Myntskatten från Mörkö är INTE medeltida, kära SVT…Ni FUSKAR och UTELÄMNAR sanningen…

2025-11-12 av Hedningen

Unge Dexter Svärd Huss – som han tydligen skall heta – för tillfället reporter på vår kära, kära Statstelevision, som säger sig vara ”saklig” och ”opartisk” är en man, som glömmer bort det väsentliga i det han skulle göra, och det är synd, när han har så många goda egenskaper i övrigt. Han skulle – för 5 dagar sedan – rapportera för tittarna om det stora myntfyndet på Muskö, som vi också berättat om – men nu påstås i SVT helt felaktigt, att fyndet bara skulle komma från den kristna medeltiden.

Foto: Länsstyrelsen i Stockholm

Det är LÖGN – och helt enkelt INTE Sant – konstaterar vi denna Odensdag, Wednesday – Wothanstag – från vårt elektroniska Hlidskjalf, där vi kan se ut över alla världar. Vi ser också Herr Huss – som knappast är någon ”Vildhussen” utan mest irrar runt i Södertörns skogar, helt utan någon ”husse” efter vad det förefaller. Det är vår sorgliga plikt som medmänniska att bistå honom, så länge vi överhuvudtaget förmår och kan.

Vi har redan skrivit om fyndet, den 19 September i år – och gissade redan då vad andra mediakällor redan BEKRÄFTAT idag. SvD, en bra mycket vederhäftigare källa än vår fullkomligt urusla, urspårade Statstelevision, citerar arkeologen Richard Grönwall, som bekräftat att många av fynden kan vara från 900-talet, och således HEDNISK tid i Sverige. Det har vi redan slutit oss till för flera månader sedan.

Varför kan inte unge Herr Huss och SVT:s rubriksättare erkänna sanningen när det gäller de över 20 000 artefrakterna ?

Vi lever i en tid när en kristen skojar-professor vid en påstådd ”Högskola” vid Stora Sköndal – i själva verket kopplad till kristdemokraterna (KD) och Ersta Diakonianstalt – fått formulera hela Sveriges såkallade ”Kulturkanon” enligt sin Mosaiska, Kanoniska rätt från Mellersta Österns knastertorra öknar, där människor knappt kan leva. Det har vi redan avslöjat.

INGEN annan mediakälla i Sverige – stor eller liten – inte ens någon självständig bloggare – har velat kommentera hur de kristna förvanskat hela Nordens gemensamma kulturarv, och ljugit, ljugit, ljugit för oss..

Alla UNESCO-skyddade platser, Fornminnen, ja också själva fornminneslagstiftningen från 1600-talet har TOTALT utelämnats ur de kristnas halvdebila fuskverk – lika falskt som den ”Quanon-Schaman” som ville storma Capitolium, för några år sedan.

OVÄRDIG GAPHALS TRODDE HAN KUNDE STORMA CAPITOLIUM – Bar symboler från en kultur han ALDRIG tillhört och INTE har den minsta rätt att bära… Hur bär man en Torshammare på värdigt sätt, förresten ?

Tids nog kommer dessa sanningens förvanskare att avslöjas, och ställas till svars… Tids nog kommer vi att överleva dessa kristna amerikaniserade, extremhögerinriktade vrak – och USCH USCH USCH för Ebba Bush, Geogre Bush sr och jr – yes, as Europeans, we would like to distance ourselves from the whole ruddy lot of them – we aren’t beating about the bush, folks ! Några ”kristdemokrater” har aldrig haft i den svenska Rikdsagen att göra, för vem som än har majoriteten där, så har ”Hedniska Tankars” redaktion sedan länge åsikten och ”Väädegjunden” (för att citera Annie Lööf vars centerparti fått en spricka i mitten ) att vårt land inte skall styras av religiösa ideologier överhuvudtaget, utan stå fritt från allt sådant.

Kristendomen är INTE – och har aldrig varit – ”demokratisk” – eftersom den bara tillåter en enda gud. Därför finns det inte några ”kristdemokrater” överhuvudtaget, och Oden, Odin, Wothan – en gud med över hundra namn – var aldrig någon ”Allfader” på det sätt alla dessa kristna vrak tänker sig – eftersom det är en efterhandskontstruktion som en viss Sturlasson på Island – med flera – fick skriva på tolvhundratalet. Till slut mördade de kristna honom, när han badade i ”Snorralaug” hemma på sin ö.

Allerkäresta Deborah ! Tyvärr så har du FEL – ty vad säger dig ditt SAMVETE – säg som det är och gå vidare – så gör vi HEDNINGAR….

Från England, Storbritannien, UK och våra många vänner och läsare där rapporterades för fem dagar sedan att chefen för en av BBC:s nyhetsredaktioner – Mrs Deborah Turness med titeln CEO – fått avgå, sedan det nu visar sig att en av hennes underhuggare inom BBC råkat sända ett inslag bestående av ett hopklipp av den amerikanske presidenten Mr Trumps många tal. Talet var över en timme långt, men man citerade bara två helt lösryckta, osammanhängande meningar – ett fult debattknep som på Engelska kallas ”cherry picking” och som använts bland annat av narkomaniserade medlemmar ur den ökända grupperingen ”Samfundet för Forn Sed” i Sverige – som vi inte har något samröre med.

President Trump har nu även stämt nyhetskanalen inför domstol, eftersom han visst inte uppmanat de allra värsta av Republikanernas följeslagare och ”ful-svans” – även vi Hedningar i Norden har en sådan – att storma Capitolium, göra hela Kongressen till ett enda stort dårhus, eller annat sådant – vilket även chefredaktörskan Tove Lifendahl på Svenska Dagbladet noterat.

Vi hoppas unge herr Svärd Huss – förmodligen aldrig någonsin född som någon ”Dexter” – varför hitta på så fåniga, tagna och löjliga namn ? – kan säga som det är, till slut.

Vi Svenskar och Nordbor är Hedningar, varken mer eller mindre – och den som inte vill erkänna detta, förnekar hela historien och kulturarvet.

Det gäller också att inte slarva med fakta – ty det duger inte år 2025…och i den Värld som är vår, här i Midgårds sorgedalar…

SVT Dalarna förvrider sanningen om ”Kyrk” Båtar – Nordiska Allmogebåtar är INTE utrotningshotade…

2025-11-11 av Hedningen

Dessa usla SVT-medarbetare ! Deras journalistik och eviga vinklande är under all kritik…

Visserligen är det för dagen bara Statstelevisionens lokalredaktion i Dalarna som inte kan skriva korrekt svenska, eller ens hålla sig till givna fakta – men i alla fall… De skriver att Elsa Pulkkinen och Linda Knuts, båda två Dalkullor, skulle vara ”roddare” och därmed av manligt kön. Så är det inte alls, därför att båda två är kvinnor. Vad man skriver är oriktig svenska, och därmed fel i sak.

”Kyrkbåtar” på Siljan, som är ämnet för hela artikeln – har ingenting alls med ”Svenska” Kyrkan eller något kristet att göra.

De utgör en länk i en tradition som funnits ända sedan Hjortspring-skeppet från Bronsåldern eller Brandskogs-skeppet, som finns att se och beskåda på en hällristning utanför Enköping. Också Nydam-skeppet, och många senare skepp och båtar som byggts av Nordisk Allmoge tillhör samma träbåtstradition, som inte är kristen. Det rör sig om klinkbyggda båtar, som helt avviker från Medelhavs- och Mellanöstern-kulturerna.

Skeppet ”Brudpiga” från 1944 på Vikingeskibsmuseet i Roskilde – foto av Erik Madsen – professionell Dansk Fotograf…

I och för sig är det riktigt att det svenska kulturarvet är hotat, men det kommer inte gå under så länge Allmogebåtar byggs, och dokumenteras i länder som Danmark, Finland och Norge – där journalistiken är åtskilligt sakligare, och man vårdar sig om vår gemensamma, Nordiska kultur – som i vårt eget Sverige är föraktad, nedprioriterad och glömd; till följd av politiska beslut och den lilla kristna nomenklatura, som dessvärre ännu styr landet, får formulera vad som skall vara en ”kulturkanon” och annat sådant.

Hur ”såsialdemokraturen” och alla kristna tokstollar inom KD burit sig åt när de formulerat sin kulturpolitik, och slösat bort alla pengar på bidrag till sådana kulturyttringar som mera är till skada än nytta,och som dessutom inte hör hemma i vårt land alls – likt Mellersta Österns Makabra Monoteism, torde vara välbekant. Naturligtvis är det mycket illa att just Brudpiga roddklubb ska drabbas av sådant, och ännu mera tragiskt är förstås att den allra siste folkbåtsbyggaren vid Arne Håll – som var en man och inte en kvinna – har gått bort. Men han byggde inte alls sina båtar enbart efter ögonmått eller eget huvud – helt utan ritningar, som SVT helt felaktigt påstår, i någotslags absurd ”Floke-anda” eller amerikanskt mediastrunt typ ”HBO Vikings”.

Ånej. Hur den ursprungliga ”Brudpiga” såg ut, finns väl dokumenterat – och Roddföreningen Brudpiga behöver inte gå längre än till träbåtsbyggarna vid Fosens Folkhögskola i Norge, eller till Vikingeskibmuséet i Roskilde, Danmark – där en exakt kopia av just deras skepp finns att se. ”Brudpiga” är inte en ”båt” eftersom hon är längre än 10 meter, ja hela 18 meter lång och därmed i Sjölagens mening ett skepp – vilket är intressant ur försäkrings- och bevarande-synpunkt. Också ”Det Norske Veritas” som har stor erfarenhet när det gäller klassning av fartyg till sjöss, håller säkert med. Visserligen är det alltid svårt att klassa historiska skeppsrepliker från Norden – ”Hedniska Tankars” redaktion har åtskillig erfarenhet på området, och har tentativt publicerat ett utkast, eller ett försök till hur man bör se på det här med klassningen tidigare i höst, då vi skrivit om det Norska ”Myklebust-skeppet”

På Saimen, långt in i Tavastland och på de ryska floderna har såkallade ”Kyrkbåtar” alltid varit vanliga. I Finland tävlar man ännu med dem i Sulkava, vid Saltvik på Åland och än fler ställen…

LÄS i uppslagsverket Finland, så får ni se…

Till saken hör också, att allmoge-båtar – som var vanliga också på de stora sjöarna i Finland,vår förlorade riksdel- alltid byggts av varje hedniskt godord, byalag eller socken för sig, och att man alltid tävlat med dem. Det är precis också vad Brudpiga Roddklubb gör, med sina kvinnliga och manliga medlemmar. I Dalarna har alltid rodderskor haft hög status, och IOK – internationella Olympiska Kommittén, överväger just nu att sätta stopp för Tramspersoner eller rättare sagt Transpersoner inom all tävlingsidrott. Inte bara SVT på Riksnivå utan också ”alternativmedia” i Sverige har påpekat det – just idag – och detta BORDE de okunniga klåparna på Dala-redaktionen haft reda på.

Detta ÄR betydelsefullt, därför att Brudpiga Roddklubb i Leksand med Omnejd tagit flera SM-medaljer, och SKA man alls ägna sig åt Rodd eller Segling som sport, ja då MÅSTE man följa reglerna, liksom detta med elementär mänsklig biologi, eller det faktum att mänskligheten faktiskt har TVÅ kön, men inte flera.. Kön är inte en ”social konstruktion” som många tror, utan en biologisk realitet. Också i det svenska språket finns det vissa elementära skrivregler, som man inte gärna kan bryta emot utan att skapa missförstånd eller fuska i yrket, eller hur kära Statstelevision … Inom sporten är fusk oförlåtligt, och så borde det vara överallt – också inom nyhetsförmedling.

”Kyrk”båtarna har inget med kyrkor att göra – de användes för samfärdsel, frakt – vid bröllop, glada fester, ja till och med begravningar, barndop och i stort sett alla begivenheter eller saker av betydelse, som skedde i en bygd. Så var det också vid Siljans stränder. Att man så småningom började ro i kapp och tävla med olika båtlag emot varandra – när man hade byggt många båtar – var heller inte så konstigt. Arne Håll t ex byggde mer än 30 båtar under sitt liv, så där ser man vad en bra karl och en erfaren båtbyggare kan åstadkomma – och sådana män finns ännu i Norden – det gäller bara för Elsa Pulkkinen och Linda Knuts samt deras samnordiska förening att hitta rätt sorts folk.

SVT:s inslag kanske kan hjälpa dem, men det är också det enda goda som finns att säga om det inslag man publicerat.

I Dalarna har RODDERSKOR eller KVINNLIGA roddare altid haft en mycket stark ställning – och så var det också i alla Nordiska Allmoge-samhällen. Båtbegravningar som Årby-båten, där en kvinna blivit begraven i sin egen roddbåt, är visst inte ovanliga när det gäller svensk vikingatid.

På Västkusten och i Roslagen eller Rods-lagen – som det ju hette från början – har roende kvinnor – och inte män – alltid varit en vanlig syn. Kvinnorna rodde med mjölk, grönsaker och handelsvaror. När kristendomen kom till Bohuslän på 1600-talet, avrättade ”Svenska” Kyrkan tjogtals av dessa starka och självständiga kvinnor, som var vana att ro, och klara sig själva utan någon kyrka. Dalkullor säsongarbetade i Mälardalen – de gick hela vägen – också till Stockholm och huvudstaden, där de kallades ”Roddarmadamer” på 1800-talet, ett namn som blev bestående långt in på förra seklet, då traditionen med kvinnlig rodd till slut dog ut.

Sjöhistoriska Muséet har dokumenterat hur allting gick till, och ett besök där lönar sig – för de som vill veta mer eller är helt okunniga.

När Vevsluparna – som här på en av sjöhistoriskas bilder – till slut kom på 1830-40 talet tävlade unga kullor i folkdräkt från Rättvik emot roende, äldre kullor från Leksand och andra byar vid Siljan. Vem kunde ro snabbast – kunde man veva sig fram snabbare än man förmådde ro med ett par åror… ?

Vem vet – kanske kan Elsa Pulkkinen – och Linda Knuts – leda varsitt roddarlag från varsin Siljansbåt så småningom.

För – låt oss kalla dem Siljansbåtar !

De kommer från denna bygd, detta dalfolk – detta land – och det är det svenska folkets båtar, som visst inte tillhör någon kyrka

Ge oss vårt land och vår kultur tillbaka – låt oss vara verkliga kvinnor och verkliga män… och vara människor på allvar

Själv minns jag med tacksamhet och kärlek någon, som en gång förde befäl ombord på Finska Viken, då jag själv satt på taktåran på babords sida, längst bak i aktern och hon vid styråran.

Det kostade blod, den resan år 2003. Både hennes och mitt, eftersom vi inte var utan skador ombord på den långa färden uppför den kalla floden Neva till det som en gång hette Nyenskans, och som var en svensk stad och inte en rysk.

I mer än fyra veckor slet vi – tillsammans med många andra skeppslag, och åror knäcktes, ögonbryn slogs in, det var solsting, skavsår och befarade hjärtattacker.

Allt som skedde, är väl dokumenterat – och den historien har jag berättat, många gånger.

Men – det var sport, stolthet och ädel tävlan. Måtte döttrar och söner av Dalarna och Norden få uppleva alltsamman många många gånger i framtiden, liksom vi Hedningar från andra sekel..

Hell Brudpiga, Hell er, Dalfolk ! Detta är en Tyrs dag, då vi alla kämpar – inte bara för idrottens skull, men för rättvisa och sanning…

Om att BLOTA med BLOD, Svartsoppa och ”Sankt” Martin (text från 11 November 2015)

2025-11-10 av Hedningen

Idag är dagen för det traditionella sydsvenska Gåsablotet, som sen urminnes tid har firats just idag, kring dagen för Slakttunglet eller det mörkaste nedan i årets elfte månad, innan Åsgårdsnyen eller Asarnas nymåne tänds, som man ännu på 1800-talet sa i Värmland, och Julmåanden började. Många tror helt felaktigt, att den skånska seden att äta Svatsoppa skulle ha med det katolska helgonet ”Sankt” Martin eller den påstått kristna ”Mårtensafton” att göra, och att svartsoppan först på 1500-talet skulle ha funnits i Sverige (hos Biskop Brask i Linköping bland annat) medan den först på 1850-talet hade letat sig fram till Mälardalen.

Inget kunde vara felaktigare !

Kom ihåg att BLOT skall med BLOD bedrivas, ty därav kommer själva ordet !

Allt det här är bara kristna fördomar, precis som vanligt, skrivet av journalister och osakliga personer som aldrig ens brytt sig om att göra den elementäraste forskning i ämnet. Svartsoppa, liksom Blodmat eller Blotmat har alltid funnits, både över hela Europa och i alla andra Världsdelar, och redan själva ordet att Blota kommer faktiskt av ordet för Blod, som är detsamma i nästan alla indoeuropeiska språk. Också i det förkristna England var Blotmonadh namnet för November, i likhet med månadsnamnet Slaktmånad hos oss, och redan i Olaf Saga Tryggvasonar, står det om hur Olaf Tryggvason i slaget vid Svolder – som ska ha stått på hösten – säger om de fruktade Jomsvikingarna, som alla var Skåningar – att det hade varit bättre om dessa och de andra svenskarna stannade hemma och slickade sina ”blotskålar” eller blotbollar istället.

På fornengelska fanns ett ord bledsod, att koka ihop något eller att ”sjuda med blod”, som också går tillbaka på ett tidigare gotiskt ”Blothisojan” som också finns i Wulfilas berömda bibelöversättning till Gotiska. Där används det om ängeln i Egypten, som går från hus till hus och ritar symboler på varje dörr med blod, så att husets invånare ska välsignas, och bevaras från pest och varje fara. De kristna bland mina läsare vet säkert vilket bibelställe jag syftar på, och alla etymologiska ordböcker om engelska, tyska, svenska och andra germanska språk inklusive ”New Websters Dictionary” vet att berätta att de senare engelska orden för ”bless”, alltså välsignelse, samt ”bliss” eller lycksalighet kommer från just detta gotiska, forngermanska bledsod, själva offersoppan, blotet, den heliga måltiden. Många kristna känner idag till detta ovedersägliga faktum, se länkar här också och erkänner faktiskt, att deras termer för välsignelse och lycka kommer direkt från den Asatrogna blotmåltiden och den djupa känsla av tillfredställse och gemenskap, som man kan känna efter en god svartsoppsmiddag och ett väl utfört blot.

Såhär BLOTAR man – det är att dela sin måltid med sina vänner, sin släkt och själva gudarna !

Blotet var och är en helig måltid, som man delar med gudarna. Blodmat och liknande har också funnits och finns fortfarande i alla kulturer och religioner på vår jord – och det är ingenting konstigt med detta. Om någonting skall kallas konstigt, så är väl den kristna kannibalmåltiden – där man äter frälsarens kött och dricker hans blod – alltså ren kannibalism och inget annat en fruktansvärd travesti på det hedniska blotet, som är vida äldre och kom först, och som funnits i alla jagande och samlande kulturer. Nästan alla människor i vårt land – utom rena vegetarianer, kanhända – äter blodpudding eller blodkorv. Redan barnen får det i skolbespisningen. Som den skånska tidningen Helsingborgs Dagblad klarsynt påpekade i samband med traditionella svartsopperecept, så måste man faktisk acceptera svartsoppan och den hedniska blotmåltiden också, ifall Blodpudding nu ska vara tillåten. I dagens England och USA äter man ”plumpudding” eller black pudding till Jul. Det är mer eller mindre samma sak, gjord på i stort sett samma ingredienser, och med just blod som huvudbeståndsdel. Men Nej – människor äter vi inte. Det måste finnas en gräns för alla dessa kristna vidrigheter.

Forskare, som undersökt saken, har hittat blodmat över hela Europa, och i alla Världsdelar. Det är bara fanatiskt intoleranta muslimer, samt judendomen som har ett definitivt förbud emot förtärande av blod – anledningen till detta var att blod snabbt blir dåligt i medelhavsklimat. Men herdefolk istället använder getmjölk och andra källor till animaliskt protein, vilket jägarfolk, ryttarfolk och alla från massajer i Afrika (som dricker blodet från sin nötboskap) till Älgjägare i Norrland (det är fortfarande sed att ta sig en kåsa med varmt blod ur den nyss fällda älgen), renjägare på Sibiriens tundra, eller Djingis Khans mongoler (som drack blodet från sina egna ridhästar) – alla folk har genom tiderna praktiserat samma sak – varför skulle då vi Nordbor inte få göra det ?

Alla vet att man börjar med att röra ned två tredjedelar grisblod och en tredjedel gåsblod i en god buljong…

En del oärliga människor som ljuger, svänger sig och förvanskar Asatron och sin egen historia, och som av okänd anledning kallar sig ”fornsedare” hävdar att blot i form av en måltid med blotmat aldrig skulle ha funnits, trots att det finns tiotusentals bevis, både i de Isländska sagorna, i Eddan och från arkeologiska utgrävningar.

I någotslags förvriden politisk korrekthet tror de, att det skulle vara opassande att säga sanningen, att folk skulle bli skrämda av korvar och andra stolligheter, och dessa förbannade foliehattar vill därför inte erkänna det sanna blotet. Istället blotar de hallonbåtar, söta bakverk och annat fjanteri i den stilen, och tror att detta skulle vara detsamma som Asatro. Sådana idioter har jag föga eller inget gemensamt med, för egen del, och jag kan bara skämmas och häpna över de som förvanskar sitt eget folks historia på det tokiga viset.

Bara Foliehattar och Idioter skulle förneka Blotets betydelse, samt det faktum att det försiggick med kött och blod

På Island talade man om Hlaut, av ordet för ”låta” som i åderlåta eller utgjuta vätska, och talade också om Hlautteinar och Hlautbollar om de skålar, som den varma Blotsoppan serverades i. Med Hlautteinen eller ”vispe-riset”, en kvist som stacks i det varma offerblodet, välsignade Goden eller Offerprästen Gudabilderna och ”Stallen”, den hylla eller ställ, på vilken de stod. ”Hlaut” kunde också förrättas genom att stänka blodet över stallen, ”Blot-huset” eller församlingen, som deltog i Blotet, skriver de isländska källorna. En del har betvivlat detta, av praktiska skäl – man talar om rädsla för blod, att man inte skulle få det på kläderna och så vidare – men vad är det för fel med att äta sin mat ihop med andra, eller dela måltiden med makterna, genom att ge dem det mest energirika i matväg som överhuvudtaget finns ?

”Hlaut-teinen” eller Visperiset (som man fortfarande säger i Skåne) görs av ett renkokat björkris, som man dragit barken av. Svårare är det inte att göra en äkta hednisk offerkvast…

Min egen farmor – som blev 92 år – berättade för mig att när min farfar var präst, på 1920- och 1930 talet, hände det fortfarande att en och annan bonde tyckte att han skulle närvara vid slakten – i själva ”Svinottan” eller vid tretiden på morgonen, och sedan välsigna både gäss, svin, blod och inte minst hålla upp det blodiga ”visperiset” så att alla kunde se, att blodet var gott – och att det med kyrkans uttryckliga välsignelse dög att göra mat och svartsoppa av. Detta är min familjs och ätts egna traditioner, och därifrån har jag också mina egna recept på svartsoppa – och dem följer jag !

Också på Peter Brügels målning från renässansens Nederländerna kallad ”Hösten” ser man hur en svartklädd man – kanske en präst – välsignar slaktdjuret, medan blodet samlas upp i en panna för att göra svartsoppa av…

Blotbollar eller Hlaut-skålar har funnits mycket långt fram i tiden – för svartsoppans skull !

Just blotbollarna eler bolkarna, de klotformade skålarna, har funnits mycket långt fram i tiden, och senare började man även servera öl ur dem. Själva engelskans ord för skål, bowl, har också ett nordiskt ursprung. Alla har i och för sig inte ett sånt monumentalt utseende som Bielke-ättens väldiga, med vapensköldar prydda 15-liters skål från 1500-talet, men i alla fall..

Hur kunde det då komma sig, att de kristna nere på kontinenten stal den hedniska traditionen med ett ”Gåsablot” kring slakten i November, ”Blotmånaden” efter Alvablotet ?

Gåsen antas vara vaksamhetens fågel, och är därför Helgad åt Oden !

Oden, ”den vilda jaktens” anförare, ansågs vara särskilt aktiv under de mörka vinter- och höstnätterna under tiden från Alvablot fram till Jul. Då anförde han ”Åsgårdsreien” eller de dödas ritt till Asgård och Valhall, och i höststormarna kunde man se de dödas skuggor, som likt vildgäss brusade fram genom skyn. Samma tradition om ”King Herla’s Ride, ”Harlechim”, ”Caccia Morta” och allt vad den hette i olika Europeiska länder gick ut på att en ensam ryttare av gudomlig storlek skulle leda ett följe av skuggor, flygande fåglar eller kanske vilddjur, och han tänktes oftast försedd med en fotsid mantel, eller vara enögd, som Oden. Särskilt bland Goterna var föreställningen om Oden som ryttargud utbredd..

Senare kom dessa föreställningar – liksom Oden som vandrare ihopkopplad med det lokala helgonet ”Sankt Ibb” eller pilgrimshelgonet ”Sankt Jakob” på Ven började de kristna också para ihop Odens gestalt med Sankt Martin av Tours, som var just ett ryttar- och pilgrimshelgon. Man kan jämföra med hur Thor blev förvandlad till den senare ”Sankt Olav” i Norge. Tyskarna talar just idag också om ”Martins-gans” och ”Martins-feier” för firandet av det sydsvenska ”Mårten Gås” – 11 November.

Man håller också ”Martins-ritter” i Franken och Rhenlandet – gamla frankiska och germanska provinser, där det påstådda helgonet St Martin av Tours ska firas, just på dagens datum. Men vem är egentligen detta helgon ? Att St Martin och Oden faktiskt ursprungligen var samma person har många tyska folklorister än idag klart för sig.. Det finns – antar man – en historisk Martinus (316 – 397) också. Han var son till en hednisk romersk officer, och född i Pannonien, våra dagars Ungern, där Goterna och Gepiderna – en annan germanstam – bodde. Via Sulpicius Severus – en kollega till honom som dessvärre till slut blev kristen, går det faktiskt att rekonstruera hans liv i detalj. Martinus, fastän German, tjänstgjorde i Equites catafractarii Ambianenses, eftersom hans far tillhörde det gotiska kejsargardet – som funnits redan på tvåhundratalet med stationering i Ticinum, eller Pavia i våra dagars Norditalien, där Martinus förmodligen växte upp. Vid det här laget var nästan alla ”romerska” soldater i verkligheten kelter eller germaner, och att Martinus far förmodligen dyrkade Wothan och inget annat, var inte alls märkvärdigt utan bara naturligt, eftersom alla Goter ju hade Oden som huvudgud. Den tidens tunga kavalleri såg faktiskt ut som vendeltidens ryttare i Sverige, och var betydligt mindre ”romerska” i sin utrustning än man kunde tro.

Precis såhär såg verklighetens ”Sankt Martin” och hans gamle vän Severus ut – Martin blev till slut biskop och förebild till ”Mårten Gås”

Equites Catafractarii – eller det tunga pansarkavalleriet av byzantisk modell, var efterträdare till den tidiga antikens ”ala milliaria” eller tusenmanna-skvadronen, romarnas motsvarighet till ett självständigt stridsvagnskompani. Det fanns aldrig särskilt många av de här enheterna, och fastän varje romersk legion eller infanteribrigad skulle ha en sån här tung ryttarenhet, var det långtifrån alla legioner som alls tilldelades någon. Martinus blev stationerad i Gallien (en rik provins, men helt hednisk) efter att ha ryckt in vid 16 års ålder, och hamnade i Ambianensium civitas eller Amiens. Vid den här tiden kom den hedniske Julianus Apostata till makten, och under tronstriderna skall Martinus ha fått kristna sympatier, och till och med deserterat i själve kejsarens åsyn, säger hans levnadstecknare Severus. Strax före ett slag vid nutidens Worms, Tyskland, ska han ha träffat Julianus själv, och då plötsligt försökt lämna sin tjänst – man har påpekat att Martin då redan måste varit 45 år gammal, och att kronologin inte stämmer alls. Nåja, den blivande biskopen och helgonet klarade sig från åtal för svikande av försvarsplikt genom att gå obeväpnad mot fienden framför sitt eget kavalleriförband – sånt gör man inte ostraffat, eller utan ett visst mod (se bild).

Innan dess ska det enligt legenden ha hänt, att Martinus – på marsch genom Tyskland en vinternatt – träffat på en naken tiggare vid vägkanten, och då kommit på, att han med ett raskt svärdshugg kunde dela sin mantel med tiggaren av ren givmildhet – ett drag som Oden alltid uppvisar. Nästa dag, väl hemma i kasernen, såg han – efter att ha träffat sin ”optio” eller ställföreträdare hur manteln mirakulöst hängde på sin krok och var hel – och då ska Martinus alltså ha bestämt sig för att bli kristen. I själva verket gick det nog inte till så – Martinus tog nog sin kamrats utrustning istället…

Dagens kristna legend: ”Den givmilde pansarofficeren” (har aldrig funnits !)

På så sätt kom det sig, att ”Den Helige Martin” än idag är skyddshelgon för tiggare, alkoholister och legoknektar, allt enligt Katolikernas sätt att se. Dessutom för vinhandlare, eftersom han lär ha tyckt mycket om vin – ”av vin lever Oden allenast” står det i Eddan, liksom av en ren tillfällighet. St Martins skrud lär än idag bevaras – som en stor helighet – i ett kapell – ”Capella” är det latinska ordet för soldatmantel – och därifrån kommer ordet Kapellan, alltså en präst i ett kapell, liksom den engelska termen ”Field Chaplain” eller Fältkaplan, vilket är vad alla Fältpräster och Militärpastorer heter inom NATO, till exempel…

Men gässen då – och Svartsoppan ? undrar nu någon.

Vargar och Rävar predikar för Gässen.. (Medeltid bild från Tours, ”St Martins” hemstad..)

Jo, innan han blev biskop i Tours, inte långt från Amiens, skall Martinus ha gömt sig i ett hus med gäss, säger legenden. Gässen började genast kackla och snattra, som gäss alltid gör, och så kom det sig att Martinus blev framhalad ur sitt gömställe och utsedd till biskop, fast han aldrig ville detta själv, säger legenden, eller rättare sagt hans personlige vän Severus, som alltså skulle skriva en hagiografi, eller helgon-biografi, fast ingen av dem nog var några helgon i verkligheten, utan vanliga människor precis som oss alla. Man kan ju undra varför Martinus alls skulle gömma sig i en flock dumma gäss, som sällan eller aldrig håller snattran, och varför han inte flydde till häst istället, om han i själva verket inte ville bli utsedd..

Att var biskop i 300-talets Gallien var dessutom ett mycket lönande värv. Det innebar att man kunna plundra, mörda, bränna och härja av hjärtans lust, och det var just vad fd. kavalleristen Martinus gjorde. ”Han brände flera stora och gamla hedniska tempel” skriver Severus helt öppet. Han skulle ha huggit ned flera heliga lundar, både i Germanien och Gallien, och plundrat människor in på bara skinnet – det var sanningen om ”tiggarnas skyddshelgon”. Severus skriver vid ett tillfälle, att Hedningarna skulle gått med på att låta ”Sankt” Martin hugga ned en helig ek, om han kunde stå i vägen för trädstammen. Då flyttade sig på ett mirakulöst sätt denna trädstam, mitt i själva fallet, säger Severus, men det behöver ingen tro. Detta är en sk ”vandringssägen” som finns till och med i den hedniske poeten Horatius oden, har forskare slagit fast. Som klassiskt bildad kände Severus mycket väl till den historien, men den moderne arkeologiprofessorn Marcus Junkelmann, som ingående studerat det här med romerskt kavalleri – säger i sina böcker att just fallande träd, spetsiga grenar och annat sådant är något som just romerska kavallerister måste ha uppmärksammat – och just det vet Professor Junkelmann också mycket väl, efter att ha gjort sin egen mer än 800 km långa ”Martinsritt” genom obanad skog… Man kan bli enögd som Oden av att i snabb takt rida genom risiga skogar – om man inte passar sig…

För övrigt – jodå – svartsoppan ingick redan i de romerska kavalleristernas standard-diet den också, för även antikens folk kände till denna ädla och välsmakande rätt…

Vad menar vi med en filosof ? skrev en gång den skånske humoristen Axel Wallengren.

Och han själv svarade: ”Jo, därmed menas en människa, som lever av svartsoppa och sanning”

Själv älskar jag som praktisk Odinist och Asatroende just detta med Sanningskärleken, förutom Svartsoppan, vars hemliga recept jag dock behåller för mig själv.

Redan i det gamla Sparta åts Svartsoppa rituellt, och bara vid bestämda tillfällen. Och inte bara Spartanerna var förtjusta i rätten. I Vietnam ska det finnas en liknande blodsoppa på ankblod, som bland annat Vo Nguyen Giap, den Nordvietnamesiske Generalen som från början var Historieprofessor ska ha rekommenderat till trupperna. Utan Svartsoppan skulle de aldrig vunnit över USA:s armé. Nu blev de starka nog att handveva runt mer än 30 år gamla Bofors-kanoner, och med dem skjuta ned såväl B-52:or som Phantom-plan i överljudshastighet – allt tack vare sin egen variant av Svartsoppa…

Svartsoppa eller Bledsod har alltid påståtts ha rent magiska egenskaper, och ge människor övermänsklig styrka…

Vo Nguyen Giap (1911 – 2013) – Oöverträffad strateg och befälhavare – Segrade vid Dien Bien Phu och i Tet-Offensiven – tack vare Svartsoppa !

Just Spartanernas bruk av Svartsoppa under antiken är kanske värt att studera närmare. Den sk ”Doriska Invasionen” eller Indoeuropéernas inträngande i Grekland, förde med sig en maträtt kallad melas zomos (μέλας ζωμός) eller Den Svarta Soppan, som närmast fick karaktären av ”hemligt vapen” liksom Jomsvikingarns Blotsoppa i slaget vid Svolder. Genom att häva i sig lämplig kvantitet rått animaliskt protein, alkohol och järn får man faktiskt väldigt mycket energi, särskilt i kallt väder. Så länge man inte äter för mycket – det finns en gräns för hur mycket animaliskt protein man kan ta upp via blodmat – men äpplen eller frukt med mycket c-vitamin underlättar – finns det faktiskt en fysiologisk förklaring till detta..

Massor av animaliskt protein, blandat med alkohol och järn – en ren ”morale booster” eller kraftigt moralhöjande, energi-givande föda…

Svartsoppan, som Spartanerna åt före de gav sig ut på särskilt kvalificerade uppdrag, var dock inte omtyckt överallt.

En sybarit, som besökte Sparta, lär ha anmärkt: ”Nu vet jag varför ni Spartaner aldrig fruktar döden ! Kan ni svälja den soppan, klarar ni också att svälja precis allt !”

Dionysios, Tyrann av Syracusa, som levde på 300-talet fk, var känd som en omänsklig och misstänksam diktator, som på fullt allvar trodde att Spartanernas Svartsoppa var ett slags trolldryck, som gav dem rent övermänskliga krafter i strid. För att prova sin teori lät han till och med kidnappa en spartansk kock, som dock aldrig avslöjade receptet, men som lovade att tillreda en portion av den ytterst begärliga soppan.

Som alla spartaner hade han lärt sig konsten att koka den av sin mor, samt farmor, och de spartanska kvinnorna var liksom kvinnorna i Norden kända för en hel del egenskaper, som annat kvinnfolk inte hade, inte kunde få, och aldrig uppnådde.

När den spartanske kocken kom in med sopptallriken, spottade Dionysius II genast ut den första skeden på golvet, eftersom han tyckte den smakade avskyvärt. Så är det alltid med tyranner och despoter av alla de slag – de uppskattar och förstår inte det fina här i livet ! ”Soppan är fel kryddad !” skrek diktatorn argt.

”Det är inte k-r-y-d-d-n-i-n-g-e-n det är fel på !” förklarade kocken. ”Du har aldrig, aldrig badat i den kalla, kalla floden Eurotas, som flyter genom Sparta. Du har aldrig gått långa vintermarscher. Du har aldrig varit utsatt för köld och fukt, som vi Spartaner.

Om du hade tränat och levt som oss, hade du förstått ! Då hade denna soppa smakat dig bättre än någonsin ! Först när du lever som vi gör, kan du andas fritt, och börja inse och förstå… och DÅ – men inte förr ! – är du verkligen Spartan – och förstår Svartsoppans hemlighet !”

Just så är det också. I varmt klimat eller sommartid smakar Svartsoppa inte bra, utan det skall till fukt, kyla, eller snö och vinter för att man riktigt skall förstå den, samt Blotandets Hemlighet – som ofta uppenbaras vid Julen. Genom att äta en halv tallrik, fick jag själv styrka att på bara 40 minuter skriva och forska fram allt det här – ja där ser ni ju själva !

Mera skall vara er givet nästa gång – om ni förblir Asarna trogna !

Kring Hel och Alvablot (artikel från 29 Oktober 2016)

2025-10-26 av Hedningen

Nuförtiden tycker vissa, att det skall firas något som heter Halloween i Sverige, en kristen förvrängning av det som förut hette Allhelgona och ännu längre tillbaka Alvablot, och något som absolut inte hör hemma här. Människor skall från barnsben drillas till att tro att döden är något ont, och att förfäderna skulle vara spöken, kristna djävlar och demoner. Ungdomen tar det hela mest som en ursäkt för att dricka sig fulla och ställa till med maskerad och fest – så mycket av ursäkter behövs nog inte – de som vill festa, hittar väl alltid på en och annan ursäkt för det ändå. Men – som jag flera gånger skrivit och konstaterat – det verkliga Alvablotet var något helt annorlunda. Det var att fira sina döda anhöriga, vänner och förfäder under värdighet, utan skräp, skrik, skål och dåliga buskisupptåg, utan rädsla och utan skräck.

Varför hela tiden denna kristna rädsla för döden, förresten ? Varför hela tiden försöka skrämma både barn och vuxna till underdånighet, underkastelse och lydnad, med Onda Clowner, Påvar och annat sådant ? De flesta normala människors förhållande till döden är helt annorlunda än de kristnas. I gamla tider hade nästan varje by och gård i landet sitt eget gårdsgravfält – och det finns fortfarande ganska många hus och gårdar i Sverige som har gravhögar från järnåldern på den egna tomten.

”Alvestadkullarna” i Östergötland

Du behövde bara titta ut genom ditt eget köksfönster eller öppna dörren för att kunna se ”ättebacken” där din far och mor vilade, liksom alla dina förfäder – och när dina dagar var slut, skulle du själv kunna bo där i frid och ro. Skrämmande ? – Nej, inte alls… De döda och gårdens egna gravfält fanns som en helt naturlig del i landskapet, lika naturlig som skogen eller åkern, och det var ingen som uppfattade detta som det minsta farligt. Också när kristendomen kom låg byns kyrkogård på nära och behagligt avstånd, och man besökte den, varje gång man gick förbi – ”de dödas åker” eller ”döingåkern” var ett vanligt namn, men inte heller det var något man behövde vara rädd för.

Jag har redan förklarat ursprunget till ordet ”Alf” och ”Asar och Alfer” som i Eddan används omväxlande och på samma gång som ”Asar och Vaner”. Att Vanerna, dessa fruktbarhetens gudar, var detsamma som de döda förfäderna eller Alferna, jordbyggarna, jolbänningarna, vittrorna, ”de små undar jordi” (på Gotland) men att några av dem var tillräckligt stora och starka nog till att betraktas som Gudar – dit hörde ju till exempel Njord, Freja och Frej – har jag redan gått igenom för er, och jag förutsätter att ni är tillräckligt bekanta med dessa ovedersägliga faktum i alla fall. Också Tomten, gårdens ursprunglige bebyggare och grundare, han som alltid fanns kvar för att kontrollera att allt stod rätt till, också i de levandes Värld, hörde dit. Och i inget fall behövde man frukta något av detta – det var en del av vardagen, och inget ”övernaturligt” att vara rädd för, därför att inget kan finnas utanför naturen.

I vår egen tid har vi institutionaliserat döden. Vi flyttar bort den på något sjukhus, och våra kyrkogårdar ligger långt bort, isolerade i landskapet bakom murar och motorvägar. Hela generationer av barn växer upp, som aldrig sett något lik eller någon död människa. I gamla dagar var detta något fullständigt naturligt. Man stod lik hemma i bastun, och innan någon begravdes höll man såklart en vaka eller en mottagning, där alla kom för att ta farväl av den döde eller döda. Ingen såg detta som det minsta konstigt, eller någon vidare orsak till skrämsel. Tvärtom har vi gjort döden så mycket mer skrämmande och obehaglig, just därför att vi fjärmat oss från den och inte längre orkar eller vill se den i vitögat.

Men det har jag. Som ung arbetade jag fyra hela somrar som biträde på ett kristet sjukhus, och fast jag var under 18 år, fick jag ta hand om lik, frakta dem till kylrummet och faktiskt bevittna obduktioner och skriva på protokoll som vittne, även om det förstås var olagligt. Jag har sett mer döda och fler lik än vad som borde vara nyttigt att minnas, och även om detta var på 1980-talet, var jag redan då helt säker på att jag var Hedning, och aldrig någonsin kommer bli kristen, för vad jag såg och upplevde på detta kristna ställe, och hur gamla, sjuka och till sist döda behandlas, var verkligen inte snyggt, det säger jag er. För övrigt gäller de observationerna nu snarast hela vårdsektorn i Sverige – jag upptäckte bara lite tidigare och lite tydligare dödens fysiska sidor, kan man säga – och det var allt – skrämd av det blev jag inte, men däremot lärde jag mig att hysa vördnad för Hedendomen och för livet, liksom för de döda.

Kanhända skriver jag mer om detta någon annan gång, kanhända inte.

Låt oss nu återvända till Asatrons Värld, den värld alla etniska svenskar kommer ifrån; och den Värld – Helheim – de flesta – utom det fåtal som via sin hängivenhet kommer någon annanstans – till sist skall återvända. Jag har skrivit och förklarat för er att Hel, Höljerskan – för det är vad hennes namn betyder – glöm alla felaktiga etymologier, ”fornsedarnas” pajaskonster och helt obevisade påståenden om att namnet skulle ha med ”helande” att göra – för så är det inte alls – ingen kan undfly döden – demoniserats av Sturlasson och de kristna, och att hon ursprungligen inte alls tänktes ta någon skrämmande gestalt.

Norrut och nedåt leder vägen till Hel – det vet ändå de flesta av oss. Hels rike – Helheim – som noga skall skiljas från Hels Vite eller det senare Helvetet – består av helt skilda platser och orter i det hinsides. Där finns Svartalfaheim eller Nifelhem, till exempel, den ”andra dödens” rike för de som dör också från Hel, vilket sker när de levande inte minns sina egna döda mer, och inte längre hedrar dem – samt Nastrand och det yttersta och nedersta helvetet, för de kristna och andra verkligt onda människor. Dit kommer bara de som dödar sina egna fäder och de som sviker sina egna eder, skriver Snorre – alltså de som sviker Asatron och börjar ägna sig åt ”fornsederi” och annat sådant. I Codex Regius-handskriften av Snorres Edda lär det finnas ett tillägg i bläck från en annan, och långt senare författare, som skrev ”och den, som bortlockar någon annans kära”. Den, som bryter sönder två andra människors förhållande, vore också värd att hamna på Nastrand eller likstranden, tyckte den okände skribenten – ett faktum som Frans G Bengtsson, den store essayisten, noterade när han långt senare gjorde sin genomgång av saken.

Till Hels hallar kommer man genom att ta vägen över Gjallarbron, den ljudande spången. Där sitter Modgunn, Hels Väkterska och leder de döda vidare emot det egentliga Helheim, som ligger på Okolners slätt – namnet betyder den okalla, alltså ljumma platsen – och där har Hel också en gillessal för Balder, och för de flesta döda. I Brimers hallar, nämligen; är gott att vara – också Liv och Livtraser, de allra sista levande människorna, som kommer återbefolka den andra Jorden efter Ragnarök – finns där redan, liksom Mimers brunn och mycket annat.

Asatrons dödsrike är visst inte någon ogästvänlig eller kall plats, som vissa tänkt sig – det förhåller sig snarast tvärtom.

Hel själv beskrivs som skrämmande, först i sena källor – och moderna Amerikanska fantasy-illustratörer har tänkt sig, att hon skulle vara till hälften ett skelett, till hälften en levande människa. Men, det finns inget som helst stöd för detta i originalkällorna.

Hel har aldrig avbildats på något skrämmande vis innan 1900-talet. Inte heller är hon till hälften levande, hälften död eller skelettartad eller något annat sådant.

Allt det här är bara vida spridda kristna griller och missuppfattningar. I Gylfaginning står visserligen, att :

Hel kastaði hann í Niflheim ok gaf henni vald yfir níu heimum, at hon skyldi skipta öllum vistum með þeim, er til hennar váru sendir, en þat eru sóttdauðir menn ok ellidauðir. Hon á þar mikla bólstaði, ok eru garðar hennar forkunnarhávir ok grindr stórar. Éljúðnir heitir salr hennar, Hungr diskr hennar, Sultr knífr hennar, Ganglati þrællinn, Ganglöt ambátt, Fallandaforað þresköldr hennar, er inn gengr, Kör sæing, Blíkjandaböl ársali hennar. Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.

Hel fick våld över nio världar, får vi veta, och hon bestämmer alltså över dem alla. Hon ska ge goda hem och gott viste åt alla de, som hamnar hos henne, och det är sådana som dör sotdöd och åldersdöd, alltså de som dör av sjukdom eller ålder. Detta står klart och tydligt utsagt, och på det behöver vi inte tveka. Alla de lögner som står på svenskspråkiga Wikipedia, som att ”hel skulle fallit från himlen och krossat sin benstomme i fallet” är nys, påhitt, snack i backen, fornsediskt trams. Det finns inte en enda uppgift i källorna som stöder något sådant, och det har man bara hittat på i efterhand, men däremot är det sant att ”Hel har en mycket stor bostad, och omkring denna ofantliga gård finns ett stort stängsel. Eljudinir är Hels sal, Hunger hennes tallrik, Svält hennes kniv, Gånglat hennes träl, Gångsvag hennes amma, (inte ”trälkona” – det står ”ambatt”) Fallande förräderi hennes tröskel, Kall Kåre hennes säng, skinande oråd hennes väggklädnad…” genast hör vi hur den kristna demoniseringen kommer igång. Redan Viktor Rydberg visste, att Hels stora Gilleshall, inte alls var någon dålig plats.

På Island och i hela Norden fanns en tradition som hävdade att de döda levde också i sina gravar samtidigt som de var hos Hel, och vissa dagar på året – till exempel vid Alvablotet, men också på Midvinter eller till Jul – kunde de återvända dit och iaktta människorna eller ge dem goda gåvor och hälsningar, som det gjordes på Julen. Till och med dåliga, ”fornsediska” och lögnaktiga källor typ svenska Wikipedia skriver att : ”Det finns till exempel en skildring av döda som lever i en trevlig tillvaro inne i ett fjäll, Helgafjell (Det Heliga Fjället). Där möts ätterna igen och samtalar och äter. Detta kan mycket väl ha betraktats som en del av Hels rike.” Detta är klantigt uttryckt och dåligt formulerat (ordet ”trevlig tillvaro” är i sammanhanget helt malplacerat och låter fullständigt patetiskt, ja småborgerligt ) men det stämmer ändå. Jag har själv kommit i kontakt med flera, som hade den uppfattningen..

Också min gamla farmor – på den tiden hon levde – gick en dag kring med mig – då fem år – på Väsby Kyrkogård i Skåne, där hon kom ifrån. Så fick hon se hur man tagit bort hennes farmors och farfars gravstenar, och lutat dem mot kyrkväggen, trots att gravrätten fortfarande gällde. ”Nu blir de arga, för de kommer se, hur takdroppet från kyrkan rinner ned på dem” sade hon. (Observerar att många ”vättesägner” i Sverige går ut på exakt samma sak – bygger du ditt hus över en gravhög, kommer saker hända dig !) Mitt eget femåriga jag protesterade, och jag sa att man naturligtvis inte kunde se någonting, när man väl var död; men hon fortsatte, och pekade på en hög kulle på kyrkogården, ursprungligen en gravhög den också: ”Här skall jag ligga, så att jag kan se åkern, och den växande säden” – fastän kristen bara till namnet, och gift med en präst, hade hon själv en helt annan tro – och den var starkare än de flestas. Den hette Nordisk Hedendom, även om hon aldrig kom sig för att säga som det var, och uttala det namnet.

”Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.” står det att läsa i Gylfaginning. Många har felöversatt detta, och tolkat det på ett alldeles felaktigt vis. Blå och Svart är ibland samma ord på Norröna, och Hel uppfattas alltså som mörk till hälften. Men ”Hörundarlit” – vad är nu det ? Ordet förekommer också i många andra originalkällor, och i Olafssaga Helga lär det stå om ”Hörundarlit Hungr” – eller ”Hörande kropps hunger” – lit betyder kropp – och Hel är alltså inte blek, inte likfärgad, inte rutten men just levande och hudfärgad till hälften. Visserligen står det också att ”hon är ökänd, och hennes utseende är bistert och grymt” men bara för detta, så behöver vi inte alls tänka oss Hel som ond, eller skräckinjagande… Det står helt enkelt ingenting sådant i källorna.. Vad man ville uttryckta, däremot, var att Hel kunde höra och se, och alltså helt och hållet såg ut som en levande människa, och det var ju också på det viset de döda gestaltade sig, om de alls kom tillbaka till de levandes Värld – det fanns helt enkelt ”ingen skillnad” påv ad vi kan kalla en vålnad eller en levande människa – möjligen kunde de döa uppfattas som skuggliknande, men glöm alla vita lakan, skelett och annat sådant trams.. Så ser de döda inte ut, inte Hel heller. Möjligen ser hon ut såhär:

En sannare Bild av hel, som Norska tecknare skildrat henne ?

Sannare vore, att se Hel som en blandning av ljus och mörker, snarare än något ont..

Ganska få bildkonstnärer, poeter och författare har skildrat den sanna Hel – ”Our lady of light and darkness” (termen kommer inte från mig, men från de amerikanska helstroende) som hon verkligen borde se ut, eller som hon är. Döden är knappast farlig, men oundviklig, och inte något att vara rädd för. Hels rike är en varm, inbjudande plats med stora och rymliga salar. Christina Rosetti, den brittiska artonhundratalsdiktarinnan, som svärmade för allt keltiskt, uttryckte nog saken bäst, helt utan skräck, helt utan rädsla – och de kristnas äckliga, motbjudande zombies, djävlar och demoner Varför kunde vi inte alla se döden så ?

Does the road wind up-hill all the way?

Yes, to the very end.

Will the day’s journey take the whole long day?

From morn to night, my friend.

But is there for the night a resting-place?

A roof for when the slow dark hours begin.

May not the darkness hide it from my face?

You cannot miss that inn.

Shall I meet other wayfarers at night?

Those who have gone before.

Then must I knock, or call when just in sight?

They will not keep you standing at that door.

Shall I find comfort, travel-sore and weak?

Of labour you shall find the sum.

Will there be beds for me and all who seek?

Yea, beds for all who come.

så sant som det är sagt—

2025-10-23 av Hedningen

Alvablot (inlägg från 2015-10-27)

2025-10-19 av Hedningen

Många människor i vårt land vet nuförtiden inte vad som menas med Alvablot, än mindre när det ska firas. Inte ens ibland dem som påstår att de är Hedningar, och som säger att man följer en naturreligion, vet man något, fast naturen är den enklaste klocka som överhuvudtaget finns. Total förvirring tycks råda – särskilt i vissa extremrörelser. I alla tider har man firat en fest för jorden och de döda när hösten verkligen inträtt, och denna fest infaller i vårt land kring första fullmånen i det som kallas Slaktmånad, alltså November, i den gamla svenska kalendern. Man behöver inte flytta helgen till någon kristen Allhelgonadag. Fast allhelgonadagen handlar om samma sak – ärandet av de döda. Så gör även helgen som varit – då firar vi FN Dagen – en annan fest som på sitt sätt ärar de döda eller i varje fall de fallna, den också.

Därför behöver man inte flytta Alvablotet till November månads slut eller något sådant, allt på det mest befängda vis. Eller blanda ihop det med Disablotet i Februari eller den isländska Vetrnaettir eller vinternätterna, som också är en kalendariskt mycket väl bestämd högtid – den ska hållas exakt på lördagen före början av Gormánuðr eller ”stormånaden” då hösten börjar, dvs någon gång kring början eller mitten på Oktober. Självfallet har tidpunkten för höstens eller vinterhalvårets början alltid varierat lite, beroende på var i Norden man bor, och det var kanske en av orsakerna till att Alvablotet tonades ned vad gäller det hedniska Island.

Tillhör du en naturreligion ? Ja, då ska du väl följa naturen och göra vad som är enkelt, värdigt och naturligt också, utan några förkonstlingar…

Naturen själv ger svaret. När det är fullmåne, första månaden efter Höstmånaden – Slaktmånad är ett bra namn, för så heter den – det är då Alvablotet ska firas, inget annat. Naturen skiftar om. Träden fäller sina blad med ens. Jakt – på älgar och andra djur – tar nu sin början och naturen och människorna bereder sig på den långa och mörka vintern. Det sker liksom en slakt av det gamla året i naturen, även om vi kanske lika gärna kunde säga ”Släktmånad” apropos släkten och ärandet av de egna döda. Det är en tid för eftertanke och stilla kontemplation. Inte för skräp, skrik och skrän. I mörket skall tystnaden och friden råda, och där finns heller inget farligt, eller något att vara rädd för. Så var det en gång tänkt, och så bör det vara i år också, liksom alla år.

Vi har haft en lång och varm höst, med klart väder och blåa himlar, och när jag åkt hemåt idag, har jag sett den mest magnifika fullmåne man kan tänka sig. Hur kan folk bara slarva bort eller glömma bort en sådan enkel sak ? Mitt eget firande tog sin början redan i lördags, på sätt och vis – eftersom FN-dagen då passerades och det är en ytterst viktig dag för mig – som har mist åtta kollegor på femton långa år. En del dog här hemma, en del dog i främmande land – somliga kände jag mycket nära och somliga bara till namnet, men varje år har jag ärat dem alla på just den dagen, fast jag i år mist en kollega till – i maj i år, vilket jag redan beskrivit. Statistiker, sociologer, psykologer och många andra har undersökt fullmånens effekt på människans psyke, och funnit att det faktiskt finns en sådan. Våra sömnrytmner påverkas, liksom vår emotionella stabilitet. Särskilt kvinnor sägs bli påverkade – jag vet minst en mycket vacker och tilldragande sådan, som jag nyss firat ett privat ”blot” med av en annan sort, men hennes namn får ni nog aldrig veta – och även sjukhuspersonal, poliser och ambulansmän ska ha märkt, att Fullmånen om hösten är en farlig tid, då det är bäst att dra sig inomhus, för då går många galningar lösa… Polisen har i år – efter de tragiska dödsfallen i Trollhättan, gått ut och på stort allvar varnat allmänheten för att fira Halloween, och andra sjuka ”utklädningslekar” av liknande slag.

Visst, alla förvirrade ungdomar är inte nynazister, ”fornsedare” eller urspårade på annat sätt, och naturligtvis finns det Halloween-firare som bara vill ställa till med någotslags maskerad, eller ungdomar som bara behöver en svag ursäkt för att supa sig fulla, eftersom de fortfarande är unga och oerfarna nog för att tycka, att detta är hjärtans roligt. Men i alla fall – tänk efter ! Vill du klä ut dig och visa upp dig – varför inte då börja med amatörfoto eller något verkligt kreativt – eller gå på bal i frack och lång klänning ??

Hur vill du förresten själv minnas dina döda anhöriga, och dem du har kära ifrån din egen släkt eller bekantskapskrets ?

Vill du minnas dem som blodiga lik, eller huvudlösa zombies ? Som vampyrer kanske ?? – Nej, så vill du väl inte blicka tillbaka på saker och ting… Tycker du att det är ett värdigt och naturligt beteende, att fara på folk och skrika om nätterna, måla dig röd i ansiktet, skrämma och terrorisera folk, och vill du hålla på med hela den kristna helvetes-apparaten, som många människor släpar in i sitt otillständiga, keltiska Haloween-firande modell USA, som inte alls har något gemensamt med den Nordiska allhelgonadagen, eller Alvablotet förutom kanske datumet och årstiden – åtminstone ibland…

Det är inte värdigt att göra så, helt enkelt, och det förstår du nog själv, bara du är vuxen nog att tänka efter. Fira gärna Allhelgona om du är kristen och svensk, men aldrig aldrig någonsin Halloween..

Alvablotet skall vara en tid för stillhet, eftertanke och kontemplation – inte för skräck, zombies, någotslags urspårat ”levande rollspel” och andra avarter, som inte har med Asatro att göra…

Den mest klassiska skildringen av Alvablotets firande eller hur det är att ”hålla heligt” som man sa i de nordiska sagorna, finns i den isländske skalden Sigvat Tordssons ”Austfararvisor” där han skildrar hur han på den norske kristnade kungen Olof Haraldssons bud far österut till Sverige, och kommer till Ed, som av vissa identifieras som Edsskogen i Värmland. Men där blir han utkörd ur den gård, där han ska söka natthärbärge. Man vill inte ha några kristna eller några främlingar hos sig, när denna fest firas och man ”håller heligt” för de döda och förfäderna – det här är en privat högtid, för ätten och de närmast sörjande. Sigvat fick rida vidare till en gård som hette Hov, som vissa anser skall ligga i Västergötland – en sådan ritt på över 150 km är nog omöjlig, ifall den inte skedde under flera nätter – men det gick honom lika illa där. Att ”hålla heligt” innebar att vara hänvisad på sig själv, den egna ätten och din egen familj – de som verkligen är dina nära och kära och dem du minns..

Vem vill ägna sig åt denna sjuka kristna dödskult och morbida helvetes-fantasier, där man alltid uppfattar döden som något ont och skrämmande… ?

När Alvablot och dess fortsättning som Allhelgona KAN vara något vackert, naturligt och stämningsfullt, som för de flesta svenskar… (och varför skulle döden hela tiden vara något att vara rädd för ?)

Få vet nuförtiden också varifrån ordet ”Alv” kommer och vad det betyder. De tror att det skall röra sig om någotslags fåniga varelser med spetsiga öron och lätt feminint, tillfjollat sätt, som mest finns i dåliga fantasy-romaner med denna ständiga, svartvita kristna uppdelning i ont och gott, som hos Tolkien – världens mest överreklamerade författare. Barn gillar honom visserligen, men jag förstår inte hur en enda någotsånär vettig person över 15 år kan gilla sådant snömos. Alv är en jordart, närmare bestämt det vita skiktet av mineraljord, och har samma ursprung som ”albis” eller ”vit” på latin, alltså något ljust, vitaktigt som finns nere i jorden.

Därifrån kommer själva ordet, och därför talar Eddan så mycket om Äringsguden Frej, som råder över grödan, som boende i ”Alvheim” och Vanernas gudasläkte uppfattas ibland synonymt med Alfer (det stavas så, och ska inte sammanblandas med några fantasy-alver). Alferna, ”de små under jorden”, jolbyggarna eller jolbänningarna, som man sa norrut i landet – alla dessa tänktes ursprungligen som förfädernas andar, som bodde nere i jorden, alldeles intill de levandes bostäder på de gamla gårdsgravfälten – och det kändes också tryggt och bra att ha sina döda alldeles intill. Det var inte något skrämmande alls – utan tvärtom något högst naturligt. Hur skulle man annars kunna ta hand om sina fäders jord ?

Alv är ett jordlager, en jordmån – här markerad under matjords-skiktet med en vanlig svensk morakniv – varje svensk bonde vet det ! (men inte förkonstlade stadsbor)

Av Alv kom också Alva – namnet på Hel, den gamla dödsgudinnan, Moder Jord nere i Underjorden, till vars goda och sköna rike alla fick komma till slut. Med kristendomen demoniserades hon, och blev till en ond och skrämmande varelse, som man måste gå runt och frukta, vara rädd och känna ångest inför. Inget skulle varit våra förfäder mer främmande – gilleshallen Okolner, den okalla, var en varm och inbjudande plats, där Hel gav uppehåll åt de verkligt förtjänta, och ingen behövde frysa eller svälta.

Man fick dock inte blanda bort det bästa man hade, och än idag vet lantbrukare och de som värdesätter odling (även andligen ?) att man inte får blanda Alv och Matjord med varandra. Då vissnar och dör grödan till slut, och allt blir bara till en stor, osmaklig lervälling… ”Gör så att jorden mår bra” skriver Dagens Nyheter i sin artikel för hemmaodlaren, och då tror man inte på någon ”blandkultur”

Det stora Veteranmonumentet i Stockholm – för svenskar som stupat i strid för fredens sak. Motivet är ett frö av Yggdrasil – Världsträdet. Enkelt och värdigt – som det skall vara

För några år sedan fanns det ett förvirrat litet gäng människor eller en intolerant liten sekt i Sverige, som tyckte de skulle fira Alvablotet med skrik och gråt, offentligt utställda fotografier på sina närmaste anhöriga döda, och allmän tandagnisslan. Återigen någotslags vansinnig zombie-kult. Förslaget slog aldrig igenom, och glömdes bort efter 12 månader. Någon mexikansk ”Day of the Dead” med sockerglaserade dödskallar och annat sådant, ligger inte för svenskarna – passar inte in i naturen här, och heller inte i folksjälen. Vi vet, att hösten av naturliga skäl skall vara en lugn och tyst årstid – för eftertanke, fina minnen och klara tankar…

Visst – du äger minnet av dina bortgångna, men inte rätten att ställa ut dem till allmän beskådan, och göra dem till åtlöje ? Vet du förresten vad dina anhöriga skulle tycka om att bli ”utställningsföremål” efter döden på Internet ?? – Nej, där ser du ju själv – så ska man inte göra – inte om man har respekt för den egna släkten eller dem det gäller…

Med respekt för de döda menas också, att inte göra dem till något annat, än de faktiskt var medan de levde. Jag antar, att de flesta av dessa ”fornsedares” föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och så vidare faktiskt var kristna – åtminstone till namnet, och de flesta av dem skulle nog inte tycka om att få sina fotografier eller mest personliga intima minnen publicerade på Internet, för att göra så är för det första inte helt riskfritt i dagens läge, och heller inte så värst respektfyllt eller värdigt heller. Lägger du ut bilder på dina egna anhöriga, utan att ens fråga om lov ? – Nej, naturligtvis inte, så skulle ingen av oss göra. Utom rena skitstövlar, förstås… Sina egna innersta tankar, minnen och känslor äger man bäst själv, och det kan också vara direkt farligt att dela dem med fel sorts människor, som inte alls har med saken att göra.Vem vet väl vart foton och minnen kan fara runt på Internet i dessa dagar, så varför dela med sig av det som faktiskt kan vara ytterst privat…

Ett litet minne kan jag dock ge. De flesta av mina förfäder var förstås kristna till namnet, de med. Min far var kompromisslös ateist – när han levde – och min mor är en agnostiker. Min farfar, som var kyrkoherde och präst i statskyrkan, var ”inte mer kristen, än mina gamla skor” eller ”åtminstone aldrig så kristen att det störde” enligt min gamla farmor, som kände honom bäst och närmast av alla. Enligt henne borde jag också blivit präst, och när jag redan som liten protesterade och sa att jag varken haft kallelsen eller ens trott på den kristne guden någonsin, sa hon att det väl inte gjorde något. Det viktiga, ansåg hon, var att vara en ordets förkunnare – vad präster egentligen trodde eller tyckte, visste väl deras hustrur bäst – men vem brydde sig bland folket i socknen ? Nåväl, kanske var hon lite vanvördig här, emot sin make – men så var hon också ganska ärlig, och rättfram med vad hon tyckte – något som jag möjligen fått i arv efter henne.

I dagens Sverige raglar ”andliga sökare” omkring, vilsna och tafatta som förståndshandikappade, och försöker utan all ordning eller logik tillbe Frej, Freja, Hel, Oden och precis alla gudar och makter de kan komma på eller rabbla upp för tillfället – om de ens är nyktra när detta sker – och tror dumt nog, att det ska gå att fira Alvablot på det sättet. Men man får inte en godare smak, bara därför att man rör ihop en massa olika ingredienser som i och för sig skulle kunna vara fina och komma bättre till sin rätt var och en för sig till ett slags motbjudande gröt, eller en exkrementell-kulturell soppa, ungefär som ett enda lapsgojs…

Inget kunde vara felaktigare. Inget kunde vara mer ovärdigt.

Alvablot ska inte vara någon tafflig liten ”skräckfest” med grinande döskallar, någotslags Frejsbeläte eller fjortis-fylla i läskiga skogen…

Fira VÄRDIGT – eller INTE ALLS !

Varför inte fira Alvablotet hemma, med dina anhöriga – och ”hålla heligt” i höstmörkret. Eller kanske med din älskade (kanske får hon ha på sig något som hon tycker är extra fint – så gör min) – om Vanerna och fruktbarheten alls skall vara med, om än inte några Diser, och heller inte Freja i sin vanliga aspekt – sådant hör Våren och det första halvåret till. Oden äras bäst vid Jul, men nu börjar hans årstid – och framförallt dem, som går men ska glömmas – för att nu komma med ett litterärt citat. Hoppas ni känner igen det…

Så skall Alvablot gå till !

Ett Läsarbrev…

2025-10-15 av Hedningen

”Hedniska Tankar” får som vanligt mycket reaktioner så här års, och utan vidare publicerar vi ett läsarbrev från signaturen Bi Varg – vars alias antagligen är valt med tanke på Beowulf, som kan ha hetat Björn och varit en Konung över Götaland, på den tid Beowulfsagan utspelades, alltså någon gång mellan 570 och 625 ungefär...

Underbar läsning, denna omtalade älgen, turister ska alltid köpa älgsouvenirer, här har du ett par bilder jag tror du kommer gilla. Bjuder på en huligan-bild med, även om vi är hatade av alla, lite som ni hedningar var av alla kristna innan dessa mjäkiga tider tog över. Det var det närmaste jag kunde komma, att visa Gudarna mod, då jag inte har någon slags utbildning eller godkändes i dessa tider att bära vapen, blev det ingen karriär i försvaret, lyckliga dem. Hoppas du icke är dömande gällande det, men antar det tillhör ungdomen.

Jonas Baba och de 40 RÖVARNA !

Antar vi av Loke-blod hör hemma i Hel ändå, men jag undrar om jag skulle ta och lära mig runor eller fornnordiska, skulle man då kunna ställa Freja framför månen igen eller på något annat sätt kasta några ord och även få verbala svar, kanske är för långt för ljudet att nå fram där dom är, har ingen aning.

Men jag fick ju i alla fall se nån sommaräng i någon rökig bild framför en ek på kyrkogården, strax efter hon stodo i eld framför månen, bärandes spjut och sköld, i nån slags stridsklänning som viftade vid fötterna, om det var hon. Antar att hon ville trösta mig och visa mig att även jag möjligtvis har en chans att få en placering där i efterlivet, om jag bättrar mig.

Jag vet inte hur långt mina egenskaper och attribut går men de vet att jag går att lita på, det är satt som säkert. Det kunde slutat illa de där nätterna när jag röt på en höjd, samma höjd, ensam mitt i natten, bredvid de döda, helt obelyst under en stor himmel. Har säkert skrivit om det förut, det tåls att upprepas. Är det möjligt tror du? Att föra konversation, på riktigt alltså inte i nån jävla trans eller psykos med massa flummerier och hokus-pokus eller helt i känslorus så hjärnan själv spelar nån jävla hallucination för dom, som i kyrkan när de faller ihop och sprattlar

Vetenskap och teknologin är ju uråldrig men glömd..

Jag tror det går, men jag är inte där än.

MVH

Det HEDNISKA SKIFTET är här – efter mer än 700 ÅR AV FÖRTRYCK – äntligen andlig FRIHET för Etniska Svenskar…

2025-10-12 av Hedningen

Nu är det officiellt. Både Statsradion i Sverige och Alternativmedia har tvingats erkänna det, för trots att sanningen tystats ned precis som vanligt, kan den inte döljas längre.

Vad ”Hedniska Tankar” förutspått under årtionden har infriats.

De kristna i landet har ljugit. De har hymlat och fromlat. De har skrattat åt oss Hedningar. De har förföljt och trakasserat oss med häxbränder och konventikelplakat genom århundraden och åter århundraden. Tvångsmässiga husförhör har genomförts. Inte ens i våra egna hem har vi fått vara ifred från denna påstått ”Svenska” Kyrka, som fört en Monoteistisk, Intolerant Mellersta Östern-religion ända in i våra hem och våra sovrum, och de har fördärvat och försökt utplåna en hel kultur.

Men – nu går det inte längre.

Rien Va Plus. Game Over – Das Spiel ist Aus – Vom unser Land Hinaus ! Raus ! Raus !!

Det kristna rackar-packet, i maskopi med Islam måste nu ERKÄNNA FAKTUM och vad vi var de FÖRSTA med att våga publicera överhuvudtaget. Kristendomen är nu en MINORITETSRELIGION och INTE en majoritet i vårt land, för så ÄR det inte längre.

Vetenskapliga fakta bevisar det. Attitydundersökningar från PEW research group i USA och motsvarande opinionsinstitut här hemma i Sverige har för flera årtionden sedan bevisat att de flesta svenskar inte tror på ”gud”, Allah eller JHVH-1, semiternas enfaldige öken-herre, som kräver diktatorisk åtlydnad.

År 2000 – när ”Svenska” Kyrkan eller den Evangeliskt-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten – som den rätteligen BÖR kallas – skildes från Staten, var 88 % av de svenska medborgarna medlemmar i denna oerhört falska ”kyrka” som påstår att den kan ge människor ”evigt liv” och sysslar med en förvriden människosyn, parad med den falskaste av marknadsföring – för ingenting lever för evigt, inte ens den bedragar-organisation, varom vi nu talar – hycklarna som påstår att de skulle ha ”monopol på kärlek” osv osv inbegripet. Det finns inte någon logisk grund för att kristendomen skulle vara ”godare” eller ”mera kärleksfull” än någon annan livsfilosofi eller religion överhuvudtaget, och vad man låter Statsradion framföra, är bara kristet trams.

Idag, Oktober 2025 – är bara 50,5 % av den befolkning som verkligen har medborgarskap i vårt land – de övriga har ingen laglig rätt att vara här – medlemmar i någon ”svensk” kyrka – och det är en utveckling i FRIHETLIGT hänseende som inte många länder i Västvärlden kan ståta med, nu när Islam och de Kristna nästlar sig in överallt med sin livsfientliga propaganda, och sina skrämmande, döds-tillvända religioner, som stämplar till och med mänsklig sexualitet och nästan allt annat mänskligt tänkande eller liv som ”synd”.

År 2026 kommer andelen medlemmar i lögnar-samfundet vara under 50 % – spås det – och därmed är DET HEDNISKA SKIFTET lyckligen genomfört.

Ingenting kan stoppa det, för kristendomen är inget naturligt val för en sund, svensk ungdom eller kommande generationer i en multikulturell omvärld. Framtiden tillhör Polyteisterna och Hedendomen, för allt fler människor hela Världen över kommer att bli Agnostiker eller Ateister – det enda gångbara alternativet i andligt hänseende heter POLYTEISM eller just HEDENDOM, vilket vi länge hävdat.

År 2051 kommer bara 33 % eller mindre av de svenska medborgarna att vara medlemmar i någon ”Svensk” Kyrka, enligt vad dess eget Statistik-kontor om 6-7 personer beräknar.

Kom ihåg vad vi sagt. ”Vid Slutet, står segern !”

Den Hedniska rörelsens mål i vårt land är OFÖRÄNDRAT – nu inleder vi FAS 3 av vårt arbete för Svensk och Nordisk kultur samt vårt folks överlevnad. Under fas 1 etablerade vi fullgoda religiösa alternativ till kristendom, islam eller judendom. De alternativen heter Humanism, och finns redan – jämnsides med de Polyteistiska samfunden, som Nordiska Asa Samfundet och flera andra – däribland det esoteriska ”Samfundet Särimner” som icke är för envar – utan verkar i det tysta, eftersom det just är esoteriskt, inte exoteriskt… Under Fas 2 förde vi ned Islam och Kristendom UNDER 50 % spärren – det infriar vi innan detta decennium är slut , och nu under Fas 3 skall vi allt se till, att deras gemensamma andel av antalet medborgare hamnar UNDER 10 % – medan det sekulära samhället och därmed HEDENDOMEN tryggas !

HEDNA, HEDNA och LUDNA – HEDNISK SOLIDARITET – ARBETARMASSANS – KAMP-ENHET !!

De kristna beskyller oss som vanligt för att vara ”besatta av Satan”, kallar oss för ”höger-extremister” och så vidare – precis som de alltid gjort – och vi vet att deras personförföljelse och terror aldrig slutar, lika lite här som i Gaza eller Ukraina – men Totalitarianismens och Reaktionens blinda kreatur kommer en gång att ta till flykten, inför SÄRIMNERS och Folkflertalets makt.

Det kristna patrasket tror på en ”Yttersta Dom”. Vi Hedningar VET att Ragnarök eller Hösten INTE är slutet, utan början på en NY VÅR ! Livet segrar alltid i slutändan…

”Veturnætur” har ALDRIG firats i Östnorden eller Sverige…

2025-10-09 av Hedningen

Förvirringen här i Midgårds dalar är närapå total, detta år 2025 – inte bara i Sverige. På blogg efter blogg på vårt språk upprepar man Wikipdias dumheter om att det gamla svenska månadsnamnet för Oktober skulle vara ”Slaktmånad” fast alla redan vet, att det är November eller månaden närmast före Jul-månad som är Slaktmånaden. Att Oktober heter Lövmånad på vårt språk tycks man helt ha glömt bort, liksom att September heter Höstmånad efter inhöstandet eller Skörden, som vanligen är färdig i de flesta delar av landet innan hösten börjar på allvar. Ingen bonde eller hederlig svensk har heller börjat med någon slakt innan frosten och tjälen är i backen – och det är den vanligen INTE i Oktober månad.

Vem vet väl vad för slags klockren idioti som kommer härnäst… Kommer man försöka byta plats på Höstdagjämningen eller Vårdagjämningen också ??

Höstdagjämningspunkten, the autumnal equinox, passerade Stockholms horisont exakt klockan 20.19, måndagen den 29 September,

Vi kan nu också konstatera att meterologisk höst råder i hela landet, enligt SMHI. Verklig höst infaller nämligen bara och endast bara när dygnets medeltemperatur går ned under 10 grader, och gnällande och kältrande om ”Öööhuu buuuhuu Kliii-maat-föräääh-ndringar” lönar sig inte alls. På Bronsåldern var årsmedeltemperaturen i Norden cirka fem grader varmare än nu. Ändå klarade man sig bra – med Bronsålderns teknik… Djur och växtlighet anpassade sig också – och tranorna flög väl söderut då med – får vi förmoda. Idag har vi Hedningar både hört och sett deras flykt över Mälardalen.

8 Oktober rådde Höst i Hela Sverige, utom ett par smärre områden på Gotland, Öland och i Skåne

Man har också basunerat ut – via AI och tjatande, chattande ”bottar” att Höstmånadens eller Oktobers Fullmåne skulle heta ”Skördemånen” vilket är rent nonsens, eftersom det är fullmånen i September som vanligen benämnes så.

Alvablotet – som vi har skrivit mycket om – infaller i början av November – detta år den 5:e – eftersom det råkar vara Alvafull eller första fullmånen i den verkliga slaktmånaden då. Höstblot hålls lämpligen i September eller Oktober – vilket var och en som är vid sina sinnens fulla bruk nog kan förstå – medan Skördeblotet tillhör Tor (Olofsdagen, i Augusti) när skördandet inleds – och inte efteråt. Någon ”Thanksgiving” har aldrig någonsin funnits inom Asatro eller Nordisk Hedendom, och det halvdebila lallandet från ”fornsedens” alltmer fåtaliga proselyter, new age osv kan vi glömma..

Om ni inte ens vet vad Alvablot innebär, hänvisar vi er till denna sida och nästa... – för vi har skrivit mycket om höstens blot förr om åren, och vad som står där gäller fortfarande… och för evig tid… Men – det råder vi er alla – håll ISÄR Skördeblot och Höstblot, för det är olika saker – som inte ska blandas ihop med Alvablotet, och de dödas tid kring det som blev det kristna ”allhelgona” fast det aldrig funnits några riktiga helgon, då människosläktet är halvt, nu som förr – så är Hávamáls ord i vissa översättningar – och det stämmer förvisso.

29 September kunde de kristna – och lantbor i Uppland samt några andra landskap i Svealand och Götaland – fira Mickelsmäss, vilket är den rätta tiden för höstmarknader och statares samt tjänstefolks flyttningsdag, ifall vi talar om tiden från sådär 1700-talet till långt in på 1900-talet. Läs Jan Fridegård eller Per Anders Fogelström, så får ni se ! Vi hedningar firar inget sådant tjafs, för vi säger aldrig upp våra löften till makterna och Asatron – men på marknad kan vi gärna gå, om det finns något där som alls är värt att handla eller köpa. Dessutom hade den Hedning, som skriver dessa rader en gång för länge sen god vän som hette ”Mickels” i efternamn, men han var ingen ”frimicklare”, utan en ärlig man och en hederlig, bra karl, om än han inte kom från St Mikkeli i Savolax och skogsfinnarnas land, där man inte har vansläktats.

Vi minns alla dem, som delat arbete, vardag och bröd med oss – för sådan är vår tro.

Medan new age-folket gått vilse i sin synkretism, och ”fornseddarna” fortfarande inte kan enas om en riktig kalender, vill Nordiska Asa Samfundet nu ”sälja på” oss svenskar en märklig nymodighet västerifrån – som ALDRIG tidigare firats i vårt land. Det gäller ”Veturnaettir” eller ”Winter Nights” för de amerikanska Asatroende, som vi i Samfundet Särimner aldrig skulle drömma om att beblanda oss med, ty de flesta som kommer från Trumpilandia är INTE fränder. Även det Isländska Asatruafelagidh har alltid gjort samma ställningstagande vad hela Nordamerika och den Anglosaxiska världen med allt vad dess populär- och vulgärkultur gäller.

Några ”Vinternätter” infaller inte alls i Östnorden under Oktober, undantaget kanske dess allra nordligaste delar – och något Asatroget blot med det namnet är aldrig belagt ur Svenska, Finska, Baltiska, Danska eller andra källor. Endast de Isländska sagornas uppgifter nämner detta blot, som skulle ha skett exakt på Calixtus-dagen för de kristna, alltså den 14 Oktober enligt moderna datum – den dag då Björnen enligt Norrländsk folktro går in i Idet, för att komma ut först på Tiburtius-dagen, den 14 April. De Isländska källorna är dock rikhaltiga – Gísla sögu Súrssonar, Laxdælu, Reykdæla sögu, Njála och Landnámu nämner alla Vetrnaettir, mestadels som en tidsangivelse på året, och inte mer. Det är fullständigt obegripligt hur vissa samfund helt avvisar solstånd och dagjämningar med den enda motiveringen att detta skulle vara ett ”wiccanskt” bruk eller en sedvänja från bondestenålder, men att de själva sedan vill fira övergången från sommarhalvår till vinterhalvår med svag eller ingen motivering alls – ”Vinternätterna” är onekligen ett årstidsbundet blot, men det tillkom på Island och i en Nordatlantisk, Väst-Nordisk miljö (omfattande Island, Norge, Färeöarna, Orkney, Skottland, Danelagen i England och Frisland – med Värmland, Dalsland och Härjedalen samt Jämtland som ”gränsområden” i Sverige)

Isländska Wikipedia uppger att bröllop firades vid Vinternätterna under sen tid – antagligen beroende på höstmarknaderna, och det faktum att Alvablotets tid är direkt olämplig för sådant – bröllop tillhör ju årets ljusa tid och sommarhalvan på året, så detta var sista chansen att alls gifta sig innan Vintern kom på allvar. Sagorna nämner också Knattleik eller bollspel, samt att Gisle – den fredlöse huvudpersonen i Gisla Saga – fäste sig vid kvinnan Vebjörg i Danmark vid denna tid – men det är också allt.

NAS-arna har inte haft någon framgång i sitt blinda efterapande av Amerikaner och därmed likställda, detta år – och de lär nog inte få det i framtiden heller. När endast 6 blotlag försöker fira det helt nyinstiftade arrangemanget – som inte hör hemma i Sverige och inte följer någon svensk hednisk kalender – och tre av de blotlagen får ställa in alltsammans, undrar man vad det över 3000 medlemmar starka Nordiska Asa Samfundet egentligen försöker åstadkomma, men för all del – i Värmland finns en vettig gode, med heltidsanställning på RAÄ (Riksantikvarieämbetet) till vardags – och så får vi inte glömma våra fränder bland Jämtarna.

De har alla orsak att fira, eftersom de är Västsvenskar och därmed kan räkna sig till Västnorden, men 1000 medlemmar i Samfundet Särimner firar antingen på höstdagjämningen, 29 September i år, eller 14 Oktober – och inte alls den 11:e.

Kan HEDNINGARNA FRÅN NORDEN hjälpa Mr Patel i USA när det gäller VALHALL ? (För sjung hopp, för sjung hej, för sjung Eff-Beeh-Aj-Aj-Aj !)

2025-10-04 av Hedningen

Twelve men strong and true
Twelve men fight for you
Varangian Guards all dressed in green
Twelve men – Invisible. The A team…

Twelve men heard the call
Ready to give their all
They bring hope when they are seen
Twelve men – Invincible. The A team…

From Norway’s coldest autumn rains
All the way to Utah’s burning plains

Wherever there’s trouble, night or day
We will come to lead the way
And to guard your freedom’s dreams
Twelve men – Invincible. The A team….

(aningen fritt efter en sång av Barry Sadler, 1966 )

Att vara chef för FBI, Federal Bureau of Investigation eller den ”Federala Utredningsbyrån” är inte lätt. Det är minst lika svårt som att vara Påve, och vill det sig illa kan man bli ställd under åtal eller få ett mycket dåligt rykte i efterhand, likt – på sin tid – J Edgar Hoover, FBI:s längst sittande chefsperson någonsin… Nu så har det hänt igen. De har problem borta i Vinland, och till sist måste även vi Asatrogna Hedningar rycka in, och göra vad vi kan för att rädda vad som räddas kan av ett sönderfallande imperium, nämligen den alltmer sargade och förvirrade stat som kallas US of A eller kort och gott ”Amerika”.

Vi utreder ju emellanåt saker vi också, och för övrigt har den fd. FBI-chefen James Comey ställts under åtal av Trump-administrationen, eftersom han tjänstgjorde under den förre Presidenten, Mr Biden. Man påstår att Mr Comey skulle ha vittnat falskt inför Senaten, och det låter ju allvarligt. En viss President Trump har också sagt att krigstillstånd skulle råda i Portland, Colorado – och att det amerikanska nationalgardet ögonblickligen skall kallas in och ta över allt polisarbete både där och i Chicago, samt i Memphis, Tennessee med flera städer. Staten Oregon har nu åtalat den sittande Presidenten istället, och menar att hans åtgärd med att kalla in Nationalgardet, samt hanteringen av den nya amerikanska utlänningspolisen, ICE – bildad år 2002 – skulle vara rent okonstitutionell..

Förvirringen är närmast total. Något måste göras.

Även tidigare har vi fått se hur poliskårer i storstadsområden i USA förklaras bankrutt, och beordrats att omedelbart ställa in all ordinarie verksamhet och allt utredningsarbete, på order av Donald Trump. Detta skedde efter de såkallade ”Black Lives Matter” eller BLM-riotsen, då en svart alkoholiserad narkoman vid namn George Floyd avled i samband med ett polisingripande. Själva minns vi en tid då förkortningen ”BLM” på svenska stod för ”Bonniers Litterära Magasin”, men det var förstås före Trump-eran.

Förvirrad indier, chef för FBI – lallade och dillade om Valhall – utan att förstå vad det betyder. ”A Moving tribute” ?!? – Nej, men PLUMPT, Trumpt och BARA DUMT…

Även den nuvarande FBI-chefen, Kash Patel verkar svårt sinnesförvirrad, ur stånd att längre veta vad han säger eller skriver eller gör – och minst lika illa däran som Donald Trump, vars mentala hälsa och tankeskärpa kanhända inte längre är den bästa. Vicepresident JD Vance verkar styra USA bakom kulisserna, och vad vi sett i den sk ”Grönlandsfrågan” stämmer till eftertanke. Vill USA ha krig med sina egna Europeiska och Nordiska allierade, eller vad ?

Mr Patel höll nyligen ett uppmärksammat tal, efter det politiska mordet på Charlie Kirk, en av Republikanernas högerkristna demagoger. Han är Hindu, men svamlade om ”Valhall” – vilket han inte har det minsta rätt till…

Charlie Kirk kommer med all säkerhet att hamna i Hel, som de flesta kristna.

Han kommer aldrig, aldrig någonsin att få Skåda Särimner eller Valhalls härlighet, och det kommer nog inte Kash Patel heller…

Svenska internet-media har redan berättat allt om den osammanhängande smörja, Mr Patel vräkte ur sig i ett TV-framträdande strax efter 14 September i år.

”Rest now, brother” var den rubrik, en del ironiska journalister i USA använde för själva anförandet. – Ja, sannerligen – Kash Patel borde ha vilat, inte framträtt offentligt med sådana TV-tal överhuvudtaget… Vi vet också att Charlie Kirk blev mördad på ett universitet i Utah Valley av en radikaliserad galning vid namn Tyler Robinson, 22 år gammal och ”room-mate” med en trans-sexuell person, som tydligen led av ADHD-HBTQB – en mycket vanlig psykisk åkomma nuförtiden. Lite är känt om Tyler Robinsons verkliga motiv, men han angavs slutligen av sin egen far, medan FBI med Kash Patel i spetsen först gick ut med rapporter om att de gripit en gammal judisk man, som senare förklarades helt oskyldig till händelsen.

BBC har publicerat rapporter om dåren Tyler, som inte agerade helt ensam – med tanke på hans formuleringar inristade på patronhylsor, hans klara anknytning till AFA – eller den såkallat ”anti-fascistiska” autonoma rörelsen, som även finns i Sverige, och som President Trump nu vill terror-klassa – vilket varit aktuellt sedan 2020. AFA har länge varit en välkänd ”gruppering” i den svenska säkerhetspolisen SÄPO:s årliga rapporter, och vad för inflytande den gruppen haft och fortfarande har på personer som Greta Thunberg med flera är också väl känt. AFA har blivit terror-klassat i andra länder också, men här i Sverige fortsätter de ”autonoma” sin verksamhet, trots att flera allvarliga våldsbrott mot verkliga eller inbillade ”meningsmotståndare” har skett här med. Man bör minnas, att det såkallade ”Samfundet Forn Sed Sverige” fortfarande har flera klara sympatisörer eller medlemmar i AFA – och den fd ”Rådsgydjan” ibland mystiskt nog stavad ”rådgydja” Emma Hernejärvi har blivit fotograferad på offentliga politiska demonstationer tillsammans med ett flertal personer ur just svenska AFA. Slutligen finns också en Asatrogen organisation i USA vid namn Asatru Folk Assembly, som också förkortar sig ”AFA” men de flesta seriösa Asatroende i Norden, på Island och i Sverige är skeptiskt inställda till den rörelsen, eftersom vissa personer i USA förklarat den vara högerextrem – kanhända inte helt utan saklig grund och skäl… För egen del anser vi här på ”Hedniska Tankar” att AFA som hednisk organisation inte är värre än vilken amerikansk Mormon-kyrka i Michigan eller vilka amerikanska kristna baptister som helst – de har aldrig utfört några organiserade politiska våldsdåd eller mord i alla fall, så vitt man nu vet – och deras svenska anhängare är relativt oskyldiga.

Men USA förblir USA – lika mycket som FBI förblir FBI…

”Times of India” – som i huvudsak är till för Hinduiska läsare – Kash Patel påstås ju vara av Hinduiskt ursprung – noterar följande – i svensk översättning

”En indier som säger till en kristen att de ska mötas i Valhalla är teologiskt helt förvirrad”,

”Vi tror inte på Valhall, din tönt . Det här är verkligen inte rätt tid och plats för att skoja till det”.

”you dork”, ”so not the time and place to be cute”

En FOLKSTORM rasar redan emot Kash Patel som chef för FBI, både i Indien och andra polyteistiska länder och det med rätta. Han är inte, har aldrig varit och kommer sannolikt aldrig att vara Asatroende, och har inte rätt att göra sådana liknelser som han nu gjort. Det tillkommer inte honom, som en dum, enfaldig, kristifierad amerikan.

Låt oss – som de goda Asatrogna Hedningar vi är – först konstatera detta. Vi skall nu förklara allt det som okunniga amerikaner inte vet – med TOLVMANNA-ED som det var under Hednisk tid, och under sanningsförsäkran, såsom stode vi i Senats-förhör:

Till Valhall kommer bara och endast bara de som dött i strid – men inga andra. Politiska mord, olyckshändelser, dråp osv RÄKNAS INTE och leder inte dit.

Till Valhall kommer bara och endast bara de som är VÄRDIGA nog, och som GÖR NYTTA för Asar, Asynjor och alla goda makter inför det RAGNARÖK, som kommer vid tidens slut och ände. De som INTE gör nytta, sett ur ett evighets-perspektiv, giltigt idag, i morgon och för alla tider – kan INTE komma till Valhall – och det eftermälet eller den domen sätts INTE av människor… Dock kan vi alla fråga oss – Hur mycket NYTTA gjorde Charlie Kirk, ens som högerkristen amerikansk debattör och talare ?

Det är INTE chefen för FBI som bestämmer vem eller vilka av de stupade som alls ska få komma till Valhall. Det urvalet görs av Val-Kyriorna, översinnliga varelser som är till för just det syftet, att ”kyrja wal” eller kora Valen. Ingen människa, levande eller död kan någonsin – i förhand eller efterhand – åberopa sig på att få ”veta” vem som kommer till Valhall. Allt sådant bestäms av högre makter, som Kash Patel, Mr Trump osv mfl etc aldrig aldrig aldrig någonsin kommer att förstå vidden av eller ens möta, fastlåsta som de är i sin idiotiska Monoteism och kristendom.

Enligt Grimnesmál, strof 14 – kjosar eller väljer Freja själv – som ”Vanadis” eller Vanernas dis varje dag hälften av de på slagfältet fallna åt sig, eftersom Sessrumnirs väldiga hallar på Folkvangs slätter eller Folkets Vångar kanske rymmer en skara, större än Valhalls. Detta är dock inte belagt ur andra källor – och så var det med den saken ! ”halfan val hon kýss hverjan dag,en halfan Óðinn á”. Detta enda textställe kan också tolkas så, att skaran av Frejas Einherjar – de som är enastående krigare – aldrig kan bli större än Odins, eller det antal som är i Valhall… Sannolikt är de dock färre till antalet än Odins utvalda – varför skall vi återkomma till nedan…

Valkyrior och Diser kan likt Asynjorna anta vilka former som helst, och det utseende de själva väljer… ”I slaktningens mitt, titta aldrig rakt upp”

(Håll fokus på uppgiften, låt dig aldrig distraheras av ”drönare” )

I Grimnesmáls 23:e strof står tydligt sagt, att Valhall har 540 portar, eller 12 gånger 45 portar, alltså 12 gånger 5 gånger 9 ingångar. Nio är ett Odenstal, den femte runan i Utharken är Kaun eller Sken, en udd av ett pentagram, som står för siffran 5 – och 12 är ett heligt tal för Nordborna, då tolv är antalet månader, bland annat. Allt detta är ingen slump, då också själva runraderna är en oktal kod från början, likt den som finns i våra datorer. Vidare sägs det, att varje port är så bred, att den kan släppa igenom 800 Einherjar, när de drar ur till strid – och det är enbart antalet av de män, som går i det främsta ledet – vi vet ingenting om hur många led, som taktfast marscherar fram bakom det främsta – men dödliga kvinnor kan i vissa fall komma till Valhall de också, men det är ytterst svårt att alls komma dit. Långtifrån alla som faller i väpnad strid, har slagits för sitt liv eller i väpnad konflikt emot väpnade motståndare med dödlig utgång för dem själva (detta är det första, och grundläggande kravet !) kan alls aspirera på att få tillhöra de utvaldas skara. Charlie Kirk var ingen soldat eller krigare överhuvudtaget. Han var kristen, och politiker. Därför hamnar han hos Hel. Det går åt Hels vite eller straff-orter som Nástrand, och Glyngves dyhålor för honom, och dit kommer också de som vandrar Lokes vägar, likt ADHD-HBTQB sektens mördare, typ Tyler Robinson, och alla dem – som gör samma livsval.

Många har genom tiderna spekulerat om Valhalls verkliga storlek, och somliga – partiska kristna forskare – vars uttalanden inte är vittnesgilla – har sagt, att Valhall som idé eller tanke kan vara inspirerad av Colosseum, den jättelika arenan i det hedniska och inte kristna Rom, som hade plats för drygt 24 000 personer. Men – antalet Einherjar i Valhall ÄR mycket större än så, ty 540 x 800 = 432 000, och det var bara dem som gick i det främsta ledet, som sagt. Vi kan anta, att minst 800 led kan följa bakom det främsta för enkelhetens skull– vilket skulle bli en mycket stor ”fyrkantsformering” för var och en av de 540 portarna – vilket ger oss – håll i er ! – 34 560 000 eller minst 34 miljoner Einherjar och utvalda – större än den största armé som någonsin existerat på vår planet, eftersom också den Sovjetiska armén, på höjden av sin makt under 1980-talet som mest kunde mobilisera ungefär 22 miljoner soldater. Matematiska uträkningar som dessa kan jämföras med antalet fördubblingar av riskorn på ett schackbräde med 64 rutor, vilket även Hinduiska matematiker kände till, minst 1000 år före någon ”kristus” eftersom det var räknekunniga indier som uppfann just det exemplet…

”Hedniska Tankars” redaktion kan gå TOLVMANNAED på, att vi efter Eddans vittnesbörd en gång räknade ut Valkyriornas Flykthastighet i Valhalls helgade salar. Enligt Grimnesmál 36 är det så att Hrist och Mist bär Vin – som Oden allenast får dricka – och Heidruns helgade mjöd till honom, och de är i sanning Valkyrior, liksom ”Skeggjöld ok Skögul, Hildr ok Þrúðr, Hlökk ok Herfjötur, Göll ok Geirönul, Randgríðr ok Ráðgríðrok – Reginleif, þær bera Einherjum öl.” Dessa elva – men bara dem och endast dem ! – bär öl till Einherjarna, och mjöd också – när det alls skall skänkas i, och det är inte varje dag, må vi säga. Elva är jara-runans och fruktbarhetens förmerande tal, bland annat – men Valkyrirornas fart blir så hög, att de kan röra sig fortare än ljusets hastighet, ja översinnligt fort, fortare än några nervinmpulser går från en hand till en mänsklig hjärna. Och knappt har någon av alla dem, som sitter i Valhall ens märkt att deras horn är tomt, och att ölet tagit slut – för tillfället – förrän en underskön, ursinnigt stark varelse som vi levande inte ens kan uppfatta, fyllt i detta ölhorn på nytt. Därför VET vi med säkerhet, att Valhall ÄR ett paradis, långt bortom de kristnas eller islamisternas tröga fattningsförmåga. Och de, som dväljes där – skall få SKÅDA SÄRIMNER – ja sannerligen, sannerligen !

Antalet ”Sköldmör” – alltså vanliga,dödliga kvinnor som tagit till vapen och fallit i strid, skall inte överdrivas. Vi vet, att kvinnliga krigare eller soldater i alla tider kv varit oerhört sällsynta, särskilt i den Nordiska kulturen. Groteska överdrifter hos kristna författare eller moderna arkeologer och deras svammel om grav Bj 581 på Birka kan vi glömma – kvinnan i den var kortvuxen och anorektisk, och inte i stånd att hantera en pilbåge eller vapen under längre tid. Sannolikt var hon ”krigsmans änka” eller den sista av sin ätt, liksom vissa kvinnor i gravar från Sydnorge – och Hervara-sagans uppgifter om ”Vapentak” – alltså att kvinnor efter fäders och makars död återtog i jord och gravhögar nedlagda vapen måste ihågkommas – men också det var otroligt sällsynt, och förekom bara som bevis på högsta lojalitet inom en och samma släkt. Orden ”krigare” och ”soldat” är inte synonyma begrepp, därför att en soldat uppvisar disciplin, stragegiskt tänkande – som är skild från taktisk förmåga eller skicklighet – en sak författare som Lars Magnar Enoksen aldrig insett – han kan inte ens skilja den rent taktiska eller stridstekniska nivån från den operativa, och förstår knappt vad som menas med strategi- den är alltid långsiktig, och omfattar flera århundraden, årtusenden och hela samhällen, inklusive infrastruktur, försörjning på föda, vetenskap och mänskliga kulturkretsar eller alla civilisationer som helhet – om det vill sig väl – observera Kina och Indiens roller i dagens Värld, eller varför Ryssland på många sätt är geopolitiskt skickligare som stat än Donald Trumps USA. Vi Asatroende Hedningar har för länge, länge sedan förstått – att Soldaterna hamnar hos Oden, men Krigarna hos Freja… och detta kan förtydligas, efter Grimnesmáls vittnesbörd.

Uttrycket ”Av valplatsens fallna, tar Freja var dag hälften” i Grimnesmál 14 – där ordet ”kyss” av Freja används – ska inte förstås så, att de som tillhör den förlorande sidan i en strid blir kyssta av gudinnan, eller att hon – med s-i-n-a diser eller Valkyriror tar dem till Sessrumnir salar på Folkvangs slätt – Sessrumnir är ju rik på sittplatser, och antagligen större än Valhall, som byggnadsverk betraktat. Inte heller är det så, att Oden enbart tar vinnarna, eller de som fått faktisk framgång i strid. Detta bevisas helt klart av källa efter källa i sagalitteraturen, bland annat i berättelserna om Bråvalla slag, stridsvagns-slaget i Mahabarata, den ”stora berättelsen” enligt hinduismen. Mr Patel och ”Times of Indias” alla miljoner läsare borde ta lärdom av detta – i tid. Oden tog slutligen Harald Hildetand av Danmark och Sigurd Ring till sig, eftersom de levat länge på jorden, styrt sina riken väl och möttes i ett slag, så stort, att det var det största som alls utkämpats i Nordens riken. Förgäves har sentida forskare försökt lokalisera Bråvalla tillantingen Småland eller det Bråviken, där det sedan länge funnits en flygflottilj och en flygplats med samma namn – men se ! – Valkyrior följer inga jordiska ”flight paths” och behöver varken GPS eller radiofyrar...Inte ens Medevac-helikoptrar, vore de aldrig så moderna kan jämföras med dem, och om vad Valkyrior är och vilken syssla de har, kan ni läsa om under ”adiafora” på denna blogg, bland annat under avsnitten om Brynhild eller Brynhilde, som okunniga och efterblivna amerikaner nästan förstört i sin populärkultur, som de redan gjort med Marvels Thor. Men – förall del – vi Nordbor är likt det Isländska Asatru-felagid inte långsinta. De flesta amerikaner bär sig åt som auto-infantiliserade barn, och är inte vuxna nog att ingå i ett globalt samhälle, kristna som de ju tyvärr är. Deras egna handlingar och oredan i USA bevisar allt detta, ställt bortom alla mänskliga tvivel – och det är efter handlingarna och inte orden eller tankarna, som de slutligen skall dömas.

Endast de, som VERKLIGEN tror – utan att ”trua á” – utan bara ”trua” och som har KUNSKAP och utbildning om saken borde få bära en sån här ”Shoulder Patch”…

Den tillhör inte några kristna amerikaner och därmed likställda folkelement.

Vad betyder Grimnesmáls eller Odens egna ord – i gestalt av Grimner – den fördolde – när han säger att ”hälften” av de utvalda tillhör Freja ? En rimlig tolkning är – enligt ”Hedniska Tankars” uppfattning – att Frejas Einherjar eller enastående kämpar är just ”krigarare” – men INTE ”soldater”. Odens utvalda har disciplin, strategisk och operativ förmåga – men Frejas utvalda är kanske annorlunda till sinnes, de slåss i huvudsak motiverade av sina känslor, sina passioner om ni så vill. De känner kärlek, likt den stora gudinnan Vanadis själv. Kärleken till land, hem och barn samt de ätter och familjer som blev deras, förmådde dem alla att gå i strid för en rättvis sak. Men aldrig någonsin lät de känslorna helt ta kontrollen över deras inre, och de begick inga krigsbrott, de mördade inte, de ägnade sig inte åt blind terror – eller uttalanden i stil med Mr Patels eller Trumps. Förty – då vore de inte värdiga ens Sessrumnir, eller självaste Freja, som är Vanernas Dis, för evigt och evinnerligen. Kanhända finner vi bland Frejas utvalda också civilister, aktivister och frivilliga utan adekvat utbildning, med felaktig eller bristande materiel, illa fungerande vapen – medan Oden äger yrkeskrigarna, de verkligt kunniga – för all aktivism är inte lika med terror, eller idiotiska hyss likt ”Global Sumud” – ett sjötåg och ett barnkorståg, som aldrig någonsin kommer att hjälpa den civilbefolkning i Gaza den påstod sig värna om – inte minst därför att det finns reella fredsförslag – Mr Trump har försökt ta äran åt sig av dem, men han är redan genomskådad.

Shish-Ke-Bob-Allah ! Så kan USA:s ”religiösa landskap” beskrivas – och vi vet, att det aldrig någonsin går att lita på Amerikaner…

En gång i tiden har ”Hedniska Tankars” redaktion fått några verkligt dumma frågor från parodiskt sinnade amerikaner – men då gäller det våra fränder inom ”The Church of the Subgenius” – ett slags väldigt skämt med kristendomen, som vi redan berättat för er om, under ”adiafora” avsnittet – och för de som behöver friska upp sitt minne, och inte känner till den fiktive profeten och försäljaren ” J R Bob Dobbs” som på sin tid erbjöd ”eternal salvation OR triple your money back” till priset av 30 dollar eller silverpenningar – det har sedermera höjts med den stigande inflationen – så kan vi berätta att de på ett av sina ”Devivals” eller ”Förskräckelse-möten” till skillnad från kristna ”väckelsemöten” eller ”re-vivals” frågat, om inte också ofödda barn eller spädbarn kan komma till Valhall – med tydlig hänsyftning på fanatiska abort-motståndare bland kristna i USA.

Frågan har hängt i luften ett par år, och blivit obesvarad, därför att man aldrig skall svara på narr-aktiga frågor enlig Hávamál, men bortom alla skämt – nej – ofödda barn kan inte anses ”strida” ens om de sparkar sin gravida mor i magen, före födseln – och de kan heller inte anses vara ”väpnade” som alla förstår – så om de dör, eller föds utan liv, kommer de också till Hels salar i den gröna och ljusa underjorden, där det är gott att vara, för Hels riken är många till antalet, och rymmer inte bara straff-orter.

Vi firar snart Alvablot, i år som alltid, ”hvetud I enn, eda hvat ?”

Ett spädbarn, däremot – som drar andan in och ut och som är fött med liv, utan att ryggmärgen ligger bar eller att de inre organen är utanför kroppen vid födseln (sådant står i våra hedniska landskapslagar, förr i tiden stod sådana liv inte att rädda, men med modern läkekonst förmår vi mer, och därför har lagarna ändrats, som alla någotsånär kloka människor vet) kan rent teoretiskt strida – om det kommer över några vapen – sträcker ut sin lilla hand efter en kniv eller en enkel yxa, kanhända – och verkligen möter en fiende, som avser att dräpa det. Men även detta är ytterst sällsynt, och enbart de som gör gudarna och Asarna nytta inför Ragnarök kommer ju till Valhall, hursomhelst.

De flesta av oss inser lätt, att i verkliga krig är barn enbart en belastning och inte en tillgång, även om Hávamáls ord lär oss att ”ingen är så usel, att till intet de duger” – ty sunt förnuft har funnits i alla tider, även om det saknas hos påstådda ”fornsedare” och andra klantskallar av idag.

Illustration av Palle Bregnhöi, Danmark i Anders Baekstedts klassiska ”Guder og Helde i Norden” från 1963, översatt till svenska 1970…. ”Då Gudrid som av kärlek till sin son klädde sig i manskläder och deltog i slaget tog hon sin son Harald och bar honom – som bara var ett barn – därifrån, därför att hans stallbröder flydde. Hon bar honom på sina skuldror till en lund i närheten.. De flesta av fienderna var för trötta för att förfölja dem, men en av dem sköt en pil genom arslet på Harald, medan han hängde utefter ryggen hennes, och Harlad syntes det därför, att han mor påfört honom mera skada än hjälp…” (ur Saxos original)

Sagan om Harald Hildetand av Danmark – av Sköldungarnas hus och därmed Heimdalls blod – berättar om Gyrid Alfsdotter, sondotter av Kung Siggeir av Götaland i Völsungasagan. Saxo Grammaticus, den lärde munken nere i sitt kristna 1200-tal, beskrev allt i sjunde boken av sin ”Gesta Danorum” eller Danernas Historia… Harald Hildetand KUNDE ha kommit till Valhall, tillsammans med sin tappra mor – redan som barn – men ödet och makterna beskärde dem ingalunda detta. Därmed är vi åter inne på detta med Bråvalla slag, eller Mahabarata-slaget – av stort intresse för alla indier och Induer – därmed också för FBI-chefen Mr Patel..

Se, det var så att Harald Hildetand var son av den Hrörek, som var gift med Aud, dotter av Ivar Vidfamne av Skåne. Hrörek eller Rörek var densamme som den son till Hrothgar, Hroar, Roar eller Roddaren som nämns i de egentliga Sköldungasägnerna, och Gyrid – Harald Hildtands mor – var i sin tur gift med den Halvdan eller Halv-Dan som från Skåne gjort sig till kung av hela Själland dessutom, men som nämns i Ynglingasaga.

Man har sagt att alla dessa personer skulle vara ohistoriska, men se – det stämmer inte – för bakom sägnerna – lika tilltrasslade som förhållanden inom USA:s maktelit idag – se bara på Trump-klanen, Kennedys, klanen Clinton och så vidare – finns verkliga, historiska personer. Och visst – de som slåss för en rättvis sak, väljer att stödja det som är bestående och inte agerar ansvarslöst i sina gärningar eller ord, kommer till Valhall – men ingen kan straffas för sina tankar om saken – eller tankar om sådana, som helt klart INTE kan komma dit.

Det är summan av vad som lärs ut här, och det må de eftertänksamma noga besinna och grunna på.

Om Gyrid gäller förresten också, att hon blev gift med Halvdan i Gårdarike eller de ryska länderna, som dåförtiden även omfattade ett fritt Ukraina, och att hon själv nog var hugstark nog att framsäga ett kväde i den hall där hon gifte sig om trohet för evigt – eftersom man felaktigt hade sagt henne att Halvdan vore död. Härav kan man se, vad slags kvinna hon var – och hon höll verkligen vad hon lovade, sedan mannen i hennes liv dött i strid mot en man som hette Visäte, och som var Skåning. Honom hämnades Harald på, fastän två tänder i hans mun blev utslagna, men sedermera växte väldiga betar ut – säger några – och därav fick han heta Hildetand, tro det den som vill och kan – efter Hildisvin, Frejas väldiga galt. Sådana lär människorna ha varit förr, enligt Saxo – men hur de numera vansläktats, kan vi ju alla se och tydligt märka.

Fältropet – Till Valhall ! – höjdes i modern tid första gången av NORSKA soldater på uppdrag i Afghanistan – i VERKLIG Strid och under krigsförhållanden – av deras egen Bataljonchef i Telemarks-bataljonen år 2009.

De hade RÄTT att använda de orden, eftersom många av dem de facto VAR – och ännu ÄR – Asatroende, som riskerade sina liv i kamp mot Monoteistisk Islam och Talibaner

Och i alla krig gäller, att båda sidor kan använda sig av samma sorts taktiska uppträdande…symboler eller till och med ceremonier – men för den skull är de inte alltid av samma skrot och korn…

Det gäller att välja rätt sida inför historiens dom, här i livet och inför nästa, som sagt….

Från det HEDNISKA Nordanstig och Hårga…. Hedniskt Liv, Hednisk FRIHET i Höstens tid… Samfundet Särimner delar ut sitt kultur-pris för 2025

2025-10-02 av Hedningen

”Den gud som lät järnet växa, ville inte ha några slavar !”

”Der Gott der Eisen wachsen liess, der wollte keine Knechte !”

– Ernst Moritz Arndt, ”Vaterlandslied” 1812

I Hälsingland, Sveriges mest Hedniska Landskap har mycket hänt – och mycket händer där ännu. Kristna fanatiker lät resa det fula och vanprydande ”Hassela-Korset” i Nordanstigs kommun, ett rent fascistiskt monument, som för tankarna till den gamle diktatorn Francos grav i ”Valle de los Caidos” bota i Spanien. Vi känner alla till 60-70 talets ”Hassela-Kollektiv” och andra svärmare, som en gång bosatte sig i Nordanstigs Kommun, men skaparen bakom detta fula och vanprydande kors, 30 meter högt – som i strid med alla lagar om skydd för Landskapsbilden fått våldta en hel trakt och besudla Svartberget, Älvåsens högsta punkt – är gudarna ske tack och pris redan avliden- för det skedde redan 2023. Länsstyrelsen i Gävleborgs Län borde aldrig ha tillåtit Hassela-korset att resas, då det skedde i strid mot bestämmelserna i Miljöbalkens 3 och 4:e Kapitel – men nu reser Hedniska Hälsingar i Nordanstig något annat…som inte förstör landskapet utan som hör hemma i det…

12 September i år kunde SVT stolt förkunna hur den konstfärdige smeden Erik Thelins skapelse, kallad ”Syndabocken” äntligen kommit på plats i ån vid Bergsjö, efter 15 års väntan. Där står den nu, som en värdig symbol för sin hemtrakt och sitt landskap – för Hälsinglands Landskapsvapen är ju just den Hedniska Bocken, som också varit symbol för Helsinge Regemente, och inte bara det. , likt Torshällas staty av Tor i sin vagn, dragen av Tandgnjostr och Tandgrisner – de två bockar som dundraren äger.

Gjutjärns-skulpturen av TORS BOCKAR i Torshälla… som restaurerats år 2020

De kristna har hatat, gapat och skrikit, fastlåsta i sin blinda Djävuls-skräck, lika intensiv som på Häxprocessernas tid. Historikern Lars Ericsson skildrade hur hela byar och släkter i Hälsingland ödelades, när 1600-talets präster härjade, förföljde och straffade i Hälsinglands norra del – och skrev till och med en vetenskaplig uppsats om hur Hälsinge Regementes soldater med hustrur förföljdes också i Nyenskans, det nutide Sankt Petersburg, eftersom den staden grundades av svenskar och just Hälsingar – under år 1674 och Karl XI:s tid. Alf Åberg, en annan klassisk svensk historiker har skildrat mycket av vad de kristna gjort emot sitt eget folk och land i följande bok – som ni verkligen bör läsa – och minnas..

Hälsinglands vapen – en av Tors bockar…

Enbart i Torsåkers socken, i Ångermanland och längre norrut, avrättade de kristna 72 människor eller nära en tredjedel av den sockens hela befolkning, innan ”det stora oväsendet” och deras förföljelser var slut. Men järnet, skogen och det forsande vattnet ger oss ännu kraft genom Erik Thelins svartsmide, och Hårgalåten – varom mera sedan – brusar ännu fram, mäktig som en Hambo från Hanebo skog. En ”Tors Åker” finns också som socken i Gästrikland, och Gävleborgs Län omfattar som bekant både Gästrikland och Hälsingland tillsammans..

En fri man och hans dröm – som HYLLAR HEDENDOM i Hälsingland…

Ja – de har alltid gjorts till Syndabockar, dessa Hälsingar – för sin tro, sitt liv och alla deras gärningar – liksom så många av oss etniska svenskar som fortfarande är Asatroende. Men vårt verk består, överallt där hederliga män och kvinnor arbetar, smider och bidar sin tid. Både Hälsinglands Tidning och ”Ljusnan” har uppmärksammat vad som skett, och så segrade inte de kristna hatarna – den är gången heller.

‘På Hårga-berget i Södra Hälsingland – säger legenden och sagan – sågs en gång en spelman, ibland i mänsklig gestalt och ibland i skepnad av en gigantisk bock – spela opp till en gruvlig Hambo, själva Hårgalåten, som nedtecknats och bevarats i spelmanstraditionen än i våra dagar. Mängder av versioner har gjorts av folkmelodin, vars ursprung ingen kan spåra – ty den är lika mäktig som åar och älvar i Hälsingarnas land. Den låten är som livet självt, och var och en som hör den i dess ursprungliga version, kan inte sluta dansa utan rör sig även efter döden – om så bara den dansandes huvudskalle blir kvar här på jorden. Liknande sägner berättas också i Österfärnebo , där en version av ”Hårgasägnen” nedtecknades redan 1694 – den handlar om hur en kulla, Liss-Anna kallad – fördes upp genom luften – vilket prästen som skrev ned alltsammans naturligtvis skyllde på Satan, den nöjeslystna ungdomen i Midsommartid och så vidare. Läs själva i ”Sällsamheter i Gästrikland”, ISBN 91 29 57692 av Tord Andersson från 1982 på sidorna 227 – 230 så får ni se…

En viss filmregissör från New York, den ökände Ari Aster – valde Hårga som plats för sin tarvliga och på alla sätt dåliga skräckfilm ”Midsummer” där han angriper och förtalar svensk folkkultur – Monoteisternas mål är uppenbart – men Hårga-sägnen är vida äldre än det 1730-tal som många felaktigt påstår skulle vara traditionens ursprung. Se bland annat dessa tre bloggare, varav ingen känner till sanningen, fastän den varit känd sedan åtminstone 1960-talet, dvs redan för nu över 60 år sedan.. Läs här... och här… samt på den utmärkta bloggen ”Kulturminnet” här – som tyvärr också helt misstar sig på varifrån Hårga-sägnen kommer – den går bevisligen tillbaka till tidig medeltid…

Tallen på Hårgaberget – på vilken den svarta bocken en gång stod – de kristna högg ned den år 1931…

Redan år 1961 samt 1966 utgav den legendariske svenske Etnologen och språkforskaren Dag Strömbäck (1900-1978) två essäer om Hårga-sägnens ursprung. Han spårade den till 1000-talet, och staden Kölbingk i Nordtyskland, där de kristna också drev hets- och hatkampanjer emot musik, folklig dans och allt annat, som de ansåg vara ”syndigt” – men som tillhör detta med att vara människa..

Men – inte bara det – sägnen finns också på Orkney-öarna och Island, där det troligtvis finns ännu äldre varianter – och vi får komma ihåg, att under 1000- talen och än tidigare, fanns inte några kyrkor eller någon kristendom alls att tala om, i Hälsingland eller norr om Dalälven… Detta verk ”Hel-hesten, Kirkegrimer och Dödsdans” av den norske forskaren Thomas Östgård från 2024 tar också upp hur de Hedniska föreställningarna om dödsriket och livet på andra sidan – där glädjen fortsatte, också i Valhall eller i Hel – och hur de kristna förvred, perverterade och förstörde alltsammans med sin ständiga dödsskräck, sitt mörker och sina djävlar, som inte är något att vara rädd för… Det är höst när denna text skrivs, och i slaktmånaden November firar vi Alvablot, som bekant..

I 15 år har smeden Erik Thelin arbetat, kämpat och smidit.

”Samfundet Särimner” tilldelar honom sitt årliga Kulturpris för 2025, för han är en värdig vinnare. Vårt beslut kan ej överklagas, och är ej förhandlingsbart.

De kristnas falska ”Kulturkanon” och den bluff, som (KD) och skumma politiker iscensatt, lurar honom inte – för vi känner den Hedniska Sanningen, och intet mänskligt är oss främmande, Hälsingar och Hälsningar emellan. Den lurar inte heller oss på ”Hedniska Tankar” och det esoteriska, hemliga samfund som räknar fler än 500 medlemmar…

Liknar inte Erik Thelin – på sitt sätt – Doktorn, professorn, filosofen, metafysikern och advokaten samt vetenskapsmannen Van Helsing – en man berömd genom en roman av Bram Stoker, skriven 1897 – påstådd Holländare, men Hälsing och från Hälsingland – som visst inte behöver betyda ”Hels Rike” men som är beläget i den kalla Norden… Låt inte de kristna vampyrerna suga ut er..

Dr Van Helsing – en man som övertrumfade allt, närapå ett universalgeni – på film gestaltad av Peter Cushing – och många fler…

Kring svärden, som man fann vid Dnjepr vid Chortytsia i Zaporogernas land…

2025-10-01 av Hedningen

Mycket sker i vår tid som är värt att glömmas, men Zaporizjzja i Ukraina håller ännu ut. Staden är obesegrad, aldrig intagen av ryska trupper i det krig som ännu pågår. År 1928 gjorde man ett märkligt fynd vid Dnjeprs stränder, i det distrikt som kallas Chortytsia, och ligger vid en ö med samma namn. Här byggde de Zaporogiska kosackerna en borg, redan på 1500-talet, och söder om Zaporizjzja börjar den väldiga Kachovka-reservoaren som den Hedning som skriver dessa rader har rott på och överseglat, fastän det nu var mer än 21 år sedan, då fred ännu rådde; och ingen av oss trodde Ryssar om något ont.

Zaporogerna, de vid forsarna boende – Za Porog – var våra vänner redan då, och så har det alltid varit. Sedan urminnes tider, eller sedan 800-talets början har svear, gutar och andra Nordbor kommit förbi dessa trakter – och 1928 fann man mycket riktigt 5 svärd i floden, då man gjorde inledande muddringsarbeten för vad som skulle bli Stalins enorma damm. Den dammen är som vi alla vet redan sprängd av Ryssarna själva, som på falska grunder anklagat Ukrainarna för den saken, och svenska media har papegojmässigt upprepat lögnerna och Maskirovkan, precis som alltid, dolda bakom sina tomma försäkringar om skenbar ”objektivitet” i sina rapporter. Vi glömmer inte en person som Jan Majlard, tidigare chef för Sportredaktionen vid SvD eller Svenska Dagbladet, och vad han skrev om Mariupols försvarare vid Azovstal. En vacker dag skall han få svara inför en högre rätt för alla sina falska ord, det är vi helt övertygade om – och då får vi se på vilken sida han verkligen står.

Förstörelsen av Kachovka-dammen vid det som en gång var Aifurs forsar, tidigt på morgonen 6 Juni 2023 – ett datum som är Sveriges Nationaldag…

Själva vet vi vilka vi är, och vi vet varifrån vi kommer; var vi hör hemma i Världen och vilka världen vi försvarar – och de värdena är helt uppenbart inte alls samma som Herr Gospodin Majlards, ynklig och feg kapp-vändare som han är.

Fem svärd fanns vid floden, tre bar den berömda inskriften ULFBERHT, tecknet för klingor av yppersta västeuropeiska kvalitet, tillverkade i Frankernas vapensmedjor. Var det gutniska eller svenska män, som bar dem ända till Chortytsias ö och fäste ? Sannolikt var det fråga om ett offer till våra gudar, Asarna – som ännu lever i våra hjärtan. Karl den Store och andra frankiska kejsare förbjöd sina undersåtar att sälja vapen till oss Nordmän, men vi köpte dem ärligt eller vann dem i strid ändå. Så for vi också österut, emot fjärran länder – där vi stod sida vid sida med zaporogerna.

Illustration från ”Har gotländska vikingar offrat vapen i Dnepr-forsarna?” Androshchuk, Fedir, tryckt i magasinet Fornvännen 2002(97):1, s. [9]-14:

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1226244/FULLTEXT01.pdf

På Gotland och i Svea Rike är vapenoffer vid gravar efter stupade män eller på platser där man hedrar gudarna vid vattendrag och sjöar vanliga. Detsamma gäller om Danmark, och hela Sydsverige.Ta till exempel Gudingsåkrarna i Vallstena socken. Där har man under 1800- och 1900-talet grävt fram hundratals spjutspetsar, svärd och yxor, nedlagda i marken under vendel- och vikingatid. Föremålen var ofta böjda för att markera att de givits till gudarna, men de svärd man hittade vid Dnjepr var alla intakta och brukbara.

Chortytsia var inte vilken ö som helst. Den beskrevs redan av den bysantinske kejsaren Konstantin Porfyrogennetos i hans verk De administrando imperio från 900-talet. Han berättar att ruserna – de Vikingar som färdades längs Dnepr – stannade till på ön, vid en väldig ek, för att offra tuppar, bröd, kött och pilar innan de fortsatte sin färd. Hos slaverna var eken helgad åt åskguden Perun, vars attribut var just spjut- och pilspetsar. Hos oss var ekträdet alltid helgat åt Tor – och Tor och Perun, Perkunas, Perkuno och även finnarnas Perkele är namn på samma gudom, liksom Donar och Thunharaz hos goter och andra. Att svärden nedlades i floden vid ön kan därför ses som en gemensam kultisk handling, där zaporoger och väringar stod – sida vid sida som bröder. Svjatoslav I av Kiev Rus, son av Olga, gift med Ingvar av Ruriks ätt kom till dessa trakter med sin Rodzina eller ”Rod” och roddarhär på 970-talet, och han föll år 972 på härfärd emot Bysans. Kanhända var det då som Nordbor eller Svear och Gutar lade svärden tillrätta i flodens mjuka slam, kanhända inte.

Men – vi var bröder till zaporogerna, och det kan ingen ta ifrån oss eller prata bort, ens nuförtiden. Vi är deras bröder ännu, och fast vi är förhindrade att strida tillsammans med dem, så vet vi vilken sida vi står på – och den är som sagt inte den svenska journalistkårens, eller somliga av detta lands politikers – särskilt inte inom Mp, V och annan ”tokvänster”

En gammal ukrainsk folksång lyder såhär – i en HEDNINGS översättning till svenska språket, angående detta med ekträd, höst och kyla – samt vad som nu väntar Ukrainas folk för ytterligare en krigsvinter, oavsett var i det landet de bor – och samma krig kan övergå oss alla inom kort – Trumps och Gazas göranden och låtanden är inte våra.. lika lite som ”Galna Gretas” eller ”den globala Sumuden” och annan smuts. Vissa saker kan vi åtgärda och förbättra, vi som är Européer, och inte stöder Monoteisternas krig eller några Mellanöstern-kulturer.

Vi vet vilka värden som är våra. Vi vet vem och vad vi är satta till att försvara, och var i Världen i lever. Vi kan bara hoppas att ni läsare och läsarinnor därute har insett samma sak.

”Väx och gro, du gamla ek

i morgon kommer frosten…

Gör er redo, zaporogiska kosacker

gör er klara för striden…

Men själv fruktar jag ej frosten

Den skall snabbt försvinna.

Och där jag själv drar fram

är jag alltid redo.

Den gamla eken har vuxit

i dalen bredvid floden

Zaporogerna de samlas

till försvar för sitt Ukraina !

Farväl bjuds fäder,

farväl bjuds mödrar

i det land där de är födda

Snart skall striden börja

Kanske jag skall stupa.

Pilträd böjs, torra pilträd

invid Dnjeprs stora vatten

Men ni söner, Zaporoger

återvända skall till hemmet

Stolta söner, allesammans

Väringar och Zaporoger

Må er stam, som evigt grönskar

alltid blomstra, här i Midgård,

här i denna Värld vi äger…

Hedniska Tankar

Vi Hedningar försvarar Sverige och dess intressen, vår Frihet och vår rätt att leva som vi SJÄLVA väljer

Etikettarkiv: Asatro