Profilbild för Okänd

En Läsarfråga – och en Freja-Monolog…Från ”Alla Hjärtans Dag” 2025

”Hedniska Tankar” besvarar sällan läsarfrågor, men måndagen den 17 Februari i år fick vi en… Våra läsarkontakter ligger oss varmt om hjärtat, och det har hänt att vi rest över Sverige – och hela Europa – bara för att träffa en läsare eller en av våra läsarinnor – som i det här fallet. Skrivande och böcker har kommit att bli något av ett återkommande tema – inte bara Hedendom och Asatro. Genom åren har man bett oss om recensioner – men vi recenserar ytterst sällan våra vänners böcker – och knappt någon bok med ”Vikingatema” heller – om det inte är särskilt påkallat – öppenhjärtiga och ärliga som vi är, vill vi inte göra ”reklam” för något – det finns många som ägnar sig åt enbart bokrecensioner – ibland med insikt – som här – Andreas Creutz är en man som haft stort intresse för Asatro och som vi faktiskt mött i verkliga livet – och så finns de som enbart har kommersiella intressen bakom sitt recenserande, och som ytterst sett jobbar för bibliotekstjänst, eller något seriöst förlag… Men varför sajten ”Bokhora.se” just rubricerar sig som ett fall av rent horeri, ja skörlevnad kan vi inte förstå…

 

Allt är inte sant, som skrivet är… Denna bok skrevs redan 2006, säljs på nätet men inte mycket sann bara för det…

Böcker om Freja, exempelvis – finns det väldigt många – och vad Loke och Hjalti Skeggjason sagt och beskyllt gudinnan för – av illvilja och för att kristna – de missionärer och andra som vill förstöra vår kultur avslöjar sig alltid själva – vi har skojarprofessorn Lasse-Liten-Lönnroth i Göteborg till exempel, en kristen som rotar i lönn, och vars mål och syfte står helt klart. Så finns det mer seriösa uppsatser om detta med tungo-nid, och gränserna för humor, versus politik. Ordet ”Hora” eller för den delen ”Bikkja” om ni vet vad det betyder på Norröna och modern Norska, så även Isländska – lämpar sig nog inte alltid, då man ska skriva böcker eller uttalar sig om litteratur..

Habent Sua Fata Libelli – eller ”Böcker (och skrifter) har sina öden” skrev en man som hette Terentianus redan på 200-talet, och då var det främst små, enkla skrifter eller ”libeller” han menade, inte stora bokverk eller några romaner för vuxna, för sådant fanns inte då. Terentianus var för övrigt Hedning, inte kristen…

Men – nu var det om barnböcker vår läsarfråga handlade – och om Gudinnan Freja i synnerhet… ”Hedniska Tankar” skrev ett långt och uttömmande svar – närmast en Freja-Monolog, då i har de som är ”Fulltrui” åt både Freja och Oden här ibland oss – och såhär löd – i all enkelhet – själva läsarbrevet.

 

Hej!
Jag är en författare som hämtar mycket inspiration från vårt fornnordiska arv. Mina tre första böcker (Tvåhjärtat, Nedom och Oberg) är fornnordisk fantasy där Nerthus, Freja, Hel och Oden är viktiga. Jag tar mig en del friheter för berättelsens skull, men mitt intresse för de fornnordiska myterna och sagorna har spelat stor roll.

Nu har jag en plan på att skriva en novell om när Freja fick tag på Brisingamen, och jag hittade lite tankar från din webbsida som inspirerade. Min vision är att göra ett feministiskt återberättande av myten där det inte är så enkelt att Freja låter dvärgarna ha sex med henne för att få blingbling utan att det är ett kraftföremål som uppstår ur deras lust och livskraft (och solen). Jag undrar om jag skulle kunna få bolla lite tankar om kopplingen mellan Freja, solen, Heimdall, havet, lusten och dvärgarna. Och hur ett återberättande om detta skulle kunna bli så intressant som möjligt och så nära vad vi vet om Freja.

Nedan är några citat från din sida som jag inspirerats av. Det skulle vara fantastiskt om du hade lust och möjlighet att berätta mer om hur du ser på Frejas verkliga roll i den här historien, kopplingen till solen, havet, Heimdall och att vara fångad i girighet och varför historien har berättats på det sätt som det gjorts.

Ha det bra!
Marija

—- —–
Alla förstår vi att ”Brisinga” har med havets bris eller havet självt att göra, och Freja är inte för inte Menglöd, eller själva Havsglansen, solen själv, som varje afton sjunker i Havet. /—/ De som verkligen kan något om asatro vet också att Nordri, Austri, Sudri och Östri var namnet på de fyra ”dvärgar” som bar upp himmelskupan, och att talet fyra inte är ett sammanträffande. Dvalinn, eller Dvalan, förekommer också i det sk ”Dvergatal Volsupás” brevid Daudinn eller döden om jag inte minns fel, och Alfrik – den rike Alfen eller han från alvernas rike, tillsammans med Berling eller ”den som bor i berget” och Grer – den ”grådige” eller girige – är också ett typiskt dvärganamn. /—/ t berättelsen om kärleksgudinnan, som befriade de i berget instängda och till materia och pengar begränsade dvärgarna, är en myt med mycket större innebörd än det först vill synas.
Enligt Eddan kämpar Loke – eldens gud emot Heimdall – den goda elden eller en solgestalt – för evigt om Brisingamen, och en av de platser där detta tänktes äga rum var på Singasten eller Singö i Roslagen, har vissa forskare sagt. Singö är också en ö i yttersta havsbandet, och både Heimdall och Loke hade förvandlat sig till sälar, när denna kamp skedde. Mycket riktigt har man skådat präster i Säl-gestalt eller sälhamnar, dragna över huvudet i Kiviksgravens figurer från bronsåldern också, så kopplingen sälar-solnedgång eller soluppgång och solsmycket är mycket äldre än vi kan tro – och avbildar en kosmisk verklighet med gudinnan Freja som huvudperson, snarare än de två männen, som kämpar om hennes gunst, just i denna Hjaddingakamp, som pågår för evigt. Heimdall är ju född av mödrar nio, eller av havets vågor, som vi vet, och han är den segrande solen, som går upp varje morgon.

”Freja är havet och dess sälta, den segrande solen, kärleken och livet. Freja är kosmos, universum självt och ingen kan få del av hennes krafter, som inte har förstått hennes sanna mysterium.”

(citat från ”Hedniska Tankar”)

— —

Så långt läsarfrågan – och så svaret – som mest blev en Monolog och inte en Dialog, tyvärr…

Hej Marija !
Jag tackar för ditt brev – och svarar spontant – men du har alldeles rätt i att myterna är mycket mer invecklade än det först syns… Kanske kan jag inte ge svar på alla dina frågor här – men först undrar jag – om jag kan få publicera ditt brev så småningom. Jag blev faktiskt mycket glad över det – men som Hedning har jag upplevt mycket… Så – nu skriver jag skriver ett längre brev till dig, även om jag kanske inte borde.
— —
Jag får be dig om ursäkt, för du får inte ta detta på fel sätt – också personer med de ädlaste eller bästa motiv för böcker eller andra konstnärliga projekt kan hamna lite fel, eller så får deras projekt högst oväntade konsekvenser både för deras publik,, Världen i allmänhet eller kanske dem själva.  Så – ta nu inte detta för personligt, bara.Jag tänker i det här sammanhanget på vad jag skulle vilja beteckna som Särartsfeminism eller FEMEN-rörelsen från Ukraina – en rörelse som fanns innan de båda Ukrainska krigen – ja – det har varit TVÅ Ukrainska krig under vårt århundrade, till följd av Rysslands övervåld, och inte bara ett – som du säkert både minns och vet. Och Ja – kanske är jag själv också något slags ”särartsfeminist” eller åtminstone en sann son av Särimner – eller också inte…
— —
Jag minns flera gamla vänner, som velat att jag skulle recensera just deras böcker och göra reklam för dem. Jag har nekat, eftersom ett ärligt omdöme från min sida skulle riskera att förstöra vänskapen, och jag försöker alltid vara absolut ärlig, så ärlig jag någonsin kan. Jag minns också en Gotländsk författarinna vid namn Westerdahl eller något, som utnyttjade mina råd och kunskaper – bland annat kring Vikingatida skepp och båtar – till att skriva rena dumheter, och sedan lanserade hon minst en av sina böcker som trovärdig ”historisk roman” vilket var ren lögn, och slutade i kristifikation och stereotyp framställning av Nordbor som ”blodtörstiga och grymma”. Jag har också nämnt vissa fackboksförfattare, som rakt av stulit fakta ur Universitetsuppsatser på hög nivå, och sedan presenterat alla dessa resultat utan att en enda gång nämna originalförfattaren – vilket kallas ”plagiat” och inget annat. Vad som sker i den här Världen och vår tillvaro numera, 2025 är inte särskilt snyggt – ifall jag får uttrycka mig milt.Återigen – dessa varningens ord är inte alls riktade emot just dig, och du bör inte ta dem personligt – men likväl – det är såhär skapande verksamhet tydligen fungerar i Trumps och Internets tidevarv – och det gör mig betänksam. Det måste finnas en väg bort från HBO Vikings, Netflix, dåliga serietidningar, Hollywood, modern fantasy och allt annat – eller ”ren underhållning för dess egen skull”.

Litteratur är aldrig ren underhållning, konstnärligt skapande är inte ”bara” underhållning det heller – för varje konstnärlig form har såklart ett budskap – medvetet eller omedvetet. Du frågar mig om Frejas sanna natur eller hennes myter. Det är i hög grad passande att göra så på ”Alla Hjärtans Dag” som ju borde tillhöra just Freyja Freya Freja

Vad vi Asatrogna eller Troende – verkligt troende, detta är ingen ”sed” – menar med begreppet ”Fulltrui” eller full förtrogenhet med det gudomliga faller utanför ramen för detta brev, men man bör vara medveten om vad det innebär. Det är inte ”unverified personal gnosis” eller annat amerikanskt trams, inte heller ett ”vänskapsförhållande” med någon ”imaginär vän” i gudinne- eller gudagestalt. Både män och kvinnor kan bli Fulltrui åt just Freyja, feminister eller ej – men minns att begreppet tar sig olika uttryck beroende på vilket kön man tillhör (mänskligheten har tyvärr i huvudsak två kön, nämligen man och kvinna – sedan finns vissa kulturella avvikelser eller avancerad och dyr kosmetisk kirurgi, annorlunda klädedräkt och beteenden, som kan varieras i det oändliga – men man kan inte ”självidentifiera” som bord, stol, AI, robot eller bäver – för i verkligheten fungerar inte detta. ) Vi kan minnas att även Julius Caesar på sin tid sade sig härstamma i direkt nedstigande led från gudinnan Venus, liksom hans faster – men han menade något med det, som vi idag – givet vår kultur och tid – kan ha väldigt svårt att förstå.

Man ska också akta sig för att göra det misstag, som Marija Gimbutas eller de ”Gudinnetroende” råkar ha gjort – de vill klumpa ihop alla Polyteismens gudinnor till en enda, och ersätta Gud Fader med någotslags till hälften katolsk eller Litauisk jungfru Maria, placerad i stenåldern eller en avlägsen forntid – vilket vissa ”särartsfeminister” vill. Freja förblir Freja – en Jungiansk arketyp – med moderna ord – som representerar en ung kvinna, inte en barnafödande moder, och som du säkert insett har Idun, Hel, alla andra Gudinnor enligt Asatron och Nordisk Mytologi SIN särskilda roll att spela – Man kan ju svårligen skriva en fantasy-roman där alla agerande personer visar sig vara ett slags ”Homo gestaltus” eller ett slags oss människor helt väsensfrämmande Super-organism, som i en viss roman av Science Fictionförfattaren Theodore Sturgeon, eller hur ?

Monoteismen måste vi människor lämna bakom oss, om vi alls ska vara Humanister. Något annat är inte möjligt.

Min syn på Freja utgår bland annat från Viktor Rydberg – som levde i en kristen tid, men som var långtifrån kristen själv – verk som ”Fädernas Gudasaga” och ”Studier i Germanisk mytologi” (inte Germansk – han stavade annorlunda, menade något annat..) bevisar det utom allt rimligt tvivel, liksom ”Den siste Athenaren”. Rydberg tyckte sig ha rekonstruerat flera förlorade, sam-indoeuropeiska myter om Freja, eftersom han kände till begreppet komparativ mytologi – på ett mycket bättre och mindre fördomsfullt sätt än vad Fraizer och vissa samtida Viktorianska Engelsmän gjort. Rydbergs myt anspelar på Persephone i Hades, Orfeus och Eurydike, en bortrövad kärlekens och ungdomens gudinna i underjorden. Freja är inte – jag repeterar inte – gift med sin broder Frej, eftersom Frej är gift med Gerd, moder jord med ett annat namn, inte sin egen syster. Det finns inga som helst bevis för att syskonäktenskap eller incest tillämpades bland Vanernas gudasläkte, än mindre i den Nordiska verkligheten, för sådana kulturer blir i längden inte livskraftiga.

”Frej och Freja” allitererar, är lätt att säga och är ett ”inrim” men någon incest mellan dem har aldrig begåtts – utom i den perverse Lokes fantasier, och den talroll han har i Oegirsdrikkja, bättre känd som Eddadikten ”Lokasenna” – och därför har vissa personer i vår nutid – av ren okunnighet – försökt dra politiska växlar på alltsammans, och framställa den nordiska kulturen som något den inte är, inte var och inte kommer att bli, bara för att det skall passa dem själva.

 

Ett alltför vanligt fel, mänskligt att döma – men det går att undvika sådana ”tankevurpor” om man inte uppför sig totalt Trumpskt, eller som en plump klump till troll och tölp.

Inte heller är Freja lesbisk eller bisexuell – hon är faktiskt helt heterosexuell till sin natur – ingen har under 2000-talet djärvts påpeka det – inte ens Gro Stensland i Norge, inte Dick Harrison, inte någon populär- eller vulgärhistorisk skribent – och ingen annan heller. Kvinnlig homosexualitet nämns överhuvudtaget inte i Eddan eller de Nordiska källtexterna, lustigt nog – och meningslösa frågor typ ”Hur var man ADHD-HBTQB och totalt Queer under den kristna medeltiden” – som i Historiska eller om det nu är Hysteriska Muséets utställningar i Stockholm ska vi nog också undvika – Pederastin hos katolska präster – och vad som sker i Kloster, Fängelser och Kaserner eller andra en-könade miljöer och kulturer är väl väl känt och dokumenterat, men förmodligen utan betydelse för ditt romanprojekt, kära Marija.

Det enda de som letat hittat, är en scen mellan de badande unga kvinnorna Brynhild och Gudrun i Völsungamyten eller Nibelungesagan – de jämför pojkvänner eller män på unga kvinnors vis, munhuggs och träter med varandra om vem som är störst, bäst och vackrast – vilket unga män också kan göra – och Zorn hedrade på sin tid de badande väninnorna med ett Zorn-motiv eller vad dagens feminister av svensk modell stämplar som ”porr !” Och som inte under några förhållanden får publiceras på Facebook. (Jag har blivit svartlistad där, därför att en viss algoritm och AI inte kunde skilja på orden ”Zorn” och ”Porn” rent logiskt eller begreppsmässigt)

Självklart förekom lesbisk kärlek, kvinnlig homosexualitet eller bisexualitet under Vikingatid, järnålder och före det – under alla tidsåldrar – det var nog bara antagligen så att man i Norden såg detta som så självklart, att det inte ens behövde nämnas – man fäste ingen större vikt vid det – det hindrade inte fruktbarheten eller släktets fortbestånd – vilket den gången var det viktiga – givet det dåtida samhällets tekniska nivå. Utan många barn ingen arbetskraft på åker och äng, utan barn ingen Freja, inga Vaner – ingen Frej heller -så enkelt var det faktiskt – och dagens kulturer kanske har något att lära här – avvikelser i Lokes gestalt eller annars är intressanta och spännande, visst – men de kan knappast vara ett förstahandsval för alla individer eller alla samhällslager eller stå i centrum för en hel kultur – för då går mänskligheten till sist omkull. Jag lägger inga särskilda värderingar i detta, jag bara konstaterar att det rent biologiskt förhåller sig så – och om mänskligheten i längden har råd eller möjlighet att frigöra sig från sin biologi återstår verkligen att se, detta med AI till trots.

Det FINNS i och för sig en amerikansk tecknad serie numera, skriven av någon ung illustratris vars namn jag inte lagt på minnet, som utgett 7-8-12 album eller fler av någotslags ”Mästerverk” kallat”Heathen” som handlar just om en lätt medeltidsinspirerad, förmodligen halvnordisk eller keltisk mischmasch fantasy kvinna som förutsätts vara häxa, leva i ett lesbiskt förhållande, och rida omkring med svärd, slåss med drakar och ha sig. Kanske bra för de som är intresserade av sådant, och befinner sig i de lägre tonåren, borta i USA – men är det något mer än ”kitsch” eller något som håller längre än 5-6 år -för de flesta läsare..

Freja i underjorden, eller Freja hos dvärgarna och myten om Brisinga-men (nej, Brising är inget slangord för hasch eller marijuana – även om jag vet flera fornsedare som hela tiden vill att det ska vara så och bara så, eftersom de envist tjatar om att det ”måste” vara på det sättet – men det ”måste” det INTE ! ) hör samman med Heid eller Heidi – den varelse som kallas Gullveig eller Guldtörsten, och som tre gånger genomsticks med spjut i den Höges Hall enligt en av Voluspas inledande strofer. Alla ”forskare” – läs  mer eller mindre fördomsfulla eller fanatiska kristna med en tydlig agenda om att ”Norbor kan ingenting skapa själva – allt är bara och endast bara ett lån från de ”överlägsna” kristna kulturerna och Monoteister i medelhavsområdet” – vi känner dem blott alltför väl från Jerusalem och Gaza – har hävdat att ”Heid” eller själva hedendomen måste vara identisk med ett slags ”Anti-Freja”, Frejas absoluta motsats i Gullveigs form och skickelse – men detta är nog Sturlasson under 1200-talet som talar, inget annat.

Jämför med vad Rimbert i Ansgar-krönikan skrev om Ansgars stora fromhet – han sov inte i samma säng som sina små ”lekbröder” ens på långa sjöresor längs Rhen, men munken Fulbert  (jo, det står så i Ansgarkrönikan) blev ”ihjälslagen med en bräda” i Saxarnas land, där Ansgar skulle leda och förvalta ett nytt kloster vid namn Corvey. Minns ”pojk-uppköpen” i Ribe, och hur Ansgar ville drilla dessa små ”apostlar” för kristendomens sak, hur han for i Viking med Hergeir – Härspjut eller i realiteten den Jarl som förde befäl i Birka under Sveakonung Björn, hur han utkämpade regelrätta fältslag och en kanske veckolång försvarsstrid – som han personligen ledde – går det till sådär i kloster kanhända ?  Påven förbjöd slutligen fler besök av Ansgar i Svea rike – vilket är fullt förståeligt – han var sin tids ”Oliver North” – minns Iran-Contras affären – om jag nu ska bli politisk… Han åldrades i sitt scriptorium, säger Rimbert, nästan döv och blind, förgiftad av antimon och arsenik i dåtidens skrivbläck, men aldrig glömde han färden till Apoule i Lettland, hur han var Viking bland Vikingar – vem omvände slutligen vem ? Nithard – övernitisk och hård – kom istället till Svearnas land, och förstörde alla svears Gudahov, får vi veta hos Rimbert – Nithards namn låter också som en titel, eller som namnet på en romanfigur…

 

Freja har ”heiten” och ”kenningar” – hon är inte bara ”Syr” eller Suggan, Mardöll eller havsglansen – en flygande falk och klösande lodjur – hon är stridens gudinna också, om vi alls ska säga att gudomar bara representerar en företeelse, när de i själva verket står för FLERA. Kärlek och strid, sejd och magi – allt är Freja – men hon törstar efter Od, kunskapen – som i substantivform blir till Oden, den gamle vise. Varför ? Jung säger angående Anima och Animus – två av hans arketyper att det finns en kvinna inuti det manliga psyket, och en man inuti kvinnans psyke. För män kan anima – den inre kvinnan i unga år ta sig formen av ”drömprinsessan” eller kanske en pornografisk fantasi – men så småningom tyglar männen sig med tilltagande ålder, och ser en sammansatt kvinna i flera roller, och med flera sidor, inte bara en mor – och så kommer Hel, den gamla men visa, ibland utmärglade gumman på slutet. För kvinnorna sker samma utveckling – fortfarande enligt Jung – detta är inte mina tankar, inte mina ord – först tonårsidolen, rövaren, rock-sångaren eller en ”häftig” vild och gärna magerlagd man, kanske med glimten i ögat, lagom muskulös… Senare inställer sig en annan manstyp – om kvinnan ifråga mognar med tiden (vissa kvinnor och män gör det aldrig, vilket kan leda till obalans eller till och med psykisk sjukdom enligt Jung) och en medelålders man inställer sig i det undermedvetna – inte en patriark, inte en kung eller gammaltestamentlig härskargud, men en god fader likväl – och så till sist – eller för kvinnor som når högt i den andliga utvecklingen väldigt tidigt – ett slags lärare i livsvisdom, kanske Oden själv – eller en Gode eller Präst – och därför är kopplingen mellan Freja och Oden så tydlig.

Svipdag väcker Groa – illustrerad av John Bauer i ”Fädernas Gudasaga” av Viktor Rydberg

 

Svipdags och Ods mysterier – för Svipdag i Groagaldern och den unge Oden är samma person – hör också till motivkretsen kring ”Freja i Underjorden”. De som läst Hyndluljöd vet till exempel att Freja – på hennes speciella stridsgalt Hildisvin – inte bara ett manligt vildsvin, men ett svin som ger ”svineheld” eller svin-tur på danska, ”Schweine Heil” – Hel-och hälsobevarande på tyska (viktigt, om man besöker dödsriket tillräckligt ofta) uppsöker Valan eller sierska Hyndla – femininum dimiutivum – liten kvinnlig hund, alltså hynda, ”small bitch” på nutida engelska för att Ottar Heimski – inte hemske, men väl inhemske eller en enkel man, som offrar all den boskap och allt han äger och har till Freyja Freya Freja som just Fulltrui – trots att han mycket väl vet, att hans familj eller närmaste ätt sannolikt kommer att lida av svält under den kommande vintern – men Freja förbarmar sig över honom, lär honom hans ättratal (det vill säga gör honom medveten om hans sanna natur som människa betraktat) genom Hyndlas mun och utsagor – allt det där hör också till Frejas gestalt, och man kan inte ignorera det.

Frejas sanna natur är kärlek, krig och magi – allt samtidigt – man kan INTE ta bort en bit av det här, som en del amerikaner vill, och göra Freja till enbart en gudinna för (hetero)sex och kärlek – för hon är mycket mer än så. Jämfört med henne är Venus, Afrodite eller vem du än vill bara delar av en bortbleknad, Indoeuropeisk verklighet. Kelternas eldfängda Brigid har lite av Frejas krigiska sida över sig, Kali – hos Hinduerna – än mer. Jag har en gång på Köpenhamns Nationalmuseum sett en ohöljt erotisk framställning av en ung, dansande Kali – I det nutida Indien finns förmodligen mycket mer att hämta – som också lyckades framstå som trovärdigt Valkyrielik. Att påstå, att Frejas krigiska natur bara tillkom under 1000-talet eller senare är falskt, och ger oss inte hela bilden av vad Freja faktiskt är, eller HUR hon är som personlighet. Minns att i varje förhållande mellan en man och en kvinna (eller flera kvinnor) finns alltid ett spår av konflikt, motsägelse – ja – strid – även om kärleken till sist överväger, vilket i sanning är magiskt. Håller du inte med, Marija ? Människans natur – och därmed Frejas – är faktiskt sådan, och detta behöver inte nödvändigtvis innebära något dåligt eller skrämmande i sig – bara konflikträdda, ängsliga, fisande ”fornsedare” och därmed likställda blir skrämda av Frejas vildare sidor, och vill därmed förminska, för-gulliga och förbarnsliga henne, som de alltid gör.

Brisinga-men – Frejas smycke -FINNS faktiskt i form av de Öländska guldhalskragarna, med detaljer mindre än en tiondels millimeter…

Angående Brisinga-mens skapelse – som är en av kärnpunkterna i ditt brev – jo – min upplevelse är personlig här, men baseras på sannolika antaganden, inte på ”flum” eller påstådda ”sanningar” utan på sak-argument. Studera Lokes tillmälen och utfall emot Freja i Lokasenna. Givetvis beskyller han henne för incest med sin egen bror, karlgalenskap, den värsta formen av Hor – för det står uttryckligen att Freja ”hor varit” åt alla manliga Asar och Vaner i originaltexten. Det kan man inte förneka, eller felöversätta. Orden är tydliga nog. Likaså står det uttryckligen, att Freja ”lat aftir” eller gav ljud ifrån sig efteråt eller rättare sagt akterut – ur röven alltså – vilket en del översättare prosaiskt nog översatt med ”då fes du, Freja !” men det är för plumpt, och fångar inte det faktum att ”aftir” kan ha TVÅ betydelser på Norröna. Se Zoegas Old Icelandic Dictionary med flera källor på nätet. Dvs – Freja gör en sak först, i samtycke – enligt brodern – men förnekar sedan vad som alla gudar och gudinnor såg och visste efteråt – och säger möjligen, att samtycke inte förelåg alls… Lokes anklagelser är mångtydiga, som vi ser…

Vad skedde då med Ivalde-sönerna  som visst inte är ”dvärgar” i nutida betydelse, dvs förkrympta små väsen – även om nästan all modern fantasy som vanligt förenklar, förvanskar och förgrovar alltsammans…

Redan Viktor Rydberg konstaterade att ”Ivaldes söner” är i välde, Värdsbyggmästare, kosmiska krafter om man så vill – andligen sett – likt Asgårdbyggmästaren – den Jotun som tillsammans med eldens Loke skapade världar, bortom vår egen. Brokk och Sindri, som smider Tors hammare (under det att Loke försökte förstöra smidet) och ger gudarna Skidbladner, Gullinbursti – Frejs riddjur – förmodligen besläktad med Freyjas Hildisvin, som alltså är ett manligt svin – Ottar förvandlas ju till just det svinet – och en av mina väninnor i Västerås säger att riktigt nog att ”det tricket kunde inte bara Kirke i Odyssén – det behövs ingen sejd, ingen magi – det går av sig själv – de flesta yngre kvinnor vet väl, hur och när det kan göras svin av män om man nu måste” och det stämmer – men som sagt – vad hände hos ”dvärgarna” ??

Frejas egen version av händelseförloppet blir förstås, att hon frälste dem från guldets makt, instängda i underjorden som de var. Därigenom riskerade de att förvandlas från stolta smeder och skapare till förkrympta små väsen, men genom att ligga med var och en av dem i nio nätter (Draupner, Odens ring skapades på nio dagar, var nionde natt föder den en exakt likadan guldring – Niotalet är Naud-runan, den magiska nödvändighetens runa – det måste man också komma ihåg ) öppnade hon deras ögon för kärlekens möjligheter, och efter det kunde de hitta kvinnor av passande storlek och bygga sig småhus samt skaffa småbarn – vilket var nog för dödliga skapare av deras sort – efter hur jag tolkar Freja. Det var en kärleksgärning, med andra ord…

Loke säger däremot, att Freja handlade falskt, av habegär och guldtörst, eftersom det är allt han kan förstå. Han vet inte, vad osjälviskt handlande är, men Freja vet det. Enligt vad jag tror, kan Freyja mycket väl ha begått de – för oss dödliga – äckligaste, mest nattsvarta perversa handlingar – utan samtycke dessutom – som inte skulle förekomma i en renlärig svensk Hängbröst-feminists värsta åsikter om mänsklig sexuell aktivitet överhuvudtaget. Freja är en gudinna, inte en människa. Hon kan låta sig dödas, kränkas, offras och återuppstå – men vi bör INTE efterlikna henne, för det är detsamma som Hybris, eller grotesk självöverskattning – ställer sig en dödlig kvinna i Frejas ställe, den gången i underjorden – kan det gå hur fel som helst, ”50 shades of Grey” eller den nutida porren till trots. Som jag många gånger skrivit, fanns det sannolikt porr redan på stenåldern, eller framställningar som visst inte framställer några ”Modergudinnor” eller något sådant, trots diverse radikalfeministiska tolkningar.

Kan vi vara säkra på att hängsmycken i miniatyr, som Venus von Willendorf – en smällfet fläskfia, alltså en hustru till en framgångsrik jägare (som kunde hålla sin familj konstant övergödd, steatopyg rentav) inte var gjorda av män – även om radikalfeminismen typ ”Gudinnetron” föreskriver att ”de bara måste” vara gjorda av kvinnor… Det finns inga sådana ”måsten” – arkeologiskt eller ens mänskligt att döma. ”Venusarna” i samma stil kan vara avbildningar som förhistoriska européer gjort av främmande folkslag, till exempel – eller så var det  små skulpturer av individer eller utseenden som kanske representerade ett skönhets-ideal, men lika mycket något svårbegripligt, ja uppseendeväckande, ovanligt – och därför värt att avbilda. Apropå Brisingamen – Guldhalskragarna från Öland innehåller millimeterstora människohuvuden, mycket små hästfigurer och dylikt – som bara kan ha tillverkats, om dåtidens guldsmeder hade vad som utgjorde luppar eller primitiva förstoringsglas av bergkristall. Man har försökt bortförklara det hela med barnarbete, men småttingar kan inte åstadkomma något sådant framför öppna eldar i mörka järnåldershus – det är praktiskt ogenomförbart. Vuxna smideskunniga individer, som arbetar målmedvetet i veckor, månader och år för att hedra gudinnan Freja, kunde det däremot – oavsett om det nu var kvinnliga eller manliga guldsmeder som arbetade med sådant...

Allt deras skapande den gången var för och åt Freja – vilket framstod som fullständigt naturligt – för dem – men inte för de kristna, inte för Monoteisterna, och inte för de flesta människor som ens lever idag, men hur är det egentligen, innerst inne ? För mig är Freja 100 % verklig – som en kraft i tillvaron – men det är inte så enkelt som vi tror där heller…

Slutligen finns jägarstenålders skulpturer som ”lejonmannen” från Alperna och ”Fanny” från Österrike, långt långt äldre än Fru Willendorf, och dessutom smal, ja magerlagd. Konstvetare av olika kön har diskuterat om hon ska tänkas avbildad liggande på sidan, som en hällristningsfigur av en långbent, slank kvinna från nordisk bronsålder (nästan alltid med ”hästsvans” frisyr – ett naturligt sätt att binda upp långt hår på) eller om hon i själva verket står upp. Konstverket gjordes kanske med avsikt dubbeltydigt, därför att man hade tid, och inte förenklade – som nutidens människor tyvärr alltför ofta gör. Vi kan inte ”hoppa” till färdiga slutsatser, en färdig, konsumentförpackad ideologi – oavsett om den är politisk, eller heter kristendom eller kanske feminism — av något slag…Mardöll och mina tankar om Havsglansen (inte nödvändigtvis bärnsten, även om somliga tolkat det så – det står påfallande ofta om guld i förbindelse med Freja – hon gråter ju tårar av guld efter den försvunne Od, som är Svipdag – som är Oden – i åldrad form) kommer också från Rydberg, men också från andra källor, språkforskning då mest – Delling är ju ett hette för Heimdall, en solgudomlighet från början – inte en ren eldgud som Loke – och varför är Heimdall – det goda ljuset – och Loke fiender i just Brisinga-myten – de dräper varann vid Ragnarök och alltings slut… Det finns säkerligen en orsak. Eddan är aldrig ologisk, bara skenbart ”rörig” för de som inte har tid eller kraft nog att tolka den – som googlande, självfördummande nutids-människor. Vårt moderna samhälle gör oss alla dummare och dummare än vi i själva verket är – mer teknikberoende – och till sämre människor i slutändan, inte nödvändigtvis bättre, som vi själva har en tendens att hela tiden tro. Men – dumheten har alltid varit konstant, och emot ren dumhet eller vad jag kallar Dumskan – som inte är att förväxla med Ondska – som är en kristen idé – kämpar själva gudarna ofta förgäves…

Vad är skenbar ”ondska” egentligen mer än felaktiga beslut, fattade vid fel tillfälle på fel grunder av alldeles fel orsak ? Vad hände egentligen på Risbergska skolan i Örebro – varför sköts Salwan Monika – som såg sitt land förödas av fanatiska Monoteister – på sin balkong i Stockholms södra förorter ?? Men, för all del, för all del – jag skulle ju inte politisera…

En annan sida av Freja – som relaterar till Brisingamen och havet, är att Njord (men inte Njärd eller Nerthus) är Frejas far – men hennes mor känner ingen till namnet. Njord var gift med Skade, vinterns frostiga jotunn-brud av jättars släkte – men hon kan inte ha framfött Freja – vore det så, skulle Eddan och källorna säkerligen ha nämnt det. Njords och Skades förbindelse slutade med den första skilsmässan, som vi vet – Vinter och snö kan inte älska Hav och sommar – för Njord är guden för samfärdsel, skeppsbyggnad och allt som rör sig på havsytan i form av handel, resor och annat mera – men inte vad som finns under den. Vi vet, att Ran är gudinnan som råder över de fria djupen och vattenmängderna, men Ägir – kelternas Mannan MacLler och Shakespeares ”Kung Lear” – över havets botten, medan Tor råder över vindar och väder på sjön – som är av största betydelse för alla dem, som är sjöfarande. Jag vet det själv, av egen erfarenhet – aldrig ta rönnträ i en båt, rönnträ brister förrädiskt och spricker, rönnträ i rorkult eller roder duger aldrig. Men ek är Tors träd, och lärk finns också. Kärnfuru om det ska vara lätt virke, men av det gör man helst spant och skeppsbord. ”Dvergr” är en Snälla på bohuslänska, en pinne som håller tofterna uppe i en båt eller ett skepp, från spanten räknat. Därav kommer ordet. Sudri, Nordri, Vestri och Austri omnämns som ”dvärgar” i Dvergatal Havamals – jag skrev ju på min blogg att dessa tänktes som ”stöd” för himmelskupan, eller tänkta konstanter, ja väderstreck – vilket mina förfäder (men kanske inte dina) faktiskt visste och insåg – liksom många andra sjöfarande folk.

— —

Njord är Frejas Fader…

Freja har alltså en tidig eller tydlig koppling till havet, som myten och sagorna kring Brisinga-men visar. Hon har inget med Skade att göra alls, frånsett att Skade (som antaget gett Skandinavien, Skandia, Skanör, Skåne dess namn) också tänks som en kvinna – av jättesläkt. Men – varför ? Om Njord är Frejas far, och Noatun är Njords hem- naustarnas eller skeppshusens hemvist, själva stapelbäddarna i vad vi får tänka på som en hamnstad, inte bara en handelsplats eller ett enormt skeppsvarv av rent sagolika dimensioner – vad betyder då det ?

 

 

Frejas Vrede, enligt Thrymskvida och ”Hoffmann” – en okänd illustratör från tidigt 1900-tal

 

Freja är moderlös, sin egen skapelse som ung kvinna – det har vi redan konstaterat. Notera att Freja i Trymskvida råkar i vrede – tack vare sin stridslystna eller konfliktbenägna natur, hon kastar handgripligen ut både Loke och Tor (den manliga listen, och den manliga styrkan i gestalt av två ”gamla kompisar”) ur Sessrumnirs salar – Frejas egen boning på Folkvangs slätter, de folkrika vångarna. Och hälften av valplatsens fallna i strid, tillhör henne. Tar Oden vinnarna, medan förlorarna eller de olyckliga går till Freja, därför att hon hyser medlidande med dem ? Nej – så enkelt är det inte ! Brisingamen brast i stycken, skriver skalderna – när Freja kom i vrede – jotnar, troll och andra vill kränka och förgripa sig på henne – men det har de inte mycket för. Vi ska undvika feministiska klichéer här – tror jag – eller bli alltför barnsligt övertydliga – vi ska inte förenkla alltför mycket – att skriva tidlöst, oberoende av vad som är populärt för stunden är bättre – anser jag.

Se på 1950-1960 talens stora svenska författare… varför fick Per Lagerkvist Nobelpriset ? Berodde det på att de djävulska och onda svenskarna (Nordbor !) hade fuskat med priskommittén och sin akademi – att de gav priset till en av sina egna. Nej -Vilhelm Mobergs, Jan Fridegårds, Frans G Bengtssons, Eyvind Johnssons svenska språk rann som klart och friskt vatten – de skrev utan modenycker, utan fusk, utan att bli Håkan Nesser (nyligen dömd för skattefusk på grund av att han skriver usla deckare, pot—boilers, kioskromaner – fusk i det lilla, precis som i det stora – fusk och Lokeanism) men just avskalat, enkelt så att vanligt folk förstod – och för evigheten också – för deras böcker läses fortfarande….Enligt mig är det skrivsättet de använde – logiskt, klart och redigt – oändligt mycket bättre än det mesta som skrivs idag, som bara skrivs för stunden, eller därför att böcker blivit en förbrukningsvara. Bara underhållning att konsumera – för  bykkjuhvelpir och barnrumpor, men knappast ens förståndiga barn eller för den delen förståndiga vuxna.

Freyja och Ivaldes söner enligt en amerikansk tolkning från 2008

 

Freja växte upp på Noatun – innan Njords historia med Skade utspelade sig – Njord kan ha haft en tidigare maka eller kvinna vid sin sida – men hon förblir okänd. Njord beskrivs som en välvillig, men frånvarande fader – ingen patriark, bara en hantverkare – som ofattbar sin dotter i försvar – han gör det tydligt i Lokasenna, där Njord först bemöter Lokes försmädligheter – men Freja själv tiger, därför att hon inte bevärdigar Loke ett enda svar – till första början – hon anser det helt enkelt under sin värdighet som kvinna, därför att hon också är klok nog att inte gå i svaromål omedelbart, utan med eftertanke. Njord anser det helt naturligt att Freja kan ha haft en eller flera sexuella förbindelser, eftersom alla unga kvinnor gör så – sök själv efter rätt strof på havamal.no så får du se, Marija !

Loke däremot känner vi till, vi vet att han är de grova perversionernas, tidelagens man och gud – men Loke svarar med att jätten Hymirs döttrar em gång mängde sitt piss i Njords mun – men vad skall det betyda – Det står skrivet, klart och tydligt skrivet att läsa i Oegirsdrikkjas 34:e strof  – och Finnur Jonssons klassiska transkriptionGjalp och Greip, Geirröds döttrar ska ha dräpts av Tors Hammare Mjölnir, slungad av honom själv, när han vadade över Vimurs älv – i nordanlanden. Detta är en faktisk beskrivning av naturförhållanden, inte bara en saga för vuxna, eller vanligt snusk – även om somliga inte förstår mer än så. Alla som kommer från Norge eller Island vet, att jöklar och forsar för med sig smutsgult vatten om våren, och den skrevande jättinnan Greip, som ”ökade Vimurs vatten betydligtgenom sitt pissande, är en smältande, droppande glaciärspricka – för ser inte sådana sprickor ut som kvinnosköten på avstånd ? Njord, som är kusten, havsytan – mottar stora strömmar av alltsammans, när floderna flödar över om våren – och vissa vårfloder är värre och större än andra…  Så var det med den saken, och det är jag inte den förste att konstatera. Redan dagens islänningar och isländskor har påpekat allt detta.

Å andra sidan vore Lokes anklagelser emot Freja inte effektiva, om de inte innehöll något korn av sanning. Freja ÄR en sexgudinna också, det går inte att komma ifrån. Hon har provat och genomfört varje form av penetration, heterosexuell handling överhuvudtaget som är anatomiskt möjlig att genomföra – för en gudinna nota bene – inte för människor – inbegripet all urofili, bdsm, sadomasochism, direkt smärtsamma eller för oss obehagliga, ja dödliga upplevelser – eftersom hon är vad hon är, givet sin natur. Källorna bevisar inte detta, men det är ett antagande från min sida – men Freja uthärdar, överlever och motstår allt – och ”Vändpunkten” i Oegirsdrikkja eller Lokasenna är inte nödvändigtvis Lokes avslöjande inför Frigg – vars hjärta nästan krossas – att det var han som stod bakom dråpet på Balder, utan vändpunkten, dramaturgiskt och berättartekniskt sett, kommer när Freja slutligen överger Loke – eftersom hon bara vänder sig från honom, säger upp all möjlighet till vidare vänskap – och därmed är Loke förutsättningslöst dömd, för all tänkbar framtid.

 

Freja vid Ägirs och Asarnas gille, enligt Lorenz Frölich – på 1800-talet

 

Freja däremot ställer in i det sista i utsikt, att hon kan vara Lokes vän – om han bara inser vad som är sanning, och inte omfattar vad som är lögnaktigt och falskt.

Det finns en sensmoral här, men den är inte feministisk, utan allmänmänsklig.

Freja vädjar till våra bättre jag, och vad vi kunde vara – om vi ville – men kanske inte till vad vi de facto är – eller har blivit under vår livstid i Midgård, på grund av vad vår omgivning och närmaste bekantskaper har gjort oss till. Vi präglas av våra erfarenheter, Asatron rör sig inte i en statisk himmel, som den idiotiska kristendomen – eller Mohammeds paradis, där varje man skall få sjutton jungfrur som present – ifall han dödar de otrogna eller gör de gärningar, som Islam kallar ”rättfärdiga”.

För mig låter Mohammeds paradis  som det allra värsta och nedersta helvetet, måste jag säga – ja värre än de Glyngves Dyhålor, där Loke slutligen hamnar, vid Nastrand i den yttersta köldens rike. Vilket öde skulle vara värre för en fullvuxen, normalt fungerande man än att i alla evigheters evighet vara någotslags lärare för en högstadieklass av ivrigt fnittrande tonårsflickor, som ingenting kan, ingenting vet och ingenting kan lära sig ens i fråga om sex – eftersom de för alltid förblir just jungfrur ?

Frejas Sessrumnir är ett mycket sannare himmelrike. Där finns åtminstone någotsånär erfarna män och mogna kvinnor, som för det mesta vet vad de gör – också i sexväg.

Frejas Einherjar – som jag redan nämnt – är inte Odens krigare – jag skrev ju här ovan att Eddan ger hälften av de stupade i strid åt henne, och de övriga Valkyriorna, vars enda drottning Freja är. Återigen – varför ? Valkyriorna deltar sällan i strid, utkämpar inte strider som sådana -men de hemför de döda till deras slutliga bestämmelseort – medlidandet är deras största tillgång, deras syssla är ibland de döende – de som vet eller sett detta, förstår – för förståelsen är det centrala här. Odens krigare är de kyliga taktikerna, de som planerar – oavsett vilket kön de tillhör, oavsett nationalitet, ursprung, utseende – vi kan förvänta oss att kunskapens gudom står högt över allt sådant. De som dör för en rättvis sak skall komma till Valhall – men det är inte, aldrig aldrig aldrig någonsin människors sak att bedöma vari den rättvisa saken består – för människor kan missta sig – mycket grovt, till och med. Endast de makter, som ”korar valen” -”kyrja wal” kan avgöra till slut – vad som är rätt och fel inför historiens dom. Det är inte människorna, som ska döma varandra.

Den hälft av de fallna som tillhör Freja, tillhörde inte den förlorande sidan i varje redan utkämpad, eller framtida – kommande – konflikt. Nej, det är de som slogs av ren kärlek – hade höga ideal, kanhända – och som utan taktik, utan kunskap, utan någonting gick framåt, ständigt framåt – av ren vilja – och vars val var rätt – enligt Frejas och Valkyriors dom. Vi själva vet inte, vad slut vi till sist får, eller hur vi ska dö. Men döden undgår ingen, hur gamla eller unga vi än må bli – och Oden själv är medveten om sin död – han har aldrig förnekat dess existens, sannolikt inte Frigga heller – då Frigg känner alla hemligheter – liksom Fulla och Gnå känner allt det dolda, som bara Frigg vet. Vad händer med Freja vid Ragnarök ? Voluspa ger inget svar, men vi förmodar att Freja faller i strid med Hyrrokkin eller den slutliga förintelsen, entropin eller någon av de andra kvinnliga jotnarna – och att alla som tillhörde hennes Fulltrui och därefter hennes Einherjar – en ännu mindre skara kvinnor och män – att bara tro på Freja räcker inte – hon är ingen Jesus, ingen frälserska, här finns inga lättköpta slut. Böner eller klagosånger hjälper oss inte – inte att bara rabbla som de kristna – bara handlingar och aktiva val hjälper -om vi råkar välja rätt – men – vad som är rätt, avgörs till slut av eftervärlden och av en högre makt – inte oss själva.

Detta är ingen ”forn sed” eller en tom, mekanisk upprepning utan mening, som ”seder och bruk” ungefär. Detta är en verklig tro – och Asar och Vaner är inte åtskilda, utan omnämns ibland som en helhet. Man behöver inte alls säga eller skriva ”asa- och vantro” eller vantro, eller ”asa, vana, rökka-, Ragna- Tomte och dvärgtro” eller vad tusan somliga knasbollar vill få det till – för sådant leder bara våra tankar alldeles fel i längden. Alla skrivande och skapande människor borde känna till att ordet har en fruktansvärd makt över tanken. Därför får man aldrig slarva med orden, utan måste försöka att uttrycka sig klart och koncist, precis som jag försöker just nu. Däremot tror jag inte det kan skada, om man är mångordig – därför att vissa ting måste förklaras noga. Allting går att uppnå, bara man har vilja, kraft eller tid.

Vad såg den unga Freja hos Njord i Noatun ? Det är en annan bra fråga… Om Noatun var en stor hamnstad, en handelsplats och ett enormt skeppsvarv (tänk  Dorestad, Hedeby, Kaupang, Lundenwik eller London – som gav namn åt Lund när de kristna under Tveskägg förrädaren förstört det Uppåkra, som varat i mer än tusen år – tänk inte bara Birka och Ansgar, för då tänker du begränsat ) så måste där ha funnits andra kvinnor av exotiskt utseende, främmande härkomst, ja påfallande elegant och utmanande klädsel. Inte nödvändigtvis fnask, horor eller sjömanshustrur av något slag -ifall det vore så – men Freja var moderlös, med en kärleksfull far – som ofta var upptagen med handel, skeppsbyggeri, vad han annars hade att sköta. Om Freja antog en mänsklig gestalt (gudamakter gör så därför att vi människor skall kunna varsebli och upptäcka dem) så måste hon sett dem som kvinnliga förebilder – rimligt nog, efter mitt antagande om hur mänsklig psykologi ofta fungerar hos barn – men inte alltid. Freja var alltså tidigt undanskuffad, förminskad -men bestämde sig för att bli den vackraste av dem alla, den mest utmanande yngre kvinna som alls kunde tänkas, upplevas eller kännas – och det blev hon också – som vuxen – logiskt nog.

Pesonen på bilden har ingenting att göra med vad som skildras i denna text…

Att hon levde ut sin sexualitet är bara en liten sida av saken, för människor består av oerhört mycket mer än så. Vår tid övervärderar sexualitet, vår kultur pratar för mycket om den. Tvåsamhet är inte allt, inte familjeliv eller ständig promiskuitet eller pinsamma försök till ”metrosexualitet” och eller ”sex and the city” heller. Allt sådant är Trumperi, trumpskt, skenbilder men inte verklighet. De flesta människors liv har i alla tider bestått av vardagar, ingenting särskilt, arbete, försök till överlevnad och mycket annat, inklusive jakt på föda, kunskap eller erfarenheter – och en stor del vila, sömn eller tristess. Vi sover bort en tredjedel av våra liv, sägs det – eftersom vi behöver vila och återhämtning.

Freja är också moder till Hnoss och Gersimi – skatt och dyrbarhet, skatt i betydelsen prydnad, inte ”beskattande” eller självdeklaration. Därmed är hon ensamstående mor – och fadern är okänd, att det skulle vara Svipdags döttrar eller Ods, är helt obevisat enligt källorna – och dem håller jag hårt på – eftersom det inte går att utplåna åldrars visdom eller tusentals år av skapande genom att säga, att just vår generation eller människor av idag vet så mycket mer eller är så mycket bättre än alla föregående.

Därför skapar jag inte fantasy själv, och gjorde jag det skulle jag tydligt försöka markera vad gränsen går, eller göra det synligt vad jag inspirerats av.

Här slutar mitt brev, och jag hoppas det var inspirerande nog – i förbifarten – detta var allt jag förmådde eller hann med att skriva – under loppet av sådär fem timmar.

Det är nu midnatt, eller tre minuter över midnatt, morgonen den 15 Januari – Alla hjärtans dag är till ända..

Bästa hälsningar, lycka till med skrivandet – bli nu inte förfärad över allt detta – men du bad om ”spånande” och att ”bollla tankar” och så fick det nu bli.

– Hedningen

Profilbild för Okänd

”Askonsdag” i morgon – De kristna FÖRSTÖR Odens-dagen (inlägg från 21 Februari 2021)

Som vi vet är kristendomen en ovanligt osund, sjuk och dödstillvänd religion. Hedendomen och Asatron är däremot livstillvända, och firar livets höghet och skönhet, snarare än de kristnas ständiga och morbida fastlåsning vid döden, och ett påstått liv efter detta. Om du läser Hávamál, kära läsare eller läsarinna (något tredje gives icke !) så skall du märka att det inte står ett enda ord om något liv efter döden i den skriften – det är fördolt för människorna och skall så förbli – och Oden ger dig heller inga eviga straff eller budord, han ger dig blott goda råd för hur du skall leva som bäst – men han tvingar dig inte att böja sig för någon ”allsmäktig vilja” som den totalitära, diktatoriska och ständigt bestraffande kristne guden.

 

I morgon är en Odens dag, som alla andra Onsdagar. Ändå håller de kristna på och förstör den med något de kallar ”Askonsdag” och påhitt som fasta, anorexi och självsvält. Vi har redan sett att den tron orsakar flera dödsfall varje år, även i modern tid, nu – 2023. Visserligen är det kanske nyttigt att banta eller undvika överkonsumtion av mat och andra livsmedel, men självsvält är faktiskt en psykisk sjukdom.

Många kristna verkar helt ha tappat greppet om tillvaron, och inser inte vilket medeltida trams de håller på med. Den sk ”Askonsdagen” som fortfarande tragiskt nog firas i vissa svenska kyrkor går ut på att hälla aska i håret på personer som döms ut som ”syndiga” och allmänt dåliga, och alla troende förväntas ödmjuka sig, krypa till korset, vråla att de är ovärdiga, dåliga, usla osv under ideliga självspäkningar och organiserat självplågeri. I en del svenska kyrkor ritar man fortfarande svarta kors med aska i pannan på ”alla som vill ha”håll med om att det verkar lite ”Charles Manson Family” över det hela…

 

Varför är så många massmördare, sekt-ledare och galningar kristna… föreligger det månne någotslags samband ?

Socialdemokraterna skall nyligen ha föreslagit, att extrema samfund och religioner INTE längre skall beviljas några Statsbidrag. Det borde onekligen gälla de kyrkor som bär sig åt såhär, och tillika samtliga islamistiska samfund i Sverige. Kristna som håller på med ”syndabekännelser”, hela tiden fördömer enskilda och ritar kors i pannan på folk med aska osv osv borde onekligen tillhöra de rörelser, som INTE kan anses bidragsberättigade.

 

Undvik självsvält, döds-fasta och andra kristna späkningar ! Ät svenska semlor till Vanernas ära istället !!

Men – och det är ett viktigt konstaterande – i sin ursprungliga, livstillvända form var också ”Fastlagen” en hednisk sedvänja från Norden. Semlorna eller Fastlagsbullarna som vi äter just nu bakades på det sista vetemjölet man hade kvar för säsongen, och vid Distinget höll man en sista vinterfest i väntan på den nya äring och årsväxt som skulle komma. Att fasta var många gånger nödvändigt, eftersom förråden var på väg att sina efter en lång vinter – och detta är det rationella upphovet till både Fastlag, ”Maslenitsa” (en rysk vinterfest) och andra liknande fester.

Det har konstaterats att mat och livsmedel nu blivit bra mycket dyrare i Sverige. Purjolöken sägs ha stigit i pris med över 80 %, men vad tusan skall vi hedningar med en massa purjolök till ?

Vi här på Hedniska Tankars redaktion utbrister glatt i den visa som Povel Ramel skrev på sin tid,

 

Magen kurrar i protest

inför dagens stora fest:

Bara purjolök! Bara purjolök!

Gratinerad purjolök,

kamouflerad purjolök,

purjolök på längden och på tvären,

purjolökar i karott,

blandad purjolökskompott,

 

Mos på purjolök,

juice på purjolök,

purjolök på Mosters vis,

bakad purjolökssurpris

purjolök i papper à la Nilsson,

purjolök i enrisrök,

purjolök i purjolök,

frusen purjolök,

tusen purjolök!

 

Själv blir jag av denna botanik,

bara mager, blek och purjolik!

Runt varenda jäkla krök

döljer sig en purjolök,

klädd i hatt och rock som alla andra.

 

De kristnas  rövargäng

är för mig en kort refräng:

Bara purjolök! Bara purjolök!

Vi ska minsann kuva dom,

rensa dom och stuva dom,

sen kan dom få äta upp varandra!

 

 

 

Kristendomen säger nej till hela livet och vänder sig hela tiden till ”gud” eller döden. Vanerna och Freja värnar naturen och det levande istället…

 

 

Profilbild för Okänd

HEBDO ! HEBDO !! SO-LI-DA-RI-TET – HEDENDOMENS KAMP- ENHET !!

Igår, 7 Januari 2025 råkar det vara tioårsdagen av det besinningslösa muslimska terror-dådet emot Skämttidningen ”Charlie Hebdo” vilket förstås många skribenter och media uppmärksammat – även i Sverige.

Men trots att Islam är Världens farligaste Monoteistiska religion – för något annat gäller inte under detta årtusende – finns det dem i den svenska pressen, som hela tiden visar undfallenhet emot Terroristerna, och inte tillåter, att Frankrikes polismakt och rättsvårdande myndigheter försöker skydda sina egna medborgare. I Dagens Nyheter skriver den Vänsterblivna översättarinnan Rebecka Kärde – associerad till den korrupta ”Svenska Akademin” och ett av Hängbröstvänsterns ledande namn – ni minns väl skandalen Jean-Claude Arnault och allt den förde med sig för Sverige som nation – att det skulle vara ett ”problem med liberala principer”

Hon står rakt fram i svensk press och argumenterar för att hela Västvärlden skall ”vika ned sig” för islamisternas våld, och att det är ”synd” om de stackars personer från MENA-länderna som befinner sig i Frankrike, bara därför att fransk polis självklart nog genomsökt deras lägenheter och så vidare efter det fruktansvärda MORD-attentatet. Vad är det för Bullshit ? Hur kan en tidning som DN – som på falska grunder kallar sig ”liberal” fastän den hela tiden agerar som ett Såsial-akrobatiskt familjemagasin av sämsta snitt, ens publicera den sortens inlägg ? Det är dålig smak, väldigt dålig redaktionell policy från DN:s sida – och det torde väl inte förvåna någon, oss Hedningar allra minst. Vill Kärde och kompani i det muslimska lägret använda sin yttrandefrihet, så kunde de skriva bloggar som vi, eller använda sig av nät-tidningen ”Arbetaren” (fortfarande vänstersocialistisk) där Fru eller Fröken Kärde faktiskt hör hemma. Hon har skrivit där förr.

Hon har inte i DN att göra. Inte i någon ”Svensk” Akademi heller.

Alla andra större svenska media – och media över hela den fria Världen – fördömer idag Islam, och attacken emot Charlie Hebdo – vilket heller inte förvånar någon.

Till och med Statstelevisionen, alltid Vänsterbliven och aldrig någonsin opartisk eller ens saklig – trots vad den hela tiden påstår – fördömer idag vad som hänt, och FORTFARANDE händer i vår omvärld. Också DN:s egen ledarredaktion struntar i Rebecka Kärdes sätt att uppföra sig i media, och försvarar den Västerländska demokratin utan att försöka problematisera den i onödan, vilket ju är precis vad Kärde i sin fullkomligt verklighetsfrånvända Vänsterblivenhet ägnar sig åt.

Tveklöst är islam den FARLIGASTE religionen i hela världen. Den här GALNINGEN från USA oskadliggjordes på Nyårsafton 2024… Omfattar man Monoteistiska religioner som Islam eller Kristendom, slutar det som regel ALLTID såhär…

Idioten Shamsud-Din Jabbar dödade 14 personer på Bourbon Street i New Orleans, Louisiana, och skadade 37 stycken andra oskyldiga offer allvarligt. Vi känner alla till tillvägagångssättet från Drottninggatan i Stockholm för några år sedan, tyska Julmarknader i Magdeburg – exemplen är nu otaliga. Lyckligtvis kunde rättsvårdande myndigheter oskadliggöra muslimen, som uppges ha varit en civilanställd såkallad ”HR-expert” från USA:s Försvarsmakt, enligt vad som påstås i andra källor på Internet – och även  svenska media.

Brukar inte USA:s Försvarsmakt tämligen ofta vara till för att skydda Världen i allmänhet från den här sortens islamister ? frågar vi oss nu, såsom varande svenska Hedningar och goda POLYTEISTER, som förespråkar fredligt civilmotstånd för att förebygga det här. Vapenmakt måste ibland användas, sant nog – men när den dessvärre behöver användas, är det ofta försent. Ett förebyggande arbete, som går ut på att kväva ALLA Monoteistiska religioner i sin linda, och se till att de får så få anhängare som möjligt – tills att mänskligheten kommer på bättre, Hedniska Tankar och den här sortens religiösa element dör ut av sig själva, vore den rätta medicinen – anser vi !

Men – OM nu även USA:s försvarsmakt är infiltrerad av islam – vad betyder då det ? Borde det inte betyda, att myndigheter i USA eller Joint Cheifs Of Staff – för att bara nämna ett exempel – borde se över sina rutiner -för säkerhets skull… Religiösa fanatiker har inte i någon statsförvaltning att göra, särskilt inte i dess vapenförande delar – därom torde man nog vara relativt ense.. Humanister, däremot – eller Polyteister – agerar inte såhär, rent statistiskt sett – och vore det inte lämpligt, att i så fall uppmuntra just polyteism, samt fler Hedningar även ”over there” ?

 

Charlie Hebdos Jubileums-utgåva från 10-årsdagen av attentatet, ser DE FACTO ut såhär…

Vad säger Charlie Hebdos nuvarande Chefredaktör, Monsieur Riss, som själv överlevde attacken, trots att han sårades i ena skuldran ? 11 av hans kollegor dödades av två muslimer, 10 andra blev allvarligt skadade.. Jo, om den saken vågar vår vänsterblivna Statstelevision faktiskt ge besked…  Monsieur Riss – som ännu är aktiv som skribent, och visst inte – pas du tout ! – har några planer på att sluta skriva, han säger som såhär:

”Satir har en särskild förmåga som har kunnat ta oss igenom dessa tragiska år: optimism”

À la bonne Heure – säger jourhavande HEDNING – et ca – c’est l’espririt Gaulois !

Vive La France Libre ! Vive La Republique !!

SATIR är något dessa STACKARS DÅRAR inte tål – De svarar med JIDDER, HAT och VILDA VRÅL ! (teckning hämtad från Charlie Hebdo)

Vi Asatrogna och Polyteister samt HUMANISTER har som ni kanske vet en särskild Gudom också för själva HÄDELSEN, ja alltså BLASFEMIN samt inte minst Humorn och Satiren. Han heter Loke eller Loki, som ska uttalas ”Lokke” -eller ”Locke” ifall ni inte visste det – för så heter han på god svenska. Vi dyrkar inte honom precis, men vi tolererar honom. Redan dansken  NFS Grundtvig – som faktiskt var kristen biskop till namnet, men aldrig särskilt djupt troende – och grundare av Folkhögskolerörelsen i Norden sade en gång att:

Frihed for Loke såvel som for Thor vore det ideal, en sann demokrati borde sträva efter.

Endast så får man HEBDO, endast så får man ett gott skratt till livs – och VERKLIG yttrandefrihet och religionsfrihet, för religionsfrihet innebär också frihet från SKADLIGA religioner, och yttrandefrihet är detsamma som att: ”Om ONT du ser, kväd då att ONT det är, men glöm ej att glädjas åt det som är gott” som det står i en översättning av Hávamál – och där står också ”Giv ej dina fiender frid !” vilket ska tolkas så att ”fridh” är ett rättsligt begrepp, alltså ett juridiskt undantag – för så var det enligt Germansk rätt – ”grid” eller ”tingsfrid” är liknande begrepp… liksom Julefrid – förresten… Uttrycket betyder alltså inte att man ska slå folk på käften, eller använda tillhyggen eller så – för så var det aldrig menat.. Kristna människor, däremot – förstår inte skillnaden, därför att de inget kan eller vet om just Havamál, eller Odens egna ord…

I Asatron har HÄDELSEN i form av trickstern Loke en SJÄLVKLAR status, som förhindrar att extremism alls uppkommer… så är det i alla Polyteistiska religioner…

 

Nu finns det förstås de som säger, att ”jaha, men nu berättar ni gamla sagor” eller ”sådant inte kan hända här” i Såsialdemokraturens Sverige...Men då förstår man inte, att vi Hedningar till SKILLNAD från de Vänsterblivna och Efterblivna kristna inte lever i ett elfenbenstorn, utan i högsta grad ute i den svenska verkligheten.

Vi minns alla de mörka åren med Sahlin och Löfvén. Man har sagt, att 2024 var ett ”ödesår” för Världens demokratier – det var SVT:s reportrar som stod för det uttrycket – och de skriker likt stuckna grisar och skållade svin om att FPÖ i Österrike är ”värre än Hitler” samt att Maktgalena Andersson, gemenligen kallad ”Magadan Magda” måste ta över Regeringen, nästa gång det blir Parlamentsval i Sverige. Inget kunde vara felaktigare. Vi minns attentaten på Drottninggatan. Vi minns läraren Samuel Paty i Frankrike, som fick huvudet avskuret av ännu en islamist, när han försökte lära ut vad yttrandefrihet faktiskt innebär till sina elever i en av Paris förorter.

Medan Såsialdemokraterna och deras lejda kreatur i Centerpaskit under Muharrems ledning hela tiden välkomnar ökad Islamisering, finns det också VERKLIGA socialister som FLYTT från Iran, och massor av Invandrare här i Sverige, som skanderar ”Kvinna – Liv – Frihet” och som befinner sig bland oss, just därför att de är MOTSTÅNDARE till det religiösa våldet, och INTE vill se mer Islam, kristendom eller liknande. Det får vi inte glömma – och varför gör vi inte gemensam sak med dem, som i Frankrike – och bränner fler slöjor och Koraner ? Vår hedniska hållning är faktiskt att det är på sin plats, för en RIKTIG kvinnorörelse kan aldrig någonsin acceptera ”Profetens” lära som en giltig ideologi.

 

Här är ännu ett finfint exemplar av arten Homo Sapiens Sapien, som heter Abdulkadir Mumin – fast han inte är något Mumin-troll precis… Han kommer från Göteborg, de ”Goa Gubbarnas” stad enligt svenska Socialdemokrater, och där har han varit synnerligen aktiv inom Bellevuemoskén – som hela tiden fått frikostiga bidrag från Göteborgs Stad – och det Såsialdemokraturiska partiet..

Svenska Såsialdemokrater har nämligen i 40 år och mer trott – totalt naiva som de är – att det går att ”köpa sig fria” från terrorismen, genom att ge islamisterna mer och mer pengar. Hela det Bidragsindustriella komplexet har satts i rörelse för att finansiera Moské efter Moské – och vi minns alla ”GävleImamen” och hans släkt, som av mystiska skäl ”inte skulle gå” att utvisa , eftersom de var efterlysta i sitt egentliga hemland för flera terror-brott de påstods ha begått där, fast de dolde sig bakom ett hastigt och lustigt tillkommet ”svenskt medborgarskap” – liksom den senare så kände ”Kurdiske Röven” eller Rövar-hövdingen Röwa Majid – som nu lär finnas i Turkiet.

Men men – ”ursäkta förlåt, vad vi bär oss klumpigt åt” – för att nu citera Magnus Uggla.  Man ska ju aldrig kommentera enskilda fall,heter det – för sådant är ju dålig press-etik, som vi vet. I fallet med den aktningsvärde Herr Muminfrån Somalia, som tillika är ”Predikant” och Somalier – så påstås han nu – hör och häpna ! – ha blivit brittisk medborgare istället för svensk, samt vara en av ledarna bakom IS och Al-shabaab – ja -man förstår inte riktigt hur det hänger ihop, men flera mediakällor skriver faktiskt så – och de kommenterar detta ”enskilda fall” helt utan hämningar, fast SVT, SvD och DN förstås inte vågar säga ett endaste litet knyst. Fega kristna, helt enkelt..

Också ”Svenska” Kyrkan har stött den aktningsvärde ”Predikanten”  ”herr Mumin” från Somalia, som påstås leda IS – hur det nu kan komma sig. ”Svenska” Kyrkan hade tills helt nyligen en Ärke-någonting, vars valspråk var ”Gud är större” eller en direkt översättning av ”Allah Akbar !” på svenska…

Vidare – ni får ursäkta att vi blott citerar, kära läsare och läsarinnor, mes amis citoyens et citoyennes !  –Men minns ni dessa unga snillen, från Nybodaskolans vaktmästeri, samt ”den islamiska föreningen” på Sikvägen 1 i Tyresö, där det också fanns en bidragstagande, kommunal moské.. ?  Bröderna Elias och Rasmus Johansson, idag 25 respektive 23 år gamla, är etniska svenskar – fast vid ungefär 15 och 13 års ålder kom de -helt plötsligt enligt vad deras egen mor sagt i en intervju – hem en dag och sa att de ville ”konvertera till Islam” eftersom deras invandrande skolkamrater förmått och trugat dem till det. Uppenbarligen föll de också för någon ”herr Mumin” till predikant – likt den civilanställde totalidioten i USA – New Orleans, Bourbon-street ni vet…

Minst fyra personer står idag åtalade, och trots att de greps av SÄPO – den svenska Säkerhetspolisen – redan INNAN de kunnat utföra några attentat, har de inte fått några straff alls. Alla är de fortfarande ostraffade, och man vet redan att de två etniskt svenska bröderna försökt rekrytera flera minderåriga för Islams sak i ”närområdet” eller”Duwwääth grabbet Abo på Orten -vi schbela bja Rap muzik häh vah ?

Bildkälla: SÄPO och alternativmediet ”Samnytt”

Man har säkrat video-inspelningar där de svär trohet till IS och förorts-kalifatet med laddade skjutvapen i sina händer – sägs det – men till försvar säger de att de förstås är helt oskyldiga – jajamensan! – och att stygga,stygga SÄPO är såå taskiga emot dem såå -för inte får man filma i en gudstjänst-lokal förstår ni – men se vifta med AK-47 och pistol, ja det är ju som vi alla förstår en helt normal ”gudstjänst” i snart sagt vilken andakts-lokal som helst, och en för Allah högst behaglig gärning

Deras advokater har ävenså lagt fram detta tunga och ”förkrossande” argument. Jämför med vad Rebecka Kärde skriver i Dagens DN om hur ”synd” det är om alla de stackars, stackars små oskyldiga i Frankrike, som blivit såå trakasserade av President Macron och hans stygga,stygga ”Fliqs” eller just Poliser… Såklart är det bra illa, att varje nation här i Världen behöver Snutar, samt flitigt med Snutifikation – men vad finns annars att göra ? Bara acceptera vilka fasoner som helst ?? –

Känner ni igen Rebecka Kärde och de vänsterblivas argument ? Vill ni fortfarande rösta på Muharrems, galna Gretor eller Magadan Magda Andersson till nästa val, eller nyktrar ni till – och kommer till Hednisk Insikt ?

Svenska Dagbladets ledarsida har just för dagen något att säga om svensk yttrandefrihet, satir, västerländsk demokrati – och MÖRDANDET på Charlie Hebdos redaktion. För egen del står vi på deras sida, men knappast på ”Svenska” Statstelevisionens eller Dagens Nyheters.

Varför så är fallet, borde närmast vara pinsamt uppenbart, även inför Allah och Envar..

TYR – tisdagens Gud – miste sin hand i kampen mot Fenris. Charlie Hebdos chefredaktör blev skjuten i skuldran. Vad är skillnaden ?

       (PS: De gav inte upp. Vi hedningar är inte sådana – som ni säkert förstår. Alla kulturer är inte ”lika mycket värda” nämligen…)

Profilbild för Okänd

DANMARK ändrar sitt Riksvapen efter mer än 600 år… ”SANCTUS LIBER !” – HELIGA FRIHET !!

Her ligger kecke Mend, hvis Been oc Blod er blandet
Iblandt hinanden, saa at Ingen siger andet
End de er aff een Slect; de var oc aff een Troe
Dog kunde de med Fred ey hos hinanden boe

– Inskrift på Monumentet från slaget vid Lund, 1676
(Skriven av Hans Gerner, Dansk prästman anno 1681)

 

Historiker och andra, inklusive professo Dick Harrison från Skåne – som fortfarande skriver sina krönikor i SvD – lär tvista om flest svenskar har dött i krig emot Danmark eller Ryssland- men sanningen är, att det stora landet i öster alltid varit vår främsta fiende. Med Danmark, vårt närmsta grannland i Syd och vårt broderfolk danskarna förhåller det sig annorlunda. Det var under kristna kungar som Danmark och Svea rike råkade i krig – för bönder och enkelt folk på båda sidor gränsen har alltid stiftat ”bondefreder” och kommit bra överens med varandra.

Under Hednisk tid tillhörde Skåneland, alltså Skåne, Blekinge och Halland alltid Danmark, liksom Ranrike eller Bohuslän var en del av Norge – och det får vi aldrig glömma.

Först i och med Valdemarerna och senare under Kalmarunionens tid – en union som kunde enat de Nordiska rikena en gång för alla, men som inte blev bestående på grund av den tyska Hansan och kapitalintressen från ett kristet Europa – blev krigen mer regel än undantag, och sedan dess har det Danska Riksvapnet innehållit en sköld med de tre kronorna – och Danskarna har ställt långtgående krav på Göta och Wendes Riken, som Sverige alltid haft rätt till. Under 1500-1700 talen orsakade detta ännu fler döda, och ledde till Wasaättens långvariga kamp för Sveriges sak – men trots ockupation av delar av Sverige under Kristian II Tyrann ( I Danmark kallad Kristian den Gode) och slaget vid Lund, 4 December 1676 på Sliparebacken eller Sanct Libers Hög gav sig aldrig Sverige och Svearna under Danmarks krona. Någon ”Sankt Liber” fanns aldrig – men namnet betyder ”Heliga Frihet” eftersom Skåningarnas ting en gång stod där – innan Lund ens fanns, för i mer än 1000 år var Uppåkra vid Helge Å Skånes största stad – grundad redan på Bronsåldern.

 

 

Numera innehåller det Danska Riksvapnet Färeöarnas Bagge, och Grönlands Isbjörn…

Konung Fredrik X av Danmark har uttalat sig för fyra dagar sedan, och nu är det officiellt. Danmark avstår från alla anspråk på Svenskt territorium, även heraldiskt sett. Våra länder ingår lyckligen i samma Försvarsallians, och för första gången detta sekel har vi därmed en tryggad fred i Norden, sedan Finland och Sverige övergett sin tveksamma neutralitet, som inte längre tjänar våra länder särskilt väl, då vi för hela Europas och Världens skull måste återuppta kampen emot våra fiender i öst – och med det menas Ryssland och Vitryssland, samt alla dem som stöder dessa länder, Turkiet och de Muslimska staterna inbegripet.

Danska historiker har redan kommenterat, att Danmark måste följa med sin tid. ”Hedniska Tankar” behandlade redan under Donald Trumps första presidentperiod det idiotiska kravet från USA på att få ”köpa” Grönland, som dock aldrig någonsin kommer vara till salu, och aldrig överges, med mindre än att USA förklarar Danmark och därmed hela Norden krig, och försöker med vapenmakt. Isåfall kan Donald Trump vinka ajö till hela NATO, och därmed faller Världsfreden som idé för hela Europas del, för det enda alternativet vore en folkomröstning av Grönlands invånare – och någon sådan kommer aldrig att äga rum, inte under detta århundrade. Amerika kan ta sina planer på hänsynslös exploatering av Nordiska naturtillgångar och stoppa upp dem någonstans där ryggen slutar, för av naturtillgångar och kolonier har USA redan nog. Priset kommer bli förlorade allierade i hela Europa, och förlorad prestige för all framtid – och vårt svar står kvar, liksom svaret från Danmarks Statschef – Fredrik X.

 

Svaret till Mr Trump är KLART OCH ENTYDIGT – HÅLL TASSARNA BORTA FRÅN GRÖNLAND – FÖR ANNARS….

Vi vill erinra våra läsare i USA – Mr Trump – The President Incubent – eftersom han ännu inte ”svurits in” om att det dog fler människor under slaget vid Lund än på Omaha Beach, och att det stupade fler nordbor där än amerikaner under Normandie-invasionen 4 Juli 1944.  Så våldsamma var stridigheterna, när Danskar och Svenskar senast drabbade samman på allvar.

Ett blodigare slag har aldrig stått i Norden, säger fakta och historikerna – och är Mr Trump då beredd att offra minst 14 000 döda för Grönlands sak ? Vi skulle inte tro det, inte ännu i alla fall…

Hur tror ni då det blir, Mr President – om vi står sida vid sida i kampen för Ukraina ? – Ja, se där har ni en fråga att lösa. Ni har sagt att ni skulle kunna stifta fred i Ukraina på ett enda dygn, med eller utan Ukrainsk medverkan. Låt oss då se om ni talar sanning den här gången, eller om ni ljuger – likt de ledare Sverige tyvärr ännu har.

Statschefen i Danmark däremot, ljuger inte om Grönland, och det hedrar honom.

Angående monumentet över slaget vid Lund, där rumäner, tattare och därmed likställda stulit bronskanoner – därför att vårt land dåligt vårdar sig om sin historia, så har det blivit återställt, 23 Oktober 2024 – som alla här redan vet.

”Sanctus Liber” – Heliga Frihet – Hur många oförätter och hur många krig som begås i ditt namn, lever du ännu bland oss i alla fall…

 

Vi fortsätter att försvara det som är vårt – för de som slåss för sina egna länders sak, slåss till sist för hela Världen.

Kristendomen skall falla, liksom Monoteismen och med den alla totalitära system. Framtiden tillhör oss Hedningar och Humanister – och om den saken är vi fullständigt övertygade…

 

Ett minnesvärt ögonblick bland många, 4 December 1676. Karl XI återvänder till höjderna vid Sliparebacken och ”Sanctus Liber” efter att ha varit frånvarande från slagfältet i mer än 5 timmar – han leder personligen ett genombrott och en kavallerichock genom de danska linjerna – och en dansk pukslagare lyder honom, när han signalerar till anfall…

 

 

Profilbild för Okänd

DIKT OCH ÅKALLAN – ÅKALLAN OCH LÖFTE ?

Åkallan och Löfte ingick på sin tid en diktsamling, som gavs ut av en svensk Nobelpristagare. Hans liv var skiftande och intressant. Han drunknade nästan på Vättern, när den båt han satt i kantrade, tillsammans med en nära släkting ombord. Han reste till Beirut, som var en dålig och otrivsam plats i Mellanöstern redan då. Han fick vandra förbi Olshammar och flera smedjor med sin käraste, eftersom hans släktingar förbjudit honom att gifta sig med just henne, och han var inte alls så konservativ, som okunnigt folk idag påstår. Nej, den Nobelpristagare jag talar om skrev poesi, också när han var över 80 år gammal och borde ha dragit sig tillbaka för längesedan, och om någon nuförtiden kallar honom för förlegad, är det för att han var tvungen att skriva den sorts poesi som folk dåförtiden ville ha, därför att poesi för det mesta inte ger några pengar att leva av överhuvudtaget.

 

                              Gustaf Fröding, Nobelpristagare Verner von Heidenstam (1859-1940) och Albert Engström badade NAKNA på Sandhamn år 1905.

De var män, som hyllade HEDENDOMEN i Sverige – och inte alls kristna så att det störde.

De led heller inte av någon ADHD-HBTQB eftersom de allesammans var Heterosexuella av sig, faktiskt…

Verner Von H firade sitt bröllop på Blå Jungfrun, Hedningarnas och Häxornas ö i Kalmarsund…

 

Men – en man ur vår samtid, som vet hur lite pengar det ger att skriva poesi och utkämpa en Ideell Kulturkamp, också idag – är vår Asatrogne frände Henrik Andersson från Västergötland, som kämpat med sin egen högst personliga Hedniska Blogg sedan 2012, alltså i mer än tolv långa år. Han har utgett otaliga småskrifter om Hedendom, ordlistor där han förklarar dess grundläggande begrepp, böcker om hur Blot och Årets fester kan förklaras, hur Högtider skall hållas – utan att förfalla till inbillat ”fornsederi” eller new age, synkretism eller att på annat sätt blanda bort korten.

Nu ger han också ut sin första diktsamling i 101 exemplar – och den vill Hedniska Tankars tre personer starka redaktion verkligen ställa sig upp och rekommendera.

 

 

Vad Jalkr-runan eller Algiz står för, vet de invigda. Henrik Anderssons poesi är avsedd att läsas högt, om än den är frivers, och av den orimmade sorten. Redan Heidenstam skrev fri vers i obunden meter, förresten – och idag har verklig skaldepoesi – som kräver massor av tid och större språk-känsla än vi nutidsmänniskor har – för länge sedan dött ut som konstart, tragiskt nog. Detta är enkla, folkliga, okonstlade dikter – hymner till Ratatosk, ekorren – den ratade tossen – som är korrespondent i Världarnas och Varats träd.

Man kan använda texterna även då man blotar, eller tjänar de gudomar vi Nordbor har som sina egna, och som bara tillhör oss. Varje folk och varje kultur på hela jorden har sin Hedendom, och sin förkristna historia, sant nog – men om man inte är Same, ska man inte utöva Samisk religion, eller på falska grunder påstå att man är det. Är man inte svensk, utan amerikan – kan man utöva den sorts Hedendom, som finns i Amerika – men verklig Asatroende kan man aldrig bli – och bara Japaner kan bli företrädare för Shinto – för utan japanskt påbrå, så går inte det – faktiskt – för så råkar det vara i Japan.

Vi möter dikter, som erinrar om Erik Axel Karlfeldts ord om ”den vår, som de svage kallar höst” och dikter till Skade, vinterns hårda gudinna, som förvisso kräver mycket av människorna, då hon är av jotnars släkte. Vi möter Vidar, som inte bara är en Odens son och arvtagare utan en, som hämnas fadern – för hämnd är ett ord som kan förstås på många sätt – den största hämnden är att leva vidare, även efter Ragnarök, även efter varje vinter – och att som Asarna trogen överleva Monoteismen och de fientliga makterna – alla dem, som vi ändå möter varje dag.

Detta är inte sådan poesi, som man läser hastigt – eller några Tranströmmerska futiliteter, någon Björn Ulvaeus-mässig trivialitet eller några barnsliga ”Mello” inslag.

Det är ord som kräver att läsaren noga kan begrunda och besinna dem, samt tolka alltsammans rätt.

Den som vill inhandla ett ex av förstaupplagan- tryckt i 101 ex – torde få sno sig på – och använda länken här för att snarast sätta sig i förbindelse med ”Ideell Kulturkamp”….

 

 

Profilbild för Okänd

Ett Läsarbrev under Julen

Hedniska Tankar publicerar sällan läsarbrev, men emellanåt är alla dess tre redaktionsmedlemmar sysselsatta med att få ordning på vår korrespondens. Den 21 December – på Midvintersolståndets Dag – fick vi ett läsarbrev från Johan Forsgren i Fagersta, som utan oss kanske inte hade blivit Hedning – och nu vore det bäst, om han själv, oavkortat får berätta sin historia – alla vi Asatrogna Hedningar och Etniska Svenskar har ju faktiskt en…

Den Forsgrenska Asken

 

Då du delger så mycket av det hedniska livet på bloggen så tänkte jag att det nu är dags att du får ta del av mina egna upplevelser. Och just idag så råder ändå vintersolståndet.Flyttade in i vår villa som är belägen på området andra sidan i Fagersta för snart 40 år sedan. Att vi just har husnummer 3 och som kan vara kopplingen till valknuten skall jag nog låta vara osagt men så här i efterhand så har tecknen låtits upprepat sig.

På vår tomt finns en självsådd ask då jag flyttade en hallonhäck för att antal år sedan och som idag har växt sig allt större. För tolv år sedan byggde vi ut vår fastighet och hade hjälp av en del firmor. Grävmaskinistens första kommentar var: skall jag gräva bort trädet! Det är inget träd utan en ask med stort värde blev så svaret från mig.
Under grävningen stötte vi på ett mindre vattenflöde från äldre runda tegelrör strax intill askens rötter, vilket ledde till extra jobb då jag var tvungen att på något vis ta hand om dräneringen till en egenbyggd brunn med nedsänkt pump.

När utbyggnaden så började att bli klar och jag skulle ta ned byggställningen så skrek vår yngste son som en stucken gris då det låg en stor huggorm i vår trädgård och det är enda gången som vi faktiskt haft besök av orm under alla mina år i fastigheten. När det var dags för stenläggning med granit för den uteplats som vi har var formen sedd från asken en nia, vilket jag inte tänkte på vid förarbetet.

Jag har även ett stort intressen för äldre hobbyfordon och har alltid drömt om just en Hot Rod. Hittade många delar från en annons på blocket som jag då kunde börja mitt bygge med. Och just dessa delar har tillhört Hazze From som tävlade med sin Ford Top fuel som hette Ragnarök. Hazze var mycket noga med att vi skulle hålla vårt nordiska arv vid liv och hade många fina lackeringar på sina bilar. Nu börjar min Ford 34:a ta form och den skall lackas i en kulör som är mörkgrön då jag vill ha kopplingen till naturen. Det kan nog även kopplas till Edred Thorsson bok ” Green runa ”

En mindre skogsväg leder mellan vår fastighet och företaget Epiroc drilling Tools där jag jobbar.
Då vi har korpar runt om oss i skogarna så har jag ibland följe av ett par och det är lite fascinerade att se ett par korpar leka i luften med sina säregna läten.
Att jag gick ur Svenska kyrkan är faktiskt hedniska tankars förtjänst och det kändes som en stor befrielse.
Om du tror att detta är hittepå så är du välkommen på besök för en närmare beskrivning vilken dag som helst under året.

Mvh Johan Forsgren

 

Så långt en Asa-trogen läsare – och där ser man. Hedniska Tankar kan väl tillfoga, att vi ingenting kan och ingenting vet om just Hot Rods i stort sett, men vi minns en skåning från 1983, som lärde oss en hel del om dem, och en Hedning med sinne för Västerländsk magi av alla slag, som under det tidiga 2000-talet flyttade till Strömstad och byggde Kit Cars, vilket inte alls är samma sak, eftersom man då utgår från en färdig byggsats – en Hot Rod får man däremot tillverka helt själv, med de delar man kan hitta och som står till buds. Känslan i detta är väl som med en träbåt, ty en del män bygger träbåtar, men andra män bygger vagnar och andra fordon.

Släktnamnet ”From” är ett vanligt svenskt soldat- och knektnamn, och det får oss att tänka på Jan Fridegårds eller rättare sagt Fride Johanssons far, Johan Alfred From-Johansson (1863 – 1941) som är begraven vid Tillinge Kyrka, mellan Västerås och Enköping i Mälardalen. Han förekommer i Fridegårds roman ”Torntuppen” som är en av de mest Hedniska kortromaner som skrivits i Sverige, eftersom den helt tar avstånd från kristendomen, och handlar om hur soldaten, smeden och bonden From stannar kvar i sin egen bygd, för han vakar över den och bevarar allt gott, även efter döden – som de kristna helt missuppfattat. Fridegård skrev denna bok just 1941, när hans far dött – och krigsåret 1941 liknar ganska mycket år 2024 efter vår moderna tideräkning – men det är en annan historia.

Edred Thorsons böcker om Runor, slutligen – hör till dem vi kan rekommendera, för han är en klok karl, och en av de bättre amerikanska Runologer med verklig känsla för Asatro och Esoterica som alls finns. Boken ”Green Runa” innehåller hans småskrifter för åren 1978-1985 då han var som mest produktiv – vår första bok av honom köpte ”Hedniska Tankar” redan 1981 i en viss bokhandel i San Francisco, California, US of A – men om den boken och andra av samma författare, kan man redan läsa under rubriken ”Konst, Böcker och Resor”, underrubrik ”Litteratur och Böcker” här ovan

 

Profilbild för Okänd

Varifrån Kommer ”Sankt Staffan” och Staffansritten ifrån ? (repris från 2020)

”Staffan var en stalledräng.
Vi tackom nu så gärna.
Han vattna’ sina fålar fem,
Allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.”

Nästan alla svenskar känner till Staffansvisan, som man brukar sjunga till Lussi och Jul. Nästan alla forskare är också helt eniga om att den inte har någonting alls med en påstådd biblisk Stefanus att göra, en person som skulle stenats ihjäl av en uppretad folkmassa efter jesu död vid Påsken, och därför inte har det minsta med vår Nordiska Jul att göra.

Den berömda takmålningen av Staffan från 1200-talet och Dädesjö kyrka, 100 år efter att ”Staffansritten” till Frejs ära kristifierades…

Nej, säger forskarna – den nordiske Staffan har samband med Frejskulten och den Hedniska Julen – den Jul som enligt de allra äldsta källorna firades jämnt 3 dagar efter Midvintersolståndet, för så skrev den byzantinske hävdatecknaren Prokopios redan under tidigt 500-tal. Som bekant faller Midvintersolståndet alltid på den 21:a eller 22:a December enligt vår tideräkning – den gregorianska kalendern – och Jul firades därför sedan allra äldsta tid och de skriftliga källornas vittnesbörd om förhållandena i landet Thule eller den yttersta Norden den 24:e och 25:e december.

Senare försök att koppla den hedniska Julen till några ”Höknätter” enligt sen, Isländsk tradition, eller påstå att Jul skulle ha firats i Januari är dömda att misslyckats, eftersom det bygger på lösryckta påståenden från det isländska 1200-talet, 200 år efter det att kristendomen infördes på ön.

Vi vet också att Lussi, det hedniska ursprunget till Lucia, ursprungligen inföll 13 dagar senare eller 13 dagar efter den 13 December, då vi firar Lucia nuförtiden. Förvirringen om dessa datum beror på övergången från Juliansk kalender till den Gregorianska, vilket för Sveriges del skedde först 1753, ungefär samtidigt med de första vittnesbörden om den nutida Lucia-traditionen, från herrgårdar i Västergötland. Detta innebär att Julen – och hedendomens ljusfest i Thule – skulle ha firats omkring 26 December, vilket forskare visste redan i och med Oscar Montelius på 1800-talet, och 26 December eller Annandag Jul är också det datum folktraditionen pekar ut för den stora Staffansritten, då man tidigt på morgonen skulle rida i sporrsträck till närmsta åt norr rinnande källa, för att fålarna skulle ”vattnas” eller dricka märg i benen för det kommande året.

Lucianatten räknas också som den mörkaste och längsta natten i svensk folktradition, och det stämmer ganska bra, om vi räknar med den kalenderförskjutning som infördes på 1700-talet. Prokopios säger, att kvinnorna i Thule hälsar den nya solen i vita kläder och med bälten av halm, och det stämmer med den senare Lussi-traditionen. Där Freja – eller Lussi – finns, finns också hennes bror Frej, och hästen är Frejs djur – att hästoffer skedde vid Jularna vet vi också ur det arkeologiska materialet – det vet man från de senaste utgrävningarna vid Gamla Uppsala.

Kappridningen till närmsta källa byttes senare – på 1700-talet och vidare framåt – ut emot en Staffansvandring med Julbockar, Stjärngossar och andra folkliga upptåg, långt efter det att man glömt bort de ursprungliga hästoffren, eller ritten till Frejs ära – men fortfarande var datumen oftast de rätta – det var i slutet på December, 24-26 i Julmånaden, som Julen skulle firas och allt detta skulle ske. Alla nutida människor vet också, att det är då Julen skulle firas, och så var det som sagt också i de äldsta källor vi har, från 530-talet, närmare bestämt. Frej är också den gud, som råder över sol och solsken, vet vi enligt Gylfaginning och Eddan, och vad skulle då passa bättre än att ära honom vid Midvintersolståndet.

Trots att senare folklorister ivrigt förnekat, att Julskinkan och svinhuvudet på alla svenska Julbord skulle ha något med Frej att göra – grisen är ju också hans djur, och Galten Gullinborsti anses också Frej själv rida på – så var alla forskare från tidigt 1900 tal och än tidigare övertygade om också detta, och ingen, absolut ingen har kommit med några verkliga motargument eller motbevis, så av hävd firar vi fortfarande Frej – på rätt dagar och som sig bör..

Det var också under det tidiga 1100-talet, som den katolska kyrkan först godkände någon ”Sankt Stefan” och som vi alla vet, lär Gudahovet i Gamla Uppsala ha bränts ned av de kristna först på 1090-talet – 1072 är ett datum som nämnts för det sista nio-årsblotet där, 1090 ett annat, även om det väl inte är fastställt, när förstörelsen av en hel kultur egentligen kulminerade. Till saken hör också att Ungrarna under tidigt 1000-tal hade och ännu har sin egen ”Szent Istvan” eller ”den helige Stefan” som var en Ungersk kung, död 1037, och han var förvisso en stor krigare och kavallerist – Ungrarna har alltid varit ett hästfolk – och detta skulle kanske förklara hur den svenske Staffan eller Stefan blev en ”Stalledräng” som visan säger..

”Staffansritten” – här med en Julbock i spetsen – har firats i hela landet, till och med i Skåne – här ett exempel från det nordskånska Toarp, nära Ängelholm…

Kanhända var det så, att tyska missionärer berättade om den Ungerske Kungen, som ju antog kristendomen – för hedningarna i Svealand, och för övrigt finns det också ett falskt, av katolska kyrkan aldrig erkänt svenskt helgon, som också kallats just för Stefan eller Staffan, och som skulle vara ”Hälsinglands Apostel till råga på allt – och han anses av många vara just ”Staffan Stalledrängs” egentliga upphov..

Adam av Bremen, som är huvudkällan, berättar om en skändlig folkförrädare med namnet Stenfinn – som i Tyskland kristnades av en biskop Adalbert (död 1072), och utsågs till en av sju missionsbiskopar, som skulle kristna och förstöra Sverige. Sannolikt var Stenfinn västgöte, men i alla fall en överlöpare och förrädare, som övergett hela sitt folk och slutit sig till de kristna. Han skulle först ha verkat i Uppsala och Sigtuna, sägs det, men kom senare att bege sig till först Gästrikland och sedan Hälsingland – men där fick han ingen särdeles framgång, som vi skall se..

Bakom flera medeltida helgonbilder i Norrländska kyrkor sticker Frejskultens hästar fram… och den apokryfiske ”Sankt Staffan” erkändes aldrig av den katolska kyrkan som något ”helgon” för Sverige.

Man bör minnas, att man långt in på Medeltiden ansåg, att ”Hälsingland” var namnet på i stort sett alla Norrländska landskap med undantag för Gästrikland, som inte hade någon egen Landskapslag, men löd under Upplandslagen. Jämtland och Härjedalen hörde under denna tid till Norge, som alla vet, och förutom Lappland, Norrbotten och Västerbotten (som redan under sen bronsålder koloniserats av svenskar) var alltså Ångermanland och Medelpad inräknade i Hälsingland, och löd under den ursprungligen hedniska Hälsingelagen, och långt in på 1300-talet skall det ha hänt, att Hälsingarna utan pardon slog ihjäl fogdar och uppbördsmän, som kom från Uppland och söderifrån, eftersom de inte räknade sig som skattskyldiga till någon kung, utan var fria bönder i ett fritt rike, precis som Jämtarna.

Den tidiga medeltidens ”Stor-Hälsingland” ingick i det svenska riket, liksom Finland, Estland och Fjärrkarelen..

I Hamrånge-trakten, på den Gästrikländska sidan av Ödmårdens vida skogar, berättas ännu en sägen om hur ”Sankt Staffan” jagades tillbaka in i Gästrikland av uppretade Hälsingar och Hedningar, och hur han slutligen slogs ihjäl där – vilket var en rättvis dom, och helt i linje med Hälsinge-lagens bestämmelser. (Författaren Tord Andersson har själv skildrat detta i boken ”Sällsamheter i Gästrikland” på sidan 118 och framåt.)

Enligt vissa bragtes ”Staffan” om livet vid Tönne å, på den Gästrikländska sidan, eftersom Hälsingarna inte brydde sig om petitesser som att de var utanför sin fristats område, och han upp ”Staffan” först där. I Skog och Hamrånge socknar har man angett Mordbäck som den riktiga platsen, och den visades också för resenären Abraham Abrahamsson Hülpers anno 1758.

Tönnebro vid Mordbäck var en av de sista värdshusen innan man kom in i Ödmårdens hemska skogar…

Hälsingarna reste först på 1600-talet en ”Helige bror Staffans stupa” på kyrkogården i Norrala, dit liket efter den snabbt bortjagade ”missionären” ska ha blivit fört och begravt. 1928 satte man också – helt ohistoriskt – upp en minnestavla vid Själstuga by, långt inne i skogarna på den Hälsingländska sidan av gränsen, vilket var helt fel, eftersom Stenfinn aldrig varit där.

Redan författaren Albert Viksten tog upp en annan sägen, enligt vilken ”Staffan” ska ha förstört det hedniska viet i Söderala, och det var det som blev anledningen till att han jagades ut ur Hälsingland, och rättvist avdagatogs, på samma sätt som man bör göra med alla kristna missionärer, varhelst de dyker upp. Redan namnet Söderala kommer av -al, som ju är namnet på en hednisk kultplats.

I Söderala kyrka hittade man också i början på 1900-talet den berömda Söderala-flöjeln från omkring 1025, som av vissa forskare antas komma från förstäven på ett stort Vikingaskepp, men några skeppsfynd har aldrig gjorts i just Söderala med omnejd. Den skulle lika gärna kunna antas komma från det Gudahov, som en gång funnits på platsen. Anledningen till att man alls påstår att den kommer från ett skepp, är att vi har en ristning från 1100-talets Bergen, som visar stävarna på en hel rad av långskepp, och där förekommer flöjlar, som mycket liknar den från Söderala – likaså på Bayeaux-tapeten.  I själva verket finns det inget som hindrar, att den inte varit uppsatt på en byggnad – jämför med vad den helt samtida Adam av Bremen skriver om ”den gyllene tak-kedjan” på ”templet” i Gamla Uppsala..

Även om man inte kan bevisa det, så kan Söderala-flöjeln – originalet finns nu på Historiska Muséet i Stockholm – vara en av de sista resterna från ett Hedniskt, Asatroget Gudahov som vi alls har kvar i landet – och det är en fascinerande tanke..

I Hälsingland har det – betecknande nog – aldrig rests några statyer över någon ”Sankt Staffan” för Hälsingarna tyckte och tycker alltjämt, att denne usle folkförrädare inte är något att fira. Men vi kan alla erinra om deras starka rättsmedvetande, som tog sig uttryck i Forsaringen – den i järn smidda runring med utdrag ur Hälsingelagen som handlar om hur en man skall ”göra rätt för sig” och som kan jämföras med andra runringar av samma typ genom mer än tusen års tradition, som Pietroassaringen – märkt med runtexten ”Gutanowi Heilag” eller ”Det heliga från Goternas vi”.

Forsaringen och andra fynd från Hälsingland påminner om att det inte fanns några kyrkor där alls före 1200-talet, men däremot Vin och Hedniska Gudahov, som vi kan ha tydliga rester kvar av än idag..

En tysk forskare, en viss FW von Schubert, som reste genom Hälsingland år 1817, beskrev de delvis Hedniska Hälsingarna såhär:

”Män och kvinnor är stora till växten, av en kraftfull kroppsbyggnad, fulla av mod och självkänsla, av kärlek till friheten, lagen och fäderneslandet, gästfria, tjänstaktiga utan egennytta, milda och välvilliga, stilla och allvarsamma”

Kort sagt – de var Hedningar !

Medlemmar ur den nutida föreningen ”Årsunda Viking” från Gästrikland och Hälsingland

 

En av de tidigaste skildringarna av möten med Hälsingar, som också nämner just Hästoffer vid Jul – och därmed tangerar Staffans-myten kommer från ”Heimskringla” och berättelsen om den norske kung Sverre och hans ”Birkebeinar”. På 1170-talet gjorde kung Sverre likt Stenfinn en andra färd genom Sverige, men i trakten av Amungens och Mållångens sjöar, på gränsen till Alfta, mötte honom Hälsingarna och hela deras här, som var trettio hundraden eller mer än 3000 man stark, står det i krönikan. Men kung Sverre var ju kristen, och Hälsingarna hade så bestämt, att var man skulle kallas Niding, som hjälpte de kristna in i landet, eller alls gav dem fred, också under Julen.

Ingen av Sverres män skulle heller få komma till Hälsingarnas stora ting, och där föra hans talan, så med 200 ”Birkebeinar” eller fattiga krigare – vars ben förblev lindade med björknäver – hade den kristne Kungen föga att sätta emot – och Asatron, får vi anta på goda grunder – var ännu kvar i Hälsingland på 1170-talet. Först senare gavs kungen grid eller frid att besöka tinget, och då stod de få krigare som han hade med sig uppställda till strid, och i god ordning, får vi veta.

Hälsingarna fann det föga hedersamt att med 3000 man nedslå 200 arma stackare under Julen, och gav så Kung Sverre tillstånd att tala i egen sak, och förklara varför han kränkt gränserna till deras hedniska land. Kung Sverre bad då om nåd, och sade att han inte gjort Hälsingarna något ont, utan bara ville dra vidare åt Norge till, och detta beviljades. Så lät han leda fram två hästar till slakt, och sade att det talet nu skulle spridas vida omkring, att man i Hälsingland var så snål på mat, att också kristna där måste äta hästkött (som är en hednisk vana) för att bärga livet.

Detta gjorde verkan, och den man som mest varit emot Sverres genomfart, bjöd honom så till gästning – och förmodligen hände allt detta vid Juletid, 1176, enligt vad forskare konstaterat – i Svenska Turistföreningens årsbok från 1965 kan man läsa mer om saken.

Så rådde då Julefrid, och hästoffer – och kanske är berättelsen om Kung Sverres färd, genom ett hedniskt och självständigt Hälsingland – också en av källorna till ”Staffansritten”. Förmodligen var det Hälsinglands Lagman – som ännu lär ha varit hedning – som bjöd Kung Sverre till gästning, det året – och Hälsingland var som sagt ännu ett hedniskt land – utan kyrkor eller annan ohyra.

Manhelgdsbalken i Hälsingelagen kan också förklara , hur Hälsingarna såg på saken, och varför de förjagade Stenfinn ur sitt land, och rättvist slog ihjäl honom, nära gränsen till det Gästrikland han kom ifrån. Den innehåller också bestämmelser om frid och Julefrid, och även om den är nedskriven på 1200-talet, då Hälsingland blivit kristet, är den värd att ihågkommas. Om män möter varandra i villande skog eller ute på allmän väg, utdöms inga böter, och där kan man alltså slå ihjäl varann saklöst, för på fjället eller i skogen finns ingen lag, eller Polis.

Det var ett hårt jobb att ta sig mellan Kungsgårdarna under Uppsala Öd på den gamla tiden – och i Norrland färdades man mest när isen lagt sig, på Julen och Vintrarna..

Men på gårdarnas betesmark, där ”ytterst gå horn och hovar” utdömdes 2 marker lödigt silver för mandråp, och i mellanhagen, eller den inhägnade betesmarken mellan skogen och ägorna än mer, ja dubbelt upp. Redan 2 marker silver var mer än 420 gram, och därför mycket mer än tre-fyra årslöner för gemene man. Skedde något på ängsmark (som gödslades och såddes) betalades ännu mera, och på åkerfast äng och åker mera ändå. Friden var än större och mansboten än mer i inhägnader, kornlada, ”båtlänning”, humlegård, fägård och halmlada, och så kom än strängare bestämmelser för ladugård och så gårdstun…

Skillnaden mellan Utangård och Innangård framgick mycket tydligt i de Nordiska lagarna

I själva boningshuset eller på bondens går räknade man med åtta fridssektorer, först förstugan, alltså utrymmet mellan tröskeln och eldstaden, eldstaden självt, utrymmet mellan eldstad och ”gavelbänk” där bondens högsäte stod, Gavelbänken eller Högsätet självt, så utrymmet mellan denna och ”kvinnobänken” med hustruns plats till höger, så kvinnobänken självt, och så den äkta sängen.

Att nu bryta Julefriden så att någon blev ”slagen uti sin säng” kostade 144 marker lödigt silver – en helt otrolig summa om 30,5 kilo och mer – medan det redan var 72 marker mellan eldstad och gavelbänk, men om hustrun i huset finner mannen på bar gärning med en annan kvinna i sin säng, ja då gällde inga böter alls, och hustrun kunde fritt slå ihjäl mannen – eller omvänt… för män och kvinnor i Hälsinglands skogar var jämlikar, även i detta avseende…

Så var en gång lagen i Hälsingland, och BETÄNK NU DETTA UNDER JULEN, SVENSKA FOLK – OCH HÅLL JULEFRID FÖR ENVAR

Profilbild för Okänd

Inför Midvinternatten… (inlägg från 2022-12-21)

Fullmånen i Julmånaden eller Julafullet inträffar nu, just i kväll. Vi befinner oss fortfarande i Odens och Åsgårdsreiens tid, då nätterna är som mörkast. De kristna firar fortfarande sina Nikolausar och sina alltför många katolska helgon, men jag vill för min del varken ha med dem eller några nya Ärkebiskopar att skaffa.

En god vän i den hedniska bloggosfären har observerat, att ännu ett Heite (men ingen Kenning) för Oden är Hnikar, men få torde minnas varifrån det Odensnamnet kommer. Rätt svar är att det bland annat förekommer i Gylfaginning, Grimnesmál och tillika Reginsmál, där Sigurd själv får råd av en förklädd gud, stående på ett berg. Att Regin betyder ”makter” i plural, borde ni veta vid det här laget, och att Jolnér, den stora Jularen, han som gör så att det blir Jul  – är Julens sanne upphovsman, kanske ni till slut har lärt er. Repetition är all kunskaps moder – och därför säger jag er nu, sannerligen sannerligen – att Hnikar fanns före Nikolaus, och inte tvärtom…

Det gäller förvisso också att skilja på Gårdstomtar och själve Jultomten, alltså Jolner, som bara finns i singularis, och inte i flertal. Igår firade vi Finlands frihets dag. En viss finsk kamrat stod framför mig idag, bildligt talat. Han kom i mina tankar, pionjär som han var – från Nylands Brigad dessutom – liksom en hel del andra, som jag saknar.

Jag minns Harry Järv, en man som det var mig förunnat att möta bara två gånger i livet, och som vid båda tillfällena gav mig ett hårt slag i solarplexus. Den första gången skedde det, därför att jag stod i vägen för honom utanför hans bostad strax nära Mariatorget i Stockholm, anno 2008 –  det var om sommaren, och jag var klädd i skinnjacka – det retade ”Järven” – en man som var 88 år det året, och när filmen ”framom främsta linjen” – en film om en ytterst kort period i hans liv -hade premiär, stötte vi på varann igen.

Jag påminde honom om det första mötet, då han tog till knytnävarna. Han hade just inget minne av det, men lovade mig på stående fot att göra om det desdo grundligare, så att han k-u-n-d-e få minnas det, vid sin ålder – och jag kan garantera er, att det var kraft i den högernäven.

Hans valspråk var ”Det finns bara tre saker jag kan – Närstrid, Kommatering och Fotografering” men det var fel, ty han kunde en hel del om skrivande också.

En gång under det tidiga 2000-talet, hängde ännu en ljusskylt med denna symbol i närhet av Tavastgatan, Södermalm, Stockholm. Mycket få personer har ännu rätt att bära och bruka den symbolen. Jag lånar den en stund, men bara för att väcka allmänhetens minne.

 

Att få stryk av en mästare, är alls ingen skam. Jag gav inte ens igen, någon av de två gångerna, men jag visade honom en kria jag skrivit, den andra gången – ett blogginlägg, såklart. Han sade till mig rätt ut, att sådan där gröt- och mjölkprosa, menlös och blodlös ville han aldrig mer läsa. Antingen skriver man kärnfullt, och så att det retar och upprör en hel del läsare, eller också inte alls. Han lämnade oss en Midvinterdag det året, 2008 – och på ett sätt var det självklart att han skulle lämna oss alla just då, då porten mellan världarna står öppen.

Jag minns ett slags gravöl på Tennstopet i Stockholm. Punkare, Anarkister – för Harry Järv var Kropotkiansk anarkist ut i fingerspetsarna, till skillnad från alla Bakunianska anarkister – och den skillnaden måste man vara klok nog att inse, för det är en avgrundsdjup skillnad. Där satt också ett antal mycket gamla och fåordiga män – de är ännu färre nu – en Åbo-tidning jag läste igår berättade om den allra siste av dem, ensam i ett sällskap han själv grundat – men så mycket skall bli sagt, att vi hade alla påverkats av denne mångsysslare, småningom vice Riksbibliotekarie, som ville bli ihågkommen för helt andra saker än dem han inte fick välja, när han var ung.

Han samlade antika manuskript hemma i sin lägenhet, och donerade dem efter sin död till Lycéet i sin hemstad – för i det svenska Finland går man ännu på Lyceum, inte Gymnasium. Han var in i det sista verksam, då det gällde projekt som det nyaste Biblioteket i Alexandria – en mänsklig kulturskatt, som funnnits i flera varianter och utföranden, och som byggts upp och raserats, bränts och förstörts av islamister och åtskilliga andra under tidernas lopp, men som nu heter Bibliotheca Alexandrina, precis som det en gång var menat, och fortfarande är.

Vid hans begravning grät till och med punkarna, även om jag själv inte gjorde det. Det känns underligt att använda en sådan formulering om en man ur hans generation – men jodå – punkarna grät – och den natten, på Tennstopet, några dagar efter Midvinter 21 December 2008, var vi alla medlemmar i Harry Järvs nu nedlagda, litterära spaningskompani. En ensam förpost, javisst – men inte utan sambandsmedel, och trygga i sin förvissning om att kunna kalla på förstärkningar när de behövs.

Jag undrar vad den gamle Kompanichefen från det svenskspråkiga Infanteriregemente nr 81 från det finska Österbotten hade sagt om dagens Ukraina-krig. Han trädde en gång i skriftväxling med en av sina motparter på den ryska sidan, 1939 – 1940; men gjorde aldrig om det. Det ryska spaningskompaniets chef berättade om avrättningar i Karelen, som ryssarna genomfört ”av humoristiska skäl” som ryssen uttryckte det, medan Harry Järv som alla vet skrev och fotograferade – trots kameraförbud vid fronten och mycket annat – av humanistiska skäl, inte något annat.

Det gäller att välja sida här i livet.

Man må sedan bidra med stort och litet – Harry Järv fick aldrig bli Riksbibliotekarie på det fjärran, Kulturmarxistiska 1970-talet, eftersom man skrev och sade bakom han rygg att han hade ”slagits för Hitler” – vilket är fel i sak, därför att Harry Järv slogs i två finska krig emot Stalin, och under den mesta tiden befann sig inte Finland och Tyskland i en allians, som var högst nödtvungen för Finlands del.

Man nekade honom Mannerrheim-korset också, eftersom Marskalken personligen lär ha förbjudit det, och Harry Järvs officerskarriär fick ett snabbt slut, sedan han mist vänster fot och en bra bit av vänster ben nedanför knäet 4 September 1943 i ett ryskt minförsåt. Han ”inlät sig ofta i resonemang med underlydande” som det hette, och var påfallande omilitärisk i sitt sätt att lägga upp och planera spaningsuppdrag, vilket var orsaken till alla de uteblivna utmärkelser, som han rätteligen kunde ha fått, även om de ändå var många nog.  Många är historierna som berättats om honom, och jag rekommenderar boken ”Oavgjort i Två krig” som är ganska så tunn och mager, men en god introduktion till Harry Järvs prosa. Där finns även följande anekdot, som jag nu tar fritt ur minnet, sedan jag fått den bekräftad ur säker källa.

Han var noga med fakta, in i det sista – också på sin ålderdom. Under sitt sista krig hände det, att han en gång fick en fråga av en rikssvensk bekant om innehållet i en av Moskvatidningarna, nuförtiden utbytta emot RT ”Russia Today”, samt RIA Novosti och andra öppna källor, som ni inte bör läsa. Svensken tyckte att dessa media var rena löjan. ”Jo, det håller jag med om” svarade Harry Järv. ”Här till exempel är en artikel om att stödjepunkten med namnet ”fågeln” blivit intagen, och att närmare 70 ryssar stupat”.

Det är lögn – ja en betydande överdrift ” -sade Harry Järv – och han fortsatte – ”det var jag som personligen ledde det där anfallet, och jag kan försäkra er att de dödas antal absolut inte översteg 20 stycken – resten flydde ju sin kos – så visst är Moskva-tidningarna skräp…

Då vart svensken alldeles tyst, men Harry Järv kanske unnade sig ett leende.

Till Valhall kom han aldrig, och det lär varken ni eller jag göra, kära läsare. Det är få förunnat att alls komma dit, och det är icke vi – utan en högre makt – som korar valen. Och det är ingenting att skratta åt, ”Lillejul” eller inte – men kanske kan vi le en smula.

 

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Inför Julblotet, Vintersolståndet 2024

”Som två blodspår skulle kristendomen och frihetskampen gå bredvid varandra genom seklerna. Staden på ön skulle utplånas, och ingen skulle under långa tider veta var den legat. Men de två spåren, som började där, har ännu efter ett årtusende inte nått sitt mål”

– Slutorden ur romanen ”Offerrök” av Fride Johansson, alias Jan Fridegård, 1949

 

Midvinterblot och Julblot är två olika saker, och INTE samma sak – vilket är viktigt att komma ihåg.  Tillika finns det något som heter Vintersolstånd, en rent astronomisk företeelse som våra Förfäder noga kunde beräkna – på någon timme när – det kan man redan med hjälp av stenkalendrar, eller en skeppssättning, och att mäta solhöjd på sjön eller över takåsar är heller inte svårt – det har man kunnat i alla tider.

Fullmånen i Julmånad, alltså Julmånen har redan passerats, eftersom den i år inföll 15 December, och nu befinner den sig i nedan tills att Tunglet inträffar, 22 December, och månen går sedan i ny på nytt.  ”Tungel” som i ortnamnet Tungelsta heter det på svenska – new age trams om ”mörkmånar” kan ni glömma.

Allt nog – den dag som är Lördagen 21 December är idag rätta tidpunkten för jublotet. DÅ – och bara DÅ. Er Hedning har i sitt liv mött skrikande, oartikulerade Västgötska Lastbilschaufförer med ett förflutet i ”Biker-miljön” eller lokala MC-klubbar – och dessa galningar har under direkt hot förklarat för oss på ”Hedniska Tankar” att deras fäder och förfäder minsann firade Midvintern vid den tidpunkt, som Islänningar firar Thorrablot på. Och för all del, vi måste ge även galningarna rätt, även om vi inte är i logistikbranchen – men vi känner dem allihop – blott alltför väl – och om vi hade tio fördelningar, divisioner eller kanske tre armékårer av sådana män, vore mycket vunnet i vår Värld, i synnerhet österut och i Ukraina. ”Man väntar ej med dem attack – Man GÖR !” skrev på sin tid Johan Ludvig Runeberg – Finlands nationalskald – och Finland hade nationaldag den 6 December i år.

 

Kampen står för evigt mellan Hedendom och Humanism på den ena sidan, Kristendom, Islam och andra Totalitära Läror på den andra.

Denna bild togs i Ukraina i år – där många städer gått under och förstörts. Hur många städer skall då gå under, innan vår mänsklighet lär sig läxan ? HUR MÅNGA ??

Nästa år – har vi förklarat – är ett Odens År, eftersom detta år var ett år för Tyr eller rättvisan. Asatron är grundad på en nioårscykel, ty av hävd var det alltid så i Svea Rike att de stora bloten hölls i Gamla Uppsala just vart nionde år, och inte vart sjunde. Men sju är veckans dagar, och Odens dag, följer på Tyrs. Våra Götar, okunniga som de är, vill fira Tors år direkt på Tyrs, helt utan rim eller reson, helt utan logik i deras tro. Nu säger eder Särimners Sändebud, ja sannerligen, sannerligen – att han nog skall fira Midvinterblot eller Thorrablot med dem, och det blir något de ej skall glömma.

Deras dag kommer. Snar och Säker nalkas den – och liksom Julen är och har varit Nordbornas gåva till mänskligheten, återstår en ännu större uppgift för oss. Krigens år skall en gång vara förbi, och då kommer ett år av kunskap, återuppbyggnad och större visdom.

Sådant är Odens Budskap, oavsett vilket år det sker, oavsett vilken tidpunkt vi talar om. Oden själv ska leda oss, och än är det långt till Ragnarök. Ni ska inte tro på de kristna, inte på Thunbergeriet, inte på SVT – för mänskligheten kommer trots allt att överleva länge till, trots drönare, AI och de genomvidriga Muharrems, som nu förbereder sig på att försöka ta över Sverige, återigen – stödda av Magadan Magda – men än är det långt till 2026 – och vi får hoppas på förnuftets seger.

I en liten landsortshåla, någonstans i Mälardalen ligger ett bortglömt antikvariat, nära en järnvägsstation. Dess ägare är gammal nu, och fadern – som grundade firman – är ännu äldre, ja 90-årig. Där stegar vår Hedning in, för att köpa en bok, glad i hågen såhär före Jul, och blotet – som nu kommer. ”Den boken, skall du veta, gav min son lust att läsa” säger antikvariatets ägare till Hedningen. – Jaså, svarar han. Ingen läser böcker längre, läskunnigheten i vårt land sjunker, liksom överallt annars – och vi behöver inte fråga vilka befolkningsgrupper som drar ned den. Men en god trilogi var detta, på sin tid. Dess skapare var färgad av sin miljö, och det Världskrig han såg utspela sig rakt framför honom.

De båda männen samtalar en stund, och därefter går Hedningen hem till sin familj med boken, som han skall ge till en god väns yngsta barn, som vistas långt borta – och vars mor förlorat vårdnaden om honom i en domstolsprocess, som nog aldrig bort äga rum – för Kärring-statens rättvisa, ger Hedningen inte mycket för, Moder Frigg till trots. Julgåvan kommer inte denna Jul, utan om många Jular – ty en man kan förstå vad han är gjord av – och varifrån han kommer – först när han blir en man.

 

 

Fride Johansson, 1897 – 1968 gjorde sig känd som en proletär författare, men hatade Sovjetmakten.

En man, utan illusioner. Hedning och Humanist. Aldrig kristen.

Fride Johansson, en av dessa Johanssöner, Andersöner och Pettersöner var Hedning rakt igenom. Han vägrade acceptera kristendomen, han slogs för evigt emot det totalitära och hans böcker bevisar det – liksom hans liv – för de som nu forskat kring det, och är bekanta med den Mälardal och det Svearike, som var hans. Han skrev ”Jag – Lars Hård”. ”Torntuppen” om sin egen fars död, anno 1941 – ett år som påtagligt liknar vårt eget – i ett annat land dog en bysmed, frivillig i en lokal brandkår, och han var i år 83 år gammal – född just 1941, som genom ett sammanträffande.

Tror ni då att Fride Johanssons värld är borta, och oaktat förvridningarna, och den spegel han såg Sveriges hedna tid genom – är den då så olik vad vi just nu ser ?

Fride Johansson blev journalist, först i trettioårsåldern, men var alltid en skrivande man. Hans far dog strax före sin åttioårsdag, efter att ha huggit ved till vintern – och Fride Johanssons mor och ende bror gick med i en såkallad ”frikyrka” – en fanatisk, kristen sekt som gjorde honom arvlös. Före allt det där, hade han hunnit återvända till sin hemstad, landsortshålan – där en Hednisk man långt senare köpte hans mest kända Trilogi. Det var medan han fortfarande var ung. ”Jag har liksom satt mitt märke på den här stan” sade han, inför fadern – 70-årig – och denne svarade, lungt och stilla – enligt vad en annan man vid namn Bengt Järbe berättat i en av sina böcker: ”Märke, säger du… Jag var dum nog att gå in på Stadshotellet du ser där borta en kväll – men fick fyra man efter mig. Två av dem slog jag ned, med mitt knogjärn. De andra två lyckades jag springa ifrån – och märket på planket, kan du själv se här

Så berättas det, på antikvariatet i den lilla Landsortshålan. Hedendomen och Humanismen lever, men den tar sig uttryck på lite olika vis. Fride Johanson blev en Hednisk Man, men hans far Johan Alfredsson From dog som påstådd kristen – i alla fall till namnet, men knappast gagnet. Själva kommer vi från en släkt, som låtit Hedna sig – och så skall det förbli.

Låt oss vara Hedningar – och Humanister. Ned med Islam, ned med all kristendom, ned med Monoteismen, ned med all totalitärianism !

 

Profilbild för Okänd

Julhögen – en tradition som ännu lever (repris från 2020)

Till de Hedniska traditionerna från Asatrons tid hör att låta maten stå framme på Julbordet över Julnatten, så att Odens följe i den vilda jaktens tid och förfäderna kan ta för sig av den, efter vad man en gång trodde – och i vissa fall ännu tror. Också traditionen med Julhög, en hög av bröd, kakor och andra godsaker som skulle räcka över hela Julen, och som får stå framme framför var och ens plats vid matbordet lever ännu kvar.

Julhög från det nutida Västergötland (foto: Ideell Kulturkamp)

Denna sedvänja är visst inte utrotad, som det felaktigt står på Wikipedia. Åsa Holmgren, forskare på Institutet för Språk och Folkminnen, tillämpar ännu seden med Julhög, och så gör många andra. Till och med många receptsajter tar upp sedvanan. Mest utförlig beskrivning finner ni här.  Vårt dagliga bröd har alltid varit viktigt, ända sedan för 5 – 6000 år sedan, då vi svenskar först blev bönder. Särskilt viktigt blev det vid julfirande och andra högtider. Det bakades många olika slag av bröd och av olika finhetsgrad och sädesslag – Kornbröd nämns i Eddadikten Rigsthula om Heimdalls vandringar som det tarvligaste av allt, råg som något bättre och vete- och havrebröd som finast – det åt man bara till helgerna, och förärade makterna vid Bloten. Hade man råd; användes siktat mjöl och till limporna hade man vört från ölbrygden.

Bild från Kalmar Läns Museum – Julhög med äpple överst, en god ost samt olika sorters kakor. Främst en av Frejs eller ”Staffans” ryttare..

Julhögarna bestod av runda brödkakor i olika storlekar och olika tjocka med den största grova kakan underst. Högre upp i stapeln kom mindre och finare bröd som en kringla eller stor lussekatt. Högst upp fanns kanske en bit ost, lite smör och ett rött äpple. Runt omkring högen låg pepparkaksgrisar och ofta figurer av hästar, som ju alltid hört hedendomen till. Sambandet mellan ”Staffansritten” på Annandagen och guden Frej skall jag berätta mer om en annan gång. Särskilt Såkakor, vars sista rester skulle plöjas ned till våren i den nya åkern, och som på så sätt skulle bevara lite av Julens kraft – vattnet tog man gärna från någon åt norr rinnande Torskälla i trakten – fick ofta ligga underst i var och ens Julhög – och det bruket kan vi ännu iaktta och hålla i helgd.

”Julahögen var byggd i pyramid, den största och grövsta jullimpan i botten, sen den grovsävade kakan med hål i mitten och därnäst en fin-sävad, lite mindre kaka. Alla bröden voro runda, grovlimpan vägde omkring 3 skålpund (nästan 1,5 kg), de andra omkring hälften så mycket. Allt matbrödet var mjukt, slätt och välformat. Överst på högen låg minst en vacker sk tolvhålakringla (lyxbröd som sällan baktes utan till julen). De som hade kaffe använde detta bröd som kaffebröd, annars åts de torra. I en del gårdar saknades somliga år den lille lille osten (beroende på minskad mjölkmängd). Överst ett rött grant äpple. Fanns gott om äpplen, lades sådana runt omkring de olika julhögarna. Vid barnens julhögar ställdes dessutom deras jul-a-gåbba, vilka bakats av den vitaste degen. Den förställde en julgubbe, en julkäring, julgris – bock med horn, tupp, höna.”

Upptecknat: 1949 av Alma Nilsson
Informanter: Upptecknarens mor (född 1834) och mormor (född 1803)
Plats: Härlunda, Småland
Arkivnummer: 19964, frågelista M119

Särskilt indelta soldater blev av sina rotebönder bjudna på Julhög, vilket föjande uppteckning från Dalarna visar. Seden kan gå ända tillbaka till de Hirdmän som fanns på Kungsgårdarna inom Uppsala Öd, för också Vasakungarna och medeltida regenter gav Julhög och Julgåvor till sina knektar.

”På julbordet lades en bröstöd (brödhög) bestående av 15 à 20 kakor tunnbröd, vilket fick kvarligga över jul. En hög av tjockbullar staplades upp i bredd med tunnbrödshögen och ävenledes fick kvarligga på bordet helgen över.—

På julaftonsmorgonen skulle husmodern ställa iordning julgästen till soldaten som då kom på besök hos samtliga sina rotebönder. Soldatens julgäst bestod av en kaka tunnbröd, en tjockbulle, en köttbog eller lår, samt ca 2 à 3 mark smör.”

Upptecknat: 1937 av Fräs Erik Andersson
Plats: Boda, Dalarna
Arkivnummer: 10338 (frågelista M119)

På institutet för språk och folkminnen är man säker på, att seden med Såkakor är mycket äldre än kristendomen, och kommer från Hednisk tid. Helt säkert är den samtida med det första brödet, skriver man. Till och med i dag, när de flesta av landets invånare bor i städer, har man påträffat många, som iakttar den gamla vanan att göra såkakor, och lägga de sista smulorna av dem i trädgårdslandet till våren, för att få lycka med sådd och skörd. En rest av den gamla Frejskulten – sägs det.

Julhög från Leksand, med tupp som i Yggdrasil, Världsträdets topp…

Profilbild för Okänd

HÄXPROCESSERNAS tid i Sverige är INTE slut – de FORTSÄTTER….

”Varhelst en HEDNING finns,
från Novaja Zemljas fjäll
till Ceylons brända dalar
– Han är min vän,
Min bror !”

Ganska fritt efter Bengt Lidner, svensk skald (1757 – 1793)

Snart är det den Internationella Blasfemi-dagen, som alltid nu på Höstarna. Vi kan också minnas Hedniska Tankars inlägg om det svenska Norrlands moderna populärlitteratur, och HOTEN emot den Svenska Yttrandefriheten, som blir fler och fler i takt med att Islam, ”Magadan Magdas” Socialdemokrater och ”Svenska” Kyrkan vill vrida klockan tillbaka, och fortsätter stå på fel sida av historien.

Ni kanske också minns slutet på Norrlands-inlägget, där vi nämnde Anders Pederson Kempe (1622 – 1689) en svensk officer som var modig nog att förneka Jesu existens redan på 1660-talet, strax innan Häxprocesserna i Sverige kom igång, och ”Svenska” Kyrkan dödade, brände, avrättade, fängslade och torterade inte bara hundratals utan tusentals etniska svenskar, i maskopi med dåtidens myndigheter. Hade det inte varit för deras sk ”kristna” religion hade detta aldrig hänt, och nu som förr sprider Monoteisterna sina totalitära läror, använder sig av Skenrättegångar och rena Häxprocesser – allt med uppsåtet att skada, mörda och förfölja enskilda individer – också i Vårt Land.

Vårt Sverige, här och nu – 2024 !

Kanske minns ni också den här mannen – Salwan Momika. Hans enda ”brott” är att ha varit Plutonchef i Kurdistan och Norra Irak, vilket han blev efter att ha sett sitt eget land förödas, i strider mellan Islamister under Sunna, och Islamister under Shia. Hans tjänstgöring bedrevs i enlighet med internationell lag, och han begick inte ett enda krigsbrott, eftersom han blivit grundligt undersökt av inte bara Svenska och andra myndigheter. Han har däremot förnekat Islams gud och vågat bränna Koranen – vilket inte är förbjudet enligt svensk lag – och man har utvisat honom till Norge. Dit flydde ju också Anders Pederson Kempe, när ”Svenska” Kyrkan trakasserat honom sönder och samman, och förföljt och hotat honom under flera års tid – och Kempe ville aldrig mera gå i krig – för hans skador förändrade honom, på samma sätt som Salwan Momika och hans medåtalade Salwan Najem – närapå hans bror, men en man från en annan släkt, med fredligare bakgrund – förändrats.

Vi Hedningar förstår dem, för vi är för yttrandefrihet. Nu utvisar Norge Salwan Momika, och utlämnar honom till den svenska Sk. rättvisan. Våra media – med Svenska Dagbladet i spetsen för smutskastnings-kampanjen –  hetsar emot honom, och skriver enbart negativa saker. De påstår att han måste dömas för det inbillade brottet ”Hets Mot Folkgrupp” – Men muslimer är inte någon ”Folkgrupp” enligt svensk lag, och att använda detta Lagrum som det heter på juridiskt språk är fullständigt absurt, därför att det strider emot allmänna rättsgrundsatser och all praktisk tillämpning i form av prejudikat.

Skall man ens döma på så svaga grunder, så måste hela Lagstiftningen i Sverige ändras, Yttrandefriheten upphävas och ersättas med Sharia-lagar, precis som Socialdemokraterna och ”Svenska” Kyrkan vill.

Man påstår, att Salwan Momika skulle ha skadat vårt förhållande till främmande makt, och att han – helt hypotetiskt – skulle kunna ge upphov till ”terror-attacker” i Sverige. Detta sker i en samtid, när Säpo eller Säkerhetspolisen i vårt land nämnt att det är RYSSLAND som statsaktör som är det stora hotet emot Europa och Sverige. Alla någotsånär insatta bedömare torde vara nog insatta i det faktum att Islamsk terrorism ALLTID är ett hot i alla fall, och att vi med osviklig säkerhet kan förutspå, att både rent gängkriminella, avsigkomna flyktingar som aldrig borde släppts in i Sverige och många andra grupper KOMMER att begå terror-dåd emot oss alla ÄNDÅ, och att skylla allt detta på ”firma Salwan & Salwan” har för det första inget orsakssammanhang och för det andra ingen logiskt eller juridiskt hållbar koppling – och för det tredje är det löjligt att döma en man till döden eller fängelse i flera år, enbart för att han ska ha ”sårat de troendes känslor” i något helt annat land, i Mellanöstern eller Ayatollornas Iran – kanhända..

Ändå fortsätter svenska Åklagare som Anna Hankkio vid Svea Hovrätt att närmast krampaktigt utreda Momika-fallet, med målet att ge honom minst två års fängelse. Att hundratusentals Ukrainska medborgare samtidigt får ”sårade känslor” för att ”Svenska” Kyrkan, hela Partigrupper och Kommuner i Sverige håller Homosex-parader i Sverige på Ukrainas nationaldag, tänker ingen på. Sårar inte detta också miljontals soldaters känslor i Ukraina, och är detta vad de slåss för ? Påverkar inte sådant också vårt förhållande till ”främmande makt” – och borde inte dessa svenska Kommunalråd, som i tider av kris och krig slösar bort svenska skattebetalares medel på fullständigt onödiga manifestationer, också dömas till fängelse – för korruption, kanske ? Vad är det svenska samhället av idag, annat än dekadent och korrupt ?

Bortom dekadensen finns humorn – som firma Salwan & Salwan flitigt använt sig av i sina manifestationer, liksom Jyllands-Posten. Vår tid genomsyras av allsköns populärkultur, och att dra alltför stora växlar på att Salwan Momika vågat spela den fina låten ”Remove Kebab !” på bandspelare under en enstaka manifestation – när nästan ingen av åskådarna kunnat höra den, är också vanvett. Den enda person på SvD eller i svenska media som under den gångna veckan vågat använda lite sans och sunt förnuft är Ida Ölmedal, som retoriskt frågar vad som är skillnaden mellan att bränna Koranen, eller ”Maos Lilla Röda”. Måste man – som i 1970-talets Kina – avrätta människor eller genomföra en ”kultur-revolution” eller döma dem till fängelse, bara för något sådant ? Lars Wilks och Rasmus Paludan är två andra aktuella exempel från vår samtid – Ida Ölmedal vågar inte ens nämna namnet Wilks – han var ju etnisk svensk, samt svensk medborgare. Vi vet också var våra politiska partier – som Muharrem-partiet och många andra – står i fråga om etniska svenskar…

För mig påminner – populärkulturellt sett – och nu får ni ursäkta att jag raljerar – men det beror bara på att jag vill sätta saker i deras rätta perspektiv och låta dem få sin rätta dignitet – Firma ”Salwan och Salwan” ganska mycket om ”Blues Brothers” eller ”Jake & Elwood Blues”. Jake Blues – spelad av John Belushi i filmen från 1980 släpptes ju ur fängelse – han hade begått en mindre, ekonomisk förseelse – och sökte upp sin bror Elwood (spelad av Dan Akroyd). Båda var de tvångsmässigt uppfostrade av katoliker på ett barnhem, och var på flykt undan Whoppie Goldberg som katolsk nunna och negress. Då blev de Blues-musiker istället, och ville bara få sjunga ut sin smärta – något fel med det ?

Den store svenske Reformatorn Olaus Petri skrev en gång i sina berömda domar-regler ungefär som så – att ”All misshandel kan inte rymmas i lagboken” och däri hade han rätt. Numera har man strukit dessa Ordspråk – präglade av svenskt tänkande och sunt förnuft – ur alla på papper förekommande lageditioner – men sunda förnuftet säger, att vi svenskar aldrig någonsin får vika ned oss för Kristendomen eller Islam. Visst – Olaus Petri nämnde jhvh – men ”gud” existerar INTE.

De Monoteistiska religionerna ska bort ur vårt land, bort ur vår samtid – för de har inte längre här att göra.

Leve Hedendomen ! Leve Humanismen !! Leve Asatron !!!

Frihet åt Salwan & Salwan !!

Profilbild för Okänd

”Svenska” Kyrkan har gått på pumpen – DET HEDNISKA SKIFTET är snart här…

Snart kan de kristna i vårt land inte fortsätta med sina eviga lögner längre. Det blir slut på hela jesus-köret och jehova-tjatet. Den såkallade ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska andliga ockupationsmakten tappar fler och fler medlemmar. Snart är det Hedniska Skiftet – eller den tidpunkt, när mer än 50 % av invånarna och det stora folkflertalet i vårt land inte längre är kristna – ett ovedersägligt faktum, och då finns det ingen återvändo längre. All tillgänglig statistik visar, att Hedendomen har kommit för att stanna. Detta år har man inte vågat publicera några siffror över hur det ser ut i landets län, kommuner, stift och församlingar. Istället försöker man sopa sanningen under mattan, ljuga, hymla och släta över med hartassen. Men – sanningen går inte att dölja. De kristna har redan förlorat.

FAKTA talar ett tydligt språk.. Det här kan de kristna inte förneka…

Siffror från 2023 visar att bara 52 % av befolkningen alls vill ha med denna påstått ”Svenska” Kyrka eller ökenreligionens anhängare att göra, och 48 % har redan hednat sig ! Detta betyder, att vi inom en mycket nära framtid eller högst 2-3 år från nu kommer att ha en HEDNISK MAJORITET i riket… I morgon blir det slut på Monoteisternas enfald, och i stället kommer Polyteismens mångfald härska över vårt land…

 

Fram till Juli i år har 17 368 personer låtit hedna sig, och fler lär det bli innan året är slut. De som vunnit sin frihet slipper att betala den straffskatt, lögnaktigt kallad ”Kyrkoavgift” som uppgår till flera procent av realinkomsten, och som gör att varje individ förlorar en miljon under sitt arbetsföra liv. Om du som läser det här inte redan är Hedning, så tycker vi här på Hedniska Tankar att du ska ta dig en rejäl funderare. Tror du alls på gud – och varför ska du ge bort en hel miljon av dina egna pengar, när du och din familj och inte minst dina barn kunde ha bättre nytta av den ?

Använd denna händiga blankett, och GÅ GENAST UR ”Svenska” Kyrkan du också – det sparar du pengar på – och du vinner din frihet i andligt hänseende ! Fakt visar också, att mindre än hälften av den såkallat ”svenska” ökenreligionens utövare egentligen tror på JHVH, Allah eller ”gud” som han ibland också kallas. En mycket stor procentandel – så mycket som 30 % eller mer – av medlemmarna är faktiskt Agnostiker eller Ateister, och alltså med bara av slentrian eller gammal vana. De väntas snart gå ur de med, i takt med att Asatro och Hedendom ökar i antal över hal landet.. Vid Statskyrkans upplösning år 2000 var 88% av svenskarna fortfarande fångade i kristendomens garn, men nu inser allt fler och fler av oss att denna kyrka bara blåser oss på pengar, och att den inte alls ger något ”evigt liv”. På 23 år har 36 % gått ur, och minst 30 % eller mer kan väntas gå ur inom kort. Det enda eviga som finns här, är Sveriges folk, Sveriges land och dess sanna tro – Asatron !