Etikettarkiv: ”forn sed” är new age fake

Profilbild för Okänd

En ODENS eller ODINS dag med Freyja Ashwynn…

av

”Well, I’ve seen them come and go,
and I’ve seen them die.

And long ago, I stopped asking why.

— —

Mister Congressman – you can’t understand…”

– Aningen fritt efter en sång av John R. Cash, 1969

 

He is not his shadow
But his shadow became the light in our tents
that night, we could sleep no more.

– Per Lagerkvist, svensk nobelpristagare- från ”Aftonland”
(Evening Land – i WH Audens översättning)

 

Hedniska Självbiografier är ett underskattat ämne. I November förra året utgavs boken på bilden nedan på det lilla, esoteriska bokförlaget ”Mandrake press”. Den handlar om en kvinna som ”Hedniska Tankars” chefredaktör faktiskt mött i verkligheten, under början av 1990-talet, och även om han inte längre minns det exakta årtalet, 1993 eller möjligen 1994 – så var det en upplevelse av ett slag, som han aldrig någonsin kommer att glömma. Vi har inte läst detta verk ännu, inte anförskaffat denna bok – men i det här fallet bryter vi emot våra egna principer – vi rekommenderar den i alla fall, obesett – för Freyja Ashwynn, född som Elizabeth Hooijschuur, i November 1949 är numera 76 år fyllda, och till skillnad från ”fornsedare”, new age-pjollrare, wiccaner och andra tramsebyxor, så är hon någon som verkligen VET vad hon talar om, och det väcker vår respekt, kärlek och beundran – bara så att ni också vet…

 

 

 

Vi har redan många gånger tagit upp Gydjan Freyja Ashwynns böcker här på ”Hedniska Tankar”, för vad hon inte redan kan om runor, är inte värt att veta. Seriösa verk – till skillnad från amerikanska klåpares och värdelösa ”fornsedares” new age-mässiga, skrattretande påfund är svåra att finna, och ännu svårare är att hitta alla dem – Gydjor eller Godar – som ett helt liv har stått i Odens tjänst. Han är en gud med tusen namn, hundratals heiten och kenningar, och skulle någon av oss ha sett eller varseblivit honom, i det som de kristna hundarna envisas kalla för en ”epifani” eller en direkt gudsuppenbarelse, så lär den individen aldrig någonsin bli samma människa efteråt – på gott eller ont.

Den som är Odens ”Fulltrui” eller väljer hans väg, kommer på det ena eller andra sättet att välja kriget, döden eller stormen. Vinden, runorna och kunskapen. Allt är hans, och allt stammar från honom. Någon ”Allfader” som de kristnes gud, har han aldrig varit – och kommer aldrig någonsin att vara. ”Han ger seger åt somliga” står det i Eddan, och det innebär långtifrån alla. Han är INTE – har inte varit och kommer aldrig vara någotslags ”inkluderande” gud – och ni bör inte inbilla er eller tro något sådant – för då kan det förr eller senare gå er illa. Fråga de som vet..

”Den vilda Jakten” – Åsgårdsreien – eller ”The Wild Hunt” existerar nämligen på riktigt, och i verkligheten.

Jag har själv sett och iakttagit den på nära håll – men där jag bara varit en betraktare – har Freja Aswynn – på sitt sätt – inte bara lyssnat, utan deltagit i den – genom många år, ja årtionden. Det måste man förstå. En epifani av Thor eller Tor, däremot – tar sig andra uttryck. Tänk dig att du får en blixt på 10 000 Volt och många Amperes styrka rakt genom kroppen, och att ditt hjärta kanske stannar någon minut, men att du ändå råkar överleva. Ungefär så känns det att möta Gudamakterna, oberoende av vilken av våra mer än 147 gudamakter i Asatron det handlar om.

 

Själv varseblev jag den Vilda Jakten på avstånd, i en skog nära Vittskövle, 1983 då jag var 18 gammal. En god vän skadades allvarligt vid en tältbrand natten efteråt, och fick andra gradens brännskador på händerna, låren och sådär 10-15 % av kroppen. Vad som hände i övrigt har jag beskrivit i ord, många gånger. När de 12-15 personer som upplevde tältbranden – jag låg själv innerst, eftersom jag var plutonchef – väl kommit ut, släpade jag själv och två andra honom en kilometer – och innan han fördes bort satt jag bredvid honom i mörkret, den där Novembernatten.

Han bad mig om en cigarett, men kunde inte tända den. Jag placerade den i munnen på honom, som man gör med en skadad. Innan skadechocken verkligen sätter in, är det ett bra sätt att avleda någons uppmärksamhet. Först började han skaka, sedan skrek han. På slutet var det så illa, att han om och om igen bad mig om att slå honom i huvudet med en sten, så att han skulle förlora medvetandet och få slut på sina smärtor. Jag kunde inte hjälpa honom, den gången. Visst fanns där kompanisjukvårdare och instruktörer,- men morfin eller något sådant, hade vi inte. Helikoptertransport var det inte tal om, det blev skakig 903:a och färd in till Lunds Akademiska sjukhus och brännskadekliniken där.

Dagen efteråt fick jag av en händelse syn på Per Lagerkvists ”Aftonland” på något bibliotek, någonstans – där det talas om den spjutkastande guden – han som håller Gungners lans i sina händer. Ni förstår, det var jag som vaknade först – och beordrade eldposten i tältet att kasta ut en brinnande plastdunk med tvåtaktsolja för MC-ordonnansens Husquarna motorcykel, uppblandad med rester av t-sprit och slattar av lysfotogen. Tyvärr hade han, som satt eldpost ställt dunken för nära tältspisen – trivialt nog – och så fattade den eld. Nu offrade sig bara en man, för de andras skull – och jag själv bar skulden till hans smärta, eftersom han lydde, och gjorde exakt vad jag sade åt honom att utföra.

 

Så – ni ser – Oden får alltid sina offer. På det ena eller andra sättet. Många är de som mött honom, men ytterst få är de män eller kvinnor som verkligen förstått, eller begripit vad han kräver – av sig själv, av sina ”Fulltrui” – och av alla andra.  Han är förvisso hård – men rättvis. 

Oden – Odin – och Loke – hans skugga – finns i alla kulturer, alla land – och de som lever tillräckligt länge, kommer kanske att få se dem – innan de dör…

Freyja Ashwynn växte upp i en holländsk, strängt katolsk familj – strax efter Andra Världskriget. När hon bröt med dem, allesammans – ansåg de henne för galen. Hon befann sig på olika institutioner från det att hon var 9 till 18 år gammal, men – vid 30 års ålder flyttade hon till London – efter att ha lärt känna Oden, och runorna. Hon mötte Hilmar Örn Hilmarsson  från det Isländska Asatrufélagid, gifte sig två gånger – Edred Thorson – en annan storhet inom den moderna, esoteriska runologin – lärde sig förstå skillnaden mellan Sigurd Agrells epokgörande Uthark-teori och den missvisande nummerologi som andra ”runmagiker” tyvärr ofta följer – med sorgligt resultat. Hon träffade dem alla, samspråkade med envar. Många av dem finns inte mer, eftersom de är döda och inte lever längre. Hon ägnade sig också åt folkmusik, eller neo-folk i Tufnell Park, nära Camden Town i London, där hon bott, verkat, lärt ut runkunskap och Asatro sedan 1979. Och ingen har gjort det bättre än hon, inte någonstans i just England UK, i alla fall.

Freya Ashwynn mötte enligt sig själv Oden år 1983 – alltså samma år som jag – och det går inte att berätta hennes historia, utan att också berätta min egen. ”There is no way of telling her story, without telling my own”, för att parafrasera Martin Shen i någon gammal film, någonstans. Ni kan själva få avgöra om detta bara är rena tillfälligheter, eller mer än ett sammanträffande. Ni kan också få påstå eller säga att denna berättelse bara är trams, tomt poserande eller fåneri. Det intresserar mig inte, och det intresserar inte Gudamakterna heller. Jag har ju sagt att man möter dem bara vid ytterst begränsade, enstaka tillfällen, kanske bara en enda gång i livet – för i vardagen kan du som läser detta inte se eller varsebli dem – ifall du inte tränat din varseblivning, och därför fått försaka något annat. Likheter finns kanske med Jan Fries, ”Helrunar” – här går vi hela vägen eller inte alls – inte att förväxla med den akademiske forskaren Jan de Fries – som var kristen, färgades av detta och dog år 1964.

 

Denna läsvärda bok utgavs 1981, inte 1951 som det felaktigt står på Amazon. 1951 var Freyja Ashwynn bara 2 år gammal, och kunde inte utge några böcker…

Freyja Ashwynn sägs ha kontroversiella åsikter – enligt vissa. Kritiker med kristet ursprung har såklart alltid smädat henne och hela Asatron, och sagt att hon skulle vara rasist,befinna sig långt ut till höger på den politiska skalan och så vidare – fastän ingenting kunde vara felaktigare. Den eller de som mött henne i levande livet, vet att hon säger vad som faller henne in, och hon utropade – högt och ljudligt ”Ooo – Din ! ‘Es the Frigging Bollocks !!” vid sitt besök på Historiska Muséet i Stockholm där man gjort ”Barum-kvinnan” från svensk stenålder till någotslags halvindiansk, sibirisk Schamankvinna i en numera Yggr ske pris omarbetad utställning från 1992. 

Man kan inte anklaga en fjällbäck för att den rinner och forsar, och man kan inte hejda en Gydjas ordflöde. Inte när hon heter Freyja Ashwynn, för hon sejdar ständigt, och befinner sig ibland i ett inre tillstånd, som ni vanliga läsare eller läsarinnor inte kan ha en aning om. Sofia Axelsson, som tillhör en vida yngre generation kvinnor från Sverige, är lite av samma andas barn när det gäller vild sejd, eller ett inspirerat skrivande – men hon slår aldrig över helt, och det gör inte Freyja Ashwynn heller.

 

 

”Många äro komna, men få äro kallade” lär det stå i någotslags kristen bok. Själv vet jag inte, eftersom jag aldrig läst den. Är man Hedning, så är man Hedning, och är man Asatroende så är man Asatroende och inget annat. Freyja Aswynns självbiografi, däremot – är nog både spännande och intressant läsning – ifall man vet något om det sena 1900-talets esoterica, och förstår att uppskatta allt som sägs.

I länder som det alltmer intellektuelt torftiga och utarmade Sverige eller USA är böcker som ”Walking with Woden” eller Wothan totalt omöjliga att ge ut, och knappast någon procent av befolkningen kan förstå dem, ifall de inte själva har liknande erfarenheter som bokens författarinna – inte ”författare” eftersom detta gäller en kvinna. Rörande ”blaskor” eller dagstidningar som DN, SvD, GP och så vidare, eller svenska recencenter i allmänhet, hyser jag föga eller intet hopp. Men – jag rekommenderar er faktiskt att köpa och läsa Freyja Ashwynns självbiografi – även om det inte – traditionsenligt – lär bli någon landsomfattande ”Bokrea” i Sverige just i år, anno 2026 – förrän den 24 Februari.

25 GBP är inte för mycket begärt för att läsa boken på papper, och 10 USD ungefär för nät-upplagan, är ett rent underpris. 

 

 

Profilbild för Okänd

En skändad grav – och ett skamligt mord – 1 år efteråt…

av

Si Monumentum Requiris, Circumspice

– Om du behöver ett minnesmärke – se dig då omkring  !

(Ofta citerad Latinsk sentens, använd av Hedningar och Humanister)

Svenska media vågar inte skriva om det. SVT och alla dagstidningar förtiger det. Men – Vi Asatroende och Hedningar vågar !

Sanningen om Sverige som nation och vilken sorts samhälle vi blivit tystas ned, och göms undan. I det förra inlägget nämnde vi kurden Salwan Momika, vars enda brott var att protestera emot Islam, och bränna koranen. En man ifrån ett annat land, som varit soldat och plutonchef, men som aldrig begått något krigsbrott, men som fegt mördades på sin balkong i Hovsjö, Södertälje för ett år och en dag sedan.

SÄPO och svensk polis lovade honom skydd, enligt vad media påstått. Han hade laglig rätt till asyl, och lika laglig rätt att söka svenskt medborgarskap som någon ibland allt det kriminella slödder, som sökt sig hit och som vistas här – på vårt samhälles bekostnad. Men, Salwan Momika var en hederlig man. Han bytte aldrig medborgarskap, kunde inte svika det land som sett honom födas – för han förblev Irakisk medborgare hela livet, trots Saddam Hussein, trots Islam, trots alla de Totalitära krafter han hela tiden kämpade emot.

Som en ensam Hedning. Som en man utan land.

 

Foto: Frankie Fouganthin CC BY-SA 4.0 /Samnytt, Svenskt ”alterntivmedia”

Vet ni hur det känns, goda medborgare och medborgarinnor – för något tredje gives icke ? ”Hedniska Tankars” hela redaktion vet, för vi har gjort gemensam sak med våra Kurdiska bröder. Varje människa har enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna den grundläggande rättigheten att ha en nation, en nationalitet som är individens egen – men i Kurdistan och på andra ställen i Midgård, väntar man ännu på den rätten. Och dessa Mänskliga Rättigheter, skrivna enligt förslag från en viss Eleanor Rooseveldt år 1948, förutsätts vara eviga, trots AI och allt annat – de kan helt enkelt aldrig ändras, har man sagt – varken nu eller i framtiden, inte om tiotusentals år från nu, eller om mänskligheten upptäcker annat intelligent liv i universum, eller om vi förutsätter att vi ändrar definitionerna på vad som alls ska räknas som mänskligt.

Kom ihåg att Finland – aktuellt genom vår medarbetare Jawad Mofrad, som skrev ett inlägg om Pohjola – inte fick existera som nation mellan 1809 och 1917 – eftersom samma Finland då var en del av Ryssland, exakt samma Ryssland som idag för sitt förintelse-krig emot det Ukrainska folket , av flera skäl och historiska orsaker. Kom ihåg Polen, ett land som flera gånger försvunnit från Europas karta, men som på något märkligt sätt alltid rest sig, och kommit tillbaka igen – trots flerfaldiga delningar. Både Polen och Finland är direkta grannländer till Sverige – bara Östersjön skiljer oss åt – men detta vatten är inget hinder för oss – och det har aldrig varit ett hinder tidigare i historien heller.

Vad som händer i Kurdistan, Iran och Irak – kan mycket mycket snart – snarare än någon av oss tror – också hända oss själva. 

 

Ska vi låta Islam, Kristendom och andra totalitära ideologier ta över i Sverige, eller skall vi förbli vad vi faktiskt är – fria människor med rätt att utföra symboliska protester emot det vansinne som omger oss ?

Visst, vår broder Salwan begick kanske hädelse, när han brände en dåligt översatt kopia av en bok, som ändå existerar världen över, men han förtjänade aldrig dödsstraff, eller att bli mördad, bara för detta.

Det svenska alternativmediet ”Samnytt” – vars chefredaktör Dagerlind blivit satt i fängelse för en politisk ”skådeprocess” eller en ”nuisance suit” med ett amerikanskt uttryck, har idag – på årsdagen av Salwan Momikas död – vågat publicera en del av sanningen. Nu måste ni alla förlåta oss att vi blott citerar i andra hand, för att citera andra artiklar med angivande av källa, är inget brott det heller, utan bara god och sund press-etik. 

Sedan i September 2025 har svensk Polis en ny huvudmisstänkt – oavsett om denne person nu är skyldig eller inte… Misstankegraden framgår inte, lika lite som eventuella juridiska bevis eller sakomständigheter, men vi kan i så fall endast citera Olof Palme, en framstående svensk Statsminister, vars död också förblivit olöst. ”Dessa Satans Mördare !” lär han ha utropat på sin tid, dvs 1980-talet.

”Dessa Satans Mördare !” Detta är en bild på Islamisten Bashar Zakour, en feg stackare som vistas i Iran – där andra mord just nu sker – Han vågar inte stå för sina egna handlingar…

Bildkälla: Polisen samt alternativmediet Samnytt.

Islamisten ifråga har fegt flytt sin kos som en hund, med svansen mellan benen har han tagit ”semester” i sitt hemland, och vägrar prata med svenska myndigheter och förklara sitt handlande, trots att han sannolikt fått alla chanser att göra det – i mer än ett halvår. Nu har man också skändat Salwan Momikas grav i närheten av Södertälje, uppges det – och ”Svenska” Kyrkan vägrar att skydda den man, som ”Kyrkogårdsförvaltningen” på ”orten” lovade att skydda.

Man anger alla möjliga svepskäl. Den ”gode man” och förvaltare som skulle tillgodose behoven hos Salwan och hans familj – för de är ju kristna – har ignorerats. Också den ”Svenska” Kyrkan – eller dessa eländiga falska Lutheraner sviker de drabbade och tar bort gravstenen – trots de anhörigas böner om att låta den stå kvar, eftersom ”säkerheten inte kan garanteras”. 

ÅTERIGEN SER VI VILKEN GENOMFALSK LÖGN HELA KRISTENDOMEN ÄR, OCH HUR LITE DENNA ”SVENSKA” KYRKA BRYR SIG OM DE ENSKILDA MÄNNISKORNA

Svensk Såsial-demokratur, med sitt eviga fåraktiga bräkande om ”alla människors lika värde” är inte mycket bättre, för alla människor är inte, har inte varit och kan inte vara ”lika mycket värda”. Alla individer har samma grundläggande rättigheter, javisst – men detta är INTE samma sak som ”lika värde”

En enda Salwan Momika har faktiskt MER VÄRDE för hela mänskligheten, än tusen och åter tusen små skitstövlar, typ Bashar Zakour – och det torde vara pinsamt uppenbart för de allra mest trögtänkta läsare eller läsarinnor, om man nu inte är svensk politiker, såkallad ”kyrkoman” eller sysselsatt inom media.  Detta trots i och för sig hedervärda svensk-kurdiska politiker typ Nalin Baksi, som i och för sig alltid varit en tillgång för sin icke-existerande nation.

 

Men – det finns en bättre väg, som leder bort från den nutid, vi alla tvingas dela. Den vägen heter Asatro – och Hedendom. Enligt Asatron – som är högst allvarlig, och inte någon fånig smörja typ ”new age” för halvidiotiserade ”fornsedare” och andra vrak (läs debatt-artikeln på länken här om vad verklig tro är för något) I Asatron finns inga enskilda gravar, inga gravstenar, ingenting sådant. Gravskicket har visserligen varierat i vårt land under de tusentals år som gått, men än idag bränner vi våra döda och gravsätter dem i gravhögar – och de går inte så lätt att utplåna…

Tidigare i denna blogg har ”Hedniska Tankars” chefredaktör berättat om sin gamla farmor, död vid 92 års ålder. Hon var visserligen prästfru och född under 1900-talets början i Sydsverie och ett fullt modernt samhälle, men lät sig begravas i en minneslund – utan sten, utan minnesmärke, utan namn. Hon återgick till den goda jorden, enligt sina fäders tro – allesammans bönder. ”De som verkligen kände mig, kommer ändå minnas och tänka på mig ibland” – så löd hennes egna ord, sommaren 1997 – och tror man så – med verklig treue, truth, troth – och ingen djävla, meningslös ”sed” som bara är en serie mekaniska upprepningar – så behövs ingen gravsten. I sina efterlämnde papper, fanns en dikt av Pär Lagerkvist, den kände svenske nobelpristagaren, men dess ordalydelse har vi redan upprepat för er, så många gånger.

Handlingar och tankar väger ändå tyngst, efteråt – och för eftervärlden.

Detta beskrivs i en av Hávamáls allra mest feltolkade och felöversatta strofer, där ordet ”värn” och inte ”man” finns med – för att värna, är ändå huvudsaken. Den värsta feltolkning av de två stroferna – jag behöver väl knappast säga vilka de är vi det här laget – är att det skulle vara ”människorna” som har rätt att avkräva dom över den döde. Så är det inte alls. ”Litilla sanda, litilla saefva, litill ero geds guma” står det i en annan av Hávamáls strofer. ”Som små sandrevlar, små vassruggar, små är människornas sinnen” – för de flest individer blir inte annat än småborgerliga, skenheliga, osanna, och för de människor som offrat sina livför vad de ändå trott på, framstår de slutligen bara som boskap.

Återigen, vi ska inte upprepa vad vi redan sagt – för ni lyssnar ju ändå inte…

Men – vi ska viga dig till vila, Salwan Momika – med andra ord, och på ett annat sätt, som dina anhöriga och kvarlevande släktingar kanske ändå förstår.

Framför dig står Hedna män.

De som talar med Odens röst, på vad som är en Friggas dag.

Vi ikläder oss godens, ja fältprästens roll – där inga andra präster finns eller hörs, och detta är det godord vi ska skänka just dig för dagen.

En gång – i just Finland, kanske Pohjola, stod där skrivet…

”EN GRAV”  (citat från Bertel Gripenberg, 1905)

Fiendehänder graven grävde
inga snyftningar vinden kvävde
inga bröst sig i saknad hävde
fienders hån ditt liktal var.

Ingen känner den plats dig döljer
Blomsterkulle din grav ej höljer
fienders hat dig i döden följer
men din ära skall stråla klar !

— —

Nesligt ok med din död du bräckte
Domnat land till liv du väckte
tvådde skölden, som smuts betäckte
bragdens runor i den skar.

Vård på graven du ej behöver
hög som äran är skyn däröver
Allting döden i glömska söver
äran ensam blir evigt kvar

Eller – för att travestera en annan poet, en Kanadensare och Jude den här gången – vi skulle ju nyss i veckan fira ”förintelsens minnesdag” hade man påbjudit, och då kanske det passar med en text som använts och fortfarande används av den Israeliska Armén,samt IDF, Israeli Defence Forces – som ett minne över det landets fallna.. Här, i vår egen tolkning:

Who by fire, who by water..
Who, in the sunshine
Who, in the night-time

Who, by high ordeal
Who, by common trial
Who, in your month of May
Who, by slow decay

And who shall I say – is calling ?

Who, by Avalanche
Who, by his own hand
Who, by all-out command
Who, in his mirror
Who, in his rounds of love

Who, for your greed
Who, out of his hunger
Who, by something blunt

And who shall I say – is calling ?

Who, by brave assent
Who, by accident
Who, in mortal chains
Who, in power…

And who shall I say is calling ?

 

Människor kan möta döden på så många olika sätt, och av många olika orsaker. Det sägs att vi föds som original, men dör som kopior. Det är helt fel slutsats, för sanningen är precis den rakt motsatta.

Vi föds som billiga kopior, som inget vet och inget kan om den mänskliga tillvaron, men förhoppningsvis lär vi oss något under livets gång.

Salwan Momika – och hans gode vän Salwan Najem – som numera lär ha lämnat Sverige och sökt visum i USA – var ändå män som slogs eller fortfarande slåss för en god och rättvis sak

Oberoende av vad den svenska rättvisan säger.

Oberoende av nationer, paragrafer, regeringar.

Vid slutet, står segern – och varje människa bör försöka leva sitt liv så, att han eller hon i slutändan blir delaktig av denna seger – men det är aldrig samtidens sak att fördöma eventuella tillkortakommanden. Vi är trots allt bara människor allesammans. ”Det må vi se, när vi nogsamt oss själva får granska, att ingen är fri från fel” som det står i en av Hávamáls många översättningar, där inga gudar eller någon ”allsmäktig herre” nämns överhuvudtaget – utan bara goda råd – och elementär levnadsvisdom.

Idag är en Friggs dag, som sagt – eller en Fredag. Också det betyder något – Veten I än, eller vad ?

 

Profilbild för Okänd

KRIMINELLA Härjar vid Uppsala Högar – UNESCO SKYDD SAKNAS

av

I åratal har Länsstyrelsen i Uppsala Län helt försummat Uppsala Högar.

En till intet förpliktande skötselplan, som inte alls är juridiskt bindande har resulterat i ”Påvestenar”, Nedhuggna Ekar, diverse förfulande ”Församlingsgårdar” med mera som den sk ”Svenska” Kyrkan tillåtits bygga. Statskyrkan upplöstes som bekant redan år 2000. Bara omkring 55 % av Sveriges vuxna befolkning är medlemar i detta mycket märkliga Evangelisk Lutheranska Samfund – som INTE borde ha rätt att företräda det Svenska Folket överhuvudtget, eftersom Sverige enligt sina grundlagar är och skall vara ett sekulärt samhälle.

Grundlagarna förutsätter nämligen, att alla officiellt godkända samfund – också Humanister och Asatroende – skall vara likställda, och i övrigt torde det gälla, att miljön kring högarna bevaras orörd. Så ser det INTE ut på platsen i dagsläget, och den sk ”Församlingsgård” som byggts på platsen, helt slentrianmässigt – lämnar mycket övrigt att önska.

 

 

Nu har också ett antal KRIMINELLA personer visat sig på platsen med metallsökare. Ett fyrtiotal små och stora gropar har grävts, och det hela rör sig troligtvis om ett GROVT fornminnesbrott, eftersom det är en av de viktigaste fornlämningarna i hela vår nation som drabbats. Polisen har redan undersökt saken, och flera brottrsubriceringar samt lagrum kan vara aktuella att tillämpa. Detta innebär, att de vandaler som befunnit sig på platsen sannolikt kan se fram emot fängelsestraff i någon form, men det återstår väl att se vad den kommande utredningen kan visa.

SVT – Statstelevisionen i vårt land – har mer att säga. Klicka på den Rödmarkerade länken här !

Personalen på det närbelägna Upplandsmuséet, och dess stora besökscenter och museum vid högarna säger att den ingenting ingenting kan göra och saknar befogenhet att ingripa – vilket är korrekt.

Gång på gång – GENOM ALLA ÅR – har Seriösa Hedniska Organisationer som Nordiska Asa Samfundet hävdat, att området SKALL ha UNESCO-skydd, samt finnas på FN:s Världsarvslista, eftersom Högarna faktiskt är en plats av central betydelse för hela Riksgrundandet, och skapandet av det moderna Sverige som nation. 

Hela tiden – i inlägg efter inlägg under mer än 20 års tid på olika internet-forum och bloggar, har Hedniska Tankar krävt samma sak. 

Men vad har svenska politiker och våra regeringar – oavsett om de varit borgerliga eller socialdemokrater – hela tiden gjort under dessa två decennier som gått ? Jo, de har ordnat så att rena futiliteter, struntsaker helt utan betydelse för den svenska allmänheten skall UNESCO-skyddas istället. Exempelvis har dessa närapå totalidioter kunnat UNESCO-förklara företeelser som ”Struwes Meridianbåge” – några enstaka ”mätpunkter” av 34 markerade och 254 kända finns i vårt land. Det var nämligen så att ett gäng armégeografer besökte Norra Sverige, Norge och Ryssland under 1800-talets början – men detta borde ju vara FULLSTÄNDIGT BETYDELSELÖST idag, utom för ett ytterst litet antal experter. 

Det horribla beslutet genomfördes på felaktig och osaklig grund redan år 2005, sedan rena klåpare – troligtvis på Länsstyrelsen i Norrbottens län fått hand om saken. Vem som helst borde ju ändå inse, att de väl kunnat skydda spåren av diverse Samiska eller etniskt Svenska, fysiska kulturarv istället – för det är just det UNESCO-skyddet ursprungligen varit till för.

Istället har man urholkat, urvattnat och närapå förvanskat hela begreppet UNESCO-skydd, genom att satsa på sk ”Immatriella” saker, som Stadsarkivet hos Byggnadsnämnden i Stockholms Stad, men INTE själva stadsbilden eller Gamla Stan i Stockholm – exempelvis. För vad är det egentligen som är viktigast – och vad vill man egentligen uppnå, globalt sett – och i FN-sammanhang – typ ??

Eftersom Europa i dagsläget faktiskt står inför ett allvarligt krigshot, utbredd kriminalitet, en felslagen invandrings- och befolkningspolitik och mycket annat, är det ändå dags att ifrågasätta alltsammans.

Enligt uppgifter, som för två dagar kommit Hedniska Tankars redaktion till del, kan det röra sig om såkallade ”Fornsedare” som varit i farten.

Vi har redan tillräckligt många gånger skrivit om denna lilla personkrets, och de halvfigurer som genom åren rört sig där. Vissa Samfund – som fått officiella godkännanden via Kammarkollegiet – sorgligt nog – eftersom det tillhör detta Kollegiums uppgifter – borde aldrig någonsin ha godkänts överhuvudtaget, trots vad de påstått på mer eller mindre ”fejkade” Internet-hemsidor och sajter – som är lätta att tillverka med AI-verktyg.

Man måste vara medveten om, att hela begreppet ”Forn Sed” i realiteten är direkt kopplat till en liten skara extrema Miljöpartister, eller andra relativt ”underliga” individer – oavsett etnicitet, eventuellt yrke, tidigare kriminellt förflutet, konstaterade missbruksproblem osv.

Rörelser av den här typen drar ALLTID till sig diverse egendomliga individer, och troligen är det väl i kretsar som dessa, som personerna med metallsökare finns. Det är i alla fall inte otänkbart, även om vår redaktion inte består av några Polismän, och det inte är vår uppgift att leda någon förundersökning, innan Åklagarmyndigheten och Tingsrätten får ta hand om saken.

Men man kan ändå jämföra med rörelser som Knutby-Sekten, Livets Ord, Narconon, Scientologerna, Maranata osv – rörelser som också funnits eller finns i just Uppsala Län – och som många gånger haft en STARK KOPPLING till länet som sådant. Samtliga av dessa fick till slut böter eller fängelsestraff i en del fall – och det var ju kanhända inte så konstigt. Vad de här personerna ägnat sig åt, torde vara Riksbekant. Alla vet det redan.

We rest our case.

Vi vet ändå vad vi vet, eftersom vi lämnade dessa samfund för minst 10-15 år sedan…

Vill sedan rättsvårdande myndigheter kontakta oss, är det ju upp till dem – vi har som sagt en hel del att berätta…

 

Profilbild för Okänd

I vilket Nina Paley, 56 år, tilldelas SAMFUNDET SÄRIMNERS Kulturpris för 2025 – För sin KAMP EMOT MONOTEISMEN…

av

Idag, den 4 April 2025, kan Samfundet Särimner stolt utse en ny värdig pristagare för vårt kulturpris, tillsammans med våra fränder i den Hedniska Bloggosfären i Sverige. Hon tilldelas priset för sin mångåriga Kamp emot Monoteismen, och sitt arbete för tankens frihet, samt konstnärlig och litterär verksamhet på Internet utan copyright eller finansiella krav – alltsammans saker som hon verkat för under en lång rad av år. Mera om Nina Paleys liv och verk kan ni läsa här – och fastän någon läsare kanske blir förvånad av att vi nu ger priset till en rysligt ”woke” Amerikansk judinna och ”Kulturtant”, så ber vi er i så fall att läsa detta stycke extra noga., inklusive själva motiveringen till varför just hon ska få själva priset. Vår Hedendom känner inga gränser – och det gör inte hennes heller.


DU ser inte SÄRIMNER – Men han ser DIG – TILL OCH MED när DU SOVER !!

 

Såhär i Påsktid, kan det vara bra att studera hur hon en gång för alla gör upp räkningen med Moses, det idiotiska Mosaiska rättssystemet, och den halvkristna, motbjudande unkna soppa, som serveras av bland annat ”Fornsedarna” med deras drogpåverkade dravel om ”Påskblot” eller det löjliga snömos, som Eddie Råbock, alias Mohammed Omar just idag serverar på bloggen ”Det Goda samhället” fast vi har hört samma gamla visa från honom många gånger förut.

Här på denna blogg står vi för REN HEDENDOM – och INGET ANNAT. Så är det, sett ifrån vårt elektroniska Hlidskjalf, varifrån vi nu tillsammans med moder Frigg ser ut över ALLA Världar.

Begrips !

Gudinnedyrkan och Gimbutas dogmer skall inte överdrivas – men här är en tecknad långfilm om hur det kan gå…

Men – låt oss inte gå händelserna i förväg. Igår hade Nanna Nepsdotter, dotter av Mörkret självt, Balders Maka enligt Asatron sin Namnsdag, och detta sammanföll nästan med Solförmörkelsen över Norra Halvklotet, som vi redan berättat om. Solförmörkelser uppstår som vi alla vet och som alla Hedniska Folk – inklusive Nordborna – alltid vetat därför att månen passerar framför solskivan, helt eller delvis.

De som någonting kan och någonting vet, är redan upplysta om att Balder är fullmånen, inte någon semitisk ”Baal” eller Herren, och att Nanna, hans maka, är månen i Nedan. Höder – Balders mörke bror – är Månen i Tunglet, alltså den mörkaste av de fyra månfaserna, varav Tungelsta och andra svenska orter fått sitt namn. Idiotiskt trams, som ”mörkmåne” och New Age-fasoner, kan samtliga av er läsare och läsarinnor därute ta och stoppa upp där ryggen slutar, för vårt svenska språk skall inte misshandlas, eftersom även vi etniska svenskar faktiskt får lov att ha vår egen kultur, med ord som är enkla, lättfattliga och bra. Här är vi inte vidskepliga av oss, nämligen. Vale – slutligen – Balders och Nannas son, som hämnas den döde fadern, endast en natt gammal – är Nymånens skära – och hela myten om Baldersbålet – den förmörkade solen – är en MÅN-MYT – vilket ”Hedniska Tankars” redaktion inte alls är de första att räkna ut – för detta har vi förklarat för er, många många gånger förut.

 

Vale, Balders Hämnare, Höder, Balders Dråp och Baldersbålet, allt på samma Frimärke från Färeöarna av Anker Eli Pedersen, anno 2003

Somliga korkskallar sätter Nanna i samband med Inanna, Sumerernas gamla mångudinna, och Ishtar – som inte alls har med månen utan Morgon- och Aftonstjärnan Venus och Freja att göra. Detta är dock en betydlig överdrift, eftersom det inte finns de ringaste godtagbara bevis för den saken. Våra förfäder var kloka nog att uppfinna det mesta själva, och behövde inte hjälp utifrån, även om vi för dagen talar om Nina Paley, och en och annan medelhavskultur, som nog aldrig stått i någon varaktig förbindelse med vår. Sysslar man alls med kulturer och språk, måste man ha ett strukturerat tänkande. För övrigt var det VÅR BRODER I SÄRIMNER – Henrik Andersson i Västergötland – som på bloggen ”Ideell Kulturkamp” firade Nannas dag först av alla i år – för rätt skall ändå vara rätt.

 

Nanna, dotter av Nep (som i Neppr – dvala eller vanmakt, alltså mörkrets tid eller natten) ska inte sammanblandas med Inanna…Hon har fortfarande namnsdag varje 3 april i vårt land

 

Som alla vet är Samfundet Särimner ett Esoteriskt, INTE ett Exoteriskt samfund. Det är ICKE för alla och envar. Vissa personer är helt enkelt alldeles för okvalificerade för att ens få inträde, och det finns många och helt naturliga anledningar till varför det ska vara så. Vi kan bara skratta åt diverse nya svenska Facebook-grupper och annat elektroniskt otyg, startade av Jämtlänningen Björn Johansen, låt vara att han är en bra karl, och även en tjänande broder. Just nu har han på eget bevåg och eget initiativ försökt ta upp Sveriges Asatrosamfunds gamla mantel från 1991 – det samfund ”Hedniska Tankars” chefredaktör själv var med och grundade – vilket är fullständigt, komplett onödigt när NAS eller Nordiska Asatrosamfundet ändå finns (anslut er – men det sker på egen risk ! ) och vi ändå har en fungerande folkrörelse här i landet. Vi är alla ”Folkbuilders” för att tala med en viss Amerikansk organisation, som lånat och stulit hela konceptet från oss svenskar – men själva säger vi ”Folkbildare” för vad vi menar med ”Bildning” är någon helt annat, och då krävs även vad som kallas ”Folkvett” – just det som ”fornsedens” fulsvans i drog- och schamansvängen samt den röd-gröna woke-extremismen totalt saknar, och heller aldrig har haft. Särimner sysslar aldrig med politik, men han är generös nog att tillåta åsikter – om de framförs väl.

 

För er som inte vill se en hel tecknad långfilm – se det moderna slutet på denna lilla video om ”Det heliga landet” – Alla länder är heliga för dess invånare, men vad leder Monoteism, Judendom, Kristendom och inte minst Islam slutligen till ?

 

”Ideell Kulturkamp” skrev nyss en artikel om Ordensväsendet – som numera är återinfört i vårt land – det skedde anno 2024 – efter att alla officiella ordnar och utmärkelsetecken avskaffades år 1974 – utom Serafimerorden, som Konungen själv kan utdela, i egenskap av Statschef i Sverige – av alla länder. Detta visar också FARAN MED ATT UTDELA KULTURPRISER och liknande, som om inte fallet ”Svenska Akademin och Bob Dylan” kude vara nog. Visste ni att Konung Carl XVI Gustav Folke Hubertus, kung av sitt eget Folk, ovist och dumt nog tilldelade Nikola Ceaucescu, Rumäniens Diktator – just storkorset av Serafimerorden år 1980 – fastän han aldrig borde ha gjort det. Vi hedningar glömmer aldrig, vi är allvetande och vi minns.  ”Ideell Kulturkamp” har fortfarande alla fakta i målet, och vi minns hur Serafimern snabbt blev omdöpt till ”Rumänska Ronkar-Orden” i de kretsar, där vi vanligen rör oss.

Ändå tilldelar vi ÅRETS SÄRIMNER – 2025 – trots alla betänkligheter – till Nina Paley, som sagt.

Hon får priset för lång och trogen tjänst, ty även den, dem eller de som ej vet att de tjänar SÄRIMNER skall slutligen hans tryne få skåda, ja sannerligen, sannerligen !

Aktiv på Creative Commons, som hon är – en företeelse på Internet som grundades av Juridik-professorn Lawrence Lessig, tror vi på henne ändå, och hennes goda vilja, även om hon kanske lider av post-covid just nu, i det USA där hon – tyvärr för henne – olyckligtvis befinner sig. Ursprungligen försökte hon försörja sig som serietecknare, med fadda kopior av ”Katten Gustav” eller ”Garfield” som han egentligen heter, men detta varade bara en tid. Hon kom på bättre tankar, och lät hedna sig. Detta skedde i Indien, i närvaro av hennes dåvarande make, och där kom hon för första gången i kontakt med en levande polyteistisk kultur, istället för den amerikanska dynga som förut omgett henne.

Snart blev det skilsmässa av, vilket kan studeras i verket ”Sita sings the Blues” om den gudinna, som är motsvarigheten till Gerd eller moder Jord, enligt den Indoeuropeiska traditionen, vill säga. Då först hednades hon – året var 2008 , och att hon betecknar sig som Ateist gör oss alls ingenting som Asatroende, ty Ateister är också Hedningar, och så var också ”Den egna Kraftens Män” (Och Kvinnor) på Grettes och Bergthoras tid.

Sedan dess har det gått utför med vår Värld, som bekant – och med Mellanöstern och USA allra mest – men – Sådan är Monoteismen.

Vid Slutet, står Segern – och det blir en Vårens och Livets Seger.

Snart firar vi Segerblot, inte Påsk – och därefter Vanadis, Freja själv – som heller aldrig kan besegras.

Hon är som Särimner evig, och se – Särimner är med er, alla dagar intill Ragnarök och alltings slut och ände, ty han återföds varje dag, alltid och evinnerligen – och du skall ICKE söka dig andra GALTAR till att jämföra med honom !!

Teckning – Peter Madsen – Danmark

Profilbild för Okänd

Dagen Erik – om att fira Markens Gröda och Andlig Odling… (artikel från 18 Maj 2017)

av

Idag har Erik Namnsdag i den svenska almanackan, och under den katolska tiden ansåg man att det här skulle vara Erik den Heliges Helgondag, även om Kung Erik Jedvardsson (1156-1160) bara regerade i högst fyra år och var en i allra högsta grad ohelig person, som nog knappt ens kunde kallas kristen, och dessutom aldrig någonsin erkänts som helgon av den katolska kyrkan. Erik är inte ens beatus, eller saligförklarad, och följaktligen kan man inte ens vara säker på att han är i den kristna himlen; för som alla Erikar sitter han väl hos Frej i Alfheim…

Frej är härskaren på Gullinbursti, Alvheims herre, skördens och odlingens beskyddare, Gerds make och den som gav bort svärdet Gambantein för hennes skull.

Redan själva namnet Erik är nämligen ett heite eller tillnamn för Frej högst personligen, Svearnas urgamla skördegud, som funnits sedan minst bronsåldern, och Hågakungens tid i Uppsala. I traditionell svensk historieskrivning räknar man alltsedan 1500-talet med 14 olika Erikar på tronen – och av dem var Erik Jedvardsson bara nummer IX eller nio. Erik eller Airikir, den ensamt och evigt mäktige, var namnet på bronsålderns heliga Sveakungar, och även långt fram i tiden trodde man att grödan direkt berodde på Kungens person – under en god kung skulle skördarna bli bra och hela landet blomstra, men under dåliga konungar som Domalde, inträffade motsatsen.

Sankt Eriks skrin eller Kista förvaras än idag i Uppsala Domkyrka. För inte så länge sedan bars skrinet över åkrarna på denna dag.

Alltsedan medeltiden har det förekommit en lokal tradition kring Gamla Uppsala med bärandet av Sankt Eriks heliga skrin, vilket alla forskare antar är en direkt fortsättning på bärandet av Frejs heliga bild, eller hur Frejs kultstaty fick åka i vagn över åkern, precis när de första groddarna kom upp. I ”Ögmundarthattten” – en Isländsk sagatåt – även känd som ”Gunnar Helmings Saga” nämns hur islänningen Gunnar besöker Svea Rike ellerr Svitjod under 1000-talets första hälft, och där träffar på Frejskonan eller Gerd, Guden Frejs hustru, hon som också heter Njärd eller Jord, och är själva det rika åkerfältet. Frejskonan är i berättelsen en verklig kvinna, en ”Majdrottning” enligt hednisk sed, som får åka i vagnen med den heliga Frejsbilden, men Islänningen tar Frejs plats och gör henne med barn, vilket är helgerån.

Det falska helgonet Erik Jedvardsson erkändes först bara i Sveland, där han var kung redan 1150. Först 1156 erkände götarna honom, och så blev han ihjälslagen av en tronpretendent ur Sverkerska ätten, eftersom han själv var släkt med Stenkil den äldre. Detta skedde år 1160, och även om man senare ljög och påstod att detta skulle ha hänt utanför Uppsala Domkyrka, där en källa redan fanns – Slottskällan, eller källan på St Eriks torg – så vet man av samtida urkunder, att det skedde under bråk och fylla, visst inte i anslutning till någon gudstjänst, för Påven Alexander III skrev att Erik blev ihjälslagen, ”in potacione et ebrietate” alltså under drickande och berusning. Att komma som våldgäst till någons gård och slå ihjäl en person under pågående gille, räknades som ett nidingsdåd enligt alla hedniska lagar, men mördarna var ju som vanligt kristna, och hur dålig laglydnaden blev när kristendomen kom, vet vi ju alla. Antagligen var det också Nidningsdådet mot Erik Jedvardsson som fick Upplands bönder att se honom som helig, och bära hans kropp över åkrarna, precis som de alltid gjort med sina forna kungar i mer än tusen års tid av obruten tradition vid det laget.

Eriks skalle – från en kraftfull man i 40-års åldern, bevisligen en krigare, som tillfogats skador på halskotorna och alltså blivit av med huvudet, samt hans krona – av enkel Vikingatida typ som den langobardiska järnkronan – visades för allmänheten senast år 2014, då hans kista öppnades.

Bevisligen hade han levat 2-3 år i Uppland, och i minst 20 år dessförinnan bebott Västergötland, enligt vad isotopanalyser utvisat. Helt säkert var han ingen medeltida idealkung, eller någon skönlockig yngling av den typ som finns i Stockholms Stads vapensköld numera, för enligt de första sigillbilderna såg han helt annorlunda ut…

Att Yngve-Frej, Ynglingaättens mytiske grundare, och Guden Frej är helt identiska, känner nog de flesta riktiga svenskar till, och vet man inte det, så är man nog ingen riktig svensk. Men vad betyder egentligen berättelserna om Frej, åkerbruksguden, han som gav bort sitt eget svärd för Gerds eller Jordens och en älskad kvinnas skull, och som när Ragnarök väl kommer, istället får kämpa med ett hjorthorn ?

Frej är en äringsgud, men hans berättelse handlar visst inte bara om något så enkelt som enbart fruktbarhet eller gröda, eller jorden som förnyar sig varje år. Odling och Odal handlar liksom växande om mycket mer än så – för det finns också något som heter andlig utveckling, omdöme och mognad, vilket självskadande, fakta-förnekande ”fornsedare” och annat byke, som nu dessvärre tillåts hållla till i Uppsala-trakten, inte kan förstå, och heller aldrig någonsin kommer att förstå, eftersom de helt enkelt saknar alla intellektuella eller mentala förutsättningar för att alls begripa något.  Hedendomen av idag är visst inte ”forn” som många tror, och kan inte degraderas till blott och bart en fruktbarhetskult.

Yngve-Frej som den gode Konungen syns också i många andra mytologier, där den gode Kungens person anses ha inflytande inte bara på naturen och sådd och skörd, utan på hela folket, hela landet. Britternas Kung Arthur, ”the once and future King”, Fredrik Barbarossa i Tyskland, Holger Danske i Danmark, Olaf Tryggvason i Danmark, och ytterst sett den Indoeuropeiska och Indiska föreställningen om Kung Rama, eller Ram – redan hans namn är heligt, och en skyddsformel – som är en inkarnation av vindguden Vishnu – Odens närmaste motsvarighet, pekar åt samma håll.

I ”Runatal Hávamáls” räknar Oden upp en hel serie galdrar, som alla ingår i hans magiska färdigheter, och som beskriver vilka egenskaper en god kung eller en bra ledare skall ha. I en strof nämns nio stora galdrar, men i Hávamál 146 och framåt intill kvädets näst sista strof räknas det upp inte mindre än 18 stora galdrar, där det första botar orättvisor, och häver vrångvisa domslut, det andra botar sjukdomar och ger läkande kraft – en egenskap som också medeltidens kungar ansågs ha, medan det tredje undanröjer skada och hot, det fjärde befriar ur fångenskap och så vidare.

Skåda Särimners Sändebud !

Allt detta var känt långt långt före kristendomen, och ingick i kungarnas och Odenskultens vetande. För de som känner innehållet i Rigsthula, till exempel, är allt detta inget nytt. Långt senare skulle den kristne mystikern Bernhard av Clairvaux tala om sju ridderliga dygder, som utvecklats just ur detta Germanska krigarideal, men som finns och funnits även inom andra kulturer, också så långt bort som i Japan, och dess Bushido. Odens nio eller arton dygder, och de arton stora galdrarna, som Yngve-Frej fick i arv, och kanske gav åt Ynglingaättens konungar, passar mycket väl in i det här sammanhanget, och man kan också erinra sig det, som kallas De sju Barmhärtighetsverken. Själv uttyder jag dem såhär:

  1. Att mätta de hungrande – vilket är Frejs, äringens och skördens funktion.
  2. Att ge dryck åt de törstande – främst alla dem, som törstar efter verklig kunskap, därför att de ingenting vet.
  3. Att klä de nakna – eller med andra ord, att stoppa alla dem, som är kvar i ”fornsederi” och beteer sig fullständigt omdömeslöst åt.
  4. Att hysa de husvilla – vilket betyder att bygga upp det egna landet, med Hov och Hargar.
  5. Att bota de sjuka – också de andligen sjuka, för normlöshet och brist på fasta regler eller inriktning i livet, är också en sjukdom !
  6. Att befria de orätt fängslade – och häva orättvisor som i Odens första galder. Lögn, Faktaförnekande osv är också ett slags fängelse, liksom Kristendom och andra totalitära system
  7. Att begrava de döda – somliga måste ibland tyvärr ”åka ut ur prästbetyget” – ”Att nedslå det onda” kan det också heta

Sådan är Herren Yngve Frej – han som håller Livets Svärd

Profilbild för Okänd

Seger-bloten hålls i rättan tid – av de Asatroende….

av

Att den sista fullmåne som infaller i Gräsmånad eller April (enligt den gamla svenska kalendern) kallas Segerfull kanske de flesta Asatroende och verkliga Hedningar känner till. Och jo – det kan faktiskt slumpa sig så vissa år – att en och samma månad har två fullmånar...Däremot är det i-n-t-e bevisat, att just Tiburtius-dagen, 14 April skulle utgöra sommarhalvårets början i Sverige – detta är ”Wikipedia-kunskap” och slidder-sladder.

På Island räknade man vanligen sommarhalvåret från den tredje Torsdagen i April, men nuförtiden har Asatrufélagidh – ja  – man talar inte om någon ”forn sed” på Island, och man diskuterar inte med Amerikaner och andra utomstående på nätet – de förvrider ju ändå allt vi säger till oigennkänlighet – bestämt sig för att årets sommarhalvår skall inledas 25 April, dvs den Tors dag som infaller i morgon, vilket just i år är den fjärde Tors dagen, inte den 3:e...

 

SEGERBLOT genomför vi för att fira Vårens SEGER över Vintern – men det ska göras på rätt datum, när Sommarhalvåret verkligen börjar…

Vanadisblot – senare tvångs-kristnat till ”Valborg” är något helt annat…

Det Multikulturella Misch-Masch som kallas ”forn sed” ska vi inte gå in på. De här personerna säger att ”vi måste samarbeta med islam och de kristna ” (Varför det ? Får man inte ha självständiga samfund eller trosuppfattningar ?) – att man ska hålla ”Påskblot” – Påsken är en kristen och hebreisk fest -och de har gjort hela sin kalender till ett oaptitligt sammelsurium, helt utan logik, rim eller reson… Hedniska Tankar tar skarpt avstånd från allt sådant. Vi är inte ”New Age”. Vi är inte ”Wiccaner”, vi är inte ”Interfaith” eller något liknande, lika lite som exempelvis Folkekirken i Danmark eller Shintos fredliga utövare i Japan råkar vara det. Får de vara sig själva – utan inblandning – så får väl även vi…

I Reykjavik hålls nu Segerblotet klockan 1400 i morgon.

I Skagafjord hålls det klockan 1300

I Blöndalsbodar vid Egilsstad hålls det klockan 1800

och – slutligen – i Akureyri på Islands nordkust hålls det också om kvällen, 1800.

Med lite god vilja kan ju dessa blot få representera de fyra fjärdingar det Hedniska Island var indelat i, på den tiden det var en Hednisk fristat. Dessutom var varje fjärding indelad i tre tredningar – men det visste ni väl redan – eller hur ?

Här i Sverige har vi en lika gammal, hednisk indelning i Härad, Hundare och Skeppslag samt andra folkland – och den är inte alls medeltida eller kristen, även om wikipedia och vulgär-historiker typ Herman Lindquist och därmed likställda säger något annat. Läs Jon Krafts utmärkta böcker om Hednagudar och Hövdingadömen, samt hur de långt senare socknarna uppstod. Han har kartlagt Gudahov, Hargar och Hedniska kultplatser över hela det nutida Sverige, och ni ska få se – geografin stämmer överraskande väl med de arkeologiska bevisen – ända ned till bronsåldern för centralbygderna, inte alls ”900-talet” som Wikipedia felaktigt påstår.

Att Nordiska Asa Samfundet – det största samfundet för Asatro i det nutida Sverige firar Segerblot, nämnde HT redan för några dagar sedan. Nu sällar sig även ”Blotlaget Vergelmer” i Luleå till de lokala evenemangen – 27 April, inte den 25:e – men det är väl vackert så. Också i Norrbotten och Norra Norrland har man nu i alla fall kommit så långt, att man inser att Vårblot, Segerblot och Vanadisblot är tre olika saker, som sker i tur och ordning – vilket Hedniska Tankar och Samfundet Särimner införde i Sverige redan 2015. Sakta men säkert tar vi tillbaka det arv, som så länge förvägrats oss. Vi förvaltar den kultur och den tro som är vår – men ingen annans. Och vi är varken bättre eller sämre än någon annan kultur och tro i det avseendet, eftersom vi för det mesta håller fred, vill vara ifred och inte ”inkluderar” vem som helst.

Varför man stavar sig ”Vergelmer” när det heter ”Hvergelmer” med tydligt H, och ”Bärgälmer” enligt Viktor Rydberg på sin tid undandrar sig dock vår enkla bedömning. Tycker man att det är ”lattjo” uppe i Norrbotten att papegojmässigt upprepa allt svenska Wikipedia skriver, utan att verkligen studera källorna ?

Det står skrivet:

Eikþyrnir heitir hjörtr,
er stendr höllu,
ok bítr af Læraðs limum;
en af hans hornum
drýpr í Hvergelmi,
þaðan eigu vötn öll vega.

(Grimnesmál, 26:e strofen)

I Hedniska Tankars översättning lyder samma strof sålunda:

Ektyrnir heter hjorten
som står på Hallen
och biter av Lärads lemmar.
Men av hans horn
dryper det ned i Hvergelmer
och dädan flödar vatten alla vägar.

Läser vi så den poetiska Eddan, närmare bestämt i Gylfaginning, där Oden själv blev till Hög, Jämnhög och Tredje – så ska vi finna att Hvergelmer omtalas flera gånger. ”Hallen” är här detsamma som Valhall, får vi veta, och hjorten Eiktyrnir på dess tak har så väldiga horn, att daggen som dryper av dem blir till alla floder, som rinner i underjorden.  Eller – i Finnur Jonssons transkriberade original:

Þá mælti Jafnhárr: ”Fyrr var þat mörgum öldum en jörð var sköpuð er Niflheimr var gerr, ok í honum miðjum liggr bruðr sá, er Hvergelmir heitir, ok þaðan af falla þær ár, er svá heita: Svöl, Gunnþrá, Fjörm, Fimbulþul, Slíðr ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð, Leiftr. Gjöll er næst Helgrindum.”

”Då mälte Jämnhög: ”Före dess var många åldrar när jorden skapades (den skapades inte på en gång, utan byggdes av många gudar) och Nifelhem gjordes, och mitt i Nifelhem ligger så en brunn, som heter Hvergelmer, och därifrån faller det åar, som heter så: Svöl, Gunnthra, Fjörm, Fimbulthul, Slidr och Hrid, Sylg och Ylg, Vid, Leiftr, men Gjöll ligger närmast Helgrinden…

Nifel i Nifelhem är samma ord som ”nebel” på modern tyska, dis, töcken, dimma… Svöl är en sväljande underjordsflod, Gunn-Thra är ”Gunns” = stridens trånad, Gunn är också ett Valkyrienamn, Fjörm är Fjärran, Fimbulthul är ett Odens-heite, Slid och Strid är strida, vida floder, Sylg är ett annat ord för svalg, Ylg kan tolkas som glupande gap, Vid fodrar ingen förklaring, Leiftr är kanske den som kommer efter, men Gjöll eller Gäll är den flod, som faller nedåt i Hel, som ligger under själva Nifelhem – för världarna under jorden är i sanning många, och inte en – det är underjordiska glaciär-floder, slukhål, svalg och dolda djup man sett i naturen man talar om, inte bara ”grundvatten”.

Och vi läser också:

Ein er með ásum, en önnur með hrímþursum, þar sem forðum var Ginnungagap. In þriðja stendr yfir Niflheimi, ok undir þeiri rót er Hvergelmir, en Níðhöggr gnagar neðan rótina. En undir þeiri rót, er til hrímþursa horfir, þar er Mímisbrunnr, er spekð ok mannvit er í fólgit, ok heitir sá Mímir, er á brunninn. Hann er fullr af vísendum, fyrir því at hann drekkr ór brunninum af horninu Gjallarhorni. Þar kom Alföðr ok beiddist eins drykkjar af brunninum, en hann fekk eigi, fyrr en hann lagði auga sitt at veði.

Här talar Jämnhög eller Oden om de tre rötterna till Yggdrasil, Världsträdet:

”En leder till Asarna, en annan till Rimtursarna, där som fordom var Ginnungagap. Den tredje leder över Nifelhem, och under denna rot är Hvergelmer, men Nidhögg gnager ner (den) roten. Och under den rot, som vetter åt Rimtursarna, där är Mimersbrunnen, som ger talförmåga och manvett i följe, och han heter Mimer, som är i brunnen. Han är full av visdom, förty han dricker ur brunnen av det horn, som heter Gjallarhorn. Dit kom Allfader och bad om en dryck av brunnen, men han fick inget, innan han lade sitt öga i pant…”

Skall man ens översätta, skall man var så noggrann det går, och inte modernisera eller bastardisera. Och man får ingenting för ingenting. Också Oden själv måste BLOTA eller OFFRA för att uppnå Visdom – och att ”bedja” eller fä-aktigt be som de kristna, leder ingenstans, ingenvart, ingenstädes.

Så STÅR det i Eddan – Begrips !!

Där hör ni – Hedningar små – ack ni Hedna och mycket Ludna…

Varför ”Majgreven” slutligen segrade över ”Vintern” hör dock till Majandet, Valborg och Vanadisblotet – som är en pan-Europeisk sedvänja – utan förbindelse med all kristendom, och vida äldre... men – mer om det kan ni läsa under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan… eller i Maj månad, Vårmånad – när den slutligen kommer…