Etikettarkiv: Asatru

Profilbild för Okänd

”Något om Sigyn” – Inlägg från 2021-03-01

av

”Vid slutet står segern !”

(gammal sanning)

 

Föråret fortsätter, och normalt sett brukar det i de flesta delar av landet råda en töperiod, innan Vintern är över på allvar.  I Mälardalen har dock all snö redan smält, och den årstid som brukar vara helgad åt gudinnan Sigyn, Lokes trogna – eller kanske alltför trogna- hustru har i år blivit kortare än vanligt. Vid det här laget utgår jag ifrån, att alla känner till det ställe i Eddan, som beskriver hur Loke slutligen infångades av de övriga gudamakterna, och hur Lokes son Vale förvandlades till en varg, som slet sönder sin bror Narve. Med Narves tarmar bands så Loke, och Skade fäste en giftorm över hans ansikte, som ständigt sprutar etter. Så ligger han fången i det som Viktor Rydberg översatte till Glyngves dyhålor, en plats i det understa eller yttersta Hel, men som i Voluspá, strof 38 kallas ”Hveralunden” vilket man härlett till Hverr, eller kittel.

 

Lokes tillfångatagande, som den moderne amerikanske konstnären Sam Flegal tänkt sig det.

Oden och Tor ses binda Loke, medan Skade fäster upp giftormen och Sigyn ses gråtande i bakgrunden.

Där sitter sen Sigyn vid Lokes sida intill Ragnarök, då ju Loke skall falla för Heimdalls hand, och varje gång hon tömmer giftskålen vrider sig Loke i plågor, och det är det som människorna kallar vulkanutbrott och jordbävning, står det i den prosaiska Eddan. Först då blir Sigyn fri från sina plågor, och det är inte med gillande eller glädje som hon delar kvalen vid Lokes sida, vilket framgår av Völuspá. I amerikansk Asatro av idag, däremot, har Sigyn blivit hyllad som idealbilden av den ständigt lojala hustrun, och hon är där – som vi skall se – mycket mer omtalad än här hemma, vilket på sätt och vis är underligt, eftersom myterna ger en förhållandevis liten roll åt henne.

”Det kallas kärlekshatet, och det är av avgrunden” skrev en gång August Strindberg.  (Loke och Sigyn av Eduard von Gebhart, Estalnd 1892)

Hapt sá hon liggja /und Hveralundil /ægjarns líki /Loka áþękkjan/];þar sitr Sigyn/ þęygi of sínum/ veri vęl glýjuð./Vitud ér ęnn eða hvat? så står det i Voluspa – och i min översättning blir det:  ”Fjättrad såg hon ligga /under Hveralunden / en anskrämlig syn / lik den otäcke Loke./ Där sitter Sigyn / tigande och tyst / föga glad / Veten I än, eller vad ?”

”aegjarn” är något som är fult, anskrämligt, ”theygi” eller tigande, skall läsas samman med veri vęl glýjuð säger Finnur Jónsson, det isländska språkgeniet, och är alltså en negation. Sigyn har föga att glädjas över, där hon sitter vid Lokes sida, och hennes lojalitet blir illa lönad, fast hon är den barmhärtigaste och godaste av alla, den oreserverade, villkorslösa kärleken – för så har de flesta uppfattat henne. Loke kallas ”Sigyns armars börda” i Tjodolf av Hvins drapa ”Höstlång” och nog är han en börda för henne, alltid. Till gudarnas stora gille hos Ägir, Oegirsdrikkja, är ju Sigyn inte ens bjuden, medan Loke slår sig fram i salen – vilket beskrivs utförligt i dikten Lokasenna. Istället får hon sitta hemma och passa barnen, laga mat och sköta tvätt och hushåll – men aldrig någonsin hör vi eller ser vi omtalat, att hon får ett enda ord av tack.

Han bedrar henne också gång efter annan, också med Svadlifari, Asagårdbyggmästarens hingst, och som vi ser i Lokasenna är Lokes otrohetsaffärer och svek emot stackars Sigyn otaliga. Hon måste också ta hand om hans ohyggliga avföda, Hel, Midgårdsormen och Ulven Fenris, som Loke framfött genom röven i kvinnogestalt – och det kan knappast vara en syssla, som hon trivs med eller uppskattar. Sigyn får heller aldrig någonsin följa med på Lokes och Tors äventyr, eller de andra utfärder som Loke ständigt företar sig – hemma blir hon, och där får hon sitta, bäst hon gitter eller tål, tills Loke kommer hem igen – och då är han kanske mindre snäll vid henne, med tanke på vad vi vet om den eldfängde och trätgirige, ständigt uppbrusande Lokes natur – även om ingenting sägs i urkunderna om att han skulle vara en hustyrann, eller fysiskt misshandla henne – men psykisk misshandel, kan man faktiskt kalla det som Sigyn hela tiden utsätts för – inte minst nere i dödsriket, där hon ju till sist hamnar tillsammans med sin Loke.

 

Lokes avföda, som österrikaren Willy Pogany tänkte sig den vid 1900-talets början

Sigyns öde som den ständigt lojala, självuppoffrande hustrun är alltså i högsta grad dubbelbottnat, och kanske inte så förebildligt eller dyrkansvärt som en del skulle tro. Men ändå betyder hennes blotta namn ”Seger” – och inte alls ”segerrik flickvän” och andra dumheter vi kan läsa på Engelskspråkiga Wikipedia. Intressant nog tror sig också en del amerikaner och engelsmän ha hittat Sigyn i andra skaldekväden – det finns en passage i tredje strofen av Eilif Gudrunarsons ”Torsdrapa” som lyder:

Gǫrr varð í fǫr fyrri
farmr meinsvarra arma
sóknar hapts með svipti
sagna galdrs an Rǫgnir.
Och här skall vi hitta en syftning på Sigyn – ”Lasten (”Gorr”) var redo för färd / famnen Mensvåras armar / sökte hållas med att fara åstad (svipti är något som flyger, sveper iväg) och sade galdrar till Rogner (ett tillnamn på Oden, försåvitt det inte är Rungaren = Tor) Att översätta skaldepoesi kan vara vansinnigt svårt, och andra har menat att den här passagen syftar på Angerboda, Loke själv i kvinnogestalt, men översätter vi lite friare, skulle vi få: ”Loke (som är ”last” eller passagerare på Tors vagn) var redo för avfärd, han som vilat i den sorg-tyngdas armar (”svåra men” är ju vad Sigyn lider av) ivrigt ville han dra åstad, från hon som framsäger galder för Rognir.
Eilif Gudrunarsons kväde – som handlar om Tors och Lokes resa till Geirröd – skulle alltså innehålla en avskeds-scen, där Loke är ivrig att resa bort från sin hustru, som i det här fallet skulle ha andra färdigheter än att bara ta hand om hushållet – det sägs ju rent ut att hon kan ”framsäga galdrar till makterna” också.
Sigyn som hon säg ut i ett av mina hedniska kalender-projekt, 2015 – fotot togs i en järnvägstunnel djupt under Stockholm, med en ficklampa som enda belysning – på gränsen vad kameran klarade av..
En del har till och med gått så långt, att de tror att Sigyn skulle vara Odens egen dotter, eftersom ett enstaka heite eller ett binamn på Oden är ”Sigrfadthir” eller ”Segerfader” och att hon därför lärt sig galdrar av honom – Sigyn skulle då vara trollkunnig – men detta är onekligen att koka soppa på en spik, eller att göra en hel höna av en enstaka fjäder.
En sak kan vi i alla fall vara säkra på, och det är att Sigyn räknas som en av Asynjorna (uttalas as-ynja – dvs ”asars glädje” eller lust – inte alls ”asyn-ja” med helt fel betoning) eftersom det uttryckligen står i Eddan. Hon är alltså verkligen en gudinna, och inte av jättesläkt. Att hon också varit en realitet, och att människor verkligen trott på henne – eller åtminstone att berättelserna om Sigyn och Loke varit vida spridda – kan man se på Gosforth-korset från England – där finns Sigyn med, sittande vid Lokes sida – och redan kring år 950 var alltså Sigyn en välkänd gestalt också i England, inte bara på Island eller bland Nordborna.

Man kan också fråga vad just Skade, vinterns och jaktens gudinna haft emot just Sigyn. Visserligen hämnas hon främst på Loke för sin far Tjatses skull (Loke dödade honom, som alla vet) när hon hänger upp giftormen framför hans ansikte, men Sigyn kommer ju att lida lika mycket, när hon i evigheter måste fånga ormettret i sin skål, och så springa och tömma ut det jämnt och ständigt – många har sett en motsättning mellan Skade, som ju skilde sig från Njord, och Sigyn, som vägrar att skilja sig, även om hon fått den uslaste mannen i hela universum till make.

Jag har själv spekulerat i om Skade, ur sitt eget perspektiv, ser Sigyn som en förräderska gentemot de andra gudinnorna, eller tanken på fria och självständiga gudinnor överhuvudtaget – och därför hatar henne intensivt, eftersom Sigyn inte ”väljer rätt sida” och gör slut med en man, som bara svikit, lurat och bedragit henne under en halv evighet.Sigyn å sin sida tycker förmodligen att människor av Skades sort är grymma och hjärtlösa, och inte förstår vad medlidande är. Kanhända uppfattar Sigyn Loke som sjuk, och inte längre ansvarig för sina handlingar – och därför tycker hon synd om honom, och beslutar sig för att dela hans öde. Man överger ju inte gärna en sjuk människa, för den sjuke kan inte ställas till svars för sin egen sjukdom.

Nils Möllerbergs ”Sigyn” från 1940 finns utställd i Lund, på Gärdet i Stockholm och i stora salen till Östersunds länsbibliotek. Nyligen sålde auktionsfirman Bukowskis ett exemplar av statyn för 200 000 kronor – och den tillhör ett av Sveriges mest reproducerade och kopierade konstverk – vilket bevisar Sigyns popularitet…

Onekligen har historien om Sigyn och Loke fascinerat och fängslat många konstnärer under årens lopp. Redan Mårten Eskil Winge – som gjorde ”Thors strid med jättarna” (1872) som fortfarande finns utställd på Nationalmuseum, gjorde också sin version av Sigyn och Loke anno 1863.  Den blev också flitigt omskriven i dåtida recensioner, som i utdrag lyder såhär:

Man kan väl tycka, att det onda icke borde vara representeradt inom gudarnes verld, att här endast borde finnas idel fullkomlighet. Men denna fullkomlighetens verld har ännu ingen mensklig tanke förmått tänka sig. — — Hvad under då, att en hednisk religion, som ock i grunden är en natur-religion — och som är djupt medveten af den menskliga ofullkomligheten — får in Loke bland Asarne?— — En fläkt af Thors ljungande hammare genomgår Winges alla kompositioner. »Men», säger den ofvan antydde minnestecknaren, »det är ej kraften blott: den mera milda skönheten saknar han ej heller, hvarom de hänförande dragen i Krakas intagande och ädla ansigte, liksom uttrycket af qvinlig uppoffring och deltagande hos den sörjande Sigyn, lemna ett ojäfaktigt vittnesbörd.»

Nuförtiden används Sigyn för att sälja alltifrån handdukshängare till golvbrunnar och örhängen. Ett antal fartyg har också fått namn av henne under årens lopp, bland annat det så kända fraktfartyget för utbränt kärnbränsle – en klar anspelning på Sigyns giftskål – men själv undrar jag vad muslimer i Sverige skulle tycka om någon sålde ”Hundkopplet Mohammed” eller hur de kristna skulle tjuta av hat, ifall Ikea marknadsförde TV-soffan ”Herrejesus”. Om sådan marknadsföring framstår som mindre stilfull, då skall man i konsekvens därmed inte heller förakta Sigyn eller Asatrons gudamakter, och faktiskt uppföra sig respektfullt också emot henne, och inte kursa bort golvbrunnar i Sigyns namn, till exempel..

Sigyn i Östersunds länsbibliotek, respektfyllt och vackert framställd…

Det finns dock andra populära myter som kan ha med Sigyn att göra, snarare än de amerikanska fantasierna om Sigyn som Odens dotter, och kunnig i galder. Allt sådant verkar en aning hämtat ifrån ”Marvels Universum” där ju Loke – och även hans hustru – på sista tiden fått en alldeles för stor roll.  Hollywood har gjort om berättelsen om Loke och hans hustru till en förfärligt sötsliskig historia, där Loke får framstå som en mörklagd gentleman och Sigyn som ett romantiskt våp, vilket hon nog aldrig varit. Det är att förenkla deras förhållande alldeles för mycket, om vi tar bort sagans mörka bottnar, eller det dubbelbottnade i Sigyns lidande, och Lokes natur – Sigyns självuppoffring är kanske hedersam, men inte odelat av godo – hon slösar onekligen de gåvor hon har på alldeles fel människa, eller – gudamakt

Modern Manga-bild av Sigyn – som gör henne till en sliskig sötnos…

I förbigående kan det nämnas att 234 kvinnor i Sverige heter Sigyn enligt SCB, men nu finns även varianterna Signe (som också betyder Seger) och Signild, av Sig och Hild, alltså ”Seger i Strid”, och med 311 Signild och 8 954 Signe i Sverige, kan vi räkna med 9499 kvinnor som högst reellt har något med Sigyn att göra.  Bärerskor av namnet Signe hade för några år sedan en medelålder av 70-75 år, eftersom namnet var mycket populärt vid 1900-talets början, men som ofta är fallet så dröjer det ibland två generationer, innan man tar upp namnet igen – och nu är medelåldern för de som heter Signe 25 år – medan Sigyn och Signild väntar på en generationsväxling.

Signe förekommer också i folksagan om Hagbard eller Habor och Signe, som är spridd i skillingtryck och visor från 1600-1700 talet, men som ytterst går tillbaka på en passage i Völsungasagan. Habor, eller Hagbard – vars namn tydligt påminner om Harbard – ett tillnamn eller Heite för Oden – namnet betyder ”han med hårigt skägg” är en kungason från Norge, som älskar den sköna Signe, enligt Saxo Gramatticus dotter till kung Siggeir (”segerspjut”) av Halland. Men – när Siggeir på inrådan av en av Signes tärnor förbjuder dem att träffas, förkläder Habor sig till en kvinna (som Loke brukar göra) fast han blir inom kort fasttagen och straffad (likt Loke) och bunden med ett av Signes gyllene hårstrån, som han inte vill slita sönder (jämför när Loke blir bunden med sonen Narves tarmar). Han hänger nu upp sin röda kappa i galgen, där han snart skall hängas (Loke är en eldgud, och tänks ofta klädd i rött) men när Signe på avstånd ser detta från sin jungfrubur, tror hon att Habor redan är död och går frivilligt i döden genom att bränna sig inne (jämför Sigyns frivilliga offer) och de två älskande förenas i dödsriket Hel, där de sedan får leva tillsammans (likt Sigyn och Loke !) Habor dör nöjd, sedan han fått ett bevis på Signes obrottsliga trohet, ”Treue bis an der Tod” vilket är vad Asatron också handlar om..

Redan 1968 gjordes ”Habor och Signild” om till isländsk spelfilm i Ingmar Bergmans anda, avsedd för utlands-marknaden. Den blev ingen större succé..

Alla dessa likheter verkar vara mer än bara ”tillfälliga sammanträffanden” även om vi inte kan bevisa, att Saxos berättelse går tillbaka på myten om Sigyn och Loke från början. I Halland finns det dock lokalpatrioter från Asige med omnejd, som hävdar att det var just där Asarna slog sig ned, ungefär som lokalpatriotiska Blekingar hävdar att Asarum skulle vara gudarnas hemvist. I Halland finns det faktiskt ett fornminne vid namn ”Hagbards flisor” och detta ställe skulle vara just den plats, där sagan utspelats och Hagbard skulle ha blivit hängd – Loke ligger ju utsträckt över tre vassa stenar enligt Eddan – och en tredje sten i närheten, har lustigt nog ett labyrint-mönster – angående detta med vårens riter. Sentida Hallänningar har faktiskt gjort bygdespel av Habor och Signild, och vi kan mycket väl tänka oss, att man uppförde liknande skådespel om Sigyn och Lokes tragiska öde i forntiden också..

Också i trakten av Västervik lär det finnas ett ”Signildsberg” men en ännu mer berömd plats med det namnet ligger mitt emot Sigtuna, där också Habor slätt finns att beskåda – och enligt Snorre Sturlasson bosatte sig faktiskt Oden först mitt emot Sigtuna i Svea Rike, när han var människa och som konung regerade över just Svearna.. Man vet, att det finns en tingshög och en stor gård från Bronsåldern på platsen – med en forntida hamn – och långt innan det kristna Sigtuna grundades, fanns faktiskt Signildsberg och Forn-Sigtuna.

Om Sigyn verkligen dyrkats där, vet vi förstås inte, men om man idag skall ha en kultplats, uppkallad just efter henne, står sig ingen annan plats i hela världen lika bra i konkurrensen, och om amerikanerna nu har rätt i att Sigyn  ursprungligen kan ha tänkts som Odens dotter, bortgift med Loke (de två hade ju ingått fostbrödralag i forntiden, säger Loke själv i Lokasenna) så faller sig kopplingen till Oden, som hela tiden dyker upp i Hagbard-Signe-Sägnen helt naturligt..

Signildsbergs kungsgård ligger idag på privat mark, och har aldrig blivit fullständigt utgrävd, men man vet att platsen var i bruk från bronsåldern till ungefär 900 ek…

I dagens USA, där kulten av Sigyn antagit närmast översvallande proportioner – både i form av new age och mer traditionella tolkningar som överensstämmer med Asatron, har en intelligent bedömare faktiskt hittat saker, som kan vara värt att påminna oss om, när det gäller Sigyns roll som gudinna. Vale nämns bara som Sigyns (och Lokes) son vid ett enda tillfälle – nämligen i Gylfaginning, eller den poetiska Eddan – annars är alltid Vale hämndens gud, Balders Hämnare, och ”Rind föder Vale i Västersalar” heter det ju i Voluspá, medan Oden alltså är Vales riktige far – han avlade ju honom med Rind, bara för att en hämnare skulle födas åt Balder, och i Vales gestalt har några också sett månskäran, som återkommer ”en natt gammal”.

En suddigare och blond Sigyn med rädsla och ångest i ögonen, som hon såg ut i ett annat kalender-projekt 2017… (Hedniska Tankar copyright)

Hur ska vi förklara denna självmotsägelse ? Att Vale är med vid Lokes fängslande kan vi förstå, med tanke på att Loke ju också bar skuld till Balders död, och att han som hämnare tillfälligt får förvandlas till en varg och slita sönder Narve – Sigyns och Lokes ende riktige son – kan vi också anta som logiskt, givet att de övriga gudarna vill straffa Loke. Men – hur kan Vale samtidigt vara son till både Loke och Oden ? Det låter motsägelsefullt, men motsägelsen är bara skenbar – och inte alls någon ”felskrift” i Edda-manuskripten. Tänker vi efter kring hur det Hedniska samhället var beskaffat, inser vi till slut kanske varför, och löser gåtan. Jag har redan sagt, att det i Eddan klart och tydligt står, att Oden och Loke en gång var bröder, vilket också Frigg, Odens hustru får erkänna i Lokasenna. I forntiden fanns en sedvänja, kallad ”Fostri” – kungen Håkon Adalsteinsfostri fick sitt namn av den, eftersom han fostrades hos kung Ethelstan eller Adalsten i England – stormän, kungar och tydligen också gudar kunde lämna bort sina barn till andra potentater i främmande land, för att de skulle lära sig goda seder, och se hur det gick till i den övriga Världen – vi talar fortfarande om ”fosterbarn” som term i Norden, och nämner sällan det latinska begreppet ”adoptioner” även om det är samma sak.

Vi vet också att Sigyn redan var fostermor åt Hel, Midgårdsormen och själve Fenris, ehuru ytterst motvilligt, eftersom det nog innebar en stor börda för henne – så på det sättet kan vi förklara, hur hon också kunde vara Vales mor, och hur Loke kunde se Vale som sin egen son – vilket inte vore möjligt annars – och Rind, som födde Vale, var ju också enligt Voluspá en ytterst motvillig mor, son inte ville veta av Vales existens – men Sigyns stora kärlek och aldrig sinande självuppoffring räckte till för honom med.

En del har tagit fasta på Sigyns skål, och nämnt det faktum att Agni – hinduernas eldgud, och därför en motsvarighet till Loke – har en hustru benämnd Svaha – vars namn kommer av samma indoeuropeiska rot, som Sigyn – men det kan också betyda ”dryckesoffer” vilket svarar emot Sigyns roll – hon är ju skålbärerskan framför andra – och i Norden har det också förekommit en rit vid namn ”Eldborgs skål” fast ingen numera vet, vem ”Eldborg” i så fall var.  

Om ”Eldborg” – alltså hon som är ett skydd för elden, är en symbol för vattnet, och Sigyn är vatten i motsats till den eldige Loke, så finns det faktiskt en stor logik i detta – och för övrigt kan man se att vid Segerblot (Sigyns namn betyder ju fortfarande Seger) som skulle firas vid Vårdagjämningen, innehöll just ”skålar” enligt Håkon Jarls saga i Heimskringla – jarlen skulle offra mjöd och goda drycker i elden, och ångan från blotet skulle stiga upp till gudarna… Nuförtiden kan vi offra brännvin och ren sprit istället, vilket sannerligen är ett skadligt ormaetter, och det brinner med ljusan låga..

Sigyn är uppenbarligen en svårt undervärderad och förbisedd gudinna, vars ålder och betydelse är större än vi vanligen förstår. 

Hennes blotta namn betyder seger – men när segrar hon egentligen ? Det är ju först efter Ragnarök som hon äntligen blir fri ifrån Loke, och slipper lös ur sitt hårda och orättvisa fängelse. Hennes seger ligger i själva tålamodet, uthålligheten – förmågan att uthärda och vänta – och särskilt detta Covid-år, 2021, behöver vi verkligen både medlidande, kärlek med våra närmaste och just uthållighet – och det är vad Sigyn står för, mer än andra – och kan lära oss.

Årets Segerblot och Vårdagjämning tillhör rättvist henne, som alla år – men särskilt det här året.

En fråga jag ofta ställt mig, är vad som händer med Freja i Ragnarök. Vi vet att även hon har sina Einherjar, men ingenstans, varesig i Voluspá eller någon annanstans i Eddan, står det att Freja överlever Ragnaröksslaget, där hon kanske faller för Hyrrokkins hand, eller i kamp mot de andra jättinnorna. Sigyn däremot blir ensam kvar, för vi vet att Loke och Heimdal i tidens fullbordan kommer att dräpa varandra.

Sigyn och Freja är också varandras raka motsatser, för där Frejas kärlek är mer eller mindre sexuell, har Sigyns kärlek bara medlidandet och människokärleken i allmänhet som huvudkomponenter – och Sigyns kärlek vinner i längden, och segrar till sist över allt det andra, som mest har med passioner och lust att göra. Så kan man också se det – och i nästa värld, den tillkommande Världen efter Ragnarök, tar Sigyn antagligen Frejas plats, på samma sätt som gudarnas söner och döttrar tar vid efter dem själva..

”Vid slutet, står segern…”

Profilbild för Okänd

Internationella Isbjörnsdagen, 2026

av

Bilden ovan är AI-genererad och visar inga riktiga björnar

 

Idag är det Internationella Isbjörnsdagen, ett arrangemang ”Hedniska Tankar” skrivit om redan på 1990-talet, och som våra Spansktalande vänner i den Asatrogna Världen ville göra oss uppmärksamma på, redan den 19 Februari i år. – med den AI genererade bild ni ser ovan – som kanske mest ser ut som reklam för något Meixkanskt ölmärke.  Organisationen ”Polar Bears International” bildades redan 1994, och har firat dagen ända sedan dess. I Sverige firades dagen till en början av seriösa Naturvårdsorganisationer som Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen – men numera är den skäligen bortglömd i vårt land, och har drunknat i det Media-skval och den Miljö-alarmism som ”De Galna Gretorna” och den Gröna Extremvänstern sprider omkring sig.

Isbjörnen – Ursus Maritimus eller ”Havsbjörnen” på latin – som dock inte bör kallas ”Sjöbjörn” eftersom det på svenska och andra Nordiska språk redan finns ett sälsläkte med det namnet – är en mycket ung djurart, som funnits i högst 150 000 år – vilket genetiskt sett är nästan ingenting. De äldsta fossil av arten som hittas är ett 120 000 år gammalt käkben – och fler spår finns inte – på land…

Kring den 29 Januari i år publicerade SVT den nyheten, att Norska forskare undersökt cirka 700 isbjörnar på Svalbard, mellan 1992 och 2019, alltså i 27 år – eller ungefär så länge som en genomsnittlig isbjörn kan tänkas leva, även om den förstås kan klara sig under betydligt längre tid än så – i det vilda. I djurparker och fångenskap dör den betydligt snabbare, eftersom just Isbjörnar visat sig behöva mycket stora ytor att röra sig på. Ändå visar forskningen ”paradoxalt” nog hur snabbt Isbjörnar på land anpassar sig, och blivit fetare – inte magrare – de sista 20 åren. Förklaringen kan vara, att björnarna äter kadaver från Valross – som det funnits gott om – eftersom de alltid ätit vad de kommit över, människor inbegripet – det har cirkulerat youtube-klipp på hur Isbjörnar släpa ut gamla madrasser från allehanda ryska forskningsstationer och hur björnarna också börjat äta bitar av skumgummit i dem, i tron att det skulle vara sälspäck. Vi ska akta oss för att ”förmänskliga” isbjörnen som art – för som alla större vilda rovdjur går den inte att lita på.

Precis som hund-djurens och kattdjurens genom är björn-genomet mycket lättpåverkbart, och om vi räknar Neanderthalare som en underart till vår egen – alltså Homo Sapiens Neanderthaliensis till skillnad från oss Homo Sapiens Sapiens, och inte Homo App-iens, en självfördummad variant av släktet Homo som blir alltmer spridd nuförtiden, så borde vi egentligen se alla Isbjörnar i Världen som en underart till Ursus Arctos, den vanliga brunbjörnen – med Svartbjörns- och Grizzlyvarianter, inklusive Kamchatkabjörnen…

 

Nya Genetiska studier från 2022 och framåt – som inte bara baseras på Mitokondiellt DNA – visar att Björnarnas utvecklingshistoria är annorlunda än man trodde 2003…

 

Och frågan kan då ställas – om man vill bevara Vita Björnar – varför inte då också bevara Vita Människor, eller den Kaukausoida rasgruppen – för det finns faktiskt en sådan – inklusive en Nordisk rastyp – som i mycket baseras på Neanderthalare och Denisovaner… Den Danske genetikern Eske Willerslev och även den svenske forskaren Svante Pääbo har bevisat allt detta, bortom alla rimliga tvivel. Nutida Nordbor – utan främmande inblandning – är faktiskt en av de äldsta, oförändrade människoraserna överhuvudtaget – och om vi vill bevara Isbjörnens sanna natur, eller om vi tycker att Inuiter – före detta kallade ”Eskimåer” och Aboriginer i Australien skall kunna fortleva oförändrade – så varför inte också oss själva.. ?   Ni vet väl att ordet ”Svear” kommer av genitiv-formen ”s-vium” som betyder just ”oss själva”… we  the people…

 

Verkligt foto av Isbjörn från Svalbard. Bildkälla: Anders Andersson, Sveriges Radio

 

Det är allmänt känt att Brunbjörnar och Isbjörnar kan korsas, och beblanda sig med varandra. ”Pizzleys” eller korsningar mellan Isbjörn och Grizzly har också observerats i stort antal i Canada, och förekommer numera även i tyska djurparker.  Isbjörnens överlevnadsproblem beror inte bara på Koldioxidutsläpp, utan på att dess livsmiljö påverkas av fientliga människomassor och människokulturer – Precis som vår Nordiska Livsmiljö. Det är också allmänt känt, att Afrikaner och människor från Mellanöstern har mycket mindre andel Denisovanska eller Neanderthal.markörer i sin arvsmassa, och om nu Isbjörnen är ”Maritim” så är vi Nordbor det också. Våra förfäders Asatrogna kultur var cirkumpolär – liksom de cirkumpolära vita björnarna… Vi på Hedniska Tankar lägger INGA VÄRDERINGAR i detta – vi säger bara som det är… Är den ena arten värd att bevara, så är väl den andra lika bra – man lär ju ut i alla skolor att alla kulturer är likvärdiga – och att alla djurarter är nödvändiga för att hålla den globala ekologin stabil…

Den som tror eller vet något annat bland våra läsare, kan få komma med motbevis

 

Om Isbjörnen är ”Maritim” så var den kultur som skapade Asatron också Maritim.. en gång fanns också Helluland, Markland och Vinland

 

Världens mest berömda isbjörn måste onekligen vara ”Isbjörnen Knut”, avliden 2011 på Berlins Zoo och numera uppstoppad på Museum für Naturkunde i samma stad, där jag själv sett honom – stilenligt utställd tillsammans med gorillan ”Bobby” som dog under Andra Världskrigets slutskede, en annan given publikfavorit – åtminstone för Berlin-borna. Till och med i döden stöder han inte bara forskningen, utan gläder gamla som unga – för ”Berlin” har som ”björnarnas stad” alltid hållit sig med björnar – Eisbären Berlin är det lokala hockeylaget, Märkisches Museum eller Stadsmuséet hade redan på 1800-talet en stor anläggning med brunbjörnar, och trots sin tragiska levnad – Knut dog av hjärnhinneinflammation vid fyra års ålder – ett bevis av många på att det knappt går att föda upp isbjörnar i stadsmiljö – så var spekulationerna många under Knuts fem-åriga tillvaro – dog björnen månne av Thallium-förgiftning ? Hans skötare Thomas Dörflein dog vid 44 års ålder av en hjärtattack – ingen av dem klarade av press och media i längden...De levde tillsammans, björn och människa – men finns de någonstans nu, så är det nog hos Skade, vinterns gudinna i Ydalarna, där Idegran gror och växer, liksom hos hennes bror, den skidande guden Ull eller Ullr..

 

Isbjörnen Knut – som fick ett tragiskt slut

Också i Sverige har liknande saker förekommit. Isbjörnar i fångenskap eller traditionella ”Zoon” är mycket sällsynta här, och man vet sedan länge, att det gäller att hålla björnarna ständigt sysselsatta och stimulera deras intellekt – för en vuxen isbjörn kan till skillnad från brunbjörnen gå eller simma upp emot 80-90 km per dag – rörelsebehovet är enormt, och rör den sig inte, blir den lätt sjuk eller uttråkad. ”Orsa Björnpark” – numera stängd och nedlagd sedan 2022 – råkade år 2017 ut för en dödsolycka, där en 18-19 årig björnskötare skulle gå in i ett hägn med en barnfamilj – speciellt inbjuden – men två (inte en, som det felaktigt har hävdats) brunbjörnar i yngre ålder hade tillsammans grävt ett litet hål under ett stängsel – och överföll skötaren – i vad som helt klart var ett planerat bakhåll.. Efter det gick allt nedåt för Rovdjursparken. Själv besökte jag den 2016, och såg ganska märkvärdiga saker, rörande brunbjörnar i den parken.

 

I ett mycket litet hägn alldeles norr om WC-bygnaderna och det gula ”I” (för information) som syns mitt på kartan ovan, fanns en mycket liten damm, som ni ser. Där fanns en större björnhanne som ”låg på rov” med en älgskonk – brunbjörnar kan både fälla älgar eller äta självdött vilt vid myrmarker, sjöar och liknande, släpa iväg med köttet långa sträckor – någon kilometer om så krävs – och sedan bara ligga stilla och äta, sova och bevaka maten så länge festen varar. Kommer då någon kråkfågel, vargar eller någon annan varelse i närheten, attackerar björnen efter bästa förmåga, och driver bort dem. Detta är ett helt naturligt beteende för alla björnar, och isbjörnen gör likadant, då det gäller säl, valross eller vad som helst… Men dumt nog hade man placerat en mycket liten och svag björnhona – troligen en fjolårsunge – intill den större hannen, och hon vågade av naturliga orsaker inte gå nära honom, utan var hänvisad till en 30 -40 cm smal gång, på den lilla dammens norra sida, som vette upp emot det berg, som dominerade hela den norra delen av parken. Björnhonan tryckte sig mot stängslet – vanligt Gunnebo-stängsel av svenskt fabrikat – och hade vandrat fram och tillbaka, fram och tillbaka på sin sida av dammen, tills att marken slitits upp. Konstigt då att vissa björnar till slut gräver sig ut, letar efter rötter – Skansens brunbjörnar gör likadant – eller allt som går att äta eller framstår som ”intressant” för en hungrig björn ??  Människor i fångenskap är ännu bättre på att planera sina flyktförsök – av sociala och mentala skäl, då Homo Sapiens var. Sapiens är en intelligentare djurart än just Ursus Arctos, eller en vanlig brunbjörn.

Av Isbjörnarna i ”Orsa Rovdjurspark” år 2022 – de var ursprungligen fler än fyra till antalet – dog minst en unge, kallad Micki – av hjärtfel, när den skulle omplaceras till en djurpark i Suffolk, England, kallad ”Jimmy’s farm”. Modern, kallad Ewa – överlevde – och lär befinna sig väl ännu – för så skrev Mora Tidning för tre år sen. Så går det till i Isbjörnarnas Värld – man kan inte omplacera dem, för då dör de oftast – och så är det även i människornas samhällen.

”Multi-sjuka”, Multi-handikappade personer från tredje världens länder klarar sig inte såvärst bra i Sverige eller Norden heller, och  det är vansinne att tro att det skulle kunna gå att ”bota dem” eftersom ”vi har så bra sjukvård”.  Självfallet finns det – för björnar eller människor – gränser för hur liten eller stor en population av individer ens kan bli – och rörande vissa sydliga kulturer på vår Jord, som vägrar att anpassa sig – finns det stor risk att de konkurrerar ut hittills friska och livsdugliga populationer här i norr..

Så förhåller det sig – och detta är fakta – inom överskådlig tid.

 

 

Naturvårdsverket, NRV uppskattade år 2023 att det skulle finnas 2448 brunbjörnar (eller cirka 2 080 – 2 823 av dessa djur) i Sverige. Ändå bestämde man år 2025 att man skulle jaga och avliva så många som 465 av dem – och förutom 2 stycken björnar som lär ha undkommit den hårt reglerade jakten i alla Norrlands-län – samt ett okänt antal som dog av kriminellas tjuvjakt, viltolyckor osv – så betyder det att man raderat ut ca 19-20 % av dem – på ett enda år !

Föreställ er nu, att man kunde göra samma sak med människo-populationen i det här landet. Det skulle innebära, att befolkningen – som ökat främst pga en explosionsartad invandring under tidigt 2000-tal – återställdes från ca 10,6 miljoner till ca 8,48 miljoner invånare – vilket var den ”vanliga” befolknings-siffran under 1980-talet – vilket var ett ganska ”hållbart” värde. 

Vi hoppas att ni läsare och läsarinnor som envisas med att rösta på Miljöpartiet och ”De galna Gretorna” i höstens Riksdagsval för noggranna anteckningar, även om vi såklart inte förespråkar såhär pass våldsamma metoder emot diverse djur – eller människor. Å andra sidan – med den utbredda kriminalitet som nu finns i dagens Sverige, samt Världsläget i allmänhet, 2026 – finns en viss risk, att det blir en alldeles för stor ”avskjutning” på människor här också… Man kan inte helt bortse från riskerna..

 

”Dessa Djävla Amatör-Skyttar och ”Skjutningar” säger Björn, 28…

I Nordisk folktro och i folksagor var också Isbjörnen tidigt känd. ”Kvitabjörn Kung Vallemon” är en Norsk och Isländsk folksaga, som också finns i svenska varianter – liksom den Isländska Historie-sagan om Audun med Isbjörnen, en fullt historisk Islänning som tog med sig en Isbjörn till Norge ombord på sin Knarr eller Handels-skepp på den Norske Harald Hårdrådes tid, och som rätt upp i ansiktet på Hårdråde sa att han hellre ville ge björnen till Kung Sven i Danmark – vilket Hårdråde tillät – eftersom han visst inte tyckte illa vara, när Audun sa att Danernas Kung var en mera framstående man med ett större välde – vilket Harald Hårdråde visste vara sanning – han var inte ”woke” nämligen – utan vis nog att acceptera rena fakta..

 

Auðunar þáttur vestfirska (Audun västfjordings saga) har förbarnsligats och trivialiserats av  moderna författare. Den handlade om en fullt historisk handel med Isbjörnar, inte bara deras skinn osv…

På Towern i London lär det – enligt Engelsmännen – funnits ett rysligt spöke till Isbjörn, som efter sin död under Vikingatid eller tidig medeltid gått runt och spökat i lokalerna, och så sent som på 1900-talet har London-bor på fullt allvar tyckt sig se denna andliga björn – eller hur man nu ska benämna den… Björnen kanske inte är från 1200-talet och Henrik III:s regering, utan går tillbaka på mycket äldre björnar – Kung Harald Blåtand jagade med Vit Grönlandsfalk på sin tid – vilket inte ens Påven i Rom eller Tyskromerske Kejsaren kunde ståta med – så Isbjörnen var populär i Europa som symbol för det fria och starka Norden – redan då..

 

Kvitebjörn Kong Vallemon är ingen Konst-saga från 1800-talet, utan en autentisk folksaga från Norra Norge – där isbjörnar även kunde driva i land från Svalbard under hårda vintrar…

Att män kunde gå ”i björnhamn” och bli Bärsärkar är också väl känt – och jag själv – som skriver detta – träffade en gång i Sandefjord på 1990-talet en man, benämnd Vitebjörn – som var en god kämpe och levde upp till sitt namn, ty han var en sann son av Norge och försvarade väl de sina, när så behövdes – men annars fridsam till sin natur och sitt sätt – och försedd med en väldig, vit hårman – men skägglös, eftersom han då för tiden bara var några och tjugo.

Den såkallade ”Andebjörnen” eller ”Spirit Bear” – för vetenskapen känd som ”Kermod-Björn” är en variant av Svartbjörn – som dock INTE är en albino – likt de berömda svenska Vita Älgar – som setts i Värmland, Jämtland och på andra håll. Dock är denna variant – som visar hur Isbjörnen kanhända kom till – en del zoologer anser att dess svarta hud – som den bär under den vita pälsen, och som är till för att fånga solstrålning – som pälsen släpper igenom, helt naturligt – är ett drag från dess vanliga björnförfäder. Också brunbjörnen har – under sin tunna vita underpäls – en mörk hud.

”Andebjörnen” dyrkas som en övernaturlig varelse av de Infödda folken på Aleuterna och i Alaska – men den är ingen Grizzly, och inte ”andligare” än djur är annars…

Björn och Människa har nästan alltid setts som närstående väsen av Nordborna – och förresten alla cirkumpolärt levande folk, inklusive Ainus i Japan, Samer, Samojeder, Tjuktcher och många, många andra.

 

Bildväven ”Frierne” av Axel Munthe från tidigt 1900-tal är från en annan Folksaga. Tre blonda människodöttrar fick en gång besök av tre Friare som ”gått i björn” och gav upphov till hela släkten och ätter..

 

Om vi nu – i vår moderna tid – anser att Isbjörnar med rätta skall bevaras och få ha sitt sätt att leva, frodas, fortplanta sig och existera i orubbat bo – Varför gäller inte detta också den Nordiska Människan, som rimligt sett borde ha fler rättigheter – eller hur kära ”Djur-rätts-filosofer” och Miljöpartister... Om naturen ska vara ”hållbar” enligt ert sätt att se – vore inte Sverige och Norden vara värda att bevara i hållbart skick också – och om Mr Trump inte borde köpa Grönland, där Isbjörnar förvisso bor – Borde inte Norden också vara fritt – i framtiden… Vår allians med Väst och NATO är nödvändig, men det kommer en dag när Imperierna faller.

Vårt folk, däremot – skall som björnen lära sig leva och överleva. Vi väntar den vår och det Segerblot, som ändå alltid kommer. VID SLUTET STÅR SEGERN !!

 

NATO står på Björnens sida – för där markstyrkor övar, och där bara vidder av is finns – utan civila fartyg och gruvor – mår björnarna bra, och står under skydd emot rovjägare…

Mr Trump däremot, gör bara saken värre – Han är lika FALSK som någonsin ”Exctinction Rebellion”, ”Aurora” eller GALNA GRETA !!

Profilbild för Okänd

Om Alla Hjärtans Dag, Lupercalia, Asatrogna Dating-sajter och Hedniskt Familjeliv, samt Hedniska Kvinnobilder.. (text från 16 februari 2015)

av

Alla Hjärtans Dag, som inföll i Lördags, den 14 Februari. Dagen firas under detta namn enbart i Sverige och Finland, medan den har andra – tyvärr kristna – namn utomlands. Dock är alla auktoriteter – inom såväl utom Norden helt eniga om att dagens ursprung är 100 % hedniskt, och att det var de hedniska romarnas Lupercalia-fest, som hölls lagom till det Romerska nyåret – som började i Februari – som är upphovet till dagens firande.

 

9-10

Lupercalia var en fest, som inte handlade så mycket om kärlek eller tvåsamhet, men som dess mer handlade om moderskap och då alldeles speciellt om Den Capitolinska Varginnan, som uppfostrade tvillingarna Remus och Romulus, Roms grundare. Festen var med andra ord den romerska hedendomens svar på Disablotet, och hyllandet av de kvinnliga makterna och våren inför det nya året, men så småningom kom dess betydelse att förskjutas i och med att tiden gick framåt. Lupercalia fortsatte firas ända till 500-talet ek, långt efter det att Rom blivit kristet, och det var bara Monoteisternas sedvanliga förföljelser, som stämplade den som ”osedlig”.

Lupercalia-firandet var indelat i två helt olika fester. Det ena var en angelägenhet för Lupercalerna, ett av Roms hemliga prästkollegium, som skulle besöka den hemliga grotta, Lupercal, där de två tvillingarnas vargmor hade bott enligt legenden. År 2007 gjorde arkeologer i Rom en häpnadsväckande upptäckt (tryck på understruken mening för att följa länk) Under Augustus hus på Palatinen i Rom hittade man verkligen en utsmyckad grotta, som inte går att besöka för allmänheten numera – berggrunden är alldeles för instabil – men det var här de Romerska prästerna skulle inviga två unga män av god familj till Romulus och Remus symboliska efterträdare. Klädda i getskinn skulle dessa unga män sedan löpa runt i staden med skinnremsor av gethud – dessa kallades Februa, och därifrån har månaden Februari fått sitt namn – och daska till alla gifta eller ogifta kvinnor de såg – lite pisk och smisk, samt dask i baken ansågs bara bra för fruktsamheten – och denna del av firandet var i allt väsentligt ett slags uppsluppet nyårsupptåg, som också hedrade Faunans och naturens gud, Faunus – eller med ett annat namn – Lupercus .

februa-whips-transLite pisk och smisk mellan samtyckande vuxna ansågs bara vara bra för fruktsamheten.

Var det någon som trodde, att erotik, ”tantsnusk”, ”50 shades of grey” och liknande inte fanns förr ?

 

Roms unga damer och gamla tanter lär ha ställt sig på kö för att ”kolla in” de stiliga unga männen, och det var väl huvudsakligen sådana upptåg, som ligger bakom vår tids senare traditioner. Nutida Hedningar – jodå – det finns fortfarande de som utövar fornromersk religion – har dock valt att betona andra sidor av det hela, som detta inlägg från USA visar.

 

happy-lupercalia

Vargar – speciellt kvinnliga sådana – var i Rom inte bara symboler för glupande aptit, sådär i största allmänhet, utan också för sexuell aptit och hunger. ”Lupanare” var det romerska ordet för bordell, och ”lupa” eller ”kvinnlig varg” betydde också ”prostituterad”. Man kan ju alltid ha olika syn på det här med sexualitet eller vad som är eftersträvansvärt inom det erotiska området för varje samhälle, och varje tid och varje kultur har sin syn.

Kristendomen har alltid hatat varje form av mänsklig sexualitet överhuvudtaget, och fördömt den som ”syndig” – men vi Hedningar har förstås en annan syn på saken. I England skall det nu ha etablerats en särskild Dejting-service på internet för de som är Asatroende, skriver den ansedda hedniska bloggen ”The Wild Hunt” i New York, via sin korrespondent Cara Schultz, som dock inte ska förväxlas med den kände svenske hedningen Carl Schultz…

splash-500x185I England och USA finns det nu så många Asatrogna, att de försetts med egna dejting-firmor på nätet..

Amerikanen Vincent Stagg, bosatt i England, står bakom alltsammans, och den sajt man refererar till grundades 5 Januari i år, men har redan över 200 betalande medlemmar. Här i Norden finns redan en alldeles gratis grupp på Facebook för ”Hedniska Singlar” om någon nu råkar vara intresserad… Medlemmarna i dejting-nätverket sägs bland annat komma från Norge och Danmark, och får betala ungefär 8 USD i månaden, eller sådär 70 SEK för denna tjänst; vilket väl inte är dyrare än dejting-servicer på internet i allmänhet, om man nu vill hålla på med sådant.. Cirka 33 % av de anmälda lär vara kvinnor, men resten ska vara män, sägs det. Lycka till, mina damer !

Jag för min del har redan mitt på det torra, men mer om det någon annan gång.

Genomgående för den nya sajten är, att man betonar Eders helighet (Äktenskapslöftet är en Ed – och det ska man komma ihåg !) Familj, Arv, Livslång trohet, Traditioner mm, eller – som dess grundare valt att formulera det:

. When two spouses have two different religions, there are differences in world-view, priorities, goals, how to raise one’s children, how to live one’s life, the seriousness of the marriage oath, and all areas of your life together… For single Heathens, meeting another Heathen that you want to marry can be difficult at this time of Reconstruction for our Folkway.
För egen del måste jag säga, att jag inte riktigt ser saken på det sättet. Många av de amerikanska Asatroende har en överdrivet konservativ bild av familjebildning och annat, som mest motsvarar det småborgerliga, kristet konservativa USA de säger sig vilja revoltera emot. Också här i Sverige finns det ”fornsedare” och andra, mer rasistiskt färgade element, som talar mycket om ”familj och spridande av gener” till exempel, och som framhåller att Asatron fortfarande skulle vara ett slags fruktbarhetsreligion, eller att alla medborgare i samhället måste ha familj till varje pris, ungefär som om bara föräldrar skulle kunna vara goda samhällsmedborgare, och de av oss som nu inte är föräldrar, eller väljer något annat än föräldraskapet, skulle vara sämre människor, bara för det.
viking-mother-and-childNej, alla Asatrogna är inte tillbakablickande Vikingaromantiker, ”fornsedare” eller annat bråte, som predikar maximal barnalstring för varje kvinna som det enda sättet att existera på…
I dagens Värld – och inte minst Dagens Sverige, som det faktiskt ser ut, så är det inte så att alla kvinnor tror på äktenskaplig trohet för evigt, och nästan inga sätter hela tiden barn eller familj i främsta rummet. De flesta tänker faktiskt mer på sin yrkeskarriär, och möjligheten att tjäna pengar och försörja sig – och ifall någon man ibland oss inte insett det så hallå – välkommen till verkligheten – nu är det dags att vakna upp.. Jag kan själv också tänka mig en hel rad anledningar, till varför folk väljer att inte skaffa barn överhuvudtaget. För det första finns det en hel del kvinnor, som inte kan få barn, och för det andra finns det en hel del par, som förmodligen inte borde vara föräldrar alls, beroende på hur deras yrkesliv eller arbetssituation faktiskt ser ut.
Har man ett arbete där man riskerar liv eller hälsa, till exempel – polis eller brandman kan vara ett exempel, en konstnär som den dagsaktuelle Lars Wilks ett annat – eller arbetar man i en bransch där man kan vara hemifrån månader i sträck, eller rentav årsvis; utan att veta när man ska åka, eller när man kommer hem igen, är det ganska självklart att man inte kan ha barn – ifall man inte överlåter dem helt på sin livspartner, och det går dagens kvinnor inte längre med på. Dessutom – har man ingen säker inkomst, säker bostad eller säkra levnadsförhållanden alls – under den 20-års period ett föräldraskap faktiskt tar i vår kultur – ja då ska man kanske tänka sig för, innan man alls skaffat det där livslånga, barnrika hedniska idealförhållandet, med ”Villa, Volvo, Vovve” och annat, som i god gammal Socialdemokratisk 70-tals folkhemsanda fortfarande framställs som det högsta goda..
frankstickamerican18841

 Det har alltid funnits män som ”drog i Viking” men inte alla kvinnor är födda till att sitta hemma vid spisen, och inte alla dyrkar Frigg…

Kristendomen – och småborgerligheten – har alltid gått hand i hand. De har i stort sett bara haft två kvinnoideal, nämligen ”Madonnan och Horan” – för så är det, enligt de kristnas syn på saken. Antingen är kvinnan maka och mor, eller också är hon totalt förtappad… Något tredje gives inte, enligt detta sätt att se.

c3e08415b1ef8b21_madonna-whoreKristendom. småborgerlighet och ”fornsed” känner bara till två kvinnoideal – Madonna eller Hora – Inget stämmer med verkligheten…

Den Asatro och hedendom jag själv står för, har betydligt fler ideal och roller att välja mellan än så. Den stänger inte in och begränsar människan, som ”fornseden”, Kristendomen eller Islam gör. Det finns faktiskt kvinnor som känner sig hemma med Valkyrian, eller den tuffa krigarkvinnan – i allt mannens jämlike ! – som ideal, till exempel, och den här sortens kvinnor är enligt min egen något begränsade erfarenhet (17 st, jag har räknat. ”På 61 år hinner man med en del” sa gamle Fanjunkarn.) faktiskt bra mycket bättre i sängen än alla kristna kvinnor..

Valkyrian558x203

Nä, fram med lite hedniska kvinns som inte är blyga, och som kan ta för sig i sängen… !

556249_4438896209605_944241519_n

Å andra sidan – ta inte i för mycket…

Vi har också kvinnor av typen Sigyn – Lokes självuppoffrande hustru – eller den evigt unga, och lite väl naiva Idun till exempel – hon som blir bortrövad, mest därför att hon själv låter sig rövas bort  och om inte det vore nog, så finns alltid Freja, den medelålders, trogna och moderliga Frigg, den kloka, visa och mycket gamla Hel – urtypen för häxan, sedd som en god, inte ond kraft, och många kvinnotyper förutom det…

2

Idun, Sigyn och flera gudinnor förutom det innehåller också svaghet eller undergivenhet, ifall någon kvinna nu stadigvarande behöver detta..

hel

Eller helt andra ideal… Varför stänga in sig med krav på äktenskap och livslånga förhållanden ? Ingenting i denna Värld, varar för evigt…

nordiska-gudinnor-vardagsmagi-for-dagens-kvinnor

Vid behov, läs denna bok om vad Riktig Hedendom är för något – och undvik nu dumma dejtingsajter på nätet, ni vet…

Profilbild för Okänd

”Ideell Kulturkamp” skriver AI-text om Sigyn

av

Såhär i Bjurnedans tid – enligt gamla svenska bondekalendrar – kan vi notera att Mars, eller ”Vårmånaden”, tömånaden ännu inte är inne – eller merd den Sigyns stora årstid, eftersom hon är den Asynja som mer än alla andra symboliserar töandets tid, snöns bortsmältande och andra saker. Vi kommer att återvända till Sigyn i ett kommande inlägg i Mars månad, men rekommenderar denna text – följ länen här – som delvis är tillverkad med AI – Artificiell Intelligens efter vad vi antar – men ändå är gjorde med varsamhet, och av någon som känner Sigyns rätta natur..

 

Profilbild för Okänd

En ODENS eller ODINS dag med Freyja Ashwynn…

av

”Well, I’ve seen them come and go,
and I’ve seen them die.

And long ago, I stopped asking why.

— —

Mister Congressman – you can’t understand…”

– Aningen fritt efter en sång av John R. Cash, 1969

 

He is not his shadow
But his shadow became the light in our tents
that night, we could sleep no more.

– Per Lagerkvist, svensk nobelpristagare- från ”Aftonland”
(Evening Land – i WH Audens översättning)

 

Hedniska Självbiografier är ett underskattat ämne. I November förra året utgavs boken på bilden nedan på det lilla, esoteriska bokförlaget ”Mandrake press”. Den handlar om en kvinna som ”Hedniska Tankars” chefredaktör faktiskt mött i verkligheten, under början av 1990-talet, och även om han inte längre minns det exakta årtalet, 1993 eller möjligen 1994 – så var det en upplevelse av ett slag, som han aldrig någonsin kommer att glömma. Vi har inte läst detta verk ännu, inte anförskaffat denna bok – men i det här fallet bryter vi emot våra egna principer – vi rekommenderar den i alla fall, obesett – för Freyja Ashwynn, född som Elizabeth Hooijschuur, i November 1949 är numera 76 år fyllda, och till skillnad från ”fornsedare”, new age-pjollrare, wiccaner och andra tramsebyxor, så är hon någon som verkligen VET vad hon talar om, och det väcker vår respekt, kärlek och beundran – bara så att ni också vet…

 

 

 

Vi har redan många gånger tagit upp Gydjan Freyja Ashwynns böcker här på ”Hedniska Tankar”, för vad hon inte redan kan om runor, är inte värt att veta. Seriösa verk – till skillnad från amerikanska klåpares och värdelösa ”fornsedares” new age-mässiga, skrattretande påfund är svåra att finna, och ännu svårare är att hitta alla dem – Gydjor eller Godar – som ett helt liv har stått i Odens tjänst. Han är en gud med tusen namn, hundratals heiten och kenningar, och skulle någon av oss ha sett eller varseblivit honom, i det som de kristna hundarna envisas kalla för en ”epifani” eller en direkt gudsuppenbarelse, så lär den individen aldrig någonsin bli samma människa efteråt – på gott eller ont.

Den som är Odens ”Fulltrui” eller väljer hans väg, kommer på det ena eller andra sättet att välja kriget, döden eller stormen. Vinden, runorna och kunskapen. Allt är hans, och allt stammar från honom. Någon ”Allfader” som de kristnes gud, har han aldrig varit – och kommer aldrig någonsin att vara. ”Han ger seger åt somliga” står det i Eddan, och det innebär långtifrån alla. Han är INTE – har inte varit och kommer aldrig vara någotslags ”inkluderande” gud – och ni bör inte inbilla er eller tro något sådant – för då kan det förr eller senare gå er illa. Fråga de som vet..

”Den vilda Jakten” – Åsgårdsreien – eller ”The Wild Hunt” existerar nämligen på riktigt, och i verkligheten.

Jag har själv sett och iakttagit den på nära håll – men där jag bara varit en betraktare – har Freja Aswynn – på sitt sätt – inte bara lyssnat, utan deltagit i den – genom många år, ja årtionden. Det måste man förstå. En epifani av Thor eller Tor, däremot – tar sig andra uttryck. Tänk dig att du får en blixt på 10 000 Volt och många Amperes styrka rakt genom kroppen, och att ditt hjärta kanske stannar någon minut, men att du ändå råkar överleva. Ungefär så känns det att möta Gudamakterna, oberoende av vilken av våra mer än 147 gudamakter i Asatron det handlar om.

 

Själv varseblev jag den Vilda Jakten på avstånd, i en skog nära Vittskövle, 1983 då jag var 18 gammal. En god vän skadades allvarligt vid en tältbrand natten efteråt, och fick andra gradens brännskador på händerna, låren och sådär 10-15 % av kroppen. Vad som hände i övrigt har jag beskrivit i ord, många gånger. När de 12-15 personer som upplevde tältbranden – jag låg själv innerst, eftersom jag var plutonchef – väl kommit ut, släpade jag själv och två andra honom en kilometer – och innan han fördes bort satt jag bredvid honom i mörkret, den där Novembernatten.

Han bad mig om en cigarett, men kunde inte tända den. Jag placerade den i munnen på honom, som man gör med en skadad. Innan skadechocken verkligen sätter in, är det ett bra sätt att avleda någons uppmärksamhet. Först började han skaka, sedan skrek han. På slutet var det så illa, att han om och om igen bad mig om att slå honom i huvudet med en sten, så att han skulle förlora medvetandet och få slut på sina smärtor. Jag kunde inte hjälpa honom, den gången. Visst fanns där kompanisjukvårdare och instruktörer,- men morfin eller något sådant, hade vi inte. Helikoptertransport var det inte tal om, det blev skakig 903:a och färd in till Lunds Akademiska sjukhus och brännskadekliniken där.

Dagen efteråt fick jag av en händelse syn på Per Lagerkvists ”Aftonland” på något bibliotek, någonstans – där det talas om den spjutkastande guden – han som håller Gungners lans i sina händer. Ni förstår, det var jag som vaknade först – och beordrade eldposten i tältet att kasta ut en brinnande plastdunk med tvåtaktsolja för MC-ordonnansens Husquarna motorcykel, uppblandad med rester av t-sprit och slattar av lysfotogen. Tyvärr hade han, som satt eldpost ställt dunken för nära tältspisen – trivialt nog – och så fattade den eld. Nu offrade sig bara en man, för de andras skull – och jag själv bar skulden till hans smärta, eftersom han lydde, och gjorde exakt vad jag sade åt honom att utföra.

 

Så – ni ser – Oden får alltid sina offer. På det ena eller andra sättet. Många är de som mött honom, men ytterst få är de män eller kvinnor som verkligen förstått, eller begripit vad han kräver – av sig själv, av sina ”Fulltrui” – och av alla andra.  Han är förvisso hård – men rättvis. 

Oden – Odin – och Loke – hans skugga – finns i alla kulturer, alla land – och de som lever tillräckligt länge, kommer kanske att få se dem – innan de dör…

Freyja Ashwynn växte upp i en holländsk, strängt katolsk familj – strax efter Andra Världskriget. När hon bröt med dem, allesammans – ansåg de henne för galen. Hon befann sig på olika institutioner från det att hon var 9 till 18 år gammal, men – vid 30 års ålder flyttade hon till London – efter att ha lärt känna Oden, och runorna. Hon mötte Hilmar Örn Hilmarsson  från det Isländska Asatrufélagid, gifte sig två gånger – Edred Thorson – en annan storhet inom den moderna, esoteriska runologin – lärde sig förstå skillnaden mellan Sigurd Agrells epokgörande Uthark-teori och den missvisande nummerologi som andra ”runmagiker” tyvärr ofta följer – med sorgligt resultat. Hon träffade dem alla, samspråkade med envar. Många av dem finns inte mer, eftersom de är döda och inte lever längre. Hon ägnade sig också åt folkmusik, eller neo-folk i Tufnell Park, nära Camden Town i London, där hon bott, verkat, lärt ut runkunskap och Asatro sedan 1979. Och ingen har gjort det bättre än hon, inte någonstans i just England UK, i alla fall.

Freya Ashwynn mötte enligt sig själv Oden år 1983 – alltså samma år som jag – och det går inte att berätta hennes historia, utan att också berätta min egen. ”There is no way of telling her story, without telling my own”, för att parafrasera Martin Shen i någon gammal film, någonstans. Ni kan själva få avgöra om detta bara är rena tillfälligheter, eller mer än ett sammanträffande. Ni kan också få påstå eller säga att denna berättelse bara är trams, tomt poserande eller fåneri. Det intresserar mig inte, och det intresserar inte Gudamakterna heller. Jag har ju sagt att man möter dem bara vid ytterst begränsade, enstaka tillfällen, kanske bara en enda gång i livet – för i vardagen kan du som läser detta inte se eller varsebli dem – ifall du inte tränat din varseblivning, och därför fått försaka något annat. Likheter finns kanske med Jan Fries, ”Helrunar” – här går vi hela vägen eller inte alls – inte att förväxla med den akademiske forskaren Jan de Fries – som var kristen, färgades av detta och dog år 1964.

 

Denna läsvärda bok utgavs 1981, inte 1951 som det felaktigt står på Amazon. 1951 var Freyja Ashwynn bara 2 år gammal, och kunde inte utge några böcker…

Freyja Ashwynn sägs ha kontroversiella åsikter – enligt vissa. Kritiker med kristet ursprung har såklart alltid smädat henne och hela Asatron, och sagt att hon skulle vara rasist,befinna sig långt ut till höger på den politiska skalan och så vidare – fastän ingenting kunde vara felaktigare. Den eller de som mött henne i levande livet, vet att hon säger vad som faller henne in, och hon utropade – högt och ljudligt ”Ooo – Din ! ‘Es the Frigging Bollocks !!” vid sitt besök på Historiska Muséet i Stockholm där man gjort ”Barum-kvinnan” från svensk stenålder till någotslags halvindiansk, sibirisk Schamankvinna i en numera Yggr ske pris omarbetad utställning från 1992. 

Man kan inte anklaga en fjällbäck för att den rinner och forsar, och man kan inte hejda en Gydjas ordflöde. Inte när hon heter Freyja Ashwynn, för hon sejdar ständigt, och befinner sig ibland i ett inre tillstånd, som ni vanliga läsare eller läsarinnor inte kan ha en aning om. Sofia Axelsson, som tillhör en vida yngre generation kvinnor från Sverige, är lite av samma andas barn när det gäller vild sejd, eller ett inspirerat skrivande – men hon slår aldrig över helt, och det gör inte Freyja Ashwynn heller.

 

 

”Många äro komna, men få äro kallade” lär det stå i någotslags kristen bok. Själv vet jag inte, eftersom jag aldrig läst den. Är man Hedning, så är man Hedning, och är man Asatroende så är man Asatroende och inget annat. Freyja Aswynns självbiografi, däremot – är nog både spännande och intressant läsning – ifall man vet något om det sena 1900-talets esoterica, och förstår att uppskatta allt som sägs.

I länder som det alltmer intellektuelt torftiga och utarmade Sverige eller USA är böcker som ”Walking with Woden” eller Wothan totalt omöjliga att ge ut, och knappast någon procent av befolkningen kan förstå dem, ifall de inte själva har liknande erfarenheter som bokens författarinna – inte ”författare” eftersom detta gäller en kvinna. Rörande ”blaskor” eller dagstidningar som DN, SvD, GP och så vidare, eller svenska recencenter i allmänhet, hyser jag föga eller intet hopp. Men – jag rekommenderar er faktiskt att köpa och läsa Freyja Ashwynns självbiografi – även om det inte – traditionsenligt – lär bli någon landsomfattande ”Bokrea” i Sverige just i år, anno 2026 – förrän den 24 Februari.

25 GBP är inte för mycket begärt för att läsa boken på papper, och 10 USD ungefär för nät-upplagan, är ett rent underpris. 

 

 

Profilbild för Okänd

”Up Helly Aa” inte på Upphällningen… Stones of Stenness står UPPRÄTT i Odens Namn ! (inlägg från 2023)

av

Detta inlägg skulle egentligen ha skrivits för exakt två dagar sedan, eller kanske igår – men såsom varande Asa-trogen Hedning hade jag inte tid. Disablotet och mina små Husfrejor upptog all min vakna tid och uppmärksamhet, trots att jag naturligtvis kunde skriva samtidigt – om så krävs behärskar jag nämligen den från Allfader Oden stammande skrivkonsten och runorna nästan i sömnen, instinktivt och utantill. Det sitter i generna – kanhända !

Alltnog – på Shetlandsöarna, Orkney eller Jorkna – för så hette det allra först – och i Skottland firar man – nu som förr – Up Helly Aa den 31 Januari – och den traditionen är inte på Upphällningen, lika lite som ”Groundhog Day” i USA – ett ämne jag skrivit om tidigare år.  Onda tungor och kristna säger naturligtvis, att detta inte är några riktiga folktraditioner, att detta bara är Kvasi-Keltiska, Kvasi-Europeiska upptåg, utan någon verklig religiös eller andlig mening och innebörd, men då förenklar man mycket grovt.

Kulturfenomenen må vara nutida, javisst – men deras utövare ljuger inte, påstår sig inte var någon del av någon påstådd, men falsk ”forn sed” men talar fortfarande sanning om vad de gör, och däri sitter det viktiga. Up Helly Aa är som det Keltiska Imbolc en helig uppståndelserit, en förberedelse inför den vår som skall komma, en hyllning av Brigid eller Freja, som är samma gudinna i lokala tolkningar, men samma Hestas eller Vestas härd – och med eld skall firas, när vintern går emot sitt slut och våren börjar.

Kaxa Asa-Brasa ! Firas värdigt, det som firas skall – låt oss även bränna Koran och Bibel – Knall och Fall !

I Lerwick, på Shetland hålls den största ceremonin, en spelad eldbegängelse av den siste frie Nordiske Jarlen av Shetland, med hela hans hird som drar genom staden – fortfarande i symbolisk form. Och ”Groundhog Day” är fortfarande firad till åminnelse av murmeldjuret Punxsutawney Phil – som symboliskt lyfts upp och hälsar solens flammande eldklot just idag. De kristna, muslimerna och Abrahamiterna i gemen blir förstås väldigt skrämda och rädda av allt det här, eftersom dessa Hedniska ritualer avviker från deras blinda Monoteism, och deras närmast totala oförmåga att förstå varje religion eller andligt uttryck, som avviker från deras egna. Dessutom fruktar de kristna alltid sitt eget helvete och den eld, de önskat åt andra, medan Hedningarna vet att elden kan bemästras, att den inte är något farligt, och att den skyddar och renar.

På Shetland, i Skottland och på Orkney bejakar man nämligen det Nordiska ursprunget och de Nordiska traditionerna – vilket den nutida Svenska Nomenklaturan och de styrande i vårt samhälle aldrig gör. Istället hatar och förbannar de allt Nordiskt, och förföljer hänsynslöst allt som kan ge oss rötter, stolthet och förmåga till självständigt tänkande, eftersom de vill ha oss till valboskap, blinda och andäktigt fromma, antingen den totala underkastelsen kommer med någon påstådd Jeschua ben Yussuf, eller kanske med Allah.

Och inte bara det. Häromdagen slapp något plötsligt igenom censuren, när det populär- och vulgär-historiska nät-magasinet ”Världens Historia” råkade skriva om  the Stones of Stenness (ja – de stavas faktiskt så – Sten Näs – begrips ! ) men givetvis utan att ens ana vad dessa resta stenar är och var till för – och vad ändamål de en gång tjänat – och fortfarande tjänar – därför att Hednisk tid är cyklisk tid – och inte ett linjärt förlopp – något okunniga, halvtaskiga kristna brödskribenter i svenska media inte kan förstå, inte inse, inte begripa – just därför att de är instängda i sin egen litenhet och kristenhet.

”Världens Historia” inleder sin text med att tala om ”offer” – samma kristna skräck och hat-propaganda som alltid, med andra ord. Ifall de okunniga och dumma brödskribenterna bara konsulterat en enda källa till, och bekvämat sig till elementär källkritik och grundforskning, hade de kanske kunnat komma någonstans, andligt och mentalt sett – men nej, nej.. de var förstås för lata och oföretagsamma, likt de flesta sorgliga svenskar av idag.

”Stones of Stenness” är förstås ett megalit-monument, riktigt nog – och byggt redan under Hebridisk bronsålder, för över 3000 år sedan. I och för sig har man firat festmåltider på denna plats – det enda ”offer” som någonsin ägt rum där – några andra arkeologiska bevis finns inte – ben av boskap, får (den största andelen – glöm inte vad Imbolc är för slags fest för kelterna) samt ben av varg och kanske hund – som aldrig ätits, men däremot begravts – har hittats på platsen. Men – aldrig någonsin ben av människor, som i de kristna halvparanoida skräck-fantasierna om Gamla Uppsala och så vidare, och så vidare i all bigott förljugenhet, ja halleluuja… Att äta biff eller fårkött är inget större ”offer” och knappast konstigt, för det gör de flesta kulturer idag också, utom halvgalna ”Veganer”, Hel-galna Gretor och därmed likställda..

Måltidsresterna upphörde i alla senare kulturlager. På Vikingatiden, när Shetlands, Orkneys och Skottlands nutida inbyggare fick nytt blod och kanske 30-40% av sin befolkning kom Nordborna, och därmed en mycket mer utvecklad civilisation än under bronsåldern. Nu åt man inte inom stencirkeln, utan iakttog vad vi skulle kalla god hygien på vad man insåg var en större kultplats, och något man ville bevara. Nu firade man bara giftemål på platsen istället – så vitt vi vet – och hedrade Freja – samt Diserna – just i den årstid då vi nu befinner oss – och under Midsommar, samt sommarhalvåret.

 

”The Odin Stone” enligt en bild från 1800-talet

Lokal tradition vet att berätta, att den såkallade Odens sten – som fortfarande står kvar ungefär i mitten av det enorma ”stenskeppet” – vi rör oss inte med en cirkel – utan just ett skepp – som Ales Stenar – ingen ”ellips” – var till för giftemål, ätter eller klaner emellan. På ena sidan stenen stod brudens familj, på den andra sidan stenen brudgummens. Brud och Brudgum – man och kvinna som det skall vara (något annat är inte fruktbart, eller ens hållbart, för på andra sätt blir inga barn gjorda – detta handlar om elementär mänsklig biologi, och har man inte ens förstått det, kan man lika gärna gå och hänga sig, eller bli given åt Oden.. ) skakade helt enkelt hand – som Nordbor alltid gör – genom hålet i stenen – som sitter på ungefärligen rätt höjd – grästorven har förstås vuxit på tusen år – och se ! – hålet är precis lagom stort för att detta skall gå att genomföra. Inga ”dragningar” åt lungsiktiga eller rakitis-sjuka barn från Englands Viktorianska industri-städer här inte – för sådant fanns aldrig på Orkneys öar – där luften var frisk, och gräset städse grönt.

Bara skönhet och glädje, som det är och skall vara – och visst inte ”offer” därför att giftemål oftast inte innehåller något sådant. Min muslimska grann-fru säger visserligen att om man gifter sig med fel person, kan det förgifta hela livet – men Islam har ju bara sina ”hedersmord” och ”balkongflickor” som vi alla vet – och inga skilsmässor – vilket däremot var fullt möjligt i Norden redan under Sagatiden, och långt tidigare.

I tusentals år har Stones of Stenness fortsatt att vara en helig plats, orörd och stilla i ett nästan lika orört landskap – bortsett från modern färjetrafik på behörigt avstånd, långt borta vid horisonten. Men – så var det då de kristna rövhålen, markägarna och allt det andra. Allt som de kristna och Monoteisterna rör vid, förstörs, ödeläggs, går käpprätt åt Hels Vite – och allt det sköna och goda i livet, spolieras helt när denna ohyra i människohamn kommer sättandes.

Jag citerar:

In December 1814 Captain W. Mackay, a recent immigrant to Orkney who owned farmland in the vicinity of the stones, decided to remove them on the grounds that local people were trespassing and disturbing his land by using the stones in rituals. He started in December 1814 by smashing the Odin Stone. This caused outrage and he was stopped after destroying one other stone and toppling another.[8] The toppled stone was re-erected in 1906 along with some inaccurate reconstruction inside the circle

”Sådana kristna har vi – Sade bonden om Svinen” är ett svenskt ordspråk.

Men – ännu stod och står the Stones of Stennes upprätt, likt fria hedniska män och kvinnor. Igår var en Odens dag – Idag är en Tors för styrkans – i morgon var en dag för Frigg – i Västnorden och på Orkney – fast i Svea Rike gällde då som nu något annat. Men visste ni att ”Odens Flisor” finns som skepps-sättning i Sverige, både på Öland och i Västergötland, och att man i samma Västergötland haft en ”Sankt Odens källa” strax efter reformationen. Hur kristen var då Västergötlands befolkning månne, på en skala från 1 till 24 ?

Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Bara hedendom och polyteism består och återstår, för det är det enda vackra, naturliga och sanna här i Världen.

Profilbild för Okänd

Raud den Rammes dag (repris från 2022)

av

I morgon firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas ”Raud the Strong” – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i största allmänhet.

Han var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga; ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.

(inlägg från 9 Januari 2025)

Profilbild för Okänd

Asatro är INGEN ”Sed”….

av

Begreppet ”Asatro” har alltid funnits. Det uppfanns inte alls under 1800-talet eller ens på 1200-talet, eftersom det redan finns i Eddan, som går tillbaka på källor  och skalder från 900-talet och än tidigare. Trua, Tru,treue osv moderna avledningar, kommer från urgermanska och proto-indoeuropeiska ordstammar, som var kända redan 1500 år före vår tideräkning – liksom begrepp som på norröna heter ”Trua á Asom ok Ölfvom” – att tro Asar och Vaner. Ja – just tro utan att använda den moderna formuleringen ”tro på” något, för använder du prepositionen ”på” som i tro på ”jultomten, gud” osv osv öppnar du logiskt sett för en abstraktion, eller den möjligheten att sagda Jultomte eller de kristnes gud inte finns.

Följaktligen heter det bara ”tro” som i ”tro du mig !” enligt vad våra isländska sagesmän upplyser oss om, och det är tvivelsutan helt riktigt. Språk och ord styr tanken. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.

 

En ”sed” däremot är bara en mekanisk återupprepning, en sak som görs utan all eftertanke. Följaktligen finns det inget som heter ”forn sed” och något sådant nämns bara i kristna källor, minst 200 år efter det att Asatron officiellt hade avskaffats, bland annat på Island. ”Hedniska Tankar” fördömer allt bruk av den politiserade New Age-termen ”forn sed” och reser också NIDSTÅNG emot alla dess utövare !

 

Vår TRO är en ren VILJE-YTTRING och skall också betraktas som en sådan….

Profilbild för Okänd

Långkål och väntan på Thorrablot

av

Nu är vi redan inne i Thorre månad, eller Torsmånaden – som i Västnorden – det vill säga allting Väster om Västergötland – inföll i Januari. I Östnorden och i den Germanska delen av Europa var Augusti detsamma som Torsmånad – kring skörden och Olofsdagen – som ursprungligen var helgad åt Tor och ingen annan.  Detta syns i de gamla Hedniska kalendrar som man alltid tillämpat i Svea Rike, inklusive våra gamla månadsnamn. 

Mera om Thorrablotet, som rätteligen infaller första fullmånen i Januari, kan ni läsa här.

I år infaller Första Fulllmånen i Januari den 6:e, vilket alltså är rätt tid för Thorrablotets inledning, och hela månaden Thorre – som markerar Midvintern – eftersom Vinterns mitt INTE bör förväxlas med Vintersolståndet, 21 December – alla vet vi ändå att Januari brukar vara årets kallaste månad, och det stämmer även i år – några särdeles ”Klimatförändringar” råder inte – annat än i det sociala klimatet människor emellan, där SVT och skumma nyhetsaktörer fortsätter försöka splittra hela Sverige med sin politik, som inte längre är relevant för den verklighet de flesta svenskar upplever. Vi vet att Vintern är ett säsongvis uppträdande fenomen, som följt med oss ända sedan den senaste istiden och än längre tillbaks – och det idiotiska Thunbergeri vi matas med i media imponerar inte på oss. Kortsynta politiker, som dansat efter ”Galna Gretas” och Såsial-demokratisk pipa ligger bakom skadorna på landets infrastruktur, och det ”snökaos” media alltid skriar och väsnas om – likt stuckna grisar.

 

Fullmånen sken över vintriga skogar också i Januari 2023, enligt ”Fotosidan”

Isländska restauranger och landets turistnäring borde ta fasta på bruket att äta rester efter Julbordet, och ta hand om vad som återstår av det goda sovel vi fått innan Knutsdagen, tjugondag knut, som infaller jämnt 20 dagar efter Julafton, alltså 12 Januari 2025. Knutsdagen firar vi Asatrogna hedningar efter Knut Den Store, inte den kristne och eländige Knut Lavrad – och Thorre månad räcker till nästa fullmåne, som infaller i Göje månad eller Februari – den 12 Februari 2025 – närmare bestämt.

Alltså får vi fira Thorrablot och Knutsdag med bara en dags mellanrum, just i år – och det kan ju vara praktiskt, för de av våra läsare som ännu är kristna av sig, och inte vågat ta steget fullt ut och GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och inte ha mer med Islam eller Kristendom att göra – vilket vi rekommenderar alla våra läsare att göra – snarast möjligt. Om ni inte redan gjort det, så LÅT HEDNA ER GENAST och bli Asatrogna samt Humanister som vi – det är det bästa ni kan göra, och det bästa nyårslöfte som finns att ge.

Det är ni skyldig er familj, och även era barn !

I Halland och Götaland äter man gärna Långkål till Julen, eller kokad grönkål, uppvärmd i lite matfett. Frågar man människor i Mälardalen eller längre norrut i vårt land efter vanlig Grönkål att äta till Jul – eller som rester att koka soppa på (även stjälkarna kan tillvaratas !) så tittar de på en som om man vore galen, trots att Grönkål är lätt att odla i hela Europa. Stockholmare och därmed likställda exemplar, som helt vansläktats och tappat kontakten med vår Svenska och Nordiska natur tror att det är fråga om några kvistar att dekorera skinkan med – trots att ingenting kunde vara felaktigare.

Nej, god närodlad grönkål kan man själv unna sig, oavsett om man har god jord att odla i eller inte. Söderut, på Söderslätt i Skåne var det vanligare med Brunkål till Julen, alltså vanlig vitkål hackad i bitar, kokt och anrättad med smör och lite sirap, vilket ni kan läsa mera om i nedanstående goda bok – som fungerar som hjälpreda även i köket.

 

I denna bok behandlas matkulturen för hela Göta Rike – samt delar av Svea

Dess författare dog 2023, men hans insatser för god mat i Norden blir nog inte bortglömda i brådrasket. Grönkålssoppa är utmärkt och värmande mat såhär års i vintermörkret, och lätt att göra. Fräs samman lite matfett, överbliven ister och fett från julskinkan, eller lite margarin tillsammans med vetemjöl. Koka väl hackad grönkål eller dess stjälkar i lite grönsaksbuljong eller fruset skinkspad, om ni har kvar det. När kålen är mjuk, tillsätt mjöl- och fettblandningen, lite i taget och rör om väl. Koka upp, och låt koka 15-20 minuter. Servera med kokta ägghalvor, tärnat fläsk, stekt bacon eller vad som är över av er julskinka, ty skinkan håller muslimer och kristna borta från ert hus och hem, i synnerhet om ni äter grönkålssoppan med fläsk i på en fredag – för det tål inte katolikerna – som vill förbjuda alltsammans…

God och enkel samt närande mat för det HEDNISKA Hushållet… Begrips !

När Hedniska Tankars chefredaktörs farmor ännu levde, berättade hon hur det var i Ljotgodaland eller Luggude Härad, ännu så sent som på början av 1900-talet. ”Ljot” betyder sannolikt att utgjuta något, öl, blod eller soppa i samband med blot – vad som står på Svenska Wikipedia numera är felaktigt. Samma vittnesbörd om större gårdar – med kanske en familj om 6-7 personer och lika många drängar eller pigor – finns också i Nils-Arvid Bringeus bok, om någon skulle undra. Husfadern skar och fördelade brödet till var och en, varje måltid – och om inte han, så kvinnan i hushållet eller ”störstdrängen” eller ”förstdrängen” – eller den äldsta kvinnan – om det var i ett mindre hushåll, ett enstaka torp eller ett fattigt hemman i skogsbygderna. Överallt rådde samma svenska matkultur, sedan Asatrons tid.

Alla fick sin soppa i tur och ordning – och sin brödbit av god, grov skånsk kavring – som längre norrut i Götaland ersattes av Vörtbröd, ännu längre norrut av Rågbröd.

I Engelska språket höll sig orden ”Hleford” eller ”Hlefdige” – fördelare av bröd, ”Lefsa” eller tunnbröd på norska – gotiskans ”Hlaifs” – jämför modern engelskas ”loaf of bread” – kvar väldigt länge – och blev till ”Lord and Lady” med tiden – men så långt som Dowton Abby, eller andra feodala sammanhang behöver vi inte gå. Vi svenskar är och förblir ett enkelt bondefolk, utan överklass. Hos oss har stark kungamakt och fria bönder alltid haft övertaget över adel, präster och borgerskap – utom i modern tid och möjligen en kort tid på 1600-talet, då vansinniga pfaltzare från Tyskland ville införa feodalismen hos oss med. Men – vårt folk stod emot, och så har det varit i hela Norden, vår gemensamma historia igenom. Minns ni ”Allmogen” och andra svenska historiebloggar som vi länkat till här till höger ? Läs dem, och vägra ta del av SVT:s och Nomenklaturans kulturförvanskningar !

Också större gårdar sände sina yngsta döttrar ut som pigor till en närliggande gård – och yngsta pigan fick stå upp hela måltiden, vid nedersta bordsänden, redo att duka ut eller sätta fram mat åt de andra – först när de andra hade ätit, åt hon. Det var inte lättare för de yngre drängarna, för de serverades sist – husfader, fru och barn i huset fick alltid först – men alla fick lika och i tur och ordning – goda husmän och husmödrar, som såg till att alla fick sin beskärda del har alltid funnits – och detta, som vi nu har berättat om – hände sig i en by kallad Väsby, döpt efter ett Vi eller en helig plats, så sent som på 1910-talet.

Åsboland, Ljotgodaland, Odensjö och så gott som alla Härader var Hedniska Land – och blir det en gång på nytt…Härad kommer av ordet för Här, Hundare eller Hundrade är ett annat, centralt rättsligt begrepp, fött i Germanien och det gamla Rom. Det har ingenting med kristna ”socknar” att göra.

Så var det i Ljotgodaland, efter gammal hävd – och den håller vi ännu på i vårt Hedniska Kosthåll, medan långkålen kokas till soppa… Och mat ges åt Midgårds barn – som det är och skall vara här på Jorden.

 

Hell Jolner – Oden är Julens Herre !

Profilbild för Okänd

HEDNISKA TANKARS  ÅRSKRÖNIKA 2025 – Lite statisitk

av

Årskrönikor är ju legio eller allmänt förekommande såhär års. Vi på Hedniska Tankar vill såklart inte vara sämre än Svenska Media i övrigt. Med tanke på hur extremt låg kvalitet TV, Tidningar och Internet-sajter i det här landet faktiskt håller numera, är det ju svårt att vara just ”sämre” överhuvudtaget… Vi skriver därför inget om vårt populäraste sakinnehåll under det år som gått, men ägnar oss åt lite statistik istället – det har vi ju gjort här på WordPress.com sedan år 2015, och även tidigare, eftersom ”Hedniska Tankar” i olika former funnits på Internet ända sedan det tidiga 2000-talet.

Vi har alltid skrivit om udda ämnen som Asatro och Hedendom, eftersom vårt hushåll på tre personer består av just Asatrogna Hedningar och inget annat, och vi är fortfarande bosatta i Jakobsberg, Stockholm Sektor Nordväst – en av de mest kriminella storstadsregionerna i hela Europa, där man sällan går säker för diverse mord, bombdåd eller andra ”spontana” händelser av de mest skilda slag. Vi kommer kanske återvända till lite av vad vi själva sett, bevittnat och upplevt, sådär något hundratal meter utanför redaktionsokalernas ytterdörr, men det får bli senare under Thorre eller Tors månad, som månaden alltid hetat, fram till 1800-talet i det Hedniska Sverige...

 

Här ovan ser ni nu ett diagram, som visar antalet läsningar (”clicks” eller ”träffar”) på vår nätsida, sedan starten i November 2014. Från en blygsam början gick vi emot fler än 100 000 enskilda träffar under ”rekordåren” 2018 – 2020. Därefter har läsarantalet mattats av, ned emot cirka 24 266 träffar år 2024, som var ett av våra allra värsta år någonsin. Under detta år, 2025, förbättrade vi siffrorna till strax över 28 000 igen – men detta är fortfarande en usel utveckling, som inte motsvarar våra mål inför framtiden. Vi är fortfarande långt större och populärare på Internet än de flesta andra löpande bloggar om likartade ämnen i Sverige, ja mycket mycket större än Internet-sidor för diverse obskyra samfund och föreningar för såkallad ”fornsed”, new age och annan amerikansk smuts.

Under början av 2024 satte vi som mål, att antalet läsare dagligen (inte antalet ”click” !) inte fick understiga 50 personer i genomsnitt, varje dygn, hela året ut. Lyckades vi inte uppnå detta, skulle vi överväga att lägga ned hela bloggen rakt av – efter tio långa år och mer än ett kvarts sekel på Internet – men så illa gick det nu inte. Istället uppnådde vi över 76 individuella läsare per dag det här året, mätt på antalet IP-adresser, emot 66 stycken läsare per dag år 2024.

 

Nu är det självklart så att det med de verktyg som står till buds – tillhandahållna av WordPress.com – inte går att mäta om de personer eller entiteter – förhoppningsvis mänskliga – som läser ”Hedniska Tankar” verkligen förstår VAD det är som de har läst, och det är naturligtvis också en fråga om VILKA läsare vi i så fall har, och VAR i Världen eller Midgård de i så fall finns – och ifall de också kan TILLÄMPA vad de HAR läst och de facto kan ha någotslags NYTTA av de kunskaper, de nu till äventyrs inhämtar.

Ifall vi – exempelvis – bara läses eller blir förstådda av tjugotalet tjattrande hårdrockare i Kuala Lumpur, Malaysia, eller 10 svårt skadade skolbarn i Little Rock, Arkansas är det ju föga glädje med alltsammans, eftersom det här ÄR en blogg för i huvudsak Nordbor och Européer. Vi har full förståelse för att de delar av mänskligheten som drabbats av krig, naturkatastrofer eller hur som helst bara försöker överleva och skaffa mat och vätska för dagen inte kan ta del av vad vi ägnar oss åt, först som sist.

Blir vi å andra sidan lästa av 76 beslutsfattare i valfri stormakt, inklusive Kina, svenska politiker, internationell militär eller företagsledare av olika slag så är kanske mera vunnet i långa loppet, som ni nog förstår. Vårt mål är alldeles definitivt att förändra Världen – till det bättre – så mycket vi kan och alls mäktar med. 

Vi har redan gång på gång och år efter år underrättat er om det kommande ”Hedniska Skiftet” och vår Nostardamus-lika kardinalplan i tre steg, som syftar till att återupprätta Asatro och Hedendom inte bara i Sverige, utan hela Nordeuropa med omnejd – men det är inte allt vi vill. Målen i stort förvaltas av Samfundet Särimner, som är ett globalt, esoteriskt samfund – av samma slag som Frimurarna eller Illuminati, bara så att ni vet. Bäst att ni passar er. Helt säkert representerar vi någotslags sammansvärjning – tror ni inte också det ?

Ser vi på de HEDNISKA TANKARNAS utbredning över jordklotet år 2014 – 2025, så framgår att NÄSTAN VARJE NATION – globalt sett – utom länder som Nordkorea, Niger och Tchad redan HAR drabbats av dem.

Nu är det försent att vända om. Monoteister och Totalitära system har REDAN förlorat, enbart genom vår blotta existens, eftersom den säkrar den fria tankens överlevnad. Ser man sedan till mönstret för hur det varit i år, ser vi att Afrika Söder om Sahara helt fallit bort, liksom det Grönland fuskaren Mr President Donald Trump sagt sig vilja ”köpa” – trots att det aldrig någonsin varit till salu.

 

Karta över ”Hedniska Tankars” globala spridning, år 2025

 

Låt oss nu – som nästan alla tidigare verksamhetsår för vår del – studera allt detta lite närmare. Vi ser att främst Sverige, men också USA och Tyskland har en viss över-representation på kartan ovan – kanske föga förvånande – med tanke på att detta är en blogg som närapå helt uteslutande skrivs på det svenska språket. Tidigare har vi publicerat data som visat vilka tio, femton eller tjugo länder som varit de populäraste för vår del, och så ska vi göra också i år.

Antal ”läsningar” globalt, år 2014 – 2025

 

Under tidigare år har de Nordiska Länderna – inte ”Skandinaviska” som många helt felaktigt tror – detta är blott och art ett geografiskt begrepp – Norge, Finland och Danmark kommit på 4:e, 5:e och 6:e plats, antagligen beroende på invånarantal och Internets struktur. Island och Färeöarna, som också hör till Norden har tyvärr inte lyckats hamna på topplistan. Därefter har Storbritannien varit en ”stor” nation för de Hedniska Tankarna, liksom – vilket förvånar – Ryssland – kanske främst därför att vi skrivit mycket om det besinningslösa erövringskrig, som detta land för emot Ukraina och alla sina övriga grannländer. Sedan följer Nederländerna och Spanien, där stora numerärer av Asatroende faktiskt finns och har existerat i flera decennier.

Men i år har ”tio-i-topp” listan faktiskt flyttats om – som alltid – och 2025 såg bilden ut såhär:

 

Tyskland har gått om USA – och det är väl så. Vi vill inte ha med fler amerikanska ”Asatruar” att göra – hela deras kultur och sätt att vara är ett enda stort avsky, som också det Isländska Asatruarfelagidh och alla andra någotsånär seriösa utövare betackar sig för – och begrepp som ”kultur”, ”utbilding” eller ”amerikaner” hör inte ihop – vilket är välkänt hela Världen över. Ett överviktigt, smällfett folkslag, fördummat intill Yahoo-gränsen kan man bara förakta, inte omfatta eller värna. Helt nya på listan är – glädjande nog – Irland (nummer 7) samt Kina och Frankrike – vi har faktiskt EN trogen läsare på ett Kina-baserat, Sverige-anknutet exportföretag, och står rent handelsmässigt och intellektuellt i ett mycket gott förhållande till Folkrepubikerna – som det ju rör sig om i det här fallen.

Nytt för i år – på WordPress.com – är att man också kan studera vilka regioner, delstater, län, amt, fylken, departements, shires och så vidare våra läsare kommer ifrån. Fördelningen på de tio mest pupulära geografiska regionerna blir då som tabellen nedan utvisar:

Antal visningar 2025 – cirka 27 254

POPULÄRASTE REGIONER FÖR  ”HEDNISKA TANKAR” UTANFÖR SVERIGE

Sachsen 5757 visningar
Virginia 577
California 237
Texas 175
Oregon 138
Uusimaa (Finska Nyland) 138
Dublin 121
Iowa 122
Noord-Holland 95
Bayern 87

USA:s dominans är fortfarande stor, men vi får hoppas den snart bryts, en gång för alla. Delstaten Sachsen i det forna DDR har en mycket stor representation, vilket beror på en enstaka ”topp” under Juli månad, 2025. Även det finska Nyland – men inte Österbotten eller Åland – samt Dublin, Norra Holland och Bayern finns med på listan, men materialet är alldeles för litet för att man skall kunna dra några säkra slutsatser av detta. Nu kan vi bryta ned år 2025 års data ytterligare på ”orter” – definierat enligt IP adresser, och se ett ännu finmaskigare mönster, som framträder likt Yggdrasils löv eller trådarna i Urds och Nornornas väv.

 

 

Vi kan se enskilda klumpar eller ”kluster” av läsare inte bara i hela Sverige och Västeuropa, utan också i USA, Turkiet, Kurdistan, och – påfallande nog – i Fjärran Östern – med Malaysia, Kina och Tokyo, Japan som klart markerade punkter på kartan. Vad gör våra läsare där, hur tänker de och varför ? Vi har inga klara svar.

Tabell-data ger kanske klarare besked:

POPULÄRASTE ORTER FÖR ”HEDNISKA TANKAR” UTANFÖR SVERIGE, ÅR 2025

Falkenstein, Sachsen 5756 visningar
Virginia 335
Ashburn, Virginia 248
Dallas, Texas 153
Mountain View, California 150
Dublin, Dublin, Eire 129
Helsingfors, Finland 104
Council Bluffs, Iowa 97
Amsterdam, Holland 92
Stavanger, Norge 80

 

Sett emot över 27 000 visningar på ett år, finns ingen klar övervikt på ”orter” eller lokalsamhällen. Falkenstein i Sachsen är det stora undantaget – vilket beror på Juli månads händelse. Washington, DC är en gammal ”favorit” – vi har sedan år 2016 en trogen läsare i Pentagon av alla platser – en oförvitlig statstjänsteman i Trump-regimens sold, vars hustru under många år varit intresserad av den svenska Lussi eller Ljusi-traditionen, som ursprungligen är helgad åt Freja, Freya, Freyja.

Foto: Encyclopedia Britannica. Också HÄR har de HEDNISKA TANKARNA slagit rot.  Vi ASATROENDE finns ÖVERALLT – Där ni MINST väntat er det !!

Så ni ser – vi är – likt Särimner själv – odödliga, och kan inte utplånas – för våra verk fortsätter, oavbrutet, oavlåtligt, för alltid, intill Ragnarök och makternas fall. Vår seger är förutbestämd, och inga kristna eller mohammedaner kan göra det minsta åt den saken.

Sett till orter i Sverige – som representerar en större andel – sådär 80 % – av det nuvarande läsarantalet, år 2025 -blir fördelningen såhär:

POPULÄRASTE ORTER FÖR ”HEDNISKA TANKAR” INOM SVERIGE

Stockholm 6 569
Malmö 1 437
Göteborg 1 153
Karlskoga 623
Uppsala 571
Bollnäs 412
Viggby (Täby) 330
Södertälje 289
Grillby (Uppland) 266
Skövde 242

Föga förvånande är det i de tre storstadsregionerna, som de flesta av våra läsare finns, sett till rena IP-adresser. Men – Karlskoga – centrum för Bofors och en del av vår Vapenindustri – sticker ut – liksom universitets-staden Uppsala  -ett svenskt Oxford – och Bollnäs – vars närvaro på listan får bero på en ren slump – liksom förekomsten av Grillby – ett nedlagt stations-samhälle av nästan ingen regional eller nationell betydelse överhuvudtaget – förutom Viggby – en del av Viggbyholm, Täby – där vi har anförvanter genom släktskap.

Vad sker detta år, 2026 ?

Vårt liv och de Hedniska Tankarna går evigt vidare. Kristendomen ska störtas i gruset, en ny morgon gryr, utan ”frälsare” eller falska profeter.

Sådan är Ragnarnas vilja. Sådan är Makternas väg.

Frigg spinner molnen i himlen, denna Friggas fredag – då vår text skrivs. Som det är, och skall varda.

 

Profilbild för Okänd

Från över 600 inlägg till exakt 300…

av

Som tidigare meddelats städas det inför det nya året på ”Hedniska Tankars” redaktion. Vi har nu skurit ned antalet inlägg i den ”löpande” bloggen från över 620 stycken till exakt 300.

Orsaken är att de dagsfärska inlägg vår redaktion skriver i hög grad baseras på dagstidningsjournalistik. De har aldrig varit avsedda att vara ristade i sten – de är adiaforiska till sin natur. Därför har vi också skapat ett artikelarkiv, som just nu uppdaterats – och strax efter nyår publicerar vi som vanligt årskrönikor, och inlägg om hur den här bloggen utvecklat sig under det år som gått, och det år som kommer.

Vår redaktion består som förut av  tre personer, förutom – ”gästskribenter” och de som skriver insändare, läsarfrågor eller enskilda inlägg.

Vi hälsar er välkomna till ett nytt år i Asatrons tecken. Inte ”fornsederiets” eller new age-flummet, fake news eller ”den artificiella intelligensens” bottenlösa träsk.

Någon måtta får det ändå vara…