Etikettarkiv: Asatru

Profilbild för Okänd

Raud den Rammes dag (repris från 2022)

av

I morgon firar många Asatroende, främst i USA och en del anglosaxiska länder, Raud den Rammes dag.  I Sverige är denne fulkeskung från Hålogaland eller Nordligaste Norge bortglömd, men i Norge firas han också, mest beroende på de odödliga passager som finns i den fullt historiska Olafs Saga Tryggva, eller berättelsen om den kristnade kung Olaf Tryggvason, och hans många illdåd emot hedningarna. Raud den Ramme, som på Engelska kallas ”Raud the Strong” – en smula felaktigt, därför att en man som är ”ramm” eller flink i nävarna också är rörlig och smidig, och visst inte bara stark i största allmänhet.

Han var också Gode och en firad sejdkarl, och ägde tillika ett stor drakskepp som hette ”Ormen” och det var större än något skepp, som kung Olaf senare kom att äga; ty vid denna tid var ”Ormen Långe” med sina 34 årpar ännu inte byggd.

Det betyder att Rauds drakskepp måste ha haft närmare 35 meters längd eller mer, och rymt närmare 100 mans besättning – och kanske är det inte omöjligt att finna spår av det eller hans gravhög ännu, för enligt Heimskringla bodde han invid Saltströmmen på två öar som hette Gylling och Häring – idag finns det två orter som heter Godönäs och Löding i närheten, och ortens topografi ser delvis annorlunda ut än under 900-talets sista år, när kung Olaf bestämde sig för att slakta och plundra de sista självständiga Jarladömena i Norr. Man kan bara tänka på de skepp man fann i Sydnorge under 2019, och som ingen trodde att det var möjligt att återfinna, ända tills nu. De var från 800-talet (se bland de tidigare inläggen) och långt över 25 meter de också, även om de kanske inte kan kallas ”Drakar” – ty ett sådant skepp skall ha minst 32 bänkar.

Alltnog, Raud den Ramme och hans folk mötte kung Olaf i öppen strid, och även om sagan säger att de ska ha besegrats, kom de helskinnade därifrån och seglade så bort genom att kryssa mot vinden, och det gjorde de så skickligt och bra att ingen kristen kunde följa efter dem, och Olaf började då ljuga för sitt eget folk och säga att det var trolldom.

Saltstraumen, inåt land förbi Bodö, som där ser ut idag. Här finns ett mäktigt tidvatten, som hindrade de kristna att komma fram, och trakten har varit befolkad av Nordmän sedan romersk järnålder

Hålogaland var isfritt till och med under den senaste istiden, och öarna på Ofoten var redan då bebodda. Man har hittat brödsäd från långt före kristus och spår av långhus, som visar att Hålogaland var färdigkoloniserat och bebott av Nordmän – inte samer och därmed likställda – under bronsåldern och vidare framåt. På Bodö-näset har man hittat minst 30 större gravhögar av sydnorsk typ, som visar att man var ett självständigt rike i norr med rika förbindelser mot resten av Norge och andra delar av Världen, men de kristna slog sönder allt detta. Raud blev belägrad på sin egen gård, och man ville tvinga honom att anta kristendomen.

Han vägrade, och förblev hedning in i det sista. Då befallde kung Olaf att man skulle trycka in en huggorm i ett avsågat dryckeshorn, och så petade man med en glödhet järnten i hornets ena ände. Då kröp huggormen ned i svalget på Raud, för man satte hornet framför munnen på honom, och så åt sig ormen in i hans inälvor, och därav förblödde och förgiftades han inifrån, medan de kristna njöt av anblicken och hånade honom. De flesta av Rauds egena män torterades sedan ihjäl av de kristna på olika sätt, bland annat genom att brännas på bål eller av att plågas till döds med glödande järn.

Olaf Tryggvason stal Rauds skepp, och en del säger att det var den mindre ”Ormen” som ännu fanns när slaget vid Svolder till slut stod, och Norrmän, Danskar och Svenskar till sist gjorde gemensam sak emot de kristna, och tog en rättvis hämnd för Raud, hans folk och många andra, hela Norden alltöver. Olaf plundrade och stal också ansenliga rikedomar, och det första de kristna gjorde, när de kom ill Halogaland, det heliga landet i Norr, var att bränna ned alla gårdar och lägga hela landsändan öde. Det ”Thule” redan Pytheas talade om, långt före kristus, och det Midnattsolens och Midnattsmörkrets land i Norr, som Prokopios och andra Byzantinska historiker beskrev, har av många identifierats med Rauds glömda land, och många hedningar flydde som vi vet över till Island, där Asatron aldrig riktigt dog ut, utan finns kvar än idag.

Man anser också, att det funnits fler historiska urkunder om Hårak på Tjötta, Raud och alla de andra Jarlarna och Fylkeskonungarna, som var hedningar och Asarna trogna allesamman, fast de kristna förstörde alla källor och sagasamlingar de fick tag på.

Raud föll som en god man, och han representerade en god och rättvis sak.

Hans minne lever och firas än idag, som vi kan se. Och Asatron är inte bortglömd. Män kan falla, och gårdar och bygder brinna, men man kan inte förinta ett starkt och enat folk, eller dräpa dess tro.

Sann tro och sanna gudar skall alltid finnas kvar.

(inlägg från 9 Januari 2025)

Profilbild för Okänd

Asatro är INGEN ”Sed”….

av

Begreppet ”Asatro” har alltid funnits. Det uppfanns inte alls under 1800-talet eller ens på 1200-talet, eftersom det redan finns i Eddan, som går tillbaka på källor  och skalder från 900-talet och än tidigare. Trua, Tru,treue osv moderna avledningar, kommer från urgermanska och proto-indoeuropeiska ordstammar, som var kända redan 1500 år före vår tideräkning – liksom begrepp som på norröna heter ”Trua á Asom ok Ölfvom” – att tro Asar och Vaner. Ja – just tro utan att använda den moderna formuleringen ”tro på” något, för använder du prepositionen ”på” som i tro på ”jultomten, gud” osv osv öppnar du logiskt sett för en abstraktion, eller den möjligheten att sagda Jultomte eller de kristnes gud inte finns.

Följaktligen heter det bara ”tro” som i ”tro du mig !” enligt vad våra isländska sagesmän upplyser oss om, och det är tvivelsutan helt riktigt. Språk och ord styr tanken. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara.

 

En ”sed” däremot är bara en mekanisk återupprepning, en sak som görs utan all eftertanke. Följaktligen finns det inget som heter ”forn sed” och något sådant nämns bara i kristna källor, minst 200 år efter det att Asatron officiellt hade avskaffats, bland annat på Island. ”Hedniska Tankar” fördömer allt bruk av den politiserade New Age-termen ”forn sed” och reser också NIDSTÅNG emot alla dess utövare !

 

Vår TRO är en ren VILJE-YTTRING och skall också betraktas som en sådan….

Profilbild för Okänd

Långkål och väntan på Thorrablot

av

Nu är vi redan inne i Thorre månad, eller Torsmånaden – som i Västnorden – det vill säga allting Väster om Västergötland – inföll i Januari. I Östnorden och i den Germanska delen av Europa var Augusti detsamma som Torsmånad – kring skörden och Olofsdagen – som ursprungligen var helgad åt Tor och ingen annan.  Detta syns i de gamla Hedniska kalendrar som man alltid tillämpat i Svea Rike, inklusive våra gamla månadsnamn. 

Mera om Thorrablotet, som rätteligen infaller första fullmånen i Januari, kan ni läsa här.

I år infaller Första Fulllmånen i Januari den 6:e, vilket alltså är rätt tid för Thorrablotets inledning, och hela månaden Thorre – som markerar Midvintern – eftersom Vinterns mitt INTE bör förväxlas med Vintersolståndet, 21 December – alla vet vi ändå att Januari brukar vara årets kallaste månad, och det stämmer även i år – några särdeles ”Klimatförändringar” råder inte – annat än i det sociala klimatet människor emellan, där SVT och skumma nyhetsaktörer fortsätter försöka splittra hela Sverige med sin politik, som inte längre är relevant för den verklighet de flesta svenskar upplever. Vi vet att Vintern är ett säsongvis uppträdande fenomen, som följt med oss ända sedan den senaste istiden och än längre tillbaks – och det idiotiska Thunbergeri vi matas med i media imponerar inte på oss. Kortsynta politiker, som dansat efter ”Galna Gretas” och Såsial-demokratisk pipa ligger bakom skadorna på landets infrastruktur, och det ”snökaos” media alltid skriar och väsnas om – likt stuckna grisar.

 

Fullmånen sken över vintriga skogar också i Januari 2023, enligt ”Fotosidan”

Isländska restauranger och landets turistnäring borde ta fasta på bruket att äta rester efter Julbordet, och ta hand om vad som återstår av det goda sovel vi fått innan Knutsdagen, tjugondag knut, som infaller jämnt 20 dagar efter Julafton, alltså 12 Januari 2025. Knutsdagen firar vi Asatrogna hedningar efter Knut Den Store, inte den kristne och eländige Knut Lavrad – och Thorre månad räcker till nästa fullmåne, som infaller i Göje månad eller Februari – den 12 Februari 2025 – närmare bestämt.

Alltså får vi fira Thorrablot och Knutsdag med bara en dags mellanrum, just i år – och det kan ju vara praktiskt, för de av våra läsare som ännu är kristna av sig, och inte vågat ta steget fullt ut och GÅ UR ”Svenska” Kyrkan och inte ha mer med Islam eller Kristendom att göra – vilket vi rekommenderar alla våra läsare att göra – snarast möjligt. Om ni inte redan gjort det, så LÅT HEDNA ER GENAST och bli Asatrogna samt Humanister som vi – det är det bästa ni kan göra, och det bästa nyårslöfte som finns att ge.

Det är ni skyldig er familj, och även era barn !

I Halland och Götaland äter man gärna Långkål till Julen, eller kokad grönkål, uppvärmd i lite matfett. Frågar man människor i Mälardalen eller längre norrut i vårt land efter vanlig Grönkål att äta till Jul – eller som rester att koka soppa på (även stjälkarna kan tillvaratas !) så tittar de på en som om man vore galen, trots att Grönkål är lätt att odla i hela Europa. Stockholmare och därmed likställda exemplar, som helt vansläktats och tappat kontakten med vår Svenska och Nordiska natur tror att det är fråga om några kvistar att dekorera skinkan med – trots att ingenting kunde vara felaktigare.

Nej, god närodlad grönkål kan man själv unna sig, oavsett om man har god jord att odla i eller inte. Söderut, på Söderslätt i Skåne var det vanligare med Brunkål till Julen, alltså vanlig vitkål hackad i bitar, kokt och anrättad med smör och lite sirap, vilket ni kan läsa mera om i nedanstående goda bok – som fungerar som hjälpreda även i köket.

 

I denna bok behandlas matkulturen för hela Göta Rike – samt delar av Svea

Dess författare dog 2023, men hans insatser för god mat i Norden blir nog inte bortglömda i brådrasket. Grönkålssoppa är utmärkt och värmande mat såhär års i vintermörkret, och lätt att göra. Fräs samman lite matfett, överbliven ister och fett från julskinkan, eller lite margarin tillsammans med vetemjöl. Koka väl hackad grönkål eller dess stjälkar i lite grönsaksbuljong eller fruset skinkspad, om ni har kvar det. När kålen är mjuk, tillsätt mjöl- och fettblandningen, lite i taget och rör om väl. Koka upp, och låt koka 15-20 minuter. Servera med kokta ägghalvor, tärnat fläsk, stekt bacon eller vad som är över av er julskinka, ty skinkan håller muslimer och kristna borta från ert hus och hem, i synnerhet om ni äter grönkålssoppan med fläsk i på en fredag – för det tål inte katolikerna – som vill förbjuda alltsammans…

God och enkel samt närande mat för det HEDNISKA Hushållet… Begrips !

När Hedniska Tankars chefredaktörs farmor ännu levde, berättade hon hur det var i Ljotgodaland eller Luggude Härad, ännu så sent som på början av 1900-talet. ”Ljot” betyder sannolikt att utgjuta något, öl, blod eller soppa i samband med blot – vad som står på Svenska Wikipedia numera är felaktigt. Samma vittnesbörd om större gårdar – med kanske en familj om 6-7 personer och lika många drängar eller pigor – finns också i Nils-Arvid Bringeus bok, om någon skulle undra. Husfadern skar och fördelade brödet till var och en, varje måltid – och om inte han, så kvinnan i hushållet eller ”störstdrängen” eller ”förstdrängen” – eller den äldsta kvinnan – om det var i ett mindre hushåll, ett enstaka torp eller ett fattigt hemman i skogsbygderna. Överallt rådde samma svenska matkultur, sedan Asatrons tid.

Alla fick sin soppa i tur och ordning – och sin brödbit av god, grov skånsk kavring – som längre norrut i Götaland ersattes av Vörtbröd, ännu längre norrut av Rågbröd.

I Engelska språket höll sig orden ”Hleford” eller ”Hlefdige” – fördelare av bröd, ”Lefsa” eller tunnbröd på norska – gotiskans ”Hlaifs” – jämför modern engelskas ”loaf of bread” – kvar väldigt länge – och blev till ”Lord and Lady” med tiden – men så långt som Dowton Abby, eller andra feodala sammanhang behöver vi inte gå. Vi svenskar är och förblir ett enkelt bondefolk, utan överklass. Hos oss har stark kungamakt och fria bönder alltid haft övertaget över adel, präster och borgerskap – utom i modern tid och möjligen en kort tid på 1600-talet, då vansinniga pfaltzare från Tyskland ville införa feodalismen hos oss med. Men – vårt folk stod emot, och så har det varit i hela Norden, vår gemensamma historia igenom. Minns ni ”Allmogen” och andra svenska historiebloggar som vi länkat till här till höger ? Läs dem, och vägra ta del av SVT:s och Nomenklaturans kulturförvanskningar !

Också större gårdar sände sina yngsta döttrar ut som pigor till en närliggande gård – och yngsta pigan fick stå upp hela måltiden, vid nedersta bordsänden, redo att duka ut eller sätta fram mat åt de andra – först när de andra hade ätit, åt hon. Det var inte lättare för de yngre drängarna, för de serverades sist – husfader, fru och barn i huset fick alltid först – men alla fick lika och i tur och ordning – goda husmän och husmödrar, som såg till att alla fick sin beskärda del har alltid funnits – och detta, som vi nu har berättat om – hände sig i en by kallad Väsby, döpt efter ett Vi eller en helig plats, så sent som på 1910-talet.

Åsboland, Ljotgodaland, Odensjö och så gott som alla Härader var Hedniska Land – och blir det en gång på nytt…Härad kommer av ordet för Här, Hundare eller Hundrade är ett annat, centralt rättsligt begrepp, fött i Germanien och det gamla Rom. Det har ingenting med kristna ”socknar” att göra.

Så var det i Ljotgodaland, efter gammal hävd – och den håller vi ännu på i vårt Hedniska Kosthåll, medan långkålen kokas till soppa… Och mat ges åt Midgårds barn – som det är och skall vara här på Jorden.

 

Hell Jolner – Oden är Julens Herre !

Profilbild för Okänd

HEDNISKA TANKARS  ÅRSKRÖNIKA 2025 – Lite statisitk

av

Årskrönikor är ju legio eller allmänt förekommande såhär års. Vi på Hedniska Tankar vill såklart inte vara sämre än Svenska Media i övrigt. Med tanke på hur extremt låg kvalitet TV, Tidningar och Internet-sajter i det här landet faktiskt håller numera, är det ju svårt att vara just ”sämre” överhuvudtaget… Vi skriver därför inget om vårt populäraste sakinnehåll under det år som gått, men ägnar oss åt lite statistik istället – det har vi ju gjort här på WordPress.com sedan år 2015, och även tidigare, eftersom ”Hedniska Tankar” i olika former funnits på Internet ända sedan det tidiga 2000-talet.

Vi har alltid skrivit om udda ämnen som Asatro och Hedendom, eftersom vårt hushåll på tre personer består av just Asatrogna Hedningar och inget annat, och vi är fortfarande bosatta i Jakobsberg, Stockholm Sektor Nordväst – en av de mest kriminella storstadsregionerna i hela Europa, där man sällan går säker för diverse mord, bombdåd eller andra ”spontana” händelser av de mest skilda slag. Vi kommer kanske återvända till lite av vad vi själva sett, bevittnat och upplevt, sådär något hundratal meter utanför redaktionsokalernas ytterdörr, men det får bli senare under Thorre eller Tors månad, som månaden alltid hetat, fram till 1800-talet i det Hedniska Sverige...

 

Här ovan ser ni nu ett diagram, som visar antalet läsningar (”clicks” eller ”träffar”) på vår nätsida, sedan starten i November 2014. Från en blygsam början gick vi emot fler än 100 000 enskilda träffar under ”rekordåren” 2018 – 2020. Därefter har läsarantalet mattats av, ned emot cirka 24 266 träffar år 2024, som var ett av våra allra värsta år någonsin. Under detta år, 2025, förbättrade vi siffrorna till strax över 28 000 igen – men detta är fortfarande en usel utveckling, som inte motsvarar våra mål inför framtiden. Vi är fortfarande långt större och populärare på Internet än de flesta andra löpande bloggar om likartade ämnen i Sverige, ja mycket mycket större än Internet-sidor för diverse obskyra samfund och föreningar för såkallad ”fornsed”, new age och annan amerikansk smuts.

Under början av 2024 satte vi som mål, att antalet läsare dagligen (inte antalet ”click” !) inte fick understiga 50 personer i genomsnitt, varje dygn, hela året ut. Lyckades vi inte uppnå detta, skulle vi överväga att lägga ned hela bloggen rakt av – efter tio långa år och mer än ett kvarts sekel på Internet – men så illa gick det nu inte. Istället uppnådde vi över 76 individuella läsare per dag det här året, mätt på antalet IP-adresser, emot 66 stycken läsare per dag år 2024.

 

Nu är det självklart så att det med de verktyg som står till buds – tillhandahållna av WordPress.com – inte går att mäta om de personer eller entiteter – förhoppningsvis mänskliga – som läser ”Hedniska Tankar” verkligen förstår VAD det är som de har läst, och det är naturligtvis också en fråga om VILKA läsare vi i så fall har, och VAR i Världen eller Midgård de i så fall finns – och ifall de också kan TILLÄMPA vad de HAR läst och de facto kan ha någotslags NYTTA av de kunskaper, de nu till äventyrs inhämtar.

Ifall vi – exempelvis – bara läses eller blir förstådda av tjugotalet tjattrande hårdrockare i Kuala Lumpur, Malaysia, eller 10 svårt skadade skolbarn i Little Rock, Arkansas är det ju föga glädje med alltsammans, eftersom det här ÄR en blogg för i huvudsak Nordbor och Européer. Vi har full förståelse för att de delar av mänskligheten som drabbats av krig, naturkatastrofer eller hur som helst bara försöker överleva och skaffa mat och vätska för dagen inte kan ta del av vad vi ägnar oss åt, först som sist.

Blir vi å andra sidan lästa av 76 beslutsfattare i valfri stormakt, inklusive Kina, svenska politiker, internationell militär eller företagsledare av olika slag så är kanske mera vunnet i långa loppet, som ni nog förstår. Vårt mål är alldeles definitivt att förändra Världen – till det bättre – så mycket vi kan och alls mäktar med. 

Vi har redan gång på gång och år efter år underrättat er om det kommande ”Hedniska Skiftet” och vår Nostardamus-lika kardinalplan i tre steg, som syftar till att återupprätta Asatro och Hedendom inte bara i Sverige, utan hela Nordeuropa med omnejd – men det är inte allt vi vill. Målen i stort förvaltas av Samfundet Särimner, som är ett globalt, esoteriskt samfund – av samma slag som Frimurarna eller Illuminati, bara så att ni vet. Bäst att ni passar er. Helt säkert representerar vi någotslags sammansvärjning – tror ni inte också det ?

Ser vi på de HEDNISKA TANKARNAS utbredning över jordklotet år 2014 – 2025, så framgår att NÄSTAN VARJE NATION – globalt sett – utom länder som Nordkorea, Niger och Tchad redan HAR drabbats av dem.

Nu är det försent att vända om. Monoteister och Totalitära system har REDAN förlorat, enbart genom vår blotta existens, eftersom den säkrar den fria tankens överlevnad. Ser man sedan till mönstret för hur det varit i år, ser vi att Afrika Söder om Sahara helt fallit bort, liksom det Grönland fuskaren Mr President Donald Trump sagt sig vilja ”köpa” – trots att det aldrig någonsin varit till salu.

 

Karta över ”Hedniska Tankars” globala spridning, år 2025

 

Låt oss nu – som nästan alla tidigare verksamhetsår för vår del – studera allt detta lite närmare. Vi ser att främst Sverige, men också USA och Tyskland har en viss över-representation på kartan ovan – kanske föga förvånande – med tanke på att detta är en blogg som närapå helt uteslutande skrivs på det svenska språket. Tidigare har vi publicerat data som visat vilka tio, femton eller tjugo länder som varit de populäraste för vår del, och så ska vi göra också i år.

Antal ”läsningar” globalt, år 2014 – 2025

 

Under tidigare år har de Nordiska Länderna – inte ”Skandinaviska” som många helt felaktigt tror – detta är blott och art ett geografiskt begrepp – Norge, Finland och Danmark kommit på 4:e, 5:e och 6:e plats, antagligen beroende på invånarantal och Internets struktur. Island och Färeöarna, som också hör till Norden har tyvärr inte lyckats hamna på topplistan. Därefter har Storbritannien varit en ”stor” nation för de Hedniska Tankarna, liksom – vilket förvånar – Ryssland – kanske främst därför att vi skrivit mycket om det besinningslösa erövringskrig, som detta land för emot Ukraina och alla sina övriga grannländer. Sedan följer Nederländerna och Spanien, där stora numerärer av Asatroende faktiskt finns och har existerat i flera decennier.

Men i år har ”tio-i-topp” listan faktiskt flyttats om – som alltid – och 2025 såg bilden ut såhär:

 

Tyskland har gått om USA – och det är väl så. Vi vill inte ha med fler amerikanska ”Asatruar” att göra – hela deras kultur och sätt att vara är ett enda stort avsky, som också det Isländska Asatruarfelagidh och alla andra någotsånär seriösa utövare betackar sig för – och begrepp som ”kultur”, ”utbilding” eller ”amerikaner” hör inte ihop – vilket är välkänt hela Världen över. Ett överviktigt, smällfett folkslag, fördummat intill Yahoo-gränsen kan man bara förakta, inte omfatta eller värna. Helt nya på listan är – glädjande nog – Irland (nummer 7) samt Kina och Frankrike – vi har faktiskt EN trogen läsare på ett Kina-baserat, Sverige-anknutet exportföretag, och står rent handelsmässigt och intellektuellt i ett mycket gott förhållande till Folkrepubikerna – som det ju rör sig om i det här fallen.

Nytt för i år – på WordPress.com – är att man också kan studera vilka regioner, delstater, län, amt, fylken, departements, shires och så vidare våra läsare kommer ifrån. Fördelningen på de tio mest pupulära geografiska regionerna blir då som tabellen nedan utvisar:

Antal visningar 2025 – cirka 27 254

POPULÄRASTE REGIONER FÖR  ”HEDNISKA TANKAR” UTANFÖR SVERIGE

Sachsen 5757 visningar
Virginia 577
California 237
Texas 175
Oregon 138
Uusimaa (Finska Nyland) 138
Dublin 121
Iowa 122
Noord-Holland 95
Bayern 87

USA:s dominans är fortfarande stor, men vi får hoppas den snart bryts, en gång för alla. Delstaten Sachsen i det forna DDR har en mycket stor representation, vilket beror på en enstaka ”topp” under Juli månad, 2025. Även det finska Nyland – men inte Österbotten eller Åland – samt Dublin, Norra Holland och Bayern finns med på listan, men materialet är alldeles för litet för att man skall kunna dra några säkra slutsatser av detta. Nu kan vi bryta ned år 2025 års data ytterligare på ”orter” – definierat enligt IP adresser, och se ett ännu finmaskigare mönster, som framträder likt Yggdrasils löv eller trådarna i Urds och Nornornas väv.

 

 

Vi kan se enskilda klumpar eller ”kluster” av läsare inte bara i hela Sverige och Västeuropa, utan också i USA, Turkiet, Kurdistan, och – påfallande nog – i Fjärran Östern – med Malaysia, Kina och Tokyo, Japan som klart markerade punkter på kartan. Vad gör våra läsare där, hur tänker de och varför ? Vi har inga klara svar.

Tabell-data ger kanske klarare besked:

POPULÄRASTE ORTER FÖR ”HEDNISKA TANKAR” UTANFÖR SVERIGE, ÅR 2025

Falkenstein, Sachsen 5756 visningar
Virginia 335
Ashburn, Virginia 248
Dallas, Texas 153
Mountain View, California 150
Dublin, Dublin, Eire 129
Helsingfors, Finland 104
Council Bluffs, Iowa 97
Amsterdam, Holland 92
Stavanger, Norge 80

 

Sett emot över 27 000 visningar på ett år, finns ingen klar övervikt på ”orter” eller lokalsamhällen. Falkenstein i Sachsen är det stora undantaget – vilket beror på Juli månads händelse. Washington, DC är en gammal ”favorit” – vi har sedan år 2016 en trogen läsare i Pentagon av alla platser – en oförvitlig statstjänsteman i Trump-regimens sold, vars hustru under många år varit intresserad av den svenska Lussi eller Ljusi-traditionen, som ursprungligen är helgad åt Freja, Freya, Freyja.

Foto: Encyclopedia Britannica. Också HÄR har de HEDNISKA TANKARNA slagit rot.  Vi ASATROENDE finns ÖVERALLT – Där ni MINST väntat er det !!

Så ni ser – vi är – likt Särimner själv – odödliga, och kan inte utplånas – för våra verk fortsätter, oavbrutet, oavlåtligt, för alltid, intill Ragnarök och makternas fall. Vår seger är förutbestämd, och inga kristna eller mohammedaner kan göra det minsta åt den saken.

Sett till orter i Sverige – som representerar en större andel – sådär 80 % – av det nuvarande läsarantalet, år 2025 -blir fördelningen såhär:

POPULÄRASTE ORTER FÖR ”HEDNISKA TANKAR” INOM SVERIGE

Stockholm 6 569
Malmö 1 437
Göteborg 1 153
Karlskoga 623
Uppsala 571
Bollnäs 412
Viggby (Täby) 330
Södertälje 289
Grillby (Uppland) 266
Skövde 242

Föga förvånande är det i de tre storstadsregionerna, som de flesta av våra läsare finns, sett till rena IP-adresser. Men – Karlskoga – centrum för Bofors och en del av vår Vapenindustri – sticker ut – liksom universitets-staden Uppsala  -ett svenskt Oxford – och Bollnäs – vars närvaro på listan får bero på en ren slump – liksom förekomsten av Grillby – ett nedlagt stations-samhälle av nästan ingen regional eller nationell betydelse överhuvudtaget – förutom Viggby – en del av Viggbyholm, Täby – där vi har anförvanter genom släktskap.

Vad sker detta år, 2026 ?

Vårt liv och de Hedniska Tankarna går evigt vidare. Kristendomen ska störtas i gruset, en ny morgon gryr, utan ”frälsare” eller falska profeter.

Sådan är Ragnarnas vilja. Sådan är Makternas väg.

Frigg spinner molnen i himlen, denna Friggas fredag – då vår text skrivs. Som det är, och skall varda.

 

Profilbild för Okänd

Från över 600 inlägg till exakt 300…

av

Som tidigare meddelats städas det inför det nya året på ”Hedniska Tankars” redaktion. Vi har nu skurit ned antalet inlägg i den ”löpande” bloggen från över 620 stycken till exakt 300.

Orsaken är att de dagsfärska inlägg vår redaktion skriver i hög grad baseras på dagstidningsjournalistik. De har aldrig varit avsedda att vara ristade i sten – de är adiaforiska till sin natur. Därför har vi också skapat ett artikelarkiv, som just nu uppdaterats – och strax efter nyår publicerar vi som vanligt årskrönikor, och inlägg om hur den här bloggen utvecklat sig under det år som gått, och det år som kommer.

Vår redaktion består som förut av  tre personer, förutom – ”gästskribenter” och de som skriver insändare, läsarfrågor eller enskilda inlägg.

Vi hälsar er välkomna till ett nytt år i Asatrons tecken. Inte ”fornsederiets” eller new age-flummet, fake news eller ”den artificiella intelligensens” bottenlösa träsk.

Någon måtta får det ändå vara…

Profilbild för Okänd

Gårdstomte nummer 21 – 24 och en hälsning inför Julen

av

Jag återberättar nu de sista sägnerna om Gårdstomtar ur Per Gustavssons och Boel Werners bok om Gårdstomtar, som kom ut för några år sedan, samtidigt som jag utbringar en skål för Julen och Julblotet, som rätteligen bör firas tre dagar efter Vintersolståndet, och inget annat.

 

Att Julen rätteligen skall firas på den plats den har idag, och inte bör blandas samman med Midvinterblotet vid Vinterns mitt i Januari, eller Thorrablotet i Thorre eller Thors månad, har man förstås vetat länge. Prokopios visste det på 530-talet, när han skrev om förhållandena i Thule, Wulfila visste det på 300-talet, när han översatte Julmånaden, Fruma Jiuleis till December på Gotiska, och Beda Venerabilis i England på 700-talet visste det, när han sade att Angelsaxarna förstås firade geola eller Jul de också – efter Vintersolståndet och i December.

 

Över hela Norden, och även i Tyskland och Alpområdet har man tänt eld på ett enormt solhjul vid det nya årets början, och den seden har varit väl dokumenterad av forskare i flera hundra år – egentligen är det bara Heimskringla och Snorre Sturlasson, 200 år efter det att Asatron förbjöds på Island, som blandar ihop Höknätterna vid Vinterns början i Månadsskiftet December-November med Midvintern, och påstår att Julen skulle ha firats då – i Västnorden – men att den kristne Håkon Jarl skulle ha flyttat den till den kristna Juldagen – vilket det saknas belägg för i alla andra källor. 

Kort sagt – det finns ingen anledning att tro, att Julen firats på någon annan tidpunkt än just vid Jul, som det rätteligen är och bör vara, och alla spekulationer om en månkalender, kan vi utesluta ur sammanhanget. Tyska forskare har utöver det också visat att nymånen efter Midvintersolståndet, och inte fullmånen, var det rätta datumet för att fira Jul, vilket innebär att Julen även enligt månkalendern inträffade mellan 22 December och absolut senast den 19 Januari, och man bör komma ihåg att Julen räckte tolv dagar, och hela Jultolften. För övrigt – när alla äldre källor säger att Julen firades före nyåret och inte efter det – vad finns då för bevisvärde i 1200-talets osammanhängande uppgifter om att den skulle ha firats i Januari ?

Nu är det alltså snart Jul, och därmed lyser jag även Julefrid över den här bloggen – samt går att fira Jul med mina nära och kära.

 

Men – innan dess några vittnesbörd om Gårdstomtarna och deras framfart. Från Torpa i Halland berättades det kring 1947, att en bonde var känd för att ha en tomte på gården, men en dag fann han sin gamla märr uppe på Hörännet. Han kunde inte för sitt liv begripa, hurhon kommit dit, så han fick kalla på en hel hop karlar för att alls få ned märren därifrån. Men från ladugården därunder hördes tomtens röst:

”Det är skit till folk som inte har någon armstyrka nuförtiden – Jag lyfte märren ditupp ensam !”

Från Blekinge och Karlskrona-trakten berättade Jan Öjvind Svahn år 1989 om en händelse han fått återberättad under sin barndom. Den finns på sidan 88 i boken ”Ur Oknyttens Värld” som ingår i serien ”Svenska Folksagor” som ni kan köpa på antikvariat.  ”På en gård skulle en ko till att kalva under Juletid. Folket turades om för att gå ut och se om där blivit någon kalv, och en kväll var det pigans tur. Naturligtvis visste hon med sig, att det första husbondfolket skulle fråga henne när hon kom tillbaka, var om det fötts någon kvigkalv eller månne en tjurkalv, så hon kände mycket riktigt den nyfödda kalven ute i ladugården mellan benen.”

Men då spratt kalven till, och förvandlades med ens. Det var ingen annan än gårdstomten, som förvänt synen på henne. Och den lille rackaren hoppade runt, dansade och sjöng: ”Pigan tog mig på tasken och koddarna, ja på tasken och koddarna !”

Samma sägen finns också i England, där ett väsen vid namn Hedley Kow från Northumberland eller Nordimbraland, som Nordmännen sa – kan förvandla sig på samma sätt, och oftast uppträder i gestalt av en kalv, som skrämmer vettet ur vägfarande. Om traditionen bakom sägnen inte är Vikingatida, hur spreds den då över Nordsjön, då väl Blekinge och Northumberland aldrig haft några särskilt täta sjökontakter, förutom under Vikingatid ?

Från Kvibille i det på gårdstomtar rika Halland berättas det om en bonde, som på 1930-talet försökte flytta ifrån sin gård, bara för att slippa gårdstomtens spratt. Men flyttlasset välte tre gånger, och när bonden för tredje gången ställt allt i ordning, stack där upp en tomte ur varje bytta, fat och stäva, och de hojtade allesammans ”Vi flötter idag, vi flötter idag…” Och fri från Gårdstomtarna, blev han aldrig…

Exakt samma saga finns i Yorkshire och Northumberland, där den ska gälla en enstaka ”Boggart” eller en vätte av mera ondsint slag, som säger en replik i stil med ”Aye George, we’re flitting too, we’re flitting too” – vilket förstås är Nordiskt språk från den gamla Danelagen – för underligt nog är det just det nordiska ordet ”flitting” eller flytta som står i alla uppteckningar, och inte alls ”moving” som det ju heter på Engelska. Hur gammal är då den sagan, och hur kom den till Danelagen, om inte med Vikingarna ?

Och så var det gårdstomte nummer 24. Från Stenkyrka i Bohuslän berättade man 1948 om en gubbe, som hade en gårdstomte och ville bli av med tomten, eftersom gubben bodde på Tjörn, och var alldeles för kristen. En julkväll sade han till pigan att gå ut i ladugården och hålla upp kjolarna, och det skulle åter upprepas tre julkvällar i rad under Jultolften. Den tredje kvällen kom Tomten in i stugan, och sa till husbonden att han sett tre ekskogar växa upp och ruttna ned, men aldrig hade han sett något så styggt kärringarsel. Bonden låtsades som ingenting, och gav min av att han inget förstod.

”Men nu flyttar jag, och kommer inte igen !” sade Gårdstomten, och sen den dagen såg man inte till honom, men otur och olycka följde bonden allt framgent, för se gårdstomtar skall man hålla sig väl med.

Hej Tomtegubbar ! Tillfälligtvis verkar just kustlandskap, som Halland, Bohuslän och Blekinge vara rika på sägner om Gårdstomtar – betänk nu det och ha en GOD JUL !

Profilbild för Okänd

”Svenska” Kyrkan har gått i sank – FRAMTIDEN tillhör POLYTEISTER och HUMANISTER

av

Snart kan de kristna i vårt land inte fortsätta med sina eviga lögner längre.

Det blir slut på hela Jesus-köret och Jehova-tjatet.

Den såkallade ”Svenska” Kyrkan eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska andliga ockupationsmakten tappar fler och fler medlemmar. Snart är det Hedniska Skiftet här. –

Den tidpunkt, när mer än 50 % av invånarna  i vårt land inte längre är kristna – detta är FAKTA, och då finns det ingen återvändo längre.

All tillgänglig statistik visar, att Hedendomen har kommit för att stanna. Detta år har man inte vågat publicera några siffror över hur det ser ut i landets län, kommuner, stift och församlingar. Istället försöker man sopa sanningen under mattan, ljuga, hymla och släta över med hartassen. ”Svenska” Kyrkan säger att den är såå öppen såå, att alla ska vara välkomna – men de VÅGAR inte publicera hur det ser ut i olika Stift och församlingar, trots att de HAR ett eget statistik-kontor med sju års heltidsanställda.

Ändå smusslar, hymlar, fromlar och tasslar de. Rabblar sina litanior och innehållslösa böner på ett totalt bigott sätt – ni vet väl vad begreppet ”bigott” betyder ?

Men – sanningen går inte att dölja.

De kristna har redan förlorat.

FAKTA talar ett tydligt språk.. Detta kan de kristna inte förneka…

 

 

Fram till November i år har 41 989 personer låtit hedna sig, och fler lär det bli innan året är slut. De som vunnit sin frihet slipper att betala den straffskatt, lögnaktigt kallad ”Kyrkoavgift” som uppgår till flera procent av realinkomsten, och som gör att varje kristen individ förlorar cirka en miljon kronor under sitt arbetsföra liv.

Om du som läser det här inte redan är Hedning, så tycker vi här på Hedniska Tankar att du ska ta dig en rejäl funderare.

Tror du alls på ”gud” – och varför ska du ge bort en hel miljon av dina egna pengar, när du och din familj och inte minst dina barn kunde ha bättre nytta av den ?

Samtidigt var 17 586 personer såpass dumma, att de lät sig lockas med av detta ”Samfund” trots att det finns många andra kristna kyrkor, stora som små – som INTE tar ut sådana summor av sina medlemmar. Vem som helst kan ändå vara så kristen han eller hon nu vill, UTAN att det kostar något.

SCB -Statistiska Centralbyrån skrev, att antalet invånare i Sverige var 10 587 710 personer i slutet på år 2024. 

”Svenska” Kyrkans medlemsantal var 5 426 053 personer 31 December 2024, enligt dess egen statistik.

Det betyder, att bara 51,4 % av den officiella befolkningen i Sverige faktiskt var medlemmar i en före detta statskyrka, som upplöstes REDAN år 2000 – genom Regerings- och Riksdagsbeslut. Detta kan man INTE prata bort. Detta är rena grundfakta. 

I år är det INTE mycket annorlunda.

De kristna påstår helt felaktigt, att allt fler och fler människor skulle ”krypa till Korset” under osäkra tider, krig eller kris – men – DET STÄMMER INTE.

Fakta visar något helt annat.

Folk är trötta på Monoteismen. De är trötta på Gud, Jehova och Allah Akbar ni vet. De vill ha sin egen frihet – och de finner den.

Diverse osakliga ”tyckare” typ Joel Halldoff och andra, kan vi helt glömma bort – för de vet inte vad de talar om.

41 989 – 17 586 = 24 403 är det antal medlemmar, ”Svenska” Kyrkan förlorade genom frivilliga utträden – men sanningen är förstås mer komplicerad än så.

Om vi antar, att ungefär samma antal personer  ”döptes” 2025 som år 2024 – så blir det 40 242 individer, samtidigt som 59 289 kristna dog och begravdes – så skulle det innebära MINUS 19 047 personer – enligt SAMMA antagande. Tyvärr går det inte att få fram exaktare siffror, månad för månad längre, trots att det där statistik-kontoret med 7 lata, överåriga anställda hos denna ”Svenska” Kyrka FORTFARANDE finns, och datamängderna FINNS också. Det är bara det att dessa K-ä-r-r-i-n-g-a-r (ja just det, nu skrev vi K-ordet ! Kalle Ärlig Rudolf Rudolf Ivar Niklas Gustav Adam Rudolf – ja just så ! ) vägrar säga eller skriva hur det VERKLIGEN är – trots att de mycket väl VET det. De skall ju vara ”proffs” – men ändå kan en ren amatör kvällstid, utanför arbetet – MOTBEVISA allt de påstår….

Låt oss nu se efter. Använd gärna en mini-räknare, och kontrollera själva om ni inte tror på ”Hedniska Tankar”…

24 403 + 19 047 ger oss minst 43 450 färre kristna. Detta betyder, att antalet medlemmar i ”Svenska” kyrkan nu (November 2025) är MINDRE än 5 382 603 personer, ifall antagandena stämmer.

Vi kan kalla det ”frivilliga avgångar” plus ”döpta och döda” om ni vill.

Men – samtidigt – säger SCB – den bästa källa vi alls har – att befolkningen i Riket STIGIT.  1 November i år var folkmängden i Sverige 10 610 264 personer enligt SCB:s officiella statistik, oräknat alla de kriminella personer som uppehåller sig här illegalt, och som INTE ska vara kvar i vårt land.

Det betyder då, att 5 382 603 / 10 610 264 = 50,7 % medlemmar i ”Svenska” Kyrkan – eller hur ? Och…den är FORTFARANDE inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” något annat.

Försök motbevisa detta med fakta – inte åsikter – om ni nu kan.

Enligt vad Riksdag och Regering säger, skall vårt land vara ”multi-etniskt” och ”multikulturellt” nuförtiden.

I media påstår man helt felaktigt, att detta redan skulle vara ”en grundlag” – men vad är då slutsatsen ??

Om det verkligen skulle vara så, ja då finns det INTE utrymme för något annat än Humanism och Hedendom, som går hand i hand.

Och vad är de kristnes ständiga dop och doppande, ja – vattenösande ??

Det handlar mest om stackars små barn, som inte fick välja själva, utan som TVINGADES in i någotslags ”religiös doping” som  kallas ”dop” – ett slags medeltida, närmast fars-artad ceremoni, där man också sysslar med symbolisk DJÄVULSUTDRIVNING eller Exorcism på de mycket små och späda barnen, stänker vigvatten på dem och har sig.

Alltsammans saker som inte nyttar någonting till alls, när KNÄSÄTTNING enligt det gamla Nordiska sättet är det enda riktiga. Fadern varligt lyfter upp sitt barn från marken, sätter det i sitt eget knä och svär en helig ed att älska barnet och försvara det så gott han kan, tills att det blir vuxet. Vem barnets mor är, vet man ju i alla fall – när barn föds på naturlig väg – och de flesta kvinnor är väl friska nog i huvudet att älska sin egen avkomma – för det får vi väl ändå hoppas…

Det heter INTE ”Namngivning” enligt Asatron – för det är INTE namnet som är det viktiga här, även om man av rent praktiska skäl förstås måste ha namn som är lätta att uttala och inte är för tillkrånglade.

 

Detta är INTE någon ”forn sed”. Detta är Tro, Treue, Troth, THE TRUTH – att svära en ED att värna det liv som blev lagt i ens händer – Så gör en ärlig och hederlig människa.

Asatro – efter Asar och Vaners bud. Inget annat !! ( ”Meine Ehre heisst Treue” )

 

Använd denna händiga blankett, och GÅ GENAST UR ”Svenska” Kyrkan du också – det sparar du pengar på – och du vinner din frihet i andligt hänseende ! Fakt visar också, att mindre än hälften av den såkallat ”svenska” ökenreligionens utövare egentligen tror på JHVH, Allah eller ”gud” som han ibland också kallas. En mycket stor procentandel – så mycket som 30 % eller mer – av medlemmarna är faktiskt Agnostiker eller Ateister, och alltså med bara av slentrian eller gammal vana. De väntas snart gå ur de med, i takt med att Asatro och Hedendom ökar i antal över hal landet.. Vid Statskyrkans upplösning år 2000 var 88% av svenskarna fortfarande fångade i kristendomens garn, men nu inser allt fler och fler av oss att denna kyrka bara blåser oss på pengar, och att den inte alls ger något ”evigt liv”.

På 23 år har 36 % gått ur, och minst 30 % eller mer kan väntas gå ur inom kort. Det enda eviga som finns här, är Sveriges folk, Sveriges land och dess sanna tro – Asatron !

 

Det gäller också i alla ANDRA länder, för andra folk och land – som har SIN hedendom såklart – för så har de i Japan, Kina med, eller nästan alla länder och stater samt stammar på jorden…

Alla folk Världen över har nämligen fått ha den HEDNA TRO just DE har velat ha i SINA Kulturer – VARFÖR kan vi Svenskar då inte få ha VÅR ??

Varför måste vi hela tiden ”böja oss inför Allah” osv – och göra något som inte är, och aldrig någonsin varit vårt eget ?

”Sanningen skall göra eder fria” lär det stå i de kristnes bibel – men se den har vi aldrig läst. Det behöver vi inte heller.

 

 

 

Inom en mycket nära framtid eller högst 2-3 år från nu kommer det bli en HEDNISK MAJORITET här i riket…

I morgon blir det slut på Monoteisternas enfald, och i stället kommer Polyteismens mångfald härska över vårt land…

 

Profilbild för Okänd

”They turn Pagan down in Molkom, with the Asa blues again…”

av

Ja, vår rubriksättning är lite pikant, med en dragning emot det raljanta, men även inför Julen får man enligt den sanna Hedendomen skratta och vara glad, trots att tillvaron i övrigt kanske rymmer få ljuspunkter. Dessutom är det svårt att upprepa vad man hela tiden vetat om i mer än två års tid här på Hedniska Tankars redaktion, och om vi vill få fler läsare i mediabruset, måste vi tyvärr göra som alla andra i dessa AI-skribenternas och det allmänna förflackandets dagar, och komma fram med rubriker som får våra nytillkomna läsare att kanske höja på ögonbrynen lite extra.

”Riksmedia” i Sverige kan inte längre dölja sanningen, utan tvingas bekänna färg. Sverige är inget kristet land längre, och så har det nog aldrig någonsin varit – för de etniska svenskarna är ASTROGNA och HEDNINGAR av hug och håg, och så kommer det alltid att förbli. Återigen rapporterar SVT eller den hart när allsmäktiga Statstelevsionen – som enligt sig självt alltid, alltid är 100 % objektiv och aldrig, aldrig någonsin kan göra det minsta fel – om hur Nordiska Asa Samfundet nu går vidare med sin första officiellt erkända begravningsplats i Molkom, Värmland, Karlstads Kommun och hur den mycket snart kommer att följas av många, många fler.

Kartan ovan är hämtd från det officiella plandokumentet år 2023.

Riksblotsansvarig Tommy Vähäsalo, tillika anställd vid RAÄ, Riksantikvarieämbetet till vardags, kan nu berätta för Statstelevisionen att markarbetena vid Molkom går vidare, och att begravningsplatsen officiellt kommer att invigas nästa sommar. ”Svenska” Kyrkan har fått godkänna, att en del av Molkoms Begravningsplats – den är inte längre någon ”kyrkogård” för marken tillhör inte ”Svenska” Kyrkan eller Lutheranerna – upplåts för Hedningar och Asatroende, en religion som funnits i organiserad form i vårt land sedan åtminstone Bronsåldern – och det kan ingen nu ändra på. Marken, Jorden och landet tillhör oss, och den kommer att förbli vår – den tillhör inte de kristna, eller några andra Monoteister. 

Vi andra Hedningar, som troget tjänat vårt eget land och staten i mer än tjugofem år, kan bara applådera. Nordiska Asa Samfundet har nu över 1500 medlemmar i enbart Sverige, och har mer än 5000 medlemmar globalt, eftersom detta samfund är en del av en global, Hednisk och Humanistisk rörelse. 

För övrigt anser vi – inom Samfundet Särimner och på ”Hedniska Tankars” redaktion, att alla Monoteistiska religioner och Samfund borde totalförbjudas, och inte få några statliga eller offentliga bidrag överhuvutaget, eftersom de INTE står i överenstämmelse med tanken på Sverige som en demokratisk nation, och våra grundlagar – eftersom även Grundlagarna som bekant kan ändras.

Organisationer, som vägrar att erkänna flera gudar än en, kan helt enkelt inte överleva eller existera inom ett modernt samhälle – och så är det med den saken.

Framtiden kommer att tillhöra Polyteismen och Humanismen – och framtiden är – som vi har sett – redan här.

 

Profilbild för Okänd

Om Hyperboréer, Skade och Vinterns Diser… (artikel från 20 Januari 2015)

av

För länge sedan, skriver Maria Kvilhaug på bloggen ”Lady of the Labyrinth”, som i och för sig alltid är läsvärd, men ibland alldeles för spekulativ, noterade Herodotos – han som är all västerländsk historieskrivnings fader – att två kvinnor och fem män från Hyperboréernas ytterst avlägsna land hade kommit till den grekiska ön Delos, där de framgav offergåvor i Artemis tempel, och levde där i långliga tider sedan, tills de slutligen dog. Detta skrevs år 440 innan vår tideräknings början, och Herodotos bör ha uttalat sig om händelser som kan ha inträffat omkring år 480 fK eller ännu tidigare. Hursomhelst nämner han, att Aristeas, en poet från 700-talet fK, redan hade besökt Hyperboréerna, de ”norr om nordanvinden boende”, och för att komma till deras land måste man fara över de skytiska stäpperna norr om Svarta Havet, upp längs den ytterst kalla floden Borsythenes eller Dnjepr, och där – på andra sidan de Ripeiska Bergen – skulle man finna en kall ocean vid vars kuster det fanns bärnsten, och ett folk som levde i ett land där snöflingorna var stora som ulltottar, och i strida strömmar föll från himlen.

map-hyperborea-herodotusKarta, som utvisar Hyperboréernas geografiska belägenhet – som antikens greker såg det…

Klassiska antika författare intygade senare att Hyperboréerna var ljushåriga och mycket resliga, och att de bodde nära Thule som Pytheas hade besökt, men senare tiders geografer hade betydligt dimmigare begrepp om saken, och under 1500-talet försökte lärda män under huset Tudor ivrigt bevisa, att Hyperboréerna skulle ha kommit från England, något Stormaktstidens svenskar var snabba att helt vederlägga och motbevisa. Hursomhelst, Hyperboréerna skulle allesammans härstamma från Boreas, Nordanvindens fruktansvärde gud, samt snö-nymfen Chione, som man tänkte sig som ett slags snöns gudinna.

På Herodotos tid vallfärdade unga män och kvinnor för att klippa av sitt hår, och offra det på graven till de Hyperboréeiska prästinnorna, som ansågs mycket visa, och senare, när kontakten mellan greker och hyperboréer bröts, skickade de senare offergåvor inlindade i halm till Artemis tempel på Delos, varje vinter.

260_Maria_jpg-for-web-normalMaria Kvilhaug tycker sig se Freja överallt, men vill man, så kan man träffa sin Freja till och med vid KORVKIOSKEN (se tidigare inlägg)

Nu påstår Maria Kvilhaug – inbiten gudinne-dyrkare och en forskare av det slaget som i stil med den mer tvivelaktiga och nu föråldrade Marija Gimbutas – en snacksalig Litauiska – att det bara måste vara Freja eller möjligen Frigg som var den gudinna, de två okända prästinnorna förde med sig kulten av till antikens Grekland, efter att ha utfört den icke föraktliga prestationen att ha åkt tvärs genom hela Europa, följda av bara ett litet följe om fem man. Problemet med allt det här, är bara att alla källor j-a-g någonsin läst om Herodotos spännande berättelse, inklusive de mer poulära – som hos den kände svenske polyhistorn Alf Henriksson – identifierar Skade, vinterns stora gudinna med antikens Artemis, som dyrkades just på Delos.

Delos var bara en avkrok i den antika Världen, och förresten hade jaktgudinnan Artemis ett tempel i Efesos, som skulle räknas som ett av antikens sju underverk och som var vida större. Ifall nu de två prästinnorna hade dyrkat Freja (alltså Afrodite) eller Frigg (Hera) som kvilhaug tror, eller en allomfattande modergudinna, så kunde de till exempel ha rest till Paphos på Cypern – ett ojämförligt större kultställe för just Afrodite, känt redan på 900-talet fk. eller Eleusis, där de berömda mysterierna firades, till ära för Kore, Persephone och Demeter – mycket viktiga gudinnor under den tidiga antiken allihop, och betydligt närmare Kvilhaugs radikalfeministiska all-inclusive modergudinna, ibland uppdelad i tre entiteter (Freja, Frigg, Hel)

Men – så var det nu inte. Hela tiden, Herodotos berättelse igenom, betonas detta med stränga vintrar – och Skade (eller västnordiska Skadi – modern engelska Skadhi ) var just en vintergudinna, samt en jaktgudinna – precis som Artemis. Hon jagar med pil och båge i bergen och vildmarken – det gör Artemis också. Hyperboréerna skulle härstamma från Nordanvindens gud (Skades far är vind-jätten Tjatse, som kan förvandla sig till en väldig örn – söder om Hyperboréerna bor Arimasperna, i vars land det finns väldiga gripar.) och en ”snönymf” vilket är ett annat sätt att beskriva just Skade, som alltid tänks svarthårig och inte ljushårig, då hon ju är av Jättesläkt. Skandinavien, ”Skadin-aju” eller Skades ö, och Scandia, Skåne och ”Skadanan” (det för sjöfarten skadliga Falsterbonäset, samt Skagens rev högst upp på Danmark) var allesammans uppkallade efter Skade, och kända som geografiska termer redan under antiken, både av Strabo, Ptolemaios och andra geografer.

Varför skulle man nu ha känt till allt detta redan under antiken, om det inte funnits en koppling mellan just Skade och Artemis, som man såg som paralleller redan då ? Sammanträffandena är nästan för många för att vara ren slump…

_MG_7655Lx

Skade som jag själv skildrade henne, vintern 2012 – på ett gammalt gravfält nära Stockholm (svarthårig och med grekiska smycken)

Dessutom finns det bevis för att Eddans version av myterna om Skade till en del var kända mycket tidigt i historien. Tjatse – vindguden vars namn är lapskt, och betyder ”smältande vatten” (som om vårvintern) betraktade en dag i örngestalt Oden, Loke och Höner, som var på resa genom den yttersta norden. De hade fällt en myskoxe, som de försökte steka över en öppen eld. Då stal Tjatse halva oxen, och Loke försökte slå till honom med en lång stång, som han tog ur elden. Stången brände fast vid Örnens rygg, men Tjatse flög sin kos med eldguden Loke, som satt fast på sin sida stången. Denna scen beskriv i Tjodolf av Hvins drapa ”Haustlang” eller Höstlång, långt före det Eddan skrevs.

Treated_NKS_haustlong

På en hällristning från Lökeberget i Bohuslän ser man exakt samma scen – en fågel flyger iväg, med en lång stång utgående från ryggen, och i stången hänger en ynklig manskropp fast, tillsammans med vad som verkar vara Oxens köttslamsor. En man med fågelnäbb (det är Oden – senare i samma historia förvandlade han sig också till en örn och tog upp jakten på Tjatse ) kastar ett annat vedträ efter den bortilande fågeln, och en tredje gestalt (antagligen den fege Höner) står med händerna i byxfickorna efter vad det ser ut – han är ristad utan armar – och ser passivt på… Denna hällristning kommer från minst 1100 år före kristus, och beskriver perfekt vad som skildras i Brynjulfssons ”Edda” från islands 1600-tal – sådär 2700 år senare – men berättelsen är i allt väsentligt oförändrad. (Säg sedan inte, att Eddans myter har kraft – Bibelns historier är inte alls lika gamla)

image5268

Nja, Tjatse dräptes av gudarna till slut, men Skade – hans dotter – hennes namn betyder ”Skada” – men så skadar vintern också – ”scate” som i ”unscated” finns i modern engelska, och ”schade” i tyskan – så hennes namn kommer från det indoeuropeiska språkstadiet och är mycket gammalt – kom vandrande till Asgård, skadad och kränkt, förmäler myten.

250px-Skadi_Hunting_in_the_Mountains_by_H._L._MDen jagande Skade

Det vilar alltid något argt, vildsint över Skades personlighet, som vi ska se. Hon kallas ”Ondurrdis” eller ”Skiddisen” och det är hon – snarare än vårens Freja – som firas vid det stora Disablotet i Februari, eller Göje månad. En kall vind båser när Skade talar, och hon ler eller skrattar aldrig. Också Artemis är en mycket sträng gudinna, som vi ska se – och liknar Skade till förväxling, medan Freja eller Afrodite har en helt annan personlighet. Artemis och Freja har aldrig varit samma sak, eller samma gestalt – men gång på gång ser man faktiskt direkta överensstämmelser i myterna, där Artemis och Skade faktiskt har mycket likartade historier berättade om sig.

Diane_de_Versailles_LeocharesDen jagande Artemis

Asarna fick betala full mansbot för dråpet på Tjatse (nordiska lagar innehöll aldrig fängelsestraff, kroppsstraff eller ens dödsstraff  så ofta som medelhavskulturernas generande försök till rättvisa) och Skade krävde därutöver, att de skulle ge henne en bra man att leva ihop med, och dessutom kunna få henne att skratta; eftersom hon förlorat all glädje i livet samtidigt med sin far. Den andra uppgiften löste den listige Loke. Han tog ett rep, och band ena ändan av det om skägget på en getabock (en av Tors bockar !) och den andra ”om sina hemliga ting” som det står i Eddan. Så började en vild dragkamp, och än skrek geten och än skrek Loke, står det i sagan. Då skrattade Skade till sist, och detta var den första Skadeglädjen, för kall och hård är vinterns glädje.

loki-goat

Vad har väl de kristna att sätta emot ? Loke vinner alltid…

Sedan skulle Skade välja sig en man, och den uppgiften löste hon själv. Eftersom rättvisa skulle råda, och ingen ogift Gud framhäva sig på någon annans bekostnad, ställde de sig alla bakom en bonad, under vilken bara deras nakna fötter stack fram…

Skadi_choosing_a_husband

Då tog Skade och valde den Gud som hade de vitaste fötterna, i tron att det skulle vara Balder, men det var Njord på Noatun, skeppsbyggnadskonstens Gud, som hela dagarna vadar i vatten, och därför har ovanligt rena fötter. Lustigt nog ska renlighet också vara en av de dygder Artemis sägs uppskatta – återigen en likhet. Men – Skade valde efter utseendet, vilket man aldrig ska göra med kvinnor eller män. Njord var morgonmänniska och ville vakna tidigt, men Skade tyckte om att vakna sent, som kvällsmänniskor gör, och föredrog vintern och bergen, framför sommaren och havet. Hennes äktenskap blev aldrig lyckligt, och så skilde hon sig och flyttade upp i Ydalarna, Idegranens dalar, där en kall vind alltid blåser. Också Artemis lever ensam, men lär ha haft sällskap i jägaren Orion, precis som Skade hade sällskap av sin bror, himmelsguden Ull.

skadi-tribute-plate

En detalj i myterna om Skade jag alltid fäst mig vid, är hur Skade slutligen hämnas på Loke – när hon upptäcker att det är han, som ligger bakom dråpet på hennes far – och hur hon också låter sin vrede gå ut över Sigyn, Lokes sjåpiga hustru. Loke har bedragit Sigyn med i stort sett alla skapade varelser, inklusive Svadlifari, Asgårdbyggmästaren Mundlifaris egen häst – och resultatet blir Sleipner. På Ägirs berömda fest vågar hon inte ens komma med – kanske vet hon hur eldguden Loke blir när han dricker – utan försöker hålla god min. Skade förvandlar Lokes två söner Nare och Vale till vargar, så att de sliter sönder varandra, i Sigyns direkta åsyn – på liknande sätt förvandlade Artemis jägaren Aktiaon, så att han blev söndersliten av sina egna hundar. Nare och Vale har också med frost att göra – av frosten blir händerna nariga, och man blir valhänt. Sigyn hamnar sedan vid Lokes sida i det värsta och understa Nifelhel, och där sitter de sedan till Ragnarök. Sigyn får ständigt tömma en giftskål, eftersom Loke ligger fjättrad, och Skade har – Skadeglad som vanligt – hängt upp två giftormar över Lokes ansikte, som ständigt spyr ut etter. Artemis hälsades som befrierskan från just ormar, och i en version dödades Orion av en orm. Tillfälligheter ?

Loki_and_Sigyn_by_Gebhardt

Sigyn framställs idag av vissa Amerikanska Asatroende som en hjältinna, trots att hon är urtypen för ”missbrukarhustrun” – en sån kvinna, som alltid säger ”men han är ju snäll emot mig när han är nykter i alla fall”, ”det blir bättre bara vi får barn – då lugnar han sig nog, och är inte ute med Tor på äventyr som han brukar” och till slut – allt för ofta ”att han slår mig är nog mitt eget fel – jag skulle haft maten varm när han kom hem, det sa han ju…” Den självständiga Skade, däremot – är Sigyns absoluta motsats. Skade anser förmodligen, att Sigyns beteende ger alla gudinnor i Asgård dåligt rykte, och att hon gått alldeles för långt i sin undergivenhet. Hon kan till och med ha erbjudit Sigyn och hennes avkomma bostad i Ydalarna – där vore hon säker ! – men Sigyn har som vi vet tackat nej, och är trogen Loke i alla fall – vilket skickar henne rakt ned i helvetet !

_MG_7802Lx

Även i verkligheten förekommer det, att vad två kvinnor kan göra emot varandra är tusen gånger värre; än vad två män ens skulle kunna tänka ut, ifall de höll på i flera år. Men Skades hat emot Sigyn, är ändå rätt oförståeligt, tills vi börjar tänka efter – vad kan det finnas för anledning till det ? Skade är självständig, och har allt vad hon behöver i sin jakt, men avundas Sigyn ändå. Utåt sett kan Loke och eldgudens maka synas lyckliga, och verka som ett vackert par – Skade vet kanske inte hur Sigyn känner sig inuti… Dessutom har hon barn – och det har inte Skade. Så när som på Freja, hennes enda dotter – uppfostrad hos sin far och helt annorlunda till sättet – kan hon kanske inte få några – och Skade hämnar sig mycket riktigt på just Sigyns barn – och låter henne själv se på medan de dör – det första hon gör…

640px-Artemis_Kephisodotos_Musei_Capitolini_MC1123Byst av Artemis. Från ett grekiskt original

I en antik grekisk myt skryter Niobe, en vanlig människokvinna, med det faktum att hon minsann har fjorton barn, sju döttrar och sju söner, inför gudinnan, och tror sig därför vara förmer än gudarna. Ett typiskt exempel på sk ”hybris” eller grotesk självöverskattning, som många människor idag också visar inför vinterns iskalla majestät. Men Artemis hör detta, och skjuter sina pilar från den höga och kalla vinterhimlen, och inom några ögonblick har alla barnen dött. Sjutalet – en dubblering som alltid förekommer i myterna – kan man bortse ifrån, men som vi ser motsvarar den här myten mycket nära Skades dödande av Nare och Vale.

Apollon, Artemis bror – är en solgud. Ull – Skades bror – är också en solgud. Båda skjuter med pil och påge. I en annan grekisk myt, räddar Artemis kvinnan Callisto, genom att förvandla henne till en björn. Björnar fanns knappast i antikens Grekland, men däremot vimlar det av dem i Norden, i synnerhet i Sveriges norra delar – och björnarna är Skades skyddslingar, får vi veta i Snorres Edda. Alla de här ”sammanträffandena” bildar tillsammans så många och så starka samband, att det blir ganska slående. Artemis och Skade är samma person, samma Indoeuropeiska gudinna från början, under två olika namn.. Och Artemis har inget med Freja att göra – som Kvilhaug ensam hävdar. Många andra akademiskt erkända forskare däremot – inga amatörer – tror däremot på den hypotes, jag redovisat här. Föga förvånande, trots allt..

skadi__concept_by_b2dermawan-d369ytwSe upp för Skades halka i vinterns mörker !

Skade är alltså själva vintern, dess idé och princip, förkroppsligad. Precis som naturen är hon sällan helt ond, men inte helt god heller, och skall man umgås med henne, är det bäst att minnas att det sker på hennes villkor, och att hon sällan eller aldrig varit van att underordna sig människornas vilja. Det är Skade – främst av vinterns diser – som vi ärar vid det kommande Disablotet, vid vårens början och de första tecknen på Vinterns slut. För våra förfäder var Februari en kritisk tid, då de första tecknen på snösmältning och en ny vår var mycket efterlängtade – under en lång vinter kunde visthusbodar och andra förråd sina. Man hade all anledning att hoppas på Skades bistånd, och vintern gav också is och snö att färdas på, för köpenskap och handel – inte för inte var ju Njord Skades förste och ende man.

Uppgiften att Skade skulle varit Odens frilla, finns inte alls i Eddan. Den hittades på av Eyvind Skaldaspillr, eller ”Skaldefördärvaren” – han som ändrade de ursprungliga myterna, och försökte förändra dem, trots att de i fallet Skade – som vi sett – varit oförändrade i 2700 år eller mer. Oden är en mångkunnig Gud, ja den klokaste av alla, och mäkta vis. Ville han ha en frilla, skulle han inte ta vinterns kyliga brud från fjällen och tassemarken, utan välja en varmare kvinna. Inte heller skulle han lägga sig hos den hämndlystna dottern till en jätte, han själv varit med och dödat, för detta strider direkt emot Havámáls råd om att aldrig, aldrig inlåta sig med sin fiendes vän. Skade har sina fördelar, det är sant; och en god kamrat i skidspåret, och värd att dyrka för jaktlycka, om inte annat; men man bör hålla huvudet kallt, när det gäller henne..

Japanerna, förresten, har inom Shinto en direkt motsvarighet till Skade, kallad Yuki-Onna, eller snökvinnan, som också kan vara farlig att möta. Precis som Skade har hon en iskall andedräkt, och legenden om gudinnan, som inte kunde skratta, syns också i Japanernas berättelse om Amaterasu, solgudinnan, som i vredesmod gömmer sig i en grotta, efter att ha blivit kränkt av Susanowo, en Loke-liknande gestalt.

Myternas språk är trots allt universellt, och allmänmänskligt, liksom Polyteismen. I naturreligioner, och Polyteism, finns all sanning av det slaget vi människor behöver – förutom vår förmåga till konstnärligt skapande – och att driva vetenskap. Den som säger något annat, stänger en dörr till sitt eget hjärta – liksom alla dessa galna Monoteister…

Profilbild för Okänd

Kring Hel och Alvablot (artikel från 29 Oktober 2016)

av

Nuförtiden tycker vissa, att det skall firas något som heter Halloween i Sverige, en kristen förvrängning av det som förut hette Allhelgona och ännu längre tillbaka Alvablot, och något som absolut inte hör hemma här. Människor skall från barnsben drillas till att tro att döden är något ont, och att förfäderna skulle vara spöken, kristna djävlar och demoner. Ungdomen tar det hela mest som en ursäkt för att dricka sig fulla och ställa till med maskerad och fest – så mycket av ursäkter behövs nog inte – de som vill festa, hittar väl alltid på en och annan ursäkt för det ändå. Men – som jag flera gånger skrivit och konstaterat – det verkliga Alvablotet var något helt annorlunda. Det var att fira sina döda anhöriga, vänner och förfäder under värdighet, utan skräp, skrik, skål och dåliga buskisupptåg, utan rädsla och utan skräck.

Varför hela tiden denna kristna rädsla för döden, förresten ? Varför hela tiden försöka skrämma både barn och vuxna till underdånighet, underkastelse och lydnad, med Onda Clowner, Påvar och annat sådant ?  De flesta normala människors förhållande till döden är helt annorlunda än de kristnas. I gamla tider hade nästan varje by och gård i landet sitt eget gårdsgravfält – och det finns fortfarande ganska många hus och gårdar i Sverige som har gravhögar från järnåldern på den egna tomten.

alvestakullarna_bilder_1_380”Alvestadkullarna” i Östergötland

Du behövde bara titta ut genom ditt eget köksfönster eller öppna dörren för att kunna se ”ättebacken” där din far och mor vilade, liksom alla dina förfäder – och när dina dagar var slut, skulle du själv kunna bo där i frid och ro. Skrämmande ? – Nej, inte alls… De döda och gårdens egna gravfält fanns som en helt naturlig del i landskapet, lika naturlig som skogen eller åkern, och det var ingen som uppfattade detta som det minsta farligt. Också när kristendomen kom låg byns kyrkogård på nära och behagligt avstånd, och man besökte den, varje gång man gick förbi – ”de dödas åker” eller ”döingåkern” var ett vanligt namn, men inte heller det var något man behövde vara rädd för.

Jag har redan förklarat ursprunget till ordet ”Alf” och ”Asar och Alfer” som i Eddan används omväxlande och på samma gång som ”Asar och Vaner”. Att Vanerna, dessa fruktbarhetens gudar, var detsamma som de döda förfäderna eller Alferna, jordbyggarna, jolbänningarna, vittrorna, ”de små undar jordi” (på Gotland) men att några av dem var tillräckligt stora och starka nog till att betraktas som Gudar – dit hörde ju till exempel Njord, Freja och Frej – har jag redan gått igenom för er, och jag förutsätter att ni är tillräckligt bekanta med dessa ovedersägliga faktum i alla fall. Också Tomten, gårdens ursprunglige bebyggare och grundare, han som alltid fanns kvar för att kontrollera att allt stod rätt till, också i de levandes Värld, hörde dit. Och i inget fall behövde man frukta något av detta – det var en del av vardagen, och inget ”övernaturligt” att vara rädd för, därför att inget kan finnas utanför naturen.

nature-landscapes-trees-forests-leaves-color-fog-mist-haze-autumn-fall-seasons-plants-grass-dew-wallpaper-220770

I vår egen tid har vi institutionaliserat döden. Vi flyttar bort den på något sjukhus, och våra kyrkogårdar ligger långt bort, isolerade i landskapet bakom murar och motorvägar. Hela generationer av barn växer upp, som aldrig sett något lik eller någon död människa. I gamla dagar var detta något fullständigt naturligt. Man stod lik hemma i bastun, och innan någon begravdes höll man såklart en vaka eller en mottagning, där alla kom för att ta farväl av den döde eller döda. Ingen såg detta som det minsta konstigt, eller någon vidare orsak till skrämsel. Tvärtom har vi gjort döden så mycket mer skrämmande och obehaglig, just därför att vi fjärmat oss från den och inte längre orkar eller vill se den i vitögat.

Men det har jag. Som ung arbetade jag fyra hela somrar som biträde på ett kristet sjukhus, och fast jag var under 18 år, fick jag ta hand om lik, frakta dem till kylrummet och faktiskt bevittna obduktioner och skriva på protokoll som vittne, även om det förstås var olagligt. Jag har sett mer döda och fler lik än vad som borde vara nyttigt att minnas, och även om detta var på 1980-talet, var jag redan då helt säker på att jag var Hedning, och aldrig någonsin kommer bli kristen, för vad jag såg och upplevde på detta kristna ställe, och hur gamla, sjuka och till sist döda behandlas, var verkligen inte snyggt, det säger jag er. För övrigt gäller de observationerna nu snarast hela vårdsektorn i Sverige – jag upptäckte bara lite tidigare och lite tydligare dödens fysiska sidor, kan man säga – och det var allt – skrämd av det blev jag inte, men däremot lärde jag mig att hysa vördnad för Hedendomen och för livet, liksom för de döda.

Kanhända skriver jag mer om detta någon annan gång, kanhända inte.

resize-img-php

Låt oss nu återvända till Asatrons Värld, den värld alla etniska svenskar kommer ifrån; och den Värld – Helheim – de flesta – utom det fåtal som via sin hängivenhet kommer någon annanstans – till sist skall återvända. Jag har skrivit och förklarat för er att Hel, Höljerskan – för det är vad hennes namn betyder – glöm alla felaktiga etymologier, ”fornsedarnas” pajaskonster och helt obevisade påståenden om att namnet skulle ha med ”helande” att göra – för så är det inte alls – ingen kan undfly döden – demoniserats av Sturlasson och de kristna, och att hon ursprungligen inte alls tänktes ta någon skrämmande gestalt.

Norrut och nedåt leder vägen till Hel – det vet ändå de flesta av oss. Hels rike – Helheim – som noga skall skiljas från Hels Vite eller det senare Helvetet – består av helt skilda platser och orter i det hinsides. Där finns Svartalfaheim eller Nifelhem, till exempel, den ”andra dödens” rike för de som dör också från Hel, vilket sker när de levande inte minns sina egna döda mer, och inte längre hedrar dem – samt Nastrand och det yttersta och nedersta helvetet, för de kristna och andra verkligt onda människor. Dit kommer bara de som dödar sina egna fäder och de som sviker sina egna eder, skriver Snorre – alltså de som sviker Asatron och börjar ägna sig åt ”fornsederi” och annat sådant. I Codex Regius-handskriften av Snorres Edda lär det finnas ett tillägg i bläck från en annan, och långt senare författare, som skrev ”och den, som bortlockar någon annans kära”. Den, som bryter sönder två andra människors förhållande, vore också värd att hamna på Nastrand eller likstranden, tyckte den okände skribenten – ett faktum som Frans G Bengtsson, den store essayisten, noterade när han långt senare gjorde sin genomgång av saken.

Till Hels hallar kommer man genom att ta vägen över Gjallarbron, den ljudande spången. Där sitter Modgunn, Hels Väkterska och leder de döda vidare emot det egentliga Helheim, som ligger på Okolners slätt – namnet betyder den okalla, alltså ljumma platsen – och där har Hel också en gillessal för Balder, och för de flesta döda. I Brimers hallar, nämligen; är gott att vara – också Liv och Livtraser, de allra sista levande människorna, som kommer återbefolka den andra Jorden efter Ragnarök – finns där redan, liksom Mimers brunn och mycket annat.

Asatrons dödsrike är visst inte någon ogästvänlig eller kall plats, som vissa tänkt sig – det förhåller sig snarast tvärtom.

Hel själv beskrivs som skrämmande, först i sena källor – och moderna Amerikanska fantasy-illustratörer har tänkt sig, att hon skulle vara till hälften ett skelett, till hälften en levande människa. Men, det finns inget som helst stöd för detta i originalkällorna.

250px-hel_1889_by_johannes_gehrtsHel har aldrig avbildats på något skrämmande vis innan 1900-talet. Inte heller är hon till hälften levande, hälften död eller skelettartad eller något annat sådant.

Allt det här är bara vida spridda kristna griller och missuppfattningar. I Gylfaginning står visserligen, att :

Hel kastaði hann í Niflheim ok gaf henni vald yfir níu heimum, at hon skyldi skipta öllum vistum með þeim, er til hennar váru sendir, en þat eru sóttdauðir menn ok ellidauðir. Hon á þar mikla bólstaði, ok eru garðar hennar forkunnarhávir ok grindr stórar. Éljúðnir heitir salr hennar, Hungr diskr hennar, Sultr knífr hennar, Ganglati þrællinn, Ganglöt ambátt, Fallandaforað þresköldr hennar, er inn gengr, Kör sæing, Blíkjandaböl ársali hennar. Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.

Hel fick våld över nio världar, får vi veta, och hon bestämmer alltså över dem alla. Hon ska ge goda hem och gott viste åt alla de, som hamnar hos henne, och det är sådana som dör sotdöd och åldersdöd, alltså de som dör av sjukdom eller ålder. Detta står klart och tydligt utsagt, och på det behöver vi inte tveka. Alla de lögner som står på svenskspråkiga Wikipedia, som att ”hel skulle fallit från himlen och krossat sin benstomme i fallet” är nys, påhitt, snack i backen, fornsediskt trams. Det finns inte en enda uppgift i källorna som stöder något sådant, och det har man bara hittat på i efterhand, men däremot är det sant att ”Hel har en mycket stor bostad, och omkring denna ofantliga gård finns ett stort stängsel. Eljudinir är Hels sal, Hunger hennes tallrik, Svält hennes kniv, Gånglat hennes träl, Gångsvag hennes amma, (inte ”trälkona” – det står ”ambatt”) Fallande förräderi hennes tröskel, Kall Kåre hennes säng, skinande oråd hennes väggklädnad…” genast hör vi hur den kristna demoniseringen kommer igång. Redan Viktor Rydberg visste, att Hels stora Gilleshall, inte alls var någon dålig plats.

På Island och i hela Norden fanns en tradition som hävdade att de döda levde också i sina gravar samtidigt som de var hos Hel, och vissa dagar på året – till exempel vid Alvablotet, men också på Midvinter eller till Jul – kunde de återvända dit och iaktta människorna eller ge dem goda gåvor och hälsningar, som det gjordes på Julen. Till och med dåliga, ”fornsediska” och lögnaktiga källor typ svenska Wikipedia skriver att : ”Det finns till exempel en skildring av döda som lever i en trevlig tillvaro inne i ett fjäll, Helgafjell (Det Heliga Fjället). Där möts ätterna igen och samtalar och äter. Detta kan mycket väl ha betraktats som en del av Hels rike.” Detta är klantigt uttryckt och dåligt formulerat (ordet ”trevlig tillvaro” är i sammanhanget helt malplacerat och låter fullständigt patetiskt, ja småborgerligt ) men det stämmer ändå. Jag har själv kommit i kontakt med flera, som hade den uppfattningen..

Också min gamla farmor – på den tiden hon levde – gick en dag kring med mig – då fem år – på Väsby Kyrkogård i Skåne, där hon kom ifrån. Så fick hon se hur man tagit bort hennes farmors och farfars gravstenar, och lutat dem mot kyrkväggen, trots att gravrätten fortfarande gällde. ”Nu blir de arga, för de kommer se, hur takdroppet från kyrkan rinner ned på dem” sade hon. (Observerar att många ”vättesägner” i Sverige går ut på exakt samma sak – bygger du ditt hus över en gravhög, kommer saker hända dig !) Mitt eget femåriga jag protesterade, och jag sa att man naturligtvis inte kunde se någonting, när man väl var död; men hon fortsatte, och pekade på en hög kulle på kyrkogården, ursprungligen en gravhög den också: ”Här skall jag ligga, så att jag kan se åkern, och den växande säden” – fastän kristen bara till namnet, och gift med en präst, hade hon själv en helt annan tro  – och den var starkare än de flestas. Den hette Nordisk Hedendom, även om hon aldrig kom sig för att säga som det var, och uttala det namnet.

inde2x

”Hon er blá hálf, en hálf með hörundarlit. Því er hon auðkennd ok heldr gnúpleit ok grimmlig.” står det att läsa i Gylfaginning. Många har felöversatt detta, och tolkat det på ett alldeles felaktigt vis. Blå och Svart är ibland samma ord på Norröna, och Hel uppfattas alltså som mörk till hälften. Men ”Hörundarlit” – vad är nu det ? Ordet förekommer också i många andra originalkällor, och i Olafssaga Helga lär det stå om ”Hörundarlit Hungr” – eller ”Hörande kropps hunger” – lit betyder kropp – och Hel är alltså inte blek, inte likfärgad, inte rutten men just levande och hudfärgad till hälften. Visserligen står det också att ”hon är ökänd, och hennes utseende är bistert och grymt” men bara för detta, så behöver vi inte alls tänka oss Hel som  ond, eller skräckinjagande… Det står helt enkelt ingenting sådant i källorna.. Vad man ville uttryckta, däremot, var att Hel kunde höra och se, och alltså helt och hållet såg ut som en levande människa, och det var ju också på det viset de döda gestaltade sig, om de alls kom tillbaka till de levandes Värld – det fanns helt enkelt ”ingen skillnad” påv ad vi kan kalla en vålnad eller en levande människa – möjligen kunde de döa uppfattas som skuggliknande, men glöm alla vita lakan, skelett och annat sådant trams.. Så ser de döda inte ut, inte Hel heller. Möjligen ser hon ut såhär:

32f724f76ab1169985ebb136eeae6b1aEn sannare Bild av hel, som Norska tecknare skildrat henne ?

2ac42e063e3f251c4f6628e64ad8fad1

Sannare vore, att se Hel som en blandning av ljus och mörker, snarare än något ont..

Ganska få bildkonstnärer, poeter och författare har skildrat den sanna Hel – ”Our lady of light and darkness” (termen kommer inte från mig, men från de amerikanska helstroende) som hon verkligen borde se ut, eller som hon är. Döden är knappast farlig, men oundviklig, och inte något att vara rädd för. Hels rike är en varm, inbjudande plats med stora och rymliga salar. Christina Rosetti, den brittiska artonhundratalsdiktarinnan, som svärmade för allt keltiskt, uttryckte nog saken bäst, helt utan skräck, helt utan rädsla – och de kristnas äckliga, motbjudande zombies, djävlar och demoner Varför kunde vi inte alla se döden så ?

Does the road wind up-hill all the way?
   Yes, to the very end.
Will the day’s journey take the whole long day?
   From morn to night, my friend.
But is there for the night a resting-place?
   A roof for when the slow dark hours begin.
May not the darkness hide it from my face?
   You cannot miss that inn.
Shall I meet other wayfarers at night?
   Those who have gone before.
Then must I knock, or call when just in sight?
   They will not keep you standing at that door.
Shall I find comfort, travel-sore and weak?
   Of labour you shall find the sum.
Will there be beds for me and all who seek?
   Yea, beds for all who come.

s168-mor-repro

Profilbild för Okänd

Alvablot (inlägg från 2015-10-27)

av

Många människor i vårt land vet nuförtiden inte vad som menas med Alvablot, än mindre när det ska firas. Inte ens ibland dem som påstår att de är Hedningar, och som säger att man följer en naturreligion, vet man något, fast naturen är den enklaste klocka som överhuvudtaget finns. Total förvirring tycks råda – särskilt i vissa extremrörelser. I alla tider har man firat en fest för jorden och de döda när hösten verkligen inträtt, och denna fest infaller i vårt land kring första fullmånen i det som kallas Slaktmånad, alltså November, i den gamla svenska kalendern. Man behöver inte flytta helgen till någon kristen Allhelgonadag. Fast allhelgonadagen handlar om samma sak – ärandet av de döda. Så gör även helgen som varit – då firar vi FN Dagen – en annan fest som på sitt sätt ärar de döda eller i varje fall de fallna, den också.

Därför behöver man inte flytta Alvablotet till November månads slut eller något sådant, allt på det mest befängda vis. Eller blanda ihop det med Disablotet i Februari eller den isländska Vetrnaettir eller vinternätterna, som också är en kalendariskt mycket väl bestämd högtid – den ska hållas exakt på lördagen före början av Gormánuðr eller ”stormånaden” då hösten börjar, dvs någon gång kring början eller mitten på Oktober. Självfallet har tidpunkten för höstens eller vinterhalvårets början alltid varierat lite, beroende på var i Norden man bor, och det var kanske en av orsakerna till att Alvablotet tonades ned vad gäller det hedniska Island.

manen_1

Tillhör du en naturreligion ? Ja, då ska du väl följa naturen och göra vad som är enkelt, värdigt och naturligt också, utan några förkonstlingar…

Naturen själv ger svaret. När det är fullmåne, första månaden efter Höstmånaden – Slaktmånad är ett bra namn, för så heter den  – det är då Alvablotet ska firas, inget annat. Naturen skiftar om. Träden fäller sina blad med ens. Jakt – på älgar och andra djur – tar nu sin början och naturen och människorna bereder sig på den långa och mörka vintern. Det sker liksom en slakt av det gamla året i naturen, även om vi kanske lika gärna kunde säga ”Släktmånad” apropos släkten och ärandet av de egna döda. Det är en tid för eftertanke och stilla kontemplation. Inte för skräp, skrik och skrän. I mörket skall tystnaden och friden råda, och där finns heller inget farligt, eller något att vara rädd för. Så var det en gång tänkt, och så bör det vara i år också, liksom alla år.

Vi har haft en lång och varm höst, med klart väder och blåa himlar, och när jag åkt hemåt idag, har jag sett den mest magnifika fullmåne man kan tänka sig. Hur kan folk bara slarva bort eller glömma bort en sådan enkel sak ? Mitt eget firande tog sin början redan i lördags, på sätt och vis – eftersom FN-dagen då passerades och det är en ytterst viktig dag för mig – som har mist åtta kollegor på femton långa år. En del dog här hemma, en del dog i främmande land – somliga kände jag mycket nära och somliga bara till namnet, men varje år har jag ärat dem alla på just den dagen, fast jag i år mist en kollega till – i maj i år, vilket jag redan beskrivit. Statistiker, sociologer, psykologer och många andra har undersökt fullmånens effekt på människans psyke, och funnit att det faktiskt finns en sådan. Våra sömnrytmner påverkas, liksom vår emotionella stabilitet. Särskilt kvinnor sägs bli påverkade – jag vet minst en mycket vacker och tilldragande sådan, som jag nyss firat ett privat ”blot” med av en annan sort, men hennes namn får ni nog aldrig veta – och även sjukhuspersonal, poliser och ambulansmän ska ha märkt, att Fullmånen om hösten är en farlig tid, då det är bäst att dra sig inomhus, för då går många galningar lösa… Polisen har i år – efter de tragiska dödsfallen i Trollhättan, gått ut och på stort allvar varnat allmänheten för att fira Halloween, och andra sjuka ”utklädningslekar” av liknande slag.

Visst, alla förvirrade ungdomar är inte nynazister, ”fornsedare” eller urspårade på annat sätt, och naturligtvis finns det Halloween-firare som bara vill ställa till med någotslags maskerad, eller ungdomar som bara behöver en svag ursäkt för att supa sig fulla, eftersom de fortfarande är unga och oerfarna nog för att tycka, att detta är hjärtans roligt. Men i alla fall – tänk efter ! Vill du klä ut dig och visa upp dig – varför inte då börja med amatörfoto eller något verkligt kreativt – eller gå på bal i frack och lång klänning ??

Hur vill du förresten själv minnas dina döda anhöriga, och dem du har kära ifrån din egen släkt eller bekantskapskrets ?

Vill du minnas dem som blodiga lik, eller huvudlösa zombies ? Som vampyrer kanske ?? – Nej, så vill du väl inte blicka tillbaka på saker och ting… Tycker du att det är ett värdigt och naturligt beteende, att fara på folk och skrika om nätterna, måla dig röd i ansiktet, skrämma och terrorisera folk, och vill du hålla på med hela den kristna helvetes-apparaten, som många människor släpar in i sitt otillständiga, keltiska Haloween-firande modell USA, som inte alls har något gemensamt med den Nordiska allhelgonadagen, eller Alvablotet förutom kanske datumet och årstiden – åtminstone ibland…

Det är inte värdigt att göra så, helt enkelt, och det förstår du nog själv, bara du är vuxen nog att tänka efter. Fira gärna Allhelgona om du är kristen och svensk, men aldrig aldrig någonsin Halloween..

candles

Alvablotet skall vara en tid för stillhet, eftertanke och kontemplation – inte för skräck, zombies, någotslags urspårat ”levande rollspel” och andra avarter, som inte har med Asatro att göra…

Den mest klassiska skildringen av Alvablotets firande eller hur det är att ”hålla heligt” som man sa i de nordiska sagorna, finns i den isländske skalden Sigvat Tordssons ”Austfararvisor” där han skildrar hur han på den norske kristnade kungen Olof Haraldssons bud far österut till Sverige, och kommer till Ed, som av vissa identifieras som Edsskogen i Värmland. Men där blir han utkörd ur den gård, där han ska söka natthärbärge. Man vill inte ha några kristna eller några främlingar hos sig, när denna fest firas och man ”håller heligt” för de döda och förfäderna – det här är en privat högtid, för ätten och de närmast sörjande. Sigvat fick rida vidare till en gård som hette Hov, som vissa anser skall ligga i Västergötland – en sådan ritt på över 150 km är nog omöjlig, ifall den inte skedde under flera nätter – men det gick honom lika illa där. Att ”hålla heligt” innebar att vara hänvisad på sig själv, den egna ätten och din egen familj – de som verkligen är dina nära och kära och dem du minns..

tumblr_Vem vill ägna sig åt denna sjuka kristna dödskult och morbida helvetes-fantasier, där man alltid uppfattar döden som något ont och skrämmande… ?

allhelgona

När Alvablot och dess fortsättning som Allhelgona KAN vara något vackert, naturligt och stämningsfullt, som för de flesta svenskar… (och varför skulle döden hela tiden vara något att vara rädd för ?)

Få vet nuförtiden också varifrån ordet ”Alv” kommer och vad det betyder. De tror att det skall röra sig om någotslags fåniga varelser med spetsiga öron och lätt feminint, tillfjollat sätt, som mest finns i dåliga fantasy-romaner med denna ständiga, svartvita kristna uppdelning i ont och gott, som hos Tolkien – världens mest överreklamerade författare. Barn gillar honom visserligen, men jag förstår inte hur en enda någotsånär vettig person över 15 år kan gilla sådant snömos. Alv är en jordart, närmare bestämt det vita skiktet av mineraljord, och har samma ursprung som ”albis” eller ”vit” på latin, alltså något ljust, vitaktigt som finns nere i jorden.

Därifrån kommer själva ordet, och därför talar Eddan så mycket om Äringsguden Frej, som råder över grödan, som boende i ”Alvheim” och Vanernas gudasläkte uppfattas ibland synonymt med Alfer (det stavas så, och ska inte sammanblandas med några fantasy-alver). Alferna, ”de små under jorden”, jolbyggarna eller jolbänningarna, som man sa norrut i landet – alla dessa tänktes ursprungligen som förfädernas andar, som bodde nere i jorden, alldeles intill de levandes bostäder på de gamla gårdsgravfälten – och det kändes också tryggt och bra att ha sina döda alldeles intill. Det var inte något skrämmande alls – utan tvärtom något högst naturligt. Hur skulle man annars kunna ta hand om sina fäders jord ?

jpods5mAlv är ett jordlager, en jordmån – här markerad under matjords-skiktet med en vanlig svensk morakniv – varje svensk bonde vet det ! (men inte förkonstlade stadsbor)

Av Alv kom också Alva – namnet på Hel, den gamla dödsgudinnan, Moder Jord nere i Underjorden, till vars goda och sköna rike alla fick komma till slut. Med kristendomen demoniserades hon, och blev till en ond och skrämmande varelse, som man måste gå runt och frukta, vara rädd och känna ångest inför. Inget skulle varit våra förfäder mer främmande – gilleshallen Okolner, den okalla, var en varm och inbjudande plats, där Hel gav uppehåll åt de verkligt förtjänta, och ingen behövde frysa eller svälta.

Man fick dock inte blanda bort det bästa man hade, och än idag vet lantbrukare och de som värdesätter odling (även andligen ?) att man inte får blanda Alv och Matjord med varandra. Då vissnar och dör grödan till slut, och allt blir bara till en stor, osmaklig lervälling… ”Gör så att jorden mår bra” skriver Dagens Nyheter i sin artikel för hemmaodlaren, och då tror man inte på någon ”blandkultur”

20130528-170452Det stora Veteranmonumentet i Stockholm – för svenskar som stupat i strid för fredens sak. Motivet är ett frö av Yggdrasil – Världsträdet. Enkelt och värdigt – som det skall vara

För några år sedan fanns det ett förvirrat litet gäng människor eller en intolerant liten sekt i Sverige, som tyckte de skulle fira Alvablotet med skrik och gråt, offentligt utställda fotografier på sina närmaste anhöriga döda, och allmän tandagnisslan. Återigen någotslags vansinnig zombie-kult. Förslaget slog aldrig igenom, och glömdes bort efter 12 månader. Någon mexikansk ”Day of the Dead” med sockerglaserade dödskallar och annat sådant, ligger inte för svenskarna – passar inte in i naturen här, och heller inte i folksjälen. Vi vet, att hösten av naturliga skäl skall vara en lugn och tyst årstid – för eftertanke, fina minnen och klara tankar…

alvablot

Visst – du äger minnet av dina bortgångna, men inte rätten att ställa ut dem till allmän beskådan, och göra dem till åtlöje ? Vet du förresten vad dina anhöriga skulle tycka om att bli ”utställningsföremål” efter döden på Internet ?? – Nej, där ser du ju själv – så ska man inte göra – inte om man har respekt för den egna släkten eller dem det gäller…

Med respekt för de döda menas också, att inte göra dem till något annat, än de faktiskt var medan de levde. Jag antar, att de flesta av dessa ”fornsedares” föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och så vidare faktiskt var kristna – åtminstone till namnet, och de flesta av dem skulle nog inte tycka om att få sina fotografier eller mest personliga intima minnen publicerade på Internet, för att göra så är för det första inte helt riskfritt i dagens läge, och heller inte så värst respektfyllt eller värdigt heller. Lägger du ut bilder på dina egna anhöriga, utan att ens fråga om lov ? – Nej, naturligtvis inte, så skulle ingen av oss göra. Utom rena skitstövlar, förstås… Sina egna innersta tankar, minnen och känslor äger man bäst själv, och det kan också vara direkt farligt att dela dem med fel sorts människor, som inte alls har med saken att göra.Vem vet väl vart foton och minnen kan fara runt på Internet i dessa dagar, så varför dela med sig av det som faktiskt kan vara ytterst privat…

Ett litet minne kan jag dock ge. De flesta av mina förfäder var förstås kristna till namnet, de med. Min far var kompromisslös ateist – när han levde – och min mor är en agnostiker. Min farfar, som var kyrkoherde och präst i statskyrkan, var ”inte mer kristen, än mina gamla skor” eller ”åtminstone aldrig så kristen att det störde” enligt min gamla farmor, som kände honom bäst och närmast av alla. Enligt henne borde jag också blivit präst, och när jag redan som liten protesterade och sa att jag varken haft kallelsen eller ens trott på den kristne guden någonsin, sa hon att det väl inte gjorde något. Det viktiga, ansåg hon, var att vara en ordets förkunnare – vad präster egentligen trodde eller tyckte, visste väl deras hustrur bäst – men vem brydde sig bland folket i socknen ? Nåväl, kanske var hon lite vanvördig här, emot sin make – men så var hon också ganska ärlig, och rättfram med vad hon tyckte – något som jag möjligen fått i arv efter henne.

I dagens Sverige raglar ”andliga sökare” omkring, vilsna och tafatta som förståndshandikappade, och försöker utan all ordning eller logik tillbe Frej, Freja, Hel, Oden och precis alla gudar och makter de kan komma på eller rabbla upp för tillfället – om de ens är nyktra när detta sker – och tror dumt nog, att det ska gå att fira Alvablot på det sättet. Men man får inte en godare smak, bara därför att man rör ihop en massa olika ingredienser som i och för sig skulle kunna vara fina och komma bättre till sin rätt var och en för sig till ett slags motbjudande gröt, eller en exkrementell-kulturell soppa, ungefär som ett enda lapsgojs…

Inget kunde vara felaktigare. Inget kunde vara mer ovärdigt.

hqdefaultAlvablot ska inte vara någon tafflig liten ”skräckfest” med grinande döskallar, någotslags Frejsbeläte eller fjortis-fylla i läskiga skogen…

250px-Alfablot_at_boulder_without_flash

Fira VÄRDIGT – eller INTE ALLS !

Varför inte fira Alvablotet hemma, med dina anhöriga – och ”hålla heligt” i höstmörkret. Eller kanske med din älskade (kanske får hon ha på sig något som hon tycker är extra fint – så gör min)  – om Vanerna och fruktbarheten alls skall vara med, om än inte några Diser, och heller inte Freja i sin vanliga aspekt – sådant hör Våren och det första halvåret till. Oden äras bäst vid Jul, men nu börjar hans årstid – och framförallt dem, som går men ska glömmas  – för att nu komma med ett litterärt citat. Hoppas ni känner igen det…

Så skall Alvablot gå till !