Etikettarkiv: Asatro

Profilbild för Okänd

Dagen Erik – om att fira Markens Gröda och Andlig Odling… (artikel från 18 Maj 2017)

av

Idag har Erik Namnsdag i den svenska almanackan, och under den katolska tiden ansåg man att det här skulle vara Erik den Heliges Helgondag, även om Kung Erik Jedvardsson (1156-1160) bara regerade i högst fyra år och var en i allra högsta grad ohelig person, som nog knappt ens kunde kallas kristen, och dessutom aldrig någonsin erkänts som helgon av den katolska kyrkan. Erik är inte ens beatus, eller saligförklarad, och följaktligen kan man inte ens vara säker på att han är i den kristna himlen; för som alla Erikar sitter han väl hos Frej i Alfheim…

Frej är härskaren på Gullinbursti, Alvheims herre, skördens och odlingens beskyddare, Gerds make och den som gav bort svärdet Gambantein för hennes skull.

Redan själva namnet Erik är nämligen ett heite eller tillnamn för Frej högst personligen, Svearnas urgamla skördegud, som funnits sedan minst bronsåldern, och Hågakungens tid i Uppsala. I traditionell svensk historieskrivning räknar man alltsedan 1500-talet med 14 olika Erikar på tronen – och av dem var Erik Jedvardsson bara nummer IX eller nio. Erik eller Airikir, den ensamt och evigt mäktige, var namnet på bronsålderns heliga Sveakungar, och även långt fram i tiden trodde man att grödan direkt berodde på Kungens person – under en god kung skulle skördarna bli bra och hela landet blomstra, men under dåliga konungar som Domalde, inträffade motsatsen.

Sankt Eriks skrin eller Kista förvaras än idag i Uppsala Domkyrka. För inte så länge sedan bars skrinet över åkrarna på denna dag.

Alltsedan medeltiden har det förekommit en lokal tradition kring Gamla Uppsala med bärandet av Sankt Eriks heliga skrin, vilket alla forskare antar är en direkt fortsättning på bärandet av Frejs heliga bild, eller hur Frejs kultstaty fick åka i vagn över åkern, precis när de första groddarna kom upp. I ”Ögmundarthattten” – en Isländsk sagatåt – även känd som ”Gunnar Helmings Saga” nämns hur islänningen Gunnar besöker Svea Rike ellerr Svitjod under 1000-talets första hälft, och där träffar på Frejskonan eller Gerd, Guden Frejs hustru, hon som också heter Njärd eller Jord, och är själva det rika åkerfältet. Frejskonan är i berättelsen en verklig kvinna, en ”Majdrottning” enligt hednisk sed, som får åka i vagnen med den heliga Frejsbilden, men Islänningen tar Frejs plats och gör henne med barn, vilket är helgerån.

Det falska helgonet Erik Jedvardsson erkändes först bara i Sveland, där han var kung redan 1150. Först 1156 erkände götarna honom, och så blev han ihjälslagen av en tronpretendent ur Sverkerska ätten, eftersom han själv var släkt med Stenkil den äldre. Detta skedde år 1160, och även om man senare ljög och påstod att detta skulle ha hänt utanför Uppsala Domkyrka, där en källa redan fanns – Slottskällan, eller källan på St Eriks torg – så vet man av samtida urkunder, att det skedde under bråk och fylla, visst inte i anslutning till någon gudstjänst, för Påven Alexander III skrev att Erik blev ihjälslagen, ”in potacione et ebrietate” alltså under drickande och berusning. Att komma som våldgäst till någons gård och slå ihjäl en person under pågående gille, räknades som ett nidingsdåd enligt alla hedniska lagar, men mördarna var ju som vanligt kristna, och hur dålig laglydnaden blev när kristendomen kom, vet vi ju alla. Antagligen var det också Nidningsdådet mot Erik Jedvardsson som fick Upplands bönder att se honom som helig, och bära hans kropp över åkrarna, precis som de alltid gjort med sina forna kungar i mer än tusen års tid av obruten tradition vid det laget.

Eriks skalle – från en kraftfull man i 40-års åldern, bevisligen en krigare, som tillfogats skador på halskotorna och alltså blivit av med huvudet, samt hans krona – av enkel Vikingatida typ som den langobardiska järnkronan – visades för allmänheten senast år 2014, då hans kista öppnades.

Bevisligen hade han levat 2-3 år i Uppland, och i minst 20 år dessförinnan bebott Västergötland, enligt vad isotopanalyser utvisat. Helt säkert var han ingen medeltida idealkung, eller någon skönlockig yngling av den typ som finns i Stockholms Stads vapensköld numera, för enligt de första sigillbilderna såg han helt annorlunda ut…

Att Yngve-Frej, Ynglingaättens mytiske grundare, och Guden Frej är helt identiska, känner nog de flesta riktiga svenskar till, och vet man inte det, så är man nog ingen riktig svensk. Men vad betyder egentligen berättelserna om Frej, åkerbruksguden, han som gav bort sitt eget svärd för Gerds eller Jordens och en älskad kvinnas skull, och som när Ragnarök väl kommer, istället får kämpa med ett hjorthorn ?

Frej är en äringsgud, men hans berättelse handlar visst inte bara om något så enkelt som enbart fruktbarhet eller gröda, eller jorden som förnyar sig varje år. Odling och Odal handlar liksom växande om mycket mer än så – för det finns också något som heter andlig utveckling, omdöme och mognad, vilket självskadande, fakta-förnekande ”fornsedare” och annat byke, som nu dessvärre tillåts hållla till i Uppsala-trakten, inte kan förstå, och heller aldrig någonsin kommer att förstå, eftersom de helt enkelt saknar alla intellektuella eller mentala förutsättningar för att alls begripa något.  Hedendomen av idag är visst inte ”forn” som många tror, och kan inte degraderas till blott och bart en fruktbarhetskult.

Yngve-Frej som den gode Konungen syns också i många andra mytologier, där den gode Kungens person anses ha inflytande inte bara på naturen och sådd och skörd, utan på hela folket, hela landet. Britternas Kung Arthur, ”the once and future King”, Fredrik Barbarossa i Tyskland, Holger Danske i Danmark, Olaf Tryggvason i Danmark, och ytterst sett den Indoeuropeiska och Indiska föreställningen om Kung Rama, eller Ram – redan hans namn är heligt, och en skyddsformel – som är en inkarnation av vindguden Vishnu – Odens närmaste motsvarighet, pekar åt samma håll.

I ”Runatal Hávamáls” räknar Oden upp en hel serie galdrar, som alla ingår i hans magiska färdigheter, och som beskriver vilka egenskaper en god kung eller en bra ledare skall ha. I en strof nämns nio stora galdrar, men i Hávamál 146 och framåt intill kvädets näst sista strof räknas det upp inte mindre än 18 stora galdrar, där det första botar orättvisor, och häver vrångvisa domslut, det andra botar sjukdomar och ger läkande kraft – en egenskap som också medeltidens kungar ansågs ha, medan det tredje undanröjer skada och hot, det fjärde befriar ur fångenskap och så vidare.

Skåda Särimners Sändebud !

Allt detta var känt långt långt före kristendomen, och ingick i kungarnas och Odenskultens vetande. För de som känner innehållet i Rigsthula, till exempel, är allt detta inget nytt. Långt senare skulle den kristne mystikern Bernhard av Clairvaux tala om sju ridderliga dygder, som utvecklats just ur detta Germanska krigarideal, men som finns och funnits även inom andra kulturer, också så långt bort som i Japan, och dess Bushido. Odens nio eller arton dygder, och de arton stora galdrarna, som Yngve-Frej fick i arv, och kanske gav åt Ynglingaättens konungar, passar mycket väl in i det här sammanhanget, och man kan också erinra sig det, som kallas De sju Barmhärtighetsverken. Själv uttyder jag dem såhär:

  1. Att mätta de hungrande – vilket är Frejs, äringens och skördens funktion.
  2. Att ge dryck åt de törstande – främst alla dem, som törstar efter verklig kunskap, därför att de ingenting vet.
  3. Att klä de nakna – eller med andra ord, att stoppa alla dem, som är kvar i ”fornsederi” och beteer sig fullständigt omdömeslöst åt.
  4. Att hysa de husvilla – vilket betyder att bygga upp det egna landet, med Hov och Hargar.
  5. Att bota de sjuka – också de andligen sjuka, för normlöshet och brist på fasta regler eller inriktning i livet, är också en sjukdom !
  6. Att befria de orätt fängslade – och häva orättvisor som i Odens första galder. Lögn, Faktaförnekande osv är också ett slags fängelse, liksom Kristendom och andra totalitära system
  7. Att begrava de döda – somliga måste ibland tyvärr ”åka ut ur prästbetyget” – ”Att nedslå det onda” kan det också heta

Sådan är Herren Yngve Frej – han som håller Livets Svärd

Profilbild för Okänd

17:e Maj idag – låt oss skapa ett HEDNISKT Norge…

av

Som bekant firar Norge och alla Norskor och norrmän sin nationaldag idag. Även i Norge upplöstes statskyrkan – men det skedde först 2017. Tyvärr tillhör hela 63,7 % av Norges befolkning denna evangelisk-lutheranska förtryckarapparat, men det skall vi ändra på…

Sorgligt nog finns det också 3,1 % katoliker bland den norska befolkningen numera, och – ännu värre – 3,4 % muslimer, som inte hör hemma i Norge eller de Nordiska länderna överhuvudtaget. Men – den forna ”statskyrkan” minskar stadigt, och Asarufelleskapet Bifrost består… Liksom andra Asatrogna rörelser, som inte vill ha med New Age, påstådd men förfalskad ”forn sed” och liknande att göra..

Profilbild för Okänd

Två Läsarbrev (repris från 2021-10-17)

av

Och nu över till något helt annat – ”and now, over to something completely different” som en viss John Cleese en gång sa – på bästa sändningstid hos BBC, British Broadcasting Corporation – när det begav sig. Jag har varit något slö, ja trög på att besvara och bevaka mina läsarbrev detta år – trots att jag redan tagit in sådana, och publicerat dem i sin helhet. För det första beror det på att jag är mycket mer intresserad av att bevaka skeenden runtomkring oss – ”andlig” eller ej, så lever jag inte instängd i ett elfenbenstorn – inte under någon nyss överstånden ”Pandemi” heller – ifall Pandemin nu verkligen är överstånden för Sveriges del, något jag skall återkomma till efter en viss Partikongress i November – eftersom det då rör en viss moralfråga…

Å andra sidan, trots att det inte är min uppgift att hela tiden kommentera eller ge kommentarer på kommentarer om vad andra skrivit – i någotslags Hadith-tradition som hos Islams lärde – de som trots allt funnits, men sällan syns till idag – nej – jag kan inte avhålla mig från att publicera följande, ge uttryck för folkets röst – det som många av oss kallar Yttrandefrihet, och som öppet försvaras av allt färre och färre människor i dagens Sverige..

Ifrån Onsala-landet – det som en gång var Odens Sal strax söder om Ranrike eller Bohuslän – detta:

Efter ett liv som stenhård ateist och emot organiserad religion har jag kommit till insikt. Gudarna är med mig och har alltid varit.

Det har varit en lång väg hit. I ett desperat ögonblick för 11 år sedan när jag studerade på universitet riktade jag min röst till makterna – vilka som helst. ”Gudar, gud, makter! Hör ni mig? Visa att ni finns!”

En blixt följt av ett enormt dunder, Tor svarade. Det var en mulen dag, visst, men det regnade inte och temperaturen var jämn, ingen mer åska hördes efter det. Ända sedan dess har mina tankar vandrat till våra förfäders tid och Asatron. Jag är mycket intresserad av historia och har med åren insett att jag inte kan blunda för min tro längre.

Min förstfödda, mycket kreativa och vackra dotter heter Freja. Jag borde inte ha gett henne en guds namn. Min dotter lånar namnet under jordelivet. För att, omedvetet då, visa och sona för dålig sed namngav jag min andra dotter Astrid, Asafrid. Underskön är hon och glädjen själv.

I min jakt på mer kunskap hittade jag din blogg och vill tacka för bra och lärorikt innehåll. Jag har hittat en plats här i Onsala där jag bor som är magisk. En stensatt labyrint vid havet. Intill strandkanten i närheten reste jag stenar till Freja.

Kristendomen och deras utplånande av vårt arv har förstört Odenkrigarnas gudahov och rensat denna viktiga plats på vår historia.

Framöver kommer jag ägna mig åt att lära mig att blota redigt, att lösa mina problem och att bära hammaren med stolthet.

 

Så skriver en läsare, som har bett att få vara anonym. Jag kan gott förstå honom – att vara Asatroende och Hedning i detta land, är som jag förklarat för er också detsamma som att bli utsatt för hacking, nät-attacker, ”Cancel Culture”, brev till arbetsgivare, vänner, intrång i familjelivet – och i förlängningen som vi sett också nedbrända gudahov, (se under rubriken ”gudahov” ovan) eller till och med attentat (se föregående inlägg).

Men för att övergå till sakfrågorna – att rikta sin röst till makterna, är inte samma sak som att be. Önska kan vi hedningar förvisso, och att naturen själv ofta ger oss svar, är också sant – det har mången man i Svea och Göta Riken själv fått uppleva och bevittna – så även jag…

Vi Hedningar ber aldrig, knäfaller aldrig – utom kanske då vi friar till våra hustrur, eller då vi Knäsätter våra barn, för att namnge dem och varligt placera dem i knäet på oss själva. Namnet Astrid, förresten – finns det flera tolkningar av, ända tillbaka till det Proto-Germanska ursprunget femhundra år före vår tideräknings början, eller än tidigare. En annan tolkning är att det kommer från det Norröna Ast, som ännu finns kvar i Isländskan och Färeöiskan, och som vi vårt eget nordiska språk förvandlats till det mycket mer prosaiska ”ost” som ju betyder ett slags mejeriprodukt, och inte ”Kärlek” som det betyder egentligen. ”Astrid” skulle då vara Ast-riderskan, hon som rider fram med Ast och ett typiskt valkyrienamn, inte olikt Ingrid, Ings Riderska.

Men till Frejas krets hör dessa döttrar – och välsignad vare den fader, som fått dem…

Resta stenar – till slut – lagda ovanpå varandra – är också en gammal sedvänja, inte bara i kustbandet, där man reser båkar och kummel. Också samiska Sejtar kan ibland ha liknande utseende, och till och med vid Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm – nära gravfältet, som RAÄ och fornsök betecknar som L2015:7722 har jag – nere vid vattnet – sett en enorm installation, av 40-50 stenpelare liknande den på bilden här ovan, som min läsare skickat in. Vad gäller Stockholms Innerstad kan man aldrig vara nog försiktig – det kan hända att det rört sig om någotslags spontan, ”konstnärlig installation” eller att sk ”Fornsedare” hållit sig framme – men det ÄR som brevskrivaren skriver och framhåller – det finns massor av vackra, lokala kultplatser i Sverige – och fornminnen – som man faktiskt kunde vårda sig om – också i egenskap av Lokala Hargar – som här, eller hela Gudahov..

Kanske värd att gå med i, även för Onsala-bor… Istället för ”fornsederi” och liknande avarter…  Redan min farfar var på sin tid – 1930-talet – medlem i SFF – för att bekämpa dåtidens extremister…

Nu över till läsarbrev nummer två, från vår gode vän Matthias – som – fortfarande lika anonym – har följande att säga…

Som en typisk familjefar i storstaden kanske jag inte borde bry mig om sådana frågor enligt normen, men jag har en bakgrund och ett intresse för Sagalitteraturen sen universitetstid då jag var på väg att starta en karriär inom ämnet, men det stannade på en Master. På senare tid har jag försökt förstå fenomenet att vi går mot ett allt liberalare flervalssamhälle, men vad gäller religiösa ämnen är diskussionen icke-existerande. Jag kan tycka – om vi är så tränade att ifrågsätta allt och alla, varför är landet fortfarande täckt av Kyrkor?

Via Nixeys polemiska redogörelse för kristnandet av Europa, via Thurfjells Granskogsfolk m.m. tror jag att jag förstår lite bättre. Vi har lämnat de kristna ritualerna och tvången därför att vi kan. Hustavlan må vara de kristnas ideal, men inom moderniteten har vi slingrat oss dess grepp. Dock vi har fortfarande kvar ett intresse för det större, det bortom, det meningsgivande och allmänmänskliga. Men vi söker alternativ.

Det är här jag tror att Asatron kan komma in. Våra förfäders erfarenheter och visdom har stor genomslagskraft. Inte bara genom sitt innehåll utan dess allestädes närvarande förekomst i den globala kulturen. Min tanke är att Asatrufélagids Hov som är tänkt att vara en blandning av rituell mark, kunskapscenter och bara mötesplats för likasinnade eller nyfikna är en god ide.

Men, frågan är om något liknande skulle gå i Sverige? Jag förstår det som att finansiering är ett problem på Island. Om så är fallet, fast hednandet ändå ligger så väl i tiden som du ofta påpekar i bloggen,  borde man inte kunna söka sig vidare i samhället för att hitta sponsring, marknadsföring o.s.v.? Om målet är ett alternativ till monoreligionen genom en odogmatisk andlig-om-man-vill form som snarare är kulturell i sin förmåga att verka, känns möjligheterna större.

Anta att man fick statsbidrag och sponsring av de större företagen mot att de fick exponering. Man kan då ytterligare skapa ”marknadsföring” genom att skapa egen sponsring och aktivitet. Utöver vad planeras i Asatrufélagids Hov säg Uller- och Skadestipendier till sporten (pojkar och flickor), en kväll i veckan är det Bragenatt på Hovet vilket effektivt är en pub med musik (utmärkt tillfälle att stödja lokala musikförmågor), etc. etc.  Min generella ide är att koppla in Asatron i samhället och gradvis visa hur det finns bättre ett alternativ än den dogmatiska härsklystna kristendomen.

Ja, det var lite av en vanlig hednings ideer och tankar. Hoppas du fann det något matnyttigt.

Jag måste säga – som enda kommentar – att här har jag ännu en meningsfrände. Den kristna Monoteismen är på väg att luckras upp – dess värsta avarter syns i en helt annan religion – och naturligtvis är det så, att ”Svenska” Kyrkan är på väg att upplösas, därför att den inte passar in i vårt moderna, sekulära samhälle – där Polyteism blir den enda utvägen – för Polyteism och Demokrati hör inte bara ihop – dessa båda begrepp är oupplösligt förenade.

Någon bad mig för länge sedan om att ställa mig i spetsen för ett Hedniskt-Nationellt politiskt parti, på Riksplanet. Jag får säga, att jag hellre skulle ta mått på en likkista åt mig själv, inte minst med tanke på hur det gick för Tory Politikern Sir David Amess, som i 40 år hållit på med politik på Riksplanet i Storbritannien – men som ändå stacks till döds i ett knivdåd hemma i sin egen Valkrets i Essex. Motiven i det mordfallet är ännu oklara, men att det var ännu en terror-attack kan inte uteslutas, enligt BBC.

När det gäller sponsring, kommersiella försök, stipendier osv har jag – som sagt – det togs upp i ett tidigare läsarbrev – sett olika samfund, inte minst det beramade NAS utvecklas till fulländade ”Nasare” med den självpåtagna uppgiften att kränga T-shirts, gudastatyer på vilka de tror att de ska kunna söka patent, liksom deras egna taffligt gjorda översättningar ur Hávamál, helt utan språk-känsla eller rytm.

Jag förnekar visst inte, att ”Inkoppling av Asatro i Samhället” eller snarare ”Integration av Asatro i den svenska kulturen” med slutmålet att Assimilera all Nordisk Kultur inom just Hedendomen – detta är vårt egentliga fokus – är det enda raka, det enda vettiga – och kanske det som till slut kommer – om någon slutligen lyckas få till det.

Men minns, att många äro komna, men få äro kallade – som det står i de kristnes bibel – det är allt jag säger.

Målen förverkligas inte på en enda dag, och inte av ett fåtal män eller kvinnor, som tror sig ha ”patent” på saken, neråt Småland eller Östergötland till. Inte av någon felnavlad liten Biker-klubb, bestående av ex-kriminella och deras blåhåriga, värdetransportrånande hustrur från Canada, eller någonstans. Inte av avdankade Miljöpartister, Galna-Greta svärmare, eller pårökta ”Riksgydjor”. Inte av någon av dessa grupper – men hela den etniskt svenska befolkningen – för det är deras angelägenhet – först och främst.

Alla nationaliteter och folkslag kan bekänna sig till Asatron, javisst, och alla kan studera den – men för att utöva den som den bör utövas, krävs för det första rätt språk, rätt kulturell tillhörighet och rätt lojalitet. Och det är det inte alla utlänningar i Sverige som har, tyvärr – inte alla svenskar heller…

 

 

Kanske fortfarande aktuell, trots allt ?

 

 

Profilbild för Okänd

I vilket Fredrik Gregorius helt missförstår begreppet Stadhagalder… (repris från 2022)

av

Vad allt av dumheter kan man inte få läsa på Internet… Jag blir bara så trött. Nu har Fredrik Gregorius vid Linköpings Universitet – en ”forskare” som är känd eller rättare sagt ökänd vad beträffar sin brist på objektivitet vad beträffar Asatro – gjort det igen… Förutom hans sedvanliga Hat-paroxysmer, eller löjeväckande försök att ”bevisa” att alla som håller på med Asatro i någon form skulle vara rasister – kristen propaganda som saknar varje uns av vederhäftighet, men ändå tillåts komma ut i form av akademiska studier – har han nu gett sig in på Stadhagalder, som det egentligen heter, eller Run-Yoga – vilket är sentida mystifaxars och oseriösa amerikaners namn på begreppet.

 

Ingen vederhäftig man. Tyvärr ”helt ute och reser”

Frans G Bengtsson, ”Röde Orms” författare – skrev en gång i tiden att det inte finns något bättre sömnpiller än en rejäl doktorsavhandling. Somnar gör man dock inte av Pastor Gregorius alla förgiftningsförsök, paskiller, smädeskrifter och småskrifter i en osalig blandning – snarare gapskrattar man..

 

Uppenbarligen har Fredrik Gregorius inte förstått, att Stadhagalder – som fortfarande praktiseras här och där på Island – går tillbaka på förkristna källor, även om de inte föreligger som skriftliga bevis. Men fortfarande använder man dessa kropps-ställningar för att lära ut både det latinska alfabetet och runorna till skolbarn, och de har också i alla tider varit brukade för att skicka meddelanden på långt avstånd. Befinner man sig ute till havs, eller kliver man upp på ett berg, en höjdsträckning eller någon annanstans i Islands nu som då skoglösa landskap, så är det ju ganska praktiskt att forma runor med kroppen – ifall man inte kan använda exempelvis lurar, kulning eller hornsignaler… Svårare än så behöver det inte vara – och det finns inget ”mystiskt” eller esoteriskt med detta.

Våra förfäder var i allt väsentligt högst praktiska människor, som använde sina skrivtecken för praktiska ändamål – och de fick ”trycka in” så mycket symbolik i varje tecken som möjligt, för skär man i trä eller hugger man i sten, går det inte lika lätt att få med lika mycket som när man skriver på papper, eller sitter framför ett modernt tangentbord. Detta har Gregorius helt misslyckats med att förstå. Samma eller liknande system har uppfunnits flera gånger om under historien – till sjöss idag använder man alltsedan Lord Nelsons tid eller det tidiga 1800-talet Flaggsemaforering till exempel – vilket bygger på principer som är mycket lika stadhagalder…

Den som vill lära sig att SIGNALERA kan med fördel FLAGGSEMAFORERA. ”Uti flottan, man lägger ut, man lägger till – djävla dönickar – stå still ! – uti flottan” (melodi: ”In the navy”)

Att även använda händerna för att teckna bokstäver – om man sitter i en mörk eller dåligt upplyst hall, till exempel – är en självklar uppfinning, och kan också användas vid ”ordlös” eller tyst kommunikation – som också finns i den moderna världen.. Här är några tecken som kan användas för att signalera till helikoptrar eller flyg, till exempel:

 

Och här Kaun eller K-runan, bara för att ta ett exempel av många…

Det finns ”inga konstigheter” med Stadhagalder – och att som Fredrik Gregorius löjeväckande nog försöka dra in rasism i sammanhanget, och påstå att alla som använder liknande tecken vore rasister, är snudd på ren idioti. Dykare, soldater och sjömän har i alla tider använt sig av enkla alfabeten eller sätt att signalera – med hela kroppen – vilket är ovanligt praktiskt, eftersom man alltid har den med sig. Det här är saker, som en överakademiserad skitstövel inte kan förstå.

Praktiskt lagda människor som försöker överleva till sjöss, eller i andra svåra situationer till lands, förstår detta rent intuitivt…

 

Att uppfinna tecken som dessa är inte svårt – det har säkerligen gjorts flera gånger i historien i helt olika miljöer och på helt olika platser…

Rena förolämpningar, som vad Gregorius häver ur sig om Edred Thorson, eller utövarna av ”Stav” eller Vikingatida/Medeltida käppfäktning kan vi också glömma. Det finns ingen grund för vad som hävdas i denna skrift.

Jag citerar, rörande Gregorius som person och hans ”forskargärning” ur en annan källa, och vad de flesta inom Asatro och Hedendom i Sverige redan konstaterat – många gånger.

Att man som Fredrik Gregorius kommer med ”forskning” som inte innehåller ett uns sanning, där man inte tar reda på något om det man skriver om, är tragiskt. Att det finns de i forskarvärden är inkompetenta är tråkigt, vi önskar naturligtvis att seriösa forskare skulle få bättre stöd. —-. Men vi ställer inte upp på att bli ett slagträ i deras agenda. Att lasta oss för sådant vi aldrig påstått, utan argument eller belägg är helt enkelt lögn.

Under slutet av 2008 publicerade Fredrik Gregorius sin doktorsavhandling ”Modern asatro”. Tråkigt nog blev inte denna avhandling heller vetenskaplig. Han skriver här väldigt mycket om Samfälligheten och om Nordisk Sed – trots att han fortfarande inte varit kontakt med oss, eller någon troende. Istället utgår hans avhandling enbart från de förvirrade föreställningar han funnit hos en liten samling nyhedniska asatroende. Då dessa inte kan något om Nordisk Sed så är det naturligtvis orimlig grund att bilda sig en uppfattning om vår tro ifrån – men det gör han alltså och gör en hel del konstiga anklagelser – helt utan grund i verkligheten. Han hittar på egna uppgifter och påståenden och använder nedsättande formuleringar och antydningar. Han läser in påståenden i texter som ingen annan kan hitta där. Han fabulerar ihop felaktiga medlemssiffror, påhittade inre konflikter och han tillskriver oss trosföreställningar vi inte har. Detta har troligen att göra med vår tidigare kritik mot hans oseriositet. Den medlem som förklarade för Gregorius när denne bad oss redovisa vår kritik blir följaktligen påhoppad och utsatt för personangrepp i avhandlingen. Gregorius verkar blivit fixerad vid denna person, då han till och med citerar texter med helt andra ämnen än avhandlingens från dennes blogg. Gregorius verkar ha förlorat omdömet fullständigt efter att ha fått sina fel redovisade – till den graden att kritiken av hans brist på saklighet används som källa i avhandlingen. Att det enda material i avhandlingen som verklig kommer från Samfälligheten är en beskrivning om vad som menas med vetenskaplig metod och inte handlar om vår religion hindrar honom alltså inte att läsa in fullständig obegripliga saker i texten. Även i de avsnitt som handlar om annat än Samfälligheten hittar han alltså på uppgifter, undanhåller viktiga fakta och kommer med helt ologiska slutledningar. Avhandlingen saknar helt enkelt vetenskaplighet. Fusket är så genomgående att vem som helst som kollar upp avhandlingens källor kommer att upptäcka detta.

Det är tråkigt att behöva skriva en sådan här dementi, men då vi trots vår öppenhet påklistras uppfattningar som vi alltid tar avstånd från så måste vi förklara det för en förvirrad allmänhet. Vi har inget ansvar för vad andras fantasier, lögner och förtal. Vi har en öppenhet ärlighet och föredrar att visa verkligheten för intresserade.

Detta skrevs redan 2008, och vad Gregorius angår, har han inte blivit ett spår bättre eller klarare sedan dess. Dessutom har han kontakter såväl med kristna samfund som med ”forn sed” rörelsen – som han flitigt citerar som en giltig källa – vilket faktiskt bevisar att hans ”forskning” glömmer det pinsamt uppenbara, och bara är att anse som lagom ”politiskt korrekta” över-akademiserade floskler.

Profilbild för Okänd

”Ahl-el-Kitab” – och varför ASATRON inte alls är en ”skriftlös” religion (repris från 2019)

av

Ibland frapperas jag av vad en del välmenande dårar och ”nyttiga idioter” skriver på nätet. Det finns människor som gått på hela ”fornseds-bluffen” och som okritiskt sprider påståenden om Asatron som inte alls är sanna, och vad värre är – de publicerar rena lögner.

 

Asatron är inte och har heller aldrig varit någon ”skriftlös religion” som vissa skitstövlar har mage att påstå, rakt fram i media.

 

Den baseras på Eddorna och en djupgående litterär tradition, och en av de allra mest centrala texterna ur dem – inledningen till Runatal Hávamáls, där Oden själv i stor detalj förklarar för mänskligheten hur det gick till när han fann runorna, och hur dessa runor var och en kan användas, vilket är lärodiktens fortsättning. Självklart var denna tradition muntligen traderad genom hundratals, ja kanske tusentals år innan dess, och för alla de som lögnaktigt går fram i media och påstår att vi aldrig någonsin kan finna kunskap om själva tron, om dess innehåll och ritualer, vill jag bara säga att de far med osanning.

Det kan vi visst. Det finns bildframställningar från gammal tid också, samt långtgående arkeologiska bevis för hur de mest skilda riter gick till, även de typer av riter som till skillnad från kristendomens kannibal-ritualer (sk ”Nattvard”) och omskärelse av småbarn utan bedövning, blodsoffer och andra liknande saker inte längre praktiseras idag, därför att alla religioner – utom en del efterblivna sådana, som fortfarande är kvar i den mörka medeltiden eller till och med stenålderns dunkel – faktiskt utvecklas med tiden.

Asatron är en levande tro. Den är ingen falsk, egenpåhittad ”fornsed” skapad av odugliga små hipsters, miljövänster eller tjackpundare – som nyligen tillåtits komma dragandes med sina knasiga påståenden i såväl UNT, Hallandsposten som diverse ”poddar” som man påstått ska ha skapats i utbildningssyfte av två gymnasielärare någonstans. Ni får lov att tro mig, när jag förklarar för er att jag är högst måttligt imponerad av dessa herrars insatser, när jag själv hållit på med en blogg som denna i över tio år.

Själv sysslar jag inte med någon ”sed” eller en tom mekanisk upprepning av okänt ursprung. Inte heller är jag ”forn” eftersom jag lever här och nu – i nutiden.

En sak är människor som är nya inom det här – Hallandsposten berättar om en förvirrad rödhårig kvinna, som ännu inte inser vilket misstag hon begått. Vi kan alla råka ut för ”fake news” eller rena faktafel. Men personer som bara upprepar och sprider de här felen – år efter år – vad kallar man dem ?

För min del kallar jag dem inte längre för kladdsockar, utan skitstövlar, rätt och slätt.

En kladdsock är en person som kanske har lite otur när hon eller han tänker, så att säga. En skitstövel, däremot – är en person som förstör hela kulturkretsar.

I den muslimska traditionen – ifall någon nu inte visste det – brukar somliga religionsutövare påstå att bara Monoteister skulle vara ”Ahl Al-Kitab” eller bokens folk. Det är fel i sak och djupt oriktigt, därför att även Kojiki, Mahabarata, Eddan och andra polyteistiska skriftliga traditioner de facto existerar, och har gjort det i tusentals år.

 

Tusen år och mer av skriftlig och litterär tradition – sådant kan man inte förneka, ”hoppa över” eller springa ifrån… Sanningen skall segra till sist, liksom Särimner…

 

Och – ifall ni finner detta omdöme från min sida något svårsmält – Läs då Nordiska Asatroförbundets utmärkta krönikor istället, så kanske ni lär er något, och slutar faktaförneka.

 

Profilbild för Okänd

Dagen STYRBJÖRN… (inlägg från 10 Maj 2023)

av

Idag, 10 Maj är det dagen Styrbjörn enligt den gamla svenska namnlängden, och så har det varit nästan ända sedan 1901, då man äntligen gjorde rent hus med Katolicismen, och kastade ut en massa direkt motbjudande kristna martyrer ur vår kalender. Vi kan alla minnas Styrbjörn Starke, och slaget vid Fyrisvall år 986 – för både Styrbjörn och Erik Segersäll, historiska personer som de facto existerat – och sedan må Dick Harrison med ett s i SvD ha sagt vad han vill, angående Styrbjörns existens, eftersom modern arkeologi bevisat, att fynd från Fyrislund och Fyrisvall faktiskt  hittats – inom rätt tids-spann..

Sjörupsstenen är en hednisk sten, rest i en hednisk tid över en hednisk man med ett hedniskt namn. På den finns de berömda orden

”Han flydde  ej vid Uppsala, utan kämpade, så länge han hade vapen”.

Fyrisvall nämns i runstensmaterialet, och inte mindre än fyra runristningar från tiden, inte bara senare krönikor, som är innehållsrika nog. Tre oberoende skriftliga källor räknas vanligen som fullgott bevis, historiskt sett, och följaktligen kan vi – tillsammans med arkeologiska bevis i form av vapenfynd – vara helt säkra på att Slaget vid Fyrisvall verkligen utkämpades – att förneka det är ungefär lika sannolikt som att försöka förneka Gustav Vasas existens, och säga att intåget i Stockholm anno 1523 den 6 Juni inte existerade det heller…

 

 

Profilbild för Okänd

VÅRSTÄDNINGEN på Hedniska Tankar är nu överstökad…

av

Vårstädningen på hedniska Tankar är nu överstökad. Från 498 publicerade inlägg på den löpande bloggen har vi nu gått ned till 202, och därmed är över halva innehållet antingen slängt i papperskorgen, eller återfinns i vårt rikhaltiga artikelarkiv…Ibland måste man göra sig av med vad som skrivits tidigare, och efter tusentals skrivna inlägg under mer än tio år av daglig verksamhet, är det klart att alla artiklar inte kan vara lika bra skrivna eller lika aktuella. Det är precis likadant i vilken dagstidning eller blogg som helst, och man kan ändå inte begära, att just denna blogg skulle prestera och presentera ett odödligt mästerverk varje dag…

Låt oss nu kort beskriva vad ni finner här på Hedniska Tankar, och ge en liten bruksanvisning till de klickbara rubrikerna i rött här ovan…

  • Under Huvudrubriken ”Adiafora”  här ovan finner ni två underrubriker, betitlade ”Samer” samt ”Häxor, Häxeri och annat Okult”. Adiafora är det villkorliga, det ständigt skiftande, och under huvudrubriken återfinner ni inte mindre än 19 långa kåserier och inlägg om allt från Skogsbränder till Discordianer, Gudinnan Eris och hur själve fan blev ovanligt lös i Detroit. Att Samerna INTE är något ”urfolk” eller någon ”ursprungsbefolkning i Sverige känner förhoppningsvis de flesta läsare till, eftersom Samerna flyttade in minst 7-8000 år efter de etniska svenskarna, som funnits här ända sedan inlandsisen smälte bort i söder. Du får 11 bra formulerade och väl argumenterade inlägg om ämnet, och därefter följer 14 inlägg om hur ”Svenska” Kyrkan förföljt, mördat, torterat, fängslat och avrättat tusentals svenska kvinnor och män – samt belyser det faktum, att häxförföljelser sorgligt nog ännu förekommer på vår jord…

  • Huvudrubriken ”Arkeologi” samlar inte mindre än fyra underrubriker, ”Arkeologi i Sverige”, ”Arkeologi i Utlandet”, ”Nordisk Arkeologi” och ”Förmänniskor”. Det sista avsnittet – om människans utvecklingshistoria och varför vi är här, hör av naturliga skäl hemma under arkeologin som sakområde, och har därför flyttats dit. Detta avsnitt behandlar både enskilda föremål, hot mot kulturarvet, hur personer både i Norge och Sverige försökt förstöra fornfynd, enbart därför att de hatar Asatron och den Nordiska kulturen, samt om spännande upptäckter och nya forskningsrön, utom vad gäller runfynd och runor, som har en annan huvudrubrik. ”Arkeologi i Sverige” innehåller 59 inlägg medan ”Arkeologi i Utlandet” innehåller 27 inlägg, bland annat om de groteska planerna på att bygga en motorvägstunnel rakt under Stonehenge och mycket annat – Svenska media har i vanlig ordning ignorerat allt, men av mig får du veta sanningen ! Sedan följer 24 inlägg om Nordisk Arkeologi, och så till sist 10 inlägg om förmänniskor, moderna Gen-test och en del annat.

 

 

  • Huvudrubriken ”Asatro” har en mängd underrubriker, för några av de viktigaste Guddomarna, av vilka vi har minst 147 stycken. Under Huvudrubriken får du lära dig, varför kristna företeelser som ”bön” eller ”altaren” ALDRIG någonsin ingått i Asatron, och vad trons fundamenta verkligen innebär, genom inte mindre än 39 väl formulerade inlägg – Tips på grundböcker och annan vederhäftig information du bör läsa (till skillnad från medias lögner, bluff-makare som den ökände Fredrik Gregorius mfl). Här publiceras äkta vara, och kunskap från hedningar med mer än 30 års erfarenhet. Oden har tillägnats 10 inlägg, Tor 17 stycken, Frej 7 stycken, Freja 18 inlägg, Frigg 6 inlägg, Njord 2 inlägg, Idun 1 inlägg, Tyr 4 inlägg, Heimdall 3 inlägg, Skade 7 inlägg, Loke 6 inlägg, Sigyn 1 nytt inlägg, Vidar och Vale 3 inlägg, Ull 1 inlägg, Mindre Asar och Asynjor 7 inlägg, samt slutligen en nyinsatt sida om Valkyrior och Sköldmör – samt skillnaderna dem emellan – med 7 inlägg. Det förtjänar att påpekas att antalet inlägg på intet sätt representerar vad jag anser om de olika gudomarnas betydelse eller makt, utan bara utgör vad jag råkat skriva ned för tillfället. Helt säker kan du som verkligen vet vad som menas med begreppet ”Fulltrui” hitta en del läsvärt här…
  • Huvudrubriken ”Folktro” – som är nyinsatt – innehåller 7 inlägg om Hjulormen, med mera…

 

  • Huvudrubriken ”Hedendom” har underrubrikerna ”Danmark”, ”Finland”, ”Norge”, ”Island”, ”Ukraina” och ”Hedendom utanför Norden”. Detta avsnitt innehåller mycket mer fakta om Asatron som internationell företeelse än vad du kunde ana, och här finns många värdefulla fakta. ”Hedendom” innehåller 2 inlägg, ett om en nu dömd gudsförsmädare, som hånade vår Asatro men gick ett tragiskt öde till mötes, och ett annat om Årshjulet och tidens hjul…”Danmark” får sin Asatro behandlad i  24 inlägg. I Danmark är asatron mycket mindre förföljd och mer socialt accepterad än i det synnerligen intoleranta, islam-dominerade och kristifierade Sverige, där en viss nomenklatura styrt alltsedan 1950-talet, och det bör man komma ihåg. ”Finland” tillägnas 7 inlägg – såsom varande vår bättre hälft och vår östra Rikshalva, som inkompetenta politiker låtit gå förlorad för oss. Om Sverige och Finland åter kunde vara ett land och ett rike, samt om befolkningsutbytet i Sverige kunde upphöra, så skulle mycket vara vunnet. Norge behandlas i 8 inlägg – situationen där är allvarlig, eftersom det har hänt att Asatroende mördats av sinnessjuka, kristna fundamentalister – men även i Norges land börjar Monoteisterna ge med sig. Island får 27 inlägg – här har Asatron ett fast grepp om en nation, som än så länge inte är i upplösningstillstånd och ett sådant ömkligt förfall som den svenska. Därefter följer 2 inlägg om Ukraina – ett annat land som kämpar för sin överlevnad – inläggen skrevs under det första Ukraisk-Ryska kriget, som nu är historia, men som följts av ett annat, vida destruktivare. ”Hedendom utanför Norden” har 32 inlägg, och här kan du läsa både om Asatroende i USA, Ryssland, förföljda hedningar i Litauen, och även i staten Israel, där asatron nu faktiskt är officiellt erkänd…

 

  • Huvudrubriken ”I Naturen” innehåller mängder av inlägg om björnar, bävrar, ekorrar och många andra djur – det har blivit 30 inlägg genom åren – även svenska läkeväxter och mycket i vår flora finner du fakta och inlägg om här..
  • Huvudrubriken ”Rekonstruerade Vikingaskepp” innehåller 19 väl skrivna inlägg om nutida skeppskopior, Jack Warners plagiat och litterära stöld av Rune Edbergs böcker, färder jag själv gjort och mycket mer.

 

 

  • Huvudrubriken ”Om denna blogg” innehåller 4 lösa inlägg om bakgrunden till mitt skrivande, ur mer generell synpunkt, inklusive kommentarer från läsarna.
  • Huvudrubriken ”Monoteister och Andra” innehåller 42 inlägg om Asatrons ständiga fiender och förföljare, alla dem som vill utrota och dräpa oss. Detta är allvarligt menade varningar för religioner och livsåskådningar som inte borde vara tillåtna någonstans på vår planet, för ”Religionsfrihet” innebär också frihet från de religioner, som vill skada och förtrycka människorna. Underrubriken ”Svenska” Kyrkan innehåller 45 inlägg om den Evangelisk-Lutheranska Andliga Ockupationsmakten, som hela tiden försöker styra vårt lands politik, inte tillåter ens de späda barnen att vara i fred, och som inte heller tillåter, att vi Asatroende får bedriva självständiga begravningar och ha våra egna begravningsplatser utan kyrklig inblandning. Du får också veta sanningen om Ärkebiskopinnan Antjé Jackelén samt pedofila präster som begår övergrepp i den ”Svenska” kyrkans hägn. Underrubriken ”Katoliker” innehåller 41 inlägg om den Katolska religionen, som tyvärr är tillåten i Sverige, trots att miljontals övergrepp begåtts av dess präster och allehanda katolska funktionärer hela världen över. Inte ens påven kan råda bot på den pedofila struktur, som sitter i själva hjärtat av den här äckliga, frånstötande kulten. Även de sk ”Frikyrkor” som Livets ord och Knutby Filadelfia får sig några inlägg – sidan ”Kristna Sekter” skildrar deras destruktiva framfart i 10 inlägg.. Alla vet vi att Islam är den farligaste av de tre Monoteistiska Ökenreligionerna, som vägrar att tillåta andra gudar än deras egna, och alla säger att bara de har rätt. Denna vidriga tro har numera fått ett starkt fäste i Sverige, och ställer alltmer högljudda krav på bidrag från statsmakten och att få styra hela samhället. Läs och förfasas över 50 inlägg – men jag hoppas du gör som Herr Paludan – gå ut och bränn upp varje Koran ! Judendomen, däremot är den enda Monoteistiska religion jag som hedning har någorlunda sympati för. Precis som Asatron har den varit svårt förföljd genom årtusenden, och skulden för detta åvilar nästan helt och hållet islamisterna och de kristna, som vi alla vet. Ämnet avhandlas på en egen sida med 14 inlägg, med tydligt fokus på debatten om Omskärelse, en ful ovana bland Mosaiska Trosbekännare.

 

  • Huvudrubriken ”Högtider och Blot” återvänder till Hedniska och gladare ämnen. Här hittar du först och främst 11 inlägg om hur Blot skall bedrivas, vilka regler som gäller och inte minst hur du bör uppföra dig – som en vuxen människa – vilket sk ”fornsedare” och annat ovärdigt patrask sorgligt nog inte kan… Därefter följer 23 inlägg om Gudahov (det heter inte ”tempel” !! )och hur de som byggt sina egna sådana i Sverige har fått sina skapelser nedbrända och skändade av fanatiska kristna, tråkigt nog – samt instruktioner på hur du snabbt och enkelt kan bygga dig ett gudahov i gör-det-själv-version nästan som i byggsats från IKEA, samt om gudahov i Danmark, Norge och andra mer demokratiska länder, där vi Asatroende inte hatas eller förföljs. Underrubriken ”Jul och Midvinter” innehåller 37 inlägg om detta ämne, följt av underrubriken ”Thorrablot” om Julens avslutning med 2 inlägg. Så följer 9 inlägg om Disablot, 20 inlägg om Vårblot, ytterligare 7 inlägg om Vårdagjämning och Höstdagjämning, samt 15 inlägg om Midsommar – en av det svenska årets mest Hedniska festdagar, förutom Julen. Skördeblot och Höstblot (som inte är samma sak) har begåvats med 3 inlägg, och sedan kommer 13 inlägg om Alvablotet. Min genomgång av årshjulets kalenderbundna fester avslutas med 9 inlägg. Under denna huvudrubrik finns också 8 inlägg om Knäsättning – det korrekta namnet för upptagandet i en Asatrogen ätt. Bröllop och Trolovning har fått 5 inlägg, inklusive en skriftlig text till en Asatrogen Bröllopsceremoni, författad av mig själv. Begravning och Jordfästning, slutligen, innehåller 7 inlägg – och här har ni nu vederhäftig information om Asatron för alla livets skiften, hela året runt !

 

  • Huvudrubriken Konst, böcker och resor innehåller först och främst underrubriken ”Konst” med 24 artiklar om olika konstnärer, levande eller döda, samt deras verk. Så följer 21 inlägg om Litteratur och Böcker, inklusive tal om enskilda författare och boktips för bra böcker om Asatro. Underrubriken ”Skulptur” innehåller 2 inlägg om enskilda skulpturer eller skulptörer, och så följer 18 inlägg om Musik, Poesi och Film. Efter dem är det dags för 12 inlägg från mina utlandsresor, med viss tyngdpunkt på Italien och det rika Florens. Huvudrubriken innehåller också en nyinsatt Underrubrik på temat ”Sverigereportage” där jag behandlar platser i Sverige av synnerlig betydelse för Asatron och Hedendomen, plus en del annat. Här ingår 24 inlägg, samt en hel del självbiografiskt material.

 

  • Huvudrubriken ”utöva ALDRIG Fornsed” innehåller skarpa varningar för drognissar, missbrukare av alla sorter, avsigkomna miljöpartister och sådana som försöker förstöra vårt kulturarv genom att utmåla det som en semi-kristen, new age mässig dynga – något Hedendomen inte kan stå för, och heller aldrig varit. Denna ”Ful-svans” av dåliga människor som verkliga Asatroende och Hedningar – inom såväl Nordiska Asa Samfundet som många andra sammanslutningar fortsätter tyvärr att förstöra för alla oss andra, och ju fortare du får reda på sanningen om dem, ju bättre är det för dig rent personligen, för här har jag skrivit 20 inlägg om sådant du bör undvika.
  • Huvudrubriken Litterära texter, poesi, egna verk och bearbetningar innehåller sådant skönlitterärt stoff jag skrivit helt själv, eller som en bearbetning av andra författare och upphovsmän. Hittills räknar rubriken 12 inlägg, men det är möjligt att jag kommer att börja utge böcker så småningom.

 

  • Huvudrubriken ”Nordiska Namn” är helt ny, och innehåller 9 inlägg, både om personnamn och platsnamn med klar anknytning till Nordisk kultur och Asatro.
  • Huvudrubriken ”Filosofi och Politik” innehåller många kontroversiella inlägg, som utmanar den sk ”PK-tro” och ”wokeism” som tyvärr spritt sig i de Nordiska länderna på senare tid, tack vare islams och kristendomens alltför stora inflytande.  Förutom de 14 inlägg som finns under själva huvudsidan, så finns det också 9 inlägg under underrubriken ”Thunbergeri, Thunbergera, om det sjuka barnet vid namn Greta Thunberg, som skändligen fått skämma ut hela vårt land med sitt tal i FN. Hon lider som bekant svårt av FAS eller Fetal Alcohol Syndrome, ett resultat av att hennes mor missbrukade alkohol och andra vanebildande substanser under graviditeten, och resultatet blev som vi sett inte alls bra, utan ett mänskligt misslyckande. Underrubriken ”Yttrandefrihet” innehåller 3 inlägg om en central rättighet, som i vårt land sakta men säkert blir alltmer kringskuren, och hotas av många förbud, inte minst genom de kristnas och den (S)-märkta nomenklaturans inflytande. Till sist följer också en underrubrik märkt PK-hets, Center-pa-skit. och ”Gröna” Kommunister om en del mindre trevliga politiska företeelser och personer, som tyvärr ännu tillåts sätta sin prägel på vårt Sverige – men full yttrandefrihet innebär också att man har rätt att bekämpa dess fiender, vilket är viktigt att komma ihåg. Denna sida samlar 9 inlägg, som tagits bort ur det ordinarie flödet.

 

  • Huvudrubriken ”Eddan och Runorna” kommer till sist, och skall snart kompletteras. Huvudrubriken innehåller 22 inlägg, men följs av ”Hedniska Tankars Runkurs” som med inlägg ger dig den kunskap du behöver för att bli verkligt ”runsk” och inte minst vetande om den 24-typiga äldre runraden, samt hur du skall använda den för esoteriskt och religiöst bruk i din vardag. Hela runkursen är som du märker inte helt färdigskriven ännu, utan innehåller bara 18 delar av 24… Underrubriken ”Enskilda runinskrifter” innehåller 30 inlägg, både om runstenar och andra inskrifter från Sverige, övriga Norden eller världen utanför Norden. Avsnittet ”Runkampen” slutligen, innehåller 16 inlägg om hur en av de allra sämsta politiker vårt land någonsin haft, en kladdsock med namnet Morgan ”Mollgan” Johansson tog sig före att försöka förbjuda både Torshammaren och Runorna, eftersom han ville skada alla etniska svenskar och förstöra deras kulturella identitet. Som vi sett, misslyckades hans planer skändligen, och hans Regering har numera förpassats till den historiens sophög, där Regeringar av det slaget otvivelaktigt hör hemma. De Sverigefientliga krafterna segrade inte den gången, och det berodde bland annat på att jag själv tog initiativet till en offentlig namninsamling, som Nordiska Asa Samfundet förde vidare till seger – och kampen är inte avslutad ännu. Vi Asatroende kämpar fortfarande för trons och tankens frihet, mitt inne i vårt eget land !

 

Tillsammans blir nu detta ett artikelarkiv med 1077 inlägg, skrivna genom många år av hårt arbete i Asatrons tjänst. Ingen annan nu levande person med en bloggsida har någonsin skrivit så mycket. Och utan att förfalla till hybris eller självöverskattning må jag säga er alla, att det är svårt att vara ödmjuk, när man vet att man är bäst.

Dessutom fortsätter den löpande bloggen – som nu har 202 publicerade inlägg, och många många fler på gång.

Kom ihåg att vår Asatro är Evig, och som Särimner uppstår den åter varje dag !

Profilbild för Okänd

Favorit i Repris: VI HEDNAR LANDET ! (repris från 4 Maj 2023)

av

Det har nyligen varit Första Maj, och därmed sjunger vi följande käcka hedniska KAMPSÅNG:

VI HEDNAR LANDET     (melodi: ”Vi bygger Landet”)

Vi hednar landet, som Asarna gav
Befriar var korsträl och kristen slav
Vi hednar landet med tankar och ord
En gärning i strid för dess heliga jord

Vi äro tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Malmen ur berget och milornas kol
stöper vi järn av och smider till stål
stålet skall ena och rädda vårt land
från Mohammed, Sossar och Rövarband

Vi äro tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Vi är gevärens och plogarnas män
Vi reste bygden, och värnade den
Vi är de kvinnor som bördorna bar
skapade lyckan och höll henne kvar

Vi är de tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Hör hur det ekar, i berg och skog
en arbetets sång, genom sekler av knog
Susar av axen från gulnande säd
stiger i klangen från släggor och städ

Vi är de tusenden, som hednar landet
vi bär det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i kamp och armod
nu bygger vi en bättre tid.

Profilbild för Okänd

Vilken är den äldsta kyrkan i Sverige ? Här fanns INGA sådana före år 1000… (repris från 2020)

av

Jag fick en intressant läsarfråga häromdagen. Någon frågade mig om vilken den äldsta kyrkan i Sverige skulle vara, enligt min åsikt, därför att kristna forskare är partiska och inte vittnesgilla. Alla vet vi att Ansgars futtiga träkapell i Birka bara stod i 13 år, och att det fick uppföras på nåder där, långt utanför stadsmurarna och endast med hövitsmannen Herigers tillåtelse, eftersom han räknade sig som Ansgars vän till en början; trots att han aldrig var kristen själv. Men när den övernitiske prästen Nithard kom dit, klarnade förståndet hos Birka-borna och de insåg att de kristna ville ge sig på och förstöra alla andra gudamakters Hov, Hargar och Lundar i grannskapet. Mycket riktigt rev de det lilla kapellet, och drev ut alla kristna, efter att de fått ett mycket rättvist straff.

Nu påstår vissa journalister helt felaktigt, att man skulle ha återfunnit kapellet vid Korshamn norr om Birka, bara på grundval av högst fladdriga georadar-bilder, som visar en avlång stensättning, vilket också kan vara spår av en Vikingatida hall eller vilken 800-tals byggnad som helst.  Utgrävningarna vid Korshamn pågår fortfarande, och sansade forskare, som inte är kristna fanatiker eller medeltids-svärmare, tror att husgrunden snarare är spår efter en stormannagård, och inte alls ett kapell.

Korshamn på Björkös norra sida anses av sansade arkeologer ha spår av en Stormannagård med ett tillhörande Gudahov, och visst inget ”kapell”. Vem som ägde gården har heller såklart inte fastställts, och det är inte säkert, att Heriger, Hövitsman över Birka, bodde just där… (Man kan knappast bevisa sådant enbart med hjälp av georadar, eller enbart arkeologi )

Därmed finns faktiskt inga som helst bevis för att några kyrkobyggnader stadigvarande skulle ha existerat i det nuvarande Sverige före år 1000. Visserligen har en del lokalpatriotiska Östgötar påsått att St Lars Kyrka i Linköping skulle vara äldst i Sverige, eftersom man hittade träbjälkar från ca 1080 under den, enligt vad artiklar i Östgöta-Correspondenten meddelat. Men det är inget bevis det heller, eftersom man inte alls vet vad för slags byggnad träbjälkarna kom ifrån. Det kan mycket väl ha rört sig om en vanlig bondgård, en hövdingahall, eller mycket annat – och etablerade historiker är helt säkra på att Linköping inte fanns förrän långt in på 1100-talet.

Förekomst av skelettgravar i närheten är inget hållbart bevis för kristendom det heller, eftersom man redan i Birka undvek att kremera en del döda, och begravde dem i skelettgravar istället. De hedniska gravskicken har alltid skiftat, och man kan därför inte alls säga att skelettgravar ”måste” vara kristna, eller att alla brandgravar för den delen ”måste” vara hedniska. Seriösa arkeologer har alltid undvikit den sortens tendentiösa påståenden. Vad som däremot är sannolikt, och observerat många gånger om, är att de kristna så gott som alltid ”tog över” hedniska platser och gudahov vid sina kyrkobyggen. Detta bruk har iakttagits gång på gång, över hela landet, och inte bara på platser som Fröjel och Fröstuna (ursprungligen Frustuna – båda platserna är uppkallade efter Freja) eller Odensala, Torstuna och många många andra platser.  St Larskyrkan i Linköping, eller rättare sagt det trävirke som finns under den, kan mycket väl vara ett hedniskt gudahov från början.

För övrigt är likheten mellan Gudahoven – som byggdes av rest virke – alltså ”stavar” i Nordisk stil – och de senare sk ”Stavkyrkorna” mycket mycket stor, som alla kan se. Oftast går det inte att avgöra vad som var vad, och ett ursprungligt Gudahov kan mycket väl ha förvanskats och förvandlats till en kristen kyrka, och fungerat som en sådan i kanske en generation, innan de kristna på grund av vanvård och deras sedvanliga oförmåga att sköta om byggnader beslutade sig för att riva alltsammans, och bygga en sockenkyrka av sten istället. Så kan det ha gått till på väldigt många platser i landet, och bara för att man hittat ”gamla plankor” är detta inte alls ett bevis för ”tidiga stavkyrkor” som många kristna fanatiker och partiskt inställda forskare tyckt sig se, men aldrig aldrig kunnat bevisa..

I Urnes i Norge har man hittat en rikt utsmyckad portal, som måste ha suttit på en vikingatida hallbyggnad, men som senare fick agera vägg i en kristen kyrka, sedan man helt fräckt stängt den gamla dörröppningen med nya plankor – eller ”stavar”. De flesta forskare är helt ense om att det är delar av ett gammalt Gudahov det är fråga om, och för övrigt kan vi ju också se hur de kristna i alla tider förstört hedniska runstenar genom att mura in dem i kyrkobyggnaderna, och via ren vandalisering försökt ”ta över” ett kulturarv, som de skändat, förintat och försökt dölja för eftervärlden.

Också den kända Rökstenen, till exempel, satt inmurad och överkalkad i en kyrkvägg, och det gäller för många andra kända runinskrifter landet runt också. När man hittar spår efter äldre konstruktioner, är det alltså mycket sannolikt att anta, att det inte alls är några kristna byggnader det rör sig om, utan hedniska, som med avsikt byggts över, myllats ned under kyrkgolven eller förstörts. Så är fallet inte bara i Linköping, utan också med Norrvidinge Kyrka i Skåne. Här påstår de kristna – helt utan bevis – att en inmurad planka i kyrkväggen skulle komma från en äldre stavkyrka i trä. Dateringen stämmer naturligtvis – det kan man ju bevisa med dendrokronologi, men för byggnadens identitet, finns faktiskt inga bevis alls.

Så när som på Dalby Kyrka (1060 tal, och inga säkra ”trärester” under golvet), finns det få eller inga kyrkobyggnader i Skåne som bevisligen är äldre än 1080. 

Påståendena om att Varnhems kyrka skulle dölja kristna gravar från 800-talet är nys, lögn, snack i backen och medeltidsfånars uppenbara tramseri, skapat i ”Arn-land” till kristna nutidsturisters uppenbara förnöjelse. Inget man hittat där – förutom det faktum att det rör sig om skelettgravar – bevisar någon kristendom, och möjligen – men det är INTE säkert – har man hittat en kristen stengrund från 1040 ungefär. Dessutom har alla de storväxta män och krigare man hittat i Varnhem med sig knivar, brynen och vapen i gravarna – vilket är en hednisk sedvänja, och något som aldrig förekommer i kristet gravskick, utom långt in på medeltiden.

Drottens kyrka i Lund, samt ett par andra medeltidskyrkor där har påståtts vara de äldsta i (det nuvarande) Sverige, fastän de dåförtiden tillhörde Danmark. Också här har nys och båg, slipprig och fadd medeltidsromantik och kristna kyrkohistoriker av den Weibullska skolan ljugit turister och besökare fulla med sina kristna amsagor.

Man vet, att staden Lund grundades väster om Tre Högars Hedniska Tingsplats, ca 8 km från Dalby och som en efterträdare till det hedniska Uppåkra under Sven Tveskäggs tid, och det betyder det tidiga tusentalet. Dessutom var Lund ursprungligen försett med en hednisk ”Trelleborg” och en garnison hedniska krigare, av samma slag som residerade permanent vid Trelleborg i Danmark, Själland, och Trelleborg på Skånes sydkust. Borgen syns i det nutida gatunätet, och rymde på sin tid 240 x 4 = 960 man, precis som ”Fyrkat” i Danmark – oräknat de yttre husen, som rymde 16 x 80 = 1280 krigare utöver det.

Husens mått överensstämmer med utrymmet för en romersk centuria, vilken som bekant också bestod av 80 stridande personer, och 20 icke-stridande – och på så sätt, kan man av golvytan räkna ut sängplatsers, förvaringsutrymmens och matlagningseldars storlek – det är inte alls svårt att göra sådana beräkningar.

Med en hednisk garnison av 960 man, samt kanske 40 man i Sven Tveskäggs personliga hird, finns det inte minsta anledning att anta att Lund var något annat än en hednisk stad vid sin tillkomst. Man har påstått, att Sven Tveskägg skulle ha inlett sin regering år 985 (på hösten !) enligt Lundensiska lokalpatrioter, men vad betyder det ? Till och med en populärhistoriker som Dick Harrison vet att det inte var så, och Sven Tveskäggs första regeringsperiod kan inte ha infallit före 987.  Man vet också, att Palnatoke, som Harald Blåtand insatt som enväldig Jarl över Skåne, regerade i den östra Rikshalvan av Danmark, och man vet att Palnatoke var i livet ännu 1013, då han med Sven Tveskägg vid sin sida erövrade stora delar av England – och kung Sven var inte särdeles kristen vid denna tidpunkt.

När ”Lokalpatrioter” i Lund vill påstå att ”Drottens Kyrka” grundlades av Kung Sven själv, före år 1000 är det en sanning med modifikation. Drott betyder ju Kung, och det var den nye Kungens religion man fick sig påtvingad, med en byggnad man inte ville ha, och inte tyckte om, i en ny stad som man tvångsmässigt fick flytta till – Jämför med hur Sigtuna grundades i Sveariket omkring år 995 – men där fanns med all säkerhet inga kyrkor alls före 1080.

Frågan om när Lund egentligen grundades, är en fråga som få historiker kunnat enas om. Lund har faktiskt firat två jubileum, en gång 1970 – då man påstod att staden skulle vara 950 år – och ett tusenårsjubileum år 1990 – alltså bara 20 och inte alls 50 år senare, som man faktiskt borde om man räknar rätt..

Numera är alla ganska säkra på, att Lund INTE kan ha grundats som en kristen stad före år 1000. Många saker talar klart emot det förhållandet. För det första att Skånejarlen var i hög grad självständig, och att Sven inte alls härskade öster om Öresund. Man har slagit fast, att Erik Segersäll och svenskarna tillsammans med Styrbjörn Starke – ytterligare en Skånejarl – helt hade makten i hela Danmark 992-993, och då satt Sven Tveskägg i Jomsborg hos Palnatoke, som var jarl där också – det vet vi av Saxo Grammaticus. Dessutom – före slaget vid Svolder år 1000 hade kung Sven ingen makt, på någon sida om sundet, och först då kunde han samregera över Skåne tillsammans med Olof Skötkonung av Sverige, och Eirik Jarl Håkonsson av Lade, som hade den reella makten i Norge vid denna tid.

Politiskt sett var Lund – med sin garnison av skånska bondesoldater – inte någon lämplig plats för kyrkor alls. Det var först när Sven Tveskägg hade varit i London – efter 1013 – många tror fortfarande att Lund grundades med direkt inspiration från denna stad – Engelska myntmästare hörde ju bevisligen till de första invånarna – som Sven Tveskägg kunde grunda Lund, och låta bygga Drottens Kyrka där – men det var också bland de allra sista saker han alls gjorde… för kort därefter svek gudarna honom, och han dog av sjukdom, i Gainsborough, England. 

Vid floden Trent i Gainsborugh finns en ”tidal wave” eller stående tidvattenvåg, som lokalbefolkningen ännu kallar ”Aegir” – Namnet på Ägir eller vattendjupens gud enligt Asatron. Kristendomen vann aldrig där heller !

Sven Tveskägg som Englands erövrare, och tagare av Danagäld enligt en modern konstnärs uppfattning

Några bevis för att Drottens Kyrka i Lund är äldre än 1050-talet, har heller aldrig hittats vid utgrävningar där. Äldre skelettgravar finns – som vanligt i många Vikingatida städer – men det är som sagt inte alls något bevis för tidig kristendom, att en kristen kyrkogård långt senare restes på platsen.

Så var det med den saken ! Det finns alltså – enligt mig – inte ett enda påtagligt eller hållbart bevis för kristna kyrkor i Sverige förrän efter år 1013

Motbevisa mig om ni kan eller ens törs !!

Profilbild för Okänd

Andra bloggar – i Vanadisfullets tid… (del 1 – 1Sigfridsson)

av

”I use the enemy
I use anarchy
— —
Is this the M.P.L.A.?
Or is this the U.D.A.?
Or is this the I.R.A.?
I thought it was the U.K.
Or just another country
Another council tenancy…”

– John Lydon, aka Jonny Rotten – från sången ”Anarchy in the UK”

 

Enligt den gamla Värmländska och Västsvenska lunisolära kalender Hedniska Tankar följer – den kommer från vår gamle vän Tekniske Johansson, som är bra på det mesta – är det snart Vanadisfull. Den 24 April, eller den 24 dagen i Gräsmånaden inträffar det. Sedan kommer Maj, eller Lövmånad. Vi lever i Valborgstiden – men mer om det i ett senare inlägg.

En av de Hedniska pressgrannar HT lärt sig uppskatta genom åren är 1Sigfridsson, en märklig berättar-röst, som inte låter sig ersättas av någon AI eller ordblandare. Han är poet, och han kan se skönheten i trädkronor, gammal bark och mycket annat i den Uppländska natur, där han hör hemma. Därför har vi alltid läst hans kloka inlägg – för 1Sigfridsson är något så sällsynt som en tänkande Odinist – men visst inte någon rasist eller Monoteist i förklädnad – ifall nu någon trodde det. Han har fått dricka ur både Bodn, Sodn och Odrörer, den maltbotten är inspirationens korn fått gro och mältas; han har smakat vörten ur sjudpannan, och till sist den skummande fradga, som likt Od eller Oden själv rör sinnena.

Och den 15 april hade han följande att säga oss – om en Odenskrigares väg genom tillvaron:

IDENTITETER —

Fiendens söndrande av våra verkliga identiteter; alltmedan de ständigt stärker sin egen i skuggorna, är välkänd. På bekostnad av Gudarnas barn har fiendens terrorism alltid stegrats etappvis och sänkts något till deras skydd när det närmar sig att bli övertydligt för massorna. Det hela inleds alltid med rubbade lögner ingen tror på; lagda på äldre rubbade lögner, där de yngre och de omogna utan kunskaper blir de först drabbade innan det sprids vidare mot samhället. Detta är en god anledning till varför skräpkulturen mot barn och tonåringar, vilket är grogrund för defekta tankar, leder fram till störda beteenden och efterföljande konflikter ute i våra samhällen. Grunden är givetvis att “söndra och härska”, denna gamla härskarteknik där den verkliga identiteten från Allfader Odin och Gudarna ifrågasätts utan verklig anledning därtill, och “att leka” med fiendens låtsade “identiteter”, vilka faktiskt inte finns annat än i Den Stora illusionen, som i den Abrahamitiska skräpkultens illegala nonsens, låtsade och rubbade könsidentiteter, andligt kosmiskt dravel utan grund, och andra produkter vilka tränar de svaga i trams och till självhat de därefter riktar mot allt ovanför deras tragiska värdelöshet.

 

Visst speglar en sådan text tidsandan – och om bilden av Pietroassa-ringen från vad som idag är Rumänien verkar något malplacerad, må det då vara så. Förvisso finns det en skräpkultur, som förgiftar våra unga – och att leka med identiteter, könstillhörigheter och mycket mer, gör inte ens Allfader ostraffat, trots att han har många heiten och namn – Grimner och Hodd-mimer är bara två av dem.

Men – trots att ”fienden i hög grad är konkret” kanske också skräpkulturen räcker till att väcka något sinne, därute på allfarvägarna…

Låt oss lyssna på 1Sigfridsson lite till, där han i sitt inlägg från 15 April 2024 kallat ”Verklighetens Världsbild III” fortsätter att rista och skriva:

Övertydligt är att fienden gömmer sig bakom utsugande globalism och ytlig “mångkultur” där alla Folkslagen ska tvingas förlora sitt arv och särart och leva under en meningslös och tom monokultur, samtidigt smyger fienden med sitt skryt om hur de lurar de godtrogna och naiva till att förnedras och dödas för deras skull… Fienden lever i skräck för det nu oundvikliga skeendet i vår värld där miljontals vaknat till åtminstone vissa värdefulla insikter och fienden påstår vilka skräckinjagande lögner som helst i vanlig ordning till ordvapen. “Världsalltet kommer att gå under om ni inte röstar och blir som vi vill.” Taktiken med demoralisering och åberopande av falsk auktoritet är ständigt förekommande.

Fienden stryker omkring i denna, för dem främmande värld, tömda på vett och “medmänsklighet” och likt stolpskott vilka intalar sig själva utan anledning att de alltid är omtyckta och respekterade vägrar de godta att de är hatade på goda grunder. Fienden har ljugit så mycket att de inte kan sluta då detta direkt kommer att innebära döden för dem. De kommer med nya lögner där de återigen erkänner att de bara har “skojat och lekt med en stor fälla och plan” för Allfader och Gudarna, till priset av miljarder förstörda och dödade högre liv vilka de utnyttjat och har byggt på åt deras stulna och smutsiga “makt”.

SANNINGENS SEGER

Du kanske har upplevt att någon inte tror på dig medan du vet att du har rätt. Håll kvar den känslan av att bli misstrodd för Sanningen. Nu glöm den känslan och inse att rättade felaktigheter och framvisade falskheter och dumheter ger Godheten och Rätten fram till vår Seger.

 

Har han inte rätt ? 1Sigfridsson formulerar sig på ett helt annat sätt än vad Hedniska Tankar gör, men han kan ändå aldrig ersättas av någon AI, eller något annat slags mekanik. Hans röst är unik – och ändå vandrar han okänd – vi har inte fått möta honom i levande livet, känner inte hans verkliga namn.

Sådan är Odens väg. Tor – som i Tors Dag – kommer till oss på ett annat sätt – men Odens närvaro kan vi bara se i drömmar, syner eller kanske i livets mest smärtsamma ögonblick, det ögonblick då vi lämnar denna värld – eller det glädjefulla ögonblick vi andas ut, stannar upp mitt i steget – och ser en helt annan sorts sanning – kanske sanningen om oss själva. Så enkelt – eller så svårt – kan livet vara.

 

 

 

 

 

 

Profilbild för Okänd

Den Heliga Elden tänds i Olympia

av

Idag tändes den heliga elden i ruinerna av antikens Olympia, en tradition som är helt och hållet Hednisk, och som såg dagens ljus för 2800 år sedan, långt innan all förbannad Monoteism, den snuskige månguden Allah och alla skäggmopsar till jesusar. Katolikerna dyrkar likdelar, såkallade ”heliga reliker” i sina kyrkor, och låtsas att de dricker människoblod och äter sin påstådde frälsares kött. Det är både frånstötande och äckligt. Sådana kannibalritualer har den bildade, Humanistiskt sinnade delen av mänskligheten vuxit ifrån för längesedan, men dessa kristna står fortfarande kvar på grottmänniskornas nivå, eller ännu lägre. Inte ens hundar och de flesta däggdjur äter sina egna döda, ifall de inte är drabbade av svält, sjukdom eller andra tragiska omständigheter.

Hedendomen är VACKER och REN. Den präglas av Humanism och alla nationers och kulturers längtan efter framåtskridande och ädel tävlan. Sådant är de Olympiska Spelens enkla budskap. Såhär såg det ut i Olympia idag. En Hednisk ceremoni, som den ÄR och BÖR vara…

Kristendomen är smutsig och onaturlig till sin natur. Den dyrkar plåga, tortyr, ”martyrskap” synd och lär ut att alla människor är dåliga, att de ska ”frälsas” osv. Hatet emot sexualitet, kvinnor och den egna kroppen är också utmärkande för Islam och alla kristna. De tror på helvetes-läran, och påstår att en halvnaken, homosexuell Pin-up figur som plågas till döds i en sadistisk mord-ritual, skulle vara en symbol för ”kärlek”. Vi säger NEJ till allt sådant !

Under kristendomen var Olympiska spel förbjudna. Kroppskultur och nakenhet ansågs som en synd, och blev till något skamligt. De hedniska folken ansåg att träning, idrott och ädel tävlan var något att värdesätta. Ordet Id-drott kommer av Id, som i idoghet och flit. ”Drott” betyder ju Kung, eller Furste – och Id-drotten var det främsta man kunde företa sig – även en vanlig man eller kvinna kunde bli jämförd med en kung eller en krigare, ifall mannen och kvinnan vårdade sin kropp, så att den blev något att vara stolt och lycklig över.

De kristna späkte sig, fastade och svalt, tvättade sig inte ens och levde med ”Påse över huvudet” som muslimer under Ramadan. ”odor sanctum” som de medeltida munkarna sa var en obeskrivligt unken stank, från ”Isabellfärgade” smutsiga underkläder – Isabella den Katolska stod ju för ursprunget till allt detta kristna snusk, liksom den påstått ”heliga” Birgitta med sina tagelskjortor, själv-piskningar osv osv..

Än idag finns det många greker som är stolta över sitt Doriska ursprung och praktiserar ”Hellenismos” – den antika Hedendom som har många drag gemensamt med Asatron, och vår Nordiska Hedendom. De flesta av oss vet att Freja, Afrodite och Venus är samma gudinna, att Skade är Artemis, att Tyr är Ares, och kan se att Frigga och Hera delar samma Indoeuropeiska källa. Det har i mer än hundra år varit bekant för akademiker och experter på komparativ mytologi att Oden lånat vissa drag av Hermes, och att Persefone blivit till gudinnan Hel, medan Hades sjunkit tillbaka – och i vår Njord, ser vi grekernas Poseidon.

Dorerna var enligt många ett germanskt folk, som redan 1100 år före kristus invandrade norrifrån till den Grekiska halvön, och följdes av två senare invandringsvågor, innan Greklands storhetstid inträffade från sådär 500 före kristus och framåt. Under medeltiden kom turkar och muslimer, samt de kristna. Och så gick det som det gick. Grekland var inte en kulturellt högstående nation längre, grekerna blev en spillra av sig själva, instängda i först Bysans och sedan det Osmanska riket. Först i och med EU har de brutit sig loss ur det kristna oket, nu kan de få vara Euopéer igen – om inte nya ”invällare” från öst och syd sätter punkt för alltsammans, och återför dem till den mörka medeltiden. Flera kristna forskare har emellertid försökt ”plottra bort” Heraklidernas återkomst, och försökt få begreppet ”Dorer” att betyda något helt annat.

Att det antika greklands kultur var Europeisk och kom norrifrån är dock alla ense om i stort – och det kan man inte förneka.

I Sverige lär den (S)-märkta parti-nomeklaturans media – och miljöpartiets ”svansdingel” inklusive gamla förhärdade kommunister av Schymans typ ut att alla anhängare av ”Hellenismos” skulle vara ”högerextrema” eller rötägg, fientliga emot islam osv osv osv bullshit, som de kristna hela tiden lär ut. Det stämmer inte. Pagan Federation godkänner både Hellenismos och Asatro, och man måste vara kritisk emot Monoteismen, och den meningslösa terror som den alltid för med sig.

 

Över hela Europa finns folk som vill dyrka SINA gudar, och till på köpet är Polyteister.

Här en bild från 2020, där två greker hämtar kraft hos Pallas Athene, gudinna för visdom och mod i strid..