
Homotider gay gay, homotider
Ollon mot ollon, pungar som möts
Homotider gay gay, homotider
Penis mot rövhål, skinkor som nöts
Homotider gay gay, homotider
Finger i anus, bajs i min mun
Homotider gay gay, homotider
Förskrynklade könsförvirrad penis och pung
Könsförvirrad penis och pung
Könsförvirrad penis och pung
Könsförvirrad penis och pung
”På Marmorklipporna” eller ”Auf den Marmorklippen” är som de bildade läsarna kanske vet en roman av Ernst Jünger, författaren till ”Im Stahlgewitter”, ”Heliopolis” och många andra böcker. Men, det finns riktiga marmorklippor också – och dem har jag nyligen besökt. Mera om Ernst Jüngers roman kan ni få veta hos min gamle parhäst Lennart Svensson, som redan 2007 skrev en recension i min och hans anda om boken. För övrigt har han själv också skrivit en utopisk roman med titeln ”Antropolis” vilken jag själv fått i recensionsexemplar men som jag aldrig riktigt kommit mig för att recensera. Gamla vänners litterära verk är svåra för mig att recensera objektivt, och eftersom jag inser mina tydliga begränsningar skriver jag inte mer om saken – allt jag kan göra är en kraftigt försenad rekommendation innan jag nu börjar skriva ett resekåseri…
Alla vet, att marmor egentligen är samma sak som kraftigt sammanpressad kalksten, och att världens bästa marmor kommer från trakten runt Carrara, Italien. Visst, vårt eget land har grå och trist Kolmårdsmarmor för trappsten och byggnader, eller den långt finare grågula eller blå Ekebergsmarmorn från Närke. Det finns till och med norsk marmor. Men, det kan inte hjälpas. Den marmor, som sedan åtminstone 200 fk har brutits i fyra små bergsdalar i Toscana, räknas fortfarande över hela världen som den allra mest värdefulla, när det kommer till konstföremål eller skulptur. Orsaken är dess vithet och jämnhet i kristallstrukturen, som inte lär finnas någonstans annars på hela Jorden. Det har spekulerats om att den vita Carrara-marmorn av ”Michelangelo-kvalitet” skall vara på väg att ta slut, vilket kanske kan stämma – eftersom Italiensk marmor från Carrarra idag mest används till blekmedel i tandkräm, skurpulver (jo, faktiskt !) och till bänkskivor i kök och badrum – samt som byggnadssten, som i rikt mått exporteras till bland annat fjärran östern. 1999 skall man ha utvunnit inte mindre än 1,5 miljoner kubikmeter sten, och av detta fick man tre miljoner ton marmorspill (för tandkrämsanvändning och annat) samt en miljon ton högvärdig skulpturmarmor… 150 stenbrott lär fortfarande vara i gång i industriell skala, och vill man ha tag i äkta Carrarra-marmor, gör man bäst att åka till ort och ställe i Italien.
Att åka till Carrara är dock inte det lättaste, om man likt en hedning som mig själv skyr all privatbilism och förlitar sig på kollektiva färdmedel eller ren muskelkraft, vilket är det bästa sättet att färdas på om man vill uppleva någonting här i Världen. (”Tor går eller åker, de övriga gudarna rider” står det i Eddan). Närmaste järnvägsstation i Carrara-Avenza är inte så högfrekventerad, och bara en liten anhalt på resan mellan Genua och Pisa, eller omvänt. Inte många turister stiger av där, och de som vet hur man tar bussen från Massa di Carrarra (en tråkig, charmlös modern förort) är ännu färre till antalet. Men jag vet, för jag har redan varit på ort och ställe en gång tidigare, och köpt marmor även då. Staden Carrarra har ungefär 63 000 invånare och är ungefär lika stor som Borås, men är mera sevärd – det måste sägas – men trots sitt rykte, vimlar den precis inte av några bländvita marmorstatyer i samma klass som Michelangelos ”David”.
Stenindustrin i staden är mycket anonym, och trots att det pågick en ”marmorfestival” i staden såg jag inte annat än de ständiga bänkskivetillverkarna, men däremot inga konstnärer i arbete. Vill man se sådant, eller besöka stenbrotten (det finns massor av firmor som kör rundturer med jeep och 4-hjulingar för mer än 60 Euro per person) får man ge sig upp i bergen sådär 6-7 km från staden – så är det med den saken. Någon souvenir-industri som säljer marmor i små kvaniteter finns inte heller, annat än några mer eller mindre tillfälliga stånd och barracker längs bergsvägarna upp emot Fantiscritti, Bedizzano, Miseglia och till slut den bästa stenhuggarbyn av dem allihop – Colonnata – som är mer än en mil avlägsen och bara kan nås genom en smal och slingrande serpentinväg, som för upp emot berg med en höjd av 1000 meter över havsytan, eller mer.
Colonnata var en stenhuggarby långt innan ”kristi” påstådda födelse, och är fortfarande en mäkta hednisk plats, inbäddad bland sina berg – trots närvaron av en liten katolsk kyrka i ett undanskymt hörn av byn och ett stenhuggarmonument. Stenhuggarna och marmorarbetarna, förresten – var ända sedan 1800-talet äkta anarkister – och inte ens Mussolini på sin tid kunde ta anarkismen eller radikalismen ur dem – men så är ju också nästan varje skapande människa anarkist eller i vart fall anark till sin natur. Sedan langobardernas eller de första germanernas invandring i Italien har La Maremma – Toskanas sumpiga kustremsa – en gång hem för malariamyggor – varit besatt av vildsvin, som i rikt tal frodats här – och Lardo e Vino – Grisfett och Rödvin – är än idag Colonnatas stolthet och viktigaste exportprodukt, förutom då själva marmorn.
Ära de som äras bör – Arbetets hjältar – Arbetets ära – Sic Semper Porcus !!
På den gamla tiden fraktade marmorarbetarna ned sina block till kusten med en lizza eller en träsläde, liknande de släpmedar och i marken fasta glidträn (nej, man rullade inga skepp !) som Vikingarna använde för att transportera skepp och båtar. Experimentalarkeologer har också i Egypten bevisat, att något forntida ”plockepinn” där man använt rullande stockar inte alls fungerar. Under lasten från flera ton tunga block eller skepp, är det endast glidmedar och fasta träbanor som gäller – det förstod Colonnatas invånare (idag lite över 260 stycken) redan under antiken…
Fasta glidträn, rep och släpmedar – visst inga ”rullar”
Idag är det lastbil som gäller, och vandrar man omkring på den smala väg som leder upp till byn, får man akta sig för vilt tutande ekipage. Är man sedan en oförvägen hedning, och söker sig upp i själva marmorbergen för att plocka spillbitar, gäller det att bokstavligt talat hoppa undan för lastbilarna, och se till så att man inte utlöser några skred eller själv rasar utför en brant – på vägen ned finns många små kors och minnesmärken, liknande dem som står i grekiska byar längs varje vägkant, för att påminna om dem som rasat ut för stup, begravts i stenras eller liknande…
Stenhuggarna behövde fettet eller Lardo – som än idag tillverkas efter en särskild tillagningsmetod och kryddas med bland annat Rosmarin, havssalt, oregano, kanel och peppar – det smakar helt utsökt och liknar marmorn till utseendet, vilket jag kan försäkra er. En god baconsmörgås med Pomodori och en halv liter Birra Moretti kostar inte mer än 3,20 Eur eller 30 kronor på det lokala caféet – som är en smula billigare än alla de Larderior eller till och med Latinska Lardarium som finns i byn… Bara en pensione finns för de vägfarandes uppehåll, men den är mycket bra. Tillsammans med rödvinet – som nog intogs i formen av syrat vin, eller till hälften vinäger – blandat med vatten till sk ”Posca” var det animaliska fettet helt enkelt en nödvändighetsvara, i alla fall om man sysslar med hårt arbete som stenhuggeri dagarna i ända..
Dioskorides, den romerske arméläkaren från Kejsar Neros tid, rekommenderade inte bara Posca för invärtes bruk. (Det var den svamp med ”vinäger” som räcktes jesus på korset) Han rekommenderade också, att legionärerna skulle tvätta sina fötter med vinäger, för att förebygga blåsor eller skavsår. Jag omsatte en gång detta råd på svenska arméns moderna kängor – men det lär jag inte göra om – mina kängor stank av vinäger i mer än ett halvår ! För övrigt använde romerska soldater också en svamp med ättika vid latrinbesök – och det är väl därför de förde ättikssvampen emot jesu mun – han var ju en stor skitstövel, i deras ögon… allrahelst som han sökte att förbjuda alla andra Gudar, Gudinnor och Makter, samt ville förstöra allt vackert, sant och riktigt här i Världen… Romarna förstod att göra ett Polyteistiskt världsrike, och när det gick över i Monoteism, gick det mycket riktigt under. Det finns en stor lärdom häri, som också vår tid bör ta åt sig av.
Nåväl – även vid detta besök fick jag tag i mer än två kilo fullvärdig ”statuario” som kan vara dels gulvit, dels helt vit – även om den inte alltid är av Michelangelo-kvalitet. Man kan bearbeta marmor utan hammare och mejslar – som man ju bara kan använda då man arbetar med stora stenblock i bildhuggar-tradition – för marmor från Carrara är så mjuk, att den låter sig sågas sönder med en vanlig Sandvik bågfil av svenskt stål – som biter ! – samt svenska stålfilar av samma fabrikat. På det sättet kan man göra konst i det lilla formatet, som sedan kan omsättas till större konstverk. På bilden ovan ser ni hur jag fått till ett klyvhugg eller en spricka att spräcka med handkil på mindre än en minut (i den lilla marmorkuben) och högre upp ligger min egen uppfinning – ett itusågat marmorägg med nio vulster och nio falsar – som på en antik kolonn – men med den skillnaden, att detta är ett slags snurra, som kan märkas med de första nio runorna i runraden, och som slumpgenererar fram runor eller siffror, om man låter den snurra snabbt emot underlaget, som ett slags 9-sidig tärning. Större modeller för 24 runor går förstås också utmärkt att tillverka.
Det finns få monument av Äkta Carrara-marmor i vårt eget land – men här ser ni ett av dem. Det är det nya Veteranmonumentet på Djurgården, som har formen av ett frö av Världsträdet Yggdrasill, med tillhörande bänkar och hednisk meditationsplats – också i bländvit marmor. Fram tills för bara några år sedan fick vi i vårt land inte ha några monument av denna typ alls, trots att mer än 60 000 svenska män och kvinnor tjänstgjort i olika krig eller väpnade konflikter utomlands för fredens skull – en insats som verkligen bör ihågkommas, och inte döljas som om det vore något vi skulle behöva skämmas över.
Nu – tack vare hedniska konstnärer – har vi alla en värdig plats att ihågkomma våra döda och levande kamrater på. Det kan vi tacka makterna, och marmorn !
Här har jag också en liten skiss i skala 1:60 – originalet blir ca 1 meter långt, 1 meter högt och 70 cm brett till en minnestavla över Pansargeneralernas Pansargeneral, George S Patton (1885 – 1945) – att placeras i terrängen på den riktiga ”Patton Hill” med utsikt över Hågadalen i Uppsala – men historien om Pattons sista Sverigebesök är såpass spännande, att jag sparar den till ett annat tillfälle. Liksom den inskrift, som jag tänkt förse monumentet med, om jag nu får Länsstyrelsens tillstånd att låta uppresa det. Visste ni förresten att Patton också var Hedning, i så måtto att han faktiskt trodde på Valkyrior och Själavandring ?
George S Patton har – som här i Bastogne, Belgien – också andra monument resta över sig – men inget i Hågadalen vid Uppsala – än så länge !
Mycket kan man fundera på i Toscanas berg, eller vid den lilla port som leder in från torget i Colonnata till resten av byn, som varit oförändrad sedan medeltiden.
Med vinet och köttet – om än inte fettet – som inspiration kan man också nalkas Freja eller – i Italien – Venus, eller Sköldmön i mitt liv, som finns helt nära, i en stad av Carraras storlek. Henne hade jag också tänkt ägna en marmorstaty – om än i det lilla formatet – så småningom kan den ju alltid utföras i naturlig storlek eller kolossalformat, om situationen så skulle kräva, huggen ur ett väldigt block av Carrara-marmor. Hittills nöjer jag mig med att göra som istidsjägarna, och som män gjort i alla tider, och hedra henne med en byst, så att säga.
Redan istidens mästare hade vissa proportioner i blodet. Analys av antikens – och senare även renässansens – hedniska konst visar på samma sak…
Redan Botticellis ”Venus födelse” innehåller mer än Gyllene Snittet, och vissa matematiska och astronomiska hemligheter…
Idag finns det faktiskt datorprogram och liknande som man kan använda för att beräkna sk ”Marquaart-kurvor” över mänskliga ansikten. Forskning visar nämligen att vad människor i alla kulturer och alla länder på vår jord uppfattar som ”tilldragande” eller ”vackert” i hög grad avgörs av ansiktets symmetri – men samtidigt får ett vackert ansikte inte heller vara för symmetriskt. Absolut symmetri uppstår sällan i naturen, och uppfattas lätt bara som ett slags spegling, varför det är i matematiska förhållanden, typ det gyllene snittet eller andra rätt komplicerade figurer den sanna skönheten ligger, sägs det. Läs detta blogginslag på länken här, om ni inte tror mig !
”Der Arbeiter Tantzt nicht ! – Er Schwitzt !”
Arbetaren DANSAR inte – Han SVETTAS !
– Sagt och skrivet av Ernst Jünger, (1885 – 1998)
i boken ”Der Arbeiter – Arbetaren” av anno 1933
Medan SVT – vår kära statstelevision – som vanligt dränker oss i braskande rapporter om extremväder och global uppvärmning kan vi lugnt konstatera att det faktiskt inte uppmätts några temperaturer över 30 grader i Sverige i år alls, utom i förra veckan. Bilden ovan kommer från Surahammars kommun, där man agerar förnuftigt på lokalplanet, och inte drar allt för långtgående slutsatser – som en kommunledning borde. Vad som sker i Göteborg och i Almedalen på Gotland – ibland omdöpt till Palmedalen – lämnar jag utanför denna blogg för tillfället..
Gustaf Fröding (närmast kameran) Verner von Heidenstam och Albert Engström
Tre klassiska svenska författare som INTE DROG SIG för total nakenhet ! (foto från Sandhamn, 1896)
Därmed är vi inne på den ovedersägliga kopplingen mellan skrivande och nakenhet. Uttrycket ”Jag skriver alltid naken” är något jag själv anammat på flera sätt än ett, redan under 1980-talet. Det kommer från en författare vid namn Harlan Ellison, ursprungligen Ohio-bo, men ganska snart hemmastadd i Kalifornien. Jag tror att Thomas Mann eller någon annan tysk författare från början av 1900-talet för sin del konstaterade att skrivande kan vara en fysiskt påfrestande verksamhet, lika värmealstrande som smide, eller rättare sagt en smeds arbete i en smedja.
Sådant har vi Hedningar iakttagit på Birka förr om åren, men detta med att hålla allt i minnet, medan man långsamt smider sina ord och meningar till satser, slår i referensverk, dricker vatten och äter de torftigaste av måltider, mest bestående av sallad, frukt och växtdelar – i trettio graders värme och mer – allt det disponerar för att vara fullständigt avklädd framför tangentbrädet. En sann ordsmed är kanske inte bara avklädd enbart om sommaren, lika lite som någon skapande konstnär – se mitt senaste populärkulturella inlägg om Cerebus the Aardvark (Hard Work!) och den Kanadensiske tecknaren Dave Sim – som kanske inte bara simulerat fram sina verk.
Allt som skrivs på Hedniska Tankar, är egentligen ”first draft” som det heter på Engelska, dvs text som kommer fritt ur författarnas hjärnor, och sedan rätt ut på nätet, bara. Vi har tid för högst tre omarbetningar av en text – men aldrig någonsin fler än så. Strindberg, den gamle filuren i sitt Blå Torn – som i själva verket var gulmålat, redan från början – var i sina senare verk modern nog att ta med formuleringar som ”nu suger cleanern” och med det menade gamle August en fullt fungerande dammsugare, visserligen i grannlägenheten och i jätteformat – samt mycket, mycket bullrig – och samtidigt med detta gick han an på Lessebo finbrukspapper – vilket han var noga med att betona – samt förde anteckningar på löst papper om vad han – helt för hand – tänkte skriva. Visserligen kan vi kanhända tänka oss att unga fröken Fanny Falkner, som ju tillhörde grannskapet skrev ut några av hans manus på maskin – skrivmaskinen var ju uppfunnen – och knattrade flitigt, också hon. Man har ofta anmärkt, att Hedniska Tankars chefredaktör har ett våldsamt tangentanslag, liknande det man måste använda på en gammal Halda – men ska man skriva, måste man ta i – och svettas – som bekant.
Skrivmaskinsmisshandlare och Ordblandare förenen eder – Ni har ingenting att förlora, utom era gamla Haldor…
(Här en Halda i sentida svensk kopia från Åtvidaberg, innan ens det numera nedlagda företaget ”Facit” grundades…)
Även Verner von Heidenstam – Nobelpristagare i Litteratur precis som Thomas Mann – hade inget emot kroppskultur och nakenhet. Hans far var ju fyrmästare, och själv höll han i trettioårsåldern på att omkomma i en roddbåtsolycka på Vättern, så där ser man. Och i själ och hjärta var också han hedning, liksom Fröding och många andra.
För dagen, timmen och stunden läser er Hedning diktverket ”Hedningar” av KG Ossiannilsson, en svensk poet vars verk varit bortglömda en mycket lång tid, men som kommit i nyutgåva liksom diktsamlingarna ”Masker” (1901) och ”Örnar” (1903). Han slutade som aktiv Socialdemokrat, förresten – och var en sann fiende till all Monoteism – men han började som Radikal och Liberal. Dagens ynkliga kryperi från idel ”sossar” med deras ständiga Kyrko- och Islamkramande från det stora Magdalenahemmet, befolkat av idel skitstövlar i svensk politik – ger jag inte mycket för. Vi ser ändå hur det (S) märkta partiet hela tiden går de totalitära makternas ärenden.
I fjol – 2023 – vågade faktiskt Bonniers förlag utge ”Hedningar” – från 1902 i nyupplaga… Det var modigt gjort, med tanke på att innehållet är som gjort för att vantolkas och misstänkliggöras – som de flesta essäer eller diktsamlingar. Men – å andra sidan var det Albert Bonniers förlag som utgav denna bok av ”KG” som i ”Kul Grej” första gången också.
Tidevarv förgår. Personligheter och Humanism består.
Denna Midsommar kommer många par i Sverige gifta sig efter Asatrogna, men inte kristna ritualer. Jag känner själv till inte mindre än fyra par, som planerar sina Hedniska Midsommarbröllop, för de vill inte ha någon kyrka eller någon påstått ”allsmäktig” gud som ska lägga sig i deras personliga förhållande eller relationer, och varför skulle någon alls vilja det, förresten ?
Att gifta sig vid Uppsala Högar – utan någon kristen kyrkas inblandning – är numera en Hednisk tradition
Vi har skrivit om Bröllop och Trolovning under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, och även gett er ett fullt fungerande exempel på en hednisk bröllopsceremoni, som jag själv vigt folk efter under min tid som Gode, även om jag inte har något Godord för tillfället. Missupfattningarna om de Hedniska bröllopen är många. En av de mest spridda villfarelserna är att det som kallades Handfästning – som var ett löfte mellan Kungar, alltså en diplomatisk överenskommelse, likt Handfästningen i Konungahälla – dagens Kungälv – en Konungaförsäkring, som inte hade något med bröllop att göra. Allt wiccansk och new age trams om ”Handfasting” och andra skruvade ritualer kan ni därmed glömma – det är väl bara de fåtaliga utövarna av ”forn sed” som alls ägnar sig åt sådant.
Det amerikanska on-line magasinet Scandification publicerade nyligen en artikel, som påstår sig innehålla sanna fakta om Nordiska bröllopstraditioner, tyvärr helt utan att redovisa källor för sina ibland ganska märkliga observationer, som jag nu tänker kommentera i lite större detalj. Det hedniska bröllopet var först och främst en förbindelse mellan två olika ätter eller släkter – de älskande visste ju redan att de hörde samman, och trolovat sig hade de ju redan tidigare och inte så mycket en religiös ritual inför Gudamakterna, även om man nu kunde befästa sin trohet och löfte inför dem med, liksom inför Tinget och folkförsamlingen.
Det amerikanska magasinet skriver – dumt nog – att ordet Bröllop på vårt språk skulle komma av den kapplöpning, som de inbjudna skulle ha genomfört till närmaste krog eller gilleshall, så snart den högtidliga akten var avklarad. Det är förstås rena dumheter, eftersom fornsvenskans brūþløp (fornnordiska brúðhlaup), betyder brudfärd, rätt och slätt – även åar har sitt lopp och solen har sitt lopp över himlen, men det går sakta och rusar inte iväg – och det finns heller inga större belägg för att Bröllop alltid skulle ha skett på Fredagar – Friggs dag i Västnorden, men Frejas dag här i Svealand och Sverige.
Sant är emellertid att ”mundr” eller hemgift alltid skulle lämnas till bruden av brudgummens ätt eller familj – i händelse av en senare skilsmässa, skulle hon kunna ta dessa pengar att leva på – på järnåldern fanns ju inget system med socialförsäkringar – men på detta sätt kunde man från äldsta tid garantera att ingen kvinna gick lottlös från ett äktenskap, och att skilsmässa, om den nu inträffade – inte innebar något negativt för kvinnan. Som ni ser, har Hedendomen och Asatron alltid varit överlägsen den senare kristendomen på de flesta punkter, och hur långt efter islam är ifråga om kvinnosyn – ska vi inte ens tala om…
Mannen badade bastu tillsammans med sina vänner, ofta under ölande – och dagens ”svensexor” hörde nog till saken förr också – ingen skall föreställa sig något annat, eller att det gick till alltför annorlunda. Men viktigast var Vighammaren, den som skulle placeras med skaftet uppåtvänt i brudens knä, för god äring och fruktbarhet, bröllopskransarna av ängsblommor och ringeden, som skulle utväxlas på en stor Edsring, innan man själv gav varandra mindre fingerringar av guld- som vi fortfarande gör – kyrkan och de kristna lyckades inte heller utrota den fina sedvänjan, även om de träget försökt förstöra nästan allt annat som är vackert, inklusive att det var samvaron mellan man och kvinna det handlade om, för släktets fortbestånd och landets bästa, inte förhållanden mellan man och man, eller kvinna och kvinna, för slika hjonelag bör man ej sammanviga, och ingen kan heller tvinga en redlig Gode eller Gydja därtill.
Torshammaren var också för att ge paret beskydd, och för att få starka och livsdugliga barn – sådan var den bakomliggande tanken. Det behövdes också, då folksjukdomar och risken för att dö i barnsäng var större än nu, liksom barnadödligheten. Man vet inte, om de små hammarförsedda ringar som hittats i hela Mälardalen kan ha varit föbundna med bröllopsceremonierna – men ”guldgubbarna” eller de små guldblecken, som i hundratal och tusental hittats vid Gudahov i stolphål och i marken, och som oftast bär avbildningar av en manlig figur och en kvinnlig, var det helt säkert. Kanhända deponerades de där inte bara för välgång och lycka, utan också som ett slags skatt till Goden och gudarna.
Nu skall det vigas, vad som redan parats – och månde det vara och hålla, till livets slut.
Idag är det Islands nationaldag. Vi här i Norden, och allra mest de av oss som är etniska nordbor och Asatroende hedningar har alltid haft och kommer alltid att ha nära band till denna ö i Nordatlanten. När de kristna kom med sina lögner, mördande och plundrade, lyckades ändå den Hedniska kulturen och religionen överleva i detta land av eld och is, långt långt borta från Europa.
I Europa flammade kättarbål, och häxprocesser rasade. Korståg företogs, och krig rådde då som nu i mellersta österns, av Monoteister dominerade ökenländer. Men lugn stod Thorgeirr på Lagberget, med Torshammaren och svärdet i sina händer. Minst 789 år före Franska Revolutionen, och ”Droits du Homme” fastslog han en gång för alla religionsfrihetens princip, som cirka tusen år senare skulle ta handfast form i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Hur ska vi Nordbor och vår kultur kunna överleva i framtiden ? Det är ju redan tydligt nog, att ”samlevnad” eller ”samexistens” med Öken-kulturer och Monoteister inte är möjlig. Snorre Sturlasson dräptes av andra kristna till sist, och hur situationen är i dagens Svitjod vet vi också. Kanhända är den enda chansen att göra som våra förfäder gjorde. De for ut för att kolonisera nya Världar, och använde de skepp de hade. För dem blev Grönland och senare Vinland det Goda en helt ny Värld, som de var i full färd med att kolonisera, innan kristendomen stängde dörren för all utveckling framåt och perverterade deras sinnen.
Men om vi kastar av oss all kristendom, all islam och all monoteism överhuvudtaget – tänka då på vad vi kan skapa, och åstadkomma… Kanske bygger vi ett nytt Island utanför vår egen Värld – och utan att vara alltför utopisk – tänk er ett homogent, väl fungerande samhälle av likar – utan främlingskap – som det Nordiska Folkhemmet en gång var, och kanske kunde bli – även om det lär ta oss hundratals år att skapa något sådant, nu när Slavreligioner och felaktig politik håller oss tillbaka…
Att tänka fritt är att tänka stort – och bakåt leder ingen väg…
Han var före sin tid, den gode Kaptenen. Han var före sin tid, den gode Kaptenen. Han var före sin tid, den gode Kaptenen… Sådär…det tål nog att skrivas både en och tre gånger, apropå Islamska Staten, alla Monoteistiska religioner, och så vidare..
Den sk ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Förtryckarapparaten i Sverige är en organisation på dekis. Snart kommer MAJORITETEN i vårt land vara HEDNISK – för första gången på drygt 700 år. Polyteism och Humanism är framtiden, och något annat leder inte till någon större lycka för folkflertalet. Nyligen publicerade data från SCB, Statistiska Centralbyrån och ”Svenska” Kyrkan, eller den Lutheransk-Evangeliska Förtryckarapparaten visar sanningen.
Här på Hedniska Tankar tror vi på Öppenhet, och ett öppet samhälle. Vi har vår egen metod för att mäta när det sk ”Hedniska Skiftet” inträder, goda Humanister och Hedningar som vi är. Den tidpunkt, när ”Svenska” Kyrkan inte längre har en majoritet av befolkningen i Sverige i sitt ledband, kommer att inträffa före detta årtiondes slut – det är helt säkerställt av demografiska skäl, och det finns sannolikt ingenting, ingenting alls de kristna kan göra åt detta. Det MÅSTE också innebära en rejäl attitydförändring för detta unkna samfunds del. De kristna måste lära sig att förstå, att de inte har någon ”ledartröja” i Sverige, varken när det gäller sk ”själavård”, att representera vårt land utåt och mycket annat – framförallt måste de SLUTA blanda sig i vårt lands nationella politik.
Deras tid är ute. I morgondagens Sverige kommer det att vara självklart att vara polyteist, i synnerhet om man nu tror, att vårt land skall vara ”Multikulturellt”. Accepterar man multikulturalismen som en sanning, så är obegränsad polyteism den enda vägen framåt.
I slutet på 2023 var 5 484 319 personer med i detta totalitära samfund, eller 52,1 % av befolkningen, vilket var något mindre än Hedniska Tankars egna beräkningar om 52,23 %. Medlemstalet minskade med 0,8 % över ett helt år, och med den takten är det helt säkert att det Hedniska Skiftet inträder före år 2026.
Anno 2023 begärde 38 743 svenskar utträde och lämnade slav-religionen bakom sig. Samtidigt fastnade 10 889 stackars människor i en organisation, till vilken de måste betala, betala och betala 1-3 % av alla sina inkomster under sitt återstående liv – och vem har råd med det, i tider som dessa ?
Under årets första fem månader år 2024 har 13 608 personer tydligt sagt ifrån. De vill INTE ha med någon påstått ”Svensk” Kyrka att göra längre, och vill inte förbli i träldom under en påstått ”allsmäktig” gud från Mellanösterns öknar, lika intolerant som Hamas. Sorgligt nog har 5921 personer – antagligen mestadels invandare och lågutbildade – blivit meddragna och lurade av de kristna, och dessa stackars vrak vet inte vad som väntar. De kristna har redan händerna djupt nere i deras plånböcker, och snart blir de av med allt mer och mer pengar… Ändå upplever vi hittills i år ett positivt HEDNANDENETTO om 7687 personer – och detta betyder, att det minst tillkommer sådär 20 000 eller fler hedningar i år, eftersom hednandefrekvensen brukar stiga under årets andra halva..
Enligt SCB eller Statistiska Centralbyrån uppgick befolkningen i Sverige i slutet på April till 10 548 461 personer, oräknat de som uppehåller sig här illegalt, och som genast borde utvisas. Om befolkningstillväxten i Maj 2024 var lika stor som under aj förra året, eller 0,12 % så innebär det att vi preliminärt kan räkna med 10 653 945 invånare i Sverige den 1 Juni i år. Vår befolkning stiger på ett sätt som inte alls är Hållbart, givet krav på folkförsörjning och naturresurser. Nu måste vi beräkna antalet födda och döda bland de kristna under år 2023.
Då beräknar ”Hedniska Tankar” så här:
SCB uppger att 31 473 medborgare avlidit under Januari – April 2024. Lyckligtvis har vi också ett positivt utvandringsöverskott om 4 375 personer, eftersom en hel del invandrare nu utvisas, eller återvänder till sina hemländer. Samtidigt har vi också många kriminella utrikes födda i landet, och de skall alldeles definitivt inte vara här.Vi vet att ungefär 64,5 % av de döda var kristna, enligt statistik från 2023, och det finns ingen anledning att anta att denna andel ändrat sig i nämnvärd grad. Det betyder ca 20 300 medlemmar färre i den ”Svenska” Kyrkan – eller den Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Sverige, som det rätteligen BORDE heta – enligt mönster från vår Östra Rikshalva, Finland.
Tragiskt nog förekommer fortfarande en ohygglig ceremoni vid namn ”Dop” ännu i vårt land, då man begår rituella övergrepp emot mycket små och späda barn, och tvingar in dem i en religion och ett samfund som de aldrig någonsin valt själva. Dessa skändligheter borde vara förbjudna i lag.
Om vi antar, att 40,2 % av de levande födda tvingades genomlida det här farsartade, medeltida spektaklet tack vare grymma och hänsynslösa föräldrar, precis som år 2023, så innebär det att 13 336 av 33 175 nya små medborgare kollektivanslöts till Monoteismen från födseln,vilket är fullständigt oacceptabelt i ett fritt och öppet samhälle
Detta innebär 20 300 – 13 336 = 6964 färre medlemmar i ”Svenska” Kyrkan. Nu kan vi subtrahera den siffran från den totala återstoden kristna, och då får vi 5 469 668 medlemmar som kvarstår i den Evangelisk-Lutheranska styggelse, som fortfarande besudlar hela vårt land. Givet en totalbefolkning på 10 653 945 personer – en del har ju stuckit härifrån – så blir det 51,34 % kristna
Välj själva en bättre metod för statistisk bearbetning om ni kan – vem som helst kan ändå granska dessa siffror.
Hedniska Tankar har offentliggjort sina beräkningar sedan 2016, och facit väntas ligga klart kring 30 Juni 2024 eller senare – då får vi se hur väl dessa beräkningar stämmer – men hittills har de visat stämma häpnadsväckande bra, år efter år.
Man påtvingar fortfarande oss alla en dold skatt, som man lögnaktigt kallar ”begravningsavgift” – för de Evangelisk-Lutherska hundarna vill ha Monopol på allt vad begravningar heter, och tvingar till och med de boende i Tranås och Stockholms kommuner att betala, betala och betala för något de aldrig valt – trots att dessa kommuner har alla begravningsplatser under kommunal förvaltning.
Från 52,8 % har vi gått till 51,34 % på bara ett år. Snart kommer det hedniska skiftet…
Minskningens hastighet är lägre detta år än annars, kanske tack vare krig och konflikter i omvärlden, samt ökad kriminalitet i Sverige – men ingenting lär kunna rubba den utveckling, som legat fast sedan 1970-talet, och än tidigare. Vårt land blir alltmer multikulturellt och multireligiöst – och då måste vi inse den bistra sanningen – oberoende vad vi nu själva har för åsikt eller trosuppfattning. Statskyrkans tid är oåterkalleligt förbi.
Samtidigt vet vi av erfarenheten, att andelen personer som går ur ”Svenska” Kyrkan kraftigt stiger emot varje års slut, inte minst därför att denna organisation ljuger medvetet, och säger att de ”inte kan” låta folk gå ur under månaderna November-December varje år, trots att ADB infördes redan på 1960-talet, och ”Svenska” Kyrkan under alla normala år – utom detta, då datasabotage förelåg – kan prestera statistik månadsvis.
Du som medborgare och som läser dessa rader betalar inte hundskatt ett helt år extra, om din hund är död. Inte heller betalar du bilskatt ett år extra, eller skatt på din båt, ifall du sålt dessa kommunikationsmedel. Då skall du heller inte TVINGAS betala för något du själv inte valt, eftersom det är helt befängt, och närapå juridiskt sett gränsar till brottet ”bedrägligt beteende” eller oredlighet. När det är helt uppenbart att det ÄR tekniskt möjligt att registrera utträden per år eller månad, varför då skattskriva och skattlägga i ett helt år extra ? Detta är en fullkomligt irrationell bestämmelse, en kvarleva från 1950-talet som inte hör hemma i 2020-talets Värld…
En försiktig prognos lyder på att minst ca 40 000 goda svenskar kommer låta sig Hednas i år, samtidigt som de kristna kanske drar med sig ca 9000 själar rakt in i det kristna helvetet och den eviga fördömelsen.
Innan detta årtionde är slut, kommer vi ha en hednisk, humanistisk och SEKULÄR majoritet i Sverige. VÅRT SVERIGE – inte deras !
Många svenska barn slutar skolan såhär års, särskilt denna fredag. Och det heter faktiskt SKOLAVSLUTNING och inte ”Kyrkavslutning” – av helt naturliga, sunda och förklarliga skäl.
Skolavslutningar skall hållas i skolan, och svenska barn – oberoende av etnicitet och ursprung – skall INTE tvingas marschera iväg till någon mörk och fuktig kyrka på sin stora dag, där någon jamsande, mässande präst ska stå och ”välsigna” barnen med en massa kristet Mumbo-Jumbo.
Trots allt trams vi får höra i media, är det faktiskt så detta år som alla år, att det är i Skolan skolavslutningarna skall hållas. Många kristna ljuger rakt ut, och påstår att det skulle ha varit ”tradition” att indoktrinera barnen i de kristna tramseri-templen på 1970- och 1980-talet när jag själv växte upp. Ingen av mina generationskamrater kan minnas, att det någonsin förekom något sådant – jag har talat med minst fyrtio av dem på jobbet idag.
Det hörs ju redan på namnet ”Skolavslutning” – det heter INTE ”Kyrkavslutning” – för det är den kristna indoktrineringen av våra barn, som måste upphöra och genast avslutas. Min kollega och granne i den Hedniska Bloggosfären, Henrik Andersson på ”Ideell Kulturkamp” skriver såhär idag – även om det märks mindre artiklar just i år, Corona-året 2021 än förr om åren:
En riktig hedning sitter inte i en kristen kyrka och sjunger psalmer. Sålunda uppmanar IKF alla hedningar inför de skolavslutningar som ännu sker i kyrkor att inte besöka dessa eller sjunga psalmer vid skolavslutningar. Vidare så uppmanar föreningen de hedningar som har barn om frågan kommer om de vill ha avslutning i kyrka eller ej att verka för att det sker utanför kyrkorummet samt att inga kristna sånger sjungs eller framförs. — — Vi ska heller inte tillåta muslimska eller judiska inslag i avslutningarna. Någon ekumenisk monoteism ska vi inte ha!
– Bloggen ”Ideell Kulturkamp” 2021-06-11
Här ser ni för de vapenlösa ett värn, och för de oskyldiga ett FÖRSVAR
DO skriver såhär på sin egen internet-sida – ni får förlåta, att jag blott citerar:
En rektor kan tillåta att skolan har skolavslutning i en kyrka om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Det är kommunen eller ägaren för den privata skolan som ansvarar för skolans verksamhet och att skolan följer diskrimineringslagen. Rektor har alltså ett ansvar för att ingen elev ska känna sig missgynnad på ett sätt som har samband med religion eller annan trosuppfattning eller någon av de andra diskrimineringsgrunderna.
Det är viktigt, skriver DO också, att det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.
Utsätts något barn eller någon familj i Sverige för de kristnas eller muslimernas ständiga dumheter, har ni alltså RÄTT ATT PROTESTERA emot vad som sker med ett brev till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Detta är väsentlig samhällsinformation till alla medborgare därute – och själv är jag en Hednisk man – som bara gör sin plikt.
Dygden är sin egen belöning, heter det ju – och den viktigaste gåvan till våra barn, blir att ge dem en trygg uppväxt, i fred och frihet – i ett fritt och härligt hedniskt land.
För egen del är jag MOTSTÅNDARE till allt vad religiösa friskolor heter, om ni vill veta. Jag anser att de borde förbjudas, allesammans, varenda en, todos – alle – each and every one of them – och det GÄLLER oberoende av vilken religion vi ens diskuterar.
Religiös indoktrinering av barn är ibland det värsta jag vet.Skol-lagen i Sverige – som den ser ut för närvarande – är tillför att garantera att alla barn får en opartisk, korrekt och icke-religiös utbildning, grundad på fakta och inte på meningslösa Monoteistiska floskler. Bara de sk ”Kristdemokraterna” (en ren självmotsägelse – hur kan man ens ha mage att kalla sig ”demokrat” när man bara tillåter en enda gud ?) tycker annorlunda, och vill sabotera och förvrida vårt lands lagar.
”Det är mycket allvarligt att våldsbejakande extremister tar sig in i skolväsendet”, säger skolinspektionens jurist Anders Gullberg till kvällstidningen Aftonbladet.
Själv säger jag som poeten Erik Blomberg en gång sa – i dikten ”Rådjur i en park” för övrigt. Idag såg jag nämligen ett rådjurskid, och då rann mig följande strof i sinnet, medan jag skrev det här:
Jag vet det, – Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det,
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa,
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.
Hedniska Tankar 