Profilbild för Okänd

”Förintelsens Minnesdag” – Men vem och vilka ska vi svenskar fira den för ??

av
(inlägg från 2019-01-27)

Idag är det påbjudet av vår Regering och våra media, att vi svenskar skall fira något som heter ”Förintelsens Minnesdag”, trots att Sverige aldrig var med i Andra Världskriget, och aldrig någonsin burit minsta skuld till någon ”Holocaust”, någon utbredd antisemitism, eller något folkmord. Tvärtom har de företrädare för Judendomen eller de Mosaiska trosbekännare som finns i Sverige, själva gjort klart att vi svenskar faktiskt vid detta krigs slut gjorde vad som stod i vår makt för att hjälpa de judiska folket, och att vi tog emot många av de överlevande, och gav dem en fristad här. Det gjorde vi självklart alldeles rätt i, och dem vi gav asyl, orsakade heller aldrig några problem för oss, utan levde sina liv som de borde göra.

 

”Hedrad vare du ibland Hednafolken” lär det stå, någonstans i JHVH:s bibel… Härom må de skriftlärda kunna tala, ty jag kan det icke…

 

Vi svenskar kan denna dag också fråga oss vad som hände med Folke Bernadotte, till exempel, eller vad som hände med Raoul Wallenberg, för den delen. I åtminstone fallet Bernadotte torde vi dra oss till minnes, att han blev mycket illa lönad av just de människor han försökt rädda, och att staten Israel till dags dato fortfarande inte bett Sverige om ursäkt eller kommit med någon officiell förklaring till dessa händelser, även om det är sant att de skyldiga sedermera fick sitt straff. Ändå vill jag som svensk, som Hedning och Asatroende idag med kraft och eftertryck just idag säga en sak.

Ingen Mosaisk Trosbekännare – eller Jude – välj själva rätt ord – har någonsin gjort mig det minsta ont.

Ingen Jude har skadat mig, smädat mig eller förföljt mig, ja inte ens uttryckt det minsta negativt i åsiktsväg om just mig, eller för den delen min religion, eller mina åsikter.

Alla – och det torde vara ungefär ett femtiotal personer inalles – av judisk eller Mosaisk tro som jag någonsin mött, inom Sveriges gränser eller utanför, har varit högst anständiga, hederliga och trevliga människor, som uppfört sig på ett reko, schysst och i allt civiliserat sätt, och detta tillhör undantagen, för så kan jag inte säga om mina landsmän, eller för den delen utövare av vissa andra religioner eller vissa andra folkslag och stammar på jorden, vilka de än vara må.

Det sägs ibland att det skulle finnas någotslags ”Judisk Världskonspiration” eller någon annat dunkel sammansvärjning, något i stil med det redan hundratals gånger avslöjade helt lögnaktiga och uppdiktade ”Sions Vises Protokoll” kanhända.

Några bevis för den saken har jag aldrig sett, för min del – och i så fall får jag får be att säga som Woody Allen, den judiske komikern: ”En Konspiration, säger ni ? Men, mina herrar – var är då m-i-n-a fünf procent ?? Jag är ju känd från media, ja från Hollywood, men ändå måste de andra judarna ha lurat mig – Metro, Goldwyn, Meyer, Spielberg och allihop – ja de har kanske tjänat pengar – men jag, arme man, har inte fått ett öre, inte en shekel utbetalt… ett misstag måste ha begåtts, någonstans…”

Skämtet kanske tycks opassande, en dag som den här – men det rymmer trots allt ett korn av sanning, låt vara att sanningen kanske alltid är obehaglig för en del människor. Förstå mig rätt: Det judiska folket har utsatts för obeskrivliga lidanden, genom hela sin historia, från Ramses den andre och slaget vid Kadesh och vidare framåt – alltid har judarna på något sätt lyckats att hamna mitt i en malström av förintelse, folkmord och krig – och deras religion och kulturella identitet har alltid blivit angripen. Man har gjort dem den högsta orätt, och för mig är det självklart att antisemitism aldrig kan försvaras, inte på det minsta vis – men vi måste också fråga oss: Sedan när har antisemitismen då varit utbredd i Sverige, och vem i dagens Sverige skulle det vara, som står för den i så fall ?

I de fall då någon dömts för attacker emot synagogor och liknande, har det nästan alltid rört sig om islamister och liknande element, som tagit sig in i Sverige. Knappast någon gång om etniska svenskar, eller någon som representerat de 80 % som utgör folkflertalet – det kan man inte säga. Kristna svenskar hade under 1930-talet i några fall antisemitiska åsikter, det är sant, men man kan inte påstå att det gällde de hedningar, ateister eller agnostiker, som just då fanns i landet.

 

Någon anti-semitism har aldrig varit särskilt utbredd i Sverige, men däremot i det kristna Europa. Inte ens under järnåldern var folk i Sverige på minsta sätt antisemiter.

 

För övrigt – även om ”Holocaust” blivit ”skolexemplet” på folkmord, är då detta det enda folkmord man ens känner till, från den mänskliga historien ?

”Holodomor”, eller Stalins folkmord på Ukrainarna, till exempel, var minst lika omfattande som de berömda sex miljonerna, statistiskt sett. Kommunismens och Socialismens härjningar på vår planet, inklusive ”Kulturrevolutionen” i Maos Kina kan ha tagit livet av miljontals och åter miljontals fler människor – och vad ska man säga om de kristna folkmorden på Amerikas Ursprungsbefolkningar, den kristna förslavningen av afrikanerna, de kristnas häxförföljelser och kättarbål, inklusive tvångs-kristnandet av de nordiska länderna ?

Var inte detta folkmord i samma grad och i samma utsträckning som någonsin nazisternas ”Holocaust”, låt vara att de i en del fall inte var lika numeriskt omfattande – Men är det då den blotta statistiken som avgör, vad som skall få kallas ”Folkmord” eller inte ??

 

 

VILKET Folkmord har egentligen varit värst ? Och är det inte NULÄGET, snarare än Europas situation för mer än sjuttio år sedan man bör utgå ifrån, ifall vi nu alls ska diskutera folkmord eller ”konspirationer”…

Varför ska vi då endast tvingas fira ett visst slag av förintelse, eller just förintelsen av bara och endast bara judarna, en dag som denna ? Att det numera finns en ”förintelse-industri” går inte att komma ifrån, för trots vad som hänt för över sjuttio år och mer sedan, kan man inte säga eller påstå, att just Mosaiska trosbekännares situation i Sverige eller någon annanstans i Världen för tillfället är så förfärligt hotad. Det finns många fler folkgrupper eller nationer som är mer utsatta i så fall, och som med rätta – eller lika stor rätt – skulle kunna ihågkommas.

Trots allt snack och tal om de sk ”Vikingarnas” (eller den yngre järnålderns Nordbor, som de rätteligen bör kallas) sk ”Härjningar” i Europa, finns det inte ett enda arkeologiskt fynd av någon dräpt munk, någon dödad landsbygdsbefolkning eller en enda – såsom en enstaka en – person, om vilken man dokumenterat eller bevisligen kan säga, att han/hon (det gives ej något tredje) blivit dräpt av Vikingar…

Detta trots att vetenskaplig arkeologi existerat i mer än hundra år vid det här laget.

Bevis på motsatsen, däremot, alltså Nordiska befolkningar som systematiskt dödats, utrotats och tagits av daga av kristna – ja det finns det många och tydliga bevis på.

Varför firar, ihågkommer eller hyllar inte vi svenskar dessa mördade och oskyldiga offer i så fall ? Varför ihågkoms inte också de, eller är det bara förmodat tidsavstånd eller antal som avgör ? Har någon speciell religion, något folkslag eller någon geografisk region månne monopol på det mänskliga lidandet, eller vad ?

 

Inte ett enda arkeologiskt bevis för någon av ”Vikingar” dräpt kristen har någonsin kunnat identifieras, trots mycket noggranna undersökningar. Talrika bevis för FOLKMORD på värnlösa civila Nordbor i det kristna England och annorstädes i Europa finns det dock i överflöd… Är inte det ganska märkligt, ja anmärkningsvärt ??

 

Bland alla Monoteistiska religioner, är Judendomen i alla fall den jag tycker bäst om, på det mest personliga av alla plan.

Vet ni varför ?

– Jo, för judendomen missionerar inte, inte i de flesta av sina många former i alla fall, för självklart finns det sekter, riktningar och mer och mindre sekulära trosbekännare ibland Judendomens utövare också, inom eller utom Israel, Sverige eller vilken stat som helst. I allt väsentligt har Judendomen alltid framstått som en stamreligion – något man ärver på mödernet, och ett slags kulturell identitet, som man får av födseln – och därvidlag har det för det mesta fått förbli, från Mose tid och vidare framåt. Asatron är också en stamreligion, skulle jag vilja hävda. Den missionerar inte heller, och försöker inte tvinga sin uppfattning på någon annan. (inte heller denna sida räknas, för du som läser detta, läser det faktiskt av fri vilja).

 

Det finns till och med sådana nuförtiden, som vill se en likhet mellan Runor och Kabbala, till exempel. Också jag är mycket intresserad av vad vi kan kalla Komparativ Mytologi, men trots alla intellektuellt fruktbara tankar detta kan leda till, har jag för min del aldrig förespråkat någon multikulturalism, eller några ”blandreligioner” och det har aldrig Judendomens utövare eller de verkliga kabbalisterna och de judiska lärde heller. Trots allt tankeutbyte vi alltid haft, och alltid kommer att ha måste vi respektera varje folks givna gränser, samt respektera gränserna för varje kulturkrets, och inte blanda ihop saker på ett totalt ovidkommande och för alla parter kränkande sätt.

Vad som alltid, alltid utmärkt Judendomen, mer än andra religioner och kulturkretsar, har varit att den envist sett sig som ”Guds Utvalda Folk” på Jorden, och proklamerat en särställning, ovanför alla andra nationer och grupper av människor på planeten.

Här tror jag man på gott och ont hittar förklaringen till varför Judendomen blivit så hatad och orättvist behandlad, för andra folk – exempelvis kristna och muslimer, som ju bort behandla sina Monoteistiska vänner som bröder, och ”Abrahams barn” – har alldeles uppenbart varit renodlat avundsjuka på detta försök att skilja ut sig, och få en särställning – och tron på att just de själva skulle vara ”det utvalda folket” har knappast varit till gagn eller glädje för judarna själva..

Jämför man med Asatron, ska man finna att den aldrig proklamerat någon särställning, aldrig hävdat, att den skulle vara mera ”rätt” eller utgöra någon av gudarna ”utvald” grupp. Någon sådan status har aldrig hävdats av någon, inte ens i modern tid, och ni kan gå igenom hela Eddan från pärm till pärm, utan att hitta minsta belägg för något sådant. Visserligen hävdar flera av dess företrädare att den är mera logiskt acceptabel för dem själva, liksom alla Polyteistiska religioner, men det är också allt. Redan i själva Polyteismens natur ligger att ingen enskild gud eller bekännelse kan sägas vara ”bättre” eller ”mer giltig” än någon annan, för det skulle falla på sin egen orimlighet – och där har ni det !

 

 

Kan något folk eller någon religion egentligen betrakta sig som ”Utvalt” eller ”bättre än andra” ? Och vad leder ett sådant tänkande till…. Fungerar Monoteismen ??

 

Man måste säga, att deras gamle Mångud JHVH, herr Tetragrammaton själv, ni vet, inte varit till så mycket glädje för dem. Genom allt deras tusen och åter tusen år långa lidande har han inte hjälpt dem en enda gång, nej inte alls – han har bara sänt dem mer straff, mer umbäranden, mer plågor – och deras kulturella identitet har i många fall blivit alldeles förgiftad av allt det hemska, som de utsatts för, och likt Job har de fått sitta, en liten isolerad folkspillra utan land eller hem, och beklaga sitt öde inför Världen.

Men – sannerligen, ja sannerligen – de har inte låtit sig knäckas, och därvidlag beundrar jag dem, av allt mitt hjärta, och hela min hedniska Hug – för någon själ, har jag naturligtvis ingen, kom ihåg det !

Överallt, från Baruch Spinoza till Albert Einstein, inom musik, konst, författarskap – vetenskap – ja över hela världen har Judarna blivit just det utvalda folket, och varför det ?

Vad är då förklaringen till deras framgångar, kan vi fråga oss. En troende jude eller en sann Mosaisk trosbekännare skulle förmodligen säga att det är just i Talmud, i själva tron, i Kabbala, i den intellektualism och det tänkande som judendomen alltid omhuldat, som kärnan till alla deras framgångar finns. Tack vare det, har de lyckats överleva som folkgrupp, och som kulturell identitet (för judendomen är just en kulturell identitet, inte så mycket en religion i dagsläget, och det har som alla vet aldrig funnits någon judisk ”ras” ) och tack vare det, är en stat som dagens Israel fortfarande stark – även om män som Dr Ben Shalit – den bästa jude jag vet, och har fått förmånen att träffa – Mazel Tov – Eretz Yisrael – dessa ord säger jag med stolthet – och den israeliska armén, samt dess värnpliktssystem också har en hel del att göra med den saken – och hjälper dem att överleva, i en fientligt sinnad omvärld. Flera av Dr Shalits verk står för övrigt på min bokhylla, och jag anser mig haft stor nytta av dem.

Också vi i dagens Sverige har våra fiender, inom och utom landet, precis som Israel som stat har sina, och i en hel del fall, så sammanfaller de grupperna….. Tänk om vi skulle börja lära av Judendomen, och sluta den till vårt hjärta, istället för att – som vissa kristna och de flesta muslimer – enbart förakta den ?

Tron kan försätta berg, som bekant. Tron kan avgöra ett folks överlevnad, eller undergång. Sann tro står för Humanism – felaktig tro står för något annat. Och kanske är det detta vi bör fira, en dag som just idag…

Lite mera om mig själv, till slut. Vissa av mina släktingar upplevde förintelsen, eller just den Judiska Holocaust, låt vara som svenskar, låt vara på avstånd, men som pålitliga och historiska vittnen. Min mor därför att hon växte upp i staden Lund, den enda stad i hela Sverige som någonsin haft vad som liknat ett judiskt ghetto. Efter Förintelsen – och Bernadottes aktion med ”De vita bussarna” – samma aktion som det svenska Röda Korset stod för – såg hon och träffade hon många judiska flyktingar, till på köpet framför och på sin egen gamla skola, den sk ”Lindebergska Skolan” i Lund, som numera utropats till ”Kulturskola”, dock mycket osäkert på vilken grund.. Överlevande från flera koncentrationsläger inhystes faktiskt på den tiden i denna skolas lokaler, enligt vad hon själv vetat att berätta. I Lund står också – på den norra kyrkogården, där många av koncentrationslägrens offer ligger begravna, ett mycket märkligt monument, utförd av en polsk konstnär, vars namn runnit mig ur minnet. I samband med att min mor besökt sina föräldrars gravar – vi är svenskar, och har inga judar i vår släkt, men har förvisso många judiska vänner – har vi också alltid besökt just det monumentet – och lagt blommor på det – eftersom det är en god sed att hedra de döda, och de som föll som motståndsmän för en god och rättvis sak, oavsett om de deltog i väpnad kamp eller inte.

 

Ett mycket märkligt förintelse-monument i staden Lund, som få svenskar besöker eller känner till…

Vad sen min fars släkt angår, så var min farfar – som var präst och kyrkoherde i Skåne – aktivt engagerad i Röda Korset, krigsåren igenom, och så var också min farmor. Hon har vetat att berätta om farfars bekantskap med Göte Friberg, ifall det namnet nu är bekant för någon av mina läsare. Göte Friberg var Polismästare i Helsingborg, på sin tid, och allmänt hatad och avskydd i hela stan, ända tills sin död 1992. Numera har man hjälteförklarat honom, men det skedde först minst trettio år senare. Han förblev ogift efter kriget, och umgicks bara med sin hushållerska. Farfar besökte den pensionerade polismästaren flera gånger, i egenskap av hans själasörjare, eftersom Friberg var en djupt troende kristen.

Vad ingen visste var att Friberg – som varje dag, hela kriget igenom tog färjan över till tyskarna, Abwer och Gestapo i Helsingör – personligen – tillsammans med två andra poliser – transporterade hundratals pistoler, kpistar, handgranater och sprängmedel till den danska motståndsrörelsen – och organiserade omfattande transporter av judiska flyktingar, tvärs över sundet – alltsammans finns numera omvittnat och beskrivet i flera historiska källor – och Friberg själv höll tyst om saken i många år – tills kort före sin död, trots hans kontakter med det officiella Sverige –  med en ”prästernas livlina” som en ingående beståndsdel av flera. Ändå förblev han hatad, förföljd och sviken i flera år – trots löften från svensk socialdemokrati och till och med dåtidens försvarsminister – för Fribergs vapen till Danska, judiska och andra motståndsmän, kom direkt från svenska militära förråd. Den sidan av den svenska historien har få berättat – men på denna sk ”Förintelsens Minnesdag” kan vi gott minnas den med, liksom det min farfar gjorde – även om jag inte skrivit ned det än… Jag vet en hel del där också, genom min egen släkt inte minst – ”på rätt sida av historien” – som jag/vi faktiskt är.

Frid. Och Shalom – Men vilka är det egentligen, som just vi svenskar bör fira ?

Profilbild för Okänd

Erika har namnsdag, 24 Thorri (eller Januari)

av

Nyligen var det som bekant den 24 Januari enligt den svenska almanackan, och det är inte att undra på, eftersom Frej och Freja hade namnsdag den 23:e, alltså dagen förut. Vi vet redan, att Erik är ett annat namn för Yngve-Frej, och att de kristna hundarna försökt införa en kult av Erik Jedvarsson, en obetydlig svensk kung som aldrig helgonförklarats, eller kanoniserats av Påven och den katolska kykran. På samma sätt som Frös enorma bild med sin styva trälem bars över åkrarna nära Gamla Uppsala och i hela Sverige i början av månaden Maj, Frejas Blomstermånad, försökte man på 1200-talet flytta Erik Jedvarssons reliker – som fortfarande förvaras i Uppsala Domkyrka – på just denna dag enligt den gamla, Julianska kalendern sägs det – alltså ungefär 17 dagar tidigare än igår – eller omkring den 8 Januari eller Thorri enligt vår tideräkning – Sverige behöll ju de kristnas oriktiga kalender ända till år 1758, och Islams månkalender – fullständigt obrukbar utom i rena ökenländer – skall vi inte ens tala om…

Men – alltnog – Erika har namnsdag idag, precis som hon alltid haft. Det går inte att bli av med henne. Enligt Skatteverkets databas 2025 finns det cirka 27 000 kvinnor i Sverige som har namnet ”Erika” som förnamn, och räknar vi med olika varianter på stavning, personer som har namnet ”Erika” – eller varianter därav – som Mellannamn, eller Efternamn, så finns det sannolikt långt fler än 50 000 Erikor, bara i Sverige. Namnet är redan spritt över hela Världen, och går inte att utrota, eftersom Hedendomen finns överallt, och ständigt nyuppfinns.

För övrigt har också ”Jarl” namnsdag i Finland, och Jarl och ”Jarla” – av engelskans ”Earl” – är ett nordiskt ord från början – och kan också sägas ha med Erikorna att göra.

Det ska tydligen vara ”Erykah” det här – med någotslags svamp eller ”Schaman-hatt” på huvudet… Ska man SKRATTA eller GRÅTA ??

Men så finns det då de som har stulit hela namnet rakt av, och förvanskat det på det allra grövsta sätt. En av dem heter ”Erykah Badu” tydligen, och är en 54 år gammal Hip-Hop sångerska från USA, född i Texas. Visst, rent musikaliskt är hon förstås ”bra” eller i alla fall ”bra nog” tack vare sina många hits på skivbolag som Tamla Motown, och en musik-karriär som tog fart omkring 1994 – alltså för mer än 30 år sedan. Men – vissa saker verkar hon – eller i varje fall hennes närmaste omgivning i form av fans, högljudda amerikanska idioter till managers osv totalt ha missförstått.

Vi kan alltid fråga ”vad ligger i ett namn ?” som ”Hedniska Tankars” ständige medarbetare Jawad Mofrad faktiskt frågade, med sitt inlägg om ”Pohjola” eller den yttersta Norden i Finland, Finlands Nordligaste del… Man påstår på Wikpedia – i b-å-d-e den svenska och engelska versionen – att Fru Erykah Badu – som är gift sedan länge – skulle ha sagt att ”Erika är ett slavnamn” – vilket är fullständigt överdjävla nonsens, slidder-sladder och ”hitte på” till ingen nytta. Vidare skulle hon – ifall det nu var hon som sa det – ha påstått, att ”Kah” skulle komma från de gamla Egyptiernas ”själs-begrepp” som stavas KA, och att ”Badu” på arabiska skulle betyda ”den som går ljuset och sanningens väg” vilket nog får betecknas som en ren slump, liksom ”Badu Badu Badu” i rap-artisters eller diverse sångares doa-kör, 1950-talets scat-sång inbegripen, och att ”scat” ibland betyder ”avföring” på Engelska, vet ni kanske också. Uppenbarligen håller Fru Badu på att ”koka soppa på en spik” som vi idiomatiskt säger i Sverige – eller också – det k-a-n vara så – är hon helt enkelt ”dum i huvudet”. Välj själva vilket.

Omkring år 2019 föreslog någon djälva sopa till ”kändis” i Sverige att vi på fullt allvar skulle FÖRNEKA OSS SJÄLVA och byta ut namnet ”Erika” emot namnet ”Mohammed” därför att det är ”vanligt” och att alla kulturer skulle vara ”lika mycket värda” som diverse idioter til Socialdemokrater, Social-akrobater eller kanske Såsial-desperater i vårt land sagt. Dessa fårskallar tror ju som bekant att de ska vinna nästa val i höst, eftersom det är valår i år – i vårt land. Vilken sorts politik får vi då ?

I år – 2026 – ser vi hur man under de senaste veckan DÖDAT och MÖRDAT 30 000 personer i Iran, där ”Mohammed” härskar. Detta enligt Irans egna myndigheter. Dessa 30 000 döda, är i så fall ungefär lika många, som antalet ”Erikor” eller kvinnor med namnet ”Erika” i Sverige….

Kommentarer torde vara överflödiga. Alla kulturer är INTE lika mycket värda, för en del av dessa ”kulturer” dödar till och med sina egna.

Låt oss därför återvända till mer positiva Erikor, som är trogna sitt ursprung, sitt land och sin kultur, och som är mer värda att fira denna dag – utan att lägga några särskilda värderingar i detta.

 

© SCANPIX SWEDEN,Sydney ,Australien ,2000-12-21 , Foto: SCANPIX/Tomas Oneborg/SVD Svenska Dagbladet 
Erica Johansson i OS, 6:53,

Här ser vi till exempel Längdhopperskan Erica Johansson, som tävlade i OS i Sydney redan år 2000, och som fortfarande är aktiv. Det är ju OS i år också. För övrigt skulle vi kunna nämna höjdhopperskan (nej, inte ”hopparen” – hon är nämligen kvinna och inget annat ! ) Erika Kinsey, född Wiklund… vad man nu alls skall heta ”Kinsey” för… Kinsey  var en amerikansk sexolog, och sex och idrott hör inte ihop, märk väl, kära ”könisar” och hormon- samt mormon-behandlade vrak – alla ni som försöker FUSKA inom sport eller om det nu var politik… Nu har kanske svenska Erika Kinsey gått och gift sig med någotslags anglosax – inte sex – men eftersom vi Hedningar respekterar idrotts-stjärnors och OS-deltagares privatliv, vet vi inte hur det egentligen förhåller sig med det hela.

Hursomhelst råkar vi anse att Erika Kinsey gör sig ganska löjlig, när hon inte vågar stå för sitt svenska ursprung, och tycker att det ska vara ”originellt” att ta sig ett utländskt namn som förknippas med något helt annat, och som hon egentligen inte har rätt till – för det mesta talar för, att det faktiskt ligger till på det viset. 

Bland mer internationellt kända Erikor kanske vi skulle nämna ”Erica Jong” – som skrev ”Rädd att flyga” på sin tid (hoppsan, här kom sexet in igen)  eller för all del Erika Mann, dotter till den ännu mer kända tyske Nobelpristagaren Thomas Mann, hon blev nämligen också litterärt verksam, fast kanske inte lika känd. Sen finns sångerskan Erika Vikman från Finland – som påstår sig vara bisexuell, poserar i latexklänning på sina egna skivomslag med en stor, fet guldkedja om halsen (”vad ska det egetnligen symbolisera, så säg ?”) och vars första hit anses ha varit ”Ich Komme !” – en replik som hämtad från en sämre tysk porrfilm, ”Utan Sans i Tyrolen” eller något… Hon har gått hela Hedniska Tankars redaktion spårlöst förbi, och vi har inte den minsta lust att lyssna på hennes musik, faktiskt.

Men – hon har ”Huge Tracts of Land” som det hette i Monty Python’s film ”Monty Python and the Holy Grail” ( Monti Pööton Ok then Hölie Grailen ) och som den store ledaren Vladimir Ilitj Lenin påstås ha sagt medan han levde: ”Ren kvantitet kanske också är en kvalitet i sig” 

För övrigt brukar de flesta såkallade ”stora ledare” och allehanda kändisar inte säga någonting alls när de väl är DÖDA – så det så !

 

Är ren KVANTITET en KVALITET i sig – eller vad skall detta skivomslag alls symbolisera ?

Apropos Svampigheter, helt allmänt – så rapporterade BBC nyligen om något om SVT snabbt TOG BORT från sina egna hemsidor under morgonen den 24 Januari i år. Tydligen ansågs det ”icke opportunt” att ta upp saker som Världsmedia rapporterar om – nej här ska vi ha valår snart, och den svenska journalistkårens egna politiska sympatier är väl kända. Det finns också ett visst ”grönt” parti i vår Riksdag – ja – de ska ingår i nästa Regeringskoalition, är det meningen – som förespråkar att MDMA skall ”legaliseras” i Sverige, och bli fritt tillgängligt som ”medel emot depressioner” – även den sk ”Fornsed” röelsen – som har mycket nära kopplingar till sagda ”gröna” parti propagerar såklart helt öppet för detta.

Vår åsikt är att det hela är ett enda stort bedrägeri, av samma klass som den ”Vaginala Föryngring” som nu erbjuds till svenska kvinnor (inklusive alla ”Erikor”) på Folkungagatan 140 i Stockholm – en stadsdel, där många av det ”gröna” partiets väljare av hävd anses vara bosatta. Den behandlingen ger nämigen strålskador i underlivet, eller såkallad ”Fimp i Krattan” som det folkliga uttrycket de facto lyder, skam till sägandes. 

Från Kina rapporterar annars BBC – först i världen med att visa television – 100-års jubileum inföll 26 Januari i år – om att ”hundratals” fall av svårt svampförgiftade personer så gott som varje vecka tas in på Kinesiska sjukhus i provinsen Yunnan med omnejd – de har nämligen ätit av vad som förefaller vara en lokal ”eldsopp”. Detta liknar ”Fornsedarnas” idiotiska påståenden – lögner, skapade av enviss Samuel Ödman under det tidiga 1800-talet om att ”alla vet” att de gamla Vikingarna åt flugsvamp (det gjorde de inte alls !) och att de själva måste svamp-berusa sig själva av samma anledning.

De berusade anses ”se småfolk” eller oknytt, med andra ord synförvrängningar, orsakade av patologiskt rus inom 15 minuter efter att ha konsumerat  ”helt vanliga svampgrytor” på lokala restauranger, och snart dröjer det helt säkert inte länge, förrän denna ”intressanta mat-svamp” dyker upp i Hälso-kost affärerna här i Sverige – ifall den nu inte redan importerats hit, genom ”fornsedisk” försorg, Fråga i er lokala invandrar-butik, vettja – eller ”asian markets” i Västerås eller Uppsala…Köping, Hultsfred eller Luleå.

Ifall nuvarande regering faller, går vi sannolikt inte fria från alla dessa dumheter – det är i alla fall vår översiktliga ”prognos” – take it or leave it, Erika !

Vi avslutar detta inlägg med lite sång och musik.

”Hedniska Tankars” redaktion har o-f-t-a – i flera år – spelat den sk ”Erika-Sången” på denna dag – eftersom den enligt vissa personer inte är politiskt korrekt, bara för att RETAS. Den råkar nämligen vara skriven på tyska av en viss musiker vid namn Herms Niel, anno 1930 – men dess text innehåller ingenting politiskt överhuvudtaget. Detta till trots tror alla Såsialdemokraturiker och andra babianer att sången på något sätt skulle ha med nazism att göra – vilket den inte alls har. För övrigt finns den även i en FINSK version som ”Kaarina !” i fall någon skulle undra – och det står INTE på internet..

Alla tysktalande personer som lever idag är inte alls nazister, nämligen, och det var inte så ens på 1940-talet, vilket diverse politiker i ”Magadan Magdas” Magdalena-hem ofta glömmer bort.

Den ursprunliga versionen – som handlar om LJUNGBLOMMOR – en helt ofarlig växt, som möjligen har milt antispetisk och adstringerande verkan, ifall man nu kokar kvälls-the på dem – och därmed slipper onödigt bedrägeri och ”fimp i krattan” som det ju så vackert heter lyder nämligen som såhär, och den är skriven i ett slags 1870-tals tradition, eftersom Herms Niel var född på 1800-talet. (länk)

I något modernare version – med TRE FASTA TAKTSLAG som sig bör – låter den såhär, vilket passar, denna Vinter anno 2026

 

 

Auf der Heide blüht ein kleines Blümelein (xxx)
und das heißt (xxx) Erika. (xxx)
Heiß von hunderttausend kleinen Bienelein (xxx)
wird umschwärmt (xxx) Erika (xxx)
denn ihr Herz ist voller Süßigkeit, (xxx)
zarter Duft entströmt dem Blütenkleid. (xxx)
Auf der Heide blüht ein kleines Blümelein (xxx)
und das heißt: (xxx) Erika. (xxx)

In der Heimat wohnt ein kleines Mägdelein (xxx)
und das heißt (xxx) Erika. (xxx)
Dieses Mädel ist mein treues Schätzelein (xxx)
und mein Glück, (xxx) Erika. (xxx)
Wenn das Heidekraut rot-lila blüht,(xxx)
singe ich zum Gruß ihr dieses Lied. (xxx)
Auf der Heide blüht ein kleines Blümelein (xxx)
und das heißt: (xxx) Erika. (xxx)

In mein’m Kämmerlein blüht auch ein Blümelein (xxx)
und das heißt (xxx) Erika. (xxx)
Schon beim Morgengrau’n sowie beim Dämmerschein (xxx)
schaut’s mich an, (xxx) Erika. (xxx)
Und dann ist es mir, als spräch’ es laut:
”Denkst du auch an deine kleine Braut?”
In der Heimat weint um dich ein Mägdelein (xxx)
und das heißt (xxx) Erika.

 

En HEDNISK Erika är BÄTTRE än all annan ”erykja”

Profilbild för Okänd

Stora Björnvändardagen (repris från 2024)

av

Idag är det Stora Björnvändardagen enligt gammal svensk folktro. Detta säges vara den dag då alla björnar vänder sig i sina iden, för att istället sova på andra sidan, men de kristna firar en dum och onödig, icke historiskt belagd fest som kallas ”Pauli Omvändelse” istället. Detta efter en vilsekommen Syrisk kavallerist vid namn Paulus, som en gång ramlat av sin häst på vägen till Damaskus, så att han slog i huvudet och i ett helt liv därefter anfäktades av allehanda befängda kristna griller, till ingen särdeles nytta. Vår egen allmoge visste bättre, och hyllade våra lokala björnar, vilket vi gott kan göra än idag.

 

Folktron hävdar envist att björnarnas idegång börjar kring den 15 Oktober och slutar på Tiburtiusdagen, den 14 April, vilket enligt vad den senare björnforskningen räknat ut faktiskt stämmer, i alla fall om man ser till den svenska björnstammen i Norra Svealand och Södra Norrland. Man skulle vara extra tyst i skogen denna dag, för att inte väcka den björn som sover – just under själva vändningen, ansågs björnen lättväckt.

Midvinter, alltså mitten på Vinterhalvåret, skulle enligt många källor också infalla just idag – och lika mycket snö som det fallit innan 25 Januari, skulle enligt folktron falla innan årets snöfall var slut. Detta borde betyda, att det kommer att snöa minst en halvmeter till i Mälardalen, men om det nu blir så får vi väl se. Och, i den gamla Bondepraktikan från 1500-talt stod följande att läsa:

  • Om solen skiner denna dag blir det ett fruktsamt år, men om det regnar eller snöar blir det medelmåttigt med dyrtid.
  • Storm denna dag ger krig och dimma ger boskapsdöd.
  • Man ska dock taga sig i akt om det blir en mörk dag, för då kommer man att få ”bära mången till kyrkogården”

 

Tjo ! Dags att vända om !

Profilbild för Okänd

Jawad Mofrad om Pohjola… den yttersta Norden…

av

Nu lämnar vi ordet till ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem Jawad Mofrad som har en hel del att säga om Pohjola, det halvt mytologiska land och rike som anses ligga i den yttersta Norden, eller med andra ord det allra nordligaste av Finland – Sveriges förlorade Rikshalva och Broderland i Öst… Detta – kanhända – angående det inlägg om ”Biskop Henrik” och den finske bonden Lalli, som vi publicerade vid Hindersmäss, eller den 19 Januari i år, eftersom ”Henrik” fortfarande har sin namnsdag kvar i de svenska och finska officiella kalendrarna.

En del hävdar att verklighetens Lalli levde i Satakunta på 1100-talet tillsammans med sin hustru Kerttu (eller Kerstin) nära nutidens Björneborg, och de flesta finnar, finlands-svenskar och finländare av alla slag minns Lalli som en folkets man, ja en nationalhjälte. Även det finska Bondeförbundet – sedermera Centerpartiet – har haft en nyhetstidning, uppkallad efter just Lalli, och många – både liberaler och andra – har läst denna frisinnade publikation. Tidningen utgavs genom nästan ett helt sekel, och kanske kommer ”Lalli” tillbaka som en nät-tidning, rätt vad det är – det behöver inte alls röra sig om något entonigt ”Lallande”…

 

Pohjola (Nifelheim, ”Norrland” eller Pohja, är ett mytiskt land som beskrivs i det finska nationaleposet Kalevala. Landet ligger norr om Väinölä (vanernas/Frejs land, Sverige) där
eposets hjältar bor. Landet Pohjola är kylans och det ondas hemvist. Det centrala temat i boken är maktkampen mellan det mörka Pohjola och det ljusa Kalevala ( ”sjöarnas land”
Finland, Suomi):

Kalven, bildlig anv. av kalv, ytterst vanligt namn på mindre sjöar, som äro belägna vid större sådana (någon gång också om vikar av större sjöar); stundom även  Badkalven (fsv. Rådkalf) vid Rasjön Småland,
Utterkalven vid sjön Uttran Södermanland. Samma bruk i Norge. I Norrland, Norge o. på Själland även om mindre öar vid sidan av större; i Norge också om fjällnamn. – Hit hör däremot knappast sjön. Kalven (fsv. Kalf) i Kalfs sn Västergötland., om också sannolikt sjönamnet är primärt i förh. till sockennarnnet; jfr dock SOÄ VII. 2: 285. – I vissa fall såsom Kalvgöl, Kalvtjärn uppträder djurnamnet. kalv i egentl, betyd.; jfr Ko-, Ox-, Tjursjön osv. – Se närmare förf. Sjön. 1: 290 f. ᚱ. (Svensk etymologisk ordbok by Elof Hellquist,1922).

Den Mytiska Sampo som hör till Ilmarinen (Heimdall ??) har tolkats på många sätt: bland annat en världspelare eller ett världsträd och kvarn eller en marknad.
Detta påminner Asken Yggdrasil i Uppsala -och Stockholmsområdet som har hört till Heimdall (Ilmarinen). Det mytiska trädet Yggdrasil (Ygg-dra-syll) kan betyda skräckinjagande träd/trädstam och det
har syftat på Stockholmsområdet med mångfaldiga kvarnar och dess Birkas marknad..

 

Pohjolas portar på himlen (Pohjolas norrsken)

Bild från Wikipedia – 1870 sågs norrskenet klart och tydligt i Guildford, Surrey, England – en händelse som ytterst sällan inträffar

 

Andra teorier förlägger Pohjola-landet ännu längre norrut, i trakterna av Rovaniemi – idag mest känt över nästan halva Världen för sitt ”tomteland” eller det nybyggda nöjesfält, där själva Jultomten anses bo – att förlägga Jultomtens hemvist till Nordpolen, eller Ryssland är inte lika populärt på 2000-talet som under Engelskt 1800-tal.

Om detta land – liksom resten av Norden inklusive Island – kan Simon Reeve, annars känd från BBC – ett mycket bättre TV-bolag än exempelvis svenska SVT – berätta. Utbildningsradion UR har än så länge – och fram till 2027 -öppna länkar till hans Tv-serie i 3 delar från 2025, dvs i fjol. Vi rekommenderar särskilt del 1 (som utspelar sig i just Norra Finland) samt del 3 (mestadels Sverige och Danmark, inklusive Järvafältet, Stockholm sektor Nordväst – där ”Hedniska Tankars” redaktion fortfarande finns).

Simon Reeve är i år 53 år gammal, och har gjort dussintals dokumentär-serier för BBC från olika Världsdelar, och han är en man som aldrig väjer för svåra frågor eller dagsaktuella problem – och allt som är på gott eller ont. Vad han pratar om och redovisar, är inget för småttingar, inget meningslöst ”gullegull” utan handfast verklighet. Han är gift med en kvinna från Holland sedan många år, och dessutom far till ett barn. Ni bör tro honom på hans ord, och hans ärliga uppsåt, långt borta i Hammersmith, London, UK.

Han har hjälpt oss Hedningar och stått vid vår sida många gånger – och det är allt vi kan säga eller skriva i just detta fall. 


Norrsken (Aurora Borealis) i trakten av Falun och Mellansverige, vecka 3 år 2026

 

Rörande Pohjolas husfru, Louhi, är hon en varelse av exat samma slag som ”Hel” i Asatro och Nordisk Mytologi. Hon är kärv, ytterst anskrämlig till sitt utseende och kanske inte så god att tas med alla gånger, vilket även den store sjöfararen, barden och vikingen Väinömöinen får erfara. Loviatar – Pohjola-fruns dotter – skall vi inte ens nämna här – men hon är ett naturväsen som kan uppfattas på många olika sätt, och i Elias Lönnroths original-version av ”Kalevala” har hon dussintals med nära besläktade yngre kvinnor eller flickor i samma ålder. Vi skall försöka att återkomma till detta ämne – men avstå nu från överdrifter – och gör INTE som Amerikanerna, som med diverse ”rollspel på nätet” ljuger, omtolkar eller våldför sig på både Loviatar, Louhi och hela Kalevalas innehåll.

Visserligen skriver man i en del svenska översättningar av Kalela om hur ”Hiisis hemska sånger” sjungs i Pohjolas salar, men ”Hiisit” i plural är vad Nordborna kallar Resar eller Thursar, och hur andra där på den orten  ”jojkade lapska låtar” vilket mest låter som entonig olåt för dagens öron – men – det är en helt annan historia..

 

Louhi (i fågelgestalt) försöker överfalla Kalevalas hjältar (Målning av Axeli Gallén-Kallela, 1896)

Profilbild för Okänd

Frej och Frejas dag (repris från 2022, delvis omarbetad)

av

Idag har Frej och Freja namnsdag enligt den svenska almanackan. Vanernas stora syskonpar är på intet sätt gifta med varandra, och har aldrig någonsin varit det heller, trots alla ovederhäftigheter som sprids per Internet, från diverse personer som ägnar sig åt sk ”forn sed” och annat, som man garanterat inte skall och inte bör hålla på med. Det är bara i ”Lokasenna” eller Oegirsdrikkja, där Loke på det allra grövsta sätt smädar och lämnar ut Freja, och på helt falska grunder anklagar henne för Incest med sin egen bror – och därför tror ”Fornsedare” och därmed likställda på Lokes struntprat, fake news och lögner – lika värdelösa som den svenska Statstelevisionen SVT:s nyhetssändningar, eller uttalanden från en viss Donald Duck eller om det nu var Donald Trump…

Freja är en gudinna för kärlek och mänsklig sexualitet, javisst – men hon är 100 % Heterosexuell, för inte någonstans i Eddan nämns det, att hon skulle varit bisexuell eller lesbisk. Naturligtvis har mer eller mindre okunniga amerikaner börjat spekulera, förvrida hennes gestalt och försökt göra tecknade serier, som inte alls har med gudinnan att göra. Genom tiderna har det gjorts flera försök att tvinga sig på henne, ändra de nordiska källorna och säga att A) Alla kvinnor var naturligtvis lätt bisexuella, åtminstone på Vikingatiden eller också B) Nej – det förekom inte, och om eller när det alls förekom, så höll man tyst om det. Kanske rörde det bara kvinnorna själva ifråga – det var som det var därför att det blev som det blev, och mänsklig sexualitet överhuvudtaget är som bekant vansinnigt övervärderat – i de flesta kulturer – vilket vi märker en vinterdag som denna.

Det närmaste vi kommer – för att säga något som faktiskt har med svensk kutur att göra – är en tavla av Anders Zorn – alltså ren ”Zorn Porn” med ett motiv ur Völsunga-Sagan…


”Brynhild och Gudrun” av Anders Zorn, ur en upplaga av Erik Brates kända Edda-översättning från 1913…

Vad som verkligen händer i denna Sagas 28:e kapitel är mycket riktigt att Gudrun sitter på stranden av floden Rhen, och frågar Brynhild eller Brynhilde om vad hon tycker om Sigurd Fafnesbane, en man som de båda två är väl bekanta med. Brynhildes gestalt, alla Valkyriors störst Valkyria – har vi redan kommenterat ingående, och det finns ingen anledning att skriva dåliga parodier. Här står överhuvudtaget inte något om sex, även om den Hedning som skriver dessa rider ofta tjuvlyssnat i diverse offentliga bastubyggnader, bannik, saunas – väl dold bakom träväggar, som skilt ”herrarnas” från ”damernas” och ensam i mörkret fått avlyssna och nedteckna allt vad kvinnorna på andra sidan bastuväggen sagt om sina karlar, och ders fysiska företräden, tillkortakommanden och allt möjligt annat. Var det någon som trodde, att nutidens kvinnor inte är minst lika grova i mun som männen, eller att Lokes släkt dött ut här i Midgårds dalar ? Vi Hedningar vet vad vi vet, och vad vi hört och sett av kvinnor i alla land, vet vi också.

För de av våra kvinnliga läsare som känner att de genast, nu – ofördröjligen och i ett sammanhang bara måste idka lite gammaldags ”tribadi” (sånt fanns redan på Strindbergs tid hos Siri von Essen och andra adelsdamer) och gnida era könsdelar emot varann, i en frenetisk och virvlande dans, eller ta fram era Olisboi från ön Lesbos i den Grekiska övärlden, där skaldinnan Sapfo skrev upphetsat och ingående om unga flickors kärlek, långt långt före alla kristusar, så har Hedningens dotter – snart 20 – äntligen förstått er. ”Envar, som av tjej-snusk blir pigg – kan kolla in och få sig bilder på ett ligg”

Hon har ett tips på nutida serie-tidningar från USA, i någotslags fri fantasy-stil, som inte har något alls med verkligheten att göra, utom ”Xena – the barbarian princess” och andra TV-dumheter i samma stil, eller fånig amatör-buskis från Östersund, något vi också behandlat apropå vad man gjort av Petterson-Bergers ”Arnjot”.

”

 

”Heathen” skall detta skäligen amatör-mässiga mästerverk heta, med en bi/lesbisk / tjolahopp tjolahej rödhårig tjej i huvudrollen, det finns hur många tidningar eller album eller vad ni nu vill att köpa eller läsa, och sedan kan ni ju rulla runt, knulla runt och byta kön med varandra i sänghalmen om ni vill, flickor små. Men begär inte av andra människor att de nödvändigtvis måste delta, eller att ni ska tjäna pengar genom Statsbidrag eller ”allmänna arvsfonden” på det hela. Sådana helt idiotiska saker har förstås redan hänt, men oavsett om vi rör oss med egenfinansierad prostitution, eller offentliga skökor måste vi säga er, att detta är inte vad Freja eller Frej är till för.

Det finns för övrigt MINST 11 244 folkbokförda personer i Sverige som har stulit Frejas namn, och går omkring och kallar sig för detta, helt i strid med svenskt namnskick, och nordiska traditioner. Vi har redan påpekat, varför detta är olämpligt. Hur många personer som missbrukar namnet som ”mellan-namn” eller efternamn är inte känt enligt den bristfälliga statistik som Skatteverket numera för. SCB, den Svenska Statistiska Centralbyrån, har nämligen slutat samla in data, och därför har kvaliteten på alltsammans sjunkit, i detta 10,6 miljoners Svitjod, där detta skrivs

För närvarande finns det minst 2000 personer som heter Frej, och medtagit olika, mer eller mindre varierade stavningar av Frejs och Frejas namn, uppgår antalet namnbärare och namnbärerskor till flera tiotusental, efter vad vi gissar – men Freja är fortfarande oerhört mycket populärare än sin bror – antagligen därför att Sex säljer…

Frej är som alla vet gift med Gerd, och om det giftet kan Skirnirsmál i Eddan berätta mycket. Freja är alltjämt ogift, och kommer så förbli – men hon trånar efter Od eller Svipdag – och här möter oss ett stort mysterium – för vad Freja egentligen söker, är kunskapen i dess renaste form, och den man, som mer än alla andra kan lära henne den – även om hon knappast vet, vem han egentligen är. Tillika är hon ensamstående mor, och har döttrarna Hnoss och Gersimi – Smycke och Dyrbarhet – från ett tidigare gifte eller sängelag – men vem som är far till dem, vet ingen människa – och kanske bara gudinnan själv…

 

Frej och Freja är ett syskonpar, men inget bröllopspar…

 

I veckan har det också varit Pela och Fadimes dag – och vi står kanhända inför ett nytt Världskrig, med början i Ukraina. Stackars Pela och Fadhime var unga kvinnor från andra länder än vårt, och de mördades av sina egna fäder, bröder eller familjer – vilket vi aldrig någonsin får glömma. Så gör inte vi svenska eller nordiska män emot våra kvinnliga släktingar eller vänner, för i de flesta fall har vi fått lära oss själva och er andra, att aldrig någonsin bära sig åt på det befängda viset.

Väl informerade, som en del av mina läsare antagligen är – så lämnar vi dessa ämnen därhän för dagen, nu när vi egentligen inte hinner skriva något politiskt.

Kanhända gör vi det ändå nästa vecka, eller så snart räkan visslar, för att citera ett ryskt ordspråk.

Sköt er – ack ni hedna och ni ludna  – och sov lugnt, sov gott, sov i ro – som björn i Vinterbo…

 

 

Profilbild för Okänd

Odensdagen, 21 Thorre månad 2026

av

Vi skriver Thorre månad 2026 – för enligt den gamla svenska allmogekalendern är det andra beämner Januari helgad åt Thor – och idag är åter en Odens Dag, Onsdag, Mecuri Dies, Wednesday, Mittwoch, Mercredi på franska. Från vårt elektroniska Hlidskjalf ser vi ut över alla Världar – men denna gång med sorg i hjärtat över sakernas tillstånd, mer än allt annat.

Från vad vi kan kalla Vinland i Väster meddelas, att en viss Orange figur med namnet Trump, fortsätter sin megalomani, sitt kejsarvansinne, sina diktatorsfasoner – ja – vi tvekar faktiskt inte när det gäller att använda det ordet. Det har framkommit, att Norges Statsminister Jonas Gahr Störe – inte ordföranden i den Norska Nobelpriskommittén – som man ju kunde tro – fått ett officiellt brev, undertecknat av Mr Trump, i vilket denne sägs kräva att få tilldelas Nobels Fredspris omgående, och utan vidare spisning…

Varför Stör man Hr. Störe ? ”Bitte nicht Stören” skulle vi vilja säga – om vi vore tysktalande…

 

Porträtt av en senil GALNING – värre än Nero Claudius Caesar Augustus Germanicus ?

På ”Hedniska Tankars” redaktion – fortfarande med tre fasta medlemmar – två kvinnor och en man – vet vi inte längre vad vi ska säga, skriva eller ens tycka. Vi kan endast erinra oss de Olympiska Sommarspelen år 67 – detta år väntar ju världen med spänning på Olympiska Vinterspel i Milano – Cortina d’Ampezzo år 2026 – som skall invigas den sjätte dagen i Göje eller Goe månad – en månad som borde vara helgad åt  Diserna, Disablotet och mildare makter.

Svenskspråkiga chatbots försöker ”sälja på” oss nyheten om att det skulle kunna ske kurtis i Cortina, ungefär som vid sommarspelen i München år 1972, där en viss kung vid namn Carl XVI Gustav Folke Hubertus träffade sin Silvia Sommerlath, född i Heidelberg 1948 och numera 82 år gammal. Vi tror inte på sådant, ”Alla Hjärtans Dag” eller ”Valentine’s Day” till trots – eller Lupercalia, som i det gamla Rom. Snarare anropar vi då Vale – Odens son och hämndens gud – med en sista önskan om att vissa makthavare – i öst som i väst – skall frånträda sina uppdrag frivilligt, och utan att en viss Vladimir Vladimirovitj skall tillträda posten som officiell övervakare av en fredsprocess i Gaza, utan FN, utan några internationella samarbetsorgan överhuvudtaget – utom ett enda, som utsetts av – gissa vem ?

Det är fullständigt överdjävla omöljigt för en någorlunda sund människa att tro på något sådant, liksom dogmen om ”Galna Greta” Thunbergs påstådda helighet, eller att en viss Morgan ”Mollgan” Johansson – samtidig Vice Statsminister, Inrikesminister och Justitieminister i en tidigare svensk, Socialdemokratisk Regering åter skulle komma till makten i höstmånaden September, detta annus horriblis eller onådens år – och driva en ”Feministisk Utrikespolitik” vilket vad som påstås vara ”ledande” svenska media skriver på fullt allvar, utan tillstymmelse till ironi.

Vi har redan sett vad alla dessa tomma floskler, ”Feministisk snöröjning” i Stockholms innerstad verkligen inneburit – till förmån för gamla tanter på Östermalm, kanhända, men till uppenbar nackdel för ett helt lands samlade infrastruktur, motorvägar, logistik – och än mera.

Den orange, däremot – har nått åldern 79 år – en ålder då individer av manligt kön borde dra sig tillbaka, inte befinna sig i Davos – exempelvis – på fel sida av Alperna från Italien sett – och inte längre skriva brev till Nordbor med groteska krav, eller absurda påståenden om att han själv skulle ha stoppat eller avgjort minst fem krig, eller väpnade konflikter, vilket är en besynnerlig lögn.

År 67 regerade fortfarande kejsar Nero, enligt Suetonius – historikern som skrev ”De Vita Caesarum” – men däremot INTE ”Historia Augusta” från 400-talet enligt vår tideräkning. Han var Nordafrikan, har man räknat ut – möjligen född i Hippo Regius, Mauretania – dåtidens Mauretanien låg inte i Sahel, utan där Algeriet ligger idag. Den galne kejsaren däremot, lyckades flytta de Olympiska Spelen framåt med hela tre år – enbart för att han ville besöka staden Korinth på det Grekiska fastlandet, inte Peleponessos… Inte ens nutidens Caesarer har lyckats med något sådant, möten i Davos eller ej.

Galningen Nero tilldelade sig själv priset som vinnare i Rhetorik, retorik – ja politisk talekonst – likt någotslags Cicero – som var senator, aldrig general, aldrig härförare, aldrig statsman. Därefter ”vann” Nero bland annat priset som vinnare i tävling med ett tiospann hästar – inte ens en Kvadriga – som på Brandenburger Tor i Berlin – en Olympisk gren som överhuvudtaget inte fanns – ens som uppvisnings-gren – därför att något sådant aldrig skådats på en antik stadion tidigare. Dessutom fanns där inte ens några guldmedaljer – de var inte ens uppfunna då.

Sex hästar på en triumfbåge i Moskva. Helt utom tävlan – FUSK – Överbud

Hemma i Sverige firar ”Hedniska Tankars” yngsta redaktionsmedlem snart sin tjugoårsdag. Salwan Najem – nu 48 år – bördig från Kurdistan – ett land som inte finns på Världskartan – har efter alla mordhot han utsatts för, hädelsedomarna efter Koranbränningarna tillsammans med Salwan Momika – vår broder från Kurdistan – försökt skaffa visum i USA.

Svenska myndigheter kan inte längre garantera hans säkerhet skriver man – men hans brott är obetydliga – han har bränt en svensk, dålig översättning – helt symboliskt – delar av vad som på falska grunder ansetts vara en ”helig bok” enligt vissa – men kan man ens klandra en man från något sådant ?

I Iran pågår en folkresning, vad som kan vara början på ett blodigt inbördeskrig – några önskar sig en Shah, inte en kung – men en vis och välvillig sådan. En man av Palawinernas hus, den allra senaste Shahens son – rent av – nu 66 år gammal och redan pensionsmässig – men kanske god nog att styra ett oroligt rike genom en svår tid. Nero lär ha fallit av sin triumvagn – vi skulle kalla den ”Decedrigan” med tio hästar på vårt eget ”Pig Latin” – och störtats i gruset. År 68 – året efter alla hans Olympiska Dumheter – han skulle bli 32 år – begick han självmord i en av Roms dåtida förstäder, kanske Subura – dåtidens Suburbia, norr om Forum.

År 69 kom det fruktansvärda ”Fyrkejsaråret” då Rom fick inte mindre än Fyra härskare med diktatorisk makt – Otho, Galba, Vitellius – och så Vespasianus – av Flavernas hus – den klokaste av dem alla – kanhända. ”Pecunia non olet” lär han ha sagt, när han beskattade Roms offentliga toaletter och bekvämlighetsinrättningar, så att han kunde riva Neros ”Gyllene Hus” – för Nero lär knappast ha låtit Rom brinna överhuvudtaget – men pengar luktar inte, och en sport-arena, benämnd ”Colosseum” med plats för över 20 000 eller möjligen 30 000 personer, kan beskådas än idag.

Vad sker då i Midgårds dalar och vår egen Värld, efter tvåtusen år eller mer av mänsklig historia ? Vad skulle Zoroaster eller Zarathustra ha sagt, dold bland Persiens berg – ja Kaukasus – där inte bara Mithra eller Mit-Odin såg dagens ljus en gång, och där inga ”Allfäder” funnits, men däremot goda Monoteister – eller närapå en god Monoteism – vilket är en självmotsägelse i sig, lika självmotsägande som allt det som ryms i detta blogginlägg.

Kanske borde inget mer skrivas. Inga brev, inga Hedniska Tankar – ingenting.

31 Januari – 31 Thorre – sista dagen innan Goe månad – kan vi minnas en människa som dog för tre år sedan. Hon blev bara 21 år gammal. Hennes namn var Soliana – eller Soliane -för så vill vi stava henne. Hon kom från Eritrea – ett annat land än vårt. Hon väntade sitt första barn, kanske en son – kanske en dotter. Våra redaktionslokaler, kära medborgare – ligger i exakt samma kvarter – och någon mördade henne.

Mordet är fortfarande olöst. Troligtvis ett ”balkongfall” bland många, en ”defenestration” som den i Prag – en händelse som på sin tid utlöste det 30-åriga kriget.

För hennes närmaste – de som gått i samma skola, kanhända – gått på samma gator, levt i samma stad – bara några portar bort – är detta vi nu skriver ingen ”sport”. Ingen villkorlig händelse. Det är sorg och gråt över någon vi saknar, någon som aldrig mer kommer tillbaka. Drottning Soliane av Nubien ? – Nej, inte ens det. Ett barn som är dött – någons dotter.

Mes amis, Citoyens et Cityoennes.

Jag är ingen Gud. Jag avsäger mig den titeln, skicka mig inga medaljer, gör mig inte till president eller sportstjärna.

Detta är ingen sport. Detta är den verklighet de flesta svenskar, nordbor, Européer lever i – året 2026.

Människor dör inte bara i Kiev, Ukraina, Gaza eller på Teherans gator – inte ens i trivialia trafikolyckor, den ”Feministiska snöröjningen” och lille ”Mollgan” Johansson i sitt Partihögkvarter till trots. 

Jag är bara en man, en människa som fortsätter skriva. 

 

 

Profilbild för Okänd

Hindersmäss – och ”Dagen Henrik” (repris från 2024)

av

Igår, den 19 Januari var det Hindersmäss, ett av de datum som ansetts vara det rätta för Höknätterna eller Mindvintern, och det då efterföljande Midvinterblotet i Thorre månad. I Finska Österbotten firas dagen till minne av Lalli Befriaren, som rättvist undanröjde den onde biskop Henrik, som med tvång och våld försökte kristna dessa trakter, men som fick Lallis yxa i skallen. Det finska folket minns Lalli ännu, och honom skall vi fortsatt ära som en stolt och hednisk man !

 

Ta aldrig skit från biskopar eller kristna !

 

Många är de personer, företeelser och till och med media, som uppkallats efter Lalli, frihetskämpen – som var en självägande bonde. Den finska Centern eller Bondeförbundet hade en tidning som hette så, och som utkom i hela Norra Finland i nära 100 år – med det sista huvudkontoret i Björneborg.

En finsktalande skribent har sagt: ”Den frie finnen böjer sig inte för orättvisan; han gör som Lalli och dräper den som vill förtrycka honom”.

I Sverige kallades denna dag för Hindersmäss, och blev föremål för många marknader på isen, där vanligt folk kunde mötas och byta varor i sämja och frid – utan kristen påverkan eller pålagor. På grund av det hårda väglag eller Menföre som kan råda så här års, kallades dagen också för Hindersmäss, då de kristna alltid varit ett hinder för fredlig utveckling och välstånd här i Norden, med sitt ständiga besnattande och olika pålagor.

 

Numera kallas ”tiondet” för ”kyrkoavgift” men det handlar om en dold skatt på ca 3 % som man vill tvinga på alla svenskar – till och med små barn…. Oavsett om du är svensk, finne eller finlandssvensk, så kan du göra som Harry Järv och många andra – GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och vägra ha någonting med den att göra. Följ Lallis och frihetens exempel – vandra fri och stolt på Vinterns vägar !

 

Låt inte Fogdar, Förtryckare och Kyrkans folk plundra er in på bara kroppen ! Vi betalar redan mer än 30 – 40 % på vad vi tjänar i det här landet…

 

Profilbild för Okänd

Dikt från en av läsarna… ”Hedningens Vrede”

av

Nu publicerar vi – rakt av – en dikt som vi fått av våra läsare – till vår stora glädje. Den är skickad från ”Ideell Kulturkamp” – vår granne i den Hedniska Bloggosfären…

Hedningens  vrede

Hedning kallas
den hårde kämpen,
en fiende till svek
och falska ord.

Han skådar i mörker
där andra vacklar,
och smygkristet folk
sina rötter glömt.

”Bort med korset
som dolts under särken,
bort med mjäkighet
i asars hus!

Vekhet är giftet
som Vite Krist sådde,
men Hedningar skall rensa
vår fäderejord.”

Ingen pardon
mot de ryggradslösa,
som talar om Oden
men ber till ett lamm.

Med blicken som stål
går han rakt genom dimman,
där ulvarna ylar
i falskhetens skrud.

Nu ryktet går
om den djärve mannen,
som dräper de lögner
som lönnligt sprids.

Ärad han vandrar,
en fruktad kämpe:
Varulvsdräpare,

Lönnrothsbane.
Profilbild för Okänd

Pouge Mahone ! till KNUT…Men ett nytt år börjar med sång…

av

I föregående inlägg fann vi ett läsarbrev, och inför Mellandagarna – som vi nu befinner oss i – fortsätter ”Hedniska Tankar” i samma anda. Den Nordiska och Hedniska, Asatrogna Julen varar som bekant i minst tolv dagar – den såkallade Jultolften – och ibland i tjugo, till Tjugondag Knut, som vi firar efter Knut den Store, som härskade också över de Brittiska öarna, och inte efter någon feg, lismande kristen som Knut Lavrad.

Jultolften nämns redan i Heimskringla och de Isländska Sagorna, och den har ingenting alls med kristendomen att göra, trots okunniga skribenter på svenska Wikipedia. Knut den Store var som alla vet kristen endast till namnet, och styrde också över Frisland samt delar av Irland, Orkney eller Jorkna, Shetland och Färeöarna, samt Island och Skåneland och Ranrike tillika – vilket Wikipedias eländiga brödskribenter helt glömt bort. Men i sitt hjärta och sin hug var han Hedning, och Asatroende, samt stod de gamla gudarna nära – vilket vi alla bör minnas.

 

I den andan publicerar vi nu – under den kommande månaden – en rad sånger av den Irländske poeten Shane McGowan (1957 – 30 November 2023) – mera känd som grundare av bandet ”Pouge Mahone” vilket på Anglifierad Gaeliska betyder det samma som ”Kyss mig där ryggen slutar !” på god svenska. Förvisso var han en stor suput, alkoholist och dessutom knarkare, men trots sitt missbruk hyllas han av Hedniska Tankars yngsta kvinnliga redaktionsmedlem, som återupptäckt hans sångskatt via sin far. Att McGowan avled samma dag som Karl XII, är också en händelse som ser ut som en tanke – och The Pouges – bandet alltså – har mycket riktigt återförenats under 2024, samt bokat in konserter under 2025 – och nu när vi inte kan se ”Knorkator” på scen i Leipzig nästa år, hyllar vi i alla fall den stackars avdöde Shane genom flera hedniska versioner av hans texter – ty mycket i dem är inte bara självupplevt av honom, utan av många hedna och ludna män, vilka samtliga kan skriva under på vad som sjungits, och sjungas skall – i hundratals år…

 

Geir Stavgard’s Song

Copyright Hedningen och Hedniska Tankar, 2024
(Originalets text av Shane McGowan, the Pouges, från Albumet ”Rum, Sodomy and the Lash” 1985)

Oh my name is Geir Stavgard,
I am an Asatru Mann
and a roving young soldier I’ve been
– I’m a man you don’t meet every day

I have huge tracts of land
I have men at command
I have always ten Daler to spare
So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Well, I took out my dog
And him I did shoot
all down in the county Killdare

So, be easy and free, and go drinking with me
– I’m a man you don’t meet every day

Then, fill up your horns and tankards with ale
Whatever it costs, I will pay
and be easy and free while you’re drinking with me
– I am a man you don’t meet every day

 

 

Fotnötter, till de som inte begriper hela texten, eller vartåt den syftar:

  • Frasen ”Huge tracts of land” eller ”Stora landamären” förekommer i filmen ”Monty Python and the Holy Grail” (Monti Pyton ok then Hölie Grailen ) i scenen om Sir Lancelots bröllop, samt är lånad därifrån
  • Originalets ”Shilling” har utbytts mot det svenska Daler, vilket på Tyska stavas Thaler, och är en myntsort som inte alls har något med nutida Dollar att göra, lika lite som svenska Skilling, vilka förekom först på 1800-talet
  • John Peel, som i den skotska sången ”D’ye ken John Peel with his coat so grey” gav troligen Shane Mcgowan inspiration till strofen om hunden, som blev skjuten. Den verklige John Peel, 1776-1854 var en legendarisk jägare efter räv, skotsk ripa och storvilt, som fick en hel del sånger sjungna till sitt minne. Hugade kan läsa mera på länken här.
  • ”Beer” fanns inte i England eller på de brittiska öarna under hednisk tid. Då drack man ohumlad ALE i huvudsak, eller vanligt öl, som var överjäst och inte underjäst, som idag

 

(inlägg skrivet 27 December 2024)

Profilbild för Okänd

Knutsdagen 2026 (repris från 2020)

av

Först idag är det dagen Knut, då Julen är slut, och den dagen firar jag naturligtvis såsom varande hedning. Man säger, att Knutsdagen skulle ha ett samband med den skäligen obetydlige Knut Lavrad från 1100-talets början, eller Knut den IV från 1000-talet; men dessa blev aldrig mer än lokala helgon i Sydsverige och Danmark under medeltiden, och det är sannolikt att anta att de i själva verket går tillbaka på firandet av Thorrablotet och Thor själv under Thorre månad. Det är nog Tor och ingen annan, som var den allra första ”Knutsgubben” och vars bild sattes upp på åkern eller nära det egna hemmet när Juletiden var över, men vintern varade.

Traditionen med Knutsgubbar är förstås sentida, och var mest utbredd i Skåne och Sydsverige, där Knut mest firades, i alla fall om man ska tro Ebbe Schön och andra etnologer. Det gällde att smuggla in Knuts bild i form av en halmdocka till närmaste gård, och om den förstördes, ställde man gärna dit tjugo gubbar i mänskilg storlek nästa år, tillsammans med en papperslapp, på vilket det stod skrivet att gubbarna frågade efter sin bror…

Skäligen anskrämliga gubbar bakom en Knut i Norduppland, enligt UNT. Detta är Knutsmässo i Gimo…

Men historien om Knut Lavrad är kanske värd att berätta, och ännu mer den om Ärkebiskop Asker av Lund, som aldrig någonsin var kristen så att det störde. Knut Lavrad var son till Erik Ejegod av Danmark, en kung som var kristen till namnet men hade ett helt hedniskt och med äring och årsväxt befryndat namn, men Eriks avgjort mer pro-kristne bror Niels tog över regeringen, när Knut Lavrad var tio, vilket hände år 1104. Så blev Knut Lavrad Hertig över Slesvig och dessutom över Venden i Tyskland, ända ned till Lübeck eller Ljubech, där slaviska vender och obotriter fortfarande bodde, och de var vid denna tid ännu hedningar allesammans. 1129 utsåg den tyske Kejsar Lothar III Knut Lavrad till Knez eller Knjaz över alla Vender, och han var i realiteten deras Tsar, vilket får oss att undra över hurpass kristen Knut Lavrad egentligen var. Visserligen fanns det en obotritisk furste vid namn Niklot, som gjorde uppror emot Knut Lavrad i den slaviska hedendomens namn, men sanningen är att Knut Lavrad var en ytterst ljum furste, som knappast förde några egentliga korståg, och som hade fred med Venderna, som ännu inte helt dukat under för kristendomens sedvanliga gift. Obotriterna i Schwerin, Holstein med omnejd var i alla händelser hedningar ända till 1100-talets slut, och Niklot överlevde Knut Lavrad med flera decennier.

 

Karta över Knut Lavrads dubbelkungadöme – Slesvig markerat i Grönt, Obotriternas land markerat med Rött – omkring 1115 – 1132 var Knut Lavrad kung över båda områdena.

Knut Lavrads kosmopolitiska furstendöme omfattade Tyskar, Danskar och Vender, och kunde dominera all handel över det Jylländska näset, fortfarande den mest strategiska platsen i hela Östersjöområdet. I Lund satt sedan 1104 Ärkesbiskopen Asker, en man som inte var kristen så att det störde, men som med Påvens hjälp blivit utropad till ärkebiskop över alla de Nordiska länderna, Island och Grönland och alla öar i Atlanten inklusive Vinland inbegripet, ja ända till Finland, Bjarmaland och yttersta Fjärrkarelen, sträckte sig hans makt.

Askers stöd var ännu större i Skåneland, dvs Skåne, Halland och Blekinge, samt de delar av Kronobergs län i Småland som ännu var danska (se kartan ovan). Han lät bönderna förbli hedningar till stora delar, och när Niels son Magnus 1134 mördade Knut Lavrad, lät Erik Emune, en man med än mer starka hedniska sympatier, Jarl över Skåne och Själland och dessutom Erik Ejegods siste levande son, göra anspråk på den danska tronen – och han slöt snart förbund med biskop Asker – och hade planer på att göra Lund och inte Rosklide till Danmarks huvudstad, för något Köpenhamn fanns vid den här tiden inte alls.

Dessutom sändes där 500 riddare, med lansar och allt, till Skåne från Slesvig, och när Niels och Magnus 4 Juni 1134 inledde vad som senare skulle kallas slaget vid Foteviken, stod Skåningar, Tyskar och hedniska obotriter under Erik Emunes och Askers ledning i en väldig här, enligt uppgifter mer än 5000 man stark. Enligt vissa uppgifter skulle en lojal skåning och köpman vid namn Magnus Saxeson ha låtit sig firas ned i ett rep utefter Stevns Klint, när han rymde från danskarna för att varna sina landsmän, och så kom det sig att slaget vid Foteviken – rikt beskrivet i källorna – vanns av Skåningar och hedningar. 

Foteviksslaget i Modell och simulering (med ej skalenliga avstånd, och nedminskat antal deltagare) från Stockholm 2016

300 riddare ur det tyska slagkavalleriet bröt upp danskarnas front, och efter följde vender och skånska bondesoldater. Även Asker själv och inte mindre än åtta danska biskopar slogs i det slaget – de använde stridshammare, klubbor och knölpåkar, eftersom det enligt katolsk tradition skulle vara förbjudet för en kristen präst att bruka svärd eller eggjärn, men där stod inget om att bulta ihjäl sin nästa, eller slå honom i huvudet med hammare, så klerkerna deltog ändå med liv och lust i det hela. Mer kristna än så var de inte, och jämför det med Fjantje Kackelén, som hon numera kallas, och andra Biskopar av Lund idag…

Sk ”re-enactment” av Foteviksslaget på ort och ställe i Skåne, vid Foteviken

 

Med den förlusten för danskarna – som drevs tillbaka till sina skepp, och med mer än 3000 döda kvar på slagfältet ändå undkom – låg både Niels son Magnus och fem biskopar kvar bland de kristna liken, och det var Petrus av Ribe, Kettil av Vestervig, en biskop Henrik från Sverige, Adalbert av Slesvig, som överlevde fast med oläkliga sår, och han dog ”knappast ett halvt annat år” efteråt, står det i krönikorna.

Så styrde Kung Erik Emune Danmark och Skåne som en hedning i långa år därefter, och Ärkebiskop Asker kunde nöjd se, hur hans män slagit ihjäl nästan varje annan biskop som överhuvudtaget fanns i de danska landen, medan Asker ensam styrde i Lund, från sin nya Domkyrka med en staty av Tor, eller kanske Jätten Finn i kryptan – den enda del av den senare katedralen, som hade blivit byggd vid denna tid.

Och Asker dog, mätt på år och dagar fem år efter slaget, vid en ålder av 77 år, fortfarande okristen och halvhednisk till själ och hjärta, som den allra mäktigaste och störste bland de ärkebiskopar, som någonsin funnits i de Nordiska landen.

Kanske bör vi ära Erik Emune och Asker istället, skåningar och egentligen hedningar som de var, söner av ett stort och självständigt rike.

Hellre hedrar vi dem, i alla fall – än någon kristen Knut.

En God bok om Skånsk historia och befrielsekrig, fram till 1152..

Profilbild för Okänd

Präst i ”Svenska” Kyrkan Jämförde Jesus med Hitler – utesluts… (favorit i REPRIS från 2019-08-04)

av

I förra månaden publicerade lokaltidningar över hela landet den märkliga nyheten att en präst i ”Svenska” Kyrkan – ett samfund som inte är ett enda förbannat dugg ”Svenskare” än något annat, men som ändå anser sig ha ensamrätt på vad alla svenskar skall tro eller tycka – plötsligt blivit avsatt därför att han låtit sig intervjuas i ”fel” sorts media och då kommit med olämpliga politiska åsikter. Prästen ska ha uttalat sig i ”en nazistisk podd” säger Kyrkans Tidning. Trots att det råder meddelarfrihet i Sverige, liksom åsiktsfrihet och yttrandefrihet, ingrep genast det närmast allsmäktiga Domkapitlet – en sorts kristen special-domstol, som existerar helt bortom det lagliga rättsväsendet – och uteslöt genast prästen, trots att denne överklagade.

Visst kan man ifrågasätta det lämpliga i denne prästmans åsikter, säger jag här på Hedniska Tankar – och visst är det olämpligt, när präster och religiösa företrädare gör politiska uttalanden – men kan man helt undvika detta ? Ofta blir människor felciterade, föremål för ryktesspridning och mycket annat, liksom konstruerade ”media-drev”. Vad dessa kristna skeenden bevisar, är kanske inte så mycket att enskilda präster har konstiga åsikter, utan att ”Svenska” Kyrkan är en helt och hållet politisk organisation, inget neutralt trossamfund.

Var det en sådan här ”kristen” man hade att göra med ?

Själv tycker jag att jämförelsen mellan Jesus och Hitler eller Kristendomen och Nazismen inte alls är så oäven, utan ganska så riktig. Kristendom och Nazism har många, många likheter:

  • Både kristendom och Nazism är Totalitära åskådningar, med en tydligt anti-demokratisk ideologi
  • Kristendomen har en ”Führer-princip” liksom Nazismen. Ledaren är helig, och hans ord får inte ifrågasättas
  • Kristendomen föreskriver, att de som inte tror på den skall avlivas. ”En trollkona skall du icke låta leva” står det i den kristna Bibeln. Nazismen föreskriver i vissa fall samma sak.
  • Kristendomen förespråkar, att alla andra åskådningar, partier och samfund skall utplånas, och att den skall ta över hela samhället. Nazismen förespråkar samma sak, liksom de svenska Socialdemokraterna med sitt valspråk ”alla skall med”
  • Kristendomen kollektivansluter till och med mycket små barn till sin lära – de kallar det för ”dop”. Nazisterna gjorde samma sak.

  • Kristendomens ikonografi visar ofta jesus eller ”ledaren” omgiven av tillgivna små barn, säger att ”ledaren” är barnens vän, osv – Nazisternas ikonografi var precis likadan.
  • Ledaren måste hela tiden omhuldas och tillbes via ”böner” och åkallan, som ska visa hur ”god” och ”bra” respektive allsmäktig han är. Så är det både i Nazismen och Kristendomen
  • Nazismen är ytterst intolerant, vad beträffar judar och frimurare, t ex. Kristendomen har i flera hundratals år predikat precis samma sak – redan Luther var antisemit.
  • Nazisterna finansierade sin verksamhet med tandguld från koncentrationsläger. Antje Jackélen finansierar numera Svenska Kyrkan genom svenska fattigpensionärers tandguld, direkt från krematorierna…

 

Lika som bär- eller hur ?

 

  • Både nazister och kristna har använt sig av ”helgon” eller ”martyrer” för att sprida sin påstått heliga lära
  • Både kristna och nazister anser, att de är ”utvalda” av en högre makt, är bättre än alla andra, ”står närmare gud” osv och att detta ursäktar nästan allt de gör
  • ”ändamålet helgar medlen” är ett kristet ordspråk. Det ansåg nazisterna också.
  • Motståndare stämplas genomgående som ”onda”, ”djävulska”, osv – vilket kristendomen alltid predikat, när det gäller oss hedningar
  • Konstföremål, byggnader, kulturell identitet osv vad gäller andra kulturer är något som både kristna och nazister alltid försökt förstöra, före allt annat
  • Främmande kulturer – särskilt hedniska – stämplas som ”mindre värda” eller ”utan bevarandevärde” av båda ideologierna
  • Både nazister och kristna har ofta förslavat folk ur främmande folkslag, eller bedrivit regelrätta utrotningskampanjer, exempelvis vad gäller svarta,slaver osv
  • Både nazismen och kristendomen har påfallande ofta använt sig av ren historieförfalskning, särskilt när det gäller att dölja sina brott emot mänskligheten

Ja – som ni ser – Kristendom och Nazism har många, många och mycket stora likheter… Ska vi tillåta totalitära läror som dessa att vistas i vårt eget land ? (Kom ihåg – den svenska demokratin är ingen självmordspakt – Den har rätt att försvara sig emot rörelser, vars enda mål är dess snara undergång…)

Hitler skrev att hela hans rörelse var kristen. Han fastslog det redan på 1920-talet, och sa det gång på gång i sina tal. Han vidhöll det ända till slutet, och betecknade alltid sig själv som troende Katolik…